Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
 
 
Avancerad sökning
  14 Kapitlet    Den högsta elden
1591.    Varför jordmänniskan uppfattar "hanköns- och honkönstillståndet" som det enda normala uttrycket för sexualism
1592.    Det "maskulina" väsendet, för vilket det är en hundraprocentig livsbetingelse att äga det "feminina" väsendet
1593.    Det maskulina könets väsen är skapta till att vara varandras dödsfiender
1594.    Kärleken till avkomman är nästakärlek i sin mest latenta form och grundad på själviskhet
1595.    Vad den renodlade maskulina principen hos väsendet betingar
1596.    Varför hat och mordlust blir det hundraprocentigt maskulina väsendets högsta dygder och moralgrund
1597.    Det maskulina väsendets sympati för det feminina väsendet beror på dess självbevarelsedrift eller kärlek till sig självt
1598.    Om det feminina väsendet inte var en livsbetingelse för det renodlade maskulina väsendet. Det är inte blott vid "det yttersta havet" som Guds hand leder och fasthåller gudasonen eller det levande väsendet
1599.    Till följd av den sexuella principens struktur kan förbindelsen mellan Gud och gudasonen inte ens i mörkret avbrytas totalt
1600.    Adam vandrar mot döden och blir urskogens rytande och havens stumma "hanrovdjur" eller sagornas "förhäxade prins"
1601.    Varför "det inte var gott för Adam att vara allena" och "Eva" därför måste skapas
1602.    Det maskulina väsendet är för det renodlade feminina väsendet samma allt överskuggande, livsbetingande intresseobjekt som det feminina väsendet är det för det renodlade maskulina väsendet. De utgör för varandra den sista latenta resten av det paradis de en gång lämnade
1603.    Situationer då den förlorade sonen bringas till att ropa på den glömde Guden eller evige Fadern
1604.    "Djurriket" är spiralkretsloppets "dödsrike" och visar att de gamla klassiska sagorna om "förhäxade prinsar och prinsessor" är kretsloppets eller livets sanning, berättad i symboler för den enfaldige eller "i anden fattige"
1605.    Blodsbandet
1606.    Det själsliga havandeskapet och fosterlivet fortsätter ut över den fysiska födelsen
1607.    Den själsliga födelsen. "Inveckling" och "utveckling"
1608.    Vad det betyder att "döden dö"
1609.    "Den högsta elden" är Gudomens och gudasonens flammande svärd. Den är sagornas trollstav
1610.    "Den högsta eldens" omskapande av väsendet till "enpolighet" och verkningarna därav. Den kosmiska dödsprocessen
1611.    Var i kretsloppet vår analys av "den högsta elden" börjar
1612.    Varför väsendenas ursprungliga dubbelpoliga tillstånd nu är mystik
1613.    Tendensen att söka sig till en Försyn är inget mänskligt påfund, utan en organisk funktion hos varje levande väsen
1614.    Hur den jordiska människans organiska inställning till Försynen får henne att skapa Gudomen till sin egen avbild och världsalltet till en krigsskådeplats mellan onda och goda makter, mellan gudar och djävlar
1615.    Skapandet av Gudomen till jordmänniskans avbild kulminerar och slutar med den kyrkligt kristna världsbilden
1616.    Den av jordmänniskorna skapade gudsuppfattningens eller gudsbildens undergång till följd av materialistisk vetenskap och kunskap
1617.    Det materialistiska väsendet och dess hjälplöshet inför sitt eget psyke eller sin själsliga sida samt dess upptäckt av nödvändigheten av en Försyn
1618.    Det materialistiska väsendet i "den förlorade sonens" och "dödens" situationer
1619.    Adam och Eva (mänskligheten) står i dag vid ljusets port, liksom de en gång stod vid mörkrets port
1620.    Varför "Eva" eller det "feminina" väsendet inte kan vara "Guds avbild"
1621.    Varför "Adam" eller det "maskulina" väsendet inte kan vara "Guds avbild"
1622.    Vad "Guds avbild" inte kan vara, och vad den är
1623.    När "Adam" och "Eva" blir väsendet som "Guds avbild"
1624.    Varför ingen behöver oroa sig för den sexuella utvecklingen eller polförändringen hos människan
1625.    Äktenskapet kan inte vara det absolut säkra livsfundamentet för alla människor
1626.    Den sexuella utvecklingen kan inte hejdas, varken av kyrkan eller strafflagen
1627.    Jordmänskligheten är jordens olyckligaste väsensamhälle
1628.    Med sin kännedom om mörkret har jordmänniskan alla förutsättningar för att kunna komma till klarhet över världsstrukturen
1629.    Varför religionen inte kan förbli jordmänniskans moralgrund
1630.    Varför religionerna i dag betecknar mörkret som ett "ont"
1631.    Bibelns syndafallsberättelse visar att världsåterlösningen och därmed religionerna inte alltid har inpräntat avsky för mörkret i människan
1632.    Jordmänskligheten har sedan länge haft bruk för "ormen" eller världsåterlösningsprincipen för att vägleda sig in i ljuset, alldeles som den en gång hade bruk för denna princip för att vägleda sig in i mörkret
1633.    Vad som återstår för världsåterlösningsprincipen att uträtta för jordmänskligheten
1634.    Jordmänsklighetens ännu outvecklade kunskaper om "den högsta elden" och konsekvenserna därav
1635.    Det sexuella poltillståndet betingar "den kosmiska dödens" såväl som "det kosmiska medvetandets" högsta framträdande och alla livsstadier däremellan
1636.    Den sexuella polprincipen ligger till grund för alla kretslopp och däri ingående fyra årstider: vinter, vår, sommar och höst samt dessas olika variationer
1637.    Materien eller stoffet är också underkastat kretsloppets lagar och befinner sig på vandring genom stadier av fasta, flytande, gasformiga och strålformiga tillstånd
1638.    "Den högsta elden" är Guds vilja och livets egen hjärtfunktion och andning
1639.    Världsstrukturen representerar hundraprocentig logik, som är detsamma som hundraprocentig kärlek
1640.    "Den högsta eldens" funktioner stadfäster Gudomens existens
1641.    Om man förnekar att världsstrukturens helhetsuppenbarelse är ren visdom och kärlek och alltså uttryck för liv
1642.    Jaget - rummet - tiden
1643.    Det högsta "något" i vår natur är "evigheten" och "oändligheten", med vilket jaget är identiskt
1644.    Livets innersta kärna och dess livsbetingande anknytning till "X2" och "X3"
1645.    Den maskulina och feminina polen skapar i förening med "X2" jagets livsorgan
1646.    Alla former av manifestation har sina rötter i jagets maskulina och feminina pol
1647.    Behags- och obehagsförnimmelsernas anknytning till jaget utgör det levande väsendet
1648.    Den högsta elden och jaget
1649.    Varför den eviga livsupplevelsen betingas av en "obehagstillvaro" och en "behagstillvaro"
1650.    Väsendenas sexuella kretslopp sträcker sig över två spiralkretslopp
1651.    Hanköns- och honkönstillståndet hos den jordiska människan under omskapelse till ett "nytt kön"
1652.    Hankön och honkön utgör vart för sig blott ett "halvkön". Varför dessa två "halvkön" måste förenas i den sexuella parningsakten
1653.    Väsendenas halvkönstillstånd som djupaste orsak till allt mentalt mörker eller det så kallade "onda" i världen
1654.    Nödvändigheten av skapandet av en motsats eller kontrast till individens eviga tillvaro
1655.    Hur individens sökande efter upplevelsen av sin egen eviga existens blev till "självbevarelsedrift"
1656.    Utvecklingen av den kontrast, med vilken individen senare skall markera sin egen eviga kosmiska identitet
1657.    Vad det vill säga att vara ett kulminerande "halvkönsväsen"
1658.    Den jordiska mänskligheten befinner sig i universums eller spiralkretsloppets "dödssfär"
1659.    Hur "halvväsendena" även intellektuellt sett är "halvväsen"
1660.    Det kulminerande halvväsendets sexuella akt är en kosmisk bro, på vilken det passerar "dödssfären"
1661.    Halvväsendets upplevelse av sin sexuella akts kosmiska natur är lika elementär eller instinktmässig som växtens upplevelse av det fysiska planet
1662.    Liksom växten genom kretsloppet får fysiskt dagsmedvetande och blir "djur", så får halvväsendet genom samma kretslopp "kosmiskt medvetande" och blir "människa"
1663.    Förutom att vi har kommit till lösningen av "mannens" och "kvinnans" mysterium har vi också kommit till insikt om att det före den gudomliga befallningen "varde ljus" har existerat en motsvarande gudomlig befallning "varde mörker"
1664.    Varför Bibeln och religionerna har beslöjat den gudomliga befallningen om mörkret som "det onda" och dess upphov som "djävulen", "satan" eller "den onde"
1665.    Varför religionerna inte kan frälsa mänskligheten
1666.    Varför man kan se att jordmänniskan har levt i en tidigare dyrkan av mörkerskapandet
1667.    Nödvändigheten av de sexuella "halvkönsväsendenas" omskapande till "helkönsväsen"
1668.    "Halvkönsväsendet" kan endast uppleva den himmelska världen som en sekund av vällustkänsla
1669.    De sexuella organen blir till
1670.    De sexuella organen utgör det "allra heligaste" hos de levande väsendena
1671.    Vad Gudomen säger till gudasonen angående sexualorganen
1672.    Varför "nakenhets-" eller "skamkänslan" och "fikonlövet" behärskar allt i jordmänniskans sexuella sfär
1673.    Den sexuella mörkersfären har inte kunnat förhindras, varken genom andliga eller genom världsliga myndigheter eller moralföreskrifter
1674.    Den sexuella mörkersfären är en makt, som bottnar i en långt djupare orsak än den jordmänskliga viljeföringen
1675.    Den högsta elden är alla kontrasters orsak eller det eviga livet rotfäst i jaget
1676.    Om "helvetet" eller livets mörkersfär inte existerade
1677.    Vad "helvete" eller livets mörkersfär i verkligheten är
1678.    Utsikten från livets allra högsta tinnar eller från Faderns egen utsiktspunkt
1679.    Det levande väsendet och "halvkönstillståndet"
1680.    Adam och de övriga väsendena i paradiset var "helkönsväsen"
1681.    Vad den bibliska paradisberättelsen avslöjar bakom sin yttre bokstavsform
1682.    Bibelns Adam
1683.    Det bibliska paradiset är identiskt med "salighetsriket"
1684.    Väsendets liv i "salighetsriket"
1685.    Bilden av lammet och tigern, som sover fridsamt vid varandras sida, symboliserar livet i salighetsriket"
1686.    Hur det kommer sig att minnena blir till "guldkopior" och "salighetsrike"
1687.    Adam i paradisets sfär
1688.    Den "djupa sömn" som Gud lät komma över Adam
1689.    Lagen för kretsloppet eller vad livet skulle vara, ifall det inte existerade begär och tillfredsställelse av begär
1690.    Den högsta elden som fundament för väsendets minsta och största utveckling och därmed för Adams "djupa sömn"
1691.    Varför "mineralriket" endast framträder som materiemassor och inte som organismer eller kroppar
1692.    Vad som betingar stoffets framträdande som "levande" eller "livlös" materia
1693.    Den "levande" materien och de tre "kosmos": mikrokosmos, mellankosmos och makrokosmos
1694.    Det är inte så egendomligt att livsgåtans lösning inte kan finnas i de "medvetslösa" eller "livlösa" materierna
1695.    Skillnaden mellan "levande" och "livlösa" materier
1696.    Uppfattning av ett föremål som "stoff" eller som självständiga åtskilda partiklar eller enheter beror på ett perspektivförhållande
1697.    Hur vegetabiliska och animaliska levande väsen i ett visst perspektivförhållande förnims som "stoff"
1698.    Varför det animaliska stoffet registrerar välbefinnande och smärta genom nerverna, medan det mineraliska stoffet är totalt immunt mot dessa företeelser
1699.    Hur materien avslöjar det levande väsendets ande
1700.    Hur "anden" förorsakar en organisms framträdande som "levande", "sovande" och "livlös"
1701.    Vad som sker när vegetabiliska och animaliska materier fryses ned
1702.    Varför Adam måste lämna paradiset
1703.    Livet i ljuset eller den högsta världen som Adam hade genomlevt
1704.    Hur Adam i ljuset var döende och måste övergå till den andliga världens dödssfär "salighetsriket"
1705.    Adams upplevelse i "salighetsriket" eller det bibliska paradiset
1706.    Det bibliska paradiset är Adams dröm om upplevelse av materialism, mörkret eller kontrasten till ljuset
1707.    Adam var ett i den yttre världen omanifesterat väsen och måste därför förvandlas för att kunna bli till "människan skapad till Guds avbild"
1708.    Adams "revben"
1709.    Vad som döljer sig under begreppet "Evas skapelse"
1710.    Vad som döljer sig under begreppen "Adam" och "Eva"
1711.    Den bibliska paradishändelsen var varken "syndafall", "utdrivning ur paradiset" eller "förförelse" till "synd"
1712.    Varför den bibliska paradishändelsen blivit uppfattad som ett "ont"
1713.    Hur den felaktiga uppfattningen av paradishändelsen ligger till grund för tillbedjan av krigets domän som "ärans fält"
1714.    Världsåterlösarens sexuella oavhängighet och avvikelse från den könsbundna jordiska människan
1715.    Varför världsåterlösarens rike inte var av denna världen
1716.    Kristus tillhörde ett annat kön än de två jordiska könen
1717.    Världsåterlösarens sätt att visa ömhet
1718.    Mysteriet "Jesu jungfrufödelse"
1719.    Det finns ingenting i naturen som visar att befruktningsakten mellan ett hanköns- och ett honkönsväsen i sig själv är syndig eller oren
1720.    Om Jesus vore "jungfrufödd", skulle det vara en anklagelse mot Gudomen
1721.    Jesu kärlek var inte en "hanköns-" eller "honkönskärlek" baserad på de enpoliga organen
1722.    Varför tron på Jesu "jungfrufödelse" och identitet som "Gudom" eller "gudason" kom in i världen
1723.    Jesu liv och framträdande, hans sätt att vara, ligger till grund för "invigningen" eller "den stora födelsen"
1724.    Hur "samvetskval" är en bekräftelse på att "allkärleken" är en organisk produkt och inte blott en viljeakt
1725.    Hur "allkärleken" är en ny sinnesdimension, som ligger till grund för väsendenas framträdande med "kosmiskt medvetande", som "messiasväsen" eller "världsåterlösare"
1726.    Varför Jesu levnadsart blev otänkbar som modell för jordmänsklig levnadsart
1727.    Den högre kärlekens väg och den jordmänskliga primitiviteten och mentala orenheten
1728.    Varför världsåterlösarens ord, sanningar och levnadsart blir mer och mer aktuella
1729.    Den verkliga världsfreden är en mental temperaturfråga eller en fråga om själslig köld och värme
1730.    Mentala ökenområden
1731.    Varför vi inte kan komma ifrån studiet av väsendets sympatianlag eller sexuella organstruktur
1732.    Varför nästakärleken är det absolut nödvändigaste objektet för mänsklig forskning
1733.    Mänskligheten kan inte vänta sig en verklig världsfred, så länge den utgör en enhet som endast består av "krigsceller"
1734.    Varför "Kristi återkomst på skyarna", freden och mänsklighetens frälsning enbart ligger i detta, att individen lär sig känna sitt eget psyke, dess mål och bestämmelse
1735.    Alla måste nu inrikta sin forskning på allkärleken eller nästakärleken
1736.    Mänsklighetens missuppfattning och förföljelse av sin egen högsta organiska utveckling
1737.    Trots förföljelse med straff, förtal och vanära har den sexuella utvecklingen brutit sig ut ur tusenåriga moraliska föreställningars instängdhet
1738.    Det sexuella begärets överdimensionering visar att målet för den sexuella funktionen inte enbart kan vara fortplantningen
1739.    Det är en välsignelse att inte flera samlag resulterar i befruktning än vad som fallet är
1740.    Det överdimensionerade sexuella begärets kollision med de auktoritativa moraluppfattningarna samt konsekvenserna därav
1741.    En sexuell utveckling som man absolut måste vänja sig vid att förstå och tolerera, ifall man vill undgå att bekämpa skapandet av människan till "Guds avbild"
1742.    Varför de starkt maskulint och feminint präglade väsendena hyser hat till utvecklingen av de högre sympatianlagen hos människan
1743.    Vad den enpoliga sexualismens väsen förorsakar i det jordmänskliga ödet
1744.    Vad som skiljer den jordiska människan från djuret
1745.    Det djuriska psykets blomstring eller kulmination i det dagliga jordmänskliga livet som ett olyckligt öde
1746.    Det djuriska psyket befordras av jordmänniskan i samma mån som hon är sexuellt enpolig, d. v. s. renodlad "man" eller "kvinna"
1747.    Väsen, vilkas psyke inte är "den riktige mannens" eller "den riktiga kvinnans"
1748.    Varför det inte är den renodlade "mannen" eller "kvinnan" som kan skapa kultur och verklig fred i världen
1749.    Varför de stora humanisterna och kulturskaparna inte kan vara enpoliga väsen eller renodlade "män" och "kvinnor"
1750.    Det nya psykets kulmination i mannen och kvinnan är i Bibeln symboliserad som "den förlorade sonens" hemkomst och som den säd, varmed ormens huvud skall krossas och alla jordens släkter välsignas, varigenom väsendet omformas till att vara ett med "vägen och sanningen och livet"
1751.    Bakom den "manliga" och "kvinnliga" kroppsformen eller organismen är ett nytt psyke med en mycket högre upplevelseform än den djuriska under utveckling
1752.    Väsendenas sexuella struktur och deras därav bundna framträdande som renodlade hankön eller honkön är inte något som man vill eller inte vill, det är något som man är
1753.    Den verkliga psykiska skillnaden mellan "djur" och "människa"
1754.    De första utslagen av de sympatianlag eller det humana psyke som skiljer "människan" från "djuret"
1755.    Alla själviska företag, såväl offentliga som privata, utmynnar till slut i osjälviska företeelser
1756.    Krafter i människan, vilka inte är utpräglat "maskulina" eller "feminina" och därför ej baserade på parningssympatin
1757.    Naturens kärleksmanifestation och människans ofärdiga eller egoistiska tillstånd
1758.    Varför livet är rättfärdigt och universums grundton är kärlek
1759.    Det är de materiella tingens värde i älskogs- eller parningstillståndet som i stor utsträckning ligger till grund för det så kallade "onda" i världen
1760.    Det absoluta fredsriket kan inte skapas genom diktatur eller makt
1761.    Ingen materiell maktöverlägsenhet och genial vapenfabrikation kan någonsin avskaffa kriget eller fiendskapen mellan folken
1762.    Vad man bör göra, om man vill uppnå fred i världen
1763.    Vad som bevisar att den jordiska människan inte är ett renodlat "djur"
1764.    Två olika sorters sympatianlag hos den jordiska människan
1765.    Skillnaden mellan "djur" och "människa"
1766.    Den enpoliga sexualismen utgör den från djurriket nedärvda företeelse hos människan som sist kommer att gå under
1767.    Varför människan och inte djuret kan känna samvetskval och begå självmord
1768.    Varför den jordiska människan utgör en från "djuret" avvikande, begynnande ny väsensart
1769.    Vad som kommer att ske när den andliga vetenskapen blir lika erkänd som den materialistiska vetenskapen
1770.    Den materialistiska vetenskapen fryser allting till is, där den ignorerar all religiös eller andlig inställning
1771.    Den högsta elden och den därav utlösta förvandlingen av väsendenas organism och livsupplevelse
1772.    Det levande väsendets kosmiska dödssfär
1773.    Det sanna kosmiska vetandets otillgänglighet för väsen som behärskas av den djuriska självbevarelsedriften med därtill hörande föreställningar om egendomsrätt, nationalism eller andra former av egoismens utslag
1774.    Utan upplevelsen av spiralkretsloppets nattsida skulle livsupplevelsen vara omöjlig
1775.    Spiralkretsloppet är i motsats till de materiella kretsloppen inte ett "yttre" utan ett "inre" kretslopp
1776.    Den jordiska människans förhållande till ätandet och mättnaden av "kunskapens träd" och "livets träd"
1777.    Hunger- och mättnadsprincipen är kretsloppens fundament och orsaken till att allt måste vara underkastat förvandling
1778.    Om den högsta elden inte existerade
1779.    Den högsta elden är genom de två sexuella polerna fundamentet för livsupplevelsens ljus och mörker
1780.    Tack vare den högsta elden, som är huvudfaktorn i "X2" eller övermedvetandet, kan det levande väsendets livsupplevelse aldrig upphöra
1781.    Det totala hanköns- och honkönsväsendet kan uppehålla sin tillvaro endast i kraft av egoism, mord och dråp
1782.    Den verkliga kärleken i förhållande till hanköns- och honkönssympatin
1783.    Jordmänsklighetens två slag av sympati: äktenskapet och nästakärleken
1784.    Varför nästakärleken är det enda som kan få mänsklighetens mentala isberg att smälta eller dess ragnarök eller helvete att upphöra
1785.    Varför den jordiska människans sexualism är underkastad kretsloppets förvandlingsprocess
1786.    Varför den nedärvda sexuella morallagen har sprängts och inte längre iakttas av allmänheten
1787.    De jordiska människorna är ofärdiga väsen när det gäller att framträda som "Guds avbild"
1788.    Motstånd mot jordmänniskans naturliga sexuella förvandling är en sabotering av Guds skapande av människan "till sin avbild"
1789.    Ett område i den förvandlade sexualismen som inte är en urspåring och därför inte berättigar andra väsen att ingripa i dess domän
1790.    Den högsta elden utgör det fundamentala i det levande väsendets övermedvetande och därmed i regleringen av all förnimmelse eller livsupplevelse
1791.    Det är en livsbetingelse för väsendet att kunna känna behag och obehag, välbefinnande och illabefinnande
1792.    Det enda existerande sanna livet och den enda existerande sanna döden
1793.    Vad som åstadkommer existensen av ljusets och mörkrets väsen och regioner
1794.    Varför det levande väsendet är odödligt
1795.    Varför den sexuella principen är ett mysterium för jordmänskligheten
1796.    Livsupplevelsens eller spiralkretsloppets kalla årstid och vinterköld
1797.    Vad som visar att jordmänsklighetens mentalitet är underkastad kretsloppets lagar
1798.    Vad som avslöjar att jordmänniskans enpoliga sexuella tillstånd och därav följande egoistiska inställning till nästan endast är något övergående
1799.    Jordmänskligheten befinner sig i början av det kosmiska kretsloppets vårbrytning
1800.    Den högsta elden som livets högsta mentala eller kosmiska värmekälla
1801.    Varför djurens och jordmänniskans ensartade sexualism inte är rådande genom hela spiralkretsloppet
1802.    Den högsta elden är identisk med det levande väsendets övermedvetande eller "X2"
1803.    Varför den verkliga nästakärleken endast kan bli till genom en högre organisk utlösning av den högsta elden än det djuriska hanköns- och honkönstillståndet
1804.    Den som vill gå till botten i livsmysteriet måste lära sig förstå att varje epok i livsutvecklingen befordras av en särskild sexualism eller flamma av den högsta elden
1805.    Kyrkans och den materialistiska vetenskapens kapitulation inför mänsklighetens religiösa och sexuella mörker
1806.    En sexuell förvandling som orsak till mänsklighetens mentala mörker
1807.    Nästakärleken som organfunktion hos väsendena är det frälsande ljuset i mörkret
1808.    Vägen till invigning eller "den stora födelsen"
1809.    Något skevt eller ohållbart i jordmänniskans sympatianlag
1810.    Varför låta föråldrade traditioner, baserade på flockens meningar, naivitet och övertro, spärra vägen för ett ärligt studium av sympatianlagen eller den sanna nästakärlekens princip, utan vilken en absolut världsfred omöjligt kan skapas
1811.    Hur kampen om guldet blir till sådd och skörd av olyckligt öde för sitt upphov
1812.    Jordmänniskornas nuvarande liv är i dominerande grad blott en dressyr och inbillad frihet, upprätthållen genom propagandalögner
1813.    Då allt välbefinnande är en fråga om kärlek, blir kärleken livets fullkomning, dess alfa och omega
1814.    Den stora underminerande faktorn vid skapandet av den sanna livsupplevelsen
1815.    När sympatianlagen är fullt utvecklade hos väsendet
1816.    "Förälskelse" framträder som ett dubbelbegär: "A-begär" och "B-begär"
1817.    "A-begäret"
1818.    "A-begäret" och tillfredsställandet därav är en symbol på det riktiga mänskliga medvetandet, en rest från det himmelska paradiset
1819.    "B-begäret" är den förälskades krav på besvarad kärlek och äganderätt över den älskade
1820.    "Olycklig kärlek" är det bästa beviset för att en förälskelse eller parningskärlek inte är verklig kärlek
1821.    Förälskelsens B-begär är den kanal, genom vilken den dräpande principen behärskar kontinenternas och havens invånare på jorden
1822.    Genom A-begärets strålglans får förälskelsen det högre patos eller den ljusgloria, varmed den framträder i livsuppfattning, romaner, dikter och sagor
1823.    "De lyckliga äktenskapens zon"
1824.    Äktenskapet har degenererat hos jordmänniskorna och är inte baserat på så starka psykiska krafter som tidigare
1825.    Äktenskap som mera är baserade på den ekonomiska principen och andra företeelser än på själva parningsprincipen
1826.    Huvudorsaken till den äktenskapliga degenerationen är inte primitivitet eller omoral
1827.    Djurrikets undergång i jordmänniskans mentalitet eller psyke
1828.    Vad den äktenskapliga degenerationen visar
1829.    Orsaken till den äktenskapliga degenerationen är inte en moralisk brist utan en organisk förvandlingsprocess i jordmänniskans sympatianlag
1830.    En tillbakablick över de olika väsendenas moral och omoral i och utanför äktenskapet
1831.    A-människor. De lyckliga äktenskapens zon
1832.    B-människor. Den kosmiska dödens väsen eller kosmiska lik
1833.    C-människor. De olyckliga äktenskapens, skilsmässornas, skenäktenskapens och de begynnande mänskliga egenskapernas väsen
1834.    Jordmänniskans från djurriket nedärvda parnings- eller sexuella samlivsmetod degenererar samtidigt med att de högintellektuella mänskliga egenskaperna utvecklas
1835.    De enpoliga väsendenas parningsakt eller den högsta elden i mörkrets sfär är Guds eviga ande över vattnet
1836.    När den högsta elden eller allkärleken genom väsendenas polkonstellation har förminskats till latent tillstånd, uppstår mörkrets sfär
1837.    Mannens och kvinnans eller hanköns- och honkönsväsendenas polkonstellations betydelse vid Guds skapande av människan "till sin avbild"
1838.    Dödszonens världsbild
1839.    Den materialistiska vetenskapens livsfilosofi eller hävdandet av tillfälligheten som universums och livets första orsak är en kulminerande överträdelse av den vetenskapliga forskningsmetod som den i alla andra sammanhang erkänner som grundval för vetenskap
1840.    Den materialistiska vetenskapens gudlösa och av slumpen behärskade världsbild utgör den kosmiska död som måste bli följden av ätandet av "kunskapens träd"
1841.    Den eviga absoluta vägen till freden
1842.    Förutsägelsen i Bibeln i fråga om Adam och Eva har helt slagit in
1843.    Om tillfälligheten verkligen vore väsendenas och alltets uppbyggare och nedbrytare
1844.    Om det levande väsendets ödeshjul helt kunde stoppas
1845.    Domedagens blodiga konsekvenser skall skapa en ny världsepok, i vilken väsendet åter kommer att vakna till kosmiskt medvetande och uppleva sig som ett med Fadern
1846.    Nästakärleksbudet och äktenskapsbudet kan inte uppfyllas av samma väsen
1847.    Nästakärleksbudet och äktenskapsbudet är riktade till var sina epoker av skiljaktigt utvecklade människor
1848.    Moses och Kristus såsom varande äktenskapsbudets respektive nästakärleksbudets stora profeter
1849.    Den andliga vetenskapen som ett tredje och sista testamente
1850.    "Himmelriket" på väg att födas på jorden
1851.    "D-människor" eller alltför feminina män och alltför maskulina kvinnor
1852.    En sexuell dragning som skapar mycket lidande för den feminina mannen
1853.    Varför den primitiva maskulina mannen hyser antipati mot den mycket feminina eller kvinnliga mannen samt denna antipatis utslag i förföljelse, våld och penningutpressning
1854.    Väsendenas avvikande sexuella förhållanden som det mest begärliga föremålet för förtalstendenser, till och med hos de väsen som själva är invecklade i avvikelsen
1855.    Den maskulina polen i kvinnan kan också bli överdimensionerad
1856.    Hur en forcerad utveckling av väsendets motsatta polstruktur och därav följande överdimensionering av denna struktur kan uppstå
1857.    När ett normalt barn blir förfört
1858.    Det sexuellt minderåriga är heligt och oantastligt
1859.    Hur den feminina eller kvinnliga mannen och den maskulina eller manliga kvinnan uppstår
1860.    Det abnorma hos den kvinnliga mannen och den manliga kvinnan
1861.    Hur naturen slår tillbaka och bromsar upp den urspårade sexuella utvecklingen
1862.    Onaturligt samliv och onaturliga äktenskap
1863.    De enpoliga väsendenas äktenskapliga solnedgång och den därpå följande livets mening
1864.    Genom polförvandlingens skärseld
1865.    Människans användning av djungellagen är ett brott
1866.    "E-människor"
1867.    "F-människor"
1868.    Okunnighet på det sexuella området är orsaken till nutidsmänniskans mörka ödesdaning
1869.    "G-människor". Sadism
1870.    Hur de sexuellt urspårade väsendena kommer tillbaka till normaliteten, till livet och Fadern
1871.    Varför flertalet eller flocken missförstår och därför fruktar och föraktar den sexuella polförvandlingen
1872.    Vad den stränga sexuella moselagen och liknande lagar har betytt för jordmänsklighetens utveckling
1873.    Väsen, för vilka den sexuella moselagen och liknande morallagar betydde mycket lidande och mycken förödmjukelse
1874.    Den naturliga polförvandlingen utgör den absolut enda vägen till den stora organiska invigningen eller "den stora födelsen" och behöver inte alls fruktas
1875.    Varför H-människan kan bevara sin så kallade "normala" prägel genom polförvandlingens farozon
1876.    Varför det motsatta könets väsen alltjämt är föremål för H-människans sexuella krav eller inställning
1877.    H-människans förhållande till det normala äktenskapet
1878.    Väsendets barndoms- och ungdomsupplevelser är huvudsakligen endast repetitioner av medvetenhetsförhållanden som redan övervunnits av väsendet i tidigare jordeliv
1879.    Ju längre den nuvarande jordmänniskan är kommen i sin sexuella utveckling, desto tidigare kommer hennes repetitioner av äktenskapsanlagen att infinna sig, för att till sist endast infinna sig i barnaåldern som bleka eller helt utsuddade, kraftlösa tendenser, vilka är på väg att helt upphöra eller utgå ur psyket
1880.    Den motsatta polen och H-människan
1881.    I-människans särskilda nästakärleksmoral och dagsmedvetna totala sexuella förvandling
1882.    I-människan är den fullmogna aspiranten till "den stora födelsen"
1883.    H- och I-människor är självskrivna lärjungar i världsåterlösningens tjänst
1884.    I-människans maskulinism och feminism är fullkomligare än den maskulinism och feminism som manifesteras av den ordinära mannen respektive kvinnan
1885.    "Födelseporten"
1886.    Kosmiska glimtar, kosmiskt medvetande eller "Kristi återkomst"
1887.    J-människor. Den stora födelsen utlöser sig själv på naturlig väg alldeles som den fysiska födelsen, när individen är mogen därtill
1888.    Den högsta materialistiska, gudlösa kunskapen eller vetenskapen
1889.    Det högsta religiösa stadiet på jorden
1890.    Varför den avancerade I-människans inkarnation eller återfödelse på jorden måste upphöra
1891.    I-människans ensamhet
1892.    I-människan blir genom den stora födelsen till en J-människa, ett "kristusväsen" eller en "kristusmänniska"
1893.    Den stora födelsen eller den sanna "Kristi återkomst"
1894.    Världsåterlösningen och världsåterlösaren
1895.    Världsåterlösarens fysiska och psykiska kapacitet
1896.    Vad som fattas i jordsfären av de betingelser, på vilka I-människans förvandling till J-människa är baserad
1897.    Hur jordmänniskan tack vare den andliga vetenskapen nu har fått möjligheter att uppnå den stora födelsen på jorden
1898.    Djurets förvandling till människa är också en fråga om en förvandling av dess sexuella struktur
1899.    Genom den tvåpoliga sexualismen formar Gud sin egen avbild i kött och blod
1900.    Kring den sexuella förvandlingen från enpolighet till tvåpolighet
1901.    Den sexuella polförvandlingen förstärker den dräpande principen men regleras av kretsloppsprincipen och leder det levande väsendet tillbaka till ljuset
1902.    I den verkliga mänskliga sexualismens eller tvåpolighetens sfär
1903.    Den psykiskt färdiga J-människan eller "gudamänniskan"
1904.    Den sexuella principen är en hunger- och mättnadsprincip
1905.    Varför de enpoliga väsendenas förnimmelse genom sin motsatta pol är latent eller omedveten
1906.    Den färdiga tvåpoliga människan kan inte få någon fullkomlig sexuell tillfredsställelse eller utlösning genom en enpolig organism
1907.    Den färdiga "kristusmänniskan" eller K-människan
1908.    K-människan utlöser den fullkomliga nästakärleken och himmelriket på jorden och är den färdiga "Guds avbild"
1909.    Mannen och kvinnan i den ännu ofärdiga tvåpoliga sexuella utlösningen
1910.    Vad som skapar den sexuella dragningen mellan väsen av samma kön
1911.    Rättsmyndigheterna och väsendenas sexuella krav
1912.    Väsendets födelse eller inkarnation i den helt färdiga tvåpoliga människokroppen sker inte samtidigt med väsendets mentala upplevelse av den stora födelsen
1913.    Den tvåpoliga sexualismen utlöser inte förälskelse eller någon annan form av självisk besittningsåtrå inför den sexuella partnern utan endast kulminerande osjälviskhet eller ren kärlek
1914.    K-människans sexuella känsla eller förnimmelse av den högsta elden
1915.    K-människans sexuella utlösningsakt som har sitt begynnelsestadium redan hos den utvecklade kulturmänniskan
1916.    Kyssen är början till en ny sexuell utlösningsakt, som skiljer sig från den enpoliga sexuella akten genom att den inte är könsbetonad
1917.    Vad som krävs för att den tvåpoliga sexuella kulminationsakten genom kyssen skall vara fullkomlig mellan två väsen
1918.    Inför Guds anletes strålflöde
1919.    Den enpoliga sexuella driften
1920.    Den sexuella utlösningen är en kulminerande ömhetsakt och de sexuella organen är ömhetsorgan
1921.    Den sexuella kulminationsförnimmelsen är själva inlemmandet av parterna i Guds egen atmosfär eller aura
1922.    De sexuella organen och deras mikroväsen är ett salighetsområde
1923.    Det sexuella området är det stora kosmiska kretsloppets alfa och omega
1924.    Det levande väsendets liv är inte blott en sexuell organverksamhet, det betingas även av andra organverksamheter, i kraft av vilka den fullkomliga människan och hennes rike uppstår
1925.    Den dräpande principens väsen utgör makroväsendets mag- och matsmältningsorgan
1926.    Växtriket utgör makroväsendets muskulatur, medan salighetsenergin skapar dess skelett och benbyggnad
1927.    De kosmiska energiernas inträngande i det levande väsendets fysiska kropp och sympatianlag
1928.    Sympatianlagens två organuppsättningar
1929.    Den polreglerande eviga livskärnan
1930.    Ett renodlat "handjur"
1931.    Ett renodlat "hondjur"
1932.    De två enpoliga könstillstånden såsom källan till det vi kallar "det onda"
1933.    Det goda eller det mänskliga i människan befordras av den latenta polens tillväxt
1934.    Skillnaden mellan djurets och människans sexualism
1935.    De två könscentras sammansmältning och väsendets sexuella förvandling från djur till människa
1936.    I den fullkomliga gudamänniskans rike eller tillvaro tar man inte till äkta, och väsendet föds inte av kvinnor, utan genom materialisation, och det dör genom dematerialisation
1937.    Den maskulina och den feminina principens kretslopp kräver två kosmiska spiralkretslopp för sin totala utveckling
1938.    Den högsta elden är den evige Anden över vattnet

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.