Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
 
 
Avancerad sökning
  Symbol nr 10    Kretsloppsprincipen
639.    Inget kan existera utan att representera ett stadium i ett kretslopp
640.    Den fysiskt synliga delen av spiralkretsloppet uppvisar en från primitivitet till humanitet stigande skala, men kan inte avsluta kretsloppet
641.    Humaniteten eller nästakärleken är den enda kontrast till den dräpande principen som kan fullborda kretsloppet och bekräftar därmed de andliga zonernas existens
642.    Själva symbolförklaringen. Spiralkretsloppets vinter-, vår-, sommar- och höstzon. De fyra årstiderna är tillstädes i alla kretslopp
643.    Årskretsloppets vinterprincip och väsendets barndom
644.    Årskretsloppets vårprincip och väsendets ungdom
645.    Årskretsloppets sommarprincip och väsendets vuxenålder
646.    Årskretsloppets höstprincip och väsendets ålderdom
647.    Realiteter som visar att jordelivskretsloppet fortsätter. "Fortplantningsväsen" och "skaparväsen" och dessas "mellanstadier". Det sexuella poltillståndet och företeelser som inte låter sig ändras genom "förförelse" eller "uppfostran"
648.    Det animaliska väsendet måste liksom vissa vegetabiliska väsen "fälla sin lövkrona" om "hösten" men kan tack vare sin "rot" och "bladlösa stam" överleva "vintern" och uppleva en ny "vårs" ankomst. Den "döde gudasonen" uppstår i en ny fysisk kropp, genom vilken Guds ande strålar vidare ut genom evigheten
649.    Dygnskretsloppets dagjämningar och solstånd
650.    Dygnskretsloppets vinter
651.    Dygnskretsloppets vår
652.    Dygnskretsloppets sommar
653.    Dygnskretsloppets höst. Dygnskretsloppets verkningar uppslukas av årskretsloppet
654.    Där dygnskretsloppet upphör, försvinner livsbetingelserna för animaliskt och vegetabiliskt liv. Polområdena är inte lämpliga för mänsklig manifestation eller tillvaro
655.    Jordklotets isregioner är dess "broskregioner". Jordmänskligheten utgör sätet för jordjagets högsta fysiska förnimmande
656.    När makroväsendet skapar ett mindre lyckligt tillstånd för sina mikroväsen genom att vänja sig vid felaktiga drycker och födoämnen
657.    Mikroväsendena och skadorna i en makroorganism
658.    Jordklotsväsendet uppvisar en viss grad av invaliditet. Mikroväsendena (jordmänniskorna) måste övervinna verkningarna av denna invaliditet genom artificiellt ljus och artificiell värme
659.    Jordens förhållande till solsystemets centrum är inte helt i sitt naturliga läge. Om jordmänniskorna inte förstått att övervinna följderna av jordens invaliditet
660.    Varför jordens förhållande till solen i viss grad måste betraktas som abnormt
661.    Om denna abnormitet inte existerade. En evig sommar i hela den tempererade zonen
662.    Jordaxellutningens inträdande och forntida jättekatastrofer
663.    Makroväsendets hetsighet, slagsmål och skador samt dess mikroväsens öde. Forcerad utveckling. Om det inte funnes någon jordinvaliditet
664.    Forcerad utveckling är inte en fråga om tid eller hastverk utan om utvidgad utvecklingsmöjlighet. Väsendenas tankefunktion och kontrasterna i kretsloppens årstider
665.    Varför den forcerade utvecklingen existerar
666.    Det rubbade axelförhållandets välsignelse för jordmänniskorna
667.    Varför jordaxeln inte plötsligt kan återgå till sitt naturliga läge. De av människorna frambragta krigen och lemlästningarna i jordorganismen utgör i jordjagets medvetande endast en själslig kris, som bildar inledningen till "den stora födelsen" och som i Bibeln är förebådad som "domedagen". Domedagens dom. Den "nya himlen och jorden"
668.    Vad vi genom kretsloppsprincipen fick bevittna
  Symbol nr 11    Livsmysteriets lösning
669.    Ändamålet med symbol nr 11
670.    Livsmysteriets lösning är inte rums- eller tidsbunden. Den kan inte finnas eller uttryckas genom mått- och viktfacit
671.    Den materiella vetenskapens facit är en proklamation av livlösa verkningar. Avslöjandet av jagets närvaro bakom varje skapelse och i varje väsen
672.    Jaget såsom utgörande "den första orsaken" i varje skapelse eller energiutlösning samt de realiteter varigenom detta blir till faktum
673.    Livsyttringsfacit. Naturen framträder som "ett levande väsen"
674.    Den primitiva människans och den intellektuella människans inställning till naturen befinner sig på sätt och vis på samma våglängd. Väsen som förnekar allt som går utöver det fysiska planet
675.    Varför det primitiva väsendet "tror", medan det kosmiska väsendet "vet"
676.    Jordmänniskorna kan i fråga om sin inställning till livsmysteriets lösning indelas i tre kategorier: "De troende", "de icke-troende" och "de vetande"
677.    Väsen som är mogna för livsmysteriets lösning
678.    Den dräpande principen är brännpunkten i den stora frågan "Vad är sanning?". Symbolen och makrokosmos, mikrokosmos och mellankosmos
679.    Symbolens tolvuddiga stjärnfigur uttrycker livsmysteriets lösning eller 12 grundfacit. Vad som fordras för att förstå livsmysteriets lösning
680.    Stjärnfigur nr 1. - Allt är "något"
681.    Stjärnfigur nr 2. - Orsak och verkan
682.    Stjärnfigur nr 3. - Logik
683.    Stjärnfigur nr 4. - Tänkande eller idéskapande
684.    Stjärnfigur nr 5. - Det levande väsendet
685.    Stjärnfigur nr 6. - "Jag" och "det"
686.    Stjärnfigur nr 7. - Den orsakslösa orsaken
687.    Jaget utgör ett facit som inte kan uttryckas i mått eller vikt. Upplevelseförmågan är en underordnad egenskap
688.    Vi säger "jag", "vi" och "våra". Varför det inte kan vara hjärnan som är upphov till livet
689.    Det finns ingenting i jordmänniskans erfarenhetsmaterial som bevisar att något kan skapa sig självt
690.    Mentala perspektivförhållanden. Varför de av människorna alstrade tingen accepteras som orubbliga bevis för ett levande väsens existens, medan själva naturens egna alster inte accepteras som sådana bevis, trots att de är lika logiskt och ändamålsenligt skapade
691.    Mentala när- och fjärrzoner och deras prägling av uppfattningsförmågan
692.    Ett medel för uppfattning av detaljerna i vårt mentala områdes fjärrzon
693.    Det strider mot normalitet att uppfatta fjärrzonens detaljer som självskapade
694.    "Den orsakslösa orsaken" utgör ett innersta centrum, till vilket allt annat endast kan existera som periferi. Denna "orsakslösa orsak" utgör "ett levande något"
695.    "Den orsakslösa orsaken" utgör vårt eget jag. Detta jag är namnlöst och betecknas därför som "X1"
696.    Jaget har en skaparförmåga som också är namnlös till sin natur och betecknas som "X2"
697.    Resultatet av jaget och dess skaparförmåga är också namnlöst och betecknas som "X3"
698.    Stjärnfigur nr 8. - Den treeniga principen
699.    Stjärnfigur nr 9. - "Guds avbild"
700.    "Bilden av Gud" kan inte uttryckas genom någon timlig företeelse utan framträder som väsen inuti väsen, organismer inuti organismer och gör därigenom medväsen och omgivning till något av "bilden av Gud" och Guds närvaro för oss
701.    Endast genom träning i kärlek kan våra sinnen öppna sig för Guds strålflöde. Jordmänniskans syn på Gudomen och medväsendena när denna träning saknas
702.    Att tillskriva Gudomen allt som vi menar vara "gott" och frånkänna honom allt som vi menar vara "ont" är inte en gudsdyrkan i "anda och sanning". Det är självdyrkan och därmed avgudadyrkan
703.    Vi kan inte uppleva vår nästa utan att vara ställda inför Gudomen. Vem denna vår nästa är
704.    Att älska sin nästa oberoende av hennes prestationer är att älska Gud över alla ting. Och endast en sådan kärlek är detsamma som att tjäna Gud i "anda och sanning". Och endast därigenom blir man ett med Fadern, vägen, sanningen och livet
705.    Jaget har existerat före sin nuvarande organism. Vetenskapen är dogmatiskt bunden vid mått- och viktfacit
706.    Begreppen "en sexuell akt", "barn" och "föräldrar" täcker endast vissa energikombinationer och utgör alltså mått- och viktfacit
707.    Döden kan inte i något fall innebära livets upphörande utan hör samman med skapelse eller vidarebefordran av livsupplevelsen. All skapelse vore omöjlig om inte döden existerade
708.    Döden är en princip som vi arbetar med varje sekund av vår tillvaro och omöjligt kunde leva utan. Varför väsendena hyser dödsfruktan
709.    Organismen utgör en på logik baserad energikombination eller ett block och gör därmed ett tidigare existerande, tänkande och viljeförande "något" till faktum. Att organismskapelsen uppträder som automatfunktion gör det ytterligare till faktum, att den nuvarande organismens skapelse endast är en enskild länk i en oändlig kedja av sådana organismskapelser med ett och samma jag som upphov
710.    Varför en organism inte är evig. Reinkarnation eller återfödelse som en nödvändighet
711.    Vår upplevelse av livet kan endast existera som ett skiftande förhållande till de två kontrasterna "ljus" och "mörker". Detta förhållande kan endast vara antingen en vandring mot ljuset eller en vandring mot mörkret. Drivfjädern i denna vandring är hungern, och målet är mättnaden
712.    Livet är en rytmisk rörelse mellan de två ytterpolerna "vila" och "verksamhet". Denna rytm är livets egen eviga andning eller pulsslag
713.    Skapar naturen hos miljoner människor en stark mental hunger, för vilken ingen tillfredsställelse finns?
714.    I kraft av lagen för förnimmelse, vilken betingar att varje företeelse har sin motsats, finns det tillfredsställelse för varje slag av hunger
715.    Att ett väsen kan hysa önskningar som omöjligt kan bli tillfredsställda i dess nuvarande liv är bevis för att detta väsens tillvaro sträcker sig utöver dess nuvarande organisms existenstid
716.    Hunger, längtan eller otillfredsställelse kan endast existera som föregående betingelser för varje slags välbefinnande. Otillfredsställda önskningar och begär är trådar eller band som sammanbinder väsendet med dess framtida, fortsatta tillvaro på andra sidan döden och graven
717.    "Döden" kan inte avbryta de energiutlösningar som längtan representerar. I naturen finns inget "spill". Tillfällighet och kaos är endast illusion och existerar bara som en "tänkt" motsats till den intellektualitet som naturens egna skaparmetoder gjort till modell eller grundval för all undervisning, för alla skolor och läroanstalter. Därmed avslöjas naturen som Guds medvetande
718.    Alla väsen är, när de dör, ofärdiga väsen. Naturen har en mening med väsendenas ofärdiga tillstånd
719.    Naturen känner inte till någon skapelse av absolut kaos. Ett medvetet, avsiktligt skapande av kaos kan endast ske genom någon form av abnormitet. Kaos kan endast existera som en tänkt motsats till den verklighet som runt omkring oss strålar som ett faktum
720.    Livet självt stadfäster väsendenas odödlighet som faktum
721.    Föräldraprincipen utgör inget hinder för väsendets identitet som den högst bestämmande vid den egna organismens tillblivelse
722.    Det blir till faktum att organismen utgör ett enskilt brottstycke av en idé eller plan som endast kan färdigmanifesteras genom många på varandra följande organismer
723.    Varje väsens fysiska organism blir utan mening, om den inte ses som ett brottstycke av den idé eller plan som samtliga levande väsens organismer gör till faktum
724.    Att det bakom organismskapelsen ligger en önskan av så stora dimensioner, att dess kretslopp och därmed dess tillfredsställelse inte kan avslutas under en enda organisms existenstid blir till faktum genom organismens framträdande som steg i en skala och genom väsendets rädsla för att dö. I väsendets önskan om fortsatt tillvaro utöver den nuvarande organismens existenstid ser vi den fysiska reflexen av den idé som ligger bakom organismskapelsen
725.    Att denna reflex existerar blir till faktum genom de stora profeternas och världsåterlösarnas odödliga ord och sanningar, som trots all materialism ständigt framstår som alltmer strålande och eftertraktade mål och som en fridfull mental hamn för alla jordmänniskor. Alla skyndar emot uppfyllelsen av julens budskap "Frid på jorden", men deras vägar är olika
726.    Krig i olika former är inte kamp för eller emot ljuset - att äga ljuset är allas djupaste önskan - utan endast en kamp om ljusets eller idealens föråldrade yttre skal, terminologi eller språkliga dräkt
727.    Den robuste materialisten lever djupast sett på hoppet om existensen av det ljus han förnekar. Om han inte levde på detta hopp
728.    Om väsendenas odödlighet inte existerade
729.    Återfödelsen är den enda företeelse som kan garantera att väsendenas öden inte är detsamma som kaos eller tillfälligheter
730.    En återblick på de resultat, på vilka det tionde grundfacit, "odödlighet", baserar sig
731.    Stjärnfigur nr 10. - Odödlighet
732.    Återfödelsen gör väsendet till herre över tiden
733.    Varför väsendena kommer till världen med olika kvalifikationer, egenskaper och anlag. Ingen kan få egenskaper eller anlag förärade som faddergåva
734.    Hur talanger och anlag blir till
735.    Hur man kan se att en talang inte går under samtidigt med den fysiska organismen. Att talangerna framträder som uttryck för stadier eller steg gör dem identiska med erfarenhetsgrader, som individen endast kan ha tillägnat sig i tidigare liv
736.    Talangerna kan inte vara arv från föräldrarna, utan är konsekvenser av erfarenheter och övning som väsendet upplevt i tidigare liv
737.    Talangens utveckling i form av "A-vetande", "B-vetande" och "C-vetande"
738.    Med talangutvecklingens analys blir alla organfunktioners fullkomliga logik eller ändamålsenlighet till en realistisk dokumentering av det faktum, att vårt jag har haft en oöverskådlig tillvaro före den nuvarande tillvaron, vilken annars skulle ha varit en omöjlighet
739.    Talangen är "C-vetande", som av jaget, i kraft av dess ödeselement och talangkärnefunktion, överförts från tidigare liv till dess nuvarande
740.    Om inte återfödelsen existerade, skulle tillvaron vara kulminationen orättfärdighet. Perversitet skulle vara naturens normala funktion
741.    Väsendenas lidande kan inte rättfärdigas genom att komma efterkommande väsen till godo. Utan återfödelse blir varje utvecklingssteg inte endast helt överflödigt utan även rent av omöjligt
742.    Talangutvecklingens analys nödvändig för det fullständiga avslöjandet av sanningen. - Om inte återfödelsen existerade och vi endast levde i vårt nuvarande liv, skulle vi rädas Gudomen mer än djävulen. - Den logiska konsekvensen av gudsbegreppet i den kristna uppfattningen ställer det utan förbindelse med det verkliga livet
743.    De förutsättningar som åstadkom att kristendomen kunde bli en livsuppfattning, på vilken en humanitetens kultur kunde börja byggas
744.    Varför de auktoriserade huvudreligionerna sönderfaller i små intoleranta sekter eller samfund, som mer eller mindre bekämpar varandra
745.    Genom att förneka reinkarnationen tar de kyrkliga auktoriteterna bort det logiska mellanled som förbinder de stora religiösa sanningarna med verkligheten. - Ett evigt liv efter döden kan inte rättfärdiga väsendenas nuvarande oförskyllda lidanden. Ett evigt liv är inte någonting som kan uppkomma. - Ett oskyldigt väsens korsfästelse för de skyldigas synder kan inte heller ersätta det felande logiska ledet mellan de vedertagna sanningarna och det verkliga livet, tvärtom framträder den som en besudling av den kärleksfulle, rene Gudomen
746.    Väsendenas hunger efter en verkligt intellektuell bro, från de stora sanningarna till det praktiska dagliga livets erfarenheter, kan inte längre tillfredsställas med trosformulär, utan enbart med en vetenskaplig kännedom om "odödligheten" och den därmed sammanhängande återfödelsen
747.    Vad vi såg med hjälp av talangutvecklingens analys
748.    Reinkarnationens eller återfödelsens välsignelser
749.    Väsendets öde är dess egen, av det självt skapade himmelsbana genom alltets ljus-, rums- och tidssfärer eller själva Gudomens mentalitet
750.    Jordeliven och ödet
751.    Stjärnfigur nr 11. - "Vad människan sår, det skall hon också skörda"
752.    Vad livsmysteriets avslöjande har visat oss. Alltet är kulminerande logik och därmed intellektuell tanke, medvetande och vilja eller kulminerande kärlek
753.    Gudomen blir till faktum. Vi får möjlighet att tala med Gudomen som man talar till sin nästa. Vår nästa är Gudomens förnimmelseredskap gentemot oss
754.    Vårt förhållande till vår nästa är detsamma som vårt förhållande till Gudomen och skapar grunden för Gudomens reaktion gentemot oss. "Telepatisk" förbindelse med Gudomen är inte alltid nödvändig
755.    När den telepatiska förbindelsen med Gudomen är nödvändig. Vår nästas förnimmelsemässiga begränsning är lika med begränsningen av vad Gudomen kan uppleva genom denna vår nästa
756.    Den personliga bönen till Gudomen i enrum är baserad på telepati. Telepati är psykisk tankeöverföring till psykiska väsen, vilka har till uppgift att tjäna den som genom bön vänder sig till Gudomen. Dessa väsens insats ligger till grund för det vi kallar "mirakler"
757.    Inträffandet av ett "mirakel" är något lika naturligt som varje annan form av skapelse. "Skyddsandar" eller "änglar". Varför en bön till Gudomen inte omedelbart utlöser sig i "mirakulös" bönhörelse. Böner som blir bönhörda
758.    Den intima korrespondensen med Gudomen blir till "kosmiskt medvetande"
759.    Den "intima" och den "kroppsliga" hänvändelsen till Gudomen
760.    Om man vill göra sig förhoppningar om ett verkligt intimt förhållande till Gudomen och om bönhörelse
761.    Ett komplement till livsmysteriets lösning, som gör denna lösning än mer gudomligt lysande och värmande. Varje levande väsens existens är ett samtal med Gudomen. Förhållandet är som "Fader och son"
762.    Stjärnfigur nr 12. - "Allt är mycket gott"
  12 Kapitlet    Livssubstanser
763.    Introduktion
764.    Allt är identiskt med pågående liv som är i färd med att förvandlas och därigenom är uttryck för ett evigt "någots" existens
765.    Livets uttrycksformer är detsamma som dess synliga substanser. "Kosmiska kemikalier"
766.    Det högsta resultatet av "kosmisk kemi". I kraft av spiralerna har den "kosmiske kemisten" getts förmågan att bli det han önskar
767.    Spiralerna är livets huvudkolorit. De tre "X:en" är det levande väsendets kolorit eller den del av detta väsen som är tillgänglig för förnimmelse och skapelse
768.    Jagets skiftande kolorit såsom identisk med "orsak och verkan"
769.    Skapelse består inte i att frambringa "något" av "intet", utan i att förvandla eller omskapa redan existerande skapade ting. Skaparförmågan är en nedbrytnings- och en uppbyggnadsförmåga. Inget nytt kan skapas annat än genom tillintetgörandet av något annat. "Kosmisk kemi" är en nedbrytnings- och uppbyggnadsprocess
770.    Vår upplevelse av livet kan endast äga rum på ett fundament av ruiner. Den materiella vetenskapen och "bladen" på "livets träd"
771.    Stammen, grenarna och konturerna eller kronan på "livets träd". Vad "livets träd" har till uppgift
772.    "Kosmiska skogar". "Kosmisk kemi" är detsamma som jagets kolorering
773.    Livssubstans nr 1 - Urbegäret
774.    Livssubstans nr 2 - Hunger
775.    Livssubstans nr 3 - Mättnad
776.    Livssubstans nr 4 - Avföring
777.    Livssubstans nr 5 - Ämnet eller materien
778.    Varför uttrycket "livssubstans" blir gemensam beteckning för alla ledande detaljer i specialanalyseringen av själva livet eller medvetandet
779.    Samarbetet mellan de tre "X:en" utgör det som är tillgängligt för förnimmelse eller det som är medvetandet eller livet. Jaget som den "fasta punkten" i det levande väsendet
780.    Förnimmelse är endast konstaterande eller mätning av bestämda former för rörelse. Vid livskällans upprinnelse
781.    Livskällan är rörelse. Dess upprinnelse är till finnandes i området för "X2". Gränsen mellan "X1" och "X2"
782.    I området för "X3" finns ingen absolut "fast punkt". Allt är här rörelse. Jordklotet tar med sig allt i sin rörelse genom rymden
783.    Varför vi uppfattar vissa ting som "fasta punkter". De utgör i verkligheten illusioner, är dolda rörelser
784.    Ett skapat ting representerar skilda former av rörelse, inte bara i avstånd utan även i tillstånd. Det är rörelse i allting som befinner sig inom området för "X3". Rörelse är en betingelse för varje tings tillgänglighet för förnimmelse
785.    Det blir ett faktum att den absolut "fasta punkten" omöjligt kan finnas inom en förnimmelsehorisonts område. Hur den absolut "fasta punktens" existens och position utanför förnimmelseområdet eller rörelsen blir till faktum
786.    Då allt inom området "X3" är rörelse, måste vi vända tillbaka till området för "X2" för att finna rörelsens allra första upprinnelse och därmed gränsen mellan livet och livets herre
787.    Hur man kan veta att det existerar någonting annat än rörelse. Rörelse avslöjar ett "viljande något". Där det "viljande något" inte behärskar rörelsen inom sitt eget område, uppstår vad vi kallar "katastrofer"
788.    "X2" utgör området för medvetenhetslivets förbindelse med "det gudomliga något". På tröskeln till medvetandets eller livets allra första späda gryning
789.    När jaget och "rörelsen" möts
790.    "Rörelsen" har sitt alfa och omega i "X2". Upphovet till "rörelsen" eller "X1" blir till faktum genom indirekt förnimmande
791.    Det över "rörelsen" härskande "något" befinner sig inte här eller där, finns inte uppe eller nere. Det kan endast existera med analysen "Något som är"
792.    "Jag" och "det" utgör analysen av det levande väsendets egen förnimmelse av sig självt
793.    Jaget förnims som det djupaste i vår egen organisms mittpunkt. Hela vårt framträdande är en poängtering av "jag" och "det". Jaget är den "fasta punkten", kring vilken all "rörelse" rör sig. "Den treeniga principen" bekräftas genom vår egen förnimmelse av livets upplevelse
794.    Jaget kan "vända" energierna eller rörelsen. Jaget är "immateriellt"
795.    Vår förnimmelse av livet är att uttrycka som en "inre omedveten del" och en "yttre medveten del". Materialistens förnekande av jagets existens och ett erkännande som uttrycker närvaron av "något" i den "omedvetna delen" av förnimmelsen av livsupplevelserna
796.    Väsendets "jag-begrepp" och begreppen om "gudar" och "andar" etc. är det som "hjärtat är fullt av och som munnen talar". Det bekräftar närvaron av "något" i väsendets medvetande, för vilket det har måst skapa uttryck, ännu innan det hade diktarförmåga eller intelligensmässig talang
797.    "Jaget", "gudar" och "andar" uttrycker inte något som är produkter av diktarförmåga eller intelligensmässig uppfinningsrikedom, utan är kännetecken, varigenom man markerat såväl sitt eget som andra väsens "själv"
798.    Då det är ett faktum att verkningarna av jaget existerar, blir det också till faktum att jaget existerar, eftersom ingen verkan kan existera utan orsak
799.    Att det finns något som vi uttrycker som "ande" gör också jagets existens till ett faktum. "Ande" och "materia"
800.    Väsendena kan laborera med materien i sin "inre värld", likaväl som de kan laborera med materien i den fysiska världen, och frambringar därigenom det vi kallar "tankefunktion" eller "andlig verksamhet"
801.    Manifestation och skapelse. Den materiella världen kan endast existera som en avspegling av de levande väsendenas "inre värld"
802.    Att väsendena har måst skapa sig uttryck för de två världarnas ingripande i deras praktiska dagliga liv är också bidragande bevismaterial för den "andliga världens" existens
803.    Varför det levande väsendet tror att naturens skapelseprocesser "blir till av sig själva"
804.    Varför endast jordmänniskan själv, av sina auktoritativt erkända medväsen, på ett visst stadium uppfattas som "levande", medan "naturen" uppfattas som en kombination av "döda materier"
805.    De gamla orden "Guds ande svävade över vattnet" blir till verklighet. Varför naturen här betecknas som "vattnet". "Ande" och "den heliga anden"
806.    Jaget framträder som en icke förnimbar mittpunkt, ett centrum i vårt medvetande, och därför som en "blind punkt"
807.    Om jaget inte förnims som en "blind punkt"
808.    Vi förnimmer inte ett tings verkliga natur, utan bara förhållandet mellan detta ting och vårt eget jag. Där ett ting inte utgör ett eller annat förhållande till vårt jag, är det oförnimbart för oss och blir till "något nr 1"
809.    De gamla orden att "varje uppfattning är avhängig av det öga som ser" blir till verklighet. Varför väsendenas uppfattningar blir "relativa". Perspektivprincipen
810.    En tillbakablick på det material, med vars hjälp vi kan dokumentera jagets existens
811.    Väsendets framträdande som individualitet är enbart baserat på jagets existens. Om individualiteten blott var en fantasibild. Materialistens förnekande av jagets existens är bevis för hans egen individualitets orubblighet
812.    Hos djuret existerar jag-förnimmelsen endast som "egendomskänsla". Jag-förnimmelsen och spiralen
813.    Varför jaget existerar som en absolut "fast punkt" och betydelsen av denna dess existens
814.    Den moderna vetenskapen och den absolut "fasta punkten". Ett fält där jordmänniskan redan nu "ser kosmiskt"
815.    Varför den materiella forskaren eller jordmänniskan inte "ser kosmiskt". Förnimmelseförmågans "linshinna", "bildhinna" och "bildpunkt"
816.    Så länge väsendena endast förnimmer med undermedvetandet blir deras uppfattningar "relativa"
817.    Det levande väsendet kommer inte ständigt att leva kvar i "relativa" uppfattningar. Jordmänniskans uppfattning i det fält som ligger i hennes förnimmelseförmågas brännpunkt
818.    Den materiekombination som vi benämner "levande väsen", "människor" eller "djur" är endast fodral, i vilka det viljedirigerande "något" eller "X1" döljer sig. Varför jordmänniskan menar att dessa kombinationer utgör det verkliga upphovet
819.    "Den relativa synen" och "den absoluta synen". "Den kosmiska klarsynen"
820.    De eviga faciten, såsom "den treeniga principen", vart och ett av "de tre X:en", evighetskroppen, "över- och undermedvetandet" etc., existerar i kraft av den absoluta synen och utgör det eviga väsendet självt. Relativiteterna är detta eviga väsens yttre skiftande ljus eller strålglans. När man förnekar det "kosmiska medvetandet" samtidigt som man upplever "relativiteterna"
821.    Rörelse, medvetande och liv är identiska. Allt är "livssubstanser"
822.    Hur "rörelsen" blir till "livsyttring". Livet är endast ett jonglerande med intryck och uttryck
823.    Där jordmänniskan inte kan se "rörelsen" som "livsyttring" uppstår materialismen eller övertron att "tingen blir till av sig själva". Materialismen är också ett av de stadier som måste försvinna för den "kosmiska klarsynen"
824.    Livssubstans nr 6 - Jagets "vändning" av "rörelsen" eller "energin"
825.    Jagets "vändning" av "rörelsen" utgör den djupaste analysen av principen "sexualitet". "Befruktning", "havandeskap" och "födelse" är endast stadier i "rörelsens" av jaget utförda "vändning"
826.    Alla befruktar alla, liksom alla blir befruktade av alla. Livets upplevelse är i absolut mening sexuell utlösning. Varför livsfunktionerna inte alltid är njutning. Det obehagliga är lika nödvändigt som det behagliga
827.    Sexualiteten hos den jordiska människan är uppspaltad i två grupper, av vilka endast den ena erkänns som "sexualitet"
828.    "Enpoliga väsen". "Speciella hanväsen" och "speciella honväsen"
829.    "Den maskulina polen"
830.    "Den feminina polen"
831.    De båda könens avhängighet av varandra. Ett lyckligt äktenskap
832.    Jordmänniskans framträdande som "speciellt hanväsen" och "speciellt honväsen" är degenererande till förmån för skapandet av hunger efter ting som ligger helt utanför begäret efter att äga något specialväsen av motsatt kön
833.    Vardera könets individer måste dela det motsatta könets beundran med en hos detta kön uppkommen ny intressesfär
834.    Äktenskapet inom det nuvarande jordmänskliga utvecklingsstadiet. "Smekmånadsdagarna" är bara en återblick in i jordmänniskans "förlorade paradis". Hennes väg leder orubbligt till ett nytt paradis på hittills oanade mentala höjder eller lysande tinnar
835.    Den nya intressesfären hos könen och de kvarlevande religiösa traditionerna och dogmerna
836.    Skillnaden mellan de nitiska "rättrogna" och de ädla "vantrogna"
837.    Två stora utvecklingsepokers möte med varandra. Världsåterlösaren och det äktenskapliga monopolet
838.    Mellanstadierna mellan enpoligt och dubbelpoligt tillstånd skapar degeneration inom äktenskapet. Den sexuella driften är mera frigjord hos jordmänniskan än hos djuret
839.    Väsendena vill ha könsnjutning men söker att med hjälp av sin intelligens komma ifrån dess naturliga följder eller verkningar: befruktningen och avkomman. Organismernas förvandling och andra framträdande degenerationstecken
840.    Att ingå äktenskap för att söka undgå eller för att kamouflera ett dubbelpoligt tillstånd strider mot alla naturlagar och är en förbrytelse mot den andra parten i äktenskapet. Mönstergilla dubbelpoliga väsen. "Den högsta elden" eller en sexuell sfär som förenar individen med Gudomen, överskyggar honom med "den heliga anden" eller "kosmiskt medvetande"
841.    Man kan inte genom en abnorm sexuell inställning eller speciella experiment uppnå "invigning" eller "kosmiskt medvetande"
842.    De prostituerade kvinnorna. Alfonseriet och dess verkningar
843.    Den manliga prostitutionen och dess verkningar: sexuell degeneration, kronisk arbetslöshet, sinnesslöhet, bedrägeri och oärlighet, väsendenas omformning till psykopater, vilket leder till internering, kastrering och sjukhus
844.    Varför män, gifta såväl som ogifta, söker sig till prostitutionens kvinnor. När den erotiska åtrån är alltför dominerande i förhållande till förälskelseförmågan
845.    Varför äkta män har "älskarinnor" vid sidan av hustrun. När förälskelseförmågan är alltför dominerande i förhållande till den erotiska åtrån. "Älskarinnornas" öde
846.    I abnormiteternas förgård
847.    Grunden till att man söker den sexuella utlösningen bör vara att man åtrår denna och inte att man åtrår pengar
848.    När en naturlig sexuell hunger inte blir tillfredsställd
849.    Varför jordmänniskan blint störtar sig ut i mörka sexuella ödesbanor
850.    "Att hålla sin stia ren", detta är inte alltid liktydigt med att följa auktoriserade dogmer
851.    Varför de allmänna moralväktarna eller predikanterna i regel är de sista att förstå det stora budet "Du skall älska din nästa som dig själv"
852.    Alldeles som individens sympati eller kärlek till det motsatta könet endast kan existera som en organfunktion, så kan hans kärlek till det egna könet också bara existera som en organfunktion. Denna sistnämnda kärlek är allkärlekens vårbrytning
853.    "Syndafallet" har genomgått en fenomenal utveckling
854.    Ropet efter Gudomen är starkare än någonsin tidigare. Den förlorade sonen finner, efter den långa resan genom tiden, rummet och mörkret, Fadern - i sitt eget bröst, och livet blir bländande ljus
855.    När individen börjar känna stark sympati för sitt eget kön. Platonisk kärlek
856.    Olycklig kärlek
857.    Begreppen "kvinnohatare" och "manhaterska". När individen måste erkänna "att han inte är som andra"
858.    Samhällets förföljelse av de "homosexuella"
859.    Varför begreppet "syndare" blev en huvuduppfattning för jordmänniskorna
860.    Varför tron på "nåden" och "syndernas förlåtelse" genom Jesus Kristus kom in i världen
861.    Vad "syndernas förlåtelse" ger den troende
862.    Varför Jesus använde formeln "Dina synder är dig förlåtna"
863.    Den nuvarande auktoriserade kristendomen är endast en viss, lokalt anpassad fas i världsåterlösningen för de i viss mån ännu uppträdande anhängarna av "Gamla testamentets" Gud
864.    Jesu samtal med Nikodemus avslöjar en helt annan sida i världsåterlösarens mission än den som består i att ge "syndernas förlåtelse"
865.    Varför de "troende" menar att det är "dopet" och inte återfödelsen eller reinkarnationen som är samtalsämnet mellan Jesus och Nikodemus
866.    Nikodemus kom inte till Jesus för att få "syndernas förlåtelse", utan för att få ta del av den högintellektuella sidan av hans förkunnelse eller budskap
867.    Jesus känner till reinkarnationen eller återfödelsen men vet att inte på långt när alla kan förstå den
868.    "Syndernas förlåtelse" var inte det mest högintellektuella eller centrala i Jesu mission, det var i stället hans visdomsförkunnelse
869.    Blott genom utvecklingen kan väsendena förvandlas från "djur" till "gudamänniskor", inte genom "syndernas förlåtelse"
870.    Om man förnekar reinkarnationen, är man alltjämt med om att korsfästa världsåterlösaren
871.    Världsåterlösaren påvisar en tillvaroform där man inte föds av kvinnor
872.    Varför världsåterlösaren måste beteckna reinkarnation och utveckling genom formlerna "himmelriket", "det eviga livet" och "uppståndelse"
873.    Jesus jämför en kommande, ny tillvaroform med "änglarnas" i "himlen"
874.    Världsåterlösaren skiljer mellan "himmelriket" och "himlen"
875.    "Himmelriket" är den genom utvecklingen fullkomliggjorda fysiska livsformen, vilken helt skall förvandla jorden till en "ny jord" och en "ny himmel"
876.    Ett bekräftande av världsåterlösarens löfte om "ärvandet" av "det eviga livet"
877.    När man betraktar den högintellektuella sidan av världsåterlösarens manifestation som mindre väsentlig
878.    Världsåterlösaren och de intellektuellt rättfärdighetshungrande väsendena
879.    Världsåterlösningens högsta ideal och föreskrifter blir identiska med vårt eget dagliga livs fakta
880.    Våra analysers kontakt med Bibelns högsta visdomsord och löfte
881.    "Himmelriket" är detsamma som utvecklingsspiralens tredje avsnitt eller "det riktiga människoriket"
882.    Världsåterlösarens totalinställning till "himmelriket" och "helvetet"
883.    Begreppen "himmel" och "helvete" är bara två formler, varmed man för närvarande ger svar på individernas fråga: "Vart kommer vi efter döden?"
884.    Tvivel och vantro är naturliga företeelser och kan inte läggas någon till last
885.    Tvivel och vantro är detsamma som "hungern efter rättfärdighet"
886.    De bibliska formlerna eller uttrycken kommer inte ständigt att vara tillfyllest
887.    Den inre vreden gentemot nästan skapar skuld inför visdomens dom
888.    Att förfölja sin nästa med skällsord eller andra stridsmedel skapar skuld inför jordisk överhet
889.    Individen har en domän som är helt oåtkomlig för den jordiska överheten
890.    Ett väsen som säger "du dåre" till sin nästa hör också till dem som "inte vet vad de gör"
891.    Det "andliga helvetet" och de jordiska lidandena
892.    Det "andliga helvetet" är helt utan nytta
893.    Det "andliga helvetet" är värdelöst som skrämselbild och kan heller inte rättfärdiggöras genom sakramenten
894.    Det "andliga helvetet" visar på disharmoni mellan Gudomens och världsåterlösarens mentalitet
895.    Världsåterlösarens uppfattning om "helvetet"
896.    Inget väsen kan bli offer för ett "evigt helvete". "Helvetet" är inte ett uttryck för vanlig fysisk eld
897.    Den kyrkliga kristendomens uppfattning om "helvetet" och konsekvenserna därav
898.    Varken rikedom eller fattigdom, varken hälsa eller sjukdom kan vara uttryck för ynnestbevis eller straff från Försynen
899.    Konsten att skapa ett lyckligt öde
900.    "Helvetet" är vägen till "himmelriket"
901.    Världsåterlösaren uppfattar inte "helvetets eld" som materiell, fysisk eld
902.    Väsendenas högst olika inställning till sin omgivning avslöjar ett mentalt växande som ytterligare formas av världsåterlösarens och profeternas föreskrifter och ideal
903.    Den hos väsendet framträdande mentala hungern och mättnaden avslöjar att dess mentalitet omöjligt kan ha börjat och lika omöjligt kan komma att avsluta sin bana under ett enskilt jordeliv
904.    Livets totala meningslöshet och orättfärdighet, om reinkarnationen eller återfödelsen inte existerade
905.    Naturen stadfäster med orubblig auktoritet livets och Försynens gudomlighet, logik och kärlek
906.    Väsendenas lidanden eller olyckliga tillstånd utgör inte de av Försynen avsedda färdiga slutresultaten, utan är blott mellanstadier på vägen till dessa
907.    Jordmänniskorna är ännu ofärdiga väsen och är därför inte i kontakt med det fullkomliga stadium för animaliskt liv som jorden genom sin förvandling redan är i stånd att erbjuda dem
908.    "Helvetet", de olyckliga ödena eller lidandena är ofärdiga stadier i den stora skapelseprocessen
909.    Jordmänniskans domäner passar ännu inte in i själva jordklotets domäner, men är i smältdegeln
910.    Mänsklighetens starkaste inre längtan är orubbligt riktad emot humanism
911.    En öppen dörr in till den makrokosmiska mentalitet som har önskat jordens förvandling. Vårt begär efter humanism är en droppe av makroväsendets eller den skapande maktens önskan om jordförvandlingens fullkomliggörelse
912.    Den sanne vetenskaplige forskaren kan inte undgå att åtminstone som hypotes acceptera ett levande, tänkande upphov bakom naturens eller jordens förvandlingsprocess
913.    Det är endast en tidsfråga när varje jordmänniska helt skall ha tillgång till klotets livsresurser
914.    Jordmänsklighetens mentalitet utvecklar sig och blir mer och mer i kontakt med skapelseprocessens mål eller plan
915.    Den stora skapelseprocessen och jordmänniskans ideal. Ideal som tidigare ledde till "Valhall" leder i dag till tukthus, straff och förnedring, medan ideal som tidigare ledde till "Hel" i dag leder till "himmelriket"
916.    Humanismens atmosfär börjar överskygga jordklotet så starkt att det till slut skall få kriget, ofriden och lidandena att försvinna från dess yta, sfär och område
917.    Då den stora skapelseprocessen och jordmänniskans utveckling är kulminerande kärlek, finns här inte plats för något "evigt helvete", "evig förtappelse", lika litet som det i absolut mening finns plats för "synd" eller "syndare"
918.    Hur begreppen "en vred gud", "straff för "synd" eller "helvete" på ett visst primitivt mentalt utvecklingsstadium är logiska slutledningar eller hypoteser
919.    Varför världsåterlösaren hänvisar till "helvetets eld"
920.    Våra analyser i "Livets Bog" och världsåterlösarens och Bibelns stora sanningar
921.    Den i materien eller ämnena boende energin eller kraften kan endast existera såsom identisk med mikroväsens kollektiva medvetandeutveckling
922.    Varför vi inte i evighet kan behålla vår nuvarande fysiska organism
923.    "Födelse" och "död" som konsekvenser av att organväsendena passerar genom spiralkretsloppet snabbare än makroväsendet
924.    När makroväsendets hunger- och mättnadsrytm inte passar in på organväsendenas hunger- och mättnadsrytm
925.    Varför återfödelsen eller reinkarnationen är en betingelse för livets fortbestånd
926.    Våra analyser rättfärdigar världsåterlösarens uttalanden
927.    Avslutning på en viktig bianalys samt orsaken till att vi framlagt den för läsaren
928.    Livssubstans nr 7 - "Befruktning" eller "mottagande av energi"
929.    Förnimmelserna av behag eller vällust genom den älskade och genom naturen är identiska
930.    Varför allting, kosmiskt sett, är "glädjenyanser"
931.    Livssubstans nr 8 - Avgivande av energi i befruktningsakten
932.    Livssubstans nr 9 - "Lyckan" eller "saligheten"
933.    Livssubstans nr 10 - "Olyckan" eller "helvetet"
934.    Livssubstans nr 11 - Ödeselementet
935.    Livssubstans nr 12 - Viljan
936.    Livssubstans nr 13 - A-vetande
937.    Livssubstans nr 14 - B-vetande
938.    Livssubstans nr 15 - C-vetande
939.    Livssubstans nr 16 - Talangkärnan
940.    Livssubstans nr 17 - Den maskulina polen. Livssubstans nr 18 - Den feminina polen
941.    Livssubstans nr 19 - "Hankön" eller "hanväsen". Livssubstans nr 20 - "Honkön" eller "honväsen"
942.    Livssubstans nr 21 - "Dubbelkön" eller "den fullkomliga människan"
943.    Livssubstans nr 22 - Talangkärnan för instinkt. Livssubstans nr 23 - Talangkärnan för tyngd. Livssubstans nr 24 - Talangkärnan för känsla. Livssubstans nr 25 - Talangkärnan för intelligens. Livssubstans nr 26 - Talangkärnan för intuition. Livssubstans nr 27 - Talangkärnan för minne
944.    Livssubstans nr 28 - Övermedvetandet
945.    Livssubstans nr 29 - Undermedvetandet
946.    Livssubstans nr 30 - Förnimmelsen av "obehag". Livssubstans nr 31 - Förnimmelsen av "behag". Livssubstans nr 32 - Kontrastprincipen
947.    Livssubstans nr 33 - Jagets framträdande som "ett levande väsen"
948.    Livssubstans nr 34 - Ödet
949.    Livssubstans nr 35 - Jagets "nattmedvetande"
950.    Livssubstans nr 36 - Jagets "dagsmedvetande"
951.    Livssubstans nr 37 - "Frigjordhetsförnimmelsen". Livssubstans nr 38 - "Platsbundenhetsförnimmelsen"
952.    Livssubstans nr 39 - "Det timliga" (Det platsbundna något). Livssubstans nr 40 - "Det eviga" (Det fria något)
953.    Det levande väsendets struktur
954.    "Ödet" utgör den samlade upplevelsen av "helvete" och "himmelrike". "Helvetet" som kulmination av livsupplevelsens sammanbrott
955.    Jagets totalt "fria vilja"
956.    Tankeinvaliditet som orsak till förnekandet av individens "fria vilja"
957.    Varför analysen av "det gudomliga något" eller jaget är besvärlig att uppfatta, trots att den är den enklaste som finns
958.    Forskaren söker, om än omedvetet, efter ett annat slag av facit än mått- och viktfacit
959.    Livssubstans nr 41 - Mått- och viktfacit. Livssubstans nr 42 - Den på mått- och viktfacit baserade makten
960.    Mått- och viktfacit skapar frågan: "Vem är livet?"
961.    Naturmänniskan saknar inte svar på frågan "Vem är livet?"
962.    Materialistens andliga oförmåga
963.    Materialistens fysiska kapacitet och Bibelns uttryck för detta väsen
964.    "Syndafallet" och dess verkningar
965.    "Syndafallets" verkningar och den nuvarande jordmänskligheten. "Syndafallet" är en berättelse om kretsloppet
966.    Livssubstans nr 43 - "Syndafallet" som djurets "självbevarelsedrift"
967.    Livssubstans nr 44 - Det kulminerande "djuret" eller den gudlösa materialisten
968.    Liknelsen om den förlorade sonen syftar på ett bestämt stadium i spiralkretsloppet
969.    Liknelsen om den förlorade sonen ger ett ofelbart kännetecken på vem som är den "förlorade sonen"
970.    Jordmänniskor som inte kan beteckna kulminationen av den förlorade sonens tillstånd
971.    Den gudlöse materialisten är Bibelns förlorade son eller Gudomens största motsats
972.    Livssubstans nr 45 - "Syndafallet" eller världsåterlösningsprincipen i sin första fas
973.    Varför släktena "förbannar" världsåterlösningens första fas. "Det onda" och "det goda" är båda i lika hög grad "världens frälsning"
974.    Varför kulminationsupplevelserna av mörkret såväl som ljuset uppstår samt följderna därav
975.    Paradisberättelsen med "ormen", "syndafallet" och Guds "förbannelse" av jorden betecknar i verkligheten en strålande ljusmanifestation. "Ormen" är jordmänsklighetens första världsåterlösare
976.    Hur total medvetslöshet eller döden omöjliggörs genom spiralkretsloppet
977.    Partiskhet som orsak till förvanskningen av syndafallsberättelsen
978.    Livssubstans nr 46 - "Förledandet" i lustgården. Livssubstans nr 47 - "Ormen", "djävulen" eller den första fasens världsåterlösare
979.    Livssubstans nr 48 - Världsåterlösningens sista fas. Livssubstans nr 49 - Världsåterlösarna i återlösningens sista fas. Livssubstans nr 50 - Kristusprincipen
980.    Jordmänniskorna har blivit partiska till förmån för världsåterlösningens sista fas och frånkänner därför dess första fas all identitet med ljuset
981.    Livssubstans nr 51 - Partiskhet
982.    Partiskhet åstadkommer ett felaktigt perspektiv
983.    Livssubstans nr 52 - Perspektivprincipen
984.    Så länge individen inte har funnit sitt eget verkliga centrum, lever han i ett falskt perspektiv eller i en osann bedömning av livet
985.    Livssubstans nr 53 - Relativa facit. Livssubstans nr 54 - Organismen som falskt centrum i perspektivet
986.    Två frågor och svaren på dem: "Vad är livet?" och "Vem är livet?"
987.    Perspektivet i Gudomens eget horisontområde
988.    Alla materiella förnimmelseobjekt är i realiteten bara hastighetsbegrepp. Häri inbegrips även företeelserna tid, rum och färger
989.    När den fysiska organismen används som centrum i förnimmelseperspektivet samt konsekvenserna därav. Ett nytt centrum för perspektivskapandet framträder
990.    Livssubstans nr 55 - Det eviga "något som är" såsom livets absolut enda "fasta punkt"
991.    Livssubstans nr 56 - Livets absoluta facit eller "kosmiska analyser"
992.    När Jesu ord, som är "kosmiska analyser", beslöjas och uppfattas som timliga facit
993.    Hur ett uttalande eller en mening eller allt som över huvud kan uttryckas genom språket endast uttrycker förändring av rörelse och därför omöjligt kan beröra den "fasta punkt" som upplever eller konstaterar rörelsen
994.    "Det som upplever" och "det som upplevs" såsom utgörande "den fasta punkten" respektive "rörelse", samt väsendenas uppfattning härav
995.    Varför den timliga analysen av världsåterlösarens ord är ologisk eller osann, medan den kosmiska analysen därav är logisk och sann
996.    Vad som beslöjar relativa ord eller meningar
997.    Det kosmiska djupet i språket eller i varje mening eller uttalande
998.    Livssubstans nr 57 - "Rörelse 1". Livssubstans nr 58 - "Rörelse 2". Livssubstans nr 59 - "Rörelse 3"
999.    Livssubstans nr 60 - Väsendets "eviga liv"
1000.    Livssubstans nr 61 - "X1"
1001.    Livssubstans nr 62 - "X2"
1002.    Livssubstans nr 63 - "X3"
1003.    Världsalltet utgör samma treeniga princip som det levande väsendet
1004.    Om blott en enda av de 63 livssubstanserna saknades
1005.    Livsmysteriets lösning kan endast uttryckas genom facit som på en gång betecknar "evigheten" och "det gudomliga något"
1006.    Vad som gör det till faktum att evigheten, oändligheten och allmakten "förnimmer" och därmed är "levande"
1007.    Ingen upplevelse, ingen form av medvetande kan existera utan att vara ett avslöjande av ett "något" som skiljer sig från materien
1008.    En upplevelse kan endast existera som sitt upphovs förnimmelse av identitet med den absolut "fasta punkten". Men denna identitetsförnimmelse kan vara förpackad i ett "timligt emballage" eller kamouflerad i "mått- och viktfacit"
1009.    Varje upplevelse är baserad på det eviga "någots" stillhet bakom "rörelsen"
1010.    Det eviga "någots" stillhet är inte bara en "grad" av "stillhet", den utgör en absolut, total "stillhet", varigenom detta "något" blir identiskt med den absolut "fasta punkten"
1011.    Vad vi får bevittna i talserien
1012.    I sifferspråket måste det också finnas "subjekt" och "predikat" liksom i bokstavsspråket
1013.    "Subjekt" och "predikat" i sifferspråket
1014.    Varför nollan uppfattas som uttryck för "intet"
1015.    De övriga siffrornas uppgift
1016.    Om talsystemet inte var ett uttryck för kretslopp
1017.    Schema över talsystemets struktur. Varför man endast har tio siffertecken i sifferalfabetet och inte ett nytt tecken för varje ny enhet i räkningen
1018.    Varför siffersystemet och bokstavssystemet är uttryck för "evigheten"
1019.    Det geniala i siffersystemets struktur är återupprepningsprincipen, varigenom detta system beskriver ett "spiralkretslopp"
1020.    Siffertecknen är tillsammans uttryck för kretslopp och vart för sig uttryck för enheterna i dessa kretslopp, medan nollan är den "fasta punkten"
1021.    Hur talsystemets kretslopp blir av olika storlekar eller grader
1022.    Varför det första kretsloppet betecknas som "noll"
1023.    Nollan som uttryck för "det gudomliga något" eller "X1"
1024.    Talen från 0 till 9 som uttryck för det levande väsendets enskilda jordeliv och död. Detta jordeliv som "kretslopp av första graden"
1025.    Talsystemet uttrycker "ödeselementet", "talangkärnorna" och "utvecklingsstegen"
1026.    Talsystemet uttrycker "reinkarnationen", "det timliga" och "det eviga". Nollans identitet med samma namnlöshet som gör jaget till ett "X"
1027.    Talsystemet uttrycker genom 0 det som i talspråket är detsamma som "X". - Jagets skaparförmåga
1028.    Talsystemet uttrycker genom 0 eller X "det skapade"
1029.    Talsystemet uttrycker "den treeniga principen"
1030.    Talsystemet uttrycker "mikrokosmos", "makrokosmos" och "mellankosmos" samt väsendenas organ och detaljer i "makrokosmos"
1031.    Talsystemets struktur och symbol nr 7 i "Livets Bog"
1032.    Specialtablå över nollans betydelse. Talsystemets kretslopps- och gradskapande på nolltablån
1033.    Vad nollan ovanför entalet i de olika kolumnerna på tablån betyder
1034.    Talsystemet uttrycker både "födelse" och "död" såsom illusoriska företeelser
1035.    Nollan är samma nolla i en oändlig räkning, liksom jaget är samma jag i en evig tillvaro
1036.    Talsystemet uttrycker lagen om orsak och verkan
1037.    Talsystemet uttrycker begär, tanke och vilja
1038.    Den orsakslösa orsaken
1039.    Talsystemet uttrycker "korsets tecken"
1040.    Talsystemet uttrycker väsendets forntid, framtid och nutid
1041.    Om materialisten var lika omöjlig i sin inställning till talsystemet som han är omöjlig i sin inställning till själva livets kosmiska struktur
1042.    Talsystemet visar oss skillnaden mellan materialistens och den verkligt visa eller högintellektuella människans analyser och inställning till livet
1043.    Talsystemet uttrycker "de tolv grundfaciten"
1044.    Varför räkneförmågan började bli aktuell för väsendet. "Underhållningsbegäret" eller den konstnärliga sidan hos väsendet uppstår
1045.    Den konstnärliga sidan hos väsendet blir till självbevarelsedrift. Räkneförmågan är en av denna självbevarelsedrifts första konstarter
1046.    Vid djurets gräns för vad det klart kan skilja åt i fråga om antal
1047.    Jordmänniskans utveckling av sifferspråket har uppnått fullkomligheten. Hennes utveckling av bokstavsspråket skall efterhand nå samma fullkomlighet. Denna fullkomlighet är livets kosmiska analyser
1048.    Talsystemets tillkomst och fullkomlighet
1049.    Människans bruk av bokstavsalfabetet är på väg att bli lika fullkomligt som hennes bruk av sifferalfabetet
1050.    Varför sifferspråkets struktur bekräftar fullkomligheten i världsalltets eller det levande väsendets kosmiska analyser i "Livets Bog"
1051.    När väsendet blir i stånd att använda språkalfabetet på ett lika fullkomligt sätt som det nu använder sifferalfabetet, är det ett med "vägen, sanningen och livet"
1052.    Avslutning på tredje delen

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.