Läs och sök i Tredje testamentet
KAPITEL 13 Det levande väsendet | |
1053. | Den utvecklade forskaren och "de skapade tingens" illusoriska framträdande |
1054. | Det är endast "utanför" livet som "de skapade tingen" är illusoriska. Inom livet är de orubblig verklighet |
1055. | Det levande väsendets eviga existens kan endast upplevas genom "timliga" detaljer, men det är inte de "timliga" detaljerna, "djuret" eller "människan" som är "det levande väsendet" |
1056. | Hur "de skapade tingen" framträder som "illusioner" |
1057. | Det levande väsendets "X-tillvaro" kan aldrig bli tillgänglig för direkt praktisk upplevelse |
1058. | Hur vi kommer till insikt om vår eviga existens. Varför "timliga" analyser inte kan vara absoluta uttryck för det levande väsendets eviga existens |
1059. | Hur "evig utveckling" är ett logiskt uttryck |
1060. | Hur "evig inveckling" också är ett logiskt uttryck |
1061. | Om vi förnekar spiralkretsloppet |
1062. | "Tankeförvillelse" och konsekvenser av det. "Tröskelns väktare" |
1063. | Väsendets "timliga" sida eller den direkta "upplevelsen av livet" |
1064. | Det upplevande "något" och "livsupplevelsen" utgör tillsammans en oskiljbar, evig enhet, som i sin tur är detsamma som "det levande väsendet", självet eller jaget |
1065. | "Det levande väsendet" såsom identiskt med "nuet" och "evigheten" |
1066. | "Evigheten" är detsamma som jaget eller "det oföränderliga", medan "nuet" är "det levande väsendets" manifestationsformer eller "det föränderliga" |
1067. | "Förfluten tid" och "framtid" kan endast existera i "nuet" som något "tänkt" eller "andligt" |
1068. | Varje slag av upplevelse måste existera som ett "tidsbegrepp". Allt som inte är "tid" och därför inte kan vara "nuet", är otillgängligt för förnimmelse |
1069. | "Det upplevande något" i varje upplevelse. "Jaget" och "evigheten" |
1070. | Då "det levande väsendet" är en enhet, bestående av "tiden" och "evigheten", är dess odödlighetsanalys grundad i den orubbliga verkligheten |
1071. | "Tröskelns väktare" eller konsekvenserna av tankeförvillelse eller missuppfattning av livets kosmiska analyser |
1072. | Kan missuppfattning av livets kosmiska analyser vara ett hållbart, praktiskt fundament för forskarens dagliga liv? |
1073. | "Tiden" och "evigheten" kan inte förekomma åtskilda, utan endast som en enhet, som i form av "det levande väsendet" utgör helhetsanalysen bakom alla materiekombinationer såväl i mikrokosmos och makrokosmos som i mellankosmos |
1074. | "Det levande väsendet" kan endast existera som antingen "kärleksfullt" eller "kärlekslöst", antingen "primitivt" eller "intellektuellt" osv. I motsatt fall är det inte "levande" |
1075. | "Det levande väsendet" är "tiden" och "evigheten", "Gudomen" och "livet" uppenbarade i kött och blod |
1076. | De "timliga" analyserna som illusion |
1077. | De "timliga" analyserna som verklighet |
1078. | Urupplevelsen av "rummet" och den första markeringen av jaget som "levande väsen" |
1079. | "Perspektivprincipens", "förnimmelseområdets" och "rörelsens" uranalys |
1080. | "Avståndsbegreppet" eller urformen "nära" och "fjärran" |
1081. | Urformen "storlek", "fasthet", "porositet", "vikt" och "perspektivprincipen" |
1082. | Alla har rätt. Väsen och ting är verkligen "goda", "onda", "rättfärdiga", "orättfärdiga", "ljusa", "mörka", "vackra" och "fula" i de förnimmelseområden, där de just förnims eller uppfattas på det sättet, och är således inte "illusioner" |
1083. | Varför ett väsens förnimmelse blir "individuell" och absolut endast kan vara "abstrakt" för ett annat väsen |
1084. | "Det levande väsendet" är en värld för sig, som är absolut verklighet för detta väsen |
1085. | "Det levande väsendets" förnimmelseområde är en ändamålsenlig växelverkan med Försynen, ett individuellt samtal med Gudomen, som leder till "heliggörelsen" av livsupplevelsen |
1086. | Varför "allt är mycket gott" |
1087. | Varför det som av ett väsen förnims som "lycka", av ett annat väsen förnims som "olycka" |
1088. | Att företeelserna förnims som "orättfärdighet", "lidande", "sorg" och "synder", beror på en bristande överblick, eller att de med andra ord förnims från en inte tillräckligt högt liggande "utsiktspunkt" |
1089. | "Förnimmelseberget". "Det levande väsendets" "storhorisont" |
1090. | De levande väsendena utgör individuella "mikroutblickar" |
1091. | "Det levande väsendets" olika former av framträdande, såsom växter, djur, människor etc., är realistiska perspektivförhållanden |
1092. | "Arter" eller "folkslag" är detsamma som mentala "gemensamhetsutblickar" av "levande väsen" med besläktade individuella utblickar |
1093. | Vad som är förutsättningen för det levande väsendets "individualitet". Vad kännedomen om "individualitetens" orsak betyder |
1094. | En "upplevelse" eller "tanke" måste, för att bli fullkomlig, genomgå "spiralkretsloppet" och är liksom det levande väsendet underkastad reinkarnationsprincipen |
1095. | "Tankarna" framträder som instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minnestankar, liksom de levande väsendena framträder som instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minnesväsen |
1096. | Det levande väsendets "tanke" måste i överensstämmelse med livets lagar för "rörelse" utvecklas från "ofullkomlighet" eller "primitivitet" till "högintellektualitet" |
1097. | Den verkliga sanningen är detsamma som genialitet. Osanning är detsamma som primitivitet |
1098. | Från förnimmelseområdets periferi till dess centrum genomlöper "upplevelsen" eller "tanken" hela sin utveckling från "aning" till "faktum" |
1099. | Förnimmelseområdets yttersta periferi är i princip ett "växtrike", befolkat med "vegetabiltankar" |
1100. | Förnimmelse eller upplevelse är en evig utlösning av "orsak" och "verkan" |
1101. | All rörelse eller utlösning av energi i tillvaron är identisk med förnimmelse eller livsupplevelse. De "levande" och de "döda" krafterna |
1102. | Förnimmelseförmågan är en i förväg existerande "orsak", av vilken varje upplevelse och dess särskilda fas eller stadium i kretsloppet är "verkningar" |
1103. | "Tankens" eller "upplevelsens" utveckling eller passage i kretsloppet är liksom det levande väsendets passage i detta kretslopp underkastad "avbrott", "reinkarnation" eller "återfödelse". Begreppet "döden" är ännu för allmänheten endast en "tanke" på "nebulosa-" eller "aningsstadiet" |
1104. | Jaget och förnimmelseförmågan såsom identiska med växlande "orsak och verkan" |
1105. | Förnimmelseområdet består av spiralkretsloppets sex riken |
1106. | Det levande väsendets jag är närvarande i förnimmelseområdets sex riken på samma sätt som "det gudomliga något" eller Gudomens jag är närvarande överallt i universum |
1107. | Grundenergiernas kapacitet i "växtriket". "Instinktenergin" som den första "dagsmedvetandebärande" energin i spiralkretsloppet |
1108. | Det levande väsendet i "salighetsriket" |
1109. | "Salighetsrikets" och "guldkopiornas" uppkomst. Minnesförmågan är en mental "förgyllningsförmåga". "Salighetsriket" är en "förgylld" värld |
1110. | Skillnaden mellan jordmänniskans och salighetsväsendets naturer |
1111. | Hur jordmänniskan upplever "salighetsriket" på det fysiska planet |
1112. | Väsendet i "salighetsriket" har ingenting med de "yttre" dagsmedvetna tids- och rumsförhållandena att göra. Tid, ting och platser, som för länge sedan är tillryggalagda som realistiska upplevelser på det fysiska planet, kan åter skapa "nutid", "framtid" eller "förfluten tid" på "salighetsplanet" |
1113. | "Den yttre världen" är ett "arbetsplan", medan "den inre världen" eller "salighetsriket" är ett "viloplan" |
1114. | "Salighetsriket" eller väsendets "inre värld" är inte total "stillhet" eller "energilöshet" |
1115. | Vad som utgör "vilan" i "salighetsriket" |
1116. | Vad som framkallar längtan eller begäret efter den "vila" som livet i "salighetsriket" är |
1117. | Varför det enbart är väsendena i "den gudomliga världen" och inte den jordiska människan som längtar efter "vilan" i "salighetsriket" |
1118. | "Salighetsriket" är uppfyllelsen av väsendets djupaste längtan efter "vila" |
1119. | Varje väsens "salighetsrike" är dess egen absolut individuella "inre värld" |
1120. | Detaljer i "salighetsriket" är tillgängliga för andra väsen endast genom "materialisation" eller "kopiering" i "den yttre världens" materia |
1121. | Väsendets "inre värld" eller "salighetsriket" är en "levande kopia" av hela det upplevda universumet eller världsalltet, skänkt till detta väsen som en "gåva" från den eviga Försynen |
1122. | Det levande väsendet har Gudomen till upphov liksom en jordmänniska har ett föräldrapar till upphov |
1123. | Att den jordiska föräldraprincipen representeras av två väsen, hindrar inte att denna princip i sin grundidé är identisk med den överjordiska föräldraprincipen, som endast representeras av ett väsen |
1124. | Den jordiska föräldraprincipens två väsensarter eller två kön kan omöjligt utlösa "kärlek till nästan", eftersom deras organiska struktur betingar att de endast kan begära och älska väsen av "motsatt kön" |
1125. | Den av diktare lovprisade "kärleken" mellan väsen av "motsatt kön" |
1126. | "Moderskärleken" är självisk och kan därför inte vara "absolut kärlek" eller "renodlad kärlek" |
1127. | Adoptivföräldrars kärlek är av samma själviska natur som vanliga föräldrars kärlek. Familjekärlek kan inte uppfylla lagen för tillvaron |
1128. | Det är inte "moders-" eller "föräldrakärleken" som världsåterlösningen eller den genom Bibeln återberättade visdomen inspirerar till, utan till en "familjeprincip" som gör alla levande väsen till en enda familj, i vilken vartenda existerande väsen är medlem |
1129. | Allt mörker i världen, krig och lemlästning, sorg och lidande, är uteslutande en följd av jordmänniskans sexuella polinställning |
1130. | Skillnaden mellan släktskapet med Försynen och släktskapet mellan de jordiska människorna |
1131. | Varför världens största ideal blev detta: "Du skall älska din nästa som dig själv" |
1132. | Vem är vår "nästa"? "Kärlek till nästan" är ett annat slag av kärlek än sympatin för "det motsatta könet" |
1133. | "Gemensamhetskön" eller den organiska strukturen bakom "kärleken till nästan". "Den fullkomliga människan" |
1134. | Den jordiska människans förvandling från "halvväsen" till "helväsen" |
1135. | Skillnaden mellan "halv-" och "helväsen". "Den fullkomliga människans" organiska struktur gör "nästan" till ett "nytt kön" |
1136. | Varje form av "kärlek" är i absolut mening "sexuell behagsförnimmelse" |
1137. | Den utvecklade jordmänniskan framträder med en större sexualitet än något annat väsen på jorden, en sexualitet som är befordrad av världens största visa eller av allt som stimulerar och utvecklar verklig "kärlek" eller "kärlek till nästan" |
1138. | "Kärlek till nästan" är "sexualitet" och utgör därmed "den högsta elden" |
1139. | Jordmänniskans organism utvecklas till att bli ett speciellt "smekningsorgan" |
1140. | Skillnaden mellan "den ordinära sexualiteten" och "den nya sexualiteten" eller "den högsta elden" |
1141. | När "den nya sexualiteten" utlöser "Guds rike" eller det fullkomliga människoriket på jorden |
1142. | Utan "den högsta elden" måste "Guds rike" eller den förebådade "nya himlen" och "nya jorden, i vilken rättfärdighet bor", vara en omöjlighet i universum |
1143. | Det fullkomliga människorikets sexualitet utgör varken en normal eller en abnorm "enpolig sexualitet" |
1144. | Jordmänniskans normala sympati eller utvecklade lust att visa ömhet mot väsen utanför det rent äktenskapliga könsområdet, såsom väsen inom det egna könet, samt hennes lust att smeka djur, är inte en "enpolig" sexualitet, förälskelse eller älskog |
1145. | Av jordmänniskans sexualorganiska strukturer är den ena (den äktenskapliga eller enpoliga) C-vetande, medan den andra (kärleken till nästan) ännu bara är A- och B-vetande |
1146. | Den jordiska människans konstnärliga intressesfär ligger utanför det äktenskapliga området och verkar därför underminerande på detta |
1147. | Jordmänniskans konstnärliga och vetenskapliga intressen är en oäkta "sidomake", som kan hållas vid liv enbart på bekostnad av den äktenskapliga energin och därför gör väsendet till en degenererad äkta make eller maka, men till en "större människa" |
1148. | Var man finner de fullkomliga äktenskapen och därmed uppfyllelsen av det gudomliga budet: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden" |
1149. | Det hundraprocentigt äktenskapliga väsendet kan uppfylla Skaparens bud om att föröka människorna, men det kan omöjligt uppfylla hans bud om att "lägga jorden under sig". Detta kan endast uppfyllas av helt andra väsen |
1150. | Vad är "konst"? |
1151. | När det bakom viljeföringen är för mycket "känsla" i förhållande till "intelligensen" |
1152. | När det bakom viljeföringen är för mycket "intelligens" i förhållande till "känslan" |
1153. | Allkärleken och tillkomsten av väsendets insikt |
1154. | Så länge väsendet har för mycket intelligens i förhållande till känslan eller för mycket känsla i förhållande till intelligensen, kan det inte vara någon absolut eller fullkomlig "konstnär", utan måste då vara den ännu inte färdiga "Adam" eller "Eva" |
1155. | Ett väsen som endast kan förnimma illusoriskt kan inte vara "människan skapad till Guds avbild" och därmed inte vara en rättfärdig härskare över jorden eller den som uppfyller det Gud avsett med "Adam" och "Eva" |
1156. | Den fullkomliga födan för den fullkomliga människan är "den förbjudna frukten" från "kunskapens träd" |
1157. | "Adams" och "Evas" första, ursprungliga mentala livsform eller väsenstillstånd |
1158. | Väsendenas ätande av "kunskapens träd" når sin kulmen i ätandet av andra väsens kött och blod |
1159. | Begreppen "Adam" och "Eva" är en universalbeteckning för det levande väsendet i dess passage genom växtriket, djurriket och det därtill hörande jordmänskliga stadiet |
1160. | Varför livets högsta sanningar överallt i Bibeln och andra heliga böcker endast delges i bilder eller liknelser och inte i vetenskapliga utredningar eller analyser |
1161. | Varför den enfaldige inte kan komma i kontakt med en vetenskaplig tolkning av Gudomen eller de högsta facit |
1162. | Det ointellektuella väsendets kontakt med den absoluta sanningen är inte en fråga om en vetenskaplig utredning av denna sanning, utan en fråga om en förenkling eller anpassning till väsendets primitiva uppfattningsförmåga |
1163. | Principen för väsendets fysiska synförmåga upprepar sig i förnimmelsen av spiralkretsloppet |
1164. | Varför det måste finnas en världsåterlösning |
1165. | Världsåterlösningsprincipens nödvändighet visar oss att "Adams" och "Evas" tillblivelse inte är eller var en ögonblicklig "mirakelskapelse" |
1166. | Bibelns och andra heliga böckers nedärvda berättelser är endast avsedda att vara vägledning för särskilda lokala utvecklingssteg i spiralen och inte en vetenskaplig utredning av den absoluta sanningen. En sådan utredning kan endast ske genom "hjälparen, den heliga andens" ankomst |
1167. | Varför världsåterlösningen i de gamla berättelserna betecknar skapelsens sju tidsepoker som "sju dagar" |
1168. | De gudomliga berättelserna uppehåller sig endast vid väsendets passage genom spiralens mörkerzon. I spiralens ljuszon har väsendena ju själva blivit "vägen, sanningen och livet" och behöver inte längre andra väsens vägledning |
1169. | Tillkomsten av en bro mellan "dogmtron" och den andliga vetenskapen |
1170. | Varje kretslopp eller varje rike i spiralen har sitt särskilda "syndafall" med "orm", "Adam" och "Eva" |
1171. | Väsendets "självständighets-" och "osjälvständighetsstadier" i spiralkretsloppet |
1172. | Väsendets "nakenhet" och världsåterlösningsprincipens nödvändighet |
1173. | "Adams" och "Evas" mättnad på mörkret och deras därav utlösta mentala inställning till "mörkret" och "ljuset" i dag och dessa två företeelsers världsåterlösare |
1174. | Varje enskilt rike i spiralen uttrycker paradisberättelsen |
1175. | "Guds tal" och "ormen" i "Edens trädgård" |
1176. | Bibelns berättelse om det levande väsendets första framträdande på jorden tillkom vid en tidpunkt då "ormens" uppgift nästan hade spelat ut sin roll |
1177. | Bibelns stora partiskhet för "ljuset" och dess härav följande "välsignelse" av "ljuset" samt dess motsvarande "förbannelse" av "mörkret" är uttryck för en intill leda framträdande mättnad av "kunskapens träd" hos dess upphov |
1178. | "Ormen" och världsåterlösningen |
1179. | "Adam" och "Eva" var mättade av "ljuset". Bibeln bekräftar kretsloppet och avslöjar att det begynnande livet på jorden haft en "forntid", vars kulminationsområde inte kan ha varit på jorden |
1180. | Berättelsen om "Adam" och "Eva" är en vacker skildring av en stor ljustillvaro, där reinkarnationen ännu inte existerade i den robusta form, under vilken den nu är känd och framkallar tron på en verklig "död" |
1181. | Guds ord till "ormen" och uppfyllelsen av dessa som en välsignelse för mänskligheten |
1182. | Guds ord till "Eva" avslöjar att hon och "Adam" i "paradiset" inte var underordnade den djuriska maktprincipen eller den "enpoliga" sexualitetens organiska struktur |
1183. | "Växtväsendet" utgör "Adam" i hans första "ljustillvaro" i "Edens trädgård" |
1184. | När sanningen anpassas för den naive i form av en sagoberättelse, måste denna saga i sin innersta struktur ständigt vara ett absolut uttryck för sanningen och därmed uppgå i en högre enhet med andra verkliga sanningsskildringar |
1185. | Varför den för den naive gjorda sanningstolkningen skapar otro hos det med enbart intelligens framträdande väsendet, medan den lätt förstås av det högintellektuella visa väsendet |
1186. | Om "materialistens" utestängning från sanningen inte existerade. Varje ädel forskare kommer att få se den absoluta sanningen stråla från Bibelns och andra heliga skrifters dogmer, blad och spalter |
1187. | "Adam" var i sitt första framträdande inte något speciellt "hanväsen" eller något speciellt "honväsen". Det existerade endast ett slags kön i "Edens trädgård" |
1188. | Varför det "inte var gott för Adam att vara ensam" |
1189. | "Adams" djupa "sömn" under "skapelsen av Eva" eller "människan" på växtens stadium |
1190. | "Adam" eller den första väsensarten i "Edens trädgård" var "självbefruktande" |
1191. | "Adam" som ett väsen som inte kunde "synda" och inte visste varför det inte kunde "synda" |
1192. | Skapelsen av "Eva" |
1193. | Varför det maskulina väsendet i berättelsen även i fortsättningen benämndes "Adam", trots att det inte var den ursprungliga "Adam" |
1194. | Om "Adam" inte hade blivit förvandlad |
1195. | Skillnaden mellan den ursprungliga "Adam" och "Adam" av i dag |
1196. | "Utdrivningen ur paradiset" var ett nödvändigt led i den gudomliga skapelseplanen |
1197. | Varför "utdrivningen ur paradiset" är en välsignelse som ingen jordmänniska vill vara utan |
1198. | Väsendenas bedömning av och okunnighet om paradisberättelsens innehåll av den absoluta sanningen |
1199. | Varför självbefruktningens princip och väsen måste sättas ur spel och två slags kön, "mannen" och "kvinnan", måste uppstå. Början till det levande väsendets invigning i kunskapens mysterium |
1200. | Livets egen kosmiska struktur och bud om äktenskap. "Skenäktenskap" |
1201. | Flertalet eller flocken befinner sig inte längre i "de fullkomliga äktenskapens zon" och auktoriserar därför "skenäktenskapet" med sin välsignelse |
1202. | "Smekmånadstiden" är bara ett svagt återsken av det ursprungliga gudomliga äktenskapet |
1203. | "Smekmånadstiden" inom de vanliga äktenskapen är en repetition av ett tidigare tillstånd, och motsvarar de övriga repetitioner som förekommer i väsendets mentalitet av tidigare livs speciella principer och tendenser |
1204. | Den vanliga orsaken till olyckliga äktenskap |
1205. | Företeelser som inte är till fördel för äktenskapet. Varken kyrkliga eller juridiska auktoriteter kan förhindra den tilltagande undermineringen och upplösningen av äktenskapet |
1206. | Äktenskap som inte är fullkomliga eller i kontakt med det sjätte budet |
1207. | Det fullkomliga äktenskapet |
1208. | Den gudomliga uppfyllelsen av äktenskapets bud existerar i dag endast som "smekmånadstiden" och varar inte längre livet ut |
1209. | "Kamratskapsperioden" inom äktenskapet |
1210. | "Äktenskapsperioden" inom äktenskapet |
1211. | "Det fullkomliga äktenskapets" "paradis" har också sitt "syndafall", sitt "ätande av kunskapens träd" och sitt "ormens förledande" |
1212. | Föreställningsförmågan som roten till det äktenskapliga samlivets undergång eller som "frestaren", "djävulen" eller "ormen" |
1213. | "Haremet" som auktoriserad överträdelse av det sjätte budet |
1214. | "Haremsäktenskapet" är brutalt och utan någon fullkomlig lycka |
1215. | "Haremet" är uttryck för "de olyckliga äktenskapens zon" |
1216. | Skillnaden mellan västerlandets "monogama" äktenskap och österlandets "haremsäktenskap". "Haremsäktenskapets" natur och konsekvenser |
1217. | Endast ett "monogamt" äktenskap kan vara identiskt med "det fullkomliga äktenskapet" eller uppfylla betingelsen för en fullkomlig repetition av ett sådant äktenskap. En ny moralanalys måste här ingå i framtidens äktenskap |
1218. | Auktorisation av föråldrade moralföreskrifter skapar "mentala krymplingar" i stället för "Guds avbild" |
1219. | Det fysiska själslivets början hos växten |
1220. | "Växtens" förvandling till "djur" |
1221. | "Djurets" begynnande själsliv |
1222. | Väsendets möte med det motsatta könet som en stråle från himlen. En sfär där "Adam" och "Eva" inte är helt åtskilda som självständigt "hanväsen" och självständigt "honväsen" |
1223. | Väsendet börjar få vaken dagsmedveten viljeföring och förnimmelse av hunger och mättnad och upphör därmed att vara "växtväsen" och blir "djur" |
1224. | Det begynnande "djurets" hunger och mättnad, självbevarelsedrift och de därmed förbundna ansträngningarna syftar till att upprätthålla en fortsatt förbindelse mellan gudasonen och den himmelska världen under hans passage genom mörkrets zoner |
1225. | "Skapelsen av Eva" (skapandet av det motsatta könet) var tillfredsställandet av ett överjordiskt begär hos det begynnande djuret. Med detta tillfredsställande befästes tillträdet till det himmelska ljuset i djurets domän |
1226. | Väsendenas möte med det motsatta könet i djurriket blev så småningom en helt förhärskande faktor bakom deras viljeföring |
1227. | Mötet mellan de två könen blev det allt överstrålande himmelska ljuset, som förde "Adam" och "Eva" fram till den dräpande principens allra högsta kulmination och gjorde dem till genier i att överträda livets lagar, gjorde dem till levande mordinstrument i stål, kött och blod, vars efterlämnade spår hette död, lemlästning, ångest och undergång |
1228. | Gudasonens passage genom mörkret är fullbordad. Det himmelska ljuset i form av de två könens omfamning i äktenskap börjar flämta. Den andligen "döde" gudasonen börjar sakna himlen, sin gudomlige Fader och sitt eget liv |
1229. | Livet har lämnat det "enpoliga" väsendet. "Adam" och "Eva" ilar mot sin grav, men deras själar ilar mot "livets träd". Den i mörkret invigde gudasonen ilar nu tillbaka till sin evige Fader |
1230. | "Evaskapelsen" och "skapandet av människan till Guds avbild" är rotfästa i väsendets förvandling till ett "enpoligt" väsen, respektive dettas förvandling till ett "dubbelpoligt" väsen |
1231. | "Adam" och "Eva" (den jordiska mannen och kvinnan) är inte längre vad de förr varit. "Döden" har hunnit i fatt dem som åt av "kunskapens träd" |
1232. | Vi har kommit till en viktig vändpunkt i det levande väsendets historia |
1233. | "Förälskelsen" i det motsatta könet är väsendets högsta tillbedjan av sig självt och skapar hatets lågor eller "livets ande" i mörkrets manifestationer, och är orsaken till att gudasonen tror sig vara ett med "döden" i stället för med "livet" |
1234. | Hur skulle "mörkret" eller "ljusets" kontrast uppstå, om inte "den högsta elden" delade sig i två lågor? |
1235. | Hur skulle "mörkret" åter kunna avlägsnas från väsendets medvetande annat än genom att "de två lågorna" återförenades till "en låga"? |
1236. | Uppfattningen om de levande väsendenas identitet som "syndare" är "övertro" |
1237. | Varför ett "straff" känns som "orättvisa" och varför "hämnaren" eller "förbrytaren" känner sin "hämnd" eller sitt "brottsliga" handlande som "rättvist" |
1238. | Väsen kan endast påverkas av främmande väsens synpunkter i den mån dessa är besläktade med deras egna, varigenom grupp- eller "flockbildning" uppstår |
1239. | "Förbrytarna" vet mycket väl att de får "straff" när de överträder samhällets lagar, men de kan omöjligt uppfatta dessa lagar som överensstämmande med sitt eget "rättsbegrepp" eller sin syn på livet och iakttar dessa lagar endast med hjälp av "dressyr" |
1240. | Väsendenas olika mentala inställning till samhällslagarna kan inte ändras genom befallning eller lagbud |
1241. | Den direkta personliga "hämnden", "straff" och underkuvande deformerar individen, mentalt sett, i stället för att fullkomna honom |
1242. | Väsendets förmåga till insikt och uppfattning av "rättvisa" bestäms inte av viljan |
1243. | Varför väsendenas förmåga till insikt är olika |
1244. | Det moderna "straffande" samhället kräver andlig och moralisk enkelriktning av alla människor och är självt den största överträdaren av den lag som det genom hot om "straff" och "avrättning" tvingar sina invånare att hålla, varvid detta samhälle kolliderar med "kristendomen" |
1245. | Samhället är i disharmoni med sig självt. Dess praktiska liv är i stor utsträckning "krig", "straff" eller "hämnd", men det tror att detta utövande är "kristendom" |
1246. | Samhället måste lära sig förstå att de så kallade "förbrytarna" i själva verket inte är "förbrytare", utan "yngre bröder" i utvecklingen. Varför det är lätt och självklart för samhällets "aktningsvärda medborgare" att vara i kontakt med dess juridiska lagar, medan det är besvärligt för "förbrytarna" |
1247. | Hur den dom med vilken vi dömer andra, utgör domen över oss själva |
1248. | Varför "den rene" inte "dömer" någon |
1249. | Samhällets eller statens "straffanstalter" och "fängelser" kan inte ögonblickligen avskaffas genom befallning eller lagbud, utan enbart genom en gradvis utveckling |
1250. | Varför "kosmiska analyser" är nödvändiga |
1251. | Vilka väsen "de kosmiska analyserna" är nödvändiga för |
1252. | Vilka väsen "de kosmiska analyserna" inte är nödvändiga för |
1253. | Det kommer alltid att finnas "straffande", "tuktande" eller "hämnande" väsen i ett samhälle så länge det finns behov av det, helt oberoende av hur många väsen det finns som inte längre på något vis kan vara med om att "straffa" eller "hämnas" |
1254. | Väsen som i dag har behov av framtidens syn på "rättvisa" |
1255. | Vad som gäller för pionjärerna för den nu begynnande nya kultur- eller moralepoken i världen |
1256. | Varför det inte är smärtfritt att höra till den nya kulturepokens pionjärer |
1257. | Kärleken kan råda bot på skarpa mentala motsättningar, även om förståelsen ännu inte är för handen |
1258. | Vad som gör ett väsen till "segrare" |
1259. | Vad som gör "segraren" till "förbrytare" eller statens och kulturens "fiende" |
1260. | Vilka som är "förbrytarna" eller statens och kulturens "fiender" |
1261. | Varför "förbrytarna" måste inkarnera inom en högre kulturs område |
1262. | Karma eller återgäldningslagens eviga struktur är en "speglingsprincip" och inte en "straffprincip" |
1263. | Varje slag av "olyckligt öde" är verkan av ett "kosmisk-kemiskt" misstag eller ett felgrepp mot "lagen om orsak och verkan" som väsendet i fråga gjort sig skyldigt till, och kan således inte vara ett "straff" från Försynens sida |
1264. | Om ämnenas reaktionsegenskaper inte vore oföränderliga, utan bara verkade till följd av väsendenas önskningar |
1265. | Utan oföränderligheten i ämnenas reaktionsegenskaper skulle all planläggning eller allt medvetandeliv vara fullständigt omöjligt |
1266. | Hur väsendets jag kan skapa med hjälp av ämnenas reaktionsegenskaper och därigenom upprätthålla sin organism, manifestera karaktär, begär och handlingar och därvid självt vara ett slags "ämne" i förhållande till sin omgivning |
1267. | Det levande väsendets reaktion som "ämne" i förhållande till omgivningen kan vara kulminerande "kärlek" eller kulminerande "hat", vilka två reaktionsformer är de yttersta polerna för all reaktion eller energimanifestation i universum |
1268. | Varje levande väsen utgör en "ämneskombination", vars reaktionsförmåga visar att den utgör en eller annan grad av "hatämne" eller "kärleksämne" inför omgivningen |
1269. | De levande väsendenas framträdande som "hatämne" och "kärleksämne" är livsnödvändigt för makroväsendet och därmed för världsalltets helhet eller Gudomens mentalitet och välbefinnande, på samma sätt som våra egna mikroväsens reaktionsförmåga är livsnödvändig för vår egen manifestation och vårt normala välbefinnande |
1270. | Utan ett jag och dess övermedvetande skulle varje slag av speciella "ämnen" vara en omöjlighet |
1271. | "Ämnen" i ren form (oblandat tillstånd) finns inte. Ett "ämne" är alltid en kombination eller sammansättning av andra ämnen, som i sin tur kan analyseras ut i de sju grundenergierna: instinkt, tyngd, känsla osv. |
1272. | Om instinkt- och tyngdenergierna inte existerade |
1273. | Om känsloenergin inte existerade |
1274. | Om intelligensenergin inte existerade |
1275. | Om intuitionsenergin inte existerade |
1276. | Om minnesenergin inte existerade |
1277. | Utan "strålformig" materia inget andligt liv, inga andliga eller fysiska världar |
1278. | Vårt klot uppvisar en planmässig övergång från strålformigt eller andligt tillstånd till sitt nuvarande fysiska tillstånd. Jordklotets strålformiga tillstånd har varit lika logiskt och ändamålsenligt som dess fysiska |
1279. | Solmassornas delning är identisk med de levande väsendenas födelseprincip |
1280. | Jordens tillkomst genom delning eller avskiljning från en större solmassa utgör en variation av "födelseprincipen", där "barnet" tillhör en spiral som ligger under "moderns" spiral |
1281. | Variationer av "födelseprincipen", där "barnen" tillhör underliggande spiraler |
1282. | Samma lagar som gör sig gällande i vår egen organism, gör sig också gällande i världsrymdens stora system eller organismer, genom vilka universum framträder som "ett levande väsen" |
1283. | "Moderenergin" |
1284. | "Moderenergin" utgör det levande väsendets "skaparförmåga" eller "övermedvetande" och kan aldrig, som fallet är med övriga materier eller ämnen, bli av "fast", "flytande" eller "gasformig" natur, utan kommer alltid att existera enbart som "strålformig" |
1285. | Vad som visar jagets existens och sanningen i de gamla orden: "I honom är det vi lever, rör oss och är till" |
1286. | "Syndafallet" eller "Adams" och "Evas" fall som en gudomlig anordning i den eviga världsplanen, upprätthållen på grund av den organiska struktur som uppenbarar sig som "polförvandlingen" eller "det speciella hanväsendet" och "det speciella honväsendet" |
1287. | På grund av sitt "enpoliga" tillstånd eller sin sexualorganiska struktur blev "Adam" och "Eva" genier i att utveckla "den dräpande principen" eller att överträda "lagen om kärlek till nästan" |
1288. | "Dödens rike" |
1289. | "Den rike mannens" sfär är inte ett uttryck för Försynens "ynnestbevis", liksom "den fattige mannens" sfär inte heller på något vis är ett uttryck för Försynens eller Gudomens "onåd" eller "straff". Båda dessa sfärer utgör i stället absolut oumbärliga led i gudasonens upplevelse av de erfarenheter, utan vilka skapandet av ett absolut fullkomligt samhälle skulle vara omöjligt senare i jordmänsklighetens utveckling. "Den rike mannens" sfär kan bara förändras gradvis |
1290. | Den dräpande principens zon är ett "kosmisk-kemiskt laboratorium", där gudasonen obehindrat har tillgång till alla slag av raffinemang när det gäller att utveckla motsatsen till "kärleken till nästan" eller själviskhetens kulmination |
1291. | Att "de kosmiska kemikalierna" i vissa hänseenden är "giftiga", gör dem inte mer onyttiga eller oumbärliga än de giftiga fysiska kemikalierna. De har därför inte alls något med "ondska" att göra, utan är livsviktigt nödvändiga i världsplanen |
1292. | En ny världsepok eller en vändpunkt i världsreligionernas och världsfilosofins och därmed i jordmänsklighetens historia |
1293. | Hur långt gudasonen måste ned i mörkrets regioner för att kunna uppleva motsatsen till livets mening: "döden" |
1294. | Varför det levande väsendets eviga liv måste forma sig som en passage nedåt i mörkrets dalar och uppåt mot ljusets tinnar |
1295. | Varför "Adams" och "Evas" liv kom att kallas "syndafallet", trots att det inte alls var något "syndafall", utan en absolut gudomlig anordning |
1296. | Varför gudasonen blev materialist och glömde den andliga världens existens |
1297. | Liksom de levande väsendena fördes nedåt på grund av en särskild organisk struktur, måste de också föras uppåt mot ljuset på grund av en därtill ägnad organisk struktur |
1298. | Varför den nedåt mot mörkret ledande organiska strukturen är så självklar, medan den uppåt mot ljuset ledande organiska strukturen ännu i stor utsträckning är ofattbar för allmänheten |
1299. | Den nedåt ledande organiska strukturens område har blivit en med dödsstraff förbunden lagstadgad terräng, en mental tvångströja |
1300. | Om den nedåt ledande organiska strukturens auktoriserade eller lagstadgade område vore avsett att utgöra en evig företeelse, vad skulle det då vara för mening med de stora ideal om kärlek till nästan som i århundraden förkunnats som statsreligion? |
1301. | Varför västerlandets heliga bok, Bibeln, har två avdelningar: Gamla testamentet och Nya testamentet, samt skillnaden mellan dessa två testamenten |
1302. | Inte underligt att "Guds utvalda folk" måste fås att inse sin själviska "nationalisms" isande kyla inför "internationalismens" världssamhälle |
1303. | Det judiska folkets öde är en förebild för världens övriga folk, genom vilken dessa kan se hur det går för ett folk som behärskas av en övertro eller att det är det enda saliggjorda folket och därför bara kan betrakta de andra folken som "hedningar", vilka det mer eller mindre kan plundra och som ett slags "herrefolk" se ned på |
1304. | Den ortodoxa judiska religionen i degeneration och upplösning. Judiska själviska principer har upptagits och auktoriserats i världens övriga stater |
1305. | "Nationstillbedjandets" eller "herrefolksidéns" dödsdom och undergång hos det judiska folket |
1306. | Världens övriga folk går i judafolkets andliga fotspår och får samma öde |
1307. | All "nationstillbedjans", alla "herrefolksidéers" undergång i "det levande vattnets" ocean. "Internationalismens världsrike" eller uppfyllelsen av julbudskapet: "Fred på jorden och i människorna ett välbehag!" |
1308. | Gamla testamentet är ett stycke psykologi. Det judiska folkets historia är en analys av ett särskilt utvecklingsstegs utslag och de åtföljande verkningarna, vilka absolut alla stater såväl som alla enskilda individer måste genomleva för att kunna nå fullkomligheten |
1309. | Om "herrefolksidén" inte existerade, skulle allt som hör hemma under begreppet "det onda" vara en omöjlighet i världen |
1310. | Medan Gamla testamentet är ett totalt försvar för "äganderätten", är Nya testamentet en fullständig utplåning av denna |
1311. | Om jordmänskligheten inte hade haft behov av de två testamentena, skulle de inte ha överlevt de årtusenden som de nu med auktoritet har existerat |
1312. | Vad Gamla testamentet visar oss |
1313. | Under Gamla testamentets tidsperiod var man ovetande om att den äktenskapliga troheten inte kunde upprätthållas genom makt. Man gjorde därför äktenskapet till en maktstabilisering av en inbillad äganderätt |
1314. | Man gjorde den äkta makan till "egendom", på vilken man hade "lagfart" i form av ett "vigselbevis" |
1315. | Den största delen av förmågan att ge gåvor är ännu en "affärstalang", som gör en motsvarande del av sitt upphovs "givmildhet" till en "affärsmässig" handling eller till dyrkan av det egna "självet" |
1316. | Varför Gamla testamentets andliga struktur skapade den "affärsprincip" som i dag behärskar världen och har blivit ett medel, med vilket man kunde kamouflera sitt överdrivna tillskansande av livets goda på nästans bekostnad |
1317. | Varför man blev trött på den gamla barbariska, uppenbara och fria "blodshämnds-" och "plundringsmoralen" och blev mottaglig för nya gudar och nya moralformer |
1318. | Det ljus börjar skina som i form av Gamla testamentet blev till en gudomlig hands ingripande i karmalagen och ledde vedergällningen av det fria, råa barbariet och maktmissbruket in i tvingande banor genom överhet och rättsväsen |
1319. | "Den äkta affärsprincipen" och "den falska affärsprincipen" |
1320. | Konsekvensen av "den falska affärsprincipen" |
1321. | Arbetarnas lön i dag är inte en fråga om det värde deras arbete frambringar, utan en fråga om balanspunkten mellan en fackförenings och en arbetsgivarförenings mentala och fysiska kapacitet till makt |
1322. | "Den falska affärsprincipen" skapar falska klasskillnader eller den sociala "överklassen" och "underklassen" |
1323. | Vad som döljer sig under begreppet "lyx" |
1324. | Verkningarna av Gamla testamentets förvandling av jordmänniskans psyke från "uppenbar" till "kamouflerad" eller "dold" mord-, dråp- och maktmoral |
1325. | "Bankkontot" som det mest raffinerade, hemliga "mordvapnet" och fundamentet för hela världens civilisation av i dag. Inte underligt att det fordrades en "Jesus av Nasaret" för att befria mänskligheten från detta all kulturs farligaste vapen |
1326. | Varför man inte ska förfölja "judarna" |
1327. | Analyserna av "bankkontokulturen", "den falska affärsprincipen", "rikemän" etc. utgör inte alls någon grund för personförföljelse av något slag |
1328. | Varför Gamla testamentet blivit föråldrat |
1329. | Gamla testamentet blev ett slags broms på det uppenbara utvecklandet av den barbariska, råa, brutala, djuriska makten. På grund av detta testamente kunde den bara användas kamouflerad |
1330. | Den kamouflerade manifestationen av den råa, djuriska livsprincipen i "den falska affärsprincipens" form blev den allt behärskande faktorn inom jordmänskligheten och förorsakade alla de ekonomiska klasskillnader som finns, alltifrån en "krösus" och ned till en "tiggare" |
1331. | Vilkendera är mest "asocial", samhället eller rövaren? |
1332. | Den moderna civilisationen av i dag är en "krigets kultur". Alla är mobiliserade "soldater" på den ekonomiska fronten eller i kampen om värdena |
1333. | Nya testamentet är "kommunismens" djupaste och innersta källa. Jesus av Nasaret är modellen eller förebilden till den fullkomliga "kommunisten" och blev därigenom "stjärnan", som i julnatten tändes på jordmänniskans andliga himmel |
1334. | "Politik" och "politiker" representerar kampen mellan Gamla testamentets och Nya testamentets ideologier |
1335. | "Kommunister" och "falska kommunister" |
1336. | "Kommunismen" är inte ett "uppfunnet" eller "uppdiktat" politiskt system. Den är ett utvecklingssteg, inom vilket kollektivismen, gemenskapen eller kärleken till nästan är helig |
1337. | De "kommunistiska" samhällena av i dag framträder ännu inte i renodlad form och har inte den andliga stabilitet som kunde göra dem till värdiga representanter för Världsåterlösarens "kommunistiska" mentalitet eller det "goda behag" som under julnatten bebådades jordmänskligheten |
1338. | Den "demokratiska" utvecklingen av samhället är i själva verket "kommunistisk". Alla "politiska partier" som inte har "diktatur", utan "demokrati" till mål är "kommunistiska" |
1339. | "Diktaturen" är de sista dyningarna från en förgången hednisk religiositet, som hade sin speciella domän i en tidsperiod långt före buddhismen, kristendomen och islam |
1340. | "Diktaturen" eller de sista dyningarna från en gången hednisk världsimpuls förorsakade en "domedag" och sin egen kapitulation inför verkningarna av den ljusa världsimpuls som skapar "fredens" eller kärlekens "välbehag" för mänskligheten |
1341. | Varför den gamla världsimpulsen med sin dråptillbedjan och sina tvångsprinciper måste gå under |
1342. | Målet med mänskligheten är nu inte längre "allas krig mot alla", utan väsendenas utveckling till genier i att utlösa "allas kärlek till alla" |
1343. | Varför varje "politisk" riktning som befordrar "allas kärlek till alla" kommer att bli segerrik |
1344. | Varför inte alla de "religiösa" och "politiska" samfunden för länge sedan har smält samman till en fullkomlig broderskapets anda av gemenskap eller samhörighet |
1345. | Vilken av de två mentala riktningarna "demokrati" och "kommunism" som är den riktiga |
1346. | Vad den "politiska" kampen i själva verket rör sig om. Amoraliska makthavare. Vad en "börsnotering" egentligen är |
1347. | Förhållanden som gör att man inte är till fördel för den naturliga "kommunismen", även om man är medlem i en "kommunistisk" organisation |
1348. | Verklig "kommunism" kan omöjligt representeras av mord, våld, diktatur eller "makt i stället för rätt". Man måste därför vara på sin vakt, om man med rätta vill bära detta heliga epitet |
1349. | "Kommunism" som tillämpad statsreligion genom århundraden |
1350. | "Kommunismen" inom "syndaförlåtelseceremoniernas" och "nådesakramentens" domän |
1351. | Jordmänniskorna börjar vakna upp från sakramentens trosdomän med en hunger som de endast kan få tillfredsställd genom hundraprocentig "kommunism" |
1352. | Mänsklighetens fullkomliga samhällsordning kan inte bli till på ett ögonblick genom diktatur. Moselagen har inte kunnat förhindra det kamouflage, genom vilket lagöverträdelserna blev auktoriserade och lagöverträdaren kunde behålla epitetet "en hederlig man" |
1353. | Äran av att man inom den moderna civilisationen ostraffat kan överträda samhällslagarna, när man kan kamouflera överträdelserna som "nödvärn" eller "affär", tillkommer upphoven till Gamla testamentets föreskrifter och ideal |
1354. | Hur Gamla testamentets och Nya testamentets föreskrifter från att ha varit "religiösa" trossatser blivit till "politiska" ideal som gett upphov till samhällets juridiska lagar |
1355. | "Politik" är omdanad "religiositet". "Politiker" är väsen, hos vilka den ortodoxa "religiositeten" har degenererat till förmån för en idealisering av det praktiska, fysiska livet. "Religiösa" sekter är inte högt höjda över de "idealistiska" partierna |
1356. | Alla "religiösa" och "politiska" rörelser i världen utgör en smältdegel, i vilken all "religiositets" andlighet eller överjordiska natur överförs till praktiska, fysiska ideal |
1357. | Den fullkomliga "demokratin" och den fullkomliga "kommunismen" är identiska och utgör det absolut högsta politiska ideal som existerar |
1358. | Om jordens nu existerande "demokrati" och "kommunism" hade varit fullkomliga, skulle det världsdrama som just gått över jorden ha varit en omöjlighet |
1359. | Idealet eller målet bakom "demokrati" och "kommunism" är inte uppfunnet av människor, utan utgör den absoluta "allkärleken" eller "kärleken till nästan" |
1360. | Den högsta förebilden för vår egen viljeföring och vårt skapande och det härav utlösta förhållandet till vår omgivning finner vi i naturens eller Försynens egen skapelseprocess |
1361. | Varför jordmänniskan emellanåt uppfattar "det ofärdiga" eller ofullkomliga i livet som en förebild eller ett ideal |
1362. | Att skilja "det färdiga" från "det ofärdiga" i livet. Varför jordmänniskorna varit inställda på att tro på profeter, visa och världsåterlösare |
1363. | Varför den gamla världsepokens gudsuppfattning eller "Gamla testamentets" vreda, hämnande och straffande gudsideal dog på korset på Golgota och kristusmentaliteten därefter blev det i auktoritet växande världsidealet |
1364. | Den nya världsepokens högsta ideal |
1365. | Jordmänniskorna har stora förutsättningar att kunna uppfatta den nya världsepokens ideal som de högsta, eftersom de har full överblick över hur den gamla världsepokens ideal endast har kunnat frambringa ett ständigt krig mellan de levande väsendena. Denna överblick sträcker sig ända från den köttätande växtens fångstskålar till jordmänniskans "atombomber". Hela den jordmänskliga sfären från apmänniskan till Kristus är en krigsskådeplats |
1366. | Jordmänniskorna i "domedagssfären" kan indelas i tre kategorier alltefter sin kroppsliga situation och sitt öde. Bibeln och dessa kategorier |
1367. | I jordmänniskornas passage genom den dräpande principens zon eller djurriket är det väsendenas fysiska, kroppsliga situation som åstadkommer reinkarnation |
1368. | Varje väsen måste genomgå samma kvantum lidande för att kunna bli samma fullkomliga människa |
1369. | Vad "domens dag", "kriget" eller den dräpande principens zon har åstadkommit för jordmänniskorna av mord, invaliditeter och ruinhögar |
1370. | "Kriget" förföljer sina offer genom flera liv |
1371. | Så länge jordmänskligheten med nya raffinerade mordvapen mångfaldigar "krigets" förmåga att dräpa och lemlästa, kommer denna mänsklighet att vara dess lydiga slav och inte dess herre |
1372. | Varför jordmänsklighetens stater eller nationer befinner sig i kapplöpning om att göda "kriget" med de mest raffinerade, dräpande, tekniska och kemiska vapen |
1373. | Om kapplöpningen i vapenframställningen fick fortsätta |
1374. | Gudomens miljonåriga skaparverk misslyckas inte på grund av en smula ofärdig jordmänsklig mentalitet |
1375. | "Det onda" och "det goda" är oumbärliga redskap eller medel i den gudomliga skapelseprocessen |
1376. | Jordmänskligheten kan inte gå under genom framställning och bruk av mordvapen mot sin nästa, eftersom det därav följande lidandeödet till sist kommer att göra individen till ett ljusväsen eller en medborgare i "himmelriket" |
1377. | Kriget eller mörkret är inte ett jordmänskligt påfund, utan har sin rot i väsendets urbegär och är en organisk funktion |
1378. | Varför kriget eller det mentala mörkret inte kan bekämpas med vapen |
1379. | Varför kriget eller "det onda" blir vanemedvetande, "rättfärdig harm", "helig vrede", "ärans fält" eller ges namn av "försvar" |
1380. | Hur det blir tydligt att "freden" är den stora mentala sol som alla folkslag eller nationer i världen hoppas på och önskar få leva under |
1381. | Vad är "freden"? |
1382. | Jorden är färdig och väntar med sina överväldigande rikedomar och betingelser till jordmänniskornas bästa, men jordmänniskorna saknar "kärlek till nästan" |
1383. | Varför "kärlek till nästan" är det absolut högsta världsfrälsande idealet, och bristen på "kärlek till nästan" är "roten till allt ont" |
1384. | Om det levande väsendet aldrig någonsin skulle bli i stånd att uppleva konkreta svar på frågan om de eviga fakta, sitt jags djupaste hemlighet och identitet etc. |
1385. | Om "Guds vägar" verkligen vore "outrannsakliga". Varför de forna världsrikena eller kulturerna varit kolosser på lerfötter och därför måst falla samman |
1386. | Vad det innebär att stå i motsats till världshändelsernas avslöjande av en ny utvecklingsepoks början, i vilken livsmysteriet eller svaret på de eviga fakta blir uppenbarat |
1387. | Varför världsplanens manifestation har kostat liv och hälsa, skapat tortyr och lemlästning, sorg och tårar eller alla former av mörker och dock är hundraprocentig "kärlek" |
1388. | Varför det högintellektuella väsendet måste ropa ut över hela universum att "allt är mycket gott" och inför Guds åsyn utbrista: "Låt din vilja ske, inte min" |
1389. | Om "döden" vore ett verkligt slut på det levande väsendets tillvaro |
1390. | Om de levande väsendena inte kan uppleva själva den stora utvecklingsprocessen, för vem är den då skapad? |
1391. | Skulle de miljonåriga utvecklingsepokerna ha varit till enbart för att skapa en abstrakt företeelse, som fortsätter att bestå medan de levande väsendena själva dör? |
1392. | De levande väsendenas bloddrypande öden eller mörka livstillstånd kan inte ha funnits till enbart som scenerier i ett skaparverk, vars helhetsupplevelse aldrig kan bli realistisk för något levande väsen |
1393. | En egendomlig världsbild eller en tragisk livsuppfattning: Det stora konstverket består, men det levande liv som har förmåga att se det, dör eller förgår och får därigenom aldrig se det |
1394. | Är det inte märkligt att världsbilden eller det stora konstverkets lokala mikroskopiska detaljer är hundraprocentigt logiska eller nyttiga, medan helheten i sig själv är hundraprocentigt onyttig eller ologisk? |
1395. | Vid "krigets" eller kärlekslöshetens innersta källa eller ursprung |
1396. | Hur ska en världsbild, som är kulminationen av dåraktigheter, kunna omskapa ett väsen till "Guds avbild, till att vara lik honom"? |
1397. | En oestetisk världsbild. Det är på tiden att jordmänskligheten får revidera sin världsuppfattning |
1398. | Jordmänsklighetens största misstag: Den ignorerar "livet" bakom materien eller världsalltet |
1399. | Hur begreppet "döden" kommit in i världen |
1400. | Varför jordmänniskan blev en tillbedjare av "döden" i stället för "livet" |
1401. | Ju mer jordmänniskan förnekar "livets" existens, desto mer bevisar eller bekräftar hon just att "livet" existerar |
1402. | Materierna eller ämnena kan inte vara livets allra högsta facit. De kan inte utgöra "det" som tänker, resonerar och skapar |
1403. | Varför det upplevande "något" eller "livet" bakom materierna eller ämnena inte kan förnekas |
1404. | Varför "det" som upplever inte kan vara identiskt med kropparna eller de fysiska organismerna |
1405. | Den materialistiska vetenskapen har inget annat svar på frågan om "livets uppkomst" än "tillfällighet" |
1406. | Om det levande väsendet är en produkt av "tillfällighet", är det svårare för detta väsen att bli till än det är att dra en vinstlott i ett lotteri, där det bara finns en enda vinstlott på miljoner nitlotter |
1407. | Om "tillfällighet" vore livets orsak, måste det levande väsendets framträdande bero på – inte "en tillfällighet", utan miljoner "tillfälligheter" |
1408. | Varför det levande väsendets uppkomst eller tillblivelse på det fysiska planet inte beror på "tillfällighet" |
1409. | Målet eller avsikten med all manifestation, skapelse eller materiebildning |
1410. | Eftersom Skaparen eller det gudomliga något är en evig företeelse, blir det mening i tillvaron. Tillvaron blir kulminationen av "rättfärdighet" |
1411. | Spiralkretsloppet är identiskt med själva "rättfärdigheten" uppenbarad i alla materier |
1412. | Den gudomliga meningen med "utvecklingsstegen" och "spiralkretsloppet" |
1413. | Det är inte så märkligt att anden eller jaget måste "födas på nytt" för att komma in i nästa sfär |
1414. | Det levande väsendets passage av utvecklingsstegen i form av odödligheten eller evigheten är det enda som kan göra väsendet till "ett med Fadern" och därmed till "vägen, sanningen och livet" |
1415. | Hur vi genom våra analyser har sett att universums struktur är "kärlek" och att den har fört jordens fysiska framträdande till ett stadium, där denna jord uppfyller alla betingelser som skådeplats för "himmelriket" |
1416. | Varför skulle avsikten inte vara att bringa individens viljeföring att uppfylla kärlekens lagar, när hela universums struktur är kärlek? Det är livsfarligt för mikroben att gå emot universum |
1417. | Varje form av kärlekslöshet gentemot nästan är ett attentatsförsök eller sabotage på själva världsalltets struktur i vårt eget medvetande- eller manifestationsområde |
1418. | Hur det blir ett faktum att Försynen önskar omdana individen till att vara i kontakt med "allkärleken" eller världsalltets struktur |
1419. | Vad "domens dag" eller det stora världsdramat avslöjade |
1420. | Varför forskaren eller läsaren bör erinra sig att universums huvudstruktur enbart är "allkärlek" |
1421. | Jordmänniskan kan inte bli kvar på sitt nuvarande utvecklingssteg med tillhörande äktenskapliga företeelser |
1422. | Är inte jordmänniskorna på väg att "drivas ut" ur sitt nuvarande sexuella "paradis" genom "orm" och "förledande" |
1423. | Varför det bibliska "syndafallet" inte var något "syndafall", utan en gudomlig välsignelse utan vilken väsendena aldrig någonsin skulle kunna återfå sitt "kosmiska medvetande" |
1424. | Det bibliska "paradiset" och dess "Adam" och "Eva" är "växtriket" respektive "växterna" |
1425. | Genom "ormens förledande" eller "ätandet av kunskapens träd" utvecklade sig "växtväsendet" till ett "djur" och sedan till "den jordiska människan" eller geniet i att dräpa, mörda och lemlästa |
1426. | För att bli "ett med Fadern", för att bli "en fullkomlig människa", måste jordmänniskan också bli ett geni i att praktisera "det goda" eller "allkärleken" |
1427. | Världsåterlösarna eller mänsklighetens största ledare är inte "förledare", utan är till allra största välsignelse, även om deras uppgift vid en viss tidpunkt är att befordra "djurrikets undergång" i väsendenas mentalitet och tillhörande sexuella företeelser |
1428. | Nya testamentets ideal om kärlek till nästan befordrar inte "mannens" eller "kvinnans" normalitet och den därmed förbundna sfär som utgör "de lyckliga äktenskapens zon" |
1429. | Det var inte så märkligt att översteprästerna för det mest äktenskapsbundna folket i världen korsfäste Världsåterlösaren eller en så uppenbar inkarnation av "kärleken till nästan" |
1430. | Liksom man förbannat den bibliska "paradistilldragelsen" och kallat den "syndafallet", har man till en viss grad börjat förbanna den nya "paradistilldragelsen" |
1431. | "Paradiset" är kulminationen av vart och ett av spiralkretsloppets sex riken. Då väsendena är underkastade kretsloppet, måste de passera vart och ett av dessa rikens "paradis", och kommer därmed vid övergången från det ena "paradiset" till det andra att uppleva principen "helvetet" |
1432. | Varför pionjärerna för ett begynnande nytt rike eller "paradis" i spiralkretsloppets mörkersfär först blir mottagna med indignation och förföljelse, ända till avrättning, för att därefter bli gudomliga eller överjordiska föremål för tillbedjan i form av "helgon" eller "gudar", varvid deras ideal blir auktoriserad moral för hela flocken eller samhället |
1433. | Varför väsendena förlorade kunskapen om och förmågan att orientera sig i "mörkrets värld" och blev "instinktväsen" eller "växter" |
1434. | "Adam" och "Eva" måste "dö" och förlorade sitt kosmiska medvetande |
1435. | När det levande väsendet tror att det självt och "allt levande" bara är "materia" och att jordens och planeternas tillblivelse och det åtföljande animaliska livet endast beror på en tillfällighet |
1436. | Den "kosmiskt medvetslösa" jordmänniskan behandlar sin nästa eller sina medväsen som "materia" |
1437. | Inget levande väsen "dör" i ett krig, för alla kämpande parter i ett sådant är redan "döda" innan de börjar kriget |
1438. | Det som är "levande" kan aldrig bli annat än "levande", liksom "det döda" aldrig kan bli annat än "dött". Varför det levande väsendet tror att dess utmönstring av den fysiska kroppen är detsamma som "döden" |
1439. | "Döden" och "reinkarnationen" är två helt skilda företeelser. Den verkliga "döden" är endast en särskild form av upplevelse av "det eviga livet" |
1440. | Varför jaget endast kan utgöra "något som är" |
1441. | Hur varje "skapat ting" eller varje begränsning i rum och tid i sig innefattar "oändligheten" respektive "evigheten" |
1442. | Med hjälp av sin skaparförmåga eller "X2" kan jaget växelvis göra sig identiskt med "livet" och "döden" |
1443. | Spiralkretsloppet består av en "livszon" och en "dödszon" |
1444. | Vad det är som gör att individen tror sig vara ett med materien eller ett "skapat ting", som alltså ska upplösas |
1445. | Jordmänskligheten är på resa genom "dödsriket". Vad som markerar dess närvaro där |
1446. | En bild av jordmänniskans döda eller livlösa inställning till sin eviga tillvaro, Gudomen eller den absoluta sanningen |
1447. | Spiralkretsloppets ljussida eller "livsriket" och dess speciella struktur |
1448. | "Kärleken till nästan" är fundamentet för "det riktiga människoriket", liksom "den äktenskapliga kärleken" är fundamentet för "djurriket" eller spiralens mörkerzon |
1449. | Liksom mörkret har kulminerat på de jordiska kontinenterna och haven, ska också ljuset eller fullkomligheten kulminera på dessa kontinenter och hav |
1450. | Jordmänniskans nuvarande mörka tillstånd har endast till uppgift att skapa längtan efter en "bestående fred" |
1451. | Varför läsarna särskilt måste sätta sig in i "kärlekslöshetens" och "kärlekens" analyser |
1452. | Väsen som inte har behov av könsprincipens eller kärlekens analyser |
1453. | Världen är inte full av lyckliga äktenskap |
1454. | Det sexuella eller erotiska begäret, som började som en liten bäck, blev så småningom en väldig flod som sprängde alla jordmänskliga uppdämningsförsök i form av sexuella morallagar och det av kyrkan välsignade juridiska äktenskapet |
1455. | Den sexuella eller erotiska kraften hos den tidigare jordmänniskan |
1456. | Den sexuella strömmen i dag och dess många former av genombrott genom de upprättade fördämningarna för denna ström |
1457. | Den sexuella utvecklingen visar sig också i tendensen att göra åtskillnad mellan samlag och befruktning |
1458. | Jordmänsklighetens förökning tycks inte lämna något övrigt att önska trots befruktningsförebyggandet |
1459. | Hur mycket äktenskapet än blir förhärligat genom film och skådespel med världens vackraste människor i rollerna, kan den stora, överallt förekommande vågen av sexuella begär dock inte hållas inom äktenskapets ramar |
1460. | Vad är det mänskligheten i stor omfattning ser i de genialiskt uttänkta och uppförda filmerna och skådespelen? |
1461. | Att bevista film och skådespel om äktenskap, är detsamma som att bevista ett slags rättsprocess, där det bara finns en "försvarsadvokat" men ingen "åklagare", och därför blir äktenskapet i film och skådespel överdrivet förhärligat |
1462. | Varför så många människor gärna ser film och skådespel |
1463. | Att nå förståelse av den period av äktenskapet som ligger bortom "smekmånadstiden", är framtidens lösning när det gäller äktenskapets fortbestånd |
1464. | Att ingå äktenskap, bilda hem och ha barn, har mer blivit en fråga om pengar än en fråga om naturlig förökning eller befordran av mänsklighetens fortbestånd |
1465. | Staten känner ännu inte alls sitt ansvar inför fortplantningsprincipen och bygger därför obekymrat luxuösa administrationspalats, samtidigt som den endast ger "fattighjälp" åt sin egen avkomma eller sitt eget kött och blods fortbestånd |
1466. | Varför "kulturstater" består av en besutten "överklass" och en utarmad "underklass", och deras städer visar upp "lyxkvarter" och "proletärkvarter" |
1467. | Varför varje stat borde välsigna och ha fullt medansvar för sin egen köttsliga avkomma |
1468. | Staten kommer att få erfara att det är en livsbetingelse för den själv att ställa sig solidarisk med föräldrarna i fråga om ekonomin för barnens förplägnad och därmed ta sin del av ansvaret för samhällets eller statens fortbestånd |
1469. | Kan det vara riktigt att friska, könsmogna unga människor helst ska undvika att föda barn för att staten då bättre ska få råd att skapa och upprätthålla sina lyxpalats och andra lyxföreteelser i sin yttre fasad? |
1470. | Att göra fosterdråp eller havandeskapsavbrott till auktoriserat hjälpmedel i kampen mot fattigdomen, är himmelsskriande emot naturens lagar och helt oförenligt med verklig kultur |
1471. | Det är inte läkarna, utan politikerna, som ska råda bot på den misär som samhällets barnafödslar utsätts för, därför att staten ännu inte känner sitt ekonomiska ansvar |
1472. | Den sexuella driften eller "den högsta elden" är "det godas" och "det ondas" alfa och omega |
1473. | "Den högsta elden" är "X2:s" vibrationsdomän |
1474. | "Fosterdråp" och "befruktningsförebyggande" av ekonomiska orsaker kan inte rättfärdigas, men detta utesluter inte att det finns andra orsaker som kan göra dessa företeelser till en plikt |
1475. | Var vi finner förklaringen till det sexuella mysteriet |
1476. | Jordmänniskan av i dag är inte samma naturmänniska, äktenskapligt sett, som forna tiders människa |
1477. | Vad som varit medverkande vid uppfinnandet av "fosterdråp" och "befruktningsförebyggande åtgärder" |
1478. | När det är riktigast att "förebygga befruktning" eller "avbryta havandeskap" |
1479. | Att "avbryta havandeskap", kan aldrig vara den hundraprocentigt fullkomliga lösningen på ett problem. "Befruktningsförebyggande åtgärder" är att föredra |
1480. | Är det inte synd att "förebygga befruktning"? |
1481. | Dåliga föräldraskap som blir avvärjda genom "befruktningsförebyggande" |
1482. | "Befruktningsförebyggande" är skapat av "lagen om kärlek till nästan" och bör därför endast användas i denna lags tjänst |
1483. | Varför traditionens moraliska föreskrifter inte kan råda bot på det nuvarande sexuella livets besvärligheter |
1484. | Vilka de kyrkliga religiösa auktoriteterna, sekterna och samfunden i dag kan hjälpa och vilka de inte kan hjälpa |
1485. | Kosmisk vetenskap, religiositet och irreligiositet |
1486. | Den stora religiösa folkmassans återvändande till ett officiellt verkligt erkännande av Gudomen kan omöjligt ske genom sekt- eller flockväsen |
1487. | Den övertro med vilken de religiösa sekterna och samfunden i dag avskiljer sig från flocken och blir till små stelnade samfund eller samhällen utanför det stora jordmänniskosamhället |
1488. | De religiösa sekterna eller moralsamfunden får den religiösa principen att förstenas eller förkalkas, i och med att de i själva verket är "diktatur" |
1489. | Lika gudomlig som diktaturen kan vara för ett okunnigt och primitivt folk, lika omöjlig och helt förödande är den för den nuvarande intellektuella delen av jordmänniskosamhället |
1490. | Vägen till den väntade "bestående freden" går inte genom något enskilt religiöst eller politiskt samfund |
1491. | Varför jordmänskligheten omöjligt kan "frälsas" eller uppnå "den bestående freden" genom det ena eller andra religiösa eller politiska samfundet |
1492. | Jordmänskligheten är inte avsedd att bli till animalisk teknik och automatik för en despotisk diktator eller enkelriktare |
1493. | Hurdant ett väsen ska vara och inte vara för att kunna ge uttryck för "Guds avbild" och framträda som identiskt med "uppfyllelsen av lagen" |
1494. | Varför man inte ska inkapsla manifestationen av "kärleken till nästan" i sektbildning, förenings- eller klickväsen |
1495. | Vad det innebär att "gå ut i världen och göra alla människor till Kristi lärjungar" |
1496. | Vägen mot ljuset går inte längre in i sekterna, utan ut ur dessa och in i offentligheten |
1497. | Kärleken till nästan är identisk med själva solens manifestationsprincip |
1498. | Det moderna kulturidealet, "att straffa och belöna", kan inte skapa den verkligt "bestående freden" |
1499. | Vad som avslöjar att jordmänniskan är ett ännu inte färdigt väsen, som inte kommit i kontakt med möjligheten till den paradisiska tillvaro som jorden redan sedan länge står beredd att bjuda |
1500. | De religiösa företeelserna med det auktoriserade prästerskapet och de härpå baserade politiska och juridiska myndigheterna och lagarna har inte kunnat förhindra det stora ragnarök, vars verkningar ännu plågar hela mänskligheten |
1501. | Jordmänniskan har blivit ett mysterium för den oinvigde |
1502. | Den gudomliga viljan eller livets mening med den jordiska människan blir uppenbar |
1503. | Det blir självklart att jordmänniskans organfunktion måste förändras, så att den, i stället för att befordra egoismen och den dräpande principen, befordrar osjälviskheten eller kärleken till nästan |
1504. | Några av de företeelser som den nya organförvandlingen redan har åstadkommit |
1505. | Varför nationernas eller staternas flockmedvetande verkar mer primitivt än deras enskilda intellektuella individer |
1506. | Varför självhärskar- eller diktatorsprincipen inte längre kan vara regeringsprincip |
1507. | Hur den demokratiska regeringsformen segrade över diktaturen, bringade diktatorn till självmord och hans hantlangare till krigsförbrytarschavotten och uppenbarade för oss "den sista tidens domedag" med skiljandet av "fåren" från "getterna" |
1508. | Hur det blir tydligt att diktaturen spelat ut sin roll |
1509. | Varför det endast är de ointellektuella som är lyckliga under en diktatur |
1510. | Diktaturens verkningar inom religionerna och kyrkans domän |
1511. | Diktaturen på det ekonomiska området |
1512. | Hur diktaturen framkallade demokratin |
1513. | Då den demokratiska regeringsformen befordras av flertalets gemensamma önskan, kan den endast hämmas av en utomstående "stormakt" |
1514. | Varför det alltjämt härskar "anarki" och inte verklig "fred" mellan staterna eller nationerna |
1515. | Hur en "stormakt" uppstår |
1516. | Varför en världsöverhet blir nödvändig |
1517. | Vad som är det största hindret för skapandet av en världsöverhet |
1518. | En upptäckt som visar vad som betingar "djuret" och "djurriket" samt den verkliga "människan" och "människoriket" samt vad som förhindrar en "bestående fred" |
1519. | Hur de två världskrigen med sina helvetesimpulser framkallade ansatsen till skapandet av ett "folkförbund" eller en världsöverhet |
1520. | Svårigheten vid skapandet av ett folkförbund eller en världsöverhet |
1521. | Hur det så småningom blir totalt omöjligt att skaffa sig fördelar eller vinster med hjälp av krig |
1522. | Segrarens lott i ett modernt krig |
1523. | Kriget blir omöjligt. Svårigheterna vid skapandet av en världsöverhet kommer förr eller senare att övervinnas, eftersom en verklig världsfred utan en sådan är omöjlig |
1524. | Verklig "fred" kan inte dikteras |
1525. | Diktatorsprincipen kan i dag endast befordras av ointellektuella eller primitiva väsen |
1526. | Varför "demokratin" men inte "diktaturen" kan skapa en verklig världsfred |
1527. | Vad som framkallar "samvetskval" |
1528. | Den jordiska människan är ett "krigsväsen" och hennes mentalitet är en "krigsskådeplats" |
1529. | Vad som skiljer den jordiska människan från djuret. Det är inte så märkligt att världens största visa har sökt leda väsendena fram till tron på den humana sidan i deras medvetande |
1530. | Vägen till "himmelriket" går endast genom avvänjningen från den "djuriska" naturen och tillvänjningen till den humana eller mänskliga naturen i jordmänniskans mentalitet |
1531. | Vad vi genom våra kosmiska analyser har visat angående moral och kärlek till nästan |
1532. | Vad vi har kvar att utreda i denna del och vad vi har att analysera i nästa del |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.