Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
 
 
Avancerad sökning
  Kosmisk kemi
  9 Kapitlet    Lagen för ämnenas reaktion
289.    "Kosmisk kemi" är läran om överfysisk energi
290.    Hela livet och tillvaron är en kosmisk-kemisk process
291.    Individens skydd och de farliga själskrafterna
292.    "Kosmisk kemi" är detsamma som "ödesvetenskap"
293.    När de själsliga företeelserna blir förståndskontrollerade
294.    Intet ämne kan vara "immateriellt". Medvetenhetsenergierna är en förlängning av de fysiska energierna
295.    Sprängämnesenergiernas närvaro i mentaliteten som grunden för rovdjurets existens
296.    Sprängämnesenergiernas närvaro i jordmänniskans mentalitet som grunden för allt jordmänskligt elände eller som "roten till allt ont"
297.    "Kosmisk kemi" och jordmänniskans ödesdaning
298.    Bakom ämnenas reaktion framträder en evig lag, som gör en allomfattande världsplan till faktum
299.    Det är inte nog med att endast känna de fysiska krafterna
300.    "Kosmisk kemi" och talangernas skapelse
301.    Logiskt och ologiskt tänkande utgör korrekt respektive felaktig kosmisk-kemisk sammansättning
302.    Lagen för ämnenas reaktion som grundval för allt som kan förnimmas
303.    Eländet i världen beror inte på lagen för ämnenas reaktion
304.    Det gudomliga "något", "X1" eller jaget bakom energierna
305.    Ämnenas betydelse för jaget
306.    När Försynen får skulden för väsendenas olyckliga öde
307.    En olycka eller en olycklig situation kan aldrig skyllas på ämnena eller energierna
308.    Ämnena och jagets fria vilja
309.    Om ämnena inte existerade
310.    Lagen för ämnenas reaktion är Gudomens eviga kärleksgåva till jaget i det levande väsendet
  10 Kapitlet     Jagets eviga kraftkällor
311.    Jaget på Gudomens tron
312.    "Stor" eller "liten" kan inte vara något riktigt uttryck för ett skapat föremåls intellektuella värde
313.    Jagets namnlösa natur
314.    Jagets identitet som "en treenig princip", vilken princip utgör betingelsen för ett levande väsens manifestationer
315.    Jaget är evigt, men dess produkter är "timliga" eller "dödliga"
316.    De tre "X-en" blir till bevis för att varje form av skapelse har "ett levande väsen" till upphov
317.    Jagets synliggörelse och "utvecklingsstegen"
318.    Den treeniga principen kan endast existera som "ett levande väsen". All materia i universum är detsamma som "Guds ande"
319.    Jaget, döden och den fysiska kroppen
320.    Väsendenas reinkarnation blir till faktum
321.    De rent fysiska erinringarna och den eviga tillvaron
322.    En första glimt av den kosmiska kemins djupaste orsak: det levande väsendet
323.    Den nuvarande jordiska kemin kan inte skapa "vegetabiliska" eller "animaliska" organismer. Den kan endast frambringa konstgjorda kroppsdelar av "mineralmaterial"
324.    "Levande" och "livlös" materia
325.    Den kosmiska kemin är ännu inte en dagsmedvetenhetsfunktion som den fysiska kemin. Därför måste individen betrakta allt som "dödligt"
326.    "Undermedvetenhetsfunktionen". "Ödeselement" och "talangkärnor". "Övermedvetandet. "Inveckling" och "utveckling"
327.    "Övermedvetandet" och viljan
328.    "Övermedvetandet" utgör en "evighetskropp" för individen och fungerar utanför hans organism oberoende av reinkarnationen. Det är individens "ödeskropp"
329.    "Undermedvetandet"
330.    "Dagsmedvetandet" och "nattmedvetandet"
331.    "Dagsmedvetandets" variationer
332.    Grundenergierna framträder i sex kosmiska "materieblandningar"
333.    De kosmiska "materieblandningarna" och den jordiska människan
334.    Den jordiska människan är "en levande bomb". Hennes medvetenhetsliv är "explosioner". Kverulantstadiet som övergångsstadium från "djur" till "människa"
335.    Det utvecklade väsendet och "kverulantstadiet"
336.    Trötthet är detsamma som mikroskopisk smärtförnimmelse
337.    Sömnen och dess natur
338.    Drömmar avslöjar två former av "vakentillstånd". Individen framträder i två världar
339.    När drömmar visar sig som "förutsägelse", "fjärrskådning", "vandring utanför den fysiska kroppen", "förflyttning till avlägsna orter" etc.
340.    Minne och dröm
341.    Drömmarna blir bevis för ett själsligt tillstånd och en själslig värld
342.    Varför väsendena tror, att nattmedvetandet är djup sömn eller medvetslöshet
343.    Varför drömtillståndet är abnormt
344.    Drömmar är ödelagt bevismaterial för en högre världs existens
345.    Drömmarnas ofullkomlighet som ett led i skapandet av "okunnighet" eller "inveckling"
346.    När jordmänniskan lever i den övertron att livet har en början och ett slut
347.    Jaget finns före och efter detaljerna i sin skapelse
348.    Det levande väsendets öde
349.    Det finns sex grundarter av levande väsen, alltefter de sex grundenergierna
350.    Jagets första kraftkälla. Instinktenergin och växtriket
351.    Jagets andra kraftkälla. Tyngdenergin, eld eller solenergi
352.    Jagets tredje kraftkälla. Känsloenergin. Världsalltets köld. Solarna blir till. När känslan övervinner tyngdenergin och den fysiska materien skapas
353.    All skapelse är en hundraprocentig manifestation av logik och är därför i motsvarande grad ett uttryck för kärlek
354.    Jagets fjärde kraftkälla. Intelligensenergin. Naturen utgör medvetande
355.    Intuitionen och världsåterlösarna. Jagets femte stora kraftkälla. Intuitionsenergin är identisk med "den helige Ande"
356.    Minnes- eller salighetsenergin. Jagets sjätte stora kraftkälla
357.    Moderenergin eller jagets sjunde kraftkälla
  Symbol nr 9    Grundenergiernas kombination
358.    Grundenergierna är alla sju närvarande överallt
359.    Växtriket och grundenergierna. Växternas mentalitet
360.    Djurriket och grundenergierna
361.    Människoriket och grundenergierna. Den riktiga människans minne. Materialisation och dematerialisation
362.    Smekning och kärlek. Kärlekens rike
363.    Visdomsriket. Väsendenas materialisation och dematerialisation som en viljeakt
364.    Svårigheten att förstå visdomsriket
365.    Om den medvetenhetsmässiga överlägsenhet, som gör sig gällande i visdomsriket, vore rådande i den jordiska människans hemortszon. Intet under att vägen ut ur de tunga materiernas zon endast går genom utveckling av nästakärlek
366.    Den helige Ande och intelligensenergin
367.    Den jordiska människan och intuitionsenergin eller den helige Ande
368.    Visdomsriket och den helige Ande
369.    Den gudomliga världen. Väsendena endast iklädda tanke
370.    Varför den jordiska människan är bunden av materien och det himmelska väsendet är frigjort från denna
371.    Väsendena i "den gudomliga världen" har evig ungdom och förnimmer livet som evig tillvaro
372.    Väsendenas korrespondens i den fysiska och andliga världen framträdande som indirekt resp. direkt. Fysiska och underfysiska kroppar. Övermedvetandet
373.    Föräldraprincipen är latent i "den gudomliga världen". Förnimmelseupplevelserna är indirekta i den fysiska världen och endast direkta i spiralens högsta värld
374.    Jagets tillbakadragande av medvetandet från smärtområden
375.    Tal och skrift är endast indirekta uttrycksmedel för jaget
376.    Orientering angående tolkningen av den himmelska sfären
377.    Fysisk tyngd eller vikt är identisk med vilja eller begär. Allt är medvetande. "Guds Ande svävar över vattnet"
378.    Jordklotet är ett levande väsens organism. Jordklotet och dess upphov eller jag är en "jordmänniska" i en högre spiral
379.    "D-spiralen" och "E-spiralen"
380.    Den "fasta punkten" eller underlaget för det levande väsendets framträdande i de högsta världarna är dess jag och övermedvetande. Denna "fasta punkt" är mystik i den jordiska människans hemortszon, där materien dominerar över allting och hindrar väsendet från att se sig självt. Väsendet ser det "skapade" utan att kunna se en skapare
381.    Jaget som den "fasta punkten"
382.    Jaget som höjt över tiden och rummet
383.    "Den gudomliga världens" klot eller himlakroppar. Väsendena befinner sig i Gudomens mentalitet. Det jordiska väsendet och det himmelska
384.    Tillvaron i "den gudomliga världen". Man möter också sina fiender i "den gudomliga världen", men deras hat och vrede är borta. Reinkarnationen är avhängig av väsendets gästtillvaro i "den gudomliga världen"
385.    När väsendet är ett med tidens och rummets herre. En dag är för väsendena som tusen år, och tusen år är som en dag
386.    I "den gudomliga världen" känner väsendet sig som sin egen "fasta punkt". Det upplever sig ha "fullbordat loppet" och blivit "Guds avbild"
387.    Minnet. Förnimmelsen av "evig tillvaro". Väsendenas förmåga att vandra tillbaka i tiden
388.    Korrespondensen i "den gudomliga världen". Upplevelse av medväsendenas "kosmiska banor". Hundraprocentig uppfyllelse av de eviga lagarna för skapelse eller av detta: "Du skall älska din nästa som dig själv"
389.    Den vetenskapliga motiveringen för mina analyser av de högsta världarna och dess matematiska grundval som bevis för den högsta idealismens identitet som vetenskap. Utan min analys av de högsta världarna ingen som helst motivering för den i bibeln genom årtusenden bebådade högre moralen i världen. Egoism eller mentalt mörker måste då vara livets lösen
390.    Väsen som inte förstår dessa analyser och därför förnekar dem. Angående förmågan att se in i framtiden
391.    Väsendets dagsmedvetande överföres till "salighetsriket". Detta överförande sker på grundval av väsendets mättnad på ljustillvaron i spiralens högsta rike. Väsendets rörelse genom spiralens riken sker uteslutande på basis av dess egna önskningar och dess egen längtan
392.    Med mättnaden på ljustillvaron blir individens viljeföring mer och mer riktad mot "egoism", men innan denna viljeföring får obehagliga verkningar förflyter väldiga tidrymder
393.    För att finna kontraster till ljustillvaron måste väsendet söka sig tillbaka till sina upplevelser från spiralens lägsta zoner
394.    "Mineralriket" uppstår. Är inte någon "livlös" värld
395.    Varför minneszonen i spiralen heter "salighetsriket"
396.    Salighetsväsendet lever i djup ensamhet eller i vila, vad angår upplevelsen av medväsendena i den "yttre" världen, eftersom detta väsen endast kan förnimma i sin inre värld
397.    Upplevelsen av "salighetsriket". Allt här framträder i mentalt silver- och guldmaterial. "Salighetsriket" är en extra bekräftelse på de gudomliga orden "allt är mycket gott"
398.    Upplevelsen av "salighetsriket" erbjuder särskilt gynnsamma betingelser för väsendet att se fullkomligheten i världsalltet
399.    "Ädla" och "oädla" "metaller" i tankevärlden. Varför "tiden läker alla sår"
400.    "Salighetsväsendena" har "fullbordat loppet" och ser lidandena från "Guds egen utsiktspunkt"
401.    "Salighetsväsendena" ser tillbaka på tidigare liv i spiralen
402.    "Salighetsväsendet" ser sina tidigare liv i laster och utsvävningar och dessas verkningar på efterföljande liv. Det ser sitt sexuella liv genom tiderna och därmed sin egen förvandling från "djur" till "människa" och denna förvandlings besvärligheter. "Djursexualism" och "människosexualism". "Syndafallet" eller flockens missförstånd av polutvecklingen i väsendets medvetande
403.    "Mannen" och "kvinnan" eller "han-" och "honväsendet" degenererar men "geniet" uppstår
404.    "Salighetsväsendet" ser hur de djuriska kampmetoderna utvecklas till genialitet till förmån för principen "var och en är sig själv närmast". Detta skapar grundvalen för "helvetets" existens: "den dräpande principen". "Helvetet" återigen skapar sin egen undergång i väsendets medvetande, varvid "den riktiga människan" blir till faktum och livet antar en form som ligger utanför "salighetsväsendets" intressesfär, eftersom denna livsform just är den som det blivit mätt på i "den gudomliga världen"
405.    Jordmänniskan och "salighetsväsendet" är kontraster. Deras anknytning till en "uppåtgående" resp. "nedåtgående" bana
406.    Varför "salighetsväsendet" endast har intresse för spiralens lägsta zoner och varför det alltmer avlägsnar sig från "den gudomliga världen"
407.    Liknelsen om "den förlorade sonen" och "salighetsväsendet". "Salighetsväsendets" intellektualitet är "döende". "Salighetsriket" är början till en kosmisk vilozon för väsendets intellektualitet
408.    "Salighetsväsendets" tilltagande längtan efter mörkret
409.    Varför väsendets eviga livsbana betecknas som en spiral. En evig tillvaro framträder som den sanna verkligheten
410.    Varför "salighetsrikets" "yttre värld", "mineralriket", av jordmänniskorna uppfattas som en livlös värld
411.    Lösningen på de "livlösa" materiernas gåta. "Mineralrikets" funktioner är "livsyttringar"
412.    Den religiöst troendes och den materiellt forskande vetenskapsmannens syn på mineralrikets energier
413.    Extasenergierna befruktar "salighetsväsendenas" talangkärnor. "Salighetsväsendenas" anknytning till den nya spiralens första grundenergier. Elden uppstår
414.    Det är "salighetsrikets" väsen som får solarna att skina i världen. Alla fysiska företeelser är omskapat solsken
415.    Vetenskapen och "domedagen"
416.    Rättfärdighet omöjlig i en värld, där väsendenas världsuppfattning i sig själv är osann
417.    Domedagens dom över väsendena. Den "nya himlen" och den "nya jorden"
418.    "Salighetsrikets" längtansenergier blir till fysisk elektricitet
419.    En sexuell akt eller befruktning är en utlösning av elektriska krafter. Klotens tillkomst är också baserad på en sexuell akt i makrokosmos
420.    Varför man lärt ut att de mörka fysiska kloten är kalla och döda världar. Jordklotet är längre kommet i sin spiral än solsystemet i sin
421.    Allt solsken i världen är "makrokosmisk sexualenergi". Det sexuella kraftcentrum är stort i förhållande till organismen
422.    Förälskelse är "mikrokosmisk sexualenergi". Den sexuella akten och de diskarnerade väsendena
423.    Den rent materiella elden är närvarande i de levande väsendenas organismer
424.    Väsendenas återupplevelse av de tidigare livsperioderna i form av repetitioner
425.    De levande väsendenas eldtillvaro
426.    Var väsendets repetition av sin tidigare eldtillvaro är till finnandes i dess nuvarande liv
427.    De diskarnerade väsendenas eld och befruktningen. Vetenskapen känner endast till en tredjedel av livets kretslopp
428.    Med "avkylningen" uppstår väsendets intellektuella centrum
429.    Disharmonin mellan väsendets sexuella och intellektuella centrum och verkningarna härav
430.    Reaktionen mellan "tyngd." och "känsloenergierna". "Tyngdenergin" ligger till grund för alla sexuella krafter, såväl de som befordrar fortplantningen som de vilka befordrar den dynamiska kraften i allting. Alla utlösningar av principen "att dräpa" är viljeledd "tyngdenergi"
431.    Alla rörelser eller manifestationer i tillvaron är identiska med ett bindande eller frisläppande av "tyngdenergin" med hjälp av "känsloenergin"
432.    Kultiveringen av individens opererande med "tyngd-" och "känsloenergierna" bringar honom i kontakt med Gudomens mentalitet
433.    Med hjälp av animalismen skapas åt jaget ett intellektuellt centrum på det fysiska planet. Därefter överföres både dess sexuella och dess intellektuella centrum till "känslokroppen", och väsendet blir en "riktig människa"
434.    Animalism, sexualism och intellektualitet gör sig också gällande i makrokosmos och mikrokosmos
435.    Den moderna vetenskapen och spiralens kosmiska analys. När en analys är matematisk
436.    När en roman är matematiskt fullkomlig
437.    Hjälte- och skurkbenämningar är illusoriska
438.    När romaner, skådespel, filmer och sagor endast baseras på lovprisning av en hjälte och bestraffning av en skurk. När världsbilden baseras på samma lovprisning
439.    Symbol nr 9 är uttryck för ett evighetsfacit och är alltså inte en relativ företeelse. När vetenskapen förnekar Gudomens existens eller alltets identitet som levande väsen och väsendenas odödlighet
440.    Kosmiska analyser och relativa analyser
441.    Kosmisk klarsyn, dess betingelse och facit
  11 Kapitlet    Tankeklimat
442.    Den "blåst" varmed Gud "inblåste livets ande i Adam". De levande väsendena måste leva i "tankeklimat"
443.    De levande väsendena måste lära att beskydda sig mot "tankeklimat" alldeles som de lärt att beskydda sig mot de fysiska klimaten
444.    Moral och vetenskap utgörande samma princip. Moral är en vägledning i övervinnelse av "tankeklimat" på samma sätt som vetenskap är en vägledning i övervinnelsen av de fysiska elementen eller klimaten
445.    Degenererande "kosmiskt medvetande" och dess konsekvenser
446.    "Kosmiskt medvetande" hos naturmänniskan och hos den högintellektuella jordmänniskan. "Instinkten"
447.    Det "kosmiska medvetandet" och skönheten i spiralens första zoner
448.    Väsendenas längtan emot primitivitet ställer det "kosmiska medvetandet" i skuggan. Djurets medvetande i renkultur
449.    Djuret har sitt medvetande riktat endast mot den yttre världen och känner därför inte sig självt. Med upptäckten av sitt eget "själv" blir det till jordmänniska
450.    Den mentala skillnaden mellan den jordiska människan och djuret
451.    Det döende "kosmiska medvetandet" upplever en renässans i form av den religiösa instinkten hos den jordiska människan
452.    Det "kosmiska medvetandet" når sitt latenta stadium hos jordmänniskan. Materialism och krig som konsekvensen härav
453.    Krig utgör forntida religioners efterlämnade vanemedvetande och har ingenting med kristendom att göra
454.    Väsendenas humana och brutala tendensers åldersskillnad och dennas inflytande i deras dagliga liv
455.    Medlidandets tillkomst och natur grundar sig på erinringar från gångna tider
456.    När jordmänniskans medlidande inte är lika framträdande på alla lidandesfält
457.    När medlidandeförmågan blir till allkärlek, inträder det "kosmiska medvetandet" åter i dagsmedvetandet och väsendet blir "ett med Fadern"
458.    Varför de mörka anlagen manifesteras lättare än de ljusa anlagen eller humaniteten. Är väsendet inte sig självt, när det befinner sig i hetsighets- eller raserianfall?
459.    Det "onda" och det "goda"
460.    "Kosmiskt medvetande"
461.    Det "kosmiska medvetandet" utgör ett kretslopp, i vilket det skapar "kosmiska årstider", "dagar" och "nätter" etc.
462.    "Solenergin" bakom de "kosmiska årstiderna"
463.    Ett "något" bakom energierna. "Jaget", "den treeniga principen" eller det levande väsendets grundanalys
464.    Individens "evighetskropp"
465.    "Övermedvetande" och "undermedvetande". Varför den jordiska människan endast är medveten i sin fysiska kropp
466.    Allt medvetenhetsliv är "kosmiskt medvetande" på olika stadier, som tillsammans bildar "spiralen". Genom "evighetskroppen" skapar väsendet självt sin reinkarnation
467.    Varför väsendena hyser rädsla för döden. Konsekvenserna av "kosmiskt medvetande"
468.    Varför väsendena. är olika. Hela tillvaron är en bevisföring för livets verklighet och dödens omöjlighet
469.    Allt är tankeenergi. Hela vår tillvaro äger rum mitt i en allt dominerande andlig atmosfär eller livsyttringsvåg, vars högsta analys är humanitet och kärlek
470.    Jordmänniskans primitiva syn på världsalltet, och materialismen som denna syns konsekvenser
471.    Den kosmiska solens närvaro i varje levande väsen i form av "kosmiskt medvetande" och de härav följande "kosmiska årstidernas" skapelse i mentaliteten
472.    Det levande väsendets tankeklimat och naturkrafterna
473.    Vi använder i vårt språk meteorologiska uttryck för tanketillstånd
474.    Väsendena har olika begär, blir olika i framträdandet och går olika vägar genom livet
475.    De levande väsendenas sammanslutning i flockar
476.    Flockprincipen degenererar men är ännu så starkt framträdande, att den ligger till grund för statsbildningen och för moderna föreningar eller sammanslutningar
477.    Den högsta analysen av "ämne" eller "materia". Varför vi inte uppfattar föreningar eller andra sammanslutningar som "ämnen"
478.    Alla föreningsmässiga sammanslutningar skapar i princip samma kraftmanifestation som den vilken framträder i varje form av materia
479.    Var vi klarast förnimmer materiens analys. Det kosmiska perspektivförhållande som gör de levande väsendenas framträdande synligt som "materia"
480.    "Mellankosmisk materia"
481.    "Mikrokosmisk materia"
482.    "Makrokosmisk materia"
483.    Varför den mikrokosmiska och makrokosmiska materien uppfattas som "död" materia, medan den mellankosmiska materien helt uppfattas som liv
484.    Det levande väsendet såsom utgörande en av de enheter, varav varje slag av materia består
485.    Materien är livsrum eller tillvaroplan för levande väsen
486.    Det kosmiska panoramat i jordmänniskans fysiska horisont. Evighetens närvaro i "nuet"
487.    Ämnena är detsamma som tankeklimat. Deras samlade slutfacit är kärlek och avslöjar en levande Försyn bakom all tillvaro
488.    Livet utgör en personlig korrespondens mellan det levande väsendet och Gudomen
489.    "Kosmisk kemi" är en "kosmisk språkundervisning". Att lära sig förstå Gudomens språk är det aktuella målet för den jordiska människan
490.    Jordmänniskorna missförstår livets eller Gudomens språk, och deras tillvarozon blir därför den mörkaste i spiralen
491.    Jordmänsklighetens största villfarelse
492.    Feltolkningen av "den gudomliga korrespondensen" och konsekvenserna därav
493.    "Fast materia" kan ses som "gasformig". En diamant är en "himlarymd" med "vintergator", "solsystem", "planeter" och "månar"
494.    "Gasformig materia" kan ses som "fast materia". Diamanten är en "förstenad himlarymd"
495.    "Materia" och "ljus" är identiska. "Materiens" färg är detsamma som dess "himmelska ljus". Alla färger, även "vitt" och "svart", är en och samma sak, sedd i skilda "kosmiska perspektiv"
496.    Varje form av förnimmelse eller upplevelse är detsamma som en "syn"
497.    Världsalltet är en ocean av "ljus", som framträder i en skala, på vars steg jagen har sin plats. Förnimmelsen av denna skala
498.    Förnimmelserna "ljus" och "mörker". Färgerna "svart" och "vitt". Färgskalan
499.    "A-perspektivet", "B-perspektivet" och "C-perspektivet"
500.    Förnimmelsen av "ljus" och "mörker" och de härunder hörande upplevelserna av färger är "relativa". Alla jordmänskliga, materiellt vetenskapliga analyser är "förhållandeanalyser" . Dessa analyser och "kosmiska analyser"
501.    Jordmänniskans "relativa" kunskapsgrund som basis för alla meningsskiljaktigheter i världen och härav följande ofrid och krigstillstånd
502.    Det levande väsendet bygger självt sitt öde
503.    Jordmänsklighetens illusoriska tillvaro
504.    En ny kunskapsgrund. Alla "ämnen" eller all "materia" utgör "det gudomliga något" sett genom "perspektivprincipen". Genom "materiens" analys möter vi Gudomen
505.    "Kosmisk kemi" är detsamma som konsten att skapa det perspektivförhållande, genom vilket Gudomen blir till verklighet
506.    Jordmänniskornas mörka tankeklimat beror på felaktiga perspektiviska förhållanden. "Kosmisk kemi" täcker jagets beröring med samtliga existerande energier eller "ämnen"
507.    Jordmänniskorna och "kosmisk kemi"
508.    När "djuret" omskapas till "människa"
509.    Naturens larmande krafter och stilla solsken framträder i jordmänniskans blod och väsen, och dess logik börjar göra sig gällande i hennes hjärna.
510.    Väsendets "aningsförmåga" och dess begynnande organismskapelse
511.    "Begäret" som fundamentet för allt medvetenhetsliv. "Självbevarelsedriften"
512.    Jagets fysiska kropp blir till. Väsendet börjar tänka. "Djuret" är det första tänkande väsendet i spiralen
513.    Grundvalen för utveckling. Längtan är det bindemedel, varmed jaget är knutet vid tillvaron. Alla tankar är barn av begäret
514.    Väsendets vilja blir till. "Självbevarelsedriften" blir därefter hjärnmedvetet dirigerad eller ledd
515.    Energireaktionerna blir till "erfarenheter". Väsendets upplevelse blir i dess animaliska tillvaro medvetet viljemässigt ledd
516.    Väsendena får olika syn på livet. "Utvecklingsstegen"
517.    Hela medvetenhetslivet är varierande energiblandningar och härav följande reaktioner. Väsendet börjar framträda som "jordisk människa"
518.    "Själviskhet'" eller "egoism" är reaktionen av väsendets längtan efter fysisk genialitet
519.    Vi har mycket att tacka "själviskheten" för
520.    I djurriket är "själviskhet" största dygd och kan uttryckas i mottot: "Envar är sig själv närmast"
521.    Väsendena måste bryta ned andra väsens materiekombinationer för att kunna bygga upp sitt eget fysiska skydd. Skapandet av medlet härför
522.    Vad är en explosion? - Vi lever i en ocean av "fängslade explosioner"
523.    Skapandet av fängsling av explosioner. Det levande väsendet kan vara explosionens herre såväl som dess slav
524.    "Tyngdkraften" är jordklots jagets vilja
525.    Makrokosmisk, mellankosmisk och mikrokosmisk "tyngdkraft"
526.    Kunskapen om "tyngdkraften" och dess betydelse i väsendets ödesdaning
527.    Hur energi blir till "ämne"
528.    En liten tillbakablick över de levande väsendenas struktur. Jaget kan genom sitt övermedvetande ständigt skapa sig nya kroppar. Varför ett väsen ibland önskar sig döden och begår självmord
529.    "Urbegäret"
530.    "Urbegäret" och jaget. Genom "urbegäret" är jaget rotfäst i materien och denna i jaget
531.    "Urbegäret" och "moderenergin"
532.    Jaget blir reaktionsdugligt. "Övermedvetandet'" och "ödeselementet'"
533.    "Spiralcentra"
534.    Allt som förnimmes är "det gudomliga något". Den "absoluta verkligheten" och den "frambragta verkligheten". De tre "X-en" blir återigen till faktum
535.    Världsalltets grundanalys kan endast existera såsom utgörande "en treenighet"
536.    Den "absoluta verkligheten" och den "skapade verkligheten". Varför "det högsta något" är namnlöst
537.    Det obegränsades närvaro i varje form av begränsning. Illusionernas värld som bakgrund för upplevelse av "det absoluta något"
538.    Varför "den treeniga principen" är evig
539.    "Den treeniga principen" är ett allt täckande uttryck för livets eller tillvarons allra högsta analys. Allt det synliga eller förnimbara identiskt med en illusorisk värld
540.    De två "något'" "skaparförmågan" och "det skapade" såsom identiska med "något nr 1". En bekräftelse på de gamla orden "I honom är det som vi lever och rör oss och är till"
541.    En "syn" av ett ting är inte detsamma som tinget självt
542.    Relativitet. Alla för våra sinnen tillgängliga detaljer utgör endast en analys av dessas förhållande till vår egen utsiktspunkt eller platsen i vår horisonts centrum
543.    "Ett något som är" såsom utgörande tillvarons orubbliga grundanalys. "Något nr 1" är det absolut verkliga. Alla andra ting i tillvaron utgör endast en "syn" av detta "något"
544.    Om "något nr 2" och "något nr 3" inte bestod av förgängliga ting
545.    "Urbegäret" är livets eller tillvarons första späda grodd. En absolut skaparförmåga (kosmiskt sett) kan inte existera i världsalltet. Vårt skapande är endast "ett omskapande av något till något". Ett "nytt något"' kan inte uppstå
546.    Då vårt skapande är detsamma som ett "omskapande av något som inte är till något som inte är", är det en illusion
547.    Det vi kallar "människa", "djur", "växt" eller "mineral" är illusoriska förklädnader av "något som är". Det vi ser av våra medväsen är inte "det absoluta oförgängliga något" i dem
548.    Varför det klarseende eller kosmiskt medvetna väsendet inte dömer utifrån synliga, timliga företeelser. Bekräftelse på de stora bibliska utsagorna. Kärleken blir det allt dominerande hos den klarsynte
549.    Med förstående av "perspektivprincipen" existerar inte längre något "livets mysterium"
550.    På livsanalysernas allra högsta tinnar. "Den orsakslösa orsaken"
551.    På livsanalysradens allra översta steg finner man de "icke skapade" tingen, medan man på de övriga stegen finner illusionerna eller den gudomliga uppenbarelsen
552.    Vi får en garanti för att vår analys är riktig. Den utvecklade läsaren begåvas med det allra högsta vetande
553.    Vi får bevis för att det existerar en "kosmisk kemist" och att tillvaro och öde är "kosmisk kemi"
554.    Vad vi fann på andra sidan förnimmelseförmågan. Avsikten med vår analys
555.    En resumé eller tillbakablick över föregående analyser
556.    "Urbegäret" är ett resultat av sitt upphovs tidigare upplevelse eller öde. Då detta öde endast har kunnat bli till i kraft av ett tidigare "urbegär" o.s.v., får vi här en bekräftelse på väsendets eviga tillvaro
557.    Varför det levande väsendet inte är en automatisk maskinfunktion
558.    En hänvisning till att finna livsgåtans lösning genom att meditera över sig själv
559.    Livsmysteriets grundfacit nr 1. - Det levande väsendet är icke ett "intet"' utan ett "något"
560.    Livsmysteriets grundfacit nr 2. - Orsak och verkan
561.    Livsmysteriets grundfacit nr 3. - Logik eller planmässighet
562.    Livsmysteriets grundfacit nr 4. - Idéskapelse eller tänkande
563.    Livsmysteriets grundfacit nr 5. - Det levande väsendets existens
564.    Livsmysteriets grundfacit nr 6. - Forskaren måste möta sitt högsta "själv" eller "jag"
565.    Livsmysteriets grundfacit nr 7. - Jaget är "något" som inte är verkan av en föregående orsak
566.    Livsmysteriets grundfacit nr 8. - "Den treeniga principen"
567.    Livsmysteriets grundfacit nr 9. - Det levande väsendet framträder som "Guds avbild", skapad att vara "honom lik"
568.    Livsmysteriets grundfacit nr 10. - Det levande väsendets odödlighet
569.    Livsmysteriets grundfacit nr 11. - Reinkarnation och öde
570.    Den kristna kyrkliga syndaförlåtelseteorin, som måste överges för att livsmysteriets avslöjande skall kunna bli total och i överensstämmelse med jordmänsklighetens växande vetenskapligt inställda mentalitet
571.    "Den helige Ande" eller livsmysteriets vetenskap och "Livets Bog"
572.    Allt liv är "utrannsakning av Guds vägar". Att motarbeta denna "rannsakning" är detsamma som att "dräpa" eller att överträda det femte budet
573.    En "ny himmel" och en "ny jord" eller en mänsklighet hänryckt i "salighet" som ett resultat av "utrannsakningen av Guds vägar"
574.    Betingelsen för att något skall kunna vara berättigat att kallas "mycket gott"
575.    Om livsmysteriets grundfacit nr l inte existerade
576.    Om livsmysteriets grundfacit nr 2 inte existerade
577.    Om livsmysteriets grundfacit nr 3 inte existerade
578.    Om livsmysteriets grundfacit nr 4 inte existerade
579.    Om livsmysteriets grundfacit nr 5 inte existerade
580.    Om livsmysteriets grundfacit nr 6 inte existerade
581.    Om livsmysteriets grundfacit nr 7 inte existerade
582.    Om livsmysteriets grundfacit nr 8 inte existerade
583.    Om livsmysteriets grundfacit nr 9 inte existerade
584.    Om livsmysteriets grundfacit nr 10 inte existerade
585.    Vad som gör livsmysteriets grundfacit nr 11 till ett orubbligt plus
586.    Den gängse jordmänskliga synen på världsalltet och de verkliga fakta. En konflikt mellan "syndaförlåtelseteorin" och livslagarna eller den verkliga sanningen
587.    Kretsloppet. Det levande väsendets öde och materiens framträdande i fast, flytande och gasformigt tillstånd
588.    Jaget och kretsloppets fjärde tillstånd: materiens framträdande som "strålformig", d.v.s. som eld, köld, elektricitet, "strålar" och "vågor". Detta tillstånd som grundval för individens medvetenhetsskapande och "andliga tillvaro"
589.    När jämvikten mellan materierna i organismen och medvetandet blir störd. "Fysisk" och "själslig feber". "Själsliga störningar" och "sinnessjukdom"
590.    Jagets öde och materiens fyra tillstånd
591.    Jaget måste behärska den ena energin med den andra. Utan materiens förtätnings- och upplösningsförmåga skulle varje form av manifestation vara omöjlig
592.    Varför "mineralmaterien" betraktas som livlös
593.    Hur "organisk" eller "levande" materia blir till
594.    Skillnaden mellan "mineralmateria" och "organisk" materia. Den "strålformiga" materien kan till- och frånkopplas jagets fysiska organism
595.    När jaget drar sin "strålformiga" materia ut ur sin fysiska organism. "Animalisk" materia
596.    Samarbetet mellan makroväsendet och mikroväsendena i en organism. All fysisk smärta, allt fysiskt lidande är en levande korrespondens mellan makrojaget och mikrojagen. "Bön" och "Gudom" framträder som logiska företeelser, vilka utgör fundamentet för all manifestation
597.    Mikroväsendenas välbefinnande upplevs som hälsa och vällust av makroväsendet
598.    Varför man kan klippa hår och naglar utan att det gör ont
599.    Mikroväsendenas gåva till makroväsendet
600.    Makroväsendets gåva till mikroväsendena. Makroväsendet och mikroväsendena får "skörda vad de sår"
601.    Varför det levande väsendet hyser rädsla för döden. Väsendet finner frid endast i hoppet på en evigt fortsättande tillvaro
602.    Mikroindividernas förhållande till makroorganismens undergång. Makroväsendets vanemedvetande och "liket"
603.    Alla väsen i världsalltet är "jämställda"
604.    Kretsloppet. Hunger och mättnad som reglerande faktorer i kretsloppet. Ett väsens jordeliv är också ett kretslopp
605.    "Materialism" och "humanitet"
606.    Alla former av liv är placerade i kretsloppet
607.    Varför kretsloppet betecknas som en "spiral"
608.    "Ödeslagen": Alla måste tjäna alla
609.    Fundamentet för ödesdaningen. Varje manifestation representerar i utlösningsögonblicket den högsta fullkomligheten
610.    Väsendets evigt skiftande mentala hunger- och mättnadstillstånd som basis för dess skiftande plats i kretsloppet eller spiralen. Väsendets "kosmiska andning"
611.    Väsendets generalöde är en "inandning" och en "utandning" av "kosmiskt liv" och "salighet"
612.    Varför jordmänniskan inte tycker om sitt "mörka" öde
613.    Det finns i absolut mening ingen "synd" och inga "syndare"
614.    Väsendets viljeutlösning och spiralkretsloppet eller dess "kosmiska andning"
615.    De eviga orden "Vad ett väsen sår skall det skörda" blir till vetenskaplig sanning
616.    Om livsmysteriets elfte grundfacit inte existerade
617.    "Allt är mycket gott"
618.    Väsen som inte kan förstå livets tolv grundfacit
619.    Två kategorier av väsen, vilkas kritik av kosmiska analyser aldrig kan identifieras som vetenskaplig värdesättning
620.    "De kommande släktenas" möte med "hjälparen, den helige Ande"
621.    Vad vi erfor i det elfte kapitlet: Allt medvetenhetsliv är "tankeklimat", är atmosfär, moln, regn och solsken, morgon- och aftonrodnad på det eviga livets himmel. Stadfästelsen av jordmänniskans plats i spiralkretsloppet. Världspanoramats struktur, dess kärlekslagar eller kulminerande logik är den högsta intellektuella undervisningen, samtidigt som det är Gudomens egen livsyttring och ledning av det levande väsendet hän emot dess egen salighet
622.    Vi har blivit medvetna "kosmiska kemister" och får jagets existens bekräftad. Får bekräftat att all manifestation är "livsyttring"
623.    Den jordiska människan fyller sitt öde med disharmoni. Hennes tankeklimat är analoga med de meteorologiska klimaten
624.    Det levande väsendet lever mellan två himlar eller två världar. Fundamentet för en "varaktig fred", "kosmiskt medvetande" eller "salighet"
625.    Vad läsaren bibringats genom det nu genomgångna avsnittet av "kosmisk kemi" och vad som återstår av samma kapitel
626.    Grundkällan till den jordmänskliga medvetenhetssfärens kosmisk-kemiska sammansättning
627.    "Känsloklimatet"
628.    De "troendes" medvetenhetssfär eller "kyrkohelgedomen"
629.    "Kyrkohelgedomen" kan inte ge en varaktig tillfredsställelse när det gäller livsmysteriets lösning. Väsendena söker sig miljonvis över till en annan mental sfär som vi här i "Livets Bog" gett beteckningen "skolhelgedomen"
630.    "Intelligensklimatet". Kampen mellan de "troende" och de "vantrogna" och dess konsekvenser
631.    "Intelligensklimatets" väsens speciella natur. Världsalltet kan av dessa väsen endast uppfattas som en död värld
632.    "Känslo-" och "Intelligensklimaten" kan inte ensamma skapa en "intellektuell" sfär utan måste vara hemvist för "gråt och tandagnisslan"
633.    Väsendet börjar spekulera över lidandenas orsak
634.    Erinringarna från tidigare liv och dessas betydelse för väsendets nuvarande förnimmande
635.    Erinringarna framträder i två faser
636.    Jordzonens "äldste". "Världsåterlösarna" är jordmentalitetens "salt"
637.    "Intellektuellklimatet"
638.    Vi har kommit igenom analysen av jordmänsklighetens mentala grundatmosfär. Genom "intellektuellklimatet" får jordmänniskan "kosmiskt medvetande", och jordens mentala atmosfär blir identisk med "den helige Ande". Guds Ande kommer att lysa överallt på jordens väg genom världsrymden
  Symbol nr 10    Kretsloppsprincipen
639.    Inget kan existera utan att representera ett stadium i ett kretslopp
640.    Den fysiskt synliga delen av spiralkretsloppet uppvisar en från primitivitet till humanitet stigande skala, men kan inte avsluta kretsloppet
641.    Humaniteten eller nästakärleken är den enda kontrast till den dräpande principen som kan fullborda kretsloppet och bekräftar därmed de andliga zonernas existens
642.    Själva symbolförklaringen. Spiralkretsloppets vinter-, vår-, sommar- och höstzon. De fyra årstiderna är tillstädes i alla kretslopp
643.    Årskretsloppets vinterprincip och väsendets barndom
644.    Årskretsloppets vårprincip och väsendets ungdom
645.    Årskretsloppets sommarprincip och väsendets vuxenålder
646.    Årskretsloppets höstprincip och väsendets ålderdom
647.    Realiteter som visar att jordelivskretsloppet fortsätter. "Fortplantningsväsen" och "skaparväsen" och dessas "mellanstadier". Det sexuella poltillståndet och företeelser som inte låter sig ändras genom "förförelse" eller "uppfostran"
648.    Det animaliska väsendet måste liksom vissa vegetabiliska väsen "fälla sin lövkrona" om "hösten" men kan tack vare sin "rot" och "bladlösa stam" överleva "vintern" och uppleva en ny "vårs" ankomst. Den "döde gudasonen" uppstår i en ny fysisk kropp, genom vilken Guds ande strålar vidare ut genom evigheten
649.    Dygnskretsloppets dagjämningar och solstånd
650.    Dygnskretsloppets vinter
651.    Dygnskretsloppets vår
652.    Dygnskretsloppets sommar
653.    Dygnskretsloppets höst. Dygnskretsloppets verkningar uppslukas av årskretsloppet
654.    Där dygnskretsloppet upphör, försvinner livsbetingelserna för animaliskt och vegetabiliskt liv. Polområdena är inte lämpliga för mänsklig manifestation eller tillvaro
655.    Jordklotets isregioner är dess "broskregioner". Jordmänskligheten utgör sätet för jordjagets högsta fysiska förnimmande
656.    När makroväsendet skapar ett mindre lyckligt tillstånd för sina mikroväsen genom att vänja sig vid felaktiga drycker och födoämnen
657.    Mikroväsendena och skadorna i en makroorganism
658.    Jordklotsväsendet uppvisar en viss grad av invaliditet. Mikroväsendena (jordmänniskorna) måste övervinna verkningarna av denna invaliditet genom artificiellt ljus och artificiell värme
659.    Jordens förhållande till solsystemets centrum är inte helt i sitt naturliga läge. Om jordmänniskorna inte förstått att övervinna följderna av jordens invaliditet
660.    Varför jordens förhållande till solen i viss grad måste betraktas som abnormt
661.    Om denna abnormitet inte existerade. En evig sommar i hela den tempererade zonen
662.    Jordaxellutningens inträdande och forntida jättekatastrofer
663.    Makroväsendets hetsighet, slagsmål och skador samt dess mikroväsens öde. Forcerad utveckling. Om det inte funnes någon jordinvaliditet
664.    Forcerad utveckling är inte en fråga om tid eller hastverk utan om utvidgad utvecklingsmöjlighet. Väsendenas tankefunktion och kontrasterna i kretsloppens årstider
665.    Varför den forcerade utvecklingen existerar
666.    Det rubbade axelförhållandets välsignelse för jordmänniskorna
667.    Varför jordaxeln inte plötsligt kan återgå till sitt naturliga läge. De av människorna frambragta krigen och lemlästningarna i jordorganismen utgör i jordjagets medvetande endast en själslig kris, som bildar inledningen till "den stora födelsen" och som i Bibeln är förebådad som "domedagen". Domedagens dom. Den "nya himlen och jorden"
668.    Vad vi genom kretsloppsprincipen fick bevittna
  Symbol nr 11    Livsmysteriets lösning
669.    Ändamålet med symbol nr 11
670.    Livsmysteriets lösning är inte rums- eller tidsbunden. Den kan inte finnas eller uttryckas genom mått- och viktfacit
671.    Den materiella vetenskapens facit är en proklamation av livlösa verkningar. Avslöjandet av jagets närvaro bakom varje skapelse och i varje väsen
672.    Jaget såsom utgörande "den första orsaken" i varje skapelse eller energiutlösning samt de realiteter varigenom detta blir till faktum
673.    Livsyttringsfacit. Naturen framträder som "ett levande väsen"
674.    Den primitiva människans och den intellektuella människans inställning till naturen befinner sig på sätt och vis på samma våglängd. Väsen som förnekar allt som går utöver det fysiska planet
675.    Varför det primitiva väsendet "tror", medan det kosmiska väsendet "vet"
676.    Jordmänniskorna kan i fråga om sin inställning till livsmysteriets lösning indelas i tre kategorier: "De troende", "de icke-troende" och "de vetande"
677.    Väsen som är mogna för livsmysteriets lösning
678.    Den dräpande principen är brännpunkten i den stora frågan "Vad är sanning?". Symbolen och makrokosmos, mikrokosmos och mellankosmos
679.    Symbolens tolvuddiga stjärnfigur uttrycker livsmysteriets lösning eller 12 grundfacit. Vad som fordras för att förstå livsmysteriets lösning
680.    Stjärnfigur nr 1. - Allt är "något"
681.    Stjärnfigur nr 2. - Orsak och verkan
682.    Stjärnfigur nr 3. - Logik
683.    Stjärnfigur nr 4. - Tänkande eller idéskapande
684.    Stjärnfigur nr 5. - Det levande väsendet
685.    Stjärnfigur nr 6. - "Jag" och "det"
686.    Stjärnfigur nr 7. - Den orsakslösa orsaken
687.    Jaget utgör ett facit som inte kan uttryckas i mått eller vikt. Upplevelseförmågan är en underordnad egenskap
688.    Vi säger "jag", "vi" och "våra". Varför det inte kan vara hjärnan som är upphov till livet
689.    Det finns ingenting i jordmänniskans erfarenhetsmaterial som bevisar att något kan skapa sig självt
690.    Mentala perspektivförhållanden. Varför de av människorna alstrade tingen accepteras som orubbliga bevis för ett levande väsens existens, medan själva naturens egna alster inte accepteras som sådana bevis, trots att de är lika logiskt och ändamålsenligt skapade
691.    Mentala när- och fjärrzoner och deras prägling av uppfattningsförmågan
692.    Ett medel för uppfattning av detaljerna i vårt mentala områdes fjärrzon
693.    Det strider mot normalitet att uppfatta fjärrzonens detaljer som självskapade
694.    "Den orsakslösa orsaken" utgör ett innersta centrum, till vilket allt annat endast kan existera som periferi. Denna "orsakslösa orsak" utgör "ett levande något"
695.    "Den orsakslösa orsaken" utgör vårt eget jag. Detta jag är namnlöst och betecknas därför som "X1"
696.    Jaget har en skaparförmåga som också är namnlös till sin natur och betecknas som "X2"
697.    Resultatet av jaget och dess skaparförmåga är också namnlöst och betecknas som "X3"
698.    Stjärnfigur nr 8. - Den treeniga principen
699.    Stjärnfigur nr 9. - "Guds avbild"
700.    "Bilden av Gud" kan inte uttryckas genom någon timlig företeelse utan framträder som väsen inuti väsen, organismer inuti organismer och gör därigenom medväsen och omgivning till något av "bilden av Gud" och Guds närvaro för oss
701.    Endast genom träning i kärlek kan våra sinnen öppna sig för Guds strålflöde. Jordmänniskans syn på Gudomen och medväsendena när denna träning saknas
702.    Att tillskriva Gudomen allt som vi menar vara "gott" och frånkänna honom allt som vi menar vara "ont" är inte en gudsdyrkan i "anda och sanning". Det är självdyrkan och därmed avgudadyrkan
703.    Vi kan inte uppleva vår nästa utan att vara ställda inför Gudomen. Vem denna vår nästa är
704.    Att älska sin nästa oberoende av hennes prestationer är att älska Gud över alla ting. Och endast en sådan kärlek är detsamma som att tjäna Gud i "anda och sanning". Och endast därigenom blir man ett med Fadern, vägen, sanningen och livet
705.    Jaget har existerat före sin nuvarande organism. Vetenskapen är dogmatiskt bunden vid mått- och viktfacit
706.    Begreppen "en sexuell akt", "barn" och "föräldrar" täcker endast vissa energikombinationer och utgör alltså mått- och viktfacit
707.    Döden kan inte i något fall innebära livets upphörande utan hör samman med skapelse eller vidarebefordran av livsupplevelsen. All skapelse vore omöjlig om inte döden existerade
708.    Döden är en princip som vi arbetar med varje sekund av vår tillvaro och omöjligt kunde leva utan. Varför väsendena hyser dödsfruktan
709.    Organismen utgör en på logik baserad energikombination eller ett block och gör därmed ett tidigare existerande, tänkande och viljeförande "något" till faktum. Att organismskapelsen uppträder som automatfunktion gör det ytterligare till faktum, att den nuvarande organismens skapelse endast är en enskild länk i en oändlig kedja av sådana organismskapelser med ett och samma jag som upphov
710.    Varför en organism inte är evig. Reinkarnation eller återfödelse som en nödvändighet
711.    Vår upplevelse av livet kan endast existera som ett skiftande förhållande till de två kontrasterna "ljus" och "mörker". Detta förhållande kan endast vara antingen en vandring mot ljuset eller en vandring mot mörkret. Drivfjädern i denna vandring är hungern, och målet är mättnaden
712.    Livet är en rytmisk rörelse mellan de två ytterpolerna "vila" och "verksamhet". Denna rytm är livets egen eviga andning eller pulsslag
713.    Skapar naturen hos miljoner människor en stark mental hunger, för vilken ingen tillfredsställelse finns?
714.    I kraft av lagen för förnimmelse, vilken betingar att varje företeelse har sin motsats, finns det tillfredsställelse för varje slag av hunger
715.    Att ett väsen kan hysa önskningar som omöjligt kan bli tillfredsställda i dess nuvarande liv är bevis för att detta väsens tillvaro sträcker sig utöver dess nuvarande organisms existenstid
716.    Hunger, längtan eller otillfredsställelse kan endast existera som föregående betingelser för varje slags välbefinnande. Otillfredsställda önskningar och begär är trådar eller band som sammanbinder väsendet med dess framtida, fortsatta tillvaro på andra sidan döden och graven
717.    "Döden" kan inte avbryta de energiutlösningar som längtan representerar. I naturen finns inget "spill". Tillfällighet och kaos är endast illusion och existerar bara som en "tänkt" motsats till den intellektualitet som naturens egna skaparmetoder gjort till modell eller grundval för all undervisning, för alla skolor och läroanstalter. Därmed avslöjas naturen som Guds medvetande
718.    Alla väsen är, när de dör, ofärdiga väsen. Naturen har en mening med väsendenas ofärdiga tillstånd
719.    Naturen känner inte till någon skapelse av absolut kaos. Ett medvetet, avsiktligt skapande av kaos kan endast ske genom någon form av abnormitet. Kaos kan endast existera som en tänkt motsats till den verklighet som runt omkring oss strålar som ett faktum
720.    Livet självt stadfäster väsendenas odödlighet som faktum
721.    Föräldraprincipen utgör inget hinder för väsendets identitet som den högst bestämmande vid den egna organismens tillblivelse
722.    Det blir till faktum att organismen utgör ett enskilt brottstycke av en idé eller plan som endast kan färdigmanifesteras genom många på varandra följande organismer
723.    Varje väsens fysiska organism blir utan mening, om den inte ses som ett brottstycke av den idé eller plan som samtliga levande väsens organismer gör till faktum
724.    Att det bakom organismskapelsen ligger en önskan av så stora dimensioner, att dess kretslopp och därmed dess tillfredsställelse inte kan avslutas under en enda organisms existenstid blir till faktum genom organismens framträdande som steg i en skala och genom väsendets rädsla för att dö. I väsendets önskan om fortsatt tillvaro utöver den nuvarande organismens existenstid ser vi den fysiska reflexen av den idé som ligger bakom organismskapelsen
725.    Att denna reflex existerar blir till faktum genom de stora profeternas och världsåterlösarnas odödliga ord och sanningar, som trots all materialism ständigt framstår som alltmer strålande och eftertraktade mål och som en fridfull mental hamn för alla jordmänniskor. Alla skyndar emot uppfyllelsen av julens budskap "Frid på jorden", men deras vägar är olika
726.    Krig i olika former är inte kamp för eller emot ljuset - att äga ljuset är allas djupaste önskan - utan endast en kamp om ljusets eller idealens föråldrade yttre skal, terminologi eller språkliga dräkt
727.    Den robuste materialisten lever djupast sett på hoppet om existensen av det ljus han förnekar. Om han inte levde på detta hopp
728.    Om väsendenas odödlighet inte existerade
729.    Återfödelsen är den enda företeelse som kan garantera att väsendenas öden inte är detsamma som kaos eller tillfälligheter
730.    En återblick på de resultat, på vilka det tionde grundfacit, "odödlighet", baserar sig
731.    Stjärnfigur nr 10. - Odödlighet
732.    Återfödelsen gör väsendet till herre över tiden
733.    Varför väsendena kommer till världen med olika kvalifikationer, egenskaper och anlag. Ingen kan få egenskaper eller anlag förärade som faddergåva
734.    Hur talanger och anlag blir till
735.    Hur man kan se att en talang inte går under samtidigt med den fysiska organismen. Att talangerna framträder som uttryck för stadier eller steg gör dem identiska med erfarenhetsgrader, som individen endast kan ha tillägnat sig i tidigare liv
736.    Talangerna kan inte vara arv från föräldrarna, utan är konsekvenser av erfarenheter och övning som väsendet upplevt i tidigare liv
737.    Talangens utveckling i form av "A-vetande", "B-vetande" och "C-vetande"
738.    Med talangutvecklingens analys blir alla organfunktioners fullkomliga logik eller ändamålsenlighet till en realistisk dokumentering av det faktum, att vårt jag har haft en oöverskådlig tillvaro före den nuvarande tillvaron, vilken annars skulle ha varit en omöjlighet
739.    Talangen är "C-vetande", som av jaget, i kraft av dess ödeselement och talangkärnefunktion, överförts från tidigare liv till dess nuvarande
740.    Om inte återfödelsen existerade, skulle tillvaron vara kulminationen orättfärdighet. Perversitet skulle vara naturens normala funktion
741.    Väsendenas lidande kan inte rättfärdigas genom att komma efterkommande väsen till godo. Utan återfödelse blir varje utvecklingssteg inte endast helt överflödigt utan även rent av omöjligt
742.    Talangutvecklingens analys nödvändig för det fullständiga avslöjandet av sanningen. - Om inte återfödelsen existerade och vi endast levde i vårt nuvarande liv, skulle vi rädas Gudomen mer än djävulen. - Den logiska konsekvensen av gudsbegreppet i den kristna uppfattningen ställer det utan förbindelse med det verkliga livet
743.    De förutsättningar som åstadkom att kristendomen kunde bli en livsuppfattning, på vilken en humanitetens kultur kunde börja byggas
744.    Varför de auktoriserade huvudreligionerna sönderfaller i små intoleranta sekter eller samfund, som mer eller mindre bekämpar varandra
745.    Genom att förneka reinkarnationen tar de kyrkliga auktoriteterna bort det logiska mellanled som förbinder de stora religiösa sanningarna med verkligheten. - Ett evigt liv efter döden kan inte rättfärdiga väsendenas nuvarande oförskyllda lidanden. Ett evigt liv är inte någonting som kan uppkomma. - Ett oskyldigt väsens korsfästelse för de skyldigas synder kan inte heller ersätta det felande logiska ledet mellan de vedertagna sanningarna och det verkliga livet, tvärtom framträder den som en besudling av den kärleksfulle, rene Gudomen
746.    Väsendenas hunger efter en verkligt intellektuell bro, från de stora sanningarna till det praktiska dagliga livets erfarenheter, kan inte längre tillfredsställas med trosformulär, utan enbart med en vetenskaplig kännedom om "odödligheten" och den därmed sammanhängande återfödelsen
747.    Vad vi såg med hjälp av talangutvecklingens analys
748.    Reinkarnationens eller återfödelsens välsignelser
749.    Väsendets öde är dess egen, av det självt skapade himmelsbana genom alltets ljus-, rums- och tidssfärer eller själva Gudomens mentalitet
750.    Jordeliven och ödet
751.    Stjärnfigur nr 11. - "Vad människan sår, det skall hon också skörda"
752.    Vad livsmysteriets avslöjande har visat oss. Alltet är kulminerande logik och därmed intellektuell tanke, medvetande och vilja eller kulminerande kärlek
753.    Gudomen blir till faktum. Vi får möjlighet att tala med Gudomen som man talar till sin nästa. Vår nästa är Gudomens förnimmelseredskap gentemot oss
754.    Vårt förhållande till vår nästa är detsamma som vårt förhållande till Gudomen och skapar grunden för Gudomens reaktion gentemot oss. "Telepatisk" förbindelse med Gudomen är inte alltid nödvändig
755.    När den telepatiska förbindelsen med Gudomen är nödvändig. Vår nästas förnimmelsemässiga begränsning är lika med begränsningen av vad Gudomen kan uppleva genom denna vår nästa
756.    Den personliga bönen till Gudomen i enrum är baserad på telepati. Telepati är psykisk tankeöverföring till psykiska väsen, vilka har till uppgift att tjäna den som genom bön vänder sig till Gudomen. Dessa väsens insats ligger till grund för det vi kallar "mirakler"
757.    Inträffandet av ett "mirakel" är något lika naturligt som varje annan form av skapelse. "Skyddsandar" eller "änglar". Varför en bön till Gudomen inte omedelbart utlöser sig i "mirakulös" bönhörelse. Böner som blir bönhörda
758.    Den intima korrespondensen med Gudomen blir till "kosmiskt medvetande"
759.    Den "intima" och den "kroppsliga" hänvändelsen till Gudomen
760.    Om man vill göra sig förhoppningar om ett verkligt intimt förhållande till Gudomen och om bönhörelse
761.    Ett komplement till livsmysteriets lösning, som gör denna lösning än mer gudomligt lysande och värmande. Varje levande väsens existens är ett samtal med Gudomen. Förhållandet är som "Fader och son"
762.    Stjärnfigur nr 12. - "Allt är mycket gott"
  12 Kapitlet    Livssubstanser
763.    Introduktion
764.    Allt är identiskt med pågående liv som är i färd med att förvandlas och därigenom är uttryck för ett evigt "någots" existens
765.    Livets uttrycksformer är detsamma som dess synliga substanser. "Kosmiska kemikalier"
766.    Det högsta resultatet av "kosmisk kemi". I kraft av spiralerna har den "kosmiske kemisten" getts förmågan att bli det han önskar
767.    Spiralerna är livets huvudkolorit. De tre "X:en" är det levande väsendets kolorit eller den del av detta väsen som är tillgänglig för förnimmelse och skapelse
768.    Jagets skiftande kolorit såsom identisk med "orsak och verkan"
769.    Skapelse består inte i att frambringa "något" av "intet", utan i att förvandla eller omskapa redan existerande skapade ting. Skaparförmågan är en nedbrytnings- och en uppbyggnadsförmåga. Inget nytt kan skapas annat än genom tillintetgörandet av något annat. "Kosmisk kemi" är en nedbrytnings- och uppbyggnadsprocess
770.    Vår upplevelse av livet kan endast äga rum på ett fundament av ruiner. Den materiella vetenskapen och "bladen" på "livets träd"
771.    Stammen, grenarna och konturerna eller kronan på "livets träd". Vad "livets träd" har till uppgift
772.    "Kosmiska skogar". "Kosmisk kemi" är detsamma som jagets kolorering
773.    Livssubstans nr 1 - Urbegäret
774.    Livssubstans nr 2 - Hunger
775.    Livssubstans nr 3 - Mättnad
776.    Livssubstans nr 4 - Avföring
777.    Livssubstans nr 5 - Ämnet eller materien
778.    Varför uttrycket "livssubstans" blir gemensam beteckning för alla ledande detaljer i specialanalyseringen av själva livet eller medvetandet
779.    Samarbetet mellan de tre "X:en" utgör det som är tillgängligt för förnimmelse eller det som är medvetandet eller livet. Jaget som den "fasta punkten" i det levande väsendet
780.    Förnimmelse är endast konstaterande eller mätning av bestämda former för rörelse. Vid livskällans upprinnelse
781.    Livskällan är rörelse. Dess upprinnelse är till finnandes i området för "X2". Gränsen mellan "X1" och "X2"
782.    I området för "X3" finns ingen absolut "fast punkt". Allt är här rörelse. Jordklotet tar med sig allt i sin rörelse genom rymden
783.    Varför vi uppfattar vissa ting som "fasta punkter". De utgör i verkligheten illusioner, är dolda rörelser
784.    Ett skapat ting representerar skilda former av rörelse, inte bara i avstånd utan även i tillstånd. Det är rörelse i allting som befinner sig inom området för "X3". Rörelse är en betingelse för varje tings tillgänglighet för förnimmelse
785.    Det blir ett faktum att den absolut "fasta punkten" omöjligt kan finnas inom en förnimmelsehorisonts område. Hur den absolut "fasta punktens" existens och position utanför förnimmelseområdet eller rörelsen blir till faktum
786.    Då allt inom området "X3" är rörelse, måste vi vända tillbaka till området för "X2" för att finna rörelsens allra första upprinnelse och därmed gränsen mellan livet och livets herre
787.    Hur man kan veta att det existerar någonting annat än rörelse. Rörelse avslöjar ett "viljande något". Där det "viljande något" inte behärskar rörelsen inom sitt eget område, uppstår vad vi kallar "katastrofer"
788.    "X2" utgör området för medvetenhetslivets förbindelse med "det gudomliga något". På tröskeln till medvetandets eller livets allra första späda gryning
789.    När jaget och "rörelsen" möts
790.    "Rörelsen" har sitt alfa och omega i "X2". Upphovet till "rörelsen" eller "X1" blir till faktum genom indirekt förnimmande
791.    Det över "rörelsen" härskande "något" befinner sig inte här eller där, finns inte uppe eller nere. Det kan endast existera med analysen "Något som är"
792.    "Jag" och "det" utgör analysen av det levande väsendets egen förnimmelse av sig självt
793.    Jaget förnims som det djupaste i vår egen organisms mittpunkt. Hela vårt framträdande är en poängtering av "jag" och "det". Jaget är den "fasta punkten", kring vilken all "rörelse" rör sig. "Den treeniga principen" bekräftas genom vår egen förnimmelse av livets upplevelse
794.    Jaget kan "vända" energierna eller rörelsen. Jaget är "immateriellt"
795.    Vår förnimmelse av livet är att uttrycka som en "inre omedveten del" och en "yttre medveten del". Materialistens förnekande av jagets existens och ett erkännande som uttrycker närvaron av "något" i den "omedvetna delen" av förnimmelsen av livsupplevelserna
796.    Väsendets "jag-begrepp" och begreppen om "gudar" och "andar" etc. är det som "hjärtat är fullt av och som munnen talar". Det bekräftar närvaron av "något" i väsendets medvetande, för vilket det har måst skapa uttryck, ännu innan det hade diktarförmåga eller intelligensmässig talang
797.    "Jaget", "gudar" och "andar" uttrycker inte något som är produkter av diktarförmåga eller intelligensmässig uppfinningsrikedom, utan är kännetecken, varigenom man markerat såväl sitt eget som andra väsens "själv"
798.    Då det är ett faktum att verkningarna av jaget existerar, blir det också till faktum att jaget existerar, eftersom ingen verkan kan existera utan orsak
799.    Att det finns något som vi uttrycker som "ande" gör också jagets existens till ett faktum. "Ande" och "materia"
800.    Väsendena kan laborera med materien i sin "inre värld", likaväl som de kan laborera med materien i den fysiska världen, och frambringar därigenom det vi kallar "tankefunktion" eller "andlig verksamhet"
801.    Manifestation och skapelse. Den materiella världen kan endast existera som en avspegling av de levande väsendenas "inre värld"
802.    Att väsendena har måst skapa sig uttryck för de två världarnas ingripande i deras praktiska dagliga liv är också bidragande bevismaterial för den "andliga världens" existens
803.    Varför det levande väsendet tror att naturens skapelseprocesser "blir till av sig själva"
804.    Varför endast jordmänniskan själv, av sina auktoritativt erkända medväsen, på ett visst stadium uppfattas som "levande", medan "naturen" uppfattas som en kombination av "döda materier"
805.    De gamla orden "Guds ande svävade över vattnet" blir till verklighet. Varför naturen här betecknas som "vattnet". "Ande" och "den heliga anden"
806.    Jaget framträder som en icke förnimbar mittpunkt, ett centrum i vårt medvetande, och därför som en "blind punkt"
807.    Om jaget inte förnims som en "blind punkt"
808.    Vi förnimmer inte ett tings verkliga natur, utan bara förhållandet mellan detta ting och vårt eget jag. Där ett ting inte utgör ett eller annat förhållande till vårt jag, är det oförnimbart för oss och blir till "något nr 1"
809.    De gamla orden att "varje uppfattning är avhängig av det öga som ser" blir till verklighet. Varför väsendenas uppfattningar blir "relativa". Perspektivprincipen
810.    En tillbakablick på det material, med vars hjälp vi kan dokumentera jagets existens
811.    Väsendets framträdande som individualitet är enbart baserat på jagets existens. Om individualiteten blott var en fantasibild. Materialistens förnekande av jagets existens är bevis för hans egen individualitets orubblighet
812.    Hos djuret existerar jag-förnimmelsen endast som "egendomskänsla". Jag-förnimmelsen och spiralen
813.    Varför jaget existerar som en absolut "fast punkt" och betydelsen av denna dess existens
814.    Den moderna vetenskapen och den absolut "fasta punkten". Ett fält där jordmänniskan redan nu "ser kosmiskt"
815.    Varför den materiella forskaren eller jordmänniskan inte "ser kosmiskt". Förnimmelseförmågans "linshinna", "bildhinna" och "bildpunkt"
816.    Så länge väsendena endast förnimmer med undermedvetandet blir deras uppfattningar "relativa"
817.    Det levande väsendet kommer inte ständigt att leva kvar i "relativa" uppfattningar. Jordmänniskans uppfattning i det fält som ligger i hennes förnimmelseförmågas brännpunkt
818.    Den materiekombination som vi benämner "levande väsen", "människor" eller "djur" är endast fodral, i vilka det viljedirigerande "något" eller "X1" döljer sig. Varför jordmänniskan menar att dessa kombinationer utgör det verkliga upphovet
819.    "Den relativa synen" och "den absoluta synen". "Den kosmiska klarsynen"
820.    De eviga faciten, såsom "den treeniga principen", vart och ett av "de tre X:en", evighetskroppen, "över- och undermedvetandet" etc., existerar i kraft av den absoluta synen och utgör det eviga väsendet självt. Relativiteterna är detta eviga väsens yttre skiftande ljus eller strålglans. När man förnekar det "kosmiska medvetandet" samtidigt som man upplever "relativiteterna"
821.    Rörelse, medvetande och liv är identiska. Allt är "livssubstanser"
822.    Hur "rörelsen" blir till "livsyttring". Livet är endast ett jonglerande med intryck och uttryck
823.    Där jordmänniskan inte kan se "rörelsen" som "livsyttring" uppstår materialismen eller övertron att "tingen blir till av sig själva". Materialismen är också ett av de stadier som måste försvinna för den "kosmiska klarsynen"
824.    Livssubstans nr 6 - Jagets "vändning" av "rörelsen" eller "energin"
825.    Jagets "vändning" av "rörelsen" utgör den djupaste analysen av principen "sexualitet". "Befruktning", "havandeskap" och "födelse" är endast stadier i "rörelsens" av jaget utförda "vändning"
826.    Alla befruktar alla, liksom alla blir befruktade av alla. Livets upplevelse är i absolut mening sexuell utlösning. Varför livsfunktionerna inte alltid är njutning. Det obehagliga är lika nödvändigt som det behagliga
827.    Sexualiteten hos den jordiska människan är uppspaltad i två grupper, av vilka endast den ena erkänns som "sexualitet"
828.    "Enpoliga väsen". "Speciella hanväsen" och "speciella honväsen"
829.    "Den maskulina polen"
830.    "Den feminina polen"
831.    De båda könens avhängighet av varandra. Ett lyckligt äktenskap
832.    Jordmänniskans framträdande som "speciellt hanväsen" och "speciellt honväsen" är degenererande till förmån för skapandet av hunger efter ting som ligger helt utanför begäret efter att äga något specialväsen av motsatt kön
833.    Vardera könets individer måste dela det motsatta könets beundran med en hos detta kön uppkommen ny intressesfär
834.    Äktenskapet inom det nuvarande jordmänskliga utvecklingsstadiet. "Smekmånadsdagarna" är bara en återblick in i jordmänniskans "förlorade paradis". Hennes väg leder orubbligt till ett nytt paradis på hittills oanade mentala höjder eller lysande tinnar
835.    Den nya intressesfären hos könen och de kvarlevande religiösa traditionerna och dogmerna
836.    Skillnaden mellan de nitiska "rättrogna" och de ädla "vantrogna"
837.    Två stora utvecklingsepokers möte med varandra. Världsåterlösaren och det äktenskapliga monopolet
838.    Mellanstadierna mellan enpoligt och dubbelpoligt tillstånd skapar degeneration inom äktenskapet. Den sexuella driften är mera frigjord hos jordmänniskan än hos djuret
839.    Väsendena vill ha könsnjutning men söker att med hjälp av sin intelligens komma ifrån dess naturliga följder eller verkningar: befruktningen och avkomman. Organismernas förvandling och andra framträdande degenerationstecken
840.    Att ingå äktenskap för att söka undgå eller för att kamouflera ett dubbelpoligt tillstånd strider mot alla naturlagar och är en förbrytelse mot den andra parten i äktenskapet. Mönstergilla dubbelpoliga väsen. "Den högsta elden" eller en sexuell sfär som förenar individen med Gudomen, överskyggar honom med "den heliga anden" eller "kosmiskt medvetande"
841.    Man kan inte genom en abnorm sexuell inställning eller speciella experiment uppnå "invigning" eller "kosmiskt medvetande"
842.    De prostituerade kvinnorna. Alfonseriet och dess verkningar
843.    Den manliga prostitutionen och dess verkningar: sexuell degeneration, kronisk arbetslöshet, sinnesslöhet, bedrägeri och oärlighet, väsendenas omformning till psykopater, vilket leder till internering, kastrering och sjukhus
844.    Varför män, gifta såväl som ogifta, söker sig till prostitutionens kvinnor. När den erotiska åtrån är alltför dominerande i förhållande till förälskelseförmågan
845.    Varför äkta män har "älskarinnor" vid sidan av hustrun. När förälskelseförmågan är alltför dominerande i förhållande till den erotiska åtrån. "Älskarinnornas" öde
846.    I abnormiteternas förgård
847.    Grunden till att man söker den sexuella utlösningen bör vara att man åtrår denna och inte att man åtrår pengar
848.    När en naturlig sexuell hunger inte blir tillfredsställd
849.    Varför jordmänniskan blint störtar sig ut i mörka sexuella ödesbanor
850.    "Att hålla sin stia ren", detta är inte alltid liktydigt med att följa auktoriserade dogmer
851.    Varför de allmänna moralväktarna eller predikanterna i regel är de sista att förstå det stora budet "Du skall älska din nästa som dig själv"
852.    Alldeles som individens sympati eller kärlek till det motsatta könet endast kan existera som en organfunktion, så kan hans kärlek till det egna könet också bara existera som en organfunktion. Denna sistnämnda kärlek är allkärlekens vårbrytning
853.    "Syndafallet" har genomgått en fenomenal utveckling
854.    Ropet efter Gudomen är starkare än någonsin tidigare. Den förlorade sonen finner, efter den långa resan genom tiden, rummet och mörkret, Fadern - i sitt eget bröst, och livet blir bländande ljus
855.    När individen börjar känna stark sympati för sitt eget kön. Platonisk kärlek
856.    Olycklig kärlek
857.    Begreppen "kvinnohatare" och "manhaterska". När individen måste erkänna "att han inte är som andra"
858.    Samhällets förföljelse av de "homosexuella"
859.    Varför begreppet "syndare" blev en huvuduppfattning för jordmänniskorna
860.    Varför tron på "nåden" och "syndernas förlåtelse" genom Jesus Kristus kom in i världen
861.    Vad "syndernas förlåtelse" ger den troende
862.    Varför Jesus använde formeln "Dina synder är dig förlåtna"
863.    Den nuvarande auktoriserade kristendomen är endast en viss, lokalt anpassad fas i världsåterlösningen för de i viss mån ännu uppträdande anhängarna av "Gamla testamentets" Gud
864.    Jesu samtal med Nikodemus avslöjar en helt annan sida i världsåterlösarens mission än den som består i att ge "syndernas förlåtelse"
865.    Varför de "troende" menar att det är "dopet" och inte återfödelsen eller reinkarnationen som är samtalsämnet mellan Jesus och Nikodemus
866.    Nikodemus kom inte till Jesus för att få "syndernas förlåtelse", utan för att få ta del av den högintellektuella sidan av hans förkunnelse eller budskap
867.    Jesus känner till reinkarnationen eller återfödelsen men vet att inte på långt när alla kan förstå den
868.    "Syndernas förlåtelse" var inte det mest högintellektuella eller centrala i Jesu mission, det var i stället hans visdomsförkunnelse
869.    Blott genom utvecklingen kan väsendena förvandlas från "djur" till "gudamänniskor", inte genom "syndernas förlåtelse"
870.    Om man förnekar reinkarnationen, är man alltjämt med om att korsfästa världsåterlösaren
871.    Världsåterlösaren påvisar en tillvaroform där man inte föds av kvinnor
872.    Varför världsåterlösaren måste beteckna reinkarnation och utveckling genom formlerna "himmelriket", "det eviga livet" och "uppståndelse"
873.    Jesus jämför en kommande, ny tillvaroform med "änglarnas" i "himlen"
874.    Världsåterlösaren skiljer mellan "himmelriket" och "himlen"
875.    "Himmelriket" är den genom utvecklingen fullkomliggjorda fysiska livsformen, vilken helt skall förvandla jorden till en "ny jord" och en "ny himmel"
876.    Ett bekräftande av världsåterlösarens löfte om "ärvandet" av "det eviga livet"
877.    När man betraktar den högintellektuella sidan av världsåterlösarens manifestation som mindre väsentlig
878.    Världsåterlösaren och de intellektuellt rättfärdighetshungrande väsendena
879.    Världsåterlösningens högsta ideal och föreskrifter blir identiska med vårt eget dagliga livs fakta
880.    Våra analysers kontakt med Bibelns högsta visdomsord och löfte
881.    "Himmelriket" är detsamma som utvecklingsspiralens tredje avsnitt eller "det riktiga människoriket"
882.    Världsåterlösarens totalinställning till "himmelriket" och "helvetet"
883.    Begreppen "himmel" och "helvete" är bara två formler, varmed man för närvarande ger svar på individernas fråga: "Vart kommer vi efter döden?"
884.    Tvivel och vantro är naturliga företeelser och kan inte läggas någon till last
885.    Tvivel och vantro är detsamma som "hungern efter rättfärdighet"
886.    De bibliska formlerna eller uttrycken kommer inte ständigt att vara tillfyllest
887.    Den inre vreden gentemot nästan skapar skuld inför visdomens dom
888.    Att förfölja sin nästa med skällsord eller andra stridsmedel skapar skuld inför jordisk överhet
889.    Individen har en domän som är helt oåtkomlig för den jordiska överheten
890.    Ett väsen som säger "du dåre" till sin nästa hör också till dem som "inte vet vad de gör"
891.    Det "andliga helvetet" och de jordiska lidandena
892.    Det "andliga helvetet" är helt utan nytta
893.    Det "andliga helvetet" är värdelöst som skrämselbild och kan heller inte rättfärdiggöras genom sakramenten
894.    Det "andliga helvetet" visar på disharmoni mellan Gudomens och världsåterlösarens mentalitet
895.    Världsåterlösarens uppfattning om "helvetet"
896.    Inget väsen kan bli offer för ett "evigt helvete". "Helvetet" är inte ett uttryck för vanlig fysisk eld
897.    Den kyrkliga kristendomens uppfattning om "helvetet" och konsekvenserna därav
898.    Varken rikedom eller fattigdom, varken hälsa eller sjukdom kan vara uttryck för ynnestbevis eller straff från Försynen
899.    Konsten att skapa ett lyckligt öde
900.    "Helvetet" är vägen till "himmelriket"
901.    Världsåterlösaren uppfattar inte "helvetets eld" som materiell, fysisk eld
902.    Väsendenas högst olika inställning till sin omgivning avslöjar ett mentalt växande som ytterligare formas av världsåterlösarens och profeternas föreskrifter och ideal
903.    Den hos väsendet framträdande mentala hungern och mättnaden avslöjar att dess mentalitet omöjligt kan ha börjat och lika omöjligt kan komma att avsluta sin bana under ett enskilt jordeliv
904.    Livets totala meningslöshet och orättfärdighet, om reinkarnationen eller återfödelsen inte existerade
905.    Naturen stadfäster med orubblig auktoritet livets och Försynens gudomlighet, logik och kärlek
906.    Väsendenas lidanden eller olyckliga tillstånd utgör inte de av Försynen avsedda färdiga slutresultaten, utan är blott mellanstadier på vägen till dessa
907.    Jordmänniskorna är ännu ofärdiga väsen och är därför inte i kontakt med det fullkomliga stadium för animaliskt liv som jorden genom sin förvandling redan är i stånd att erbjuda dem
908.    "Helvetet", de olyckliga ödena eller lidandena är ofärdiga stadier i den stora skapelseprocessen
909.    Jordmänniskans domäner passar ännu inte in i själva jordklotets domäner, men är i smältdegeln
910.    Mänsklighetens starkaste inre längtan är orubbligt riktad emot humanism
911.    En öppen dörr in till den makrokosmiska mentalitet som har önskat jordens förvandling. Vårt begär efter humanism är en droppe av makroväsendets eller den skapande maktens önskan om jordförvandlingens fullkomliggörelse
912.    Den sanne vetenskaplige forskaren kan inte undgå att åtminstone som hypotes acceptera ett levande, tänkande upphov bakom naturens eller jordens förvandlingsprocess
913.    Det är endast en tidsfråga när varje jordmänniska helt skall ha tillgång till klotets livsresurser
914.    Jordmänsklighetens mentalitet utvecklar sig och blir mer och mer i kontakt med skapelseprocessens mål eller plan
915.    Den stora skapelseprocessen och jordmänniskans ideal. Ideal som tidigare ledde till "Valhall" leder i dag till tukthus, straff och förnedring, medan ideal som tidigare ledde till "Hel" i dag leder till "himmelriket"
916.    Humanismens atmosfär börjar överskygga jordklotet så starkt att det till slut skall få kriget, ofriden och lidandena att försvinna från dess yta, sfär och område
917.    Då den stora skapelseprocessen och jordmänniskans utveckling är kulminerande kärlek, finns här inte plats för något "evigt helvete", "evig förtappelse", lika litet som det i absolut mening finns plats för "synd" eller "syndare"
918.    Hur begreppen "en vred gud", "straff för "synd" eller "helvete" på ett visst primitivt mentalt utvecklingsstadium är logiska slutledningar eller hypoteser
919.    Varför världsåterlösaren hänvisar till "helvetets eld"
920.    Våra analyser i "Livets Bog" och världsåterlösarens och Bibelns stora sanningar
921.    Den i materien eller ämnena boende energin eller kraften kan endast existera såsom identisk med mikroväsens kollektiva medvetandeutveckling
922.    Varför vi inte i evighet kan behålla vår nuvarande fysiska organism
923.    "Födelse" och "död" som konsekvenser av att organväsendena passerar genom spiralkretsloppet snabbare än makroväsendet
924.    När makroväsendets hunger- och mättnadsrytm inte passar in på organväsendenas hunger- och mättnadsrytm
925.    Varför återfödelsen eller reinkarnationen är en betingelse för livets fortbestånd
926.    Våra analyser rättfärdigar världsåterlösarens uttalanden
927.    Avslutning på en viktig bianalys samt orsaken till att vi framlagt den för läsaren
928.    Livssubstans nr 7 - "Befruktning" eller "mottagande av energi"
929.    Förnimmelserna av behag eller vällust genom den älskade och genom naturen är identiska
930.    Varför allting, kosmiskt sett, är "glädjenyanser"
931.    Livssubstans nr 8 - Avgivande av energi i befruktningsakten
932.    Livssubstans nr 9 - "Lyckan" eller "saligheten"
933.    Livssubstans nr 10 - "Olyckan" eller "helvetet"
934.    Livssubstans nr 11 - Ödeselementet
935.    Livssubstans nr 12 - Viljan
936.    Livssubstans nr 13 - A-vetande
937.    Livssubstans nr 14 - B-vetande
938.    Livssubstans nr 15 - C-vetande
939.    Livssubstans nr 16 - Talangkärnan
940.    Livssubstans nr 17 - Den maskulina polen. Livssubstans nr 18 - Den feminina polen
941.    Livssubstans nr 19 - "Hankön" eller "hanväsen". Livssubstans nr 20 - "Honkön" eller "honväsen"
942.    Livssubstans nr 21 - "Dubbelkön" eller "den fullkomliga människan"
943.    Livssubstans nr 22 - Talangkärnan för instinkt. Livssubstans nr 23 - Talangkärnan för tyngd. Livssubstans nr 24 - Talangkärnan för känsla. Livssubstans nr 25 - Talangkärnan för intelligens. Livssubstans nr 26 - Talangkärnan för intuition. Livssubstans nr 27 - Talangkärnan för minne
944.    Livssubstans nr 28 - Övermedvetandet
945.    Livssubstans nr 29 - Undermedvetandet
946.    Livssubstans nr 30 - Förnimmelsen av "obehag". Livssubstans nr 31 - Förnimmelsen av "behag". Livssubstans nr 32 - Kontrastprincipen
947.    Livssubstans nr 33 - Jagets framträdande som "ett levande väsen"
948.    Livssubstans nr 34 - Ödet
949.    Livssubstans nr 35 - Jagets "nattmedvetande"
950.    Livssubstans nr 36 - Jagets "dagsmedvetande"
951.    Livssubstans nr 37 - "Frigjordhetsförnimmelsen". Livssubstans nr 38 - "Platsbundenhetsförnimmelsen"
952.    Livssubstans nr 39 - "Det timliga" (Det platsbundna något). Livssubstans nr 40 - "Det eviga" (Det fria något)
953.    Det levande väsendets struktur
954.    "Ödet" utgör den samlade upplevelsen av "helvete" och "himmelrike". "Helvetet" som kulmination av livsupplevelsens sammanbrott
955.    Jagets totalt "fria vilja"
956.    Tankeinvaliditet som orsak till förnekandet av individens "fria vilja"
957.    Varför analysen av "det gudomliga något" eller jaget är besvärlig att uppfatta, trots att den är den enklaste som finns
958.    Forskaren söker, om än omedvetet, efter ett annat slag av facit än mått- och viktfacit
959.    Livssubstans nr 41 - Mått- och viktfacit. Livssubstans nr 42 - Den på mått- och viktfacit baserade makten
960.    Mått- och viktfacit skapar frågan: "Vem är livet?"
961.    Naturmänniskan saknar inte svar på frågan "Vem är livet?"
962.    Materialistens andliga oförmåga
963.    Materialistens fysiska kapacitet och Bibelns uttryck för detta väsen
964.    "Syndafallet" och dess verkningar
965.    "Syndafallets" verkningar och den nuvarande jordmänskligheten. "Syndafallet" är en berättelse om kretsloppet
966.    Livssubstans nr 43 - "Syndafallet" som djurets "självbevarelsedrift"
967.    Livssubstans nr 44 - Det kulminerande "djuret" eller den gudlösa materialisten
968.    Liknelsen om den förlorade sonen syftar på ett bestämt stadium i spiralkretsloppet
969.    Liknelsen om den förlorade sonen ger ett ofelbart kännetecken på vem som är den "förlorade sonen"
970.    Jordmänniskor som inte kan beteckna kulminationen av den förlorade sonens tillstånd
971.    Den gudlöse materialisten är Bibelns förlorade son eller Gudomens största motsats
972.    Livssubstans nr 45 - "Syndafallet" eller världsåterlösningsprincipen i sin första fas
973.    Varför släktena "förbannar" världsåterlösningens första fas. "Det onda" och "det goda" är båda i lika hög grad "världens frälsning"
974.    Varför kulminationsupplevelserna av mörkret såväl som ljuset uppstår samt följderna därav
975.    Paradisberättelsen med "ormen", "syndafallet" och Guds "förbannelse" av jorden betecknar i verkligheten en strålande ljusmanifestation. "Ormen" är jordmänsklighetens första världsåterlösare
976.    Hur total medvetslöshet eller döden omöjliggörs genom spiralkretsloppet
977.    Partiskhet som orsak till förvanskningen av syndafallsberättelsen
978.    Livssubstans nr 46 - "Förledandet" i lustgården. Livssubstans nr 47 - "Ormen", "djävulen" eller den första fasens världsåterlösare
979.    Livssubstans nr 48 - Världsåterlösningens sista fas. Livssubstans nr 49 - Världsåterlösarna i återlösningens sista fas. Livssubstans nr 50 - Kristusprincipen
980.    Jordmänniskorna har blivit partiska till förmån för världsåterlösningens sista fas och frånkänner därför dess första fas all identitet med ljuset
981.    Livssubstans nr 51 - Partiskhet
982.    Partiskhet åstadkommer ett felaktigt perspektiv
983.    Livssubstans nr 52 - Perspektivprincipen
984.    Så länge individen inte har funnit sitt eget verkliga centrum, lever han i ett falskt perspektiv eller i en osann bedömning av livet
985.    Livssubstans nr 53 - Relativa facit. Livssubstans nr 54 - Organismen som falskt centrum i perspektivet
986.    Två frågor och svaren på dem: "Vad är livet?" och "Vem är livet?"
987.    Perspektivet i Gudomens eget horisontområde
988.    Alla materiella förnimmelseobjekt är i realiteten bara hastighetsbegrepp. Häri inbegrips även företeelserna tid, rum och färger
989.    När den fysiska organismen används som centrum i förnimmelseperspektivet samt konsekvenserna därav. Ett nytt centrum för perspektivskapandet framträder
990.    Livssubstans nr 55 - Det eviga "något som är" såsom livets absolut enda "fasta punkt"
991.    Livssubstans nr 56 - Livets absoluta facit eller "kosmiska analyser"
992.    När Jesu ord, som är "kosmiska analyser", beslöjas och uppfattas som timliga facit
993.    Hur ett uttalande eller en mening eller allt som över huvud kan uttryckas genom språket endast uttrycker förändring av rörelse och därför omöjligt kan beröra den "fasta punkt" som upplever eller konstaterar rörelsen
994.    "Det som upplever" och "det som upplevs" såsom utgörande "den fasta punkten" respektive "rörelse", samt väsendenas uppfattning härav
995.    Varför den timliga analysen av världsåterlösarens ord är ologisk eller osann, medan den kosmiska analysen därav är logisk och sann
996.    Vad som beslöjar relativa ord eller meningar
997.    Det kosmiska djupet i språket eller i varje mening eller uttalande
998.    Livssubstans nr 57 - "Rörelse 1". Livssubstans nr 58 - "Rörelse 2". Livssubstans nr 59 - "Rörelse 3"
999.    Livssubstans nr 60 - Väsendets "eviga liv"
1000.    Livssubstans nr 61 - "X1"
1001.    Livssubstans nr 62 - "X2"
1002.    Livssubstans nr 63 - "X3"
1003.    Världsalltet utgör samma treeniga princip som det levande väsendet
1004.    Om blott en enda av de 63 livssubstanserna saknades
1005.    Livsmysteriets lösning kan endast uttryckas genom facit som på en gång betecknar "evigheten" och "det gudomliga något"
1006.    Vad som gör det till faktum att evigheten, oändligheten och allmakten "förnimmer" och därmed är "levande"
1007.    Ingen upplevelse, ingen form av medvetande kan existera utan att vara ett avslöjande av ett "något" som skiljer sig från materien
1008.    En upplevelse kan endast existera som sitt upphovs förnimmelse av identitet med den absolut "fasta punkten". Men denna identitetsförnimmelse kan vara förpackad i ett "timligt emballage" eller kamouflerad i "mått- och viktfacit"
1009.    Varje upplevelse är baserad på det eviga "någots" stillhet bakom "rörelsen"
1010.    Det eviga "någots" stillhet är inte bara en "grad" av "stillhet", den utgör en absolut, total "stillhet", varigenom detta "något" blir identiskt med den absolut "fasta punkten"
1011.    Vad vi får bevittna i talserien
1012.    I sifferspråket måste det också finnas "subjekt" och "predikat" liksom i bokstavsspråket
1013.    "Subjekt" och "predikat" i sifferspråket
1014.    Varför nollan uppfattas som uttryck för "intet"
1015.    De övriga siffrornas uppgift
1016.    Om talsystemet inte var ett uttryck för kretslopp
1017.    Schema över talsystemets struktur. Varför man endast har tio siffertecken i sifferalfabetet och inte ett nytt tecken för varje ny enhet i räkningen
1018.    Varför siffersystemet och bokstavssystemet är uttryck för "evigheten"
1019.    Det geniala i siffersystemets struktur är återupprepningsprincipen, varigenom detta system beskriver ett "spiralkretslopp"
1020.    Siffertecknen är tillsammans uttryck för kretslopp och vart för sig uttryck för enheterna i dessa kretslopp, medan nollan är den "fasta punkten"
1021.    Hur talsystemets kretslopp blir av olika storlekar eller grader
1022.    Varför det första kretsloppet betecknas som "noll"
1023.    Nollan som uttryck för "det gudomliga något" eller "X1"
1024.    Talen från 0 till 9 som uttryck för det levande väsendets enskilda jordeliv och död. Detta jordeliv som "kretslopp av första graden"
1025.    Talsystemet uttrycker "ödeselementet", "talangkärnorna" och "utvecklingsstegen"
1026.    Talsystemet uttrycker "reinkarnationen", "det timliga" och "det eviga". Nollans identitet med samma namnlöshet som gör jaget till ett "X"
1027.    Talsystemet uttrycker genom 0 det som i talspråket är detsamma som "X". - Jagets skaparförmåga
1028.    Talsystemet uttrycker genom 0 eller X "det skapade"
1029.    Talsystemet uttrycker "den treeniga principen"
1030.    Talsystemet uttrycker "mikrokosmos", "makrokosmos" och "mellankosmos" samt väsendenas organ och detaljer i "makrokosmos"
1031.    Talsystemets struktur och symbol nr 7 i "Livets Bog"
1032.    Specialtablå över nollans betydelse. Talsystemets kretslopps- och gradskapande på nolltablån
1033.    Vad nollan ovanför entalet i de olika kolumnerna på tablån betyder
1034.    Talsystemet uttrycker både "födelse" och "död" såsom illusoriska företeelser
1035.    Nollan är samma nolla i en oändlig räkning, liksom jaget är samma jag i en evig tillvaro
1036.    Talsystemet uttrycker lagen om orsak och verkan
1037.    Talsystemet uttrycker begär, tanke och vilja
1038.    Den orsakslösa orsaken
1039.    Talsystemet uttrycker "korsets tecken"
1040.    Talsystemet uttrycker väsendets forntid, framtid och nutid
1041.    Om materialisten var lika omöjlig i sin inställning till talsystemet som han är omöjlig i sin inställning till själva livets kosmiska struktur
1042.    Talsystemet visar oss skillnaden mellan materialistens och den verkligt visa eller högintellektuella människans analyser och inställning till livet
1043.    Talsystemet uttrycker "de tolv grundfaciten"
1044.    Varför räkneförmågan började bli aktuell för väsendet. "Underhållningsbegäret" eller den konstnärliga sidan hos väsendet uppstår
1045.    Den konstnärliga sidan hos väsendet blir till självbevarelsedrift. Räkneförmågan är en av denna självbevarelsedrifts första konstarter
1046.    Vid djurets gräns för vad det klart kan skilja åt i fråga om antal
1047.    Jordmänniskans utveckling av sifferspråket har uppnått fullkomligheten. Hennes utveckling av bokstavsspråket skall efterhand nå samma fullkomlighet. Denna fullkomlighet är livets kosmiska analyser
1048.    Talsystemets tillkomst och fullkomlighet
1049.    Människans bruk av bokstavsalfabetet är på väg att bli lika fullkomligt som hennes bruk av sifferalfabetet
1050.    Varför sifferspråkets struktur bekräftar fullkomligheten i världsalltets eller det levande väsendets kosmiska analyser i "Livets Bog"
1051.    När väsendet blir i stånd att använda språkalfabetet på ett lika fullkomligt sätt som det nu använder sifferalfabetet, är det ett med "vägen, sanningen och livet"
1052.    Avslutning på tredje delen

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.