Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
 
 
Avancerad sökning
  Kapitel 6    Från djur till människa
171.    Jordmänniskan som övergångsväsen mellan djur och människa. Den dräpande principen. Utvecklingens sporre i djurriket
172.    Orsaken till djurrikets robusta livsvillkor. Skillnaden mellan jordmänniskan och det vanliga djuret. Den begynnande religiositeten. De första formerna av bön till Gud
173.    Utvecklingen av de första föreställningarna om en försyn. De första anlagen till en ny medvetandeform eller ett nytt rike
174.    Hur den första religiositeten befordrar själviskheten. Den begynnande gudsdyrkan. De första formerna av "hjältegestalter". "Den mörka moralen" föder den ljusa moralen
175.    Jordmänniskan och de andliga energierna. Jordmänniskan leds genom det stora budet "Älska varandra" fram till andliga energier och tillstånd
176.    Begynnande andliga förmågor. Kännetecken på den stora födelsens närhet. Områden där individen kan förandligas endast genom smärta och lidande. Jordmänniskan på olika stadier i en väckningsprocess. Individens förståelse för andliga realiteter och livets direkta tal
177.    Jordmänniskan utvecklar organ som skall ge henne sinneskapacitet utanför den materiella världen. Den fysiska världen som illusorisk. Den andliga tillvaron som den fundamentala formen för upplevelse av livet. Jordmänniskorna som ofödda foster i den andliga världen. Hela den jordmänskliga tillvaron är en inledning till det verkliga livet. Livets Bog och inledningsmaterialet
178.    Utvecklingen av organ för ett ädlare medvetandeliv eller ett liv i kärlek
179.    När individen utstrålar ren kärlek. Invigningen till det verkliga livet och livets facit
180.    Vetenskapen som den andliga världens periferi
181.    När materierna består av andlig energi. Den jordiska vetenskapens tankeklimat såsom bestående av tyngd-, intelligens- och latent känsloenergi och därför av "materialistisk" natur. Jordmänniskan utgör ett "sovande" väsen i förhållande till de andliga tillvaroplanen - så länge hennes vetenskap endast är av fysisk natur. Jordmänniskans omedvetna andliga kroppar som identiska med hennes undermedvetande. När de undermedvetna kropparna blir till dagsmedvetande
182.    Växtens dagsmedvetna och undermedvetna tillvaro. Instinktenergin. Instinkt- eller växtriket
183.    Växtens dagsmedvetande och urformerna för "behag" och "obehag". Verkningarna av växtens närhet till salighetsriket
184.    Växtens vakna och sovande medvetande. De första formerna av vila och verksamhet. Skillnaden mellan växtens och djurets undermedvetande
185.    Växtens övergång till djurriket. Djurets utveckling fram till människoriket. De andliga kropparna och jordmänniskans undermedvetande och dagsmedvetande
186.    Växtens och djurets dagsmedvetande och undermedvetande. Rent fysiska manifestationer. Självbevarelsedriften. Utveckling av förmågan att förnimma. De första formerna av "tankebilder". Igenkänningsförmågan. De första formerna av erfarenhetsupplevelser och verkan av dessa
187.    Individen och de fysiska sinnena. "Odefinierad känsla". "Föraning". "Psykiska förmågor". Intelligensfunktionen och ett andligt dagsmedvetande börjar uppstå
188.    Intelligensenergin och minnesförnimmelserna. Individens minne och igenkänningsförmågan. Minnena. organiseras med hjälp av intelligenskroppen, varvid igenkänningsförmågan förstärks
189.    "Definition" eller "analys". Den första formen av kunskap. Tillblivelsen av den medvetna förmågan att skapa. "Andliga föremål". Tankar och tankeformationer
190.    Andliga föremåls kopiering i fysisk materia. Andliga bilder eller tankebilder som original till alla realiteter inom "fysisk konst". Tankeöverföring från individ till individ genom fysisk manifestation
191.    Utveckling av språket. Alla jordens folk skall en gång tala samma tungomål
192.    Språket i form av "tal" och i form av "skrift"
193.    Individen börjar kunna uppleva och skapa "sorg" och "glädje". Känslolivet utvecklas till "kärlek"
194.    Tillblivelsen av "den kosmiska klarsynen" eller individens förmåga att uppleva världsalltets grundval, "den eviga sanningen" eller den begynnande "synen av Gud"
195.    En bekräftelse på det eviga ordet "Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud"
196.    Intuitionskroppen i fostertillstånd hos jordmänniskan
197.    Intuitionsförmågan som grundval för genialiteten i varje form av högre andlig manifestation
198.    Intuitionsfunktionen ligger utanför jordmänniskans dagsmedvetande
199.    "Intuitioner"
200.    Intuitionen och konstnärer och författare
201.    Intuitionsfunktionen bekräftas åter som grundval för genialiteten i varje form av högre andlig manifestation eller skapelse
202.    Intuitionen gör sig gällande hos den framskridne vetenskaplige forskaren
203.    Intuitionsfunktionen är ännu inte under jordmänniskans medvetna kontroll och uppträder endast momentant. Jordmänniskan får en permanent intuitionsfunktion
204.    Den stora födelsen
205.    Intuitionsfunktionen till gagn för igenkänningsförmågan och skaparförmågan
206.    Individen kan inte uppleva en permanent kosmisk syn av de eviga realiteterna, innan han genomgått den stora födelsen
207.    Den högsta kunskapens förorening och följderna härav
208.    Den naturliga träningen och vägen till den kosmiska klarsynen, och den onaturliga träningen och dess följder. "Tröskelns väktare". Endast den renhjärtade kommer att se Gud
209.    Orsaken till att jordmänniskan upplever intuitionsfunktionen omedvetet. Jordmänniskans minnesförmåga är latent. "Den inre världen" och minneskroppen samt detta att kunna minnas
210.    Jordmänniskan och hennes primitiva minne. Ett tillstånd där jordmänniskan minns några århundraden tillbaka i tillvaron. Jordmänniskans "inre värld" som en faktor i hennes ödesskapelse och ännu tillhörande hennes undermedvetande
211.    Individens mörker- eller lidandesminnen blir kopierade i kärleksmateria och upplevs som "salighet". Varför "tiden läker alla sår". "Salighetsriket"
212.    Individens "inre värld" som identisk med hans eget passerade evighetspanorama, existerande i form av "kärlekskopior", vilka upplevs av honom när hans minne blir tillräckligt utvecklat
213.    Jordmänniskan endast primitivt medveten i sin "inre värld". Jordmänniskan kan genom intuitionen eller den kosmiska klarsynen börja förnimma "guldkopiorna" - inte som ett minne om, utan som en upplevelse av evigheten. Skillnaden mellan intuition och minne. Synförmågans natur. "Guldkopiorna" känslolösa på områden där minneskroppen ännu inte kan fungera. Upplevelsen av "guldkopiorna" genom intuitionskroppen och genom minneskroppen. "Guldkopiorna" kan endast upplevas som "salighet"
214.    En jämförelse mellan intuitionssynen och den fysiska synen samt en jämförelse mellan minneskroppen och känslokroppen. Upplevelse av evigheten i form av "syn" och känsla"
215.    Intuitionsfunktionen hos jordmänniskan uppträder automatiskt under hennes kärleksinställning. Jordmänniskan upplever ännu inte intuitionen som medveten syn, utan endast som brottstycken av en högre kunskap
216.    "Guldkopiorna" existerar som facit. Den kosmiska klarsynens avvikelse från den fysiska synen. Nedtransformeringen av facit till individens dagsmedvetande
217.    En tankeprocess "uppifrån" och en tankeprocess "nedifrån". Den jordiska vetenskapen ännu baserad på tankeprocessen "nedifrån". När den jordiska vetenskapen når tankeprocessen "uppifrån"
218.    Vad individen bortom den stora födelsen har tillgång till genom sin kosmiska klarsyn
219.    Individen kommer icke blott att "se" utan även att "minnas" sitt eget föregående evighets panorama
220.    Intuitionsfunktionen hos sanningssökaren och hos konstnären. Tankeprocessen "uppifrån" och "nedifrån" och "det gudomliga något"
221.    Anmärkningar angående ämnenas belysning i sjätte kapitlet
222.    Exempel på andlig funktion. Förståelsen av en sak samt igenkänningsförmågan och minnesmaterialet. Alla fysiska upplevelser baseras på förmågan att "läsa". Renodlat fysiska upplevelser. Psykisk manifestation. Väsendena överger en trosvärld för att träda in i vetandets värld
223.    Uppfattningen av den jordmänskliga tillvaron som fysisk. Uppfattningen av jordmänniskans andliga upplevelser som tankar eller tankebilder. Jordmänniskan och hennes fysiska kropp samt dennas förbindelse med de andliga kropparna
224.    Hjärn- och nervsystemet som antennsystem för "elektriska vågor". "Elektriska" vågor som grundval för individens upplevelse av livet. Hjärn- och nervsystemet som individens "port" till den andliga världen. Särskilda centra eller komplex i hjärn- och nervsystemet för de olika andliga funktionerna. Disharmoni i hjärn- och nervsystemet liktydigt med "sinnessjukdom", "sinnesslöhet" och förlamning
225.    Instinktväsendet och jordmänniskans undermedvetande. Den sanningssökare som inte känner gränserna för den jordiska vetenskapens kapacitet är utan andlig position och saknar därmed förutsättningar för att kunna rikta sin andliga kurs upp mot livet utanför den fysiska världen
226.    Jordmänniskans andliga kroppar framträder som undermedvetande, och hennes vetande är i fostertillstånd. Den jordmänskliga vetenskapen är under utveckling och kommer en gång att bli den andliga världens centrum
227.    Vetenskapen och den begynnande andliga energin. Elektriciteten, strålar och vågor. Forskaren måste använda mikroskop, kikare etc. Forskarens resultat blir till "teorier" - men blir åter till fakta. De andliga kropparna och det fullkomliga andliga förnimmandet
228.    Stora moraliska krav börjar ställas på den jordmänsklige vetenskaplige forskaren. Omständigheter under vilka den omoraliske forskarens resultat blir till osanning och därmed ovetenskapliga
229.    Zoner där forskaren kan vara framstående utan att äga den moraliska grunden. Zoner där forskningen uteslutande är baserad på detta att vara "renhjärtad"
230.    Den jordiska vetenskapen är på väg att glida in på tanke- och själsliv. Kvalifikationer för att bli auktoritet på den andliga forskningens område
231.    Forskaren glider bort från det materiella planet. Den jordiska vetenskapen som ett medel i den mörka moralens tjänst. Jordmänniskans medvetande som säte för det djuriska medvetandets genialitetsutveckling. Orsaken till benämningen "människa". Den djuriska genialiteten måste utlevas, innan djurets omskapelse till människa kan ta fart
232.    Genom lidande och smärta utvecklas individen till en förklarad tillvaro. Vetenskapen blir allt svårare att bevisa för de väsen som bara kan förnimma på det materiella planet. Endast genom själslivets förädling går vägen till högre vetande och kunskap eller "synen av Gud"
233.    Ingen "fast punkt" i den fysiska världen. Alla materiella eller fysiska realiteter som identiska med rörelse eller förvandling. Omöjligt att förnimma en och samma sak två gånger
234.    En världsbild som förstås på basis av rörelse är overklig
235.    Exempel på fysiska rörelsers eller manifestationers overklighet. Den fysiska världens eller tidens och rummets gräns. Ett "något" som "upplever" trots tidens och rummets gräns
236.    En annan förnimmelsedimension bakom tidens och rummets gräns. Förnimmelsen i tiden och rummet beroende av individens fysiska kropp
237.    Den fysiska världens gräns finns inte i avstånd, utan i tillstånd. Individens förnimmelse bortom den fysiska världens gräns. Jordmänniskan som ett fysiskt och andligt väsen
238.    "Filosofi" som upprinnelsen till andlig vetenskap. De andliga kropparna och den stora födelsen. När individen tar de fysiska företeelserna för "fasta punkter". När individens gudsbegrepp inte framträder på basis av "fasta punkter". Det illusoriska gudsbegreppet som vägen till den verkliga Gudomen
239.    Liksom individen inte kan uppleva den verkliga synen av Gudomen i timliga facit, kan han inte heller uppleva sin egen kosmiska identitet i sådana facit
240.    De levande väsendena som identiska med de "fasta punkterna" bakom rörelserna
241.    Individens uppfattning av de levande väsendena så länge han endast kan förnimma rörelser
242.    Individens identitet som "ett evigt levande väsen" blir ett faktum och upplevs som första delen av den stora födelsen
243.    De levande väsendena som "fasta punkter" för mätning av rörelse. Rörelsers absoluta facit existerar inte i "hastigheter", utan i "avsikter"
244.    På det fysiska planet existerar över huvud taget inget absolut facit. Jordmänniskan börjar kunna uppfatta avsikterna bakom rörelserna inom området för medväsendena av hennes egen art och besläktade arter, men kan inte uppleva avsikterna bakom de kosmiska krafterna, klotens rörelser, naturkrafterna och ödeskrafterna och måste därför här nöja sig med "relativa" facit. Individen upplever bortom den stora födelsen alla "fasta punkter" och därmed de absoluta faciten, de levande väsendenas identitet som "gudasöner", börjar uppleva det verkliga livet, har blivit människa och förenad med Fadern

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.