Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
 
 
Avancerad sökning
  Kapitel 13    Det levande väsendet
1053.    Den utvecklade forskaren och "de skapade tingens" illusoriska framträdande
1054.    Det är endast "utanför" livet som "de skapade tingen" är illusoriska. Inom livet är de orubblig verklighet
1055.    Det levande väsendets eviga existens kan endast upplevas genom "timliga" detaljer, men det är inte de "timliga" detaljerna, "djuret" eller "människan" som är "det levande väsendet"
1056.    Hur "de skapade tingen" framträder som "illusioner"
1057.    Det levande väsendets "X-tillvaro" kan aldrig bli tillgänglig för direkt praktisk upplevelse
1058.    Hur vi kommer till insikt om vår eviga existens. Varför "timliga" analyser inte kan vara absoluta uttryck för det levande väsendets eviga existens
1059.    Hur "evig utveckling" är ett logiskt uttryck
1060.    Hur "evig inveckling" också är ett logiskt uttryck
1061.    Om vi förnekar spiralkretsloppet
1062.    "Tankeförvillelse" och konsekvenser av det. "Tröskelns väktare"
1063.    Väsendets "timliga" sida eller den direkta "upplevelsen av livet"
1064.    Det upplevande "något" och "livsupplevelsen" utgör tillsammans en oskiljbar, evig enhet, som i sin tur är detsamma som "det levande väsendet", självet eller jaget
1065.    "Det levande väsendet" såsom identiskt med "nuet" och "evigheten"
1066.    "Evigheten" är detsamma som jaget eller "det oföränderliga", medan "nuet" är "det levande väsendets" manifestationsformer eller "det föränderliga"
1067.    "Förfluten tid" och "framtid" kan endast existera i "nuet" som något "tänkt" eller "andligt"
1068.    Varje slag av upplevelse måste existera som ett "tidsbegrepp". Allt som inte är "tid" och därför inte kan vara "nuet", är otillgängligt för förnimmelse
1069.    "Det upplevande något" i varje upplevelse. "Jaget" och "evigheten"
1070.    Då "det levande väsendet" är en enhet, bestående av "tiden" och "evigheten", är dess odödlighetsanalys grundad i den orubbliga verkligheten
1071.    "Tröskelns väktare" eller konsekvenserna av tankeförvillelse eller en missuppfattning av livets kosmiska analyser
1072.    Kan missuppfattning av livets kosmiska analyser vara ett hållbart, praktiskt fundament för forskarens dagliga liv?
1073.    "Tiden" och "evigheten" kan inte förekomma åtskilda utan endast som en enhet, som i form av "det levande väsendet" utgör helhetsanalysen bakom alla materiekombinationer såväl i mikrokosmos och makrokosmos som i mellankosmos
1074.    "Det levande väsendet" kan endast existera som antingen "kärleksfullt" eller "kärlekslöst", antingen "primitivt" eller "intellektuellt" osv. I motsatt fall är det inte "levande"
1075.    "Det levande väsendet" är "tiden" och "evigheten", "Gudomen" och "livet" uppenbarade i kött och blod
1076.    De "timliga" analyserna som illusion
1077.    De "timliga" analyserna som verklighet
1078.    Urupplevelsen av "rummet" och den första markeringen av jaget som "levande väsen"
1079.    "Perspektivprincipens", "förnimmelseområdets" och "rörelsens" uranalys
1080.    "Avståndsbegreppet" eller urformen "nära" och "fjärran"
1081.    Urformen "storlek", "fasthet", "porositet", "vikt" och "perspektivprincipen"
1082.    Alla har rätt. Väsen och ting är verkligen "goda", "onda", "rättfärdiga", "ljusa", "mörka", "vackra" och "fula" i de förnimmelseområden, där de just förnims eller uppfattas på det sättet, och är således inte "illusioner"
1083.    Varför ett väsens förnimmelse blir "individuell" och absolut endast kan vara "abstrakt" för ett annat väsen
1084.    "Det levande väsendet" är en värld för sig, som är absolut verklighet för detta väsen
1085.    "Det levande väsendets" förnimmelseområde är en ändamålsenlig växelverkan med Försynen, ett individuellt samtal med Gudomen, som leder till "heliggörelsen" av Gudomen
1086.    Varför "allt är mycket gott"
1087.    Varför det som av ett väsen förnims som "lycka", av ett annat väsen förnims som "olycka"
1088.    Att företeelserna förnims som "orättfärdighet", "lidande", "sorg" och "synder" beror på en bristande överblick, eller att de med andra ord förnims från en inte tillräckligt högt liggande "utsiktspunkt"
1089.    "Förnimmelseberget". "Det levande väsendets" "storhorisont"
1090.    De levande väsendena utgör individuella "mikroutblickar"
1091.    "Det levande väsendets" olika former av framträdande, såsom växter, djur, människor etc., är realistiska perspektivförhållanden
1092.    "Arter" eller "folkslag" är detsamma som mentala "gemensamhetsutblickar" av "levande väsen" med besläktade individuella utblickar
1093.    Vad som är förutsättningen för det levande väsendets "individualitet". Vad kännedomen om "individualitetens" orsak betyder
1094.    En "upplevelse" eller "tanke" måste, för att bli fullkomlig, genomgå "spiralkretsloppet" och är liksom det levande väsendet underkastad reinkarnationsprincipen
1095.    "Tankarna" framträder som instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minnestankar, liksom de levande väsendena framträder som instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minnesväsen
1096.    Det levande väsendets "tanke" måste i överensstämmelse med livets lagar för "rörelse" utvecklas från "ofullkomlighet" eller "primitivitet" till "högintellektualitet"
1097.    Den verkliga sanningen är detsamma som genialitet. Osanning är detsamma som primitivitet
1098.    Från förnimmelseområdets periferi till dess centrum genomlöper "upplevelsen" eller "tanken" hela sin utveckling från "aning" till "faktum"
1099.    Förnimmelseområdets yttersta periferi är i princip ett "växtrike", befolkat med "vegetabiltankar"
1100.    Förnimmelse eller upplevelse är en evig utlösning av "orsak" och "verkan"
1101.    All rörelse eller utlösning av energi i tillvaron är identisk med förnimmelse eller livsupplevelse. De "levande" och de "döda" krafterna
1102.    Förnimmelseförmågan är en i förväg existerande "orsak", av vilken varje upplevelse och dess särskilda fas eller stadium i kretsloppet är "verkningar"
1103.    "Tankens" eller "upplevelsens" utveckling eller passage i kretsloppet är liksom det levande väsendets passage i detta kretslopp underkastad "avbrott", "reinkarnation" eller "återfödelse". Begreppet "döden" är ännu för allmänheten endast en "tanke" på "nebulosa-" eller "aningsstadiet"
1104.    Jaget och förnimmelseförmågan såsom identiska med växlande "orsak och verkan"
1105.    Förnimmelseområdet består av spiralkretsloppets sex riken
1106.    Det levande väsendets jag är närvarande i förnimmelseområdets sex riken på samma sätt som "det gudomliga något" eller Gudomens jag är närvarande överallt i universum
1107.    Grundenergiernas kapacitet i "växtriket". "Instinktenergin" som den första "dagsmedvetandebärande" energin i spiralkretsloppet
1108.    Det levande väsendet i "salighetsriket"
1109.    "Salighetsrikets" och "guldkopiornas" uppkomst. Minnesförmågan är en mental "förgyllningsförmåga". "Salighetsriket" är en "förgylld" värld
1110.    Skillnaden mellan jordmänniskans och salighetsväsendets naturer
1111.    Hur jordmänniskan upplever "salighetsriket" på det fysiska planet
1112.    Väsendet i "salighetsriket" har ingenting med de "yttre" dagsmedvetna tids- och rumsförhållandena att göra. Tid, ting och platser, som för länge sedan är tillryggalagda som realistiska upplevelser på det fysiska planet, kan åter skapa "nutid", "framtid" eller "förfluten tid" på "salighetsplanet"
1113.    "Den yttre världen" är ett "arbetsplan", medan "den inre världen" eller "salighetsriket" är ett "viloplan"
1114.    "Salighetsriket" eller väsendets "inre värld" är inte total "stillhet" eller "energilöshet"
1115.    Vad som utgör "vilan" i "salighetsriket"
1116.    Vad som framkallar längtan eller begäret efter den "vila" som livet i "salighetsriket" är
1117.    Varför det enbart är väsendena i "den gudomliga världen" och inte den jordiska människan som längtar efter "vilan" i "salighetsriket"
1118.    "Salighetsriket" är uppfyllelsen av väsendets djupaste längtan efter "vila"
1119.    Varje väsens "salighetsrike" är dess egen absolut individuella "inre värld"
1120.    Detaljer i "salighetsriket" är tillgängliga för andra väsen endast genom "materialisation" eller "kopiering" i "den yttre världens" materia
1121.    Väsendets "inre värld" eller "salighetsriket" är en "levande kopia" av hela det upplevda universum eller världsalltet, skänkt till detta väsen som en "gåva" från den eviga Försynen
1122.    Det levande väsendet har Gudomen till upphov liksom en jordmänniska har ett föräldrapar till upphov
1123.    Att den jordiska föräldraprincipen representeras av två väsen hindrar inte att denna princip i sin grundidé är identisk med den överjordiska föräldraprincipen, som endast representeras av ett väsen
1124.    Den jordiska föräldraprincipens två väsensarter eller två kön kan omöjligt utlösa "kärlek till nästan", eftersom deras organiska struktur betingar att de endast kan begära och älska väsen av "motsatt kön"
1125.    Den av diktare lovprisade "kärleken" mellan väsen av "motsatt kön"
1126.    "Moderskärleken" är självisk och kan därför inte vara "absolut kärlek" eller "renodlad kärlek"
1127.    Adoptivföräldrars kärlek är av samma själviska natur som vanliga föräldrars kärlek. Familjekärlek kan inte uppfylla lagen för tillvaron
1128.    Det är inte "moders-" eller "föräldrakärleken" som världsåterlösningen eller den genom Bibeln återberättade visdomen inspirerar till, utan till en "familjeprincip" som gör alla levande väsen till en enda familj, av vilken vartenda existerande väsen är medlem
1129.    Allt mörker i världen, krig och lemlästning, sorg och lidande, är uteslutande en följd av jordmänniskans sexuella polinställning
1130.    Skillnaden mellan släktskapet med Försynen och släktskapet mellan de jordiska människorna
1131.    Varför världens största ideal blev detta: "Du skall älska din nästa som dig själv"
1132.    Vem är vår "nästa"? "Kärlek till nästan" är ett annat slag av kärlek än sympatin för "det motsatta könet"
1133.    "Gemensamhetskön" eller den organiska strukturen bakom "kärleken till nästan". "Den fullkomliga människan"
1134.    Den jordiska människans förvandling från "halvväsen" till "helväsen"
1135.    Skillnaden mellan "halv-" och "helväsen". "Den fullkomliga människans" organiska struktur gör "nästan" till ett "nytt kön"
1136.    Varje form av "kärlek" är i absolut mening "sexuell behagsförnimmelse"
1137.    Den utvecklade jordmänniskan framträder med en större sexualitet än något annat väsen på jorden, en sexualitet som är befordrad av världens största visa eller av allt som stimulerar och utvecklar verklig "kärlek" eller "kärlek till nästan"
1138.    "Kärlek till nästan" är "sexualitet" och utgör därmed "den högsta elden"
1139.    Jordmänniskans organism utvecklas till att bli ett speciellt "smekningsorgan"
1140.    Skillnaden mellan "den ordinära sexualiteten" och "den nya sexualiteten" eller "den högsta elden"
1141.    När "den nya sexualiteten" utlöser "Guds rike" eller det fullkomliga människoriket på jorden
1142.    Utan "den högsta elden" måste "Guds rike" eller den förebådade "nya himlen" och "nya jorden, i vilken rättfärdighet bor", vara en omöjlighet i universum
1143.    Det fullkomliga människorikets sexualitet utgör varken en normal eller en abnorm "enpolig sexualitet"
1144.    Jordmänniskans normala sympati eller utvecklade lust att visa ömhet mot väsen utanför det rent äktenskapliga könsområdet, såsom väsen inom det egna könet, samt hennes lust att smeka djur, är inte en "enpolig" sexualitet, förälskelse eller älskog
1145.    Av jordmänniskans sexualorganiska strukturer är den ena (den äktenskapliga eller enpoliga) C-vetande, medan den andra (kärleken till nästan) ännu bara är A- och B-vetande
1146.    Den jordiska människans konstnärliga intressesfär ligger utanför det äktenskapliga området och verkar därför underminerande på detta
1147.    Jordmänniskans konstnärliga och vetenskapliga intressen är en oäkta "sidomake", som kan hållas vid liv enbart på bekostnad av den äktenskapliga energin och därför gör väsendet till en degenererad äkta make eller maka, men till en "större människa"
1148.    Var man finner de fullkomliga äktenskapen och därmed uppfyllelsen av det gudomliga budet: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden"
1149.    Det hundraprocentigt äktenskapliga väsendet kan uppfylla Skaparens bud om att föröka människorna, men det kan omöjligt uppfylla hans bud om att "lägga jorden under sig". Detta kan endast uppfyllas av helt andra väsen
1150.    Vad är "konst"?
1151.    När det bakom viljeföringen är för mycket "känsla" i förhållande till "intelligensen"
1152.    När det bakom viljeföringen är för mycket "intelligens" i förhållande till "känslan"
1153.    Allkärleken och tillkomsten av väsendets insikt
1154.    Så länge väsendet har för mycket intelligens i förhållande till känslan eller för mycket känsla i förhållande till intelligensen, kan det inte vara någon absolut eller fullkomlig "konstnär", utan måste då vara den ännu inte färdiga "Adam" eller "Eva"
1155.    Ett väsen som endast kan förnimma illusoriskt kan inte vara "människan skapad till Guds avbild" och därmed inte vara en rättfärdig härskare över jorden eller den som uppfyller det Gud avsett med "Adam" och "Eva"
1156.    Den fullkomliga födan för den fullkomliga människan är "den förbjudna frukten" från "kunskapens träd"
1157.    "Adams" och "Evas" första, ursprungliga mentala livsform eller väsenstillstånd
1158.    Väsendenas ätande av "kunskapens träd" når sin kulmen i ätandet av andra väsens kött och blod
1159.    Begreppen "Adam" och "Eva" är en universalbeteckning för det levande väsendet i dess passage genom växtriket, djurriket och det därtill hörande jordmänskliga stadiet
1160.    Varför livets högsta sanningar överallt i Bibeln och andra heliga böcker endast delges i bilder eller liknelser och inte i vetenskapliga utredningar eller analyser
1161.    Varför den enfaldige inte kan komma i kontakt med en vetenskaplig tolkning av Gudomen eller de högsta facit
1162.    Det ointellektuella väsendets kontakt med den absoluta sanningen är inte en fråga om en vetenskaplig utredning av denna sanning, utan en fråga om en förenkling eller anpassning till väsendets primitiva uppfattningsförmåga
1163.    Principen för väsendets fysiska synförmåga upprepar sig i förnimmelsen av spiralkretsloppet
1164.    Varför det måste finnas en världsåterlösning
1165.    Världsåterlösningsprincipens nödvändighet visar oss att "Adams" och "Evas" tillblivelse inte är eller var en ögonblicklig "mirakelskapelse"
1166.    Bibelns och andra heliga böckers traderade berättelser är endast avsedda att vara vägledning för särskilda lokala utvecklingssteg i spiralen och inte en vetenskaplig utredning av den absoluta sanningen. En sådan utredning kan endast ske genom "hjälparen, den heliga andens" ankomst
1167.    Varför världsåterlösningen i de gamla berättelserna betecknar skapelsens sju tidsepoker som "sju dagar"
1168.    De gudomliga berättelserna uppehåller sig endast vid väsendets passage genom spiralens mörkerzon. I spiralens ljuszon har väsendena ju själva blivit "vägen, sanningen och livet" och behöver inte längre andra väsens vägledning
1169.    Tillkomsten av en bro mellan "dogmtron" och den andliga vetenskapen
1170.    Varje kretslopp eller varje rike i spiralen har sitt särskilda "syndafall" med "orm", "Adam" och "Eva"
1171.    Väsendets "självständighets-" och "osjälvständighetsstadier" i spiralkretsloppet
1172.    Väsendets "nakenhet" och världsåterlösningsprincipens nödvändighet
1173.    "Adams" och "Evas" mättnad på mörkret och deras därav utlösta mentala inställning till "mörkret" och "ljuset" i dag och dessa två företeelsers världsåterlösare
1174.    Varje enskilt rike i spiralen uttrycker paradisberättelsen
1175.    "Guds tal" och "ormen" i "Edens trädgård"
1176.    Bibelns berättelse om det levande väsendets första framträdande på jorden tillkom vid en tidpunkt då "ormens" uppgift nästan hade spelat ut sin roll
1177.    Bibelns stora partiskhet för "ljuset" och dess åtföljande "välsignelse" av "ljuset" samt dess motsvarande "förbannelse" av "mörkret" är uttryck för en intill leda framträdande mättnad av "kunskapens träd" hos dess upphov
1178.    "Ormen" och världsåterlösningen
1179.    "Adam" och "Eva" var mättade av "ljuset". Bibeln bekräftar kretsloppet och avslöjar att det begynnande livet på jorden haft en "forntid", vars kulminationsområde inte kan ha varit på jorden
1180.    Berättelsen om "Adam" och "Eva" är en vacker skildring av en stor ljustillvaro, där reinkarnationen ännu inte existerade i den robusta form, under vilken den nu är känd och framkallar tron på en verklig "död"
1181.    Guds ord till "ormen" och uppfyllelsen av dessa som en välsignelse för mänskligheten
1182.    Guds ord till "Eva" avslöjar att hon och "Adam" i "paradiset" inte var underordnade den djuriska maktprincipen eller den "enpoliga" sexualitetens organiska struktur
1183.    "Växtväsendet" utgör "Adam" i hans första "ljustillvaro" i "Edens trädgård"
1184.    När sanningen anpassas för den naive i form av en sagoberättelse, måste denna saga i sin innersta struktur ständigt vara ett absolut uttryck för sanningen och därmed uppgå i en högre enhet med andra verkliga sanningsskildringar
1185.    Varför den för den naive gjorda sanningstolkningen skapar vantro hos det med enbart intelligens framträdande väsendet, medan den lätt förstås av den högintellektuella visa
1186.    Om "materialistens" utestängning från sanningen inte existerade. Varje ädel forskare kommer att få se den absoluta sanningen stråla från Bibelns och andra heliga skrifters dogmer, blad och spalter
1187.    "Adam" var i sitt första framträdande inte något speciellt "hanväsen" eller något speciellt "honväsen". Det existerade endast ett slags kön i "Edens trädgård"
1188.    Varför det "inte var gott för Adam att vara ensam"
1189.    "Adams" djupa "sömn" under "skapelsen av Eva eller "människan" på växtens stadium
1190.    "Adam" eller den första väsensarten i "Edens trädgård" var "självbefruktande"
1191.    "Adam" som ett väsen som inte kunde "synda" och inte visste, varför det inte kunde "synda"
1192.    Skapelsen av "Eva"
1193.    Varför det maskulina väsendet i berättelsen även i fortsättningen benämndes "Adam", trots att det inte var den ursprunglige "Adam"
1194.    Om "Adam" inte hade blivit förvandlad
1195.    Skillnaden mellan den ursprunglige "Adam" och "Adam" av i dag
1196.    "Utdrivningen ur paradiset" var ett nödvändigt led i den gudomliga skapelseplanen
1197.    Varför "utdrivningen ur paradiset" är en välsignelse som ingen jordmänniska vill vara utan
1198.    Väsendenas bedömning av och okunnighet om paradisberättelsens innehåll av den absoluta sanningen
1199.    Varför självbefruktningens princip och väsen måste sättas ur spel och två slags kön, "mannen" och "kvinnan", måste uppstå. Början till det levande väsendets invigning i kunskapens mysterium
1200.    Livets egen kosmiska struktur och bud om äktenskap. "Skenäktenskap"
1201.    Flertalet eller flocken befinner sig inte längre i "de fullkomliga äktenskapens zon" och auktoriserar därför "skenäktenskapet" med sin välsignelse
1202.    "Smekmånadstiden" är bara ett svagt återsken av det ursprungliga gudomliga äktenskapet
1203.    "Smekmånadstiden" inom de vanliga äktenskapen är en repetition av ett tidigare tillstånd och motsvarar de övriga repetitioner som förekommer i väsendets mentalitet av tidigare livs speciella principer och tendenser
1204.    Den vanliga orsaken till olyckliga äktenskap
1205.    Företeelser som inte är till fördel för äktenskapet. Varken kyrkliga eller juridiska auktoriteter kan förhindra den tilltagande undermineringen och upplösningen av äktenskapet
1206.    Äktenskap som inte är fullkomliga eller i kontakt med det sjätte budet
1207.    Det fullkomliga äktenskapet
1208.    Den gudomliga uppfyllelsen av äktenskapets bud existerar i dag endast som "smekmånadstiden" och varar inte längre livet ut
1209.    "Kamratskapsperioden" inom äktenskapet
1210.    "Äktenskapsperioden" inom äktenskapet
1211.    "Det fullkomliga äktenskapets" "paradis" har också sitt "syndafall", sitt "ätande av kunskapens träd" och sitt "ormens förledande"
1212.    Föreställningsförmågan som roten till det äktenskapliga samlivets undergång eller som "frestaren", "djävulen" eller "ormen"
1213.    "Haremet" som auktoriserad överträdelse av det sjätte budet
1214.    "Haremsäktenskapet" är brutalt och utan någon fullkomlig lycka
1215.    "Haremet" är uttryck för "de olyckliga äktenskapens zon"
1216.    Skillnaden mellan västerlandets "monogama" äktenskap och österlandets "haremsäktenskap". "Haremsäktenskapets" natur och konsekvenser
1217.    Endast ett "monogamt" äktenskap kan vara identiskt med "det fullkomliga äktenskapet" eller uppfylla betingelsen för en fullkomlig repetition av ett sådant äktenskap. En ny moralanalys måste här ingå i framtidens äktenskap
1218.    Auktorisation av föråldrade moralföreskrifter skapar "mentala krymplingar" i stället för "Guds avbild"
1219.    Det fysiska själslivets början hos växten
1220.    "Växtens" förvandling till "djur"
1221.    "Djurets" begynnande själsliv
1222.    Väsendets möte med det motsatta könet som en stråle från himlen. En sfär, där "Adam" och "Eva" inte är helt åtskilda som självständigt "hanväsen" och självständigt "honväsen"
1223.    Väsendet börjar få vaken dagsmedveten viljeföring och förnimmelse av hunger och mättnad och upphör därmed att vara "växtväsen" och blir "djur"
1224.    Det begynnande "djurets" hunger och mättnad, självbevarelsedrift och de därmed förknippade ansträngningarna syftar till att upprätthålla en fortsatt förbindelse mellan gudasonen och den himmelska världen under hans passage genom mörkrets zoner
1225.    "Skapelsen av Eva" (skapandet av det motsatta könet) var tillfredsställandet av ett överjordiskt begär hos det begynnande djuret. Med detta tillfredsställande befästes tillträdet till det himmelska ljuset i djurets domän
1226.    Väsendenas möte med det motsatta könet i djurriket blev så småningom en helt förhärskande faktor bakom deras viljeföring
1227.    Mötet mellan de två könen blev det allt överstrålande himmelska ljuset, som förde "Adam" och "Eva" fram till den dräpande principens allra högsta kulmination och gjorde dem till genier i att överträda livets lagar, gjorde dem till levande mordinstrument i stål, kött och blod, vars efterlämnade spår hette död, lemlästning, ångest och undergång
1228.    Gudasonens passage genom mörkret är fullbordad. Det himmelska ljuset i form av de två könens omfamning i äktenskap börjar flämta. Den andligen "döde" gudasonen börjar sakna himlen, sin gudomlige Fader och sitt eget liv
1229.    Livet har lämnat det "enpoliga" väsendet. "Adam" och "Eva" ilar mot sin grav, men deras själar ilar mot "livets träd". Den i mörkret invigde gudasonen ilar nu tillbaka till sin evige Fader
1230.    "Evaskapelsen" och "skapandet av människan till Guds avbild" är rotfästa i väsendets förvandling till ett "enpoligt" väsen, respektive dettas förvandling till ett "dubbelpoligt" väsen
1231.    "Adam" och "Eva" (den jordiska mannen och kvinnan) är inte längre vad de förr varit. "Döden" har hunnit i fatt dem som åt av "kunskapens träd"
1232.    Vi har kommit till en viktig vändpunkt i det levande väsendets historia
1233.    "Förälskelsen" i det motsatta könet är väsendets högsta tillbedjan av sig självt och skapar hatets lågor eller "livets ande" i mörkrets manifestationer och är orsaken till att gudasonen tror sig vara ett med "döden" i stället för med "livet"
1234.    Hur skulle "mörkret" eller "ljusets" kontrast uppstå, om inte "den högsta elden" delade sig i två lågor?
1235.    Hur skulle "mörkret" åter kunna avlägsnas från väsendets medvetande annat än genom att "de två lågorna" återförenades till "en låga"?
1236.    Uppfattningen om de levande väsendenas identitet som "syndare" är "övertro"
1237.    Varför ett "straff" känns som "orättvisa" och varför "hämnaren" eller "förbrytaren" känner sin "hämnd" eller sitt "brottsliga" handlande som "rättvist"
1238.    Väsen kan endast påverkas av främmande väsens synpunkter i den mån dessa är besläktade med deras egna, varigenom grupp- eller "flockbildning" uppstår
1239.    "Förbrytarna" vet mycket väl att de får "straff" när de överträder samhällets lagar, men de kan omöjligt uppfatta dessa lagar som överensstämmande med sitt eget "rättsbegrepp" eller sin syn på livet och iakttar dessa lagar endast med hjälp av "dressyr"
1240.    Väsendenas olika mentala inställning till samhällslagarna kan inte ändras genom befallning eller lagbud
1241.    Den direkta personliga "hämnden", "straff" och underkuvande deformerar individen, mentalt sett, i stället för att fullkomna honom
1242.    Väsendets förmåga till insikt och uppfattning av "rättvisa" bestäms inte av viljan
1243.    Varför väsendenas förmåga till insikt är olika
1244.    Det moderna "straffande" samhället kräver andlig och moralisk enkelriktning av alla människor och är självt den största överträdaren av den lag som det genom hot om "straff" och "avrättning" tvingar sina invånare att hålla, varvid detta samhälle kolliderar med "kristendomen"
1245.    Samhället är i disharmoni med sig självt. Dess praktiska liv är i stor utsträckning "krig", "straff" eller "hämnd", men det tror att detta utövande är "kristendom"
1246.    Samhället måste lära sig förstå att de så kallade "förbrytarna" i själva verket inte är "förbrytare", utan "yngre bröder" i utvecklingen. Varför det är lätt och självklart för samhällets "aktningsvärda medborgare" att vara i kontakt med dess juridiska lagar, medan det är besvärligt för "förbrytarna"
1247.    Hur den dom med vilken vi dömer andra, utgör domen över oss själva
1248.    Varför "den rene" inte "dömer" någon
1249.    Samhällets eller statens "straffanstalter" och "fängelser" kan inte ögonblickligen avskaffas genom befallning eller lagbud, utan enbart genom en gradvis utveckling
1250.    Varför "kosmiska analyser" är nödvändiga
1251.    Vilka väsen "de kosmiska analyserna" är nödvändiga för
1252.    Vilka väsen "de kosmiska analyserna" inte är nödvändiga för
1253.    Det kommer alltid att finnas "straffande", "tuktande" eller "hämnande" väsen i ett samhälle så länge det finns behov av det, helt oberoende av hur många väsen det finns som inte längre på något vis kan vara med om att "straffa" eller "hämnas"
1254.    Väsen som i dag har behov av framtidens syn på "rättvisa"
1255.    Vad som gäller för pionjärerna för den nu begynnande nya kultur- eller moralepoken i världen
1256.    Varför det inte är smärtfritt att höra till den nya kulturepokens pionjärer
1257.    Kärleken kan råda bot på skarpa mentala motsättningar, även om förståelsen ännu inte är för handen
1258.    Vad som gör ett väsen till "segrare"
1259.    Vad som gör "segraren" till "förbrytare" eller statens och kulturens "fiende"
1260.    Vilka som är "förbrytarna" eller statens och kulturens "fiender"
1261.    Varför "förbrytarna" måste inkarnera inom en högre kulturs område
1262.    Karma eller vedergällningslagens eviga struktur är en "speglingsprincip" och inte en "straffprincip"
1263.    Varje slag av "olyckligt öde" är verkan av ett "kosmisk-kemiskt" misstag eller ett felgrepp mot "lagen om orsak och verkan", som väsendet i fråga gjort sig skyldigt till, och kan således inte vara ett "straff" från Försynens sida
1264.    Om ämnenas reaktionsegenskaper inte vore oföränderliga, utan bara verkade till följd av väsendenas önskningar
1265.    Utan oföränderligheten i ämnenas reaktionsegenskaper skulle all planläggning eller allt medvetandeliv vara fullständigt omöjligt
1266.    Hur väsendets jag kan skapa med hjälp av ämnenas reaktionsegenskaper och därigenom upprätthålla sin organism, manifestera karaktär, begär och handlingar och därvid självt vara ett slags "ämne" i förhållande till sin omgivning
1267.    Det levande väsendets reaktion som "ämne" i förhållande till omgivningen kan vara kulminerande "kärlek" eller kulminerande "hat", vilka två reaktionsformer är de yttersta polerna för all reaktion eller energiutveckling i universum
1268.    Varje levande väsen utgör en "ämneskombination", vars reaktionsförmåga visar att den utgör en eller annan grad av "hatämne" eller "kärleksämne" inför omgivningen
1269.    De levande väsendenas framträdande som "hatämne" och "kärleksämne" är livsnödvändigt för makroväsendet och därmed för världsalltets helhet eller Gudomens mentalitet och välbefinnande på samma sätt som våra egna mikroväsens reaktionsförmåga är livsnödvändig för vår egen manifestation och vårt normala välbefinnande
1270.    Utan ett jag och dess övermedvetande skulle varje slag av speciella "ämnen" vara en omöjlighet
1271.    "Ämnen" i ren form (oblandat tillstånd) finns inte. Ett "ämne" är alltid en kombination eller sammansättning av andra ämnen, som i sin tur kan analyseras ut i de sju grundenergierna: instinkt, tyngd, känsla osv.
1272.    Om instinkt- och tyngdenergierna inte existerade
1273.    Om känsloenergin inte existerade
1274.    Om intelligensenergin inte existerade
1275.    Om intuitionsenergin inte existerade
1276.    Om minnesenergin inte existerade
1277.    Utan "strålformig" materia inget andligt liv, inga andliga eller fysiska världar
1278.    Vårt jordklot utvisar en planmässig övergång från strålformigt eller andligt tillstånd till sitt nuvarande fysiska tillstånd. Jordklotets strålformiga tillstånd har varit lika logiskt och ändamålsenligt som dess fysiska
1279.    Solmassornas delning är identisk med de levande väsendenas födelseprincip
1280.    Jordens tillkomst genom delning eller avskiljning från en större solmassa utgör en variation av "födelseprincipen", där "barnet" tillhör en spiral som ligger under "moderns" spiral
1281.    Variationer av "födelseprincipen", där "barnen" tillhör underliggande spiraler
1282.    Samma lagar som gör sig gällande i vår egen organism gör sig också gällande i världsrymdens stora system eller organismer, genom vilka universum framträder som "ett levande väsen"
1283.    "Moderenergin"
1284.    "Moderenergin" utgör det levande väsendets "skaparförmåga" eller "övermedvetande" och kan aldrig, som fallet är med övriga materier eller ämnen, bli av "fast", "flytande" eller "gasformig" natur, utan kommer alltid att existera enbart som "strålformig"
1285.    Vad som visar jagets existens och sanningen i de gamla orden: "I honom är det vi lever, rör oss och är till"
1286.    "Syndafallet" eller "Adams" och "Evas" fall som en gudomlig anordning i den eviga världsplanen, upprätthållen på grund av den organiska struktur som uppenbarar sig som "polförvandlingen" eller "det speciella hanväsendet" och "det speciella honväsendet"
1287.    På grund av sitt "enpoliga" tillstånd eller sin sexualorganiska struktur blev "Adam" och "Eva" genier i att utveckla "den dräpande principen" eller att överträda "lagen om kärlek till nästan"
1288.    "Dödens rike"
1289.    "Den rike mannens" sfär är inte ett uttryck för Försynens "ynnestbevis", liksom "den fattige mannens" sfär inte heller på något vis är ett uttryck för Försynens eller Gudomens "onåd" eller "straff". Båda dessa sfärer utgör i stället absolut oumbärliga led i gudasonens upplevelse av de erfarenheter, utan vilka skapandet av ett absolut fullkomligt samhälle skulle vara omöjligt senare i jordmänsklighetens utveckling. "Den rike mannens" sfär kan bara förändras gradvis
1290.    Den dräpande principens zon är ett "kosmisk-kemiskt laboratorium", där gudasonen obehindrat har tillgång till alla slag av raffinemang när det gäller att utveckla "nästakärlekens" motsats eller själviskhetens kulmination
1291.    Att "de kosmiska kemikalierna" i vissa hänseenden är "giftiga" gör dem inte mer onyttiga eller oumbärliga än de giftiga fysiska kemikalierna. De har därför inte alls något med "ondska" att göra, utan är livsviktigt nödvändiga i världsplanen
1292.    En ny världsepok eller en vändpunkt i världsreligionernas och världsfilosofins och därmed i jordmänsklighetens historia
1293.    Hur långt gudasonen måste ned i mörkrets regioner för att kunna uppleva motsatsen till livets mening: "döden"
1294.    Varför det levande väsendets eviga liv måste forma sig som en passage nedåt i mörkrets dalar och uppåt mot ljusets tinnar
1295.    Varför "Adams" och "Evas" liv kom att kallas "syndafallet", trots att det inte alls var något "syndafall", utan en absolut gudomlig anordning
1296.    Varför gudasonen blev materialist och glömde den andliga världens existens
1297.    Liksom de levande väsendena fördes nedåt på grund av en särskild organisk struktur, måste de också föras uppåt mot ljuset på grund av en därtill ägnad organisk struktur
1298.    Varför den nedåt mot mörkret ledande organiska strukturen är så självklar, medan den uppåt mot ljuset ledande organiska strukturen ännu i stor utsträckning är ofattbar för allmänheten
1299.    Den nedåt ledande organiska strukturens område har blivit en med dödsstraff förknippad lagstadgad terräng, en mental tvångströja
1300.    Om den nedåt ledande organiska strukturens auktoriserade eller lagstadgade område vore avsett att utgöra en evig företeelse, vad skulle det då vara för mening med de stora ideal om kärlek till nästan som i århundraden förkunnats som statsreligion?
1301.    Varför västerlandets heliga bok, Bibeln, har två avdelningar: Gamla testamentet och Nya testamentet, samt skillnaden mellan dessa två testamenten
1302.    Inte underligt att "Guds utvalda folk" måste fås att inse sin själviska "nationalisms" isande kyla inför "internationalismens" världssamhälle
1303.    Det judiska folkets öde är en förebild för världens övriga folk, genom vilken dessa kan se hur det går för ett folk som behärskas av en övertro eller att det är det enda saliggjorda folket och därför bara kan betrakta de andra folken som "hedningar", vilka det mer eller mindre kan plundra och som ett slags "herrefolk" se ned på
1304.    Den ortodoxa judiska religionen i degeneration och upplösning. Judiska själviska principer har upptagits och auktoriserats i världens övriga stater
1305.    "Nationstillbedjandets" eller "herrefolksidéns" dödsdom och undergång hos det judiska folket
1306.    Världens övriga folk går i judafolkets andliga fotspår och får samma öde
1307.    All "nationstillbedjans", alla "herrefolksidéers" undergång i "det levande vattnets" ocean. "Internationalismens världsrike" eller uppfyllelsen av julbudskapet: "Fred på jorden och till människorna ett gott behag!"
1308.    Gamla testamentet är ett stycke psykologi. Det judiska folkets historia är en analys av ett särskilt utvecklingsstegs utslag och de åtföljande verkningarna, vilka absolut alla stater såväl som alla enskilda individer måste genomleva för att kunna nå fullkomligheten
1309.    Om "herrefolksidén" inte existerade, skulle allt som hör hemma under begreppet "det onda" vara en omöjlighet i världen
1310.    Medan Gamla testamentet är ett totalt försvar för "egendomsrätten", är Nya testamentet en fullständig utplåning av denna
1311.    Om jordmänskligheten inte hade haft behov av de två testamentena, skulle de inte ha överlevt de årtusenden som de nu med auktoritet har existerat
1312.    Vad Gamla testamentet visar oss
1313.    Under Gamla testamentets tidsperiod var man ovetande om att den äktenskapliga troheten inte kunde upprätthållas genom makt. Man gjorde därför äktenskapet till en maktstabilisering av en inbillad egendomsrätt
1314.    Man gjorde den äkta makan till "egendom", på vilken man hade "lagfart" i form av ett "vigselbevis"
1315.    Den största delen av förmågan att ge gåvor är ännu en "affärstalang", som gör en motsvarande del av sitt upphovs "givmildhet" till en "affärsmässig" handling eller till dyrkan av det egna "självet"
1316.    Varför Gamla testamentets andliga struktur skapade den "affärsprincip" som i dag behärskar världen och har blivit ett medel, med vilket man kunde kamouflera sitt överdrivna tillskansande av livets goda på nästans bekostnad
1317.    Varför man blev trött på den gamla barbariska, uppenbara och fria "blodshämnds-" och "plundringsmoralen" och blev mottaglig för nya gudar och nya moralformer
1318.    Det ljus börjar skina som i form av Gamla testamentet blev till en gudomlig hands ingripande i karmalagen och ledde vedergällningen av det fria, råa barbariet och maktmissbruket in i tvingande banor genom överhet och rättsväsen
1319.    "Den äkta affärsprincipen" och "den falska affärsprincipen"
1320.    Konsekvensen av "den falska affärsprincipen"
1321.    Arbetarnas lön i dag är inte en fråga om det värde deras arbete frambringar, utan en fråga om balanspunkten mellan en fackförenings och en arbetsgivarförenings mentala och fysiska kapacitet till makt
1322.    "Den falska affärsprincipen" skapar falska klasskillnader eller den sociala "överklassen" och "underklassen"
1323.    Vad som döljer sig under begreppet "lyx"
1324.    Verkningarna av Gamla testamentets förvandling av jordmänniskans psyke från "uppenbar" till "kamouflerad" eller "dold" mord-, dråp- och maktmoral
1325.    "Bankkontot" som det mest raffinerade, hemliga "mordvapnet" och fundamentet för hela världens civilisation av i dag. Inte underligt att det fordrades en "Jesus av Nasaret" för att befria mänskligheten från detta all kulturs farligaste vapen
1326.    Varför man inte skall förfölja "judarna"
1327.    Analyserna av "bankkontokulturen", "den falska affärsprincipen", "rikemän" etc. utgör inte alls någon grund för personförföljelse av något slag
1328.    Varför Gamla testamentet blivit föråldrat
1329.    Gamla testamentet blev ett slags broms på det uppenbara utvecklandet av den barbariska, råa, brutala, djuriska makten. På grund av detta testamente kunde den bara användas kamouflerad
1330.    Det kamouflerade utvecklandet av den råa, djuriska livsprincipen i "den falska affärsprincipens" form blev den allt behärskande faktorn inom jordmänskligheten och förorsakade alla de ekonomiska klasskillnader som finns, alltifrån en "krösus" och ned till en "tiggare"
1331.    Vilkendera är mest "asocial", samhället eller rövaren?
1332.    Den moderna civilisationen av i dag är en "krigets kultur". Alla är mobiliserade "soldater" på den ekonomiska fronten eller i kampen om värdena
1333.    Nya testamentet är "kommunismens" djupaste och innersta källa. Jesus av Nasaret är modellen eller förebilden till den fullkomliga "kommunisten" och blev därigenom "stjärnan" som i julnatten tändes på jordmänniskans andliga himmel
1334.    "Politik" och "politiker" representerar kampen mellan Gamla testamentets och Nya testamentets ideologier
1335.    "Kommunister" och "falska kommunister"
1336.    "Kommunismen" är inte ett "uppfunnet" eller "uppdiktat" politiskt system. Den är ett utvecklingssteg, inom vilket kollektivismen, gemenskapen eller kärleken till nästan är helig
1337.    De "kommunistiska" samhällena av i dag framträder ännu inte i renodlad form och har inte den andliga stabilitet, som kunde göra dem till värdiga representanter för världsåterlösarens "kommunistiska" mentalitet eller det "goda behag" som under julnatten bebådades jordmänskligheten
1338.    Den "demokratiska" utvecklingen av samhället är i själva verket "kommunistisk". Alla "politiska partier" som inte har "diktatur" utan "demokrati" till mål är "kommunistiska"
1339.    "Diktaturen" är de sista dyningarna från en förgången hednisk religiositet, som hade sin speciella domän i en tidsperiod långt före buddismen, kristendomen och islam
1340.    "Diktaturen" eller de sista dyningarna från en gången hednisk världsimpuls förorsakade en "domedag" och sin egen kapitulation inför verkningarna av den ljusa världsimpuls som skapar "fredens" eller kärlekens "välbehag" för mänskligheten
1341.    Varför den gamla världsimpulsen med sin dråptillbedjan och sina tvångsprinciper måste gå under
1342.    Målet med mänskligheten är nu inte längre "allas krig mot alla", utan väsendenas utveckling till genier i att utlösa "allas kärlek mot alla"
1343.    Varför varje "politisk" riktning som befordrar "allas kärlek till alla" kommer att bli segerrik
1344.    Varför inte alla de "religiösa" och "politiska" samfunden för länge sedan har smält samman till en fullkomlig broderskapets anda av gemenskap eller samhörighet
1345.    Vilken av de två mentala riktningarna "demokrati" och "kommunism" som är den riktiga
1346.    Vad den "politiska" kampen i själva verket rör sig om. Amoraliska makthavare. Vad en "börsnotering" egentligen är
1347.    Förhållanden som gör att man inte är till fördel för den naturliga "kommunismen", även om man är medlem i en "kommunistisk" organisation
1348.    Verklig "kommunism" kan omöjligt representeras av mord, våld, diktatur eller "makt i stället för rätt". Man måste därför vara på sin vakt, om man med rätta vill bära detta heliga epitet
1349.    "Kommunism" som tillämpad statsreligion genom århundraden
1350.    "Kommunismen" inom "syndaförlåtelseceremoniernas" och "nådesakramentens" domän
1351.    Jordmänniskorna börjar vakna upp från sakramentens trosdomän med en hunger som de endast kan få tillfredsställd genom hundraprocentig "kommunism"
1352.    Mänsklighetens fullkomliga samhällsordning kan inte bli till på ett ögonblick genom diktatur. Moselagen har inte kunnat förhindra det kamouflage, genom vilket lagöverträdelserna blev auktoriserade och lagöverträdaren kunde behålla epitetet "en hederlig man"
1353.    Äran av att man inom den moderna civilisationen ostraffat kan överträda samhällslagarna, när man kan kamouflera överträdelserna som "nödvärn" eller "affär", tillkommer upphoven till Gamla testamentets föreskrifter och ideal
1354.    Hur Gamla testamentets och Nya testamentets föreskrifter från att ha varit "religiösa" trossatser blivit till "politiska" ideal som gett upphov till samhällets juridiska lagar
1355.    "Politik" är omdanad "religiositet". "Politiker" är väsen, hos vilka den ortodoxa "religiositeten" har degenererat till förmån för en idealisering av det praktiska, fysiska livet. "Religiösa" sekter är inte högt höjda över de "idealistiska" partierna
1356.    Alla "religiösa" och "politiska" rörelser i världen utgör en smältdegel, i vilken all "religiositets" andlighet eller överjordiska natur överförs till praktiska, fysiska ideal
1357.    Den fullkomliga "demokratin" och den fullkomliga "kommunismen" är identiska och utgör det absolut högsta politiska ideal som existerar
1358.    Om jordens nu existerande "demokrati" och "kommunism" hade varit fullkomliga, skulle det världsdrama som just gått över jorden ha varit en omöjlighet
1359.    Idealet eller målet bakom "demokrati" och "kommunism" är inte uppfunnet av människor, utan utgör den absoluta "allkärleken" eller "kärleken till nästan"
1360.    Den högsta förebilden till vår egen viljeföring och vårt skapande och det härav utlösta förhållandet till vår omgivning finner vi i naturens eller Försynens egen skapelseprocess
1361.    Varför jordmänniskan emellanåt uppfattar "det ofärdiga" eller ofullkomliga i livet som en förebild eller ett ideal
1362.    Att skilja "det färdiga" från "det ofärdiga" i livet. Varför jordmänniskorna varit inställda på att tro på profeter, vismän och världsåterlösare
1363.    Varför den gamla världsepokens gudsuppfattning eller "Gamla testamentets" vreda, hämnande och straffande gudomsideal dog på Golgata kors och kristusmentaliteten därefter blev det i auktoritet växande världsidealet
1364.    Den nya världsepokens högsta ideal
1365.    Jordmänniskorna har stora förutsättningar att kunna uppfatta den nya världsepokens ideal som de högsta, eftersom de har full överblick över hur den gamla världsepokens ideal endast har kunnat frambringa ett ständigt krig mellan de levande väsendena. Denna överblick sträcker sig ända från den köttätande växtens fångstskålar till jordmänniskans "atombomber". Hela den jordmänskliga sfären från apmänniskan till Kristus är en krigsskådeplats
1366.    Jordmänniskorna i "domedagssfären" kan indelas i tre kategorier alltefter sin kroppsliga situation och sitt öde. Bibeln och dessa kategorier
1367.    I jordmänniskornas passage genom den dräpande principens zon eller djurriket är det väsendenas fysiska, kroppsliga situation som åstadkommer reinkarnation
1368.    Varje väsen måste genomgå samma kvantum lidande för att kunna bli samma fullkomliga människa
1369.    Vad "domens dag", "kriget" eller den dräpande principens zon har åstadkommit för jordmänniskorna av mord, invaliditeter och ruinhögar
1370.    "Kriget" förföljer sina offer genom flera liv
1371.    Så länge jordmänskligheten med nya raffinerade mordvapen mångfaldigar "krigets" förmåga att dräpa och lemlästa, kommer samma mänsklighet att vara dess lydiga slav och inte dess herre
1372.    Varför jordmänsklighetens stater eller nationer befinner sig i kapplöpning om att göda "kriget" med de mest raffinerade, dräpande, tekniska och kemiska vapen
1373.    Om kapplöpningen i vapenframställningen fick fortsätta
1374.    Gudomens miljonåriga skaparverk misslyckas inte på grund av en smula ofärdig jordmänsklig mentalitet
1375.    "Det onda" och "det goda" är oumbärliga redskap eller medel i den gudomliga skapelseprocessen
1376.    Jordmänskligheten kan inte gå under genom framställning och bruk av mordvapen mot sin nästa, eftersom det därav följande lidandeödet till sist kommer att göra individen till ett ljusväsen eller en medborgare i "himmelriket"
1377.    Kriget eller mörkret är inte ett jordmänskligt påfund, utan har sin rot i väsendets urbegär och är en organisk funktion
1378.    Varför kriget eller det mentala mörkret inte kan bekämpas med vapen
1379.    Varför kriget eller "det onda" blir vanemedvetande, "rättfärdig harm", "helig vrede", "ärans fält" eller ges namn av "försvar"
1380.    Hur det blir tydligt att "freden" är den stora mentala sol som alla folkslag eller nationer i världen hoppas på och önskar få leva inunder
1381.    Vad är "freden"?
1382.    Jorden är färdig och väntar med sina överväldigande rikedomar och betingelser för jordmänniskornas bästa, men jordmänniskorna saknar "kärlek till nästan"
1383.    Varför "kärlek till nästan" är det absolut högsta världsfrälsande idealet, och bristen på "kärlek till nästan" är "roten till allt ont"
1384.    Om det levande väsendet aldrig någonsin skulle bli i stånd att uppleva konkreta svar på frågan om de eviga fakta, sitt jags djupaste hemlighet och identitet etc.
1385.    Om "Guds vägar" verkligen vore "outrannsakliga". Varför de forna världsrikena eller kulturerna varit kolosser på lerfötter och därför måst sjunka i gruset
1386.    Vad det innebär att stå i motsats till världshändelsernas avslöjande av en ny utvecklingsepoks början, i vilken livsmysteriet eller svaret på de eviga fakta blir uppenbarat
1387.    Varför världsplanens manifestation har kostat liv och hälsa, skapat tortyr och lemlästning, sorg och tårar eller alla former av mörker och dock är hundraprocentig "kärlek"
1388.    Varför det högintellektuella väsendet måste ropa ut över hela universum att "allt är mycket gott" och inför Guds åsyn utbrista: "Låt din vilja ske, inte min"
1389.    Om "döden" vore en verklig avslutning på det levande väsendets tillvaro
1390.    Om de levande väsendena inte kan uppleva själva den stora utvecklingsprocessen, för vem är den då skapad?
1391.    Skulle de miljonåriga utvecklingsepokerna ha varit till enbart för att skapa en abstrakt företeelse, som fortsätter att bestå medan de levande väsendena själva dör?
1392.    De levande väsendenas bloddrypande öden eller mörka livstillstånd kan inte ha funnits till enbart som scenerier i ett skaparverk, vars helhetsupplevelse aldrig kan bli realistisk för något levande väsen
1393.    En egendomlig världsbild eller en tragisk livsuppfattning: Det stora konstverket består, men den som har förmåga att se det dör eller förgår och får därigenom aldrig se det
1394.    Är det inte märkligt att världsbilden eller det stora konstverkets lokala mikroskopiska detaljer är hundraprocentigt logiska eller nyttiga, medan helheten i sig själv är hundraprocentigt onyttig eller ologisk?
1395.    Vid "krigets" eller kärlekslöshetens innersta källa eller ursprung
1396.    Hur skall en världsbild, som är en kombination av dåraktigheter, kunna omskapa ett väsen till "Guds avbild, lik honom"?
1397.    En oestetisk världsbild. Det är på tiden att jordmänskligheten får revidera sin världsuppfattning
1398.    Jordmänsklighetens största misstag: Den ignorerar "livet" bakom materien eller världsalltet
1399.    Hur begreppet "döden" kommit in i världen
1400.    Varför jordmänniskan blev en tillbedjare av "döden" i stället för "livet"
1401.    Ju mer jordmänniskan förnekar "livets" existens, desto mer bevisar eller bekräftar hon just att "livet" existerar
1402.    Materierna eller ämnena kan inte vara livets allra högsta facit. De kan inte utgöra "det" som tänker, resonerar och skapar
1403.    Varför det upplevande "något" eller "livet" bakom materierna eller ämnena inte kan förnekas
1404.    Varför "det" som upplever inte kan vara identiskt med kropparna eller de fysiska organismerna
1405.    Den materialistiska vetenskapen har inget annat svar på frågan om "livets uppkomst" än "tillfällighet"
1406.    Om det levande väsendet är en produkt av "tillfällighet", är det svårare för detta väsen att bli till än det är att dra en vinstlott i ett lotteri, där det bara finns en enda vinstlott på miljoner nitlotter
1407.    Om "tillfällighet" vore livets orsak, måste det levande väsendets framträdande bero på – inte "en tillfällighet", utan miljoner "tillfälligheter"
1408.    Varför det levande väsendets uppkomst eller tillblivelse på det fysiska planet inte beror på "tillfällighet"
1409.    Målet eller avsikten med all manifestation, skapelse eller materiebildning
1410.    Eftersom Skaparen eller det gudomliga något är en evig företeelse, blir det mening i tillvaron. Tillvaron blir kulminationen av "rättfärdighet"
1411.    Spiralkretsloppet är identiskt med själva "rättfärdigheten" uppenbarad i alla materier
1412.    Den gudomliga meningen med "utvecklingsstegen" och "spiralkretsloppet"
1413.    Det är inte så märkligt att anden eller jaget måste "födas på nytt" för att komma in i nästa sfär
1414.    Det levande väsendets passage av utvecklingsstegen i form av odödligheten eller evigheten är det enda som kan göra väsendet till "ett med Fadern" och därmed till "vägen, sanningen och livet"
1415.    Hur vi genom våra analyser har sett att universums struktur är "kärlek" och att den har fört jordens fysiska framträdande till ett stadium där denna jord uppfyller alla betingelser som skådeplats för "himmelriket"
1416.    Varför skulle avsikten inte vara att bringa individens viljeföring att uppfylla kärlekens lagar, när hela universums struktur är kärlek? Det är livsfarligt för mikroben att gå emot universum
1417.    Varje form av kärlekslöshet gentemot nästan är ett attentatsförsök eller sabotage på själva världsalltets struktur i vårt eget medvetande- eller manifestationsområde
1418.    Hur det blir ett faktum att Försynen önskar omdana individen till att vara i kontakt med "allkärleken" eller världsalltets struktur
1419.    Vad "domens dag" eller det stora världsdramat avslöjade
1420.    Varför forskaren eller läsaren bör erinra sig att universums huvudstruktur enbart är "allkärlek"
1421.    Jordmänniskan kan inte bli kvar på sitt nuvarande utvecklingssteg med tillhörande äktenskapliga företeelser
1422.    Håller inte jordmänniskorna på att "utdrivas" ur sitt nuvarande sexuella "paradis" genom "orm" och "förledande"
1423.    Varför det bibliska "syndafallet" inte var något "syndafall" utan en gudomlig välsignelse, utan vilken väsendena aldrig någonsin skulle kunna återfå sitt "kosmiska medvetande"
1424.    Det bibliska "paradiset" och dess "Adam" och "Eva" är "växtriket" respektive "växterna"
1425.    Genom "ormens förledande" eller "ätandet av kunskapens träd" utvecklade sig "växtväsendet" till ett "djur" och sedan till "den jordiska människan" eller geniet i att dräpa, mörda och lemlästa
1426.    För att bli "ett med Fadern", för att bli "en fullkomlig människa" måste jordmänniskan också bli ett geni i att praktisera "det goda" eller "allkärleken"
1427.    Världsåterlösarna eller mänsklighetens största ledare är inte "förledare" utan är till allra största välsignelse, även om deras uppgift vid en viss tidpunkt är att befordra "djurrikets undergång" i väsendenas mentalitet och tillhörande sexuella företeelser
1428.    Nya testamentets ideal om kärlek till nästan befordrar inte "mannens" eller "kvinnans" normalitet och den därmed förbundna sfär som utgör "de lyckliga äktenskapens zon"
1429.    Det var inte så märkligt att översteprästerna för det mest äktenskapsbundna folket i världen korsfäste världsåterlösaren eller en så uppenbar inkarnation av "kärleken till nästan"
1430.    Liksom man förbannat den bibliska "paradistilldragelsen" och kallat den "syndafallet", har man till en viss grad börjat förbanna den nya "paradistilldragelsen"
1431.    "Paradiset" är kulminationen av vart och ett av spiralkretsloppets sex riken. Då väsendena är underkastade kretsloppet, måste de passera vart och ett av dessa rikens "paradis" och kommer därmed vid övergången från det ena "paradiset" till det andra, att uppleva principen "helvetet"
1432.    Varför pionjärerna för ett begynnande nytt rike eller "paradis" i spiralkretsloppets mörkersfär först blir mottagna med indignation och förföljelse, ända till avrättning, för att därefter bli gudomliga eller överjordiska föremål för tillbedjan i form av "helgon" eller "gudar", varvid deras ideal blir auktoriserad moral för hela flocken eller samhället
1433.    Varför väsendena förlorade kunskapen om förmågan att orientera sig i "mörkrets värld" och blev "instinktväsen" eller "växter"
1434.    "Adam" och "Eva" måste "dö" och förlorade sitt kosmiska medvetande
1435.    När det levande väsendet tror att det självt och "allt levande" bara är "materia" och att jordens och planeternas tillblivelse och det åtföljande animaliska livet endast beror på en tillfällighet
1436.    Den "kosmiskt medvetslösa" jordmänniskan behandlar sin nästa eller sina medväsen som "materia"
1437.    Inget levande väsen "dör" i ett krig, ty alla kämpande parter i ett sådant är redan "döda" innan de börjar kriget
1438.    Det som är "levande" kan aldrig bli annat än "levande", liksom "det döda" aldrig kan bli annat än "dött". Varför det levande väsendet tror att dess utmönstring av den fysiska kroppen är detsamma som "döden"
1439.    "Döden" och "reinkarnationen" är två helt skilda företeelser. Den verkliga "döden" är endast en särskild form av upplevelse av "det eviga livet"
1440.    Varför jaget endast kan utgöra "något som är"
1441.    Hur varje "skapat ting" eller varje begränsning i rum och tid i sig innefattar "oändligheten" respektive "evigheten"
1442.    Med hjälp av sin skaparförmåga eller "X2" kan jaget växelvis göra sig identiskt med "livet" och "döden"
1443.    Spiralkretsloppet består av en "livszon" och en "dödszon"
1444.    Vad det är som gör att individen tror sig vara ett med materien eller ett "skapat ting", som alltså skall upplösas
1445.    Jordmänskligheten är på resa genom "dödsriket". Vad som markerar dess närvaro där
1446.    En bild av jordmänniskans döda eller livlösa inställning till sin eviga tillvaro, Gudomen eller den absoluta sanningen
1447.    Spiralkretsloppets ljussida eller "livsriket" och dess speciella struktur
1448.    "Kärleken till nästan" är fundamentet för "det riktiga människoriket", liksom "den äktenskapliga kärleken" är fundamentet för "djurriket" eller spiralens mörkerzon
1449.    Liksom mörkret har kulminerat på de jordiska kontinenterna och haven, skall också ljuset eller fullkomligheten kulminera på dessa kontinenter och hav
1450.    Jordmänniskans nuvarande mörka tillstånd har endast till uppgift att skapa längtan efter en "bestående fred"
1451.    Varför läsarna särskilt måste sätta sig in i "kärlekslöshetens" och "kärlekens" analyser
1452.    Väsen som inte har behov av könsprincipens eller kärlekens analyser
1453.    Världen är inte full av lyckliga äktenskap
1454.    Det sexuella eller erotiska begäret som började som en liten bäck, blev så småningom en väldig flod som sprängde alla jordmänskliga uppdämningsförsök i form av sexuella morallagar och det av kyrkan välsignade juridiska äktenskapet
1455.    Den sexuella eller erotiska kraften hos den tidigare jordmänniskan
1456.    Den sexuella strömmen i dag och dess många former av genombrott genom de upprättade fördämningarna för denna ström
1457.    Den sexuella utvecklingen visar sig också i tendensen att göra åtskillnad mellan samlag och befruktning
1458.    Jordmänsklighetens förökning tycks inte lämna något övrigt att önska trots befruktningsförebyggandet
1459.    Hur mycket äktenskapet än blir förhärligat genom film och skådespel med världens vackraste människor i rollerna, kan den stora, överallt förekommande vågen av sexuella begär dock inte hållas inom äktenskapets ramar
1460.    Vad är det mänskligheten i stor omfattning ser i de genialiskt uttänkta och uppförda filmerna och skådespelen?
1461.    Att bevista film och skådespel om äktenskap är detsamma som att bevista ett slags rättsprocess, där det bara finns en "försvarsadvokat" men ingen "åklagare", och därför blir äktenskapet i film och skådespel överdrivet förhärligat
1462.    Varför så många människor gärna ser film och skådespel
1463.    Att nå förståelse av den period av äktenskapet som ligger bortom "smekmånadstiden" är framtidens lösning när det gäller äktenskapets fortbestånd
1464.    Att ingå äktenskap, bilda hem och ha barn har mer blivit en fråga om pengar än en fråga om naturlig förökning eller befordran av mänsklighetens fortbestånd
1465.    Staten känner ännu inte alls sitt ansvar inför fortplantningsprincipen och bygger därför obekymrat luxuösa administrationspalats, samtidigt som den endast ger "fattighjälp" åt sin egen avkomma eller sitt eget kött och blods fortbestånd
1466.    Varför "kulturstater" består av en besutten "överklass" och en utarmad "underklass", och deras städer visar upp "lyxkvarter" och "proletärkvarter"
1467.    Varför varje stat borde välsigna och ha fullt medansvar för sin egen köttsliga avkomma
1468.    Staten kommer att få erfara att det är ett livsvillkor för den själv att ställa sig solidarisk med föräldrarna i fråga om ekonomin för barnens förplägnad och därmed ta på sig sin del av ansvaret för samhällets eller statens fortbestånd
1469.    Kan det vara riktigt att friska, könsmogna unga människor helst skall undvika att föda barn för att staten då bättre skall få råd att skapa och upprätthålla sina lyxpalats och andra lyxföreteelser i sin yttre fasad?
1470.    Att göra fostermord eller havandeskapsavbrott till auktoriserade hjälpmedel i kampen mot fattigdomen är himmelsskriande brott mot naturens lagar och helt oförenligt med verklig kultur
1471.    Det är inte läkarna, utan politikerna, som skall råda bot på den misär som samhällets barnafödslar utsätts för, därför att staten ännu inte känner sitt ekonomiska ansvar
1472.    Den sexuella driften eller "den högsta elden" är "det godas" och "det ondas" alfa och omega
1473.    "Den högsta elden" är "X2:s" vibrationsdomän
1474.    "Fostermord" och "befruktningsförebyggande" av ekonomiska orsaker kan inte rättfärdigas, men detta utesluter inte att det finns andra orsaker, som kan göra dessa företeelser till en plikt
1475.    Var vi finner förklaringen till det sexuella mysteriet
1476.    Jordmänniskan av i dag är inte samma naturmänniska, äktenskapligt sett, som forna tiders människa
1477.    Vad som varit medverkande vid uppfinnandet av "fostermord" och "befruktningsförebyggande åtgärder"
1478.    När det är riktigast att "förebygga befruktning" eller "avbryta havandeskap"
1479.    Att "avbryta havandeskap" kan aldrig vara den hundraprocentigt fullkomliga lösningen på ett problem. "Befruktningsförebyggande åtgärder" är att föredra
1480.    Är det inte synd att "förebygga befruktning"?
1481.    Dåliga föräldraskap som blir avvärjda genom "befruktningsförebyggande"
1482.    "Befruktningsförebyggande" är skapat av "nästakärlekenes lag" och bör därför endast användas i denna lags tjänst
1483.    Varför traditionens moraliska föreskrifter inte kan råda bot på det nuvarande sexuella livets besvärligheter
1484.    Vilka de kyrkliga religiösa auktoriteterna, sekterna och samfunden i dag kan hjälpa och vilka de inte kan hjälpa
1485.    Kosmisk vetenskap, religiositet och irreligiositet
1486.    Den stora religiösa folkmassans återvändande till ett officiellt verkligt erkännande av Gudomen kan omöjligt ske genom sekt- eller flockväsen
1487.    Den övertro med vilken de religiösa sekterna och samfunden i dag avskiljer sig från flocken och blir till små stelnade samfund eller samhällen utanför det stora jordmänniskosamhället
1488.    De religiösa sekterna eller moralsamfunden får den religiösa principen att förstenas eller förkalkas, i och med att de i själva verket är "diktatur"
1489.    Lika gudomlig som diktaturen kan vara för ett okunnigt och primitivt folk, lika omöjlig och helt förödande är den för den nuvarande intellektuella delen av jordmänniskosamhället
1490.    Vägen till den väntade "bestående freden" går inte genom något enskilt religiöst eller politiskt samfund
1491.    Varför jordmänskligheten omöjligt kan "frälsas" eller uppnå "den bestående freden" genom det ena eller andra religiösa eller politiska samfundet
1492.    Jordmänskligheten är inte avsedd att bli till animalisk teknik och automatik för en despotisk diktator eller enkelriktare
1493.    Hurdant ett väsen skall vara och inte vara för att kunna ge uttryck för "Guds avbild" och framträda som identiskt med "uppfyllelsen av lagen"
1494.    Varför man inte skall inkapsla utvecklandet av "kärleken till nästan" i sektbildning, förenings- eller klickväsen
1495.    Vad det innebär att "gå ut i världen och göra alla människor till Kristi lärjungar"
1496.    Vägen mot ljuset går inte längre in i sekterna utan ut ur dessa och in i offentligheten
1497.    Kärleken till nästan är identisk med själva solens manifestationsprincip
1498.    Det moderna kulturidealet, "att straffa och belöna", kan inte skapa den verkligt "bestående freden"
1499.    Vad som avslöjar att jordmänniskan är ett ännu inte färdigt väsen, som inte kommit i kontakt med möjligheten till den paradisiska tillvaro som jorden redan sedan länge står beredd att bjuda
1500.    De religiösa företeelserna med det auktoriserade prästerskapet och de härpå baserade politiska och juridiska myndigheterna och lagarna har inte kunnat förhindra det stora ragnarök vars verkningar ännu plågar hela mänskligheten
1501.    Jordmänniskan har blivit ett mysterium för den oinvigde
1502.    Den gudomliga viljan eller livets mening med den jordiska människan blir uppenbar
1503.    Det blir självklart att jordmänniskans organfunktion måste förändras, så att den i stället för att befordra egoismen och den dräpande principen befordrar osjälviskheten eller kärleken till nästan
1504.    Några av de företeelser som den nya organförvandlingen redan åstadkommit
1505.    Varför nationernas eller staternas flockmedvetande verkar mer primitivt än deras enskilda intellektuella individer
1506.    Varför självhärskar- eller diktatorsprincipen inte längre kan vara regeringsprincip
1507.    Hur den demokratiska regeringsformen segrade över diktaturen, bringade diktatorn till självmord och hans hantlangare till krigsförbrytarschavotten och uppenbarade för oss "de yttersta tidernas domedag" med skiljandet av "fåren" från "getterna"
1508.    Hur det blir tydligt att diktaturen spelat ut sin roll
1509.    Varför det endast är de ointellektuella som är lyckliga under en diktatur
1510.    Diktaturens verkningar inom religionerna och kyrkans domän
1511.    Diktaturen på det ekonomiska området
1512.    Hur diktaturen framkallade demokratin
1513.    Då den demokratiska regeringsformen befordras av flertalets gemensamma önskan, kan den endast hämmas av en utomstående "stormakt"
1514.    Varför det alltjämt härskar "anarki" och inte verklig "fred" mellan staterna eller nationerna
1515.    Hur en "stormakt" uppstår
1516.    Varför en världsöverhet blir nödvändig
1517.    Vad som är det största hindret för skapandet av en världsöverhet
1518.    En upptäckt som visar vad som betingar "djuret" och "djurriket" samt den verkliga "människan" och "människoriket" samt vad som förhindrar en "bestående fred"
1519.    Hur de två världskrigen med sina helvetesimpulser framkallade ansatsen till skapandet av ett "folkförbund" eller en världsöverhet
1520.    Svårigheten vid skapandet av ett folkförbund eller en världsöverhet
1521.    Hur det så småningom blir totalt omöjligt att skaffa sig fördelar eller vinster med hjälp av krig
1522.    Segrarens lott i ett modernt krig
1523.    Kriget blir omöjligt. Svårigheterna vid skapandet av en världsöverhet kommer förr eller senare att övervinnas, eftersom en verklig världsfred utan en sådan är omöjlig
1524.    Verklig "fred" kan inte dikteras
1525.    Diktatorsprincipen kan i dag endast befordras av ointellektuella eller primitiva väsen
1526.    Varför "demokratin" men inte "diktaturen" kan skapa en verklig världsfred
1527.    Vad som framkallar "samvetskval"
1528.    Den jordiska människan är ett "krigsväsen" och hennes mentalitet är en "krigsskådeplats"
1529.    Vad som skiljer den jordiska människan från djuret. Det är inte så märkligt att världens största visa har sökt leda väsendena fram till tron på den humana sidan i deras medvetande
1530.    Vägen till "himmelriket" går endast genom avvänjningen från den "djuriska" naturen och tillvänjningen till den humana eller mänskliga naturen i jordmänniskans mentalitet
1531.    Vad vi genom våra kosmiska analyser har visat angående moral och kärlek till nästan
1532.    Vad vi har kvar att utreda i denna del och vad vi har att analysera i nästa del

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.