|
KAPITEL 4 Ett internationellt världsrike under skapande |
69. |
Sammanfattning av de föregående kapitlen |
70. |
Jordmänniskorna under djurrikets och människorikets livsbetingelser. Den mörka moralens hjältegestalter och kärnan i denna moral |
71. |
En underminering av den djuriska livsbetingelsen. Jordmänniskan och "makt är rätt" |
72. |
Statsmakten |
73. |
Jordmänniskornas tillvaro som en kamp om pengar |
74. |
Statsmakten och händelseutvecklingen |
75. |
Affärsvärlden som en förfinad kamp om värdena |
76. |
Affärsprincipens kosmiska natur. Överpris och underpris. Privatförmögenhet och exempel på dess verkningar. Huvudprincipen i den jordmänskliga självbevarelsedriften. Penningmakten och statsmakten |
77. |
Penningmaktens verkningar. Jordmänniskosamhället undergräver sig självt |
78. |
Förmögenhetsförvärv som livsbetingelse. Samhällsordningen kan inte läggas någon till last. Samhällsordningen och begreppet "allt är mycket gott". Jordmänniskorna i färd med att bränna sig |
79. |
Förening av rätten och makten såsom en väg till den stora freden |
80. |
Jordmänniskornas stamfäder. Djurriket som "paradisets trädgård" |
81. |
Den första glimten av ett rike som inte var av denna världen. Den första späda formen av "mänskligt" medvetande. "Syndafallet" och "utdrivningen ur paradisets trädgård" |
82. |
"Fiendskap mellan ormens avkomma och kvinnans avkomma". "Ormens huvud" ska "söndertrampas", och jordmänniskan får "sin häl huggen". Jordmänniskan som hemlös gudason |
83. |
"I sitt anletes svett" måste jordmänniskan "äta sitt bröd". "Kvinnan skall föda sina barn med smärta". "Förbannelsen" |
84. |
"Ätandet av kunskapens träd". "Den förbjudna frukten" |
85. |
"Utdrivningen ur paradiset" som uttryck för kärlek. "Den gudomlige Faderns röst" |
86. |
"Utdrivningen ur paradiset" som ett resultat av "fri vilja". "Förbannelsen" som identisk med undervisning. Smärtan som "skyddsredskap" och vägvisare till Gud och sanningen |
87. |
En zon där de djuriska manifestationerna inte var "syndafall" |
88. |
Den vaknande "kärleken till nästan" |
89. |
Världsreligionernas diskvalifikation som specialreligioner för hela världen. Jordmänsklighetens förenande i "en religion" |
90. |
Den "religion" som ska förena alla jordmänniskor till ett folk, till ett rike |
91. |
En absolut andlig kunskap som religiös grundval för alla jordmänniskor |
92. |
Kännetecken på den absoluta världsbilden. Natur- och kulturmänniskorna bringas till samma ståndpunkt i kravet på rättvisa och andlig kunskap |
93. |
Sammanväxandet av alla länder och folk till ett rike |
94. |
Alla själviska företeelser upplöses. Statsmakten och allkärleken. Lag- och rättsväsen under utveckling |
95. |
"Privatintressen" och "gemensamma intressen". "Penningmakten". "Det onda" och "det goda" i jordmänniskosamhället. Penningmaktens representanter. Välgörenhet. Statsmaktens representanter. "Blinda" politiker. Det fundamentala i världsutvecklingen |
96. |
Vägen till eliminering av det jordmänskliga lidandetillståndet. Maktens och rättens förenande. Osjälviskheten övertar värdena |
97. |
Nationerna liknas vid individer som utgör ett samhälle utan lag- och rättsväsen |
98. |
Frånvaron av en världsöverhet är grundorsaken till det jordmänskliga lidandetillståndet. Utvecklingen av en världsöverhet |
99. |
Staternas lag- och rättsväsen inkonsekvent och hämmande för framsteg i kultur och moral |
100. |
Nationernas "själviskhet" och "osjälviskhet". Krigen börjar uppfattas som "brottsliga". Nödvändigheten av en världsöverhet |
101. |
"Nationernas förbund" som ett lag- och rättsväsen utan polis bland beväpnade "stenåldersindivider". Osjälviskhet som världsrikets grundval |
102. |
Statens övertagande av värdena. Avskaffandet av här och flotta. En världspolis |
103. |
En internationell administrationsmakt eller världsregering |
104. |
Världsdomstolen förändrar huvudprincipen i det nuvarande handelssystemet, som är baserat på "överpris" |
105. |
Världsregeringen avskaffar mellanhandssystemet och "onaturliga yrken". Livsförnödenheterna blir billiga |
106. |
"Proletariatet", "under-" och "överklassen". Ett väsens verkliga storhet |
107. |
Jordmänniskosamhället som den enda rättmätiga förmögenhetsägaren och arbetsgivaren |
108. |
Den samlade världsproduktionen regleras. Tullväsendet blir ekonomisk polis |
109. |
Det rättmätiga syftet med maskinerna enligt den gudomliga världsplanen. Privatmaktens nyttjande av maskinerna och bristen på existensmedel. Fackföreningsrörelser, politiska organisationer och föreningar |
110. |
Världen som en "förläning" till hela jordmänskligheten. Arbetsprestationen som enda betalningsmedel. Bruket av pengar i världen upphör |
111. |
Varje individ kommer på "rätt plats". "Normalarbetsdagar" |
112. |
"Arbetskvitteringskort". Världsstatens ekonomi garanteras en permanent jämvikt |
113. |
"Fattighjälp" och "understöd" överflödiga i världsstaten |
114. |
Livet i världsriket |
115. |
Äktenskapen frigörs från det ekonomiska trycket |
116. |
Huvudorsaken till barnamord, födande i lönndom och fosterfördrivningar avlägsnas |
117. |
Ett utdrag ur jordmänsklighetens kosmiska analys. Uppfyllandet av det stora kärleksbudet i form av tolv avgörande punkter |
118. |
Att vara för eller emot kärleksbudets tolv punkter |
119. |
Världsriket och den därmed förbundna lyckan blir ett faktum |
|
KAPITEL 5 Jordmänsklighetens mottaglighet för den nya världsimpulsen |
120. |
De avgörande krafterna bakom jordmänsklighetens mottaglighet för den nya världsimpulsen |
121. |
"Helig vrede", "rättfärdig harm" |
122. |
Grupp A- och grupp B-kategorierna samt intelligens och känsla |
123. |
Första kategorin i grupp A. Jämbördig intelligens och känsla. "Visdom" och "kärlek". "Den stora födelsens förgård". Den nya andliga kulturens främsta praktiska utövare inom jordmänskligheten |
124. |
Andra kategorin i grupp A. För starkt utvecklad känsla i förhållande till intelligensen |
125. |
Första avdelningen. "Väktare vid tröskeln till den stora födelsens förgård". Banbrytare för den nya världsimpulsen |
126. |
Andra avdelningen. Fanatism. Religiösa samfunds "rekryter" och "lärlingar". Andliga samfunds upplösande krafter. Det första motståndet mot den nya världsimpulsen |
127. |
Tredje avdelningen. Fanatiska reformatorer och sanna världsåterlösare |
128. |
Fjärde avdelningen. Väsen som till viss del är anhängare av både den gamla och den nya världsimpulsen. "Religiös hemlängtan" |
129. |
Femte avdelningen. Konstnärer. Konstnärer, vetenskapliga forskare och världsåterlösare såsom de redskap med vars hjälp ande och kultur skapas. Modern konst, musik och arkitektur |
130. |
Orienterande anmärkningar. Känslolivet omsätts i "parningsdrift". "De olyckliga äktenskapens zon". Jordmänniskans sexualitet och den fullkomliga människans sexualitet |
131. |
Den jordmänskliga sexualitetens degeneration. Perversitet |
132. |
Sjätte avdelningen. Väsen som helt behärskas av sexualitet och degeneration |
133. |
Känslolivet i den andra kategorin samt dråp av djur. Väsendena börjar bli vegetarianer |
134. |
Tredje kategorin i grupp A. För starkt utvecklad intelligens i förhållande till känslan. Hemvisten för uppkomsten av "bourgeoisien" eller "överklassen" |
135. |
Första avdelningen. "Besök" i den stora födelsens förgård. Visdomen uppstår. Filosofer och andliga forskare |
136. |
Andra avdelningen. Vetenskap, visdom och vetenskapliga forskare. Vetenskapens hållning till analyserna från den nya världsimpulsen |
137. |
Tredje avdelningen. Politiker. Den nya världsimpulsen möter motstånd från sina egna anhängare. En reformation på antireligiös grund skapar ett nytt underlag för revolution. Inget politiskt företag kan få framgång annat än på andlig grund. Antireligiositeten vittrar bort och en fullkomlig politik uppstår |
138. |
Fjärde avdelningen. Affärsvärldens tankeklimat och väsen. Reklamväsendet som ekonomiska "fällor" och "fallgropar". Affärsvärlden underminerar sig själv. Väsen som känner sin existens hotad av den nya världsimpulsen, och deras obefogade motstånd |
139. |
Femte avdelningen. "Förbrytare". Orsaken till de olika graderna i karaktär och moral. Vägen till "omvändelse" för femte avdelningens väsen. Den rätta hållningen inför "förbrytarna" |
140. |
Grupp B. Väsen som är eller kan bli trogna anhängare av den gamla världsimpulsen. En principiell skillnad mellan de två stora gruppernas religiösa inställning. "Den gudomliga suggestionen". "Tron". "Tron" som utlösare av andliga krafter och "omvändelse". Skillnaden mellan grupp A och grupp B. Skillnaden mellan den gamla och den nya världsimpulsen. Väsen med framträdande intelligens, vilka på det religiösa området ännu är underkastade den gudomliga suggestionen |
141. |
De företeelser med vars hjälp "tron" eller den gudomliga suggestionen upprätthålls |
142. |
De två gruppernas medvetandeinställning till de dagliga händelserna. Livets Bog och grupp B |
143. |
Den gudomliga suggestionen såsom uttryck för att "allt är mycket gott". En växande intelligens och dess konsekvenser. Religiösa sekter, "troende" och "omvända" |
144. |
Första kategorin i grupp B. Jämbördig intelligens och känsla. De "uppriktigt troende" väsendena. "Troende" väsen och den dräpande principen och kapitalismen |
145. |
Andra kategorin i grupp B. För mycket känsla i förhållande till intelligensen. Fanatism i väsendenas förhållande till den gamla världsimpulsen. Väsendenas uppfattning om "frälsta" och "förtappade" väsen. Överträdelser av den gamla världsimpulsen i form av maskerad intolerans. Den rätta hållningen inför den nya världsimpulsens motståndare |
146. |
Tredje kategorin i grupp B. Framträdande intelligens i förhållande till känslan. Väsen som är nya inom civilisationen och saknar samvete vid överträdelser av dess lagar. Väsendenas känsloliv i växande |
147. |
Naturmänniskor. Den rätta hållningen inför primitiva väsen |
148. |
Väsendenas förhållande till kategorierna under barndomen och ungdomen |
149. |
Hänvisning till symbolerna nr 3 och 4 och till förhoppningen att med detta kapitel förkovra väsendena i den renhet som erfordras för att "se Gud" |
|
KAPITEL 6 Från djur till människa |
171. |
Jordmänniskan som övergångsväsen mellan djur och människa. Den dräpande principen. Utvecklingens sporre i djurriket |
172. |
Orsaken till djurrikets robusta livsvillkor. Skillnaden mellan jordmänniskan och det vanliga djuret. Den begynnande religiositeten. De första formerna av bön till Gud |
173. |
Utvecklingen av de första föreställningarna om en försyn. De första anlagen till en ny medvetandeform eller ett nytt rike |
174. |
Hur den första religiositeten befordrar själviskheten. Den begynnande gudsdyrkan. De första formerna av "hjältegestalter". "Den mörka moralen" föder den ljusa moralen |
175. |
Jordmänniskan och de andliga energierna. Jordmänniskan leds genom det stora budet "Älska varandra" fram till andliga energier och tillstånd |
176. |
Begynnande andliga förmågor. Kännetecken på den stora födelsens närhet. Områden där individen kan förandligas endast genom smärta och lidande. Jordmänniskan på olika stadier i en väckningsprocess. Individens förståelse för andliga realiteter och livets direkta tal |
177. |
Jordmänniskan utvecklar organ som ska ge henne sinneskapacitet utanför den materiella världen. Den fysiska världen som illusorisk. Den andliga tillvaron som den fundamentala formen för upplevelse av livet. Jordmänniskorna som ofödda foster i den andliga världen. Hela den jordmänskliga tillvaron är en inledning till det verkliga livet. Livets Bog och inledningsmaterialet |
178. |
Utvecklingen av organ för ett ädlare medvetandeliv eller ett liv i kärlek |
179. |
När individen utstrålar ren kärlek. Invigningen till det verkliga livet och livets facit |
180. |
Vetenskapen som den andliga världens periferi |
181. |
När materierna består av andlig energi. Den jordiska vetenskapens tankeklimat såsom bestående av tyngd-, intelligens- och latent känsloenergi och därför av "materialistisk" natur. Jordmänniskan utgör ett "sovande" väsen i förhållande till de andliga tillvaroplanen, så länge hennes vetenskap endast är av fysisk natur. Jordmänniskans omedvetna andliga kroppar som identiska med hennes undermedvetande. När de undermedvetna kropparna blir till dagsmedvetande |
182. |
Växtens dagsmedvetna och undermedvetna tillvaro. Instinktenergin. Instinkt- eller växtriket |
183. |
Växtens dagsmedvetande och urformerna för "behag" och "obehag". Verkningarna av växtens närhet till salighetsriket |
184. |
Växtens vakna och sovande medvetande. De första formerna av vila och verksamhet. Skillnaden mellan växtens och djurets undermedvetande |
185. |
Växtens övergång till djurriket. Djurets utveckling fram till människoriket. De andliga kropparna och jordmänniskans undermedvetande och dagsmedvetande |
186. |
Växtens och djurets dagsmedvetande och undermedvetande. Rent fysiska manifestationer. Självbevarelsedriften. Utveckling av förmågan att förnimma. De första formerna av "tankebilder". Igenkänningsförmågan. De första formerna av erfarenhetsupplevelser och verkan av dessa |
187. |
Individen och de fysiska sinnena. "Odefinierad känsla". "Föraning". "Psykiska förmågor". Intelligensfunktionen och ett andligt dagsmedvetande börjar uppstå |
188. |
Intelligensenergin och minnesförnimmelserna. Individens minne och igenkänningsförmågan. Minnena organiseras med hjälp av intelligenskroppen, varvid igenkänningsförmågan förstärks |
189. |
"Definition" eller "analys". Den första formen av kunskap. Tillblivelsen av den medvetna förmågan att skapa. "Andliga föremål". Tankar och tankeformationer |
190. |
Kopiering av andliga föremål i fysisk materia. Andliga bilder eller tankebilder som original till alla realiteter inom "fysisk konst". Tankeöverföring från individ till individ genom fysisk manifestation |
191. |
Utveckling av språket. Alla jordens folk ska en gång tala samma tungomål |
192. |
Språket i form av "tal" och i form av "skrift" |
193. |
Individen börjar kunna uppleva och skapa "sorg" och "glädje". Känslolivet utvecklas till "kärlek" |
194. |
Tillblivelsen av "den kosmiska klarsynen" eller individens förmåga att uppleva världsalltets grundval, "den eviga sanningen" eller den begynnande "synen av Gud" |
195. |
En bekräftelse på det eviga ordet "Saliga de renhjärtade, de skall se Gud" |
196. |
Intuitionskroppen i fostertillstånd hos jordmänniskan |
197. |
Intuitionsförmågan som grundval för genialiteten i varje form av högre andlig manifestation |
198. |
Intuitionsfunktionen ligger utanför jordmänniskans dagsmedvetande |
199. |
"Intuitioner" |
200. |
Intuitionen och konstnärer och författare |
201. |
Intuitionsfunktionen bekräftas åter som grundval för genialiteten i varje form av högre andlig manifestation eller skapelse |
202. |
Intuitionen gör sig gällande hos den framskridna vetenskapliga forskaren |
203. |
Intuitionsfunktionen är ännu inte under jordmänniskans medvetna kontroll och uppträder endast momentant. Jordmänniskan får en permanent intuitionsfunktion |
204. |
Den stora födelsen |
205. |
Intuitionsfunktionen till gagn för igenkänningsförmågan och skaparförmågan |
206. |
Individen kan inte uppleva en permanent kosmisk syn av de eviga realiteterna innan han genomgått den stora födelsen |
207. |
Förorening av den högsta kunskapen och följderna härav |
208. |
Den naturliga träningen och vägen till den kosmiska klarsynen, och den onaturliga träningen och dess följder. "Tröskelns väktare". Endast den renhjärtade skall se Gud |
209. |
Orsaken till att jordmänniskan upplever intuitionsfunktionen omedvetet. Jordmänniskans minnesförmåga är latent. "Den inre världen" och minneskroppen samt detta att kunna minnas |
210. |
Jordmänniskan och hennes primitiva minne. Ett tillstånd där jordmänniskan minns några århundraden tillbaka i tillvaron. Jordmänniskans "inre värld" som en faktor i hennes ödesskapande och ännu tillhörande hennes undermedvetande |
211. |
Individens mörker- eller lidandeminnen blir kopierade i kärleksmateria och upplevs som "salighet". Varför "tiden läker alla sår". "Salighetsriket" |
212. |
Individens "inre värld" som identisk med hans eget passerade evighetspanorama, existerande i form av "kärlekskopior", vilka upplevs av honom när hans minne blir tillräckligt utvecklat |
213. |
Jordmänniskan endast primitivt medveten i sin "inre värld". Jordmänniskan kan genom intuitionen eller den kosmiska klarsynen börja förnimma "guldkopiorna" – inte som ett minne om, utan som en upplevelse av evigheten. Skillnaden mellan intuition och minne. Synförmågans natur. "Guldkopiorna" känslolösa på områden där minneskroppen ännu inte kan fungera. Upplevelsen av "guldkopiorna" genom intuitionskroppen och genom minneskroppen. "Guldkopiorna" kan endast upplevas som "salighet" |
214. |
En jämförelse mellan intuitionssynen och den fysiska synen samt en jämförelse mellan minneskroppen och känslokroppen. Upplevelse av evigheten i form av "syn" och känsla" |
215. |
Intuitionsfunktionen hos jordmänniskan uppträder automatiskt under hennes kärleksinställning. Jordmänniskan upplever ännu inte intuitionen som medveten syn, utan endast som brottstycken av en högre kunskap |
216. |
"Guldkopiorna" existerar som facit. Den kosmiska klarsynens avvikelse från den fysiska synen. Nedtransformeringen av facit till individens dagsmedvetande |
217. |
En tankeprocess "uppifrån" och en tankeprocess "nedifrån". Den jordiska vetenskapen ännu baserad på tankeprocessen "nedifrån". När den jordiska vetenskapen når tankeprocessen "uppifrån" |
218. |
Vad individen bortom den stora födelsen har tillgång till genom sin kosmiska klarsyn |
219. |
Individen kommer inte bara att "se", utan även att "minnas" sitt eget föregående evighetspanorama |
220. |
Intuitionsfunktionen hos sanningssökaren och hos konstnären. Tankeprocessen "uppifrån" och "nedifrån" och "det gudomliga något" |
221. |
Anmärkningar angående ämnenas belysning i kapitel 6 |
222. |
Exempel på andlig funktion. Förståelsen av en sak samt igenkänningsförmågan och minnesmaterialet. Alla fysiska upplevelser baseras på förmågan att "läsa". Renodlat fysiska upplevelser. Psykisk manifestation. Väsendena överger en trosvärld för att träda in i en vetandets värld |
223. |
Uppfattningen av den jordmänskliga tillvaron som fysisk. Uppfattningen av jordmänniskans andliga upplevelser som tankar eller tankebilder. Jordmänniskan och hennes fysiska kropp samt dennas förbindelse med de andliga kropparna |
224. |
Hjärn- och nervsystemet som antennsystem för "elektriska vågor". "Elektriska" vågor som grundval för individens upplevelse av livet. Hjärn- och nervsystemet som individens "port" till den andliga världen. Särskilda centrum eller komplex i hjärn- och nervsystemet för de olika andliga funktionerna. Disharmoni i hjärn- och nervsystemet som identiskt med "psykisk sjukdom", "funktionsnedsättning" och förlamning |
225. |
Instinktväsendet och jordmänniskans undermedvetande. Den sanningssökare som inte känner gränserna för den jordiska vetenskapens kapacitet är utan andlig position och saknar därmed förutsättningar att kunna rikta sin andliga kurs upp mot livet utanför den fysiska världen |
226. |
Jordmänniskans andliga kroppar framträder som undermedvetande, och hennes vetande är i fostertillstånd. Den jordmänskliga vetenskapen är under utveckling och kommer en gång att bli den andliga världens centrum |
227. |
Vetenskapen och den begynnande andliga energin. Elektriciteten, strålar och vågor. Forskaren måste använda mikroskop, kikare osv. Forskarens resultat blir till "teorier", men blir åter till fakta. De andliga kropparna och det fullkomliga andliga förnimmandet |
228. |
Stora moraliska krav börjar ställas på den jordmänskliga vetenskapliga forskaren. Omständigheter under vilka den omoraliska forskarens resultat blir till osanning och därmed ovetenskapliga |
229. |
Zoner där forskaren kan vara framstående utan att äga den moraliska grunden. Zoner där forskningen uteslutande är baserad på att vara "renhjärtad" |
230. |
Den jordiska vetenskapen är på väg att glida in på tanke- och själsliv. Kvalifikationer för att bli auktoritet på den andliga forskningens område |
231. |
Forskaren glider bort från det materiella planet. Den jordiska vetenskapen som ett medel i den mörka moralens tjänst. Jordmänniskans medvetande som säte för det djuriska medvetandets genialitetsutveckling. Orsaken till benämningen "människa". Den djuriska genialiteten måste levas ut innan djurets omskapelse till människa kan ta fart |
232. |
Genom lidande och smärta utvecklas individen till en förklarad tillvaro. Vetenskapen blir allt svårare att bevisa för de väsen som bara kan förnimma på det materiella planet. Endast genom själslivets förädling går vägen till högre vetande och kunskap eller "synen av Gud" |
233. |
Ingen "fast punkt" i den fysiska världen. Alla materiella eller fysiska realiteter som identiska med rörelse eller förvandling. Omöjligt att förnimma en och samma sak två gånger |
234. |
En världsbild som förstås på basis av rörelse är overklig |
235. |
Exempel på fysiska rörelsers eller manifestationers overklighet. Den fysiska världens eller tidens och rummets gräns. Ett "något" som "upplever" trots tidens och rummets gräns |
236. |
En annan förnimmelsedimension bakom tidens och rummets gräns. Förnimmelsen i tiden och rummet beroende av individens fysiska kropp |
237. |
Den fysiska världens gräns finns inte i avstånd, utan i tillstånd. Individens förnimmelse bortom den fysiska världens gräns. Jordmänniskan som ett fysiskt och andligt väsen |
238. |
"Filosofi" som upprinnelsen till andlig vetenskap. De andliga kropparna och den stora födelsen. När individen tar de fysiska företeelserna för "fasta punkter". När individens gudsbegrepp inte framträder på basis av "fasta punkter". Det illusoriska gudsbegreppet som vägen till den verkliga Gudomen |
239. |
Liksom individen inte kan uppleva den verkliga synen av Gudomen i timliga facit, kan han inte heller uppleva sin egen kosmiska identitet i sådana facit |
240. |
De levande väsendena som identiska med de "fasta punkterna" bakom rörelserna |
241. |
Individens uppfattning av de levande väsendena så länge han endast kan förnimma rörelser |
242. |
Individens identitet som "ett evigt levande väsen" blir ett faktum och upplevs som första delen av den stora födelsen |
243. |
De levande väsendena som "fasta punkter" för mätning av rörelse. Rörelsers absoluta facit existerar inte i "hastigheter", utan i "avsikter" |
244. |
På det fysiska planet existerar över huvud taget inget absolut facit. Jordmänniskan börjar kunna uppfatta avsikterna bakom rörelserna inom området för medväsendena av hennes egen art och besläktade arter, men kan inte uppleva avsikterna bakom de kosmiska krafterna, planeternas rörelser, naturkrafterna och ödeskrafterna, och måste därför här nöja sig med "relativa" facit. Bortom den stora födelsen upplever individen alla "fasta punkter" och därmed de absoluta facit, de levande väsendenas identitet som "gudasöner", börjar uppleva det verkliga livet, har blivit människa och förenad med Fadern |