Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
 
 
Avancerad sökning
  Det eviga livet
  Kapitel 13    Det levande väsendet
1053.    Den utvecklade forskaren och "de skapade tingens" illusoriska framträdande
1054.    Det är endast "utanför" livet som "de skapade tingen" är illusoriska. Inom livet är de orubblig verklighet
1055.    Det levande väsendets eviga existens kan endast upplevas genom "timliga" detaljer, men det är inte de "timliga" detaljerna, "djuret" eller "människan" som är "det levande väsendet"
1056.    Hur "de skapade tingen" framträder som "illusioner"
1057.    Det levande väsendets "X-tillvaro" kan aldrig bli tillgänglig för direkt praktisk upplevelse
1058.    Hur vi kommer till insikt om vår eviga existens. Varför "timliga" analyser inte kan vara absoluta uttryck för det levande väsendets eviga existens
1059.    Hur "evig utveckling" är ett logiskt uttryck
1060.    Hur "evig inveckling" också är ett logiskt uttryck
1061.    Om vi förnekar spiralkretsloppet
1062.    "Tankeförvillelse" och konsekvenser av det. "Tröskelns väktare"
1063.    Väsendets "timliga" sida eller den direkta "upplevelsen av livet"
1064.    Det upplevande "något" och "livsupplevelsen" utgör tillsammans en oskiljbar, evig enhet, som i sin tur är detsamma som "det levande väsendet", självet eller jaget
1065.    "Det levande väsendet" såsom identiskt med "nuet" och "evigheten"
1066.    "Evigheten" är detsamma som jaget eller "det oföränderliga", medan "nuet" är "det levande väsendets" manifestationsformer eller "det föränderliga"
1067.    "Förfluten tid" och "framtid" kan endast existera i "nuet" som något "tänkt" eller "andligt"
1068.    Varje slag av upplevelse måste existera som ett "tidsbegrepp". Allt som inte är "tid" och därför inte kan vara "nuet", är otillgängligt för förnimmelse
1069.    "Det upplevande något" i varje upplevelse. "Jaget" och "evigheten"
1070.    Då "det levande väsendet" är en enhet, bestående av "tiden" och "evigheten", är dess odödlighetsanalys grundad i den orubbliga verkligheten
1071.    "Tröskelns väktare" eller konsekvenserna av tankeförvillelse eller en missuppfattning av livets kosmiska analyser
1072.    Kan missuppfattning av livets kosmiska analyser vara ett hållbart, praktiskt fundament för forskarens dagliga liv?
1073.    "Tiden" och "evigheten" kan inte förekomma åtskilda utan endast som en enhet, som i form av "det levande väsendet" utgör helhetsanalysen bakom alla materiekombinationer såväl i mikrokosmos och makrokosmos som i mellankosmos
1074.    "Det levande väsendet" kan endast existera som antingen "kärleksfullt" eller "kärlekslöst", antingen "primitivt" eller "intellektuellt" osv. I motsatt fall är det inte "levande"
1075.    "Det levande väsendet" är "tiden" och "evigheten", "Gudomen" och "livet" uppenbarade i kött och blod
1076.    De "timliga" analyserna som illusion
1077.    De "timliga" analyserna som verklighet
1078.    Urupplevelsen av "rummet" och den första markeringen av jaget som "levande väsen"
1079.    "Perspektivprincipens", "förnimmelseområdets" och "rörelsens" uranalys
1080.    "Avståndsbegreppet" eller urformen "nära" och "fjärran"
1081.    Urformen "storlek", "fasthet", "porositet", "vikt" och "perspektivprincipen"
1082.    Alla har rätt. Väsen och ting är verkligen "goda", "onda", "rättfärdiga", "ljusa", "mörka", "vackra" och "fula" i de förnimmelseområden, där de just förnims eller uppfattas på det sättet, och är således inte "illusioner"
1083.    Varför ett väsens förnimmelse blir "individuell" och absolut endast kan vara "abstrakt" för ett annat väsen
1084.    "Det levande väsendet" är en värld för sig, som är absolut verklighet för detta väsen
1085.    "Det levande väsendets" förnimmelseområde är en ändamålsenlig växelverkan med Försynen, ett individuellt samtal med Gudomen, som leder till "heliggörelsen" av Gudomen
1086.    Varför "allt är mycket gott"
1087.    Varför det som av ett väsen förnims som "lycka", av ett annat väsen förnims som "olycka"
1088.    Att företeelserna förnims som "orättfärdighet", "lidande", "sorg" och "synder" beror på en bristande överblick, eller att de med andra ord förnims från en inte tillräckligt högt liggande "utsiktspunkt"
1089.    "Förnimmelseberget". "Det levande väsendets" "storhorisont"
1090.    De levande väsendena utgör individuella "mikroutblickar"
1091.    "Det levande väsendets" olika former av framträdande, såsom växter, djur, människor etc., är realistiska perspektivförhållanden
1092.    "Arter" eller "folkslag" är detsamma som mentala "gemensamhetsutblickar" av "levande väsen" med besläktade individuella utblickar
1093.    Vad som är förutsättningen för det levande väsendets "individualitet". Vad kännedomen om "individualitetens" orsak betyder
1094.    En "upplevelse" eller "tanke" måste, för att bli fullkomlig, genomgå "spiralkretsloppet" och är liksom det levande väsendet underkastad reinkarnationsprincipen
1095.    "Tankarna" framträder som instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minnestankar, liksom de levande väsendena framträder som instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minnesväsen
1096.    Det levande väsendets "tanke" måste i överensstämmelse med livets lagar för "rörelse" utvecklas från "ofullkomlighet" eller "primitivitet" till "högintellektualitet"
1097.    Den verkliga sanningen är detsamma som genialitet. Osanning är detsamma som primitivitet
1098.    Från förnimmelseområdets periferi till dess centrum genomlöper "upplevelsen" eller "tanken" hela sin utveckling från "aning" till "faktum"
1099.    Förnimmelseområdets yttersta periferi är i princip ett "växtrike", befolkat med "vegetabiltankar"
1100.    Förnimmelse eller upplevelse är en evig utlösning av "orsak" och "verkan"
1101.    All rörelse eller utlösning av energi i tillvaron är identisk med förnimmelse eller livsupplevelse. De "levande" och de "döda" krafterna
1102.    Förnimmelseförmågan är en i förväg existerande "orsak", av vilken varje upplevelse och dess särskilda fas eller stadium i kretsloppet är "verkningar"
1103.    "Tankens" eller "upplevelsens" utveckling eller passage i kretsloppet är liksom det levande väsendets passage i detta kretslopp underkastad "avbrott", "reinkarnation" eller "återfödelse". Begreppet "döden" är ännu för allmänheten endast en "tanke" på "nebulosa-" eller "aningsstadiet"
1104.    Jaget och förnimmelseförmågan såsom identiska med växlande "orsak och verkan"
1105.    Förnimmelseområdet består av spiralkretsloppets sex riken
1106.    Det levande väsendets jag är närvarande i förnimmelseområdets sex riken på samma sätt som "det gudomliga något" eller Gudomens jag är närvarande överallt i universum
1107.    Grundenergiernas kapacitet i "växtriket". "Instinktenergin" som den första "dagsmedvetandebärande" energin i spiralkretsloppet
1108.    Det levande väsendet i "salighetsriket"
1109.    "Salighetsrikets" och "guldkopiornas" uppkomst. Minnesförmågan är en mental "förgyllningsförmåga". "Salighetsriket" är en "förgylld" värld
1110.    Skillnaden mellan jordmänniskans och salighetsväsendets naturer
1111.    Hur jordmänniskan upplever "salighetsriket" på det fysiska planet
1112.    Väsendet i "salighetsriket" har ingenting med de "yttre" dagsmedvetna tids- och rumsförhållandena att göra. Tid, ting och platser, som för länge sedan är tillryggalagda som realistiska upplevelser på det fysiska planet, kan åter skapa "nutid", "framtid" eller "förfluten tid" på "salighetsplanet"
1113.    "Den yttre världen" är ett "arbetsplan", medan "den inre världen" eller "salighetsriket" är ett "viloplan"
1114.    "Salighetsriket" eller väsendets "inre värld" är inte total "stillhet" eller "energilöshet"
1115.    Vad som utgör "vilan" i "salighetsriket"
1116.    Vad som framkallar längtan eller begäret efter den "vila" som livet i "salighetsriket" är
1117.    Varför det enbart är väsendena i "den gudomliga världen" och inte den jordiska människan som längtar efter "vilan" i "salighetsriket"
1118.    "Salighetsriket" är uppfyllelsen av väsendets djupaste längtan efter "vila"
1119.    Varje väsens "salighetsrike" är dess egen absolut individuella "inre värld"
1120.    Detaljer i "salighetsriket" är tillgängliga för andra väsen endast genom "materialisation" eller "kopiering" i "den yttre världens" materia
1121.    Väsendets "inre värld" eller "salighetsriket" är en "levande kopia" av hela det upplevda universum eller världsalltet, skänkt till detta väsen som en "gåva" från den eviga Försynen
1122.    Det levande väsendet har Gudomen till upphov liksom en jordmänniska har ett föräldrapar till upphov
1123.    Att den jordiska föräldraprincipen representeras av två väsen hindrar inte att denna princip i sin grundidé är identisk med den överjordiska föräldraprincipen, som endast representeras av ett väsen
1124.    Den jordiska föräldraprincipens två väsensarter eller två kön kan omöjligt utlösa "kärlek till nästan", eftersom deras organiska struktur betingar att de endast kan begära och älska väsen av "motsatt kön"
1125.    Den av diktare lovprisade "kärleken" mellan väsen av "motsatt kön"
1126.    "Moderskärleken" är självisk och kan därför inte vara "absolut kärlek" eller "renodlad kärlek"
1127.    Adoptivföräldrars kärlek är av samma själviska natur som vanliga föräldrars kärlek. Familjekärlek kan inte uppfylla lagen för tillvaron
1128.    Det är inte "moders-" eller "föräldrakärleken" som världsåterlösningen eller den genom Bibeln återberättade visdomen inspirerar till, utan till en "familjeprincip" som gör alla levande väsen till en enda familj, av vilken vartenda existerande väsen är medlem
1129.    Allt mörker i världen, krig och lemlästning, sorg och lidande, är uteslutande en följd av jordmänniskans sexuella polinställning
1130.    Skillnaden mellan släktskapet med Försynen och släktskapet mellan de jordiska människorna
1131.    Varför världens största ideal blev detta: "Du skall älska din nästa som dig själv"
1132.    Vem är vår "nästa"? "Kärlek till nästan" är ett annat slag av kärlek än sympatin för "det motsatta könet"
1133.    "Gemensamhetskön" eller den organiska strukturen bakom "kärleken till nästan". "Den fullkomliga människan"
1134.    Den jordiska människans förvandling från "halvväsen" till "helväsen"
1135.    Skillnaden mellan "halv-" och "helväsen". "Den fullkomliga människans" organiska struktur gör "nästan" till ett "nytt kön"
1136.    Varje form av "kärlek" är i absolut mening "sexuell behagsförnimmelse"
1137.    Den utvecklade jordmänniskan framträder med en större sexualitet än något annat väsen på jorden, en sexualitet som är befordrad av världens största visa eller av allt som stimulerar och utvecklar verklig "kärlek" eller "kärlek till nästan"
1138.    "Kärlek till nästan" är "sexualitet" och utgör därmed "den högsta elden"
1139.    Jordmänniskans organism utvecklas till att bli ett speciellt "smekningsorgan"
1140.    Skillnaden mellan "den ordinära sexualiteten" och "den nya sexualiteten" eller "den högsta elden"
1141.    När "den nya sexualiteten" utlöser "Guds rike" eller det fullkomliga människoriket på jorden
1142.    Utan "den högsta elden" måste "Guds rike" eller den förebådade "nya himlen" och "nya jorden, i vilken rättfärdighet bor", vara en omöjlighet i universum
1143.    Det fullkomliga människorikets sexualitet utgör varken en normal eller en abnorm "enpolig sexualitet"
1144.    Jordmänniskans normala sympati eller utvecklade lust att visa ömhet mot väsen utanför det rent äktenskapliga könsområdet, såsom väsen inom det egna könet, samt hennes lust att smeka djur, är inte en "enpolig" sexualitet, förälskelse eller älskog
1145.    Av jordmänniskans sexualorganiska strukturer är den ena (den äktenskapliga eller enpoliga) C-vetande, medan den andra (kärleken till nästan) ännu bara är A- och B-vetande
1146.    Den jordiska människans konstnärliga intressesfär ligger utanför det äktenskapliga området och verkar därför underminerande på detta
1147.    Jordmänniskans konstnärliga och vetenskapliga intressen är en oäkta "sidomake", som kan hållas vid liv enbart på bekostnad av den äktenskapliga energin och därför gör väsendet till en degenererad äkta make eller maka, men till en "större människa"
1148.    Var man finner de fullkomliga äktenskapen och därmed uppfyllelsen av det gudomliga budet: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden"
1149.    Det hundraprocentigt äktenskapliga väsendet kan uppfylla Skaparens bud om att föröka människorna, men det kan omöjligt uppfylla hans bud om att "lägga jorden under sig". Detta kan endast uppfyllas av helt andra väsen
1150.    Vad är "konst"?
1151.    När det bakom viljeföringen är för mycket "känsla" i förhållande till "intelligensen"
1152.    När det bakom viljeföringen är för mycket "intelligens" i förhållande till "känslan"
1153.    Allkärleken och tillkomsten av väsendets insikt
1154.    Så länge väsendet har för mycket intelligens i förhållande till känslan eller för mycket känsla i förhållande till intelligensen, kan det inte vara någon absolut eller fullkomlig "konstnär", utan måste då vara den ännu inte färdiga "Adam" eller "Eva"
1155.    Ett väsen som endast kan förnimma illusoriskt kan inte vara "människan skapad till Guds avbild" och därmed inte vara en rättfärdig härskare över jorden eller den som uppfyller det Gud avsett med "Adam" och "Eva"
1156.    Den fullkomliga födan för den fullkomliga människan är "den förbjudna frukten" från "kunskapens träd"
1157.    "Adams" och "Evas" första, ursprungliga mentala livsform eller väsenstillstånd
1158.    Väsendenas ätande av "kunskapens träd" når sin kulmen i ätandet av andra väsens kött och blod
1159.    Begreppen "Adam" och "Eva" är en universalbeteckning för det levande väsendet i dess passage genom växtriket, djurriket och det därtill hörande jordmänskliga stadiet
1160.    Varför livets högsta sanningar överallt i Bibeln och andra heliga böcker endast delges i bilder eller liknelser och inte i vetenskapliga utredningar eller analyser
1161.    Varför den enfaldige inte kan komma i kontakt med en vetenskaplig tolkning av Gudomen eller de högsta facit
1162.    Det ointellektuella väsendets kontakt med den absoluta sanningen är inte en fråga om en vetenskaplig utredning av denna sanning, utan en fråga om en förenkling eller anpassning till väsendets primitiva uppfattningsförmåga
1163.    Principen för väsendets fysiska synförmåga upprepar sig i förnimmelsen av spiralkretsloppet
1164.    Varför det måste finnas en världsåterlösning
1165.    Världsåterlösningsprincipens nödvändighet visar oss att "Adams" och "Evas" tillblivelse inte är eller var en ögonblicklig "mirakelskapelse"
1166.    Bibelns och andra heliga böckers traderade berättelser är endast avsedda att vara vägledning för särskilda lokala utvecklingssteg i spiralen och inte en vetenskaplig utredning av den absoluta sanningen. En sådan utredning kan endast ske genom "hjälparen, den heliga andens" ankomst
1167.    Varför världsåterlösningen i de gamla berättelserna betecknar skapelsens sju tidsepoker som "sju dagar"
1168.    De gudomliga berättelserna uppehåller sig endast vid väsendets passage genom spiralens mörkerzon. I spiralens ljuszon har väsendena ju själva blivit "vägen, sanningen och livet" och behöver inte längre andra väsens vägledning
1169.    Tillkomsten av en bro mellan "dogmtron" och den andliga vetenskapen
1170.    Varje kretslopp eller varje rike i spiralen har sitt särskilda "syndafall" med "orm", "Adam" och "Eva"
1171.    Väsendets "självständighets-" och "osjälvständighetsstadier" i spiralkretsloppet
1172.    Väsendets "nakenhet" och världsåterlösningsprincipens nödvändighet
1173.    "Adams" och "Evas" mättnad på mörkret och deras därav utlösta mentala inställning till "mörkret" och "ljuset" i dag och dessa två företeelsers världsåterlösare
1174.    Varje enskilt rike i spiralen uttrycker paradisberättelsen
1175.    "Guds tal" och "ormen" i "Edens trädgård"
1176.    Bibelns berättelse om det levande väsendets första framträdande på jorden tillkom vid en tidpunkt då "ormens" uppgift nästan hade spelat ut sin roll
1177.    Bibelns stora partiskhet för "ljuset" och dess åtföljande "välsignelse" av "ljuset" samt dess motsvarande "förbannelse" av "mörkret" är uttryck för en intill leda framträdande mättnad av "kunskapens träd" hos dess upphov
1178.    "Ormen" och världsåterlösningen
1179.    "Adam" och "Eva" var mättade av "ljuset". Bibeln bekräftar kretsloppet och avslöjar att det begynnande livet på jorden haft en "forntid", vars kulminationsområde inte kan ha varit på jorden
1180.    Berättelsen om "Adam" och "Eva" är en vacker skildring av en stor ljustillvaro, där reinkarnationen ännu inte existerade i den robusta form, under vilken den nu är känd och framkallar tron på en verklig "död"
1181.    Guds ord till "ormen" och uppfyllelsen av dessa som en välsignelse för mänskligheten
1182.    Guds ord till "Eva" avslöjar att hon och "Adam" i "paradiset" inte var underordnade den djuriska maktprincipen eller den "enpoliga" sexualitetens organiska struktur
1183.    "Växtväsendet" utgör "Adam" i hans första "ljustillvaro" i "Edens trädgård"
1184.    När sanningen anpassas för den naive i form av en sagoberättelse, måste denna saga i sin innersta struktur ständigt vara ett absolut uttryck för sanningen och därmed uppgå i en högre enhet med andra verkliga sanningsskildringar
1185.    Varför den för den naive gjorda sanningstolkningen skapar vantro hos det med enbart intelligens framträdande väsendet, medan den lätt förstås av den högintellektuella visa
1186.    Om "materialistens" utestängning från sanningen inte existerade. Varje ädel forskare kommer att få se den absoluta sanningen stråla från Bibelns och andra heliga skrifters dogmer, blad och spalter
1187.    "Adam" var i sitt första framträdande inte något speciellt "hanväsen" eller något speciellt "honväsen". Det existerade endast ett slags kön i "Edens trädgård"
1188.    Varför det "inte var gott för Adam att vara ensam"
1189.    "Adams" djupa "sömn" under "skapelsen av Eva eller "människan" på växtens stadium
1190.    "Adam" eller den första väsensarten i "Edens trädgård" var "självbefruktande"
1191.    "Adam" som ett väsen som inte kunde "synda" och inte visste, varför det inte kunde "synda"
1192.    Skapelsen av "Eva"
1193.    Varför det maskulina väsendet i berättelsen även i fortsättningen benämndes "Adam", trots att det inte var den ursprunglige "Adam"
1194.    Om "Adam" inte hade blivit förvandlad
1195.    Skillnaden mellan den ursprunglige "Adam" och "Adam" av i dag
1196.    "Utdrivningen ur paradiset" var ett nödvändigt led i den gudomliga skapelseplanen
1197.    Varför "utdrivningen ur paradiset" är en välsignelse som ingen jordmänniska vill vara utan
1198.    Väsendenas bedömning av och okunnighet om paradisberättelsens innehåll av den absoluta sanningen
1199.    Varför självbefruktningens princip och väsen måste sättas ur spel och två slags kön, "mannen" och "kvinnan", måste uppstå. Början till det levande väsendets invigning i kunskapens mysterium
1200.    Livets egen kosmiska struktur och bud om äktenskap. "Skenäktenskap"
1201.    Flertalet eller flocken befinner sig inte längre i "de fullkomliga äktenskapens zon" och auktoriserar därför "skenäktenskapet" med sin välsignelse
1202.    "Smekmånadstiden" är bara ett svagt återsken av det ursprungliga gudomliga äktenskapet
1203.    "Smekmånadstiden" inom de vanliga äktenskapen är en repetition av ett tidigare tillstånd och motsvarar de övriga repetitioner som förekommer i väsendets mentalitet av tidigare livs speciella principer och tendenser
1204.    Den vanliga orsaken till olyckliga äktenskap
1205.    Företeelser som inte är till fördel för äktenskapet. Varken kyrkliga eller juridiska auktoriteter kan förhindra den tilltagande undermineringen och upplösningen av äktenskapet
1206.    Äktenskap som inte är fullkomliga eller i kontakt med det sjätte budet
1207.    Det fullkomliga äktenskapet
1208.    Den gudomliga uppfyllelsen av äktenskapets bud existerar i dag endast som "smekmånadstiden" och varar inte längre livet ut
1209.    "Kamratskapsperioden" inom äktenskapet
1210.    "Äktenskapsperioden" inom äktenskapet
1211.    "Det fullkomliga äktenskapets" "paradis" har också sitt "syndafall", sitt "ätande av kunskapens träd" och sitt "ormens förledande"
1212.    Föreställningsförmågan som roten till det äktenskapliga samlivets undergång eller som "frestaren", "djävulen" eller "ormen"
1213.    "Haremet" som auktoriserad överträdelse av det sjätte budet
1214.    "Haremsäktenskapet" är brutalt och utan någon fullkomlig lycka
1215.    "Haremet" är uttryck för "de olyckliga äktenskapens zon"
1216.    Skillnaden mellan västerlandets "monogama" äktenskap och österlandets "haremsäktenskap". "Haremsäktenskapets" natur och konsekvenser
1217.    Endast ett "monogamt" äktenskap kan vara identiskt med "det fullkomliga äktenskapet" eller uppfylla betingelsen för en fullkomlig repetition av ett sådant äktenskap. En ny moralanalys måste här ingå i framtidens äktenskap
1218.    Auktorisation av föråldrade moralföreskrifter skapar "mentala krymplingar" i stället för "Guds avbild"
1219.    Det fysiska själslivets början hos växten
1220.    "Växtens" förvandling till "djur"
1221.    "Djurets" begynnande själsliv
1222.    Väsendets möte med det motsatta könet som en stråle från himlen. En sfär, där "Adam" och "Eva" inte är helt åtskilda som självständigt "hanväsen" och självständigt "honväsen"
1223.    Väsendet börjar få vaken dagsmedveten viljeföring och förnimmelse av hunger och mättnad och upphör därmed att vara "växtväsen" och blir "djur"
1224.    Det begynnande "djurets" hunger och mättnad, självbevarelsedrift och de därmed förknippade ansträngningarna syftar till att upprätthålla en fortsatt förbindelse mellan gudasonen och den himmelska världen under hans passage genom mörkrets zoner
1225.    "Skapelsen av Eva" (skapandet av det motsatta könet) var tillfredsställandet av ett överjordiskt begär hos det begynnande djuret. Med detta tillfredsställande befästes tillträdet till det himmelska ljuset i djurets domän
1226.    Väsendenas möte med det motsatta könet i djurriket blev så småningom en helt förhärskande faktor bakom deras viljeföring
1227.    Mötet mellan de två könen blev det allt överstrålande himmelska ljuset, som förde "Adam" och "Eva" fram till den dräpande principens allra högsta kulmination och gjorde dem till genier i att överträda livets lagar, gjorde dem till levande mordinstrument i stål, kött och blod, vars efterlämnade spår hette död, lemlästning, ångest och undergång
1228.    Gudasonens passage genom mörkret är fullbordad. Det himmelska ljuset i form av de två könens omfamning i äktenskap börjar flämta. Den andligen "döde" gudasonen börjar sakna himlen, sin gudomlige Fader och sitt eget liv
1229.    Livet har lämnat det "enpoliga" väsendet. "Adam" och "Eva" ilar mot sin grav, men deras själar ilar mot "livets träd". Den i mörkret invigde gudasonen ilar nu tillbaka till sin evige Fader
1230.    "Evaskapelsen" och "skapandet av människan till Guds avbild" är rotfästa i väsendets förvandling till ett "enpoligt" väsen, respektive dettas förvandling till ett "dubbelpoligt" väsen
1231.    "Adam" och "Eva" (den jordiska mannen och kvinnan) är inte längre vad de förr varit. "Döden" har hunnit i fatt dem som åt av "kunskapens träd"
1232.    Vi har kommit till en viktig vändpunkt i det levande väsendets historia
1233.    "Förälskelsen" i det motsatta könet är väsendets högsta tillbedjan av sig självt och skapar hatets lågor eller "livets ande" i mörkrets manifestationer och är orsaken till att gudasonen tror sig vara ett med "döden" i stället för med "livet"
1234.    Hur skulle "mörkret" eller "ljusets" kontrast uppstå, om inte "den högsta elden" delade sig i två lågor?
1235.    Hur skulle "mörkret" åter kunna avlägsnas från väsendets medvetande annat än genom att "de två lågorna" återförenades till "en låga"?
1236.    Uppfattningen om de levande väsendenas identitet som "syndare" är "övertro"
1237.    Varför ett "straff" känns som "orättvisa" och varför "hämnaren" eller "förbrytaren" känner sin "hämnd" eller sitt "brottsliga" handlande som "rättvist"
1238.    Väsen kan endast påverkas av främmande väsens synpunkter i den mån dessa är besläktade med deras egna, varigenom grupp- eller "flockbildning" uppstår
1239.    "Förbrytarna" vet mycket väl att de får "straff" när de överträder samhällets lagar, men de kan omöjligt uppfatta dessa lagar som överensstämmande med sitt eget "rättsbegrepp" eller sin syn på livet och iakttar dessa lagar endast med hjälp av "dressyr"
1240.    Väsendenas olika mentala inställning till samhällslagarna kan inte ändras genom befallning eller lagbud
1241.    Den direkta personliga "hämnden", "straff" och underkuvande deformerar individen, mentalt sett, i stället för att fullkomna honom
1242.    Väsendets förmåga till insikt och uppfattning av "rättvisa" bestäms inte av viljan
1243.    Varför väsendenas förmåga till insikt är olika
1244.    Det moderna "straffande" samhället kräver andlig och moralisk enkelriktning av alla människor och är självt den största överträdaren av den lag som det genom hot om "straff" och "avrättning" tvingar sina invånare att hålla, varvid detta samhälle kolliderar med "kristendomen"
1245.    Samhället är i disharmoni med sig självt. Dess praktiska liv är i stor utsträckning "krig", "straff" eller "hämnd", men det tror att detta utövande är "kristendom"
1246.    Samhället måste lära sig förstå att de så kallade "förbrytarna" i själva verket inte är "förbrytare", utan "yngre bröder" i utvecklingen. Varför det är lätt och självklart för samhällets "aktningsvärda medborgare" att vara i kontakt med dess juridiska lagar, medan det är besvärligt för "förbrytarna"
1247.    Hur den dom med vilken vi dömer andra, utgör domen över oss själva
1248.    Varför "den rene" inte "dömer" någon
1249.    Samhällets eller statens "straffanstalter" och "fängelser" kan inte ögonblickligen avskaffas genom befallning eller lagbud, utan enbart genom en gradvis utveckling
1250.    Varför "kosmiska analyser" är nödvändiga
1251.    Vilka väsen "de kosmiska analyserna" är nödvändiga för
1252.    Vilka väsen "de kosmiska analyserna" inte är nödvändiga för
1253.    Det kommer alltid att finnas "straffande", "tuktande" eller "hämnande" väsen i ett samhälle så länge det finns behov av det, helt oberoende av hur många väsen det finns som inte längre på något vis kan vara med om att "straffa" eller "hämnas"
1254.    Väsen som i dag har behov av framtidens syn på "rättvisa"
1255.    Vad som gäller för pionjärerna för den nu begynnande nya kultur- eller moralepoken i världen
1256.    Varför det inte är smärtfritt att höra till den nya kulturepokens pionjärer
1257.    Kärleken kan råda bot på skarpa mentala motsättningar, även om förståelsen ännu inte är för handen
1258.    Vad som gör ett väsen till "segrare"
1259.    Vad som gör "segraren" till "förbrytare" eller statens och kulturens "fiende"
1260.    Vilka som är "förbrytarna" eller statens och kulturens "fiender"
1261.    Varför "förbrytarna" måste inkarnera inom en högre kulturs område
1262.    Karma eller vedergällningslagens eviga struktur är en "speglingsprincip" och inte en "straffprincip"
1263.    Varje slag av "olyckligt öde" är verkan av ett "kosmisk-kemiskt" misstag eller ett felgrepp mot "lagen om orsak och verkan", som väsendet i fråga gjort sig skyldigt till, och kan således inte vara ett "straff" från Försynens sida
1264.    Om ämnenas reaktionsegenskaper inte vore oföränderliga, utan bara verkade till följd av väsendenas önskningar
1265.    Utan oföränderligheten i ämnenas reaktionsegenskaper skulle all planläggning eller allt medvetandeliv vara fullständigt omöjligt
1266.    Hur väsendets jag kan skapa med hjälp av ämnenas reaktionsegenskaper och därigenom upprätthålla sin organism, manifestera karaktär, begär och handlingar och därvid självt vara ett slags "ämne" i förhållande till sin omgivning
1267.    Det levande väsendets reaktion som "ämne" i förhållande till omgivningen kan vara kulminerande "kärlek" eller kulminerande "hat", vilka två reaktionsformer är de yttersta polerna för all reaktion eller energiutveckling i universum
1268.    Varje levande väsen utgör en "ämneskombination", vars reaktionsförmåga visar att den utgör en eller annan grad av "hatämne" eller "kärleksämne" inför omgivningen
1269.    De levande väsendenas framträdande som "hatämne" och "kärleksämne" är livsnödvändigt för makroväsendet och därmed för världsalltets helhet eller Gudomens mentalitet och välbefinnande på samma sätt som våra egna mikroväsens reaktionsförmåga är livsnödvändig för vår egen manifestation och vårt normala välbefinnande
1270.    Utan ett jag och dess övermedvetande skulle varje slag av speciella "ämnen" vara en omöjlighet
1271.    "Ämnen" i ren form (oblandat tillstånd) finns inte. Ett "ämne" är alltid en kombination eller sammansättning av andra ämnen, som i sin tur kan analyseras ut i de sju grundenergierna: instinkt, tyngd, känsla osv.
1272.    Om instinkt- och tyngdenergierna inte existerade
1273.    Om känsloenergin inte existerade
1274.    Om intelligensenergin inte existerade
1275.    Om intuitionsenergin inte existerade
1276.    Om minnesenergin inte existerade
1277.    Utan "strålformig" materia inget andligt liv, inga andliga eller fysiska världar
1278.    Vårt jordklot utvisar en planmässig övergång från strålformigt eller andligt tillstånd till sitt nuvarande fysiska tillstånd. Jordklotets strålformiga tillstånd har varit lika logiskt och ändamålsenligt som dess fysiska
1279.    Solmassornas delning är identisk med de levande väsendenas födelseprincip
1280.    Jordens tillkomst genom delning eller avskiljning från en större solmassa utgör en variation av "födelseprincipen", där "barnet" tillhör en spiral som ligger under "moderns" spiral
1281.    Variationer av "födelseprincipen", där "barnen" tillhör underliggande spiraler
1282.    Samma lagar som gör sig gällande i vår egen organism gör sig också gällande i världsrymdens stora system eller organismer, genom vilka universum framträder som "ett levande väsen"
1283.    "Moderenergin"
1284.    "Moderenergin" utgör det levande väsendets "skaparförmåga" eller "övermedvetande" och kan aldrig, som fallet är med övriga materier eller ämnen, bli av "fast", "flytande" eller "gasformig" natur, utan kommer alltid att existera enbart som "strålformig"
1285.    Vad som visar jagets existens och sanningen i de gamla orden: "I honom är det vi lever, rör oss och är till"
1286.    "Syndafallet" eller "Adams" och "Evas" fall som en gudomlig anordning i den eviga världsplanen, upprätthållen på grund av den organiska struktur som uppenbarar sig som "polförvandlingen" eller "det speciella hanväsendet" och "det speciella honväsendet"
1287.    På grund av sitt "enpoliga" tillstånd eller sin sexualorganiska struktur blev "Adam" och "Eva" genier i att utveckla "den dräpande principen" eller att överträda "lagen om kärlek till nästan"
1288.    "Dödens rike"
1289.    "Den rike mannens" sfär är inte ett uttryck för Försynens "ynnestbevis", liksom "den fattige mannens" sfär inte heller på något vis är ett uttryck för Försynens eller Gudomens "onåd" eller "straff". Båda dessa sfärer utgör i stället absolut oumbärliga led i gudasonens upplevelse av de erfarenheter, utan vilka skapandet av ett absolut fullkomligt samhälle skulle vara omöjligt senare i jordmänsklighetens utveckling. "Den rike mannens" sfär kan bara förändras gradvis
1290.    Den dräpande principens zon är ett "kosmisk-kemiskt laboratorium", där gudasonen obehindrat har tillgång till alla slag av raffinemang när det gäller att utveckla "nästakärlekens" motsats eller själviskhetens kulmination
1291.    Att "de kosmiska kemikalierna" i vissa hänseenden är "giftiga" gör dem inte mer onyttiga eller oumbärliga än de giftiga fysiska kemikalierna. De har därför inte alls något med "ondska" att göra, utan är livsviktigt nödvändiga i världsplanen
1292.    En ny världsepok eller en vändpunkt i världsreligionernas och världsfilosofins och därmed i jordmänsklighetens historia
1293.    Hur långt gudasonen måste ned i mörkrets regioner för att kunna uppleva motsatsen till livets mening: "döden"
1294.    Varför det levande väsendets eviga liv måste forma sig som en passage nedåt i mörkrets dalar och uppåt mot ljusets tinnar
1295.    Varför "Adams" och "Evas" liv kom att kallas "syndafallet", trots att det inte alls var något "syndafall", utan en absolut gudomlig anordning
1296.    Varför gudasonen blev materialist och glömde den andliga världens existens
1297.    Liksom de levande väsendena fördes nedåt på grund av en särskild organisk struktur, måste de också föras uppåt mot ljuset på grund av en därtill ägnad organisk struktur
1298.    Varför den nedåt mot mörkret ledande organiska strukturen är så självklar, medan den uppåt mot ljuset ledande organiska strukturen ännu i stor utsträckning är ofattbar för allmänheten
1299.    Den nedåt ledande organiska strukturens område har blivit en med dödsstraff förknippad lagstadgad terräng, en mental tvångströja
1300.    Om den nedåt ledande organiska strukturens auktoriserade eller lagstadgade område vore avsett att utgöra en evig företeelse, vad skulle det då vara för mening med de stora ideal om kärlek till nästan som i århundraden förkunnats som statsreligion?
1301.    Varför västerlandets heliga bok, Bibeln, har två avdelningar: Gamla testamentet och Nya testamentet, samt skillnaden mellan dessa två testamenten
1302.    Inte underligt att "Guds utvalda folk" måste fås att inse sin själviska "nationalisms" isande kyla inför "internationalismens" världssamhälle
1303.    Det judiska folkets öde är en förebild för världens övriga folk, genom vilken dessa kan se hur det går för ett folk som behärskas av en övertro eller att det är det enda saliggjorda folket och därför bara kan betrakta de andra folken som "hedningar", vilka det mer eller mindre kan plundra och som ett slags "herrefolk" se ned på
1304.    Den ortodoxa judiska religionen i degeneration och upplösning. Judiska själviska principer har upptagits och auktoriserats i världens övriga stater
1305.    "Nationstillbedjandets" eller "herrefolksidéns" dödsdom och undergång hos det judiska folket
1306.    Världens övriga folk går i judafolkets andliga fotspår och får samma öde
1307.    All "nationstillbedjans", alla "herrefolksidéers" undergång i "det levande vattnets" ocean. "Internationalismens världsrike" eller uppfyllelsen av julbudskapet: "Fred på jorden och till människorna ett gott behag!"
1308.    Gamla testamentet är ett stycke psykologi. Det judiska folkets historia är en analys av ett särskilt utvecklingsstegs utslag och de åtföljande verkningarna, vilka absolut alla stater såväl som alla enskilda individer måste genomleva för att kunna nå fullkomligheten
1309.    Om "herrefolksidén" inte existerade, skulle allt som hör hemma under begreppet "det onda" vara en omöjlighet i världen
1310.    Medan Gamla testamentet är ett totalt försvar för "egendomsrätten", är Nya testamentet en fullständig utplåning av denna
1311.    Om jordmänskligheten inte hade haft behov av de två testamentena, skulle de inte ha överlevt de årtusenden som de nu med auktoritet har existerat
1312.    Vad Gamla testamentet visar oss
1313.    Under Gamla testamentets tidsperiod var man ovetande om att den äktenskapliga troheten inte kunde upprätthållas genom makt. Man gjorde därför äktenskapet till en maktstabilisering av en inbillad egendomsrätt
1314.    Man gjorde den äkta makan till "egendom", på vilken man hade "lagfart" i form av ett "vigselbevis"
1315.    Den största delen av förmågan att ge gåvor är ännu en "affärstalang", som gör en motsvarande del av sitt upphovs "givmildhet" till en "affärsmässig" handling eller till dyrkan av det egna "självet"
1316.    Varför Gamla testamentets andliga struktur skapade den "affärsprincip" som i dag behärskar världen och har blivit ett medel, med vilket man kunde kamouflera sitt överdrivna tillskansande av livets goda på nästans bekostnad
1317.    Varför man blev trött på den gamla barbariska, uppenbara och fria "blodshämnds-" och "plundringsmoralen" och blev mottaglig för nya gudar och nya moralformer
1318.    Det ljus börjar skina som i form av Gamla testamentet blev till en gudomlig hands ingripande i karmalagen och ledde vedergällningen av det fria, råa barbariet och maktmissbruket in i tvingande banor genom överhet och rättsväsen
1319.    "Den äkta affärsprincipen" och "den falska affärsprincipen"
1320.    Konsekvensen av "den falska affärsprincipen"
1321.    Arbetarnas lön i dag är inte en fråga om det värde deras arbete frambringar, utan en fråga om balanspunkten mellan en fackförenings och en arbetsgivarförenings mentala och fysiska kapacitet till makt
1322.    "Den falska affärsprincipen" skapar falska klasskillnader eller den sociala "överklassen" och "underklassen"
1323.    Vad som döljer sig under begreppet "lyx"
1324.    Verkningarna av Gamla testamentets förvandling av jordmänniskans psyke från "uppenbar" till "kamouflerad" eller "dold" mord-, dråp- och maktmoral
1325.    "Bankkontot" som det mest raffinerade, hemliga "mordvapnet" och fundamentet för hela världens civilisation av i dag. Inte underligt att det fordrades en "Jesus av Nasaret" för att befria mänskligheten från detta all kulturs farligaste vapen
1326.    Varför man inte skall förfölja "judarna"
1327.    Analyserna av "bankkontokulturen", "den falska affärsprincipen", "rikemän" etc. utgör inte alls någon grund för personförföljelse av något slag
1328.    Varför Gamla testamentet blivit föråldrat
1329.    Gamla testamentet blev ett slags broms på det uppenbara utvecklandet av den barbariska, råa, brutala, djuriska makten. På grund av detta testamente kunde den bara användas kamouflerad
1330.    Det kamouflerade utvecklandet av den råa, djuriska livsprincipen i "den falska affärsprincipens" form blev den allt behärskande faktorn inom jordmänskligheten och förorsakade alla de ekonomiska klasskillnader som finns, alltifrån en "krösus" och ned till en "tiggare"
1331.    Vilkendera är mest "asocial", samhället eller rövaren?
1332.    Den moderna civilisationen av i dag är en "krigets kultur". Alla är mobiliserade "soldater" på den ekonomiska fronten eller i kampen om värdena
1333.    Nya testamentet är "kommunismens" djupaste och innersta källa. Jesus av Nasaret är modellen eller förebilden till den fullkomliga "kommunisten" och blev därigenom "stjärnan" som i julnatten tändes på jordmänniskans andliga himmel
1334.    "Politik" och "politiker" representerar kampen mellan Gamla testamentets och Nya testamentets ideologier
1335.    "Kommunister" och "falska kommunister"
1336.    "Kommunismen" är inte ett "uppfunnet" eller "uppdiktat" politiskt system. Den är ett utvecklingssteg, inom vilket kollektivismen, gemenskapen eller kärleken till nästan är helig
1337.    De "kommunistiska" samhällena av i dag framträder ännu inte i renodlad form och har inte den andliga stabilitet, som kunde göra dem till värdiga representanter för världsåterlösarens "kommunistiska" mentalitet eller det "goda behag" som under julnatten bebådades jordmänskligheten
1338.    Den "demokratiska" utvecklingen av samhället är i själva verket "kommunistisk". Alla "politiska partier" som inte har "diktatur" utan "demokrati" till mål är "kommunistiska"
1339.    "Diktaturen" är de sista dyningarna från en förgången hednisk religiositet, som hade sin speciella domän i en tidsperiod långt före buddismen, kristendomen och islam
1340.    "Diktaturen" eller de sista dyningarna från en gången hednisk världsimpuls förorsakade en "domedag" och sin egen kapitulation inför verkningarna av den ljusa världsimpuls som skapar "fredens" eller kärlekens "välbehag" för mänskligheten
1341.    Varför den gamla världsimpulsen med sin dråptillbedjan och sina tvångsprinciper måste gå under
1342.    Målet med mänskligheten är nu inte längre "allas krig mot alla", utan väsendenas utveckling till genier i att utlösa "allas kärlek mot alla"
1343.    Varför varje "politisk" riktning som befordrar "allas kärlek till alla" kommer att bli segerrik
1344.    Varför inte alla de "religiösa" och "politiska" samfunden för länge sedan har smält samman till en fullkomlig broderskapets anda av gemenskap eller samhörighet
1345.    Vilken av de två mentala riktningarna "demokrati" och "kommunism" som är den riktiga
1346.    Vad den "politiska" kampen i själva verket rör sig om. Amoraliska makthavare. Vad en "börsnotering" egentligen är
1347.    Förhållanden som gör att man inte är till fördel för den naturliga "kommunismen", även om man är medlem i en "kommunistisk" organisation
1348.    Verklig "kommunism" kan omöjligt representeras av mord, våld, diktatur eller "makt i stället för rätt". Man måste därför vara på sin vakt, om man med rätta vill bära detta heliga epitet
1349.    "Kommunism" som tillämpad statsreligion genom århundraden
1350.    "Kommunismen" inom "syndaförlåtelseceremoniernas" och "nådesakramentens" domän
1351.    Jordmänniskorna börjar vakna upp från sakramentens trosdomän med en hunger som de endast kan få tillfredsställd genom hundraprocentig "kommunism"
1352.    Mänsklighetens fullkomliga samhällsordning kan inte bli till på ett ögonblick genom diktatur. Moselagen har inte kunnat förhindra det kamouflage, genom vilket lagöverträdelserna blev auktoriserade och lagöverträdaren kunde behålla epitetet "en hederlig man"
1353.    Äran av att man inom den moderna civilisationen ostraffat kan överträda samhällslagarna, när man kan kamouflera överträdelserna som "nödvärn" eller "affär", tillkommer upphoven till Gamla testamentets föreskrifter och ideal
1354.    Hur Gamla testamentets och Nya testamentets föreskrifter från att ha varit "religiösa" trossatser blivit till "politiska" ideal som gett upphov till samhällets juridiska lagar
1355.    "Politik" är omdanad "religiositet". "Politiker" är väsen, hos vilka den ortodoxa "religiositeten" har degenererat till förmån för en idealisering av det praktiska, fysiska livet. "Religiösa" sekter är inte högt höjda över de "idealistiska" partierna
1356.    Alla "religiösa" och "politiska" rörelser i världen utgör en smältdegel, i vilken all "religiositets" andlighet eller överjordiska natur överförs till praktiska, fysiska ideal
1357.    Den fullkomliga "demokratin" och den fullkomliga "kommunismen" är identiska och utgör det absolut högsta politiska ideal som existerar
1358.    Om jordens nu existerande "demokrati" och "kommunism" hade varit fullkomliga, skulle det världsdrama som just gått över jorden ha varit en omöjlighet
1359.    Idealet eller målet bakom "demokrati" och "kommunism" är inte uppfunnet av människor, utan utgör den absoluta "allkärleken" eller "kärleken till nästan"
1360.    Den högsta förebilden till vår egen viljeföring och vårt skapande och det härav utlösta förhållandet till vår omgivning finner vi i naturens eller Försynens egen skapelseprocess
1361.    Varför jordmänniskan emellanåt uppfattar "det ofärdiga" eller ofullkomliga i livet som en förebild eller ett ideal
1362.    Att skilja "det färdiga" från "det ofärdiga" i livet. Varför jordmänniskorna varit inställda på att tro på profeter, vismän och världsåterlösare
1363.    Varför den gamla världsepokens gudsuppfattning eller "Gamla testamentets" vreda, hämnande och straffande gudomsideal dog på Golgata kors och kristusmentaliteten därefter blev det i auktoritet växande världsidealet
1364.    Den nya världsepokens högsta ideal
1365.    Jordmänniskorna har stora förutsättningar att kunna uppfatta den nya världsepokens ideal som de högsta, eftersom de har full överblick över hur den gamla världsepokens ideal endast har kunnat frambringa ett ständigt krig mellan de levande väsendena. Denna överblick sträcker sig ända från den köttätande växtens fångstskålar till jordmänniskans "atombomber". Hela den jordmänskliga sfären från apmänniskan till Kristus är en krigsskådeplats
1366.    Jordmänniskorna i "domedagssfären" kan indelas i tre kategorier alltefter sin kroppsliga situation och sitt öde. Bibeln och dessa kategorier
1367.    I jordmänniskornas passage genom den dräpande principens zon eller djurriket är det väsendenas fysiska, kroppsliga situation som åstadkommer reinkarnation
1368.    Varje väsen måste genomgå samma kvantum lidande för att kunna bli samma fullkomliga människa
1369.    Vad "domens dag", "kriget" eller den dräpande principens zon har åstadkommit för jordmänniskorna av mord, invaliditeter och ruinhögar
1370.    "Kriget" förföljer sina offer genom flera liv
1371.    Så länge jordmänskligheten med nya raffinerade mordvapen mångfaldigar "krigets" förmåga att dräpa och lemlästa, kommer samma mänsklighet att vara dess lydiga slav och inte dess herre
1372.    Varför jordmänsklighetens stater eller nationer befinner sig i kapplöpning om att göda "kriget" med de mest raffinerade, dräpande, tekniska och kemiska vapen
1373.    Om kapplöpningen i vapenframställningen fick fortsätta
1374.    Gudomens miljonåriga skaparverk misslyckas inte på grund av en smula ofärdig jordmänsklig mentalitet
1375.    "Det onda" och "det goda" är oumbärliga redskap eller medel i den gudomliga skapelseprocessen
1376.    Jordmänskligheten kan inte gå under genom framställning och bruk av mordvapen mot sin nästa, eftersom det därav följande lidandeödet till sist kommer att göra individen till ett ljusväsen eller en medborgare i "himmelriket"
1377.    Kriget eller mörkret är inte ett jordmänskligt påfund, utan har sin rot i väsendets urbegär och är en organisk funktion
1378.    Varför kriget eller det mentala mörkret inte kan bekämpas med vapen
1379.    Varför kriget eller "det onda" blir vanemedvetande, "rättfärdig harm", "helig vrede", "ärans fält" eller ges namn av "försvar"
1380.    Hur det blir tydligt att "freden" är den stora mentala sol som alla folkslag eller nationer i världen hoppas på och önskar få leva inunder
1381.    Vad är "freden"?
1382.    Jorden är färdig och väntar med sina överväldigande rikedomar och betingelser för jordmänniskornas bästa, men jordmänniskorna saknar "kärlek till nästan"
1383.    Varför "kärlek till nästan" är det absolut högsta världsfrälsande idealet, och bristen på "kärlek till nästan" är "roten till allt ont"
1384.    Om det levande väsendet aldrig någonsin skulle bli i stånd att uppleva konkreta svar på frågan om de eviga fakta, sitt jags djupaste hemlighet och identitet etc.
1385.    Om "Guds vägar" verkligen vore "outrannsakliga". Varför de forna världsrikena eller kulturerna varit kolosser på lerfötter och därför måst sjunka i gruset
1386.    Vad det innebär att stå i motsats till världshändelsernas avslöjande av en ny utvecklingsepoks början, i vilken livsmysteriet eller svaret på de eviga fakta blir uppenbarat
1387.    Varför världsplanens manifestation har kostat liv och hälsa, skapat tortyr och lemlästning, sorg och tårar eller alla former av mörker och dock är hundraprocentig "kärlek"
1388.    Varför det högintellektuella väsendet måste ropa ut över hela universum att "allt är mycket gott" och inför Guds åsyn utbrista: "Låt din vilja ske, inte min"
1389.    Om "döden" vore en verklig avslutning på det levande väsendets tillvaro
1390.    Om de levande väsendena inte kan uppleva själva den stora utvecklingsprocessen, för vem är den då skapad?
1391.    Skulle de miljonåriga utvecklingsepokerna ha varit till enbart för att skapa en abstrakt företeelse, som fortsätter att bestå medan de levande väsendena själva dör?
1392.    De levande väsendenas bloddrypande öden eller mörka livstillstånd kan inte ha funnits till enbart som scenerier i ett skaparverk, vars helhetsupplevelse aldrig kan bli realistisk för något levande väsen
1393.    En egendomlig världsbild eller en tragisk livsuppfattning: Det stora konstverket består, men den som har förmåga att se det dör eller förgår och får därigenom aldrig se det
1394.    Är det inte märkligt att världsbilden eller det stora konstverkets lokala mikroskopiska detaljer är hundraprocentigt logiska eller nyttiga, medan helheten i sig själv är hundraprocentigt onyttig eller ologisk?
1395.    Vid "krigets" eller kärlekslöshetens innersta källa eller ursprung
1396.    Hur skall en världsbild, som är en kombination av dåraktigheter, kunna omskapa ett väsen till "Guds avbild, lik honom"?
1397.    En oestetisk världsbild. Det är på tiden att jordmänskligheten får revidera sin världsuppfattning
1398.    Jordmänsklighetens största misstag: Den ignorerar "livet" bakom materien eller världsalltet
1399.    Hur begreppet "döden" kommit in i världen
1400.    Varför jordmänniskan blev en tillbedjare av "döden" i stället för "livet"
1401.    Ju mer jordmänniskan förnekar "livets" existens, desto mer bevisar eller bekräftar hon just att "livet" existerar
1402.    Materierna eller ämnena kan inte vara livets allra högsta facit. De kan inte utgöra "det" som tänker, resonerar och skapar
1403.    Varför det upplevande "något" eller "livet" bakom materierna eller ämnena inte kan förnekas
1404.    Varför "det" som upplever inte kan vara identiskt med kropparna eller de fysiska organismerna
1405.    Den materialistiska vetenskapen har inget annat svar på frågan om "livets uppkomst" än "tillfällighet"
1406.    Om det levande väsendet är en produkt av "tillfällighet", är det svårare för detta väsen att bli till än det är att dra en vinstlott i ett lotteri, där det bara finns en enda vinstlott på miljoner nitlotter
1407.    Om "tillfällighet" vore livets orsak, måste det levande väsendets framträdande bero på – inte "en tillfällighet", utan miljoner "tillfälligheter"
1408.    Varför det levande väsendets uppkomst eller tillblivelse på det fysiska planet inte beror på "tillfällighet"
1409.    Målet eller avsikten med all manifestation, skapelse eller materiebildning
1410.    Eftersom Skaparen eller det gudomliga något är en evig företeelse, blir det mening i tillvaron. Tillvaron blir kulminationen av "rättfärdighet"
1411.    Spiralkretsloppet är identiskt med själva "rättfärdigheten" uppenbarad i alla materier
1412.    Den gudomliga meningen med "utvecklingsstegen" och "spiralkretsloppet"
1413.    Det är inte så märkligt att anden eller jaget måste "födas på nytt" för att komma in i nästa sfär
1414.    Det levande väsendets passage av utvecklingsstegen i form av odödligheten eller evigheten är det enda som kan göra väsendet till "ett med Fadern" och därmed till "vägen, sanningen och livet"
1415.    Hur vi genom våra analyser har sett att universums struktur är "kärlek" och att den har fört jordens fysiska framträdande till ett stadium där denna jord uppfyller alla betingelser som skådeplats för "himmelriket"
1416.    Varför skulle avsikten inte vara att bringa individens viljeföring att uppfylla kärlekens lagar, när hela universums struktur är kärlek? Det är livsfarligt för mikroben att gå emot universum
1417.    Varje form av kärlekslöshet gentemot nästan är ett attentatsförsök eller sabotage på själva världsalltets struktur i vårt eget medvetande- eller manifestationsområde
1418.    Hur det blir ett faktum att Försynen önskar omdana individen till att vara i kontakt med "allkärleken" eller världsalltets struktur
1419.    Vad "domens dag" eller det stora världsdramat avslöjade
1420.    Varför forskaren eller läsaren bör erinra sig att universums huvudstruktur enbart är "allkärlek"
1421.    Jordmänniskan kan inte bli kvar på sitt nuvarande utvecklingssteg med tillhörande äktenskapliga företeelser
1422.    Håller inte jordmänniskorna på att "utdrivas" ur sitt nuvarande sexuella "paradis" genom "orm" och "förledande"
1423.    Varför det bibliska "syndafallet" inte var något "syndafall" utan en gudomlig välsignelse, utan vilken väsendena aldrig någonsin skulle kunna återfå sitt "kosmiska medvetande"
1424.    Det bibliska "paradiset" och dess "Adam" och "Eva" är "växtriket" respektive "växterna"
1425.    Genom "ormens förledande" eller "ätandet av kunskapens träd" utvecklade sig "växtväsendet" till ett "djur" och sedan till "den jordiska människan" eller geniet i att dräpa, mörda och lemlästa
1426.    För att bli "ett med Fadern", för att bli "en fullkomlig människa" måste jordmänniskan också bli ett geni i att praktisera "det goda" eller "allkärleken"
1427.    Världsåterlösarna eller mänsklighetens största ledare är inte "förledare" utan är till allra största välsignelse, även om deras uppgift vid en viss tidpunkt är att befordra "djurrikets undergång" i väsendenas mentalitet och tillhörande sexuella företeelser
1428.    Nya testamentets ideal om kärlek till nästan befordrar inte "mannens" eller "kvinnans" normalitet och den därmed förbundna sfär som utgör "de lyckliga äktenskapens zon"
1429.    Det var inte så märkligt att översteprästerna för det mest äktenskapsbundna folket i världen korsfäste världsåterlösaren eller en så uppenbar inkarnation av "kärleken till nästan"
1430.    Liksom man förbannat den bibliska "paradistilldragelsen" och kallat den "syndafallet", har man till en viss grad börjat förbanna den nya "paradistilldragelsen"
1431.    "Paradiset" är kulminationen av vart och ett av spiralkretsloppets sex riken. Då väsendena är underkastade kretsloppet, måste de passera vart och ett av dessa rikens "paradis" och kommer därmed vid övergången från det ena "paradiset" till det andra, att uppleva principen "helvetet"
1432.    Varför pionjärerna för ett begynnande nytt rike eller "paradis" i spiralkretsloppets mörkersfär först blir mottagna med indignation och förföljelse, ända till avrättning, för att därefter bli gudomliga eller överjordiska föremål för tillbedjan i form av "helgon" eller "gudar", varvid deras ideal blir auktoriserad moral för hela flocken eller samhället
1433.    Varför väsendena förlorade kunskapen om förmågan att orientera sig i "mörkrets värld" och blev "instinktväsen" eller "växter"
1434.    "Adam" och "Eva" måste "dö" och förlorade sitt kosmiska medvetande
1435.    När det levande väsendet tror att det självt och "allt levande" bara är "materia" och att jordens och planeternas tillblivelse och det åtföljande animaliska livet endast beror på en tillfällighet
1436.    Den "kosmiskt medvetslösa" jordmänniskan behandlar sin nästa eller sina medväsen som "materia"
1437.    Inget levande väsen "dör" i ett krig, ty alla kämpande parter i ett sådant är redan "döda" innan de börjar kriget
1438.    Det som är "levande" kan aldrig bli annat än "levande", liksom "det döda" aldrig kan bli annat än "dött". Varför det levande väsendet tror att dess utmönstring av den fysiska kroppen är detsamma som "döden"
1439.    "Döden" och "reinkarnationen" är två helt skilda företeelser. Den verkliga "döden" är endast en särskild form av upplevelse av "det eviga livet"
1440.    Varför jaget endast kan utgöra "något som är"
1441.    Hur varje "skapat ting" eller varje begränsning i rum och tid i sig innefattar "oändligheten" respektive "evigheten"
1442.    Med hjälp av sin skaparförmåga eller "X2" kan jaget växelvis göra sig identiskt med "livet" och "döden"
1443.    Spiralkretsloppet består av en "livszon" och en "dödszon"
1444.    Vad det är som gör att individen tror sig vara ett med materien eller ett "skapat ting", som alltså skall upplösas
1445.    Jordmänskligheten är på resa genom "dödsriket". Vad som markerar dess närvaro där
1446.    En bild av jordmänniskans döda eller livlösa inställning till sin eviga tillvaro, Gudomen eller den absoluta sanningen
1447.    Spiralkretsloppets ljussida eller "livsriket" och dess speciella struktur
1448.    "Kärleken till nästan" är fundamentet för "det riktiga människoriket", liksom "den äktenskapliga kärleken" är fundamentet för "djurriket" eller spiralens mörkerzon
1449.    Liksom mörkret har kulminerat på de jordiska kontinenterna och haven, skall också ljuset eller fullkomligheten kulminera på dessa kontinenter och hav
1450.    Jordmänniskans nuvarande mörka tillstånd har endast till uppgift att skapa längtan efter en "bestående fred"
1451.    Varför läsarna särskilt måste sätta sig in i "kärlekslöshetens" och "kärlekens" analyser
1452.    Väsen som inte har behov av könsprincipens eller kärlekens analyser
1453.    Världen är inte full av lyckliga äktenskap
1454.    Det sexuella eller erotiska begäret som började som en liten bäck, blev så småningom en väldig flod som sprängde alla jordmänskliga uppdämningsförsök i form av sexuella morallagar och det av kyrkan välsignade juridiska äktenskapet
1455.    Den sexuella eller erotiska kraften hos den tidigare jordmänniskan
1456.    Den sexuella strömmen i dag och dess många former av genombrott genom de upprättade fördämningarna för denna ström
1457.    Den sexuella utvecklingen visar sig också i tendensen att göra åtskillnad mellan samlag och befruktning
1458.    Jordmänsklighetens förökning tycks inte lämna något övrigt att önska trots befruktningsförebyggandet
1459.    Hur mycket äktenskapet än blir förhärligat genom film och skådespel med världens vackraste människor i rollerna, kan den stora, överallt förekommande vågen av sexuella begär dock inte hållas inom äktenskapets ramar
1460.    Vad är det mänskligheten i stor omfattning ser i de genialiskt uttänkta och uppförda filmerna och skådespelen?
1461.    Att bevista film och skådespel om äktenskap är detsamma som att bevista ett slags rättsprocess, där det bara finns en "försvarsadvokat" men ingen "åklagare", och därför blir äktenskapet i film och skådespel överdrivet förhärligat
1462.    Varför så många människor gärna ser film och skådespel
1463.    Att nå förståelse av den period av äktenskapet som ligger bortom "smekmånadstiden" är framtidens lösning när det gäller äktenskapets fortbestånd
1464.    Att ingå äktenskap, bilda hem och ha barn har mer blivit en fråga om pengar än en fråga om naturlig förökning eller befordran av mänsklighetens fortbestånd
1465.    Staten känner ännu inte alls sitt ansvar inför fortplantningsprincipen och bygger därför obekymrat luxuösa administrationspalats, samtidigt som den endast ger "fattighjälp" åt sin egen avkomma eller sitt eget kött och blods fortbestånd
1466.    Varför "kulturstater" består av en besutten "överklass" och en utarmad "underklass", och deras städer visar upp "lyxkvarter" och "proletärkvarter"
1467.    Varför varje stat borde välsigna och ha fullt medansvar för sin egen köttsliga avkomma
1468.    Staten kommer att få erfara att det är ett livsvillkor för den själv att ställa sig solidarisk med föräldrarna i fråga om ekonomin för barnens förplägnad och därmed ta på sig sin del av ansvaret för samhällets eller statens fortbestånd
1469.    Kan det vara riktigt att friska, könsmogna unga människor helst skall undvika att föda barn för att staten då bättre skall få råd att skapa och upprätthålla sina lyxpalats och andra lyxföreteelser i sin yttre fasad?
1470.    Att göra fostermord eller havandeskapsavbrott till auktoriserade hjälpmedel i kampen mot fattigdomen är himmelsskriande brott mot naturens lagar och helt oförenligt med verklig kultur
1471.    Det är inte läkarna, utan politikerna, som skall råda bot på den misär som samhällets barnafödslar utsätts för, därför att staten ännu inte känner sitt ekonomiska ansvar
1472.    Den sexuella driften eller "den högsta elden" är "det godas" och "det ondas" alfa och omega
1473.    "Den högsta elden" är "X2:s" vibrationsdomän
1474.    "Fostermord" och "befruktningsförebyggande" av ekonomiska orsaker kan inte rättfärdigas, men detta utesluter inte att det finns andra orsaker, som kan göra dessa företeelser till en plikt
1475.    Var vi finner förklaringen till det sexuella mysteriet
1476.    Jordmänniskan av i dag är inte samma naturmänniska, äktenskapligt sett, som forna tiders människa
1477.    Vad som varit medverkande vid uppfinnandet av "fostermord" och "befruktningsförebyggande åtgärder"
1478.    När det är riktigast att "förebygga befruktning" eller "avbryta havandeskap"
1479.    Att "avbryta havandeskap" kan aldrig vara den hundraprocentigt fullkomliga lösningen på ett problem. "Befruktningsförebyggande åtgärder" är att föredra
1480.    Är det inte synd att "förebygga befruktning"?
1481.    Dåliga föräldraskap som blir avvärjda genom "befruktningsförebyggande"
1482.    "Befruktningsförebyggande" är skapat av "nästakärlekenes lag" och bör därför endast användas i denna lags tjänst
1483.    Varför traditionens moraliska föreskrifter inte kan råda bot på det nuvarande sexuella livets besvärligheter
1484.    Vilka de kyrkliga religiösa auktoriteterna, sekterna och samfunden i dag kan hjälpa och vilka de inte kan hjälpa
1485.    Kosmisk vetenskap, religiositet och irreligiositet
1486.    Den stora religiösa folkmassans återvändande till ett officiellt verkligt erkännande av Gudomen kan omöjligt ske genom sekt- eller flockväsen
1487.    Den övertro med vilken de religiösa sekterna och samfunden i dag avskiljer sig från flocken och blir till små stelnade samfund eller samhällen utanför det stora jordmänniskosamhället
1488.    De religiösa sekterna eller moralsamfunden får den religiösa principen att förstenas eller förkalkas, i och med att de i själva verket är "diktatur"
1489.    Lika gudomlig som diktaturen kan vara för ett okunnigt och primitivt folk, lika omöjlig och helt förödande är den för den nuvarande intellektuella delen av jordmänniskosamhället
1490.    Vägen till den väntade "bestående freden" går inte genom något enskilt religiöst eller politiskt samfund
1491.    Varför jordmänskligheten omöjligt kan "frälsas" eller uppnå "den bestående freden" genom det ena eller andra religiösa eller politiska samfundet
1492.    Jordmänskligheten är inte avsedd att bli till animalisk teknik och automatik för en despotisk diktator eller enkelriktare
1493.    Hurdant ett väsen skall vara och inte vara för att kunna ge uttryck för "Guds avbild" och framträda som identiskt med "uppfyllelsen av lagen"
1494.    Varför man inte skall inkapsla utvecklandet av "kärleken till nästan" i sektbildning, förenings- eller klickväsen
1495.    Vad det innebär att "gå ut i världen och göra alla människor till Kristi lärjungar"
1496.    Vägen mot ljuset går inte längre in i sekterna utan ut ur dessa och in i offentligheten
1497.    Kärleken till nästan är identisk med själva solens manifestationsprincip
1498.    Det moderna kulturidealet, "att straffa och belöna", kan inte skapa den verkligt "bestående freden"
1499.    Vad som avslöjar att jordmänniskan är ett ännu inte färdigt väsen, som inte kommit i kontakt med möjligheten till den paradisiska tillvaro som jorden redan sedan länge står beredd att bjuda
1500.    De religiösa företeelserna med det auktoriserade prästerskapet och de härpå baserade politiska och juridiska myndigheterna och lagarna har inte kunnat förhindra det stora ragnarök vars verkningar ännu plågar hela mänskligheten
1501.    Jordmänniskan har blivit ett mysterium för den oinvigde
1502.    Den gudomliga viljan eller livets mening med den jordiska människan blir uppenbar
1503.    Det blir självklart att jordmänniskans organfunktion måste förändras, så att den i stället för att befordra egoismen och den dräpande principen befordrar osjälviskheten eller kärleken till nästan
1504.    Några av de företeelser som den nya organförvandlingen redan åstadkommit
1505.    Varför nationernas eller staternas flockmedvetande verkar mer primitivt än deras enskilda intellektuella individer
1506.    Varför självhärskar- eller diktatorsprincipen inte längre kan vara regeringsprincip
1507.    Hur den demokratiska regeringsformen segrade över diktaturen, bringade diktatorn till självmord och hans hantlangare till krigsförbrytarschavotten och uppenbarade för oss "de yttersta tidernas domedag" med skiljandet av "fåren" från "getterna"
1508.    Hur det blir tydligt att diktaturen spelat ut sin roll
1509.    Varför det endast är de ointellektuella som är lyckliga under en diktatur
1510.    Diktaturens verkningar inom religionerna och kyrkans domän
1511.    Diktaturen på det ekonomiska området
1512.    Hur diktaturen framkallade demokratin
1513.    Då den demokratiska regeringsformen befordras av flertalets gemensamma önskan, kan den endast hämmas av en utomstående "stormakt"
1514.    Varför det alltjämt härskar "anarki" och inte verklig "fred" mellan staterna eller nationerna
1515.    Hur en "stormakt" uppstår
1516.    Varför en världsöverhet blir nödvändig
1517.    Vad som är det största hindret för skapandet av en världsöverhet
1518.    En upptäckt som visar vad som betingar "djuret" och "djurriket" samt den verkliga "människan" och "människoriket" samt vad som förhindrar en "bestående fred"
1519.    Hur de två världskrigen med sina helvetesimpulser framkallade ansatsen till skapandet av ett "folkförbund" eller en världsöverhet
1520.    Svårigheten vid skapandet av ett folkförbund eller en världsöverhet
1521.    Hur det så småningom blir totalt omöjligt att skaffa sig fördelar eller vinster med hjälp av krig
1522.    Segrarens lott i ett modernt krig
1523.    Kriget blir omöjligt. Svårigheterna vid skapandet av en världsöverhet kommer förr eller senare att övervinnas, eftersom en verklig världsfred utan en sådan är omöjlig
1524.    Verklig "fred" kan inte dikteras
1525.    Diktatorsprincipen kan i dag endast befordras av ointellektuella eller primitiva väsen
1526.    Varför "demokratin" men inte "diktaturen" kan skapa en verklig världsfred
1527.    Vad som framkallar "samvetskval"
1528.    Den jordiska människan är ett "krigsväsen" och hennes mentalitet är en "krigsskådeplats"
1529.    Vad som skiljer den jordiska människan från djuret. Det är inte så märkligt att världens största visa har sökt leda väsendena fram till tron på den humana sidan i deras medvetande
1530.    Vägen till "himmelriket" går endast genom avvänjningen från den "djuriska" naturen och tillvänjningen till den humana eller mänskliga naturen i jordmänniskans mentalitet
1531.    Vad vi genom våra kosmiska analyser har visat angående moral och kärlek till nästan
1532.    Vad vi har kvar att utreda i denna del och vad vi har att analysera i nästa del
  Symbol nr 12    Livet och döden
1533.    Varför skiftandet av det levande väsendets fysiska kropp inte är identiskt med "döden", utan tvärtom utgör en verklig livsförnyelse
1534.    Den verkliga "döden" är detsamma som förlusten av "kosmiskt medvetande"
1535.    De bibliska berättelserna angående den "död" som skulle bli följden av "ätandet av kunskapens träd" är vetenskapliga fakta, manifesterade i en för "de i anden fattiga" avpassad tolkning
1536.    Spiralkretsloppets två halvcirklar: "inveckling" och "utveckling"
1537.    "Det eviga livet" är en evigt skiftande upplevelse av "liv" och "död", vilket i sin tur är detsamma som mentalt "ljus" och "mörker" eller "välbefinnande" och "lidande", "intellektualitet" och "primitivitet"
1538.    "Döden" är endast en latent eller inskränkt form av upplevelse av medvetande, medan "livet" däremot är en kulminerande eller utvidgad form av medvetande
1539.    Den jordiska människan befinner sig i det eviga livets "dödszon", varifrån hon genom utveckling är i färd med att vakna till verkligt "liv" eller "kosmiskt medvetande"
1540.    Det "kosmiskt döda" väsendets förnimmelse av Gudomens största manifestationsprinciper: "ljus" och "mörker"
1541.    Det "kosmiskt döda" väsendets "liktecken" eller "dödsmärke"
1542.    Avsikten med symbol nr 12
1543.    Ljuset och mörkret, den kosmiska döden, vändpunkten för "den förlorade sonen" i anslutning till symbolen
1544.    Den jordiska människan är "den förlorade sonen" vid vändpunkten
1545.    "Adam" och "Eva" i "paradisets trädgård" kände inte till det kosmiska ljus som deras uppträdande representerade
1546.    Den dräpande principen eller "helvetets" kulminationsområde i anslutning till sym-bolen
1547.    Hur väsendets "kosmiska medvetande" försvinner, varvid det upplever att "dö"
1548.    En inblick i "den gudomliga världen" eller livssfärens kulminationszon
1549.    Hur språk och tal blir överflödiga i den högre ljussfären
1550.    I den högsta andliga världen är medvetandet "det synliga" och organismerna "det osynliga". "Döden" är bara "livet" i en latent form
1551.    Det "invigda" och det "oinvigda" eller det "levande" och det "döda" väsendet. "Livssfären" och "dödssfären" samt spiralkretsloppets övriga fyra sfärer eller riken i anslutning till symbolen
1552.    "Ätandet av livets träd" är detsamma som glädjen eller lyckan i utvecklandet av kärleken till nästan och leder till "kosmiskt medvetande" eller förmågan att samtidigt vara vaket dagsmedveten i den "fysiska" och den "andliga" världen
1553.    "Det riktiga människoriket" är kulminationen av ljuset på det fysiska planet, liksom "djurriket" är kulminationen av mörkret på samma plan
1554.    "Mörkrets" och "ljusets" kontrast i "det riktiga människoriket"
1555.    "Eva" skall inte i fortsättningen "föda sina barn med smärta"
1556.    Om principerna "hankön" och "honkön" som specialväsen vore gällande i kretsloppets alla riken skulle varje slag av upplevelse av liv vara totalt omöjlig
1557.    Hur "ljuset" och "mörkret" är baserade på "den högsta elden" eller den sexuella principen
1558.    Varför den jordiska människan eller "mannen" och "kvinnan" måste "födas på nytt av vatten och ande" för att komma in i "himmelriket"
1559.    Skillnaden mellan "mannens" och "kvinnans" sexualorganiska struktur inom den moderna kulturen är inte så starkt markerad som på tidigare stadier i utvecklingsstegen
1560.    "Adam" och "Eva" blir genom sin sexuella polförvandling befriade från den bibliska "syndens förbannelse". De har blivit till väsen av samma kön
1561.    Väsendenas sexualitet blir genom polförvandlingen förstärkt, men blir till sin färdigutvecklade natur ofarlig, i och med att den har avlägsnat "tvåkönsprincipen" och därmed egendomsbegäret och därav utlöst svartsjuka, förföljelse och krig eller allt det så kallade "onda"
1562.    Endast genom den sexuella polförvandlingen kan jordmänniskan höja sig upp över djurriket till "den fullkomliga människans" stadium eller livssfär: "himmelriket"
1563.    De manifestationer som utgör dygder för djuret är straffbara handlingar för människan, till exempel att ljuga, stjäla och dräpa
1564.    Förmågan att känna lust och olust eller förnimmelsen av behag och obehag utgör den dirigerande faktorn bakom alla former av upplevelse och manifestation av livet
1565.    Behags- och obehagsförnimmelsens föränderlighet. Spiralkretsloppet eller "den högsta elden" som förbindelseledet mellan jaget och dess livsupplevelse
1566.    Mellan den sexuella njutningen och andra former av njutning är det ingen principskillnad, endast en gradskillnad
1567.    Den verkliga sexualiteten eller "den högsta elden" och därmed det fullkomliga livet är lika dolt i hanköns- och honkönsväsendets sexualitet som det sanna livet är dolt i ett träd under dess bladlösa vinterperiod
1568.    Varför "himmelriket" eller detta att älska sin nästa som sig själv är en omöjlighet för den jordiska människan i hennes hanköns- och honkönstillstånd
1569.    Om den gamla Moselagen inte kolliderade med utvecklingen i dag, vad skulle då Nya testamentet tjäna till? Och vad vore det för mening med kristendomen, världsåterlösningen eller budet om att man skall älska sin nästa som sig själv, som ju är en direkt överträdelse av Moselagens föreskrifter om kärlek?
1570.    "Himmelriket" eller en verklig fred mellan människorna kan inte baseras på en organisk struktur som betingar att dess ägare endast kan älska en viss del av jordens människor och av denna del (det motsatta könet) endast kan älska ett enda väsen
1571.    Varför "himmelriket" på jordens fysiska plan betingas av jordmänniskans sexuella förvandling
1572.    Hur den verkliga livslyckan genom "det nya könet" uppstår och gör det löfte som jordmänniskan fått om "fred" och "välbehag" till verklighet
1573.    En tillbakablick över hur kretsloppet åstadkommer väsendets växlande upplevelser av ljus och mörker, liv och död, ande och materia
1574.    Genom den sexuella principen upplevs det eviga livet i form av evigt växlande upplevelser av ljus och mörker, som i sin tur utgör en med jaget som "fast punkt" manifesterad kretsloppsprincip, i vilken allt är inneslutet och därmed också "invigning", reinkarnation och öde
1575.    Den förnimmelsemässiga upplevelsen av kretsloppsprincipen förekommer genom hunger- och mättnadsprincipen inte bara på näringsområdet, utan också i alla andra företeelser som rör livsupplevelsen
1576.    Varför det som av ett väsen förnims som "behag" av ett annat väsen kan förnimmas som "obehag"
1577.    Den av "den högsta elden" utlösta polförvandlingen är fundamentet för allt kontrastskapande i världsalltet och därmed för utsmyckningen av det konstverk som heter livet
1578.    I kraft av "den högsta elden" blir det eviga livet en lika evigt fortsättande upplevelse av att "lust" eller "längtan" tillfredsställs och betingar därmed att allt är mycket gott, är invigning, är ljus i mörkret, är kärlek eller salighet
1579.    Organismprincipen och dess verkningar förklarade i anslutning till symbolen
1580.    Hur paradisupplevelsen förändras till upplevelse av obehag eller livsleda
1581.    Jordmänniskornas förändrade uppfattning om "paradiset" och "helvetet" och den åtföljande tillgången till nästa spiralavsnitt eller "det riktiga människoriket"
1582.    Väsendenas skiftande inställning till idealen i de övriga rikena i spiralkretsloppet
1583.    Varför det uppstår något som heter "det onda" och "det goda" i det levande väsendet
1584.    Alla jordmänniskor är på väg mot ett nytt kön, genom vilket de skall få uppleva en "ny himmel" och en "ny jord" eller "himmelriket" i kött och blod
1585.    Djurriket som väsendenas vändpunkt från mörker till ljus, och salighetsriket som väsendenas vändpunkt från ljus till mörker samt de övriga spiralrikenas förhållande till detta
1586.    Jordmänniskans begränsade vetande och den åtföljande villfarelsen att hon utgör universums högsta livsform eller uttryck för liv samt konsekvenserna av detta
1587.    Väsendenas medvetandemässiga kapacitet i vart och ett av spiralens sex riken
1588.    En liten inblick i salighetsriket
1589.    Hur livet genom energierna fortplantar sig från salighetsriket till den yttre världen
1590.    Det eviga livet är inte enbart odödlighet, det är även Gudomen uppenbarad i det levande väsendet, och det levande väsendet uppenbarat i Gudomen
  14 Kapitlet    Den högsta elden
1591.    Varför jordmänniskan uppfattar "hanköns- och honkönstillståndet" som det enda normala uttrycket för sexualism
1592.    Det "maskulina" väsendet, för vilket det är en hundraprocentig livsbetingelse att äga det "feminina" väsendet
1593.    Det maskulina könets väsen är skapta till att vara varandras dödsfiender
1594.    Kärleken till avkomman är nästakärlek i sin mest latenta form och grundad på själviskhet
1595.    Vad den renodlade maskulina principen hos väsendet betingar
1596.    Varför hat och mordlust blir det hundraprocentigt maskulina väsendets högsta dygder och moralgrund
1597.    Det maskulina väsendets sympati för det feminina väsendet beror på dess självbevarelsedrift eller kärlek till sig självt
1598.    Om det feminina väsendet inte var en livsbetingelse för det renodlade maskulina väsendet. Det är inte blott vid "det yttersta havet" som Guds hand leder och fasthåller gudasonen eller det levande väsendet
1599.    Till följd av den sexuella principens struktur kan förbindelsen mellan Gud och gudasonen inte ens i mörkret avbrytas totalt
1600.    Adam vandrar mot döden och blir urskogens rytande och havens stumma "hanrovdjur" eller sagornas "förhäxade prins"
1601.    Varför "det inte var gott för Adam att vara allena" och "Eva" därför måste skapas
1602.    Det maskulina väsendet är för det renodlade feminina väsendet samma allt överskuggande, livsbetingande intresseobjekt som det feminina väsendet är det för det renodlade maskulina väsendet. De utgör för varandra den sista latenta resten av det paradis de en gång lämnade
1603.    Situationer då den förlorade sonen bringas till att ropa på den glömde Guden eller evige Fadern
1604.    "Djurriket" är spiralkretsloppets "dödsrike" och visar att de gamla klassiska sagorna om "förhäxade prinsar och prinsessor" är kretsloppets eller livets sanning, berättad i symboler för den enfaldige eller "i anden fattige"
1605.    Blodsbandet
1606.    Det själsliga havandeskapet och fosterlivet fortsätter ut över den fysiska födelsen
1607.    Den själsliga födelsen. "Inveckling" och "utveckling"
1608.    Vad det betyder att "döden dö"
1609.    "Den högsta elden" är Gudomens och gudasonens flammande svärd. Den är sagornas trollstav
1610.    "Den högsta eldens" omskapande av väsendet till "enpolighet" och verkningarna därav. Den kosmiska dödsprocessen
1611.    Var i kretsloppet vår analys av "den högsta elden" börjar
1612.    Varför väsendenas ursprungliga dubbelpoliga tillstånd nu är mystik
1613.    Tendensen att söka sig till en Försyn är inget mänskligt påfund, utan en organisk funktion hos varje levande väsen
1614.    Hur den jordiska människans organiska inställning till Försynen får henne att skapa Gudomen till sin egen avbild och världsalltet till en krigsskådeplats mellan onda och goda makter, mellan gudar och djävlar
1615.    Skapandet av Gudomen till jordmänniskans avbild kulminerar och slutar med den kyrkligt kristna världsbilden
1616.    Den av jordmänniskorna skapade gudsuppfattningens eller gudsbildens undergång till följd av materialistisk vetenskap och kunskap
1617.    Det materialistiska väsendet och dess hjälplöshet inför sitt eget psyke eller sin själsliga sida samt dess upptäckt av nödvändigheten av en Försyn
1618.    Det materialistiska väsendet i "den förlorade sonens" och "dödens" situationer
1619.    Adam och Eva (mänskligheten) står i dag vid ljusets port, liksom de en gång stod vid mörkrets port
1620.    Varför "Eva" eller det "feminina" väsendet inte kan vara "Guds avbild"
1621.    Varför "Adam" eller det "maskulina" väsendet inte kan vara "Guds avbild"
1622.    Vad "Guds avbild" inte kan vara, och vad den är
1623.    När "Adam" och "Eva" blir väsendet som "Guds avbild"
1624.    Varför ingen behöver oroa sig för den sexuella utvecklingen eller polförändringen hos människan
1625.    Äktenskapet kan inte vara det absolut säkra livsfundamentet för alla människor
1626.    Den sexuella utvecklingen kan inte hejdas, varken av kyrkan eller strafflagen
1627.    Jordmänskligheten är jordens olyckligaste väsensamhälle
1628.    Med sin kännedom om mörkret har jordmänniskan alla förutsättningar för att kunna komma till klarhet över världsstrukturen
1629.    Varför religionen inte kan förbli jordmänniskans moralgrund
1630.    Varför religionerna i dag betecknar mörkret som ett "ont"
1631.    Bibelns syndafallsberättelse visar att världsåterlösningen och därmed religionerna inte alltid har inpräntat avsky för mörkret i människan
1632.    Jordmänskligheten har sedan länge haft bruk för "ormen" eller världsåterlösningsprincipen för att vägleda sig in i ljuset, alldeles som den en gång hade bruk för denna princip för att vägleda sig in i mörkret
1633.    Vad som återstår för världsåterlösningsprincipen att uträtta för jordmänskligheten
1634.    Jordmänsklighetens ännu outvecklade kunskaper om "den högsta elden" och konsekvenserna därav
1635.    Det sexuella poltillståndet betingar "den kosmiska dödens" såväl som "det kosmiska medvetandets" högsta framträdande och alla livsstadier däremellan
1636.    Den sexuella polprincipen ligger till grund för alla kretslopp och däri ingående fyra årstider: vinter, vår, sommar och höst samt dessas olika variationer
1637.    Materien eller stoffet är också underkastat kretsloppets lagar och befinner sig på vandring genom stadier av fasta, flytande, gasformiga och strålformiga tillstånd
1638.    "Den högsta elden" är Guds vilja och livets egen hjärtfunktion och andning
1639.    Världsstrukturen representerar hundraprocentig logik, som är detsamma som hundraprocentig kärlek
1640.    "Den högsta eldens" funktioner stadfäster Gudomens existens
1641.    Om man förnekar att världsstrukturens helhetsuppenbarelse är ren visdom och kärlek och alltså uttryck för liv
1642.    Jaget - rummet - tiden
1643.    Det högsta "något" i vår natur är "evigheten" och "oändligheten", med vilket jaget är identiskt
1644.    Livets innersta kärna och dess livsbetingande anknytning till "X2" och "X3"
1645.    Den maskulina och feminina polen skapar i förening med "X2" jagets livsorgan
1646.    Alla former av manifestation har sina rötter i jagets maskulina och feminina pol
1647.    Behags- och obehagsförnimmelsernas anknytning till jaget utgör det levande väsendet
1648.    Den högsta elden och jaget
1649.    Varför den eviga livsupplevelsen betingas av en "obehagstillvaro" och en "behagstillvaro"
1650.    Väsendenas sexuella kretslopp sträcker sig över två spiralkretslopp
1651.    Hanköns- och honkönstillståndet hos den jordiska människan under omskapelse till ett "nytt kön"
1652.    Hankön och honkön utgör vart för sig blott ett "halvkön". Varför dessa två "halvkön" måste förenas i den sexuella parningsakten
1653.    Väsendenas halvkönstillstånd som djupaste orsak till allt mentalt mörker eller det så kallade "onda" i världen
1654.    Nödvändigheten av skapandet av en motsats eller kontrast till individens eviga tillvaro
1655.    Hur individens sökande efter upplevelsen av sin egen eviga existens blev till "självbevarelsedrift"
1656.    Utvecklingen av den kontrast, med vilken individen senare skall markera sin egen eviga kosmiska identitet
1657.    Vad det vill säga att vara ett kulminerande "halvkönsväsen"
1658.    Den jordiska mänskligheten befinner sig i universums eller spiralkretsloppets "dödssfär"
1659.    Hur "halvväsendena" även intellektuellt sett är "halvväsen"
1660.    Det kulminerande halvväsendets sexuella akt är en kosmisk bro, på vilken det passerar "dödssfären"
1661.    Halvväsendets upplevelse av sin sexuella akts kosmiska natur är lika elementär eller instinktmässig som växtens upplevelse av det fysiska planet
1662.    Liksom växten genom kretsloppet får fysiskt dagsmedvetande och blir "djur", så får halvväsendet genom samma kretslopp "kosmiskt medvetande" och blir "människa"
1663.    Förutom att vi har kommit till lösningen av "mannens" och "kvinnans" mysterium har vi också kommit till insikt om att det före den gudomliga befallningen "varde ljus" har existerat en motsvarande gudomlig befallning "varde mörker"
1664.    Varför Bibeln och religionerna har beslöjat den gudomliga befallningen om mörkret som "det onda" och dess upphov som "djävulen", "satan" eller "den onde"
1665.    Varför religionerna inte kan frälsa mänskligheten
1666.    Varför man kan se att jordmänniskan har levt i en tidigare dyrkan av mörkerskapandet
1667.    Nödvändigheten av de sexuella "halvkönsväsendenas" omskapande till "helkönsväsen"
1668.    "Halvkönsväsendet" kan endast uppleva den himmelska världen som en sekund av vällustkänsla
1669.    De sexuella organen blir till
1670.    De sexuella organen utgör det "allra heligaste" hos de levande väsendena
1671.    Vad Gudomen säger till gudasonen angående sexualorganen
1672.    Varför "nakenhets-" eller "skamkänslan" och "fikonlövet" behärskar allt i jordmänniskans sexuella sfär
1673.    Den sexuella mörkersfären har inte kunnat förhindras, varken genom andliga eller genom världsliga myndigheter eller moralföreskrifter
1674.    Den sexuella mörkersfären är en makt, som bottnar i en långt djupare orsak än den jordmänskliga viljeföringen
1675.    Den högsta elden är alla kontrasters orsak eller det eviga livet rotfäst i jaget
1676.    Om "helvetet" eller livets mörkersfär inte existerade
1677.    Vad "helvete" eller livets mörkersfär i verkligheten är
1678.    Utsikten från livets allra högsta tinnar eller från Faderns egen utsiktspunkt
1679.    Det levande väsendet och "halvkönstillståndet"
1680.    Adam och de övriga väsendena i paradiset var "helkönsväsen"
1681.    Vad den bibliska paradisberättelsen avslöjar bakom sin yttre bokstavsform
1682.    Bibelns Adam
1683.    Det bibliska paradiset är identiskt med "salighetsriket"
1684.    Väsendets liv i "salighetsriket"
1685.    Bilden av lammet och tigern, som sover fridsamt vid varandras sida, symboliserar livet i salighetsriket"
1686.    Hur det kommer sig att minnena blir till "guldkopior" och "salighetsrike"
1687.    Adam i paradisets sfär
1688.    Den "djupa sömn" som Gud lät komma över Adam
1689.    Lagen för kretsloppet eller vad livet skulle vara, ifall det inte existerade begär och tillfredsställelse av begär
1690.    Den högsta elden som fundament för väsendets minsta och största utveckling och därmed för Adams "djupa sömn"
1691.    Varför "mineralriket" endast framträder som materiemassor och inte som organismer eller kroppar
1692.    Vad som betingar stoffets framträdande som "levande" eller "livlös" materia
1693.    Den "levande" materien och de tre "kosmos": mikrokosmos, mellankosmos och makrokosmos
1694.    Det är inte så egendomligt att livsgåtans lösning inte kan finnas i de "medvetslösa" eller "livlösa" materierna
1695.    Skillnaden mellan "levande" och "livlösa" materier
1696.    Uppfattning av ett föremål som "stoff" eller som självständiga åtskilda partiklar eller enheter beror på ett perspektivförhållande
1697.    Hur vegetabiliska och animaliska levande väsen i ett visst perspektivförhållande förnims som "stoff"
1698.    Varför det animaliska stoffet registrerar välbefinnande och smärta genom nerverna, medan det mineraliska stoffet är totalt immunt mot dessa företeelser
1699.    Hur materien avslöjar det levande väsendets ande
1700.    Hur "anden" förorsakar en organisms framträdande som "levande", "sovande" och "livlös"
1701.    Vad som sker när vegetabiliska och animaliska materier fryses ned
1702.    Varför Adam måste lämna paradiset
1703.    Livet i ljuset eller den högsta världen som Adam hade genomlevt
1704.    Hur Adam i ljuset var döende och måste övergå till den andliga världens dödssfär "salighetsriket"
1705.    Adams upplevelse i "salighetsriket" eller det bibliska paradiset
1706.    Det bibliska paradiset är Adams dröm om upplevelse av materialism, mörkret eller kontrasten till ljuset
1707.    Adam var ett i den yttre världen omanifesterat väsen och måste därför förvandlas för att kunna bli till "människan skapad till Guds avbild"
1708.    Adams "revben"
1709.    Vad som döljer sig under begreppet "Evas skapelse"
1710.    Vad som döljer sig under begreppen "Adam" och "Eva"
1711.    Den bibliska paradishändelsen var varken "syndafall", "utdrivning ur paradiset" eller "förförelse" till "synd"
1712.    Varför den bibliska paradishändelsen blivit uppfattad som ett "ont"
1713.    Hur den felaktiga uppfattningen av paradishändelsen ligger till grund för tillbedjan av krigets domän som "ärans fält"
1714.    Världsåterlösarens sexuella oavhängighet och avvikelse från den könsbundna jordiska människan
1715.    Varför världsåterlösarens rike inte var av denna världen
1716.    Kristus tillhörde ett annat kön än de två jordiska könen
1717.    Världsåterlösarens sätt att visa ömhet
1718.    Mysteriet "Jesu jungfrufödelse"
1719.    Det finns ingenting i naturen som visar att befruktningsakten mellan ett hanköns- och ett honkönsväsen i sig själv är syndig eller oren
1720.    Om Jesus vore "jungfrufödd", skulle det vara en anklagelse mot Gudomen
1721.    Jesu kärlek var inte en "hanköns-" eller "honkönskärlek" baserad på de enpoliga organen
1722.    Varför tron på Jesu "jungfrufödelse" och identitet som "Gudom" eller "gudason" kom in i världen
1723.    Jesu liv och framträdande, hans sätt att vara, ligger till grund för "invigningen" eller "den stora födelsen"
1724.    Hur "samvetskval" är en bekräftelse på att "allkärleken" är en organisk produkt och inte blott en viljeakt
1725.    Hur "allkärleken" är en ny sinnesdimension, som ligger till grund för väsendenas framträdande med "kosmiskt medvetande", som "messiasväsen" eller "världsåterlösare"
1726.    Varför Jesu levnadsart blev otänkbar som modell för jordmänsklig levnadsart
1727.    Den högre kärlekens väg och den jordmänskliga primitiviteten och mentala orenheten
1728.    Varför världsåterlösarens ord, sanningar och levnadsart blir mer och mer aktuella
1729.    Den verkliga världsfreden är en mental temperaturfråga eller en fråga om själslig köld och värme
1730.    Mentala ökenområden
1731.    Varför vi inte kan komma ifrån studiet av väsendets sympatianlag eller sexuella organstruktur
1732.    Varför nästakärleken är det absolut nödvändigaste objektet för mänsklig forskning
1733.    Mänskligheten kan inte vänta sig en verklig världsfred, så länge den utgör en enhet som endast består av "krigsceller"
1734.    Varför "Kristi återkomst på skyarna", freden och mänsklighetens frälsning enbart ligger i detta, att individen lär sig känna sitt eget psyke, dess mål och bestämmelse
1735.    Alla måste nu inrikta sin forskning på allkärleken eller nästakärleken
1736.    Mänsklighetens missuppfattning och förföljelse av sin egen högsta organiska utveckling
1737.    Trots förföljelse med straff, förtal och vanära har den sexuella utvecklingen brutit sig ut ur tusenåriga moraliska föreställningars instängdhet
1738.    Det sexuella begärets överdimensionering visar att målet för den sexuella funktionen inte enbart kan vara fortplantningen
1739.    Det är en välsignelse att inte flera samlag resulterar i befruktning än vad som fallet är
1740.    Det överdimensionerade sexuella begärets kollision med de auktoritativa moraluppfattningarna samt konsekvenserna därav
1741.    En sexuell utveckling som man absolut måste vänja sig vid att förstå och tolerera, ifall man vill undgå att bekämpa skapandet av människan till "Guds avbild"
1742.    Varför de starkt maskulint och feminint präglade väsendena hyser hat till utvecklingen av de högre sympatianlagen hos människan
1743.    Vad den enpoliga sexualismens väsen förorsakar i det jordmänskliga ödet
1744.    Vad som skiljer den jordiska människan från djuret
1745.    Det djuriska psykets blomstring eller kulmination i det dagliga jordmänskliga livet som ett olyckligt öde
1746.    Det djuriska psyket befordras av jordmänniskan i samma mån som hon är sexuellt enpolig, d. v. s. renodlad "man" eller "kvinna"
1747.    Väsen, vilkas psyke inte är "den riktige mannens" eller "den riktiga kvinnans"
1748.    Varför det inte är den renodlade "mannen" eller "kvinnan" som kan skapa kultur och verklig fred i världen
1749.    Varför de stora humanisterna och kulturskaparna inte kan vara enpoliga väsen eller renodlade "män" och "kvinnor"
1750.    Det nya psykets kulmination i mannen och kvinnan är i Bibeln symboliserad som "den förlorade sonens" hemkomst och som den säd, varmed ormens huvud skall krossas och alla jordens släkter välsignas, varigenom väsendet omformas till att vara ett med "vägen och sanningen och livet"
1751.    Bakom den "manliga" och "kvinnliga" kroppsformen eller organismen är ett nytt psyke med en mycket högre upplevelseform än den djuriska under utveckling
1752.    Väsendenas sexuella struktur och deras därav bundna framträdande som renodlade hankön eller honkön är inte något som man vill eller inte vill, det är något som man är
1753.    Den verkliga psykiska skillnaden mellan "djur" och "människa"
1754.    De första utslagen av de sympatianlag eller det humana psyke som skiljer "människan" från "djuret"
1755.    Alla själviska företag, såväl offentliga som privata, utmynnar till slut i osjälviska företeelser
1756.    Krafter i människan, vilka inte är utpräglat "maskulina" eller "feminina" och därför ej baserade på parningssympatin
1757.    Naturens kärleksmanifestation och människans ofärdiga eller egoistiska tillstånd
1758.    Varför livet är rättfärdigt och universums grundton är kärlek
1759.    Det är de materiella tingens värde i älskogs- eller parningstillståndet som i stor utsträckning ligger till grund för det så kallade "onda" i världen
1760.    Det absoluta fredsriket kan inte skapas genom diktatur eller makt
1761.    Ingen materiell maktöverlägsenhet och genial vapenfabrikation kan någonsin avskaffa kriget eller fiendskapen mellan folken
1762.    Vad man bör göra, om man vill uppnå fred i världen
1763.    Vad som bevisar att den jordiska människan inte är ett renodlat "djur"
1764.    Två olika sorters sympatianlag hos den jordiska människan
1765.    Skillnaden mellan "djur" och "människa"
1766.    Den enpoliga sexualismen utgör den från djurriket nedärvda företeelse hos människan som sist kommer att gå under
1767.    Varför människan och inte djuret kan känna samvetskval och begå självmord
1768.    Varför den jordiska människan utgör en från "djuret" avvikande, begynnande ny väsensart
1769.    Vad som kommer att ske när den andliga vetenskapen blir lika erkänd som den materialistiska vetenskapen
1770.    Den materialistiska vetenskapen fryser allting till is, där den ignorerar all religiös eller andlig inställning
1771.    Den högsta elden och den därav utlösta förvandlingen av väsendenas organism och livsupplevelse
1772.    Det levande väsendets kosmiska dödssfär
1773.    Det sanna kosmiska vetandets otillgänglighet för väsen som behärskas av den djuriska självbevarelsedriften med därtill hörande föreställningar om egendomsrätt, nationalism eller andra former av egoismens utslag
1774.    Utan upplevelsen av spiralkretsloppets nattsida skulle livsupplevelsen vara omöjlig
1775.    Spiralkretsloppet är i motsats till de materiella kretsloppen inte ett "yttre" utan ett "inre" kretslopp
1776.    Den jordiska människans förhållande till ätandet och mättnaden av "kunskapens träd" och "livets träd"
1777.    Hunger- och mättnadsprincipen är kretsloppens fundament och orsaken till att allt måste vara underkastat förvandling
1778.    Om den högsta elden inte existerade
1779.    Den högsta elden är genom de två sexuella polerna fundamentet för livsupplevelsens ljus och mörker
1780.    Tack vare den högsta elden, som är huvudfaktorn i "X2" eller övermedvetandet, kan det levande väsendets livsupplevelse aldrig upphöra
1781.    Det totala hanköns- och honkönsväsendet kan uppehålla sin tillvaro endast i kraft av egoism, mord och dråp
1782.    Den verkliga kärleken i förhållande till hanköns- och honkönssympatin
1783.    Jordmänsklighetens två slag av sympati: äktenskapet och nästakärleken
1784.    Varför nästakärleken är det enda som kan få mänsklighetens mentala isberg att smälta eller dess ragnarök eller helvete att upphöra
1785.    Varför den jordiska människans sexualism är underkastad kretsloppets förvandlingsprocess
1786.    Varför den nedärvda sexuella morallagen har sprängts och inte längre iakttas av allmänheten
1787.    De jordiska människorna är ofärdiga väsen när det gäller att framträda som "Guds avbild"
1788.    Motstånd mot jordmänniskans naturliga sexuella förvandling är en sabotering av Guds skapande av människan "till sin avbild"
1789.    Ett område i den förvandlade sexualismen som inte är en urspåring och därför inte berättigar andra väsen att ingripa i dess domän
1790.    Den högsta elden utgör det fundamentala i det levande väsendets övermedvetande och därmed i regleringen av all förnimmelse eller livsupplevelse
1791.    Det är en livsbetingelse för väsendet att kunna känna behag och obehag, välbefinnande och illabefinnande
1792.    Det enda existerande sanna livet och den enda existerande sanna döden
1793.    Vad som åstadkommer existensen av ljusets och mörkrets väsen och regioner
1794.    Varför det levande väsendet är odödligt
1795.    Varför den sexuella principen är ett mysterium för jordmänskligheten
1796.    Livsupplevelsens eller spiralkretsloppets kalla årstid och vinterköld
1797.    Vad som visar att jordmänsklighetens mentalitet är underkastad kretsloppets lagar
1798.    Vad som avslöjar att jordmänniskans enpoliga sexuella tillstånd och därav följande egoistiska inställning till nästan endast är något övergående
1799.    Jordmänskligheten befinner sig i början av det kosmiska kretsloppets vårbrytning
1800.    Den högsta elden som livets högsta mentala eller kosmiska värmekälla
1801.    Varför djurens och jordmänniskans ensartade sexualism inte är rådande genom hela spiralkretsloppet
1802.    Den högsta elden är identisk med det levande väsendets övermedvetande eller "X2"
1803.    Varför den verkliga nästakärleken endast kan bli till genom en högre organisk utlösning av den högsta elden än det djuriska hanköns- och honkönstillståndet
1804.    Den som vill gå till botten i livsmysteriet måste lära sig förstå att varje epok i livsutvecklingen befordras av en särskild sexualism eller flamma av den högsta elden
1805.    Kyrkans och den materialistiska vetenskapens kapitulation inför mänsklighetens religiösa och sexuella mörker
1806.    En sexuell förvandling som orsak till mänsklighetens mentala mörker
1807.    Nästakärleken som organfunktion hos väsendena är det frälsande ljuset i mörkret
1808.    Vägen till invigning eller "den stora födelsen"
1809.    Något skevt eller ohållbart i jordmänniskans sympatianlag
1810.    Varför låta föråldrade traditioner, baserade på flockens meningar, naivitet och övertro, spärra vägen för ett ärligt studium av sympatianlagen eller den sanna nästakärlekens princip, utan vilken en absolut världsfred omöjligt kan skapas
1811.    Hur kampen om guldet blir till sådd och skörd av olyckligt öde för sitt upphov
1812.    Jordmänniskornas nuvarande liv är i dominerande grad blott en dressyr och inbillad frihet, upprätthållen genom propagandalögner
1813.    Då allt välbefinnande är en fråga om kärlek, blir kärleken livets fullkomning, dess alfa och omega
1814.    Den stora underminerande faktorn vid skapandet av den sanna livsupplevelsen
1815.    När sympatianlagen är fullt utvecklade hos väsendet
1816.    "Förälskelse" framträder som ett dubbelbegär: "A-begär" och "B-begär"
1817.    "A-begäret"
1818.    "A-begäret" och tillfredsställandet därav är en symbol på det riktiga mänskliga medvetandet, en rest från det himmelska paradiset
1819.    "B-begäret" är den förälskades krav på besvarad kärlek och äganderätt över den älskade
1820.    "Olycklig kärlek" är det bästa beviset för att en förälskelse eller parningskärlek inte är verklig kärlek
1821.    Förälskelsens B-begär är den kanal, genom vilken den dräpande principen behärskar kontinenternas och havens invånare på jorden
1822.    Genom A-begärets strålglans får förälskelsen det högre patos eller den ljusgloria, varmed den framträder i livsuppfattning, romaner, dikter och sagor
1823.    "De lyckliga äktenskapens zon"
1824.    Äktenskapet har degenererat hos jordmänniskorna och är inte baserat på så starka psykiska krafter som tidigare
1825.    Äktenskap som mera är baserade på den ekonomiska principen och andra företeelser än på själva parningsprincipen
1826.    Huvudorsaken till den äktenskapliga degenerationen är inte primitivitet eller omoral
1827.    Djurrikets undergång i jordmänniskans mentalitet eller psyke
1828.    Vad den äktenskapliga degenerationen visar
1829.    Orsaken till den äktenskapliga degenerationen är inte en moralisk brist utan en organisk förvandlingsprocess i jordmänniskans sympatianlag
1830.    En tillbakablick över de olika väsendenas moral och omoral i och utanför äktenskapet
1831.    A-människor. De lyckliga äktenskapens zon
1832.    B-människor. Den kosmiska dödens väsen eller kosmiska lik
1833.    C-människor. De olyckliga äktenskapens, skilsmässornas, skenäktenskapens och de begynnande mänskliga egenskapernas väsen
1834.    Jordmänniskans från djurriket nedärvda parnings- eller sexuella samlivsmetod degenererar samtidigt med att de högintellektuella mänskliga egenskaperna utvecklas
1835.    De enpoliga väsendenas parningsakt eller den högsta elden i mörkrets sfär är Guds eviga ande över vattnet
1836.    När den högsta elden eller allkärleken genom väsendenas polkonstellation har förminskats till latent tillstånd, uppstår mörkrets sfär
1837.    Mannens och kvinnans eller hanköns- och honkönsväsendenas polkonstellations betydelse vid Guds skapande av människan "till sin avbild"
1838.    Dödszonens världsbild
1839.    Den materialistiska vetenskapens livsfilosofi eller hävdandet av tillfälligheten som universums och livets första orsak är en kulminerande överträdelse av den vetenskapliga forskningsmetod som den i alla andra sammanhang erkänner som grundval för vetenskap
1840.    Den materialistiska vetenskapens gudlösa och av slumpen behärskade världsbild utgör den kosmiska död som måste bli följden av ätandet av "kunskapens träd"
1841.    Den eviga absoluta vägen till freden
1842.    Förutsägelsen i Bibeln i fråga om Adam och Eva har helt slagit in
1843.    Om tillfälligheten verkligen vore väsendenas och alltets uppbyggare och nedbrytare
1844.    Om det levande väsendets ödeshjul helt kunde stoppas
1845.    Domedagens blodiga konsekvenser skall skapa en ny världsepok, i vilken väsendet åter kommer att vakna till kosmiskt medvetande och uppleva sig som ett med Fadern
1846.    Nästakärleksbudet och äktenskapsbudet kan inte uppfyllas av samma väsen
1847.    Nästakärleksbudet och äktenskapsbudet är riktade till var sina epoker av skiljaktigt utvecklade människor
1848.    Moses och Kristus såsom varande äktenskapsbudets respektive nästakärleksbudets stora profeter
1849.    Den andliga vetenskapen som ett tredje och sista testamente
1850.    "Himmelriket" på väg att födas på jorden
1851.    "D-människor" eller alltför feminina män och alltför maskulina kvinnor
1852.    En sexuell dragning som skapar mycket lidande för den feminina mannen
1853.    Varför den primitiva maskulina mannen hyser antipati mot den mycket feminina eller kvinnliga mannen samt denna antipatis utslag i förföljelse, våld och penningutpressning
1854.    Väsendenas avvikande sexuella förhållanden som det mest begärliga föremålet för förtalstendenser, till och med hos de väsen som själva är invecklade i avvikelsen
1855.    Den maskulina polen i kvinnan kan också bli överdimensionerad
1856.    Hur en forcerad utveckling av väsendets motsatta polstruktur och därav följande överdimensionering av denna struktur kan uppstå
1857.    När ett normalt barn blir förfört
1858.    Det sexuellt minderåriga är heligt och oantastligt
1859.    Hur den feminina eller kvinnliga mannen och den maskulina eller manliga kvinnan uppstår
1860.    Det abnorma hos den kvinnliga mannen och den manliga kvinnan
1861.    Hur naturen slår tillbaka och bromsar upp den urspårade sexuella utvecklingen
1862.    Onaturligt samliv och onaturliga äktenskap
1863.    De enpoliga väsendenas äktenskapliga solnedgång och den därpå följande livets mening
1864.    Genom polförvandlingens skärseld
1865.    Människans användning av djungellagen är ett brott
1866.    "E-människor"
1867.    "F-människor"
1868.    Okunnighet på det sexuella området är orsaken till nutidsmänniskans mörka ödesdaning
1869.    "G-människor". Sadism
1870.    Hur de sexuellt urspårade väsendena kommer tillbaka till normaliteten, till livet och Fadern
1871.    Varför flertalet eller flocken missförstår och därför fruktar och föraktar den sexuella polförvandlingen
1872.    Vad den stränga sexuella moselagen och liknande lagar har betytt för jordmänsklighetens utveckling
1873.    Väsen, för vilka den sexuella moselagen och liknande morallagar betydde mycket lidande och mycken förödmjukelse
1874.    Den naturliga polförvandlingen utgör den absolut enda vägen till den stora organiska invigningen eller "den stora födelsen" och behöver inte alls fruktas
1875.    Varför H-människan kan bevara sin så kallade "normala" prägel genom polförvandlingens farozon
1876.    Varför det motsatta könets väsen alltjämt är föremål för H-människans sexuella krav eller inställning
1877.    H-människans förhållande till det normala äktenskapet
1878.    Väsendets barndoms- och ungdomsupplevelser är huvudsakligen endast repetitioner av medvetenhetsförhållanden som redan övervunnits av väsendet i tidigare jordeliv
1879.    Ju längre den nuvarande jordmänniskan är kommen i sin sexuella utveckling, desto tidigare kommer hennes repetitioner av äktenskapsanlagen att infinna sig, för att till sist endast infinna sig i barnaåldern som bleka eller helt utsuddade, kraftlösa tendenser, vilka är på väg att helt upphöra eller utgå ur psyket
1880.    Den motsatta polen och H-människan
1881.    I-människans särskilda nästakärleksmoral och dagsmedvetna totala sexuella förvandling
1882.    I-människan är den fullmogna aspiranten till "den stora födelsen"
1883.    H- och I-människor är självskrivna lärjungar i världsåterlösningens tjänst
1884.    I-människans maskulinism och feminism är fullkomligare än den maskulinism och feminism som manifesteras av den ordinära mannen respektive kvinnan
1885.    "Födelseporten"
1886.    Kosmiska glimtar, kosmiskt medvetande eller "Kristi återkomst"
1887.    J-människor. Den stora födelsen utlöser sig själv på naturlig väg alldeles som den fysiska födelsen, när individen är mogen därtill
1888.    Den högsta materialistiska, gudlösa kunskapen eller vetenskapen
1889.    Det högsta religiösa stadiet på jorden
1890.    Varför den avancerade I-människans inkarnation eller återfödelse på jorden måste upphöra
1891.    I-människans ensamhet
1892.    I-människan blir genom den stora födelsen till en J-människa, ett "kristusväsen" eller en "kristusmänniska"
1893.    Den stora födelsen eller den sanna "Kristi återkomst"
1894.    Världsåterlösningen och världsåterlösaren
1895.    Världsåterlösarens fysiska och psykiska kapacitet
1896.    Vad som fattas i jordsfären av de betingelser, på vilka I-människans förvandling till J-människa är baserad
1897.    Hur jordmänniskan tack vare den andliga vetenskapen nu har fått möjligheter att uppnå den stora födelsen på jorden
1898.    Djurets förvandling till människa är också en fråga om en förvandling av dess sexuella struktur
1899.    Genom den tvåpoliga sexualismen formar Gud sin egen avbild i kött och blod
1900.    Kring den sexuella förvandlingen från enpolighet till tvåpolighet
1901.    Den sexuella polförvandlingen förstärker den dräpande principen men regleras av kretsloppsprincipen och leder det levande väsendet tillbaka till ljuset
1902.    I den verkliga mänskliga sexualismens eller tvåpolighetens sfär
1903.    Den psykiskt färdiga J-människan eller "gudamänniskan"
1904.    Den sexuella principen är en hunger- och mättnadsprincip
1905.    Varför de enpoliga väsendenas förnimmelse genom sin motsatta pol är latent eller omedveten
1906.    Den färdiga tvåpoliga människan kan inte få någon fullkomlig sexuell tillfredsställelse eller utlösning genom en enpolig organism
1907.    Den färdiga "kristusmänniskan" eller K-människan
1908.    K-människan utlöser den fullkomliga nästakärleken och himmelriket på jorden och är den färdiga "Guds avbild"
1909.    Mannen och kvinnan i den ännu ofärdiga tvåpoliga sexuella utlösningen
1910.    Vad som skapar den sexuella dragningen mellan väsen av samma kön
1911.    Rättsmyndigheterna och väsendenas sexuella krav
1912.    Väsendets födelse eller inkarnation i den helt färdiga tvåpoliga människokroppen sker inte samtidigt med väsendets mentala upplevelse av den stora födelsen
1913.    Den tvåpoliga sexualismen utlöser inte förälskelse eller någon annan form av självisk besittningsåtrå inför den sexuella partnern utan endast kulminerande osjälviskhet eller ren kärlek
1914.    K-människans sexuella känsla eller förnimmelse av den högsta elden
1915.    K-människans sexuella utlösningsakt som har sitt begynnelsestadium redan hos den utvecklade kulturmänniskan
1916.    Kyssen är början till en ny sexuell utlösningsakt, som skiljer sig från den enpoliga sexuella akten genom att den inte är könsbetonad
1917.    Vad som krävs för att den tvåpoliga sexuella kulminationsakten genom kyssen skall vara fullkomlig mellan två väsen
1918.    Inför Guds anletes strålflöde
1919.    Den enpoliga sexuella driften
1920.    Den sexuella utlösningen är en kulminerande ömhetsakt och de sexuella organen är ömhetsorgan
1921.    Den sexuella kulminationsförnimmelsen är själva inlemmandet av parterna i Guds egen atmosfär eller aura
1922.    De sexuella organen och deras mikroväsen är ett salighetsområde
1923.    Det sexuella området är det stora kosmiska kretsloppets alfa och omega
1924.    Det levande väsendets liv är inte blott en sexuell organverksamhet, det betingas även av andra organverksamheter, i kraft av vilka den fullkomliga människan och hennes rike uppstår
1925.    Den dräpande principens väsen utgör makroväsendets mag- och matsmältningsorgan
1926.    Växtriket utgör makroväsendets muskulatur, medan salighetsenergin skapar dess skelett och benbyggnad
1927.    De kosmiska energiernas inträngande i det levande väsendets fysiska kropp och sympatianlag
1928.    Sympatianlagens två organuppsättningar
1929.    Den polreglerande eviga livskärnan
1930.    Ett renodlat "handjur"
1931.    Ett renodlat "hondjur"
1932.    De två enpoliga könstillstånden såsom källan till det vi kallar "det onda"
1933.    Det goda eller det mänskliga i människan befordras av den latenta polens tillväxt
1934.    Skillnaden mellan djurets och människans sexualism
1935.    De två könscentras sammansmältning och väsendets sexuella förvandling från djur till människa
1936.    I den fullkomliga gudamänniskans rike eller tillvaro tar man inte till äkta, och väsendet föds inte av kvinnor, utan genom materialisation, och det dör genom dematerialisation
1937.    Den maskulina och den feminina principens kretslopp kräver två kosmiska spiralkretslopp för sin totala utveckling
1938.    Den högsta elden är den evige Anden över vattnet
  15 Kapitlet    Guds rike eller livets äventyr
1939.    Varför väsendena måste genomgå upplevelsen av mörkret eller lidandena
1940.    Varför människor kan uppleva samma livsvillkor högst olika
1941.    Kretsloppsprincipen och livets upplevelse
1942.    Kontrasterna, livets upplevelse och den primitiva människans uppfattning om gudom eller försyn
1943.    Väsendet som fick döden dö, emedan det åt av kunskapens träd
1944.    Varför det eviga väsendet skall uppleva den kosmiska medvetslösheten
1945.    Varför väsendena måste uppleva reinkarnationen
1946.    Alla former av livsprinciper eller livsupplevelse finns inom ett spiralkretslopp
1947.    Allt är underställt kretsloppsprincipen och befinner sig därför på vandring eller under förvandling
1948.    Ljusets och mörkrets manifestationer
1949.    Den sexuella polkonstellationen i väsendena som fundament för mörker- och ljuskontrasterna och därmed för reinkarnationen
1950.    Tankeimpulser och den andliga världen
1951.    Om tankeimpulserna inte blev organiserade, skulle medvetande inte kunna skapas
1952.    Hur övervinnandet av materiens motstånd mot tankeimpulserna betingar livets upplevelse
1953.    "Logik" eller lagen för skapande
1954.    Ologiskt och logiskt skapande är vägen till andligt och kroppsligt mörker respektive ljus
1955.    Den sanna logiken i sättet att leva kan endast tillägnas genom en kedja av jordelivserfarenheter
1956.    Världsplanens logik och lokallogiken
1957.    När väsendet baserar sitt dagliga handlande på en logik som inte passar in i världsplanens logik
1958.    Det ologiska handlandets verkningar eller slutfacit
1959.    Hur iakttagandet av nästakärleksbudet är alla lagars uppfyllelse och gör väsendet till ett med Gud
1960.    Vad är mörkret? Reinkarnationen eller väsendenas vandring genom ljusa och mörka sfärer
1961.    Väsendets kulminerande genomgång av salighetsriket
1962.    A-kretsloppet, B-kretsloppet och reinkarnationens utsträckning i A-kretsloppet
1963.    Sömnförmågans tillblivelse och reinkarnationen i sitt allra första späda eller ofärdiga tillstånd
1964.    Sömnförmågan blir till en fullkomlig och frigjord talang hos det animaliska väsendet
1965.    Vad dygnkretsloppet förmår och inte förmår i väsendets utveckling av reinkarnationsförmågan
1966.    Reinkarnationsprincipen blir till praktisk verklighet
1967.    Hur reinkarnationen har blivit en suverän och frigjord inre talang hos det animaliska väsendet
1968.    Reinkarnationstalangen blir till ett anlag som reglerar växtväsendets stammars och grenars normala livstid
1969.    Reinkarnationen utvecklas fram till att kunna äga rum genom materialisation och dematerialisation och blir alltså frigjord från den däggdjursmässiga födseln och döden
1970.    Hur det yttre kretsloppet har skapat ett inre organiskt kretslopp, som nu reglerar och bestämmer väsendets fysiska födelse och död oberoende av de yttre kretsloppsmanifestationerna
1971.    "Evas skapelse" som den absoluta grundvalen för allt skapande av medvetande eller all livsförnyelse
1972.    Vad "Evas skapelse" eller enpolighetens tillblivelse i väsendets medvetande för med sig
1973.    Svartsjukan som det första begynnande lilla fröet till "allas krig mot alla" eller allt andligt mörker
1974.    "Evas död" skapar ljusets födelse
1975.    Vad vi kommer att få uppleva på vår resa genom tiden, rummet och evigheten
1976.    I förrummet till Guds eviga boning
1977.    Även den fastaste materia är en värld av tomrum
1978.    Alla skapade företeelser är tomrum och blir därmed till illusioner
1979.    Då det levande väsendets organism kan upplösas i tomrum, kan denna organism och den härigenom frambragta skapelsen inte utgöra väsendet självt utan endast dess tillkännagivande
1980.    Vad vi får bevittna i förrummet till Guds medvetandesdomän
1981.    Gudasonen mottages av Fadern med en invigning, i vilken han blir tidens och rummets herre och därmed upplever sin egen odödlighet
1982.    Faderns hus eller livets tempel
1983.    "Judarna" - Guds utvalda folk betyder aspiranter till Kristi återkomst eller den stora födelsen
1984.    Hedningar och hedningarnas förgård
1985.    Det sanna prästerskapet som har tillträde till "det heliga" i livets tempel
1986.    "Förgården" och "det heliga" i Guds boning eller livets tempel
1987.    Hjälparen "den helige Ande"
1988.    När hjälparen den helige Ande blir till C-vetande, får väsendet såsom överstepräst tillträde till "det allra heligaste" i Guds tempel
1989.    Kungavärdighetens förfall
1990.    Det verkliga kungamedvetandet
1991.    Våra dagars kungamedvetande
1992.    Den döda kungamakten under den juvelbesatta guldkronan och den sanna kungamakten under törnekronan
1993.    "Judarnas konung" som ett symboliskt uttryck för den högsta kunga- eller gudsmakten
1994.    Den säd i vilken jordens alla släkter skall välsignas
1995.    Vad det vill säga att judarna var det "utvalda" folket
1996.    All världens kungar och kungavärdighet som ger tillträde till ett liv i "det allra heligaste"
1997.    Den dödsbringande "Guds kraft", varmed "det allra heligaste" blev skyddat
1998.    Den materiella vetenskapens kosmiska oförmåga eller den död som är en följd av ätandet av kunskapens träd
1999.    Det livsfarliga skyddet för tabernaklets allra heligaste är tillika en symbol på beskyddandet av "himmelriket" mot ovärdiga personers inträngande
2000.    Den kosmiskt sett livsfarliga meditationen
2001.    Kosmiskt medvetande är detsamma som "den helige Ande" eller "Guds medvetande"
2002.    Varför livstemplets allra heligaste måste vara fundamentalt beskyddat
2003.    Den absolut enda sanna vägen till "den stora födelsen" eller livstemplets allra heligaste
2004.    När väsendet på onaturlig väg kommer i beröring med de kosmiska energierna
2005.    Vilka människor som söker onaturliga vägar till invigning
2006.    Det finns absolut ingen genväg till "den stora födelsen"
2007.    Vad vägen till invigning är och vad den inte är
2008.    De största stenarna på vägen till invigning
2009.    "Falska profeter"
2010.    Hedendomens präster
2011.    När man inte känner trädet på dess frukter
2012.    När väsendet har skördat den mörka säd som det sått, förstår det Kristus och nästakärleken
2013.    Vad som är nödvändigt för aspiranten till "den stora födelsen" eller den organiska invigningen
2014.    Bönen och meditationen
2015.    Bönens innersta källa
2016.    Hos människan blir bönen en medveten hänvändning till Gudomen eller Försynen
2017.    Bönen är en evig princip i det levande väsendet och har inte uppfunnits av människor
2018.    Beroendeförhållandet mellan makroväsendets jag och mikroväsendena i makroväsendets organism
2019.    Varför vi söker bot och vad denna bot betyder för mikroväsendena i vår organism
2020.    Varför det blir tydligt att varje väsen står under en Försyns beskydd och kommer att få skörda vad det sår
2021.    Hur det framgår att våra mikroväsen är dagsmedvetna levande väsen
2022.    Den ömsesidiga kommunikationsstrukturen mellan makroväsendet och mikroväsendena
2023.    Hur Försynens existens blir till faktum
2024.    Varför det är en livsbetingelse för makroväsendet att skapa sundhet och välbefinnande för sina mikroindivider
2025.    Människor, djur, växter och mineraler är organiska delar i det levande makroväsen som jordklotet utgör
2026.    Hur vårt liv och därmed vår lycka och vårt välbefinnande betingas av ett fullkomligt samarbete med en Försyn
2027.    Femte budet kan också överträdas i vårt förhållande till vår organisms mikroväsen
2028.    Mellankosmos som vår primära livsupplevelsevärld
2029.    Så länge väsendet endast ser livet och världsalltet i mått- och viktfacit, är det en kosmisk analfabet
2030.    Bakom varje detalj i den materiella världen ligger en andlig kraft, en tankemanifestation, alldeles som det bakom varje mening i en bok finns ande eller tanke
2031.    Om människorna kunde se den verkliga sanningen, medvetandet och tanken bakom solarna eller stjärnorna på himlen
2032.    Himmelriket eller Guds rike på jorden
2033.    "Logik" eller människans nya förnimmelsehorisont. Gudasonens möte med Fadern
2034.    Människans förvandling från instinkt- och känsloväsen till intelligensväsen, vars andliga hunger blott kan mättas eller tillfredsställas med intellektualitet
2035.    Livet kan inte bli fullkomligt genom intelligens allena
2036.    Med kärlekens och intellektualitetens utveckling blir den helige Andes levnadsart till C-vetande och ger väsendet tillträde till livstemplets allra heligaste
2037.    Guds rike är ett treenigt kosmos: mellankosmos, mikrokosmos och makrokosmos
2038.    Översteprästen, det allra heligaste och förbundsarken
2039.    Gudomens allvetande
2040.    Varför en dag är för Herren som tusen år, och tusen år som en dag
2041.    De skapade tingen kan i sig själva bara vara livlösa
2042.    Det levande väsendets organism kan endast existera som ett skapat ting, avsett att fylla ett nyttigt ändamål för något levande
2043.    De skapade tingens upphov, jaget och livet
2044.    Varför upphovet till alla ting kallas "gudom" och "allsmäktig"
2045.    Varför Gudomen sägs vara "oändligt kärleksfull"
2046.    "Guds avbild" eller det slutliga målet för alla levande väsens utveckling
2047.    Förhänget mellan "det heliga" och "det allra heligaste" i livstemplet
2048.    Vägen in genom förhänget i livstemplet går endast genom invigning
2049.    Att se universum som en samling stjärnor och vintergator är inte någon lösning på livsmysteriet
2050.    En bok har två former av verklighet: den sekundära verkligheten och den primära verkligheten
2051.    Livsupplevelsen eller förnimmandets generalprincip
2052.    Världsalltet utgör en "livets bok", som också framträder med en sekundär verklighet och en primär verklighet
2053.    Kosmiska analfabeter
2054.    Alla naturens detaljer är "bokstäver", "ord" och "meningar" i ett "språk", varigenom en bakom den fysiska världen framträdande osynlig verklighet uppenbaras
2055.    Liksom det bakom en boks text ligger en berättelse om något synligt, ligger det också bakom det dagliga livets detaljer en berättelse om själva livsmysteriets lösning eller livstemplets "allra heligaste"
2056.    De kosmiska analfabeterna och övriga väsen i livstemplets förgård
2057.    Förgårdens väsen skapar Gudomen och därmed livsmysteriets lösning eller den stora sanningen till sin egen avbild
2058.    Med intellektualitetens utveckling överger väsendena efter hand religionerna och de av människorna själva skapade gudarna, dogmerna och sakramenten
2059.    De falska gudarnas och dogmernas undergång i intellektualitetens ljus
2060.    Vägen till ljuset inte en fråga om våra föräldrars nycker eller en andlig auktoritet
2061.    Vad som gör de materiella företeelserna i världen identiska med principen i en boks text
2062.    För att få uppleva den osynliga verkligheten bakom den materiella världen måste man lära sig att "läsa" de materiella företeelserna som "ord" och "text" för denna osynliga verklighet
2063.    Den högsta vetenskapen eller vad den materiella världens former och ting såsom "ord" och "text" för den primära verkligheten berättar
2064.    Den dagliga fysiska tillvaron är en vandring i "bokstäver", "ord" och "texter", som utgör Gudomens direkta tal och avslöjande av livsmysteriet för den som efter hand lärt sig förstå detta "språk"
2065.    När de fysiska faciten ingår som led i den primära verkligheten bakom den fysiska tillvaron, ser man den sanna verkligheten
2066.    Allmänheten är analfabetisk när det gäller att tillägna sig livsmysteriets lösning genom direkt självupplevelse och kan endast få denna lösning eller livets huvudfacit genom de väsen som har denna självupplevelseförmåga
2067.    De största vise i världen har inte fått sitt vetande från andra väsen utan äger den uteslutande i kraft av sin egen kosmiska självupplevelseförmåga
2068.    Genom förmågan att direkt förstå Guds tal tillkom den säd, i vilken jordens alla släkter skall välsignas
2069.    Hur övertron om "frälsning" genom "nåden" och "syndernas förlåtelse" kom in i kristendomen
2070.    Hur tron på "syndernas förlåtelse" uppstod
2071.    Om "syndernas förlåtelse" vore något allmängiltigt, kunde den fullkomliga människan som "Guds avbild" omöjligt bli till
2072.    Om "syndafallet" med "utdrivningen ur paradiset" inte vore absolut nödvändiga led i skapandet av människan som "Guds avbild", skulle Guds ord "allt är mycket gott" omöjligt kunna vara sanning
2073.    Varför Kristus måste bebåda ankomsten av "hjälparen, den helige Ande"
2074.    Den primära och den sekundära verkligheten
2075.    Det levande väsendet genom förgården, det heliga och det allra heligaste
2076.    Den färdiga människan, "Guds avbild"
2077.    Som invigda och med kristusmentalitet öppnar vi "förbundsarken", och överskyggade av Guds andes strålgloria ser vi nu Guds kärleksrike från tinnarna
2078.    Mikrokosmos, makrokosmos och mellankosmos
2079.    Vad som särskilt utgör mellankosmos
2080.    Vid porten till himmelriket eller Guds domän
2081.    Att endast se himmelrikets port eller mellankosmos är inte den verkliga åsynen av himmelriket eller livsmysteriets lösning
2082.    Den sekundära verkligheten, genom vilken den primära verkligheten uppenbaras
2083.    Varför världsbilden fortsätter att vara mystik och övertro, så länge den endast förklaras genom mått- och viktfacit
2084.    Den totalt materialistiske vetenskapsmannen och världsbilden
2085.    Om en materialistisk vetenskapsman endast kunde betrakta de skapade tingen på samma sätt som han betraktar de okända skapade företeelserna i världsalltet eller naturen
2086.    Den primitiva människans uppfattning om upphovet till naturen eller livet är närmare sanningen än den materialistiska människans uppfattning härav
2087.    Sammansmältningen med Gud i livstemplets ljusocean eller dess allra heligaste
2088.    Den eviga Gudomen börjar i livstemplets allra heligaste att tala till sin återvändande son
2089.    Gudomen berättar för gudasonen om djävulsmedvetandet och det därav utlösta helvetet eller ragnarök
2090.    Gudomen berättar för gudasonen om dennes krig med sitt makroväsen och det därav utlösta hejdandet av sonens vidare utveckling av kriget och den dräpande principen
2091.    Gudomen berättar för gudasonen om vad som förde denne till livstemplets allra heligaste
2092.    Gud skänker gudasonen kosmiskt medvetande
2093.    Gudomens och gudasonens identitet med oändligheten och evigheten
2094.    Varför vårt jag alltid måste vara omanifesterat och varför oändligheten och evigheten är närvarande i alla storlekar i tid och rum
2095.    Alla storlekar i tid och rum är tänkta företeelser och upprätthållna i kraft och rörelse
2096.    Gud uppenbarar för sonen, hur rörelsen blir till sinnesförnimmelse eller livets upplevelse
2097.    Hur Gudomens jag och sonens jag är det primära i tillvaron och framträder som tidens och rummets upphov
2098.    Förklaring till de gyllene trådarnas mysterium och "moderenergin"
2099.    Jaget och dess högsta medvetandestruktur eller dess "övermedvetande"
2100.    Hur uppfyllelsen av de stora löftena om "evigt liv", "Kristi återkomst", "himmelriket" etc. sker till fullo genom sonens kosmiska invigning
2101.    Gud uppenbarar för sonen sin andes domän och den skapade världen i mikrokosmos såväl som i makrokosmos och mellankosmos
2102.    Sonens invigning i kontrastprincipens ljus och mörker och dess nödvändighet för skapandet av livets upplevelse
2103.    Gudasonen upplever, hur Gud är i alla väsen och alla väsen är i Gud och blir till tindrande ljusfält i Guds strålgloria
2104.    Gud uppenbarar för gudasonen ändamålet med sin befallning: "Varde ljus"
2105.    Gud uppenbarar avsikten med världsalltets stjärntöcken, vintergator och solsystem
2106.    Guds tal till gudasonen som direkt tankeöverföring från jag till jag
2107.    Gud förklarar att Adam är ett ljusväsen från en högre värld
2108.    Den eviga livsupplevelsen indelad i helhetsavsnitt, inom vilka ljuset och mörkret var för sig har sin kulmination
2109.    Mörkerupplevelsens nödvändighet
2110.    Bibeln berättar om en livsepok som fanns före den nuvarande mörkerepoken
2111.    Genom mineralriket till växtriket
2112.    Hemligheten med kosmiskt medvetande eller "att vara ett med Gud"
2113.    Vad den invigde gudasonen får se hinsides de allmänna föreställningarna och dogmerna om mikrokosmos och makrokosmos
2114.    Gudomen och gudasonen upplever tillsammans mikrokosmos i form av makrokosmos
2115.    Ett världsallt som är miljoner gånger mindre än de partiklar som är yttersta gräns för vad som kan iakttas genom mikroskop
2116.    Alla sjukdomars rot eller djupaste orsak
2117.    När man sätter livet till för att rädda andra
2118.    Om kärleken inte vore den högsta livsbasen
2119.    Varför det finns zoner eller sfärer, där hatet eller den dräpande principen existerar
2120.    Det invigda väsendets sjukdomsrisk
2121.    De kosmiska världsåterlösarnas livsöde
2122.    Varför de kosmiskt medvetna världsåterlösarna vänder den högra kinden till, när de blir slagna på den vänstra
2123.    Kännetecknet på de gudomliga sändebuden eller de verkliga världsåterlösarna
2124.    Vad världsåterlösarna och deras mission betyder
2125.    När kärleken endast kan utlösas som ett minsta ont
2126.    Kärlekens huvudändamål
2127.    Gud visar sonen sin kärlek, och att "allt är mycket gott"
2128.    Varje väsens öde är en spegelbild av det öde det självt förut har påfört sin nästa
2129.    Varför man skall förlåta sin nästa
2130.    Avslutning på den mellankosmiska invigningen
2131.    Människan och femte budet
2132.    Världsåterlösningens visdom förr och nu
2133.    Läkarvetenskapens stora insats
2134.    Vad som behövs för att skapa den slutliga immuniteten mot sjukdomar
2135.    Människornas kunskap om sina fysiska organismer
2136.    Det mellankosmiska ödet
2137.    Utvecklingens avsikt med väsendets förhållande till mikrokosmos
2138.    Vad "hjälparen, den helige Ande" skall ge mänskligheten
2139.    Kosmiska glimtar
2140.    Tröskelns väktare
2141.    Allt stoff är genomträngt av ande och därför levande
2142.    Den fysiska och den andliga materien
2143.    Varför orsaken till världens skapelse fått sitt uttryck i det eviga begreppet "Guds ande svävade över vattnet"
2144.    Mellankosmisk, mikrokosmisk och makrokosmisk ande utgör detsamma som mellankosmisk, mikrokosmisk respektive makrokosmisk elektricitet
2145.    Människorna och makrokosmisk elektricitet, ande eller psyke och organism
2146.    Hoppets stjärna eller medvetandet om odödligheten
2147.    Vetenskapen och makrokosmisk ande
2148.    Varför materiell forskning inte kan lösa stoffets mysterium
2149.    Lösningen på stoffets mysterium är ande
2150.    En osynlig kraft som det primära i det levande väsendets organism
2151.    Väsendet tillägnar sig sanningen om odödligheten
2152.    Det levande väsendets fysiska kropp är en organisk fabriksanläggning
2153.    Alla existerande sjukdomar är i sin kosmiska analys mellankosmiska elektriska kortslutningar
2154.    Ett "lik" är endast en totalt kortsluten organisk, elektrisk apparatur
2155.    Det levande väsendet existerar endast indirekt på det fysiska planet, men direkt och evigt på det psykiska planet
2156.    Varför det är ett misstag att tro att den fysiska organismen är ett levande väsen
2157.    Den mellankosmiska elektriciteten i den fysiska organismen
2158.    Den psykiska eller andliga världen blir till faktum
2159.    Det levande väsendets upplevelse av livet är ett laborerande med mellankosmiska elektriska impulser
2160.    Centralorganet för väsendets behärskning av sin organism utgör en finelektrisk organisk struktur
2161.    Felaktig viljeföring skapar kortslutningar i väsendets mellankosmiska elektriska system
2162.    En hunger och törst som inte kan mättas eller tillfredsställas
2163.    När de moderna giftiga njutningsmedlen skapar kortslutningar och övergångar i väsendets mellankosmiska elektriska system
2164.    Det levande väsendet, övermedvetandet och ödeselementet
2165.    Talangkärnorna
2166.    Talangkärnornas och organens tillblivelse och därmed möjligheten till inkarnation av liv i fysisk materia
2167.    Liv kan ej skapas men inkarnerar i fysisk materia överallt där betingelserna finns
2168.    Vad inkarnationslagen betyder
2169.    Hur väsendet kan överföra sina egenskaper eller talanger till en ny inkarnation
2170.    Det levande väsendet förökar sig inte endast genom den sexuella parningsakten
2171.    Den gudomliga kärleken i vårt organskapande och överföring av våra talanger eller egenskaper till en ny inkarnation
2172.    Det evigt levande
2173.    Världsalltet är en elektrisk apparatur
2174.    "Eld" och "köld" i kosmisk analys
2175.    Hur det levande väsendets livskraft uppstår
2176.    Grundenergiernas fördelning som kraftområde och upplevelseområde i det levande väsendets medvetande
2177.    Livskraften och det normala och det onormala väsendet
2178.    Hetsigheten eller kedjeexplosioner i väsendets mellankosmiska system
2179.    Väsendets oupplösliga kombination av känslo- och tyngdenergi garanterar det kraft till evig upplevelse av livet
2180.    Grundenergiernas inbördes oupplösliga kombination
2181.    Väsendets normaltemperatur som balanspunkten i den organiska förbindelsen mellan eld och köld i väsendets organism
2182.    De levande väsendenas organismer och manifestationer framträder i mikrokosmiska och makrokosmiska såväl som i mellankosmiska format
2183.    Makrokosmisk eld och köld har sin rot i en makrokosmisk själslig struktur som den tredje och andra grundenergin
2184.    De faktiska verkligheternas väg
2185.    Väsendets jag och övermedvetande såsom evigt existerande bakom dess skiftande inkarnationer
2186.    Världsalltets verkliga eller absoluta "fasta punkt"
2187.    Varför livsmysteriets lösning eller världsalltets "fasta punkt" inte kan upplevas genom materiell forskning
2188.    Varför den högsta kunskapen eller livsmysteriets lösning är en fråga om moral
2189.    Det levande väsendet som en "fast punkt" mellan en inre, andlig värld och en yttre materiell fysisk världs sinnesreaktioner
2190.    En organisk process, genom vilken de materiella sinnesreaktionerna blir till tanke eller levande upplevelse
2191.    Intuitionen och kosmiska glimtar
2192.    Intuitionsförmågan ligger till grund för de stora humanistiska och konstnärliga skapelserna och uppfinningarna
2193.    Skillnaden mellan intuition och minne
2194.    Intuitionen i sitt begynnelsestadium och varför den endast befordrar färdiga idéer eller facit
2195.    Instinkten som fundament för djurets upprätthållande av sin tillvaro
2196.    De djuriska, instinktmässiga drifternas behärskande av människan i hennes begynnelsestadium
2197.    Då den begynnande tankeförmågan gjorde människan till geni i att överträda livets högsta lagar
2198.    Det medvetandeområde som skiljer människan från djuret
2199.    Den jordiska människan i sitt första stadium som "människa"
2200.    Även om väsendet blev förvandlat till "människa", så blev inte dess djuriska grundpsyke tills vidare förvandlat
2201.    Den begynnande intelligensen som redskap för den djuriska självbevarelsedriften hos människan
2202.    Den djuriska självbevarelsedriftens behärskande av intelligensförmågan hos människan har gjort henne till jordens största dråpare
2203.    Den jordiska människan och Bibelns symboliska uttryck: "ormen", "djävulen" och "Satan"
2204.    "Ätandet av kunskapens träd" och den därav följande "döden"
2205.    Det materialistiska väsendet och dess vetandes begränsning
2206.    Den andliga världen blir till faktum
2207.    Människan som måste "döden dö" för att hon "åt av kunskapens träd"
2208.    Det i Bibeln omtalade "syndafallet" är i absolut mening inte något syndafall utan i stället en av okunnighet skapad felmanifestation
2209.    De krigförande kulturmänniskornas psyke
2210.    "Ätandet av kunskapens träd" som ett oumbärligt led i skapandet av människan till "Guds avbild"
2211.    Varför "ätandet av kunskapens träd" är nödvändigt
2212.    Varför mörkret eller lidandena inte kan vara mindre drastiska
2213.    Mörkret sett från det kosmiska livsplanet
2214.    När den djuriska självbevarelsedriften behärskar människans intelligensförmåga
2215.    Intelligensen är ett underordnat redskap för manifestationen av väsendets övriga mentala egenskaper
2216.    Den moderna världskulturen präglad av många former av intelligensmissbruk
2217.    Varför den moderna världskulturen med sina krig och övriga mörkermanifestationer inte kan skyllas på någon människa
2218.    När världskulturen befordras genom diktatur
2219.    Varför människorna inte gör det goda de vill, men det onda de inte vill
2220.    De moderna myndigheternas nuvarande okunnighet i fråga om manifestation av straff och avrättningar
2221.    Miljoner och åter miljoner människor över hela världen hålls i dag i dressyr med hjälp av straff- och avrättningsbestämmelser
2222.    Den moderna världskulturens primitivitet och analfabetism när det gäller den själsliga och andliga strukturen i det levande väsendet
2223.    Världskulturen kan ändras enbart genom utveckling och inte genom någon form av diktatur eller maktbud
2224.    Dråpreligionens begynnande förfall i form av "samvetskval"
2225.    En begynnande vändpunkt i människornas psyke, religiösa inställning och sätt att vara
2226.    Den verkliga humanitets- eller nästakärleksförmågan uppstår automatiskt genom lidandesupplevelserna
2227.    När man förföljer och straffar väsen som är sådana de enligt sitt utvecklingsstadium måste vara
2228.    Medlidandeförmågans tillblivelse
2229.    Lidande och smärta är kosmiska farosignaler
2230.    Den sanna orsaken till kriget eller "det ondas" existens
2231.    Hur utvecklingen av väsendenas förmåga att hålla livets lagar äger rum
2232.    Hedendomen har fått strålande villkor i det moderna kulturskapandet
2233.    Atomkriget eller människornas sabotage mot naturen och livet
2234.    Den sekundära gudsdyrkan
2235.    Den primära gudsdyrkan
2236.    Människorna måste leva i krig, så länge de tror sig kunna avskaffa krig med krig
2237.    Varför varje krigshandling med tortyr, dråp och mord är dåraktig
2238.    Människorna förstår inte att i verkligheten kan ingen dräpa och ingen dräpas och att fiender därför omöjligt kan bli fria från varandra genom mord och dråp
2239.    Liksom man måste så brödsäd för att få skörda brödsäd, måste man även så det öde man önskar få
2240.    Det finns en gräns för utvecklingen av "det onda" och av "det goda"
2241.    Varför varje väsen är sitt eget ödes absoluta upphov
2242.    Människornas okunnighet om odödlighet och återfödelse gör det omöjligt för dem att se den gudomliga rättvisan och kärleken i deras ödesutformning
2243.    "Hjälparen, den helige Ande" garanterar att "Guds vägar" inte skall förbli "outrannsakliga"
2244.    Var den eviga sanningen om Guds allsmäktighet, allvisdom och oändliga kärlek ligger i öppen dag
2245.    Om Guds vägar verkligen vore outrannsakliga
2246.    Dogmer som bringar tron på Guds allsmäktighet, allvisdom och oändliga kärlek i förfall
2247.    Varför dogmreligionerna råkat i förfall
2248.    Intellektualiteten, den humana förmågan och det mänskliga och det djuriska i människan
2249.    Den urspårade gudomsbilden
2250.    Varför världen väntar på en religiös reformation eller en ny uppfattning om livsmysteriets lösning
2251.    Varför människorna blir materialistiska eller gudlösa
2252.    Mentalitetsförändringen från skapandet av Gud till människornas avbild till skapandet av människorna till Guds avbild
2253.    Mänskligheten och dess stora religiösa ledare, buddha- och messiasgestalter
2254.    Människan i sin första epok som människa
2255.    Polförvandlingen och människans begynnande fysiska skapelse
2256.    Från djurmänniskan till den moderna kulturmänniskan
2257.    Varför de jordiska människorna kolliderar med människorikets lagar
2258.    Djurrikets område är angrepp och försvar, parningsdrift och beskydd av avkomman
2259.    De "mänskliga" och de "djuriska" anlagen hos människan
2260.    Världens frälsning
2261.    Varför det är dåraktigt att inte förlåta sin nästa
2262.    Beskydd mot de livsfarliga djuriska naturerna hos människorna är inte detsamma som straff och hämnd
2263.    Kristi sätt att vara eller nästakärlekens makt är större än atombombens
2264.    När den djuriska naturen hos människan är besegrad, existerar himmelriket på jorden
2265.    Vad människorna måste koncentrera sig på att utveckla för att därmed avlägsna orsaken till sitt domedagsöde och få uppleva den verkliga freden i världen
2266.    Den ofärdiga människans djuriska och mänskliga natur
2267.    När människans djuriska natur håller henne borta från andra väsens sympati eller kärlek
2268.    Varför man måste återfödas på det fysiska planet
2269.    Gudomens eller de levande väsendenas odödlighet upprätthålls inte genom någon viljeakt
2270.    Världsalltets Gudom
2271.    Vad människorna måste lära sig förstå för att kunna uppnå den verkliga freden och bli till "Guds avbild"
2272.    Väsendenas vandring genom mörker till ljus och den därav följande högsta formen av ödes- eller livsupplevelse
2273.    Mänskligheten kan inte längre ledas genom auktoritet, trosdogmer eller materialistiska filosofier
2274.    De eviga principer, på vilka det levande väsendet inte har något som helst viljemässigt inflytande
2275.    Spiralkretsloppen och de levande väsendenas fria vilja
2276.    Vad som kan vara objekt för vilja och vad som inte kan vara det
2277.    "Det timliga" som viljans utvecklingsområde eller hemort
2278.    Hunger- och mättnadsprincipen och viljan
2279.    Väsendets fria vilja på näringsområdet
2280.    Väsendets fria vilja på det mentala området
2281.    Variationerna i väsendets öde är verkningarna av dess fria vilja
2282.    Det levande väsendets kosmiska eller eviga struktur är höjd över allt som kan bestämmas genom viljeföring
2283.    Varför den fullkomliga fria viljan utgör det absolut enda nödvändiga för såväl stater som den enskilda människan
2284.    När människorna till och med renodlar spärrandet av sin egen vilja
2285.    Människans normala fria vilja och Guds vilja
2286.    Utveckling och inveckling
2287.    Vad väsendena mentalt är invecklade i och är i färd med att utveckla sig ifrån
2288.    Det levande väsendets invecklings- och utvecklingsepok
2289.    Människorikets födslovåndor
2290.    Det tjugonde århundradets världsåterlösning
2291.    Den absolut enda basen för världsfreden
2292.    Vad de kosmiska analyserna betyder för den som vill frigöra sig från de djuriska anlagen i sin mentalitet
2293.    Varför det är dåraktigt att förfölja och straffa sin nästa
2294.    Den djupaste orsaken till kriget man och man emellan eller allas krig mot alla
2295.    Tankekraften är detsamma som livskraften
2296.    Hur man får en fullkomlig tankekraft
2297.    Varför mänsklighetens livsinställning måste ändras till bergspredikans inställning
2298.    Hur vridningen av mänsklighetens eviga livsupplevelseförmåga befordras genom inveckling och utveckling eller kretsloppsprincipen
2299.    Varför man upphörde att tro på en andlig världs existens
2300.    Den materialistiska vetenskapens möte med elektriciteten utan kunskap om dess verkliga identitet
2301.    Varför den materialistiska vetenskapen inte förstår vad elektricitet är
2302.    Forntidens store vise kände till elektriciteten som "Guds ande"
2303.    De levande väsendenas medvetande är en hundraprocentigt elektrisk anläggning
2304.    Allt som överhuvud kan manifesteras är i sin kosmiska analys "rörelse"
2305.    Rörelsearter som är kända under beteckningen "rörelse"
2306.    När rörelsen upplevs som "förvandling"
2307.    När rörelsen upplevs som "tid"
2308.    När rörelsen upplevs som "stoff " eller "materia"
2309.    När rörelsen upplevs som "rum"
2310.    Varför den fysiska världen omöjligt kan utgöra hela livsmysteriets lösning
2311.    Hur sanningssökaren kan komma till insikt om att lösningen av hans eget existensmysterium inte finns på det fysiska planet
2312.    Det levande något som är utanför materien, utanför stoffet, utanför själva tiden och rummet
2313.    Lösningen av en av livets största gåtor överbringas av naturen eller livet självt
2314.    Den andliga världen blir till faktisk verklighet
2315.    Livet är en annan verklighet än den vi är vana att se i form av det fysiska planet
2316.    Rörelsens innersta orsak
2317.    Hur rörelse, manifestation och skapelse är resultat av ett levande upphov
2318.    Mänsklighetens stora illusion eller övertro att den lever i den fysiska världen
2319.    Hur materiens reaktioner blir till upplevelse och därmed till medvetande och liv
2320.    Skillnaden mellan materia och ande eller mellan den fysiska och den andliga världen
2321.    Genom sinnena ombildas den döda materiens reaktioner till medvetande och livsuppfattning
2322.    Världsalltet och det levande väsendet utgör samma princip
2323.    Den makrokosmiska, mikrokosmiska och mellankosmiska principens nödvändighet för all livsupplevelse
2324.    Världsalltet som ett levande väsen identiskt med Gud
2325.    När mikroväsendena saboterar det samarbete som skall råda mellan dem och den makroorganism som de lever i
2326.    Att älska Gud över allting och sin nästa som sig själv
2327.    När makroväsendet lever ett sunt mentalt och fysiskt liv
2328.    När en makrokosmisk organism blir ett dödens universum för sina ordinära mikroväsen
2329.    Närvaron i makroorganismen av en makt som är högre än den som denna organisms upphov kan manifestera
2330.    Världsalltet visar sig vara en levande generalorganism, i vilken alla existerande levande väsen existerar som lokala organ
2331.    Världsalltets existens som ett allt överstrålande, högre levande väsen, mot vilket alla existerande levande väsens mentala tyngd är riktad, liksom de jordiska väsendenas fysiska tyngd är riktad mot jordens centrum
2332.    Gudomen och djurets ångestskrik
2333.    Människans tro på en försyns eller gudoms existens är inte grundad på något mänskligt påfund
2334.    Alla levande väsen är medvetet eller omedvetet inställda på en gudoms eller försyns existens
2335.    Guds medvetande och inställning
2336.    Att vara "ett med Gud" eller "Guds avbild"
2337.    Varför "det onda" inte existerar och varför ingen annan kan lida orätt och ingen göra orätt
2338.    Varför krig aldrig kan fås att upphöra genom krig och varför fred endast kan skapas genom fred
2339.    Det behagligt goda och det obehagligt goda eller varför världsalltet är en kulmination av rättfärdighet och Gud är kärlek
2340.    En dimension som felaktigt uppfattas som det fysiska tillvaroplanet
2341.    Vi passerar in över gränsen till den andliga världen
2342.    Det blir till faktum att världsalltet dirigeras av medvetande
2343.    Världsalltet visar sig vara ett evigt levande någots existens
2344.    Världsalltet uppfyller de tre villkor som krävs för att ett "något" skall kunna framträda som ett levande väsen
2345.    De levande väsendenas jag, deras medvetande och deras organismer bildar tillsammans Guds jag, Guds medvetande och Guds organism
2346.    Allt liv betingas av liv
2347.    När väsendet genom sitt sätt att vara utestänger sig självt från det livets välbefinnande som universums struktur är avsedd att erbjuda de levande väsendena
2348.    När mikroväsendena skapar sjukdom i makroorganismen
2349.    När makroväsendet bekämpar krigs- och sjukdomsbefordrande mikroväsen i sin egen organism
2350.    Makrokosmos' identitet som levande väsen är en livsbetingelse för mellankosmiska och mikrokosmiska väsen, liksom dessa väsens identitet som liv är en betingelse för allt makrokosmiskt liv
2351.    Vad som återstår att behandla av livsmysteriets lösning
2352.    Världsalltet är en levande organism behärskad av ett "jag"
2353.    Varje levande väsen utgör samtidigt ett makrokosmiskt, ett mikrokosmiskt och ett mellankosmiskt väsen
2354.    Gudomen kan varken vara ett mikrokosmiskt eller ett makrokosmiskt väsen
2355.    Hur Gudomen som levande väsen utgör det enda i sitt slag
2356.    Genom kosmiskt medvetande blir Gudomen till upplevelse och faktum
2357.    Yttre företeelser genom vilka Gudomen blir till faktum för den utvecklade forskaren
2358.    Varför Gudomen och de kosmiska realiteterna inte kan bli till faktum för alla människor
2359.    Varför väsen blir materialistiska eller gudlösa
2360.    Varför människorna inte uppfattar de stora makrokosmiska rörelserna som "levande" eller som livsyttringar
2361.    Varför den moderna vetenskapen inte kan ge människorna livsmysteriets lösning
2362.    Ingen som helst rörelse kan komma till utan ett upphov, vilket återigen är detsamma som Gudomen
2363.    Varför Gudomen är allestädes närvarande och sägs vara i "himlen"
2364.    Inget levande väsen kan leva isolerat och oavhängigt av annat liv
2365.    Allt liv är sammansvetsat till en enhet, även om det framträder uppdelat i enheter som vi kallar "levande väsen"
2366.    Världsalltets gudomliga teknik och kemi, som leder de levande väsendena mot den allra högsta totala lyckan och välsignelsen
2367.    Världsalltet visar sig vara Guds organism och uppenbarelse
2368.    Inget och ingen kan befinna sig utanför Gudomens medvetande, tanke och vilja
2369.    Det slutliga målet eller slutfacit för all rörelse, all skapelse och alla kontraster
2370.    Varför kärleken och visdomen är livets högsta fundament i väsendenas ledning genom spiralkretsloppen
2371.    Varför väsendena garanteras evig livsupplevelse
2372.    Varför den eviga livsupplevelsen inte kan vara en permanent oavbruten ljusupplevelse
2373.    Varför Gudomens medvetande måste skilja sig från alla andra levande väsens medvetande
2374.    Gudomens sinnesform och vår egen sinnesform
2375.    De levande väsendena som Guds medvetande- och upplevelseorgan
2376.    De levande väsendena kan inte undgå att bli medvetna i Gud, vilket är detsamma som att få "kosmiskt medvetande"
2377.    Alla levande väsens upplevelser är Guds upplevelser
2378.    Varför alla mörkerupplevelser också är Guds upplevelser
2379.    Utan kontrastupplevelse kan överhuvud ingen livsupplevelse äga rum, inte heller för Gudomen
2380.    Spiralkretsloppen är detsamma som organiseringen av Guds medvetande
2381.    Varför Gudomen kan vara ett i oändlig kärlek, allvisdom och allmakt kulminerande väsen
2382.    Gud inte blott upplever det enskilda levande väsendets medvetande, han kan även utlösa sin vilja och därmed sin manifestation genom detta väsen
2383.    Gudomen och det levande väsendets bön
2384.    Guds primära medvetande och Guds sekundära medvetande
2385.    Gudomens inåtvända och de levande väsendenas utåtvända medvetande som villkor för all livsupplevelse
2386.    Gudomen i sitt allra högsta eller kulminerande tillstånd
2387.    Väsendena i Guds primära och i hans sekundära medvetandeområde
2388.    Hur Gudomens och de levande väsendenas eviga livsupplevelseförmåga förnyas
2389.    Ett område, där Guds livsupplevelseorgan - de levande väsendena - är degenererade och omedvetna om den yttre världen
2390.    Ofödda själar i den verkliga kosmiska domänen
2391.    Mörkrets område utgör ett slags livmoderorgan i Guds medvetande. De levande väsendena som foster i detta område
2392.    Spiralkretsloppen som uttryck för livsförnyelseorgan i Gudomens medvetande
2393.    Gudomen och de levande väsendena
2394.    Gudomen som Fader och beskyddare för alla levande väsen
2395.    Livets största äventyr: Allfadern eller den eviga Gudomens strålgloria
  16 Kapitlet    Den kosmiska världsmoralen
2396.    Vägen till den stora födelsen
2397.    "Tröskelns väktare"
2398.    Varför det heter "ljusets" och "mörkrets" väsen
2399.    Kärnpunkten i allt mentalt mörker jordmänniskorna emellan
2400.    Utvecklingen skall avlägsna nutidens auktoritativa men falska moralbegrepp om fängslande och bestraffning
2401.    Den nya världsåterlösningen eller den verkliga vägen till världsfreden
2402.    Det levande väsendet och "den högsta elden"
2403.    Den maskulina och den feminina polkonstellationen i det levande väsendet som fundament för dess psyke, kroppsstruktur och levnadsart
2404.    Polkonstellationen och det levande väsendets framträdande som hanköns- eller honkönsväsen eller som renodlat "djur"
2405.    Polkonstellationen och "djurets" förvandling till "människa"
2406.    Grundvalen för den absoluta eller kosmiska världsmoralen
2407.    Vad som är vår mission eller orsaken till skapandet av livets kosmiska analyser
2408.    Vad det är som får människan att bruka sin intelligens i "det ondas" eller "det godas" tjänst
2409.    Vad som ligger till grund för förmågan att förlåta sin nästa
2410.    När man kräver en moral och ett levnadssätt av sin nästa som han ännu inte är tillräckligt utvecklad för att kunna prestera
2411.    Människans uppfattning eller bedömning av en annan människa som "förbrytare" är roten till allt "ont" i världen
2412.    Det finns inget absolut "ont" i världsalltet, eftersom allt som kallas så är livsviktigt material för skapandet av väsendenas eviga livsupplevelseförmåga
2413.    Det levande väsendets immunitet mot död och undergång i dess upphöjdhet i Guds strålgloria
2414.    Den fysiska tillvarons nödvändighet
2415.    Livets upplevelse
2416.    Hur människornas tro på död och förintelse uppstod
2417.    Väsendets fysiska jordeliv och därav följande medvetandeutveckling
2418.    Människorna och den djuriska moralprincipen
2419.    Var den djuriska livsprincipen ännu bildar moral och levnadsmönster för den jordiska människan
2420.    Varför jordmänskligheten är uppdelad i folkgrupper med skilda moraluppfattningar och levnadsarter
2421.    Intoleransen eller den religiösa förbannelse som håller människorna i ett permanent fysiskt och andligt krigstillstånd, varigenom de utövar bestraffningar och avrättningar av mindre utvecklade väsen, som de kallar "förbrytare"
2422.    Varför alla världskulturer hittills sjunkit i grus och spillror och varför den nuvarande, så högt prisade moderna kulturen hjälplöst är på väg mot sitt förfall
2423.    Den jordmänskliga mentala undergången, där djurisk primitivitet sitter i högsätet
2424.    De mänskliga egenskapernas materiella förvandling av djuret
2425.    Vad de mänskliga egenskapernas utveckling hittills har åstadkommit i mänsklighetens levnadsart
2426.    Varför jordmänskligheten måste leva i krig och krigsfruktan eller en världskultur som i huvudsak bara utgör ett väpnat krigsstillestånd
2427.    Miljontals människor är analfabeter på humanitetens eller den verkliga nästakärlekens område
2428.    Om alla jordens, i fysisk materia inkarnerade människor stod på samma utvecklingssteg
2429.    Någon verkligt rättfärdig kosmisk moral i renodlad form existerar ännu inte i de jordmänskliga samhällenas lagar
2430.    Hedendomen inom den kristna världsreligionen
2431.    Det orubbliga moraliska fundamentet i den renodlade kristna världsreligionen
2432.    De mest graverande följderna av mänsklighetens okunnighet och primitivitet på det psykiska, kosmiska och moraliska området
2433.    Grundorsaken till jordmänsklighetens domedags- eller ragnaröksepok
2434.    Varför det med nödvändighet måste vara en skillnad mellan de högre och de lägre utvecklingsstegens väsen
2435.    Grundorsaken till alla medvetandekollisioner
2436.    När makten och inte rätten bestämmer över människorna
2437.    All livsupplevelse byggd på makt i stället för rätt utgör vägen till ragnarök eller helvetet
2438.    Vilka krav som måste uppfyllas innan man kan uppnå kosmiskt medvetande eller bli den fullkomliga människan eller "Guds avbild"
2439.    Ingen människa skall bestraffas eller avrättas på grund av sitt levnadssätt
2440.    Varför jordmänniskorna hämnas och bestraffar
2441.    Hur människan blir fri från allt mörkt öde
2442.    Den speciella okunnighet som är skulden till väsendenas olyckliga öde
2443.    Vad som gör det svårt för jordmänskligheten att förstå ödesmysteriets analys
2444.    Rättfärdighetens kulmination
2445.    En existerande "syndernas-förlåtelse-princip"
2446.    Varför jordens människor inte kan uppleva den verkliga och absoluta freden
2447.    Den kosmiska världsmoralens fundament
2448.    Det är en urspåring av medvetande att tro att andra väsen än vi själva kan vara de absolut skyldiga till vårt öde
2449.    Om alla människor hade nått så långt i utveckling, att de helt kan förlåta sin nästa, skulle allt vad krig, hämnd och straff heter vara något omöjligt på jorden
2450.    Att förlåta sin nästa betyder inte, att vi inte måste skydda oss mot hans eventuella mörka och farliga handlingar
2451.    Orsaken till det stora ragnarök eller det helvetestillstånd som jordens människor lever i
2452.    Den ödeskontroll, i kraft av vilken Kristus kunde säga att till och med alla våra huvudhår är räknade
2453.    Varför allt är mycket gott
2454.    Mänsklighetens ragnaröks- eller mörkerepok kan inte skyllas på någon människa och kan därför inte heller avlägsnas genom tukthus, bestraffning eller avrättningar
2455.    Ett väsens säkraste väg till sitt eget olyckliga upplevelsetillstånd eller öde
2456.    Kulturmänniskornas juridiska rättsväsen främjar dressyr i stället för moral
2457.    Skapandet av den verkliga freden är varken en fråga om vilja eller en fråga om makt, det är en fråga om utveckling
2458.    Den absoluta freden och mänskligheten
2459.    Slutfacit på människans jordiska tillvaro
2460.    Modellen för den fullkomliga människans levnadsart
2461.    Det enda som kan avlägsna mörkret från människans öde är att gå i världsåterlösarens fotspår och liksom han förlåta sina fiender
2462.    Förnimmelseförmågan, tänkandet och uppenbarandet av det levande väsendet
2463.    Hela världsalltet med alla sina detaljer är helt och hållet manifestation av medvetande
2464.    Kärlekslösheten och kärleken, det onda och det goda, utgör villkor för evig livsupplevelse
2465.    Om det onda inte existerade och livslagarna inte kunde överträdas
2466.    Det levande väsendet har frihet: Det kan göra det goda, och det kan göra det onda
2467.    "Det obehagligt goda" och "det behagligt goda"
2468.    Väsendenas öde är verkningarna av det av dem själva utlösta handlandet mot allt annat liv i universum
2469.    Humanitetens eller nästakärlekens morgonrodnad och soluppgång
2470.    Det är inte så märkvärdigt att det hittills inte har kunnat skapas fred på jorden
2471.    Den högsta elden
2472.    Den eviga Gudomen eller alla levande väsens Allfader
2473.    Om de levande väsendena inte vore sammanknutna till den stora enhet som heter Gudomen
2474.    Vad som upprätthåller väsendenas individualitet och den därav följande upplevelsen av åtskillnad från andra väsen
2475.    Gud, gudason och de levande väsendena
2476.    Väsendenas upplevelse av åtskillnad från andra levande väsen är blott en tänkt motsats till den absoluta verkligheten, i vilken de är sammanknutna till en enhet
2477.    Kärleken är, trots att väsendena är omedvetna därom, en förnimmelse av den enhet eller samhörighet som väsendena utgör med alla andra levande väsen på det högsta medvetandeplanet
2478.    Kontrastprincipens oumbärlighet för förnimmelse eller upplevelse av livet
2479.    Halvkönsväsen och helkönsväsen
2480.    Väsendenas poltillstånd och deras framträdande som Guds avbild och like
2481.    Det levande väsendets medvetandestruktur - som växt, djur eller människa - beror helt och hållet på dess polkonstellation
2482.    Polkonstellationens verkningar i den jordiska människan
2483.    Människorna och polkonstellationen
2484.    Alla jordmänniskor befinner sig mer eller mindre i dubbelpoligheten
2485.    Människorna har för länge sedan sprängt den enpoliga morallagen
2486.    De hittillsvarande världsreligionerna har huvudsakligen endast gett människorna en morallag för enpoliga väsen
2487.    Den begynnande skillnaden mellan djur och människor
2488.    Djävulsmedvetande
2489.    Livets mening med avseende på människornas manifestation och upplevelse av djävulsmedvetande
2490.    Det fundamentala i Guds skapelse av människan
2491.    Vad det är som gör djuret till människa
2492.    Den sexuella polprincipen eller "den högsta elden" garanterar väsendena evig rättvisa
2493.    Polkonstellationens balans i Kristusväsendet
2494.    De två ordinära polernas betydelse i det levande väsendet
2495.    Vad den enpoliga polkonstellationen betyder i mannen och kvinnan
2496.    Det enpoliga könstillståndet och väsendets mentala horisontområde
2497.    Ett begynnande högre medvetandetillstånd i den jordiska människan
2498.    Den jordiska människan är ett övergångsväsen mellan djur och människa
2499.    Lösningen på sfinxens gåta eller det djuriska och det mänskliga i den ofärdiga jordiska människan
2500.    Vad som sker när man odlar det djuriska, och vad som sker när man odlar det mänskliga i sitt handlande
2501.    Varför människan inte i det oändliga kan fortsätta med att manifestera djurisk levnadsart
2502.    När människan inte längre nänns uppfylla moselagen: öga för öga och tand för tand
2503.    Jordmänniskornas forcerade utveckling
2504.    Den begynnande nästakärlekens födelse i den jordiska människan
2505.    Förföljelse av och okunnighet om den begynnande humana egenskapen eller nästakärleken
2506.    Ofödda själar med avseende på väsendenas kosmiska struktur
2507.    När den materiella vetenskapen och ett flertal av jordens människor inte förstår polförvandlingen
2508.    Den hos djur och primitiva människor medfödda antipatin mot det abnorma eller förment abnorma
2509.    Det är inte livets avsikt att blott skapa en superman och en superkvinna
2510.    Prostitution och onani
2511.    Äktenskapets degeneration och de olyckliga följderna därav
2512.    Barn som föds utanför äktenskapet. Barnhem och onaturlig uppfostran
2513.    Djur och människor i förhållande till "de lyckliga äktenskapens zon"
2514.    Instinktförmågan och det normala äktenskapliga tillståndet hos djur och människor
2515.    Den äktenskapliga sympatin blir utlevd och förträngd av en annan sympati samt följderna därav
2516.    Människorna kommer allt längre bort från de stora världsreligionernas moralbud
2517.    Mänskligheten i domedagsepoken och bibliska förutsägelser. Djävulsmedvetandet eller det djuriska i människan, som i hög grad skulle utvecklas just i domedagsepoken
2518.    Varken bestraffningar eller avrättningar, kyrkor eller tempel kan frälsa världen. Endast Gudomen kan vara världens frälsare
2519.    Människan är fri och obunden i orsak- och verkankedjan och får här kunskap om "det onda" och "det goda", "det djuriska" och "det mänskliga" i människan
2520.    Vad som får människan att göra "det goda", varigenom hon blir till "Guds avbild"
2521.    Det är lika livsviktigt för människan att hon behärskar den andliga materien som att hon i dag behärskar den fysiska materien
2522.    Det blir inte den materialistiska vetenskapen eller de religiösa dogmerna utan i stället lidandeserfarenheterna som kommer att föra mänskligheten ut ur domedagens vånda
2523.    Världsalltets huvudstruktur kan endast erfaras som självupplevelse genom kosmiskt medvetande
2524.    De för de kosmiska analyserna mogna människorna
2525.    Den ofärdiga jordiska människan är ett förutvarande djur
2526.    Väsendets mänskliga tillstånd beror på hur mycket hon avlägsnat sig från djurets psyke
2527.    Fundamentet för väsendets levnadsart är inte själva viljan, utan det som påverkar eller dirigerar viljan
2528.    Väsendets plats i spiralkretsloppet bestäms av dess polkonstellation
2529.    Vad den ofärdiga människan mer eller mindre har gemensamt med djuret
2530.    Vad kan vara rättfärdigare och därmed kärleksfullare än livets struktur?
2531.    Varför inget väsen kan bli verkligt straffskyldigt samt den härav följande moraluppfattningen
2532.    Polkonstellationen och dess verkningar i den ofärdiga jordiska människans levnadssätt
2533.    Polkonstellationen i den jordiska människan och "djävulsmedvetande" och människan som "Guds avbild"
2534.    Vad som gör den andliga vetenskapen till livsvillkor för människorna
2535.    Vad som krävs för att den andliga vetenskapen skall kunna upplevas som faktum och varför den stundom ignoreras och betraktas som fantasi, spekulation eller dikt
2536.    Vilka som har bruk för polanalyserna och vilka som ej har det
2537.    Äktenskapliga underminerande psykiska företeelser som människorna inte förstår
2538.    Uppfattningen om äktenskapet som en för väsendet evigt fortsättande tradition och följderna av denna felaktiga uppfattning
2539.    Livets kretslopp kan inte stannas genom fängslande eller dödsstraff
2540.    Hankönsväsen och honkönsväsen i renodlat tillstånd
2541.    Den jordiska människan är ett "djur" under förvandling till "människa"
2542.    Jordmänniskans "djuriska" och "mänskliga" egenskaper
2543.    Polkonstellationens förvandling och den därav följande degenerationen av människans "djuriska" medvetandedel
2544.    Kärleken, ödet och "det minst onda"
2545.    Den motsatta polens verkningar och därav följande slutfacit i skapandet av den fullkomliga människan
2546.    Polkonstellationen och den absoluta kärleken och "mannens" och "kvinnans" förvandling till ett nytt väsen
2547.    Den ofärdiga jordiska människan är varken "man" eller "kvinna" i renodlat tillstånd
2548.    Den begynnande människan och hennes "djuriska natur"
2549.    Vad som gång på gång får människan att på nytt ingå äktenskap
2550.    Vad äktenskapet betyder i de primitiva zonerna, där nästakärleken ännu inte existerar
2551.    Skillnaden mellan "förälskelse" och "nästakärlek"
2552.    Vad kärlek eller nästakärlek är
2553.    Hur en vetenskap kan vara falsk
2554.    Kärleken och äktenskaps- eller parningssympatin har var sin speciella zon, där de kan komma till full utveckling
2555.    Parningskärleken är baserad på enpoligheten, medan nästakärleken är baserad på dubbelpoligheten
2556.    Enpolighetens degeneration har fört människan till "de olyckliga äktenskapens zon"
2557.    Enpolighetens degeneration och nästakärlekens begynnande verkningar
2558.    När parningssympatin och nästakärlekssympatin blir infekterade av varandra
2559.    Äktenskapets förfall
2560.    När väsendets äktenskapstalang är degenererad
2561.    De olyckliga äktenskapens uppkomst
2562.    Den äktenskapliga sympatin är inte en viljeakt utan utgör ett resultat av de krafter som dirigerar viljan
2563.    En ny moral eller livsuppfattning, som är i överensstämmelse med människans förvandlingsprocess från "djur" till "människa", är absolut av behovet påkallad
2564.    Mänskligheten på tröskeln till ett nytt väsentillstånd, som skall bli himmelriket här på jorden
2565.    Väsendenas intelligensutveckling och materialismen
2566.    Lågintellektualitet eller lågpsykiska människor och högintellektualitet eller högpsykiska människor
2567.    Varför vi måste beteckna det djuriska hos människan som "djävulsmedvetande"
2568.    De tusenåriga moraltraditionerna har förlorat sin makt över människorna
2569.    Hurudan en ny moraluppfattning skall vara och inte vara
2570.    Människorna uppfyller inte moralföreskrifter genom att hotas med straff och evig pina i ett helvete
2571.    Den kristna världsmoralen har inte existerat förgäves
2572.    Hur Gud förde växten fram till att bli djur samt djuret fram till att bli människa
2573.    Den begynnande människan får intelligens och kan börja komplettera sin utveckling och sitt vetande med hjälp av andras vetande och erfarenheter
2574.    Varför de kristna nationerna inte har iakttagit Jesu bud om att älska sin nästa men däremot har skapat blodiga krig och mordprocesser
2575.    Där en praktisk vägledning kan betyda något i väsendets utveckling
2576.    Det är inte så egendomligt att kristendomen inte blivit till kristendom i renodlad form
2577.    Ett bestraffande och avrättande rättsväsen omskapar inte människorna till kristna
2578.    Praktiserar inte de kristna staterna i vissa fall rent av en kulminerande hedendom?
2579.    Varför man inte kan ställa människorna till svars för deras hedniska eller deras kristna livsuppfattning
2580.    Människorna har kommit så långt i sin utveckling att de i själva verket kunde börja häva "förbannelsen" att de skall äta sitt bröd i sitt anletes svett
2581.    Hur skulle världen månne se ut, om det inte funnes polis- och rättsväsen och en överhet?
2582.    Människan som Guds avbild är absolut inte ett väsen som man behöver skydda sig emot
2583.    Varför de ofärdiga människornas dagliga liv måste vara en krigsskådeplats
2584.    Den okända nästakärleken eller den begynnande förmågan att älska sin nästa som sig själv
2585.    Vad som sker när man lever högt på sin nästas bekostnad, och vad som sker när man är till glädje och välsignelse för sin nästa
2586.    Den ofärdiga människans två sympatiska anlag
2587.    Kristuskärleken
2588.    Kristuskärleken och jordmänniskorna
2589.    Nästakärleken får djävulsmedvetandet att degenerera
2590.    Övergången från djävulsmedvetandet till verkligt människomedvetande är inte lätt
2591.    Instinkten och den sanna verkligheten bakom de religiösa uppfattningarna eller dogmerna
2592.    Instinktens ofelbara ledning av de levande väsendena för fyllandet av livsviktiga ändamål
2593.    Hur intelligensutvecklingen får instinkten att degenerera och början till djävulsmedvetandet uppstår
2594.    Hur parnings- eller äktenskapssympatin skiljer sig från den verkliga kärleken
2595.    Livslagen - du skall älska din nästa som dig själv - kan omöjligt bli uppfylld genom parnings- eller äktenskapssympatin
2596.    Parnings- eller äktenskapssympatin kan inte avlägsna djävulsmedvetandet eller lidandena från människornas öde
2597.    Den nya sympatin och dess verkningar
2598.    Allkärleken gör det levande väsendet till "Guds avbild" och like
2599.    Äktenskap som bara är repetitionsäktenskap
2600.    Äktenskap som i själva verket kan undvika upplösning endast tack vare den begynnande nästakärleken och inte på grund av förälskelse eller sexualitet
2601.    När väsendet helt lämnar äktenskapets zon eller sfär
2602.    När polkonstellationen åstadkommer att väsendet inte längre kan bli förälskat eller ha äktenskapstalang
2603.    Den dubbelpoliga sexuella driften ligger till grund för universums grundton: allkärleken
2604.    De helt dubbelpoliga väsendena är Gudomens primära medvetandeorgan för manifestation och upplevelse
2605.    Livsupplevelseförmågan beror på kontrastskapelse och kretsloppsprincipen
2606.    Hur Gudomens primära medvetande hålls i en evig kulmination
2607.    Väsendenas livsupplevelseförmågas förnyelse genom mörkret eller Gudomens sekundära medvetandeområde
2608.    En återblick på väsendenas passage genom mörkret eller Gudomens sekundära medvetandeområde
2609.    Om det levande väsendet inte skulle inkarnera i de yttre världarnas materia
2610.    I spiralkretsloppets växt- och djurrike är de levande väsendena endast kosmiska fosterväsen
2611.    Att felbedöma Gudomen
2612.    Varje levande väsen kommer i sitt slutfacit att bli till Guds avbild, en mental sol för sin omgivning och hemmahörande i "himmelriket"
2613.    Man börjar förstå att det måste finnas en naturlig eller gudomlig mening med väsendenas dubbelpolighet
2614.    Huvudorsaken till de sexuella urspåringarna
2615.    När förälskelseförmågan och de äktenskapliga tendenserna har upphört i väsendet, kan det endast känna ren allkärlek eller nästakärlek
2616.    Det begynnande dubbelpoliga väsendets besvärligheter och obehagligheter
2617.    Varför dubbelpoliga väsen föredrar intim vänskap med väsen av sitt eget kön i stället för med det motsatta könets väsen
2618.    Vad den normala dubbelpoligheten leder väsendena fram till
2619.    Budet om att älska sin nästa som sig själv kan omöjligt bli uppfyllt, ifall väsendet även skall uppfylla äktenskapslagen
2620.    Kristus förkunnade en vida högre tillvaroform än den äktenskapliga
2621.    Varför polanalysen återgivits här
2622.    Det färdigutvecklade dubbelpoliga väsendets sexuella utlösning sker inte i den djuriska parnings- eller äktenskapsaktens form
2623.    Det verkliga eller absoluta kosmiska äktenskapet
2624.    Förälskelsesympatin och enpoligheten kan inte befria människorna från olyckliga öden
2625.    Dubbelpolighetens sympati eller den absoluta kärleken är fundamentet för Gudomens och de kosmiskt medvetna väsendenas handlande
2626.    Hur kulminationen av den högsta elden upplevs av den ofärdiga människan och av den färdiga människan
2627.    Hur kärleken kan bli så stark att den gör väsendets framträdande till ett permanent solsken för allt och alla
2628.    Den högsta elden är de andliga världarnas näringsprocess
2629.    I de högsta världarna är det den största njutning för väsendena att få möta varandra och skapa gemensam livslust, glädje och salighet
2630.    I den fullkomliga människans kosmiska hemortszon
2631.    Livets största bud eller krav för de jordiska människorna i dag
2632.    Väsendenas liv i de högsta världarna
2633.    De högsta väsendenas upplevelse av den högsta elden samt deras framträdande som Gudomens medvetande- och kärleksorgan
2634.    De enpoliga väsendenas upplevelse av den högsta elden
2635.    De helt dubbelpoliga andliga väsendenas permanenta upplevelse av den högsta elden och den därav skapade upplevelsen av välbefinnande och salighet
2636.    Förälskelsen eller den enpoliga sympatin är ett återsken av de högsta världarnas kosmiska solsken, uppenbarat genom fysiska organismer i spiralkretsloppets nattsvarta mörkersfär eller helvete
2637.    Det fundamentala i livsmysteriets lösning
2638.    Gudomen och de levande väsendena såsom utgörande varandras förutsättningar för sin existens som "levande väsen"
2639.    De levande väsendenas kosmiska existens framträder som evig och orubblig
2640.    Organismen kan inte vara identisk med det jag eller det "något" som frambragt den
2641.    Gudomens medvetande och förhållande till de levande väsendena och de levande väsendenas förhållande till Gud
2642.    Det absolut enda nödvändiga för den jordiska mänskligheten av i dag
2643.    Vad som i dag styr och leder människorna in i krig
2644.    Varför de kosmiska analyserna kommit till
2645.    Det fysiska och det kosmiska förnimmandet och den därav skapade fysiska resp. kosmiska världsbilden
2646.    Varför världsalltets kosmiska struktur inte kan förnimmas med fysiska sinnen
2647.    Uppnåendet av den kosmiska förnimmelseförmågan och därmed tillgången till upplevelsen av det allra högsta kosmiska vetandet är en fråga om moral och därmed om utveckling
2648.    Varför världens religioner inte är baserade på vetenskapliga analyser utan bara på tro och dogmer
2649.    Väsen som absolut inte kan acceptera annat än materialistisk vetenskap
2650.    Om uppnåendet av det allra högsta vetandet inte vore avhängigt av en absolut fullkomlig kärleksmoral
2651.    Det absolut livsviktiga moraliska målet för mänskligheten är kännedomen om det kosmiska världsalltet, som är detsamma som "hjälparen den helige Ande"
2652.    Vad som innefattas i begreppet "hjälparen den helige Ande"
2653.    "Den helige Ande" eller de kosmiska analyserna som det största moraliska fundamentet i tillvaron
2654.    Vad de kosmiska analyserna eller den eviga världsbilden visar oss
2655.    En världsbild kan inte utgöras blott av en vetenskap om skapade och därmed tids- och rumsdimensionella företeelser
2656.    Människorna kan inte fortsätta med att leva i tron på en materialistiskt vetenskaplig världsbild, som inte uppvisar något verkligt levande, skapande upphov till naturens och de levande väsendenas organismer
2657.    Jordmänsklighetens tillgång till den kosmiska världsbilden
2658.    Vad de kosmiska analyserna har visat oss
2658.    1. Världsalltet är en levande organism
2658.    2. Ett existerande, tänkande och viljeförande "något" bakom världsalltets skaparprocesser
2658.    3. All rörelse i världsalltet är livsuttryck för ett allt överstrålande levande väsen
2658.    4. Världsalltets manifestationer visar ett levande väsens vilja, moral och handlande
2658.    5. Världsalltet är ett gigantiskt väsen som är i besittning av allvisdomen, allkärleken och allmakten och således utgör den absolut enda sanna Gudomen
2658.    6. De levande väsendena är organiskt ett med Gudomen, och Gudomen är organiskt ett med de levande väsendena
2658.    7. De levande väsendenas organismer befinner sig inuti organismer, och varje väsen utgör på en gång ett makroväsen, ett mikroväsen och ett mellankosmiskt väsen
2658.    8. Gudomen skiljer sig från alla andra levande väsen därigenom att den inte utgör ett mikroväsen i en makrokosmisk organism
2658.    9. Gudomens jag, medvetande och organism innefattar absolut allt som existerar
2658.    10. Alla existerande levande väsens organismer utgör en oskiljbar samarbetande enhet
2658.    11. Varför mikroväsendenas organismer framträder som "stoff eller "materia"
2658.    12. Det gudomliga "något" eller "X 1". Skaparförmågan eller "X 2" samt "X 3". Det levande väsendets instinktmässiga inriktning mot Försynen eller Gudomen
2658.    13. De levande väsendena är ett livsvillkor för Gudomen, liksom Gudomen är ett livsvillkor för de levande väsendena
2658.    14. "Det obehagligt goda" och "det behagligt goda"
2658.    15. Spiralkretsloppen och livsupplevelseförmågans förnyelse
2658.    16. Spiralkretsloppens sex riken och de sju grundenergierna. Den högsta eldens två poler: "den maskulina polen" och "den feminina polen". Enpolighet och dubbelpolighet. Hankönsväsen och honkönsväsen. "Djävulsmedvetande". Domedags- eller ragnaröksepoken. "Himmelriket". Människans fostertillstånd
2658.    17. Reinkarnation och öde. Orsak och verkan. Okunnighet och lidande
2658.    18. Den absolut fullkomliga levnadsarten, som gör människan till Guds avbild, är livets största konstverk
2658.    19. Den absolut fullkomliga levnadsarten. Varför inte alla människor kan ha samma levnadsart som vi själva. Människan i kulminerande kärlek
2658.    20. Straff och tortyr kan inte tvinga något väsen till att manifestera ett högre utvecklingssteg än det som det nått upp till
2658.    21. Det kosmiska fundamentet för en fullkomlig levnadsart
2658.    22. Verkliga "förbrytare" finns inte. Världsstatens rättsväsen
2658.    23. Man har aldrig sett att straff eller hämnd omskapar "förbrytare" till "änglar"
2658.    24. Intolerans, vrede och bitterhet mot väsen med en annan livsuppfattning än vår egen leder till ofred, död och undergång för sitt upphov
2658.    25. Människornas ofärdiga eller outvecklade tillstånd kan inte förändras genom intolerans, hämnd eller straff
2658.    26. Människornas förhållande till lagen om orsak och verkan samt dess slutresultat
2658.    27. Den materialistiska vetenskapen kan inte komma med någon lösning på livsmysteriet
2658.    28. Väsen som tills vidare måste vara "analfabeter" när det gäller analysen av "det levande"
2658.    29. Kärlekens levnadsart är ett livsvillkor för upplevandet av livets analyser bortom materiens analyser
2658.    30. Vad som gör människan till ett "Kristusväsen" eller till människan som "Guds avbild" eller Guds like
2658.    31. Alldeles som man inte kan tillägna sig den materialistiska vetenskapen utan intelligens, kan man inte heller tillägna sig den kosmiska vetenskapen utan intuition, varför upplevelsen av denna sistnämnda vetenskap blir en moralfråga
2658.    32. Jordmänniskorna befinner sig i det kosmiska spiralkretsloppets vinterzon, som i väsendena föder längtan efter fred eller efter samma spiralkretslopps sommarzon eller kosmiskt ljus och kosmisk värme
2658.    33. Världsreligionernas begränsning
2658.    34. Den åker, i vilken de kosmiska analyserna kan sås och komma att bära frukt
2658.    35. Väsen, i vilka de kosmiska analysernas världskultur börjar födas och praktiseras
2658.    36. Den nya världskulturen
2658.    37. Världsregeringens uppgift
2658.    38. Världsstaten utgör världspolitikens totala balans, fundamentala stabilitet och slutfacit
2658.    39. Världsstatens penninglösa ekonomi
2658.    40. Himmelriket på jorden
2658.    41. Skapandet av världsriket är inte en fråga om makt och diktatur utan är enbart en fråga om utveckling
2659.    De kosmiska analyserna och nästakärleken
2660.    Väsen som inte kan förstå de kosmiska analyserna
2661.    Väsen som är mogna för de kosmiska analyserna
2662.    Den nya världskulturen har redan börjat födas
2663.    Varje människa kommer till slut att bli en verksam cell i Guds allt överstrålande, lysande ande eller kommande varaktiga fred på jorden
2664.    Ut ur mörkret

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.