Läs och sök i Tredje testamentet
Kapitel 14 Den högsta elden | |
1591. | Varför jordmänniskan uppfattar ”hanköns- och honkönstillståndet” som det enda normala uttrycket för sexualitet |
1592. | Det ”maskulina” väsendet, för vilket det är en hundraprocentig livsbetingelse att äga det ”feminina” väsendet |
1593. | Det maskulina könets väsen är skapade till att vara varandras dödsfiender |
1594. | Kärleken till avkomman är kärlek till nästan i sin mest latenta form och buren av själviskhet |
1595. | Vad den renodlade maskulina principen i väsendet betingar |
1596. | Varför hat och mordlust blir det hundraprocentigt maskulina väsendets högsta dygder och moralgrund |
1597. | Det maskulina väsendets sympati för det feminina väsendet beror på dess självbevarelsedrift eller kärlek till sig självt |
1598. | Om det feminina väsendet inte vore en livsbetingelse för det renodlade maskulina väsendet. Det är inte blott ”ytterst i havet” som Guds hand leder och håller gudasonen eller det levande väsendet |
1599. | Till följd av den sexuella principens struktur kan förbindelsen mellan Gud och gudasonen inte ens i mörkret avbrytas helt och hållet |
1600. | Adam vandrar mot döden och blir urskogens rytande och havens stumma ”hanrovdjur” eller sagornas ”förhäxade prins” |
1601. | Varför ”det inte var bra för Adam att vara ensam” och ”Eva” därför måste skapas |
1602. | Det maskulina väsendet är för det renodlade feminina väsendet samma allt överskuggande, livsnödvändiga intresseobjekt som det feminina väsendet är för det renodlade maskulina väsendet. De utgör båda för varandra den sista resten av det paradis i latent tillstånd som de en gång båda har lämnat |
1603. | Situationer då den förlorade sonen bringas att ropa på den glömda Guden eller evige Fadern |
1604. | ”Djurriket” är spiralkretsloppets ”dödsrike” och visar att de nedärvda gamla klassiska sagorna om ”förhäxade prinsar och prinsessor” är kretsloppets eller livets sanning, berättad i symboler för den naive eller ”i anden fattige” |
1605. | Blodsbandet |
1606. | Det själsliga havandeskapet och fosterlivet fortsätter efter den fysiska födelsen |
1607. | Den själsliga födelsen. ”Inveckling” och ”utveckling” |
1608. | Vad det betyder att ”dö” |
1609. | ”Den högsta elden” är Gudomens och gudasonens flammande svärd. Den är sagornas trollstav |
1610. | ”Den högsta eldens” omskapande av väsendet till ”enpolighet” och verkningarna därav. Den kosmiska dödsprocessen |
1611. | Var i spiralkretsloppet vår analys av ”den högsta elden” börjar |
1612. | Varför väsendenas ursprungliga dubbelpoliga tillstånd nu är mystik |
1613. | Tendensen att söka sig till en försyn är inget mänskligt påfund, utan i stället en organisk funktion i varje levande väsen |
1614. | Hur den jordiska människans organiska inställning till Försynen får henne att skapa Gudomen till sin egen avbild och världsalltet till en krigsskådeplats mellan onda och goda makter, mellan gudar och djävlar |
1615. | Skapandet av Gudomen till jordmänniskans avbild kulminerar och slutar med den kyrkligt kristna världsbilden |
1616. | Den av jordmänniskorna skapade gudsuppfattningens eller gudsbildens undergång till följd av materialistisk vetenskap och kunskap |
1617. | Det materialistiska väsendet och dess hjälplöshet inför sitt eget psyke eller sin själsliga sida, samt dess upptäckt av nödvändigheten av en försyn |
1618. | Det materialistiska väsendet i ”den förlorade sonens” och ”dödens” situationer |
1619. | Adam och Eva (mänskligheten) står i dag vid ljusets port, liksom de en gång stod vid mörkrets port |
1620. | Varför ”Eva” eller det ”feminina” väsendet inte kan vara ”Guds avbild” |
1621. | Varför ”Adam” eller det ”maskulina” väsendet inte kan vara ”Guds avbild” |
1622. | Vad ”Guds avbild” inte kan vara, och vad den är |
1623. | När ”Adam” och ”Eva” blir väsendet som ”Guds avbild” |
1624. | Varför ingen behöver oroa sig för den sexuella utvecklingen eller polförändringen i människan |
1625. | Äktenskapet kan inte vara det absolut säkra livsfundamentet för alla människor |
1626. | Den sexuella utvecklingen kan inte hejdas, vare sig av kyrkan eller strafflagen |
1627. | Jordmänskligheten är det olyckligaste väsenssamhället på jorden |
1628. | Med sin kännedom om mörkret har jordmänniskan alla förutsättningar att kunna komma till klarhet över världsstrukturen |
1629. | Varför religionen inte kan förbli moralgrund för jordmänniskorna |
1630. | Varför religionerna i dag betecknar mörkret som ett ”ont” |
1631. | Bibelns syndafallsberättelse visar att världsåterlösningen och därmed religionerna inte alltid har inpräntat avsky för mörkret i människan |
1632. | Jordmänskligheten har för länge sedan fått behov av ”ormen” eller världsåterlösningsprincipen för att vägledas in i ljuset, liksom den en gång hade behov av denna princip för att vägledas in i mörkret |
1633. | Vad som återstår för världsåterlösningsprincipen att uträtta för jordmänskligheten |
1634. | Jordmänsklighetens ännu outvecklade kunskaper om ”den högsta elden” och konsekvenserna därav |
1635. | Det sexuella poltillståndet betingar såväl ”den kosmiska dödens” som ”det kosmiska medvetandets” högsta framträdande och alla livsstadierna däremellan |
1636. | Den sexuella polprincipen ligger till grund för alla kretslopp och de däri ingående fyra årstiderna: vinter, vår, sommar och höst samt dessas olika variationer |
1637. | Materien eller stoffet är också underkastat kretsloppets lagar och befinner sig på vandring genom stadier av fasta, flytande, gasformiga och strålformiga tillstånd |
1638. | ”Den högsta elden” är Guds vilja och livets egen hjärtfunktion och andning |
1639. | Världsstrukturen representerar hundraprocentig logik, som i sin tur är detsamma som hundraprocentig kärlek |
1640. | ”Den högsta eldens” funktioner fastställer Gudomens existens |
1641. | Om man förnekar att världsstrukturens helhetsuppenbarelse är ren visdom och kärlek och således uttryck för liv |
1642. | Jaget – rummet – tiden |
1643. | Det högsta ”något” i vår natur är ”evigheten” och ”oändligheten”, varmed jaget är identiskt |
1644. | Livets innersta kärna och dess livsnödvändiga anknytning till ”X2” och ”X3” |
1645. | Den maskulina och den feminina polen skapar i förbindelse med ”X2” jagets livsorgan |
1646. | Alla former av manifestation har sina rötter i jagets maskulina och feminina pol |
1647. | Behags- och obehagsförnimmelsernas anknytning till jaget utgör det levande väsendet |
1648. | Den högsta elden och jaget |
1649. | Varför den eviga livsupplevelsen betingas av en ”obehagstillvaro” och en ”behagstillvaro” |
1650. | Väsendenas sexuella kretslopp sträcker sig över två spiralkretslopp |
1651. | Hanköns- och honkönstillståndet hos den jordiska människan under omskapelse till ett ”nytt kön” |
1652. | Hankön och honkön utgör var för sig bara ett ”halvkön”. Varför dessa två ”halvkön” måste förenas i den sexuella parningsakten |
1653. | Väsendenas halvkönstillstånd som djupaste orsak till allt mentalt mörker eller det så kallade ”onda” i världen |
1654. | Nödvändigheten av skapandet av en motsats eller kontrast till individens eviga tillvaro |
1655. | Hur individens sökande efter upplevelsen av sin egen eviga existens blev till ”självbevarelsedrift” |
1656. | Utvecklingen av den kontrast, med vilken individen senare ska markera sin egen eviga kosmiska identitet. |
1657. | Vad det vill säga att vara ett kulminerande ”halvkönsväsen” |
1658. | Den jordiska mänskligheten befinner sig i universums eller spiralkretsloppets ”dödssfär” |
1659. | Hur ”halvväsendena” även intellektuellt sett är ”halvväsen” |
1660. | Det kulminerande halvväsendets sexuella akt är en kosmisk bro, på vilken det passerar ”dödssfären” |
1661. | Halvväsendets upplevelse av sin sexuella akts kosmiska natur är lika elementär eller instinktmässig som växtens upplevelse av det fysiska planet |
1662. | Liksom växten genom kretsloppet får fysiskt dagsmedvetande och blir ”djur”, får halvväsendet genom samma kretslopp ”kosmiskt medvetande” och blir ”människa” |
1663. | Förutom att vi har kommit till lösningen på ”mannens” och ”kvinnans” mysterium, har vi också kommit till insikt om att det före den gudomliga befallningen ”Ljus, bli till!” har existerat en motsvarande gudomlig befallning, ”Mörker, bli till!” |
1664. | Varför Bibeln och religionerna har beslöjat den gudomliga befallningen om mörkret som ”det onda” och dess upphov som ”djävulen”, ”satan” eller ”den onde” |
1665. | Varför religionerna inte kan frälsa mänskligheten |
1666. | Varför man kan se att jordmänniskan har levt i en tidigare dyrkan av mörkerskapandet |
1667. | Nödvändigheten av att de sexuella ”halvkönsväsendena” omskapas till ”helkönsväsen” |
1668. | ”Halvkönsväsendet” kan endast uppleva den himmelska världen som en sekund av vällustkänsla |
1669. | De sexuella organen blir till |
1670. | De sexuella organen utgör det ”allra heligaste” hos det levande väsendet |
1671. | Vad Gudomen säger till gudasonen angående sexualorganen |
1672. | Varför ”nakenhets-” eller ”skamkänslan” och ”fikonlövet” är helt förhärskande i jordmänniskans sexuella sfär |
1673. | Den sexuella mörkersfären har inte kunnat förhindras, vare sig genom andliga eller världsliga myndigheter eller moralföreskrifter |
1674. | Den sexuella mörkersfären är en makt som bottnar i en långt djupare orsak än den jordmänskliga viljeföringen |
1675. | Den högsta elden är alla kontrasters orsak eller det eviga livet rotfäst i jaget |
1676. | Om ”helvetet” eller livets mörkersfär inte existerade |
1677. | Vad ”helvete” eller livets mörkersfär i själva verket är |
1678. | Utsikten från livets allra högsta tinnar eller från Faderns egen utsiktspunkt |
1679. | Det levande väsendet och ”halvkönstillståndet” |
1680. | Adam och de övriga väsendena i paradiset var ”helkönsväsen” |
1681. | Vad den bibliska paradisberättelsen avslöjar bakom sin yttre bokstavsform |
1682. | Bibelns ”Adam” |
1683. | Det bibliska paradiset är identiskt med ”salighetsriket” |
1684. | Väsendets liv i ”salighetsriket” |
1685. | Bilden av lammet och tigern, som sover fridsamt vid varandras sida, symboliserar livet i ”salighetsriket” |
1686. | Hur det kommer sig att minnena blir till ”guldkopior” och ”salighetsrike” |
1687. | Adam i paradisets sfär |
1688. | Den ”djupa sömn” som Gud lät komma över Adam |
1689. | Lagen för kretsloppet eller vad livet skulle vara om det inte existerade begär och tillfredsställelse av begär |
1690. | Den högsta elden som fundament för väsendets minsta och största framträdande och därmed för Adams ”djupa sömn” |
1691. | Varför ”mineralriket” endast framträder som materiemassor och inte som organismer eller kroppar |
1692. | Vad som betingar stoffets framträdande som ”levande” eller ”livlös” materia |
1693. | Den ”levande” materien och de tre ”kosmos”: mikrokosmos, mellankosmos och makrokosmos |
1694. | Det är inte så märkligt att livsgåtans lösning inte kan finnas i de ”medvetslösa” eller ”livlösa” materierna |
1695. | Skillnaden mellan ”levande” och ”livlösa” materier |
1696. | Uppfattningen av ett ting som ”stoff ” eller som självständiga åtskilda partiklar eller enheter beror på ett perspektivförhållande |
1697. | Hur vegetabiliska och animaliska levande väsen i ett visst perspektivförhållande förnims som ”stoff” |
1698. | Varför det animaliska stoffet registrerar välbefinnande och smärta genom nerverna, medan det mineraliska stoffet är totalt immunt mot dessa företeelser |
1699. | Hur materien avslöjar det levande väsendets ande |
1700. | Hur ”anden” orsakar en organisms framträdande som ”levande”, ”sovande” och ”livlös” |
1701. | Vad som sker när vegetabiliska och animaliska materier fryses ned |
1702. | Varför Adam måste lämna paradiset |
1703. | Livet i ljuset eller den högsta världen, som Adam hade genomlevt |
1704. | Hur Adam i ljuset var döende och måste övergå till den andliga världens dödssfär ”salighetsriket” |
1705. | Adams upplevelse i ”salighetsriket” eller det bibliska paradiset |
1706. | Det bibliska paradiset är Adams dröm om upplevelse av materialism, av mörkret eller kontrasten till ljuset |
1707. | Adam var ett i den yttre världen omanifesterat väsen och måste därför förvandlas för att kunna bli ”människan skapad till Guds avbild” |
1708. | Adams ”revben” |
1709. | Vad som döljer sig bakom begreppet ”skapelsen av Eva” |
1710. | Vad som döljer sig bakom begreppen ”Adam” och ”Eva” |
1711. | Den bibliska paradistilldragelsen var varken ”syndafall”, ”utdrivning ur paradiset” eller ”förförelse” till ”synd” |
1712. | Varför den bibliska paradistilldragelsen har uppfattats som ett ”ont” |
1713. | Hur den felaktiga uppfattningen av paradistilldragelsen ligger till grund för tillbedjan av krigets domän som ”ärans fält” |
1714. | Världsåterlösarens sexuella oberoende och avvikelse från den könsbundna jordiska människan |
1715. | Varför Världsåterlösarens rike inte hörde till denna världen |
1716. | Kristus tillhörde ett annat kön än de två jordiska könen |
1717. | Världsåterlösarens sätt att visa ömhet |
1718. | Mysteriet ”Jesu jungfrufödelse” |
1719. | Det finns ingenting i naturen som visar att befruktningsakten mellan ett hanköns- och ett honkönsväsen i sig själv är syndig eller oren |
1720. | Om Jesus vore ”jungfrufödd”, skulle det vara en anklagelse mot Gudomen |
1721. | Jesu kärlek var inte en ”hanköns-” eller ”honkönskärlek” baserad på de enpoliga organen |
1722. | Varför tron på Jesu ”jungfrufödelse” och identitet som ”gudom” eller ”gudason” kom in i världen |
1723. | Jesu liv och framträdande, hans sätt att vara, ligger till grund för ”invigningen” eller ”den stora födelsen” |
1724. | Hur ”samvetskval” är en bekräftelse på att ”allkärleken” är en organisk produkt och inte enbart en viljeakt |
1725. | Hur ”allkärleken” är en ny sinnesdimension som ligger till grund för väsendenas framträdande med ”kosmiskt medvetande”, som ”messiasväsen” eller ”världsåterlösare” |
1726. | Varför Jesu sätt att vara blev otänkbart som modell för ett jordmänskligt sätt att vara |
1727. | Den högre kärlekens väg och den jordmänskliga primitiviteten och mentala orenheten |
1728. | Varför Världsåterlösarens ord, facit och sätt att vara blir mer och mer aktuella |
1729. | Den verkliga världsfreden är en mental temperaturfråga eller en fråga om själslig köld och värme |
1730. | Mentala ökenområden |
1731. | Varför vi inte kan komma ifrån studiet av väsendets sympatianlag eller sexuella organstruktur |
1732. | Varför kärleken till nästan är det absolut nödvändigaste objektet för mänsklig forskning |
1733. | Mänskligheten kan inte förvänta sig en verklig världsfred så länge den utgör en enhet som endast består av ”krigsceller” |
1734. | Varför ”Kristi återkomst bland molnen”, freden och mänsklighetens frälsning enbart ligger i att individen lär känna sitt eget psyke, dess mål och bestämmelse |
1735. | Alla måste nu inrikta sin forskning på allkärleken eller kärleken till nästan |
1736. | Mänsklighetens missuppfattning och förföljelse av sin egen högsta organiska utveckling |
1737. | Trots förföljelse med straff, förtal och vanära har den sexuella utvecklingen brutit sig ut ur tusenåriga moraliska föreställningars instängdhet |
1738. | Det sexuella begärets överdimensionering visar att målet för den sexuella funktionen inte enbart kan vara fortplantningen |
1739. | Det är en välsignelse att inte fler samlag resulterar i befruktning än vad som är fallet |
1740. | Det överdimensionerade sexuella begärets kollision med de auktoritativa moraluppfattningarna samt konsekvenserna därav |
1741. | En sexuell utveckling som man absolut måste vänja sig vid att förstå och tolerera, om man vill undgå att bekämpa skapelsen av människan till ”Guds avbild” |
1742. | Varför de starkt maskulint och feminint präglade väsendena hyser hat till utvecklingen av de högre sympatianlagen i människan |
1743. | Vad den enpoliga sexualitetens väsen förorsakar i det jordmänskliga ödet |
1744. | Vad som skiljer den jordiska människan från djuret |
1745. | Det djuriska psykets blomstring eller kulmination i det dagliga jordmänskliga livet som ett olyckligt öde |
1746. | Det djuriska psyket befordras av jordmänniskan i samma mån som hon är sexuellt enpolig, det vill säga renodlad ”man” eller ”kvinna” |
1747. | Väsen, vilkas psyke inte är ”den riktiga mannens” eller ”den riktiga kvinnans” |
1748. | Varför det inte är den renodlade ”mannen” eller ”kvinnan” som kan skapa kultur och verklig fred i världen |
1749. | Varför de stora humanisterna och kulturskaparna inte kan vara enpoliga väsen eller renodlade ”män” och ”kvinnor” |
1750. | Det nya psykets kulmination i mannen och kvinnan är i Bibeln symboliserad som ”den förlorade sonens” hemkomst och som den säd, med vilken ormens huvud ska krossas och alla släkten på jorden välsignas, varigenom väsendet omformas till att vara ett med ”vägen, sanningen och livet” |
1751. | Bakom den ”manliga” och ”kvinnliga” kroppsformen eller organismen utvecklas ett nytt psyke med en mycket högre upplevelseform än den djuriska |
1752. | Väsendenas sexuella struktur och deras därav bundna framträdande som renodlade hankön eller honkön är inte något som man vill eller inte vill, det är något som man är |
1753. | Den verkliga psykiska skillnaden mellan ”djur” och ”människa” |
1754. | De första utslagen av de sympatianlag eller det humana psyke som skiljer ”människan” från ”djuret” |
1755. | Alla själviska företag, såväl offentliga som privata, utmynnar till slut i osjälviska företeelser |
1756. | Krafter i människan som inte är utpräglat ”maskulina” eller ”feminina” och därför inte är baserade på parningssympatin |
1757. | Naturens kärleksmanifestation och människans ofärdiga eller egoistiska tillstånd |
1758. | Varför livet är rättfärdigt och universums grundton är kärlek |
1759. | Det är de materiella tingens värde i älskogs- eller parningstillståndet som i stor utsträckning ligger till grund för det så kallade ”onda” i världen |
1760. | Det absoluta fredsriket kan inte skapas genom diktatur eller makt |
1761. | Ingen materiell maktöverlägsenhet och genial vapenfabrikation kan någonsin bli i stånd att avskaffa kriget eller fiendskapen mellan folken |
1762. | Vad man måste göra om man vill uppnå fred i världen |
1763. | Vad som bevisar att den jordiska människan inte är ett renodlat ”djur” |
1764. | Två uppsättningar sympatianlag hos den jordiska människan |
1765. | Skillnaden mellan ”djur” och ”människa” |
1766. | Den enpoliga sexualiteten utgör den från djurriket nedärvda företeelse i människan som kommer att gå under sist |
1767. | Varför människan och inte djuret kan känna samvetskval och begå självmord |
1768. | Varför den jordiska människan utgör en från ”djuret” avvikande, begynnande ny väsensart |
1769. | Vad som kommer att ske när den andliga vetenskapen blir lika erkänd som den materialistiska vetenskapen |
1770. | Den materialistiska vetenskapen fryser allt till is där den ignorerar all religiös eller andlig inställning |
1771. | Den högsta elden och den därav utlösta förvandlingen av väsendenas organism och livsupplevelse |
1772. | Det levande väsendets kosmiska dödssfär |
1773. | Det sanna kosmiska vetandets otillgänglighet för väsen som behärskas av den djuriska självbevarelsedriften med tillhörande föreställningar om äganderätt, nationalism eller andra former av egoismens utslag |
1774. | Utan upplevelsen av spiralkretsloppets nattsida skulle livsupplevelsen vara omöjlig |
1775. | Spiralkretsloppet är i motsats till de materiella kretsloppen inte ett ”yttre”, utan ett ”inre” kretslopp |
1776. | Den jordiska människans förhållande till ätandet och mättnaden av ”kunskapens träd” och ”livets träd” |
1777. | Hunger- och mättnadsprincipen är kretsloppens fundament och orsaken till att allt måste vara underkastat förvandling |
1778. | Om den högsta elden inte existerade |
1779. | Den högsta elden är genom de två sexuella polerna fundamentet för livsupplevelsens ljus och mörker |
1780. | Tack vare den högsta elden, som är huvudfaktorn i ”X2” eller övermedvetandet, kan det levande väsendets livsupplevelse aldrig upphöra |
1781. | Det totala hankönsväsendet och honkönsväsendet kan upprätthålla sin tillvaro endast i kraft av egoism, mord och dråp |
1782. | Den verkliga kärleken i förhållande till hanköns- och honkönssympatin |
1783. | Jordmänsklighetens två slag av sympati: äktenskapet och kärleken till nästan |
1784. | Varför kärleken till nästan är det enda som kan få mänsklighetens mentala isberg att smälta eller dess ragnarök eller helvete att upphöra |
1785. | Varför den jordiska människans sexualitet är underkastad kretsloppets förvandlingsprocess |
1786. | Varför den nedärvda sexuella morallagen har sprängts och inte längre iakttas av allmänheten |
1787. | De jordiska människorna är icke färdiga väsen när det gäller att framträda som ”Guds avbild” |
1788. | Motstånd mot jordmänniskans naturliga sexuella förvandling är ett sabotage av Guds skapelse av människan ”till sin avbild” |
1789. | Ett område i den förvandlade sexualiteten som inte är en urspårning och därför inte berättigar andra väsen att ingripa i dess domän |
1790. | Den högsta elden utgör det fundamentala i det levande väsendets övermedvetande och därmed i regleringen av all förnimmelse eller livsupplevelse |
1791. | Det är en livsbetingelse för väsendet att kunna känna behag och obehag, välbefinnande och illabefinnande |
1792. | Det enda existerande sanna livet och den enda existerande sanna döden |
1793. | Vad som åstadkommer existensen av ljusets och mörkrets väsen och regioner |
1794. | Varför det levande väsendet är odödligt |
1795. | Varför den sexuella principen är ett mysterium för jordmänskligheten |
1796. | Livsupplevelsens eller spiralkretsloppets kalla årstid och vinterköld |
1797. | Vad som visar att jordmänsklighetens mentalitet är underkastad kretsloppets lagar |
1798. | Vad som avslöjar att jordmänniskans enpoliga sexuella tillstånd och åtföljande egoistiska inställning till nästan endast är något övergående |
1799. | Jordmänskligheten befinner sig i början av det kosmiska kretsloppets vårbrytning |
1800. | Den högsta elden som livets högsta mentala eller kosmiska värmekälla |
1801. | Varför djurens och jordmänniskans enkelriktade sexualitet inte råder genom hela spiralkretsloppet |
1802. | Den högsta elden är identisk med det levande väsendets övermedvetande eller ”X2” |
1803. | Varför den verkliga kärleken till nästan endast kan bli till genom en högre organisk utlösning av den högsta elden än det djuriska hanköns- och honkönstillståndet |
1804. | Den som vill gå till botten med livsmysteriet måste lära sig förstå att varje epok i livsutvecklingen befordras av en särskild sexualitet eller flamma av den högsta elden |
1805. | Kyrkans och den materialistiska vetenskapens kapitulation inför mänsklighetens religiösa och sexuella mörker |
1806. | En sexuell förvandling som orsak till mänsklighetens mentala mörker |
1807. | Kärleken till nästan som organfunktion hos väsendena är det frälsande ljuset i mörkret |
1808. | Vägen till invigning eller ”den stora födelsen” |
1809. | Något skevt eller ohållbart i jordmänniskans sympatianlag |
1810. | Varför låta föråldrade traditioner, baserade på flockens meningar, naivitet och övertro, spärra vägen för ett ärligt studium av sympatianlagen eller den sanna principen för kärlek till nästan, utan vilken en absolut världsfred omöjligt kan skapas |
1811. | Hur kampen om guldet blir till sådd och skörd av olyckligt öde för sitt upphov |
1812. | Jordmänniskornas nuvarande liv är i dominerande grad endast en dressyr och inbillad frihet, upprätthållen genom propagandalögner |
1813. | Då allt välbefinnande är en fråga om kärlek, blir kärleken livets fullkomning, dess alfa och omega |
1814. | Den stora, underminerande faktorn vid skapandet av den sanna livsupplevelsen |
1815. | När sympatianlagen är fullt utvecklade hos väsendet |
1816. | ”Förälskelse” framträder som ett dubbelbegär: ”A-begär” och ”B-begär” |
1817. | ”A-begäret” |
1818. | ”A-begäret” och tillfredsställandet av detta är en symbol på det riktiga mänskliga medvetandet, en rest från det himmelska paradiset |
1819. | ”B-begäret” är den förälskades krav på besvarad kärlek och äganderätt över den älskade |
1820. | ”Olycklig kärlek” är det bästa beviset för att en förälskelse eller parningskärlek inte är verklig kärlek |
1821. | Förälskelsens B-begär är den kanal, genom vilken den dräpande principen behärskar kontinenternas och havens invånare på jorden |
1822. | I skydd av A-begärets strålglans får förälskelsen det högre patos eller den ljusgloria, med vilken den framträder i livsuppfattning, romaner, dikter och sagor |
1823. | ”De lyckliga äktenskapens zon” |
1824. | Äktenskapet har degenererat hos jordmänniskorna och är inte baserat på så starka psykiska krafter som tidigare |
1825. | Äktenskap som är mer baserade på den ekonomiska principen och andra företeelser än på själva parningsprincipen |
1826. | Huvudorsaken till den äktenskapliga degenerationen är inte primitivitet eller omoral |
1827. | Djurrikets undergång i jordmänniskans mentalitet eller psyke |
1828. | Vad den äktenskapliga degenerationen visar |
1829. | Orsaken till den äktenskapliga degenerationen är inte en moralisk brist, utan en organisk förvandlingsprocess i jordmänniskans sympatianlag |
1830. | En tillbakablick över de olika väsendenas moral och amoral i och utanför äktenskapet |
1831. | A-människor. De lyckliga äktenskapens zon |
1832. | B-människor. Den kosmiska dödens väsen eller kosmiska lik |
1833. | C-människor. De olyckliga äktenskapens, skilsmässornas, skenäktenskapens och de begynnande mänskliga egenskapernas väsen |
1834. | Jordmänniskans från djurriket nedärvda parnings- eller sexuella samlivsmetod degenererar samtidigt som de högintellektuella mänskliga egenskaperna utvecklas |
1835. | De enpoliga väsendenas parningsakt eller den högsta elden i mörkrets sfär är Guds eviga ande över vattnet |
1836. | När den högsta elden eller allkärleken genom väsendenas polkonstellation har förminskats till latent tillstånd, uppstår mörkrets sfär |
1837. | Betydelsen av mannens och kvinnans eller hanköns- och honkönsväsendenas polkonstellation vid Guds skapelse av människan ”till sin avbild” |
1838. | Dödszonens världsbild |
1839. | Den materialistiska vetenskapens livsfilosofi eller hävdandet av tillfälligheten eller slumpen som universums och livets första orsak är en kulminerande överträdelse av den vetenskapliga forskningsmetod som den i alla andra sammanhang själv begär ska vara uppfylld som grundval för vetenskap |
1840. | Den materialistiska vetenskapens gudlösa och av slumpen behärskade världsbild utgör den kosmiska död som måste bli följden av ätandet av ”kunskapens träd” |
1841. | Den eviga, absoluta vägen till freden |
1842. | Förutsägelsen i Bibeln i fråga om Adam och Eva har helt slagit in |
1843. | Om tillfälligheten verkligen vore väsendenas och alltets uppbyggare och nedbrytare |
1844. | Om det levande väsendets ödeshjul helt kunde stoppas |
1845. | Domedagens blodiga konsekvenser ska skapa en ny världsepok, i vilken väsendet åter kommer att vakna till kosmiskt medvetande och uppleva sig som ett med Fadern |
1846. | Budet om kärlek till nästan och äktenskapsbudet kan inte uppfyllas av samma väsen |
1847. | Budet om kärlek till nästan och äktenskapsbudet är riktade till var sin epok av olikartat utvecklade människor |
1848. | Mose och Kristus såsom varande de stora profeterna för äktenskapsbudet respektive budet om kärlek till nästan |
1849. | Den andliga vetenskapen som ett tredje och sista testamente |
1850. | ”Himmelriket” på väg att födas på jorden |
1851. | ”D-människor” eller män som är alltför feminina och kvinnor som är alltför maskulina |
1852. | En sexuell dragning som skapar mycket lidande för den feminina mannen |
1853. | Varför den primitiva maskulina mannen hyser antipati mot den mycket feminina eller kvinnliga mannen samt denna antipatis utslag i förföljelse, våld och penningutpressning |
1854. | Väsendenas avvikande sexuella förhållanden som det mest begärliga föremålet för förtalstendenser, till och med hos de väsen som själva är invecklade i avvikelsen |
1855. | Den maskulina polen i kvinnan kan också bli överdimensionerad |
1856. | Hur en forcerad utveckling av väsendets motsatta polstruktur och åtföljande överdimensionering av denna struktur kan uppstå |
1857. | När ett normalt barn blir förfört |
1858. | Det sexuellt minderåriga är heligt och oantastligt |
1859. | Hur den feminina eller kvinnliga mannen och den maskulina eller manliga kvinnan uppstår |
1860. | Det abnorma hos den kvinnliga mannen och den manliga kvinnan |
1861. | Hur naturen slår tillbaka och bromsar upp den urspårade sexuella utvecklingen |
1862. | Konstlat samliv och konstlade äktenskap |
1863. | De enpoliga väsendenas äktenskapliga solnedgång och den därav följande livets mening |
1864. | Genom polförvandlingens skärseld |
1865. | Människans användning av djungellagen är ett brott |
1866. | ”E-människor” |
1867. | ”F-människor” |
1868. | Okunnighet på det sexuella området är orsaken till nutidsmänniskans mörka ödesdaning |
1869. | ”G-människor”. Sadism |
1870. | Hur de sexuellt urspårade väsendena kommer tillbaka till normaliteten, till livet och Fadern |
1871. | Varför flertalet eller flocken missförstår och därför fruktar och föraktar den sexuella polförvandlingen |
1872. | Vad den stränga sexuella Moselagen och liknande lagar har betytt för jordmänsklighetens utveckling |
1873. | Väsen, för vilka den sexuella Moselagen och liknande morallagar betydde mycket lidande och förödmjukelse |
1874. | Den naturliga polförvandlingen utgör den absolut enda vägen till den stora organiska invigningen eller ”den stora födelsen” och behöver inte alls fruktas |
1875. | Varför H-människan kan bevara sin så kallade ”normala” sexuella prägel genom polförvandlingens farozon |
1876. | Varför det motsatta könets väsen alltjämt är föremål för H-människans sexuella begär eller inställning |
1877. | H-människans förhållande till det normala äktenskapet |
1878. | Väsendets barndoms- och ungdomsupplevelser är huvudsakligen endast repetitioner av medvetandeförhållanden som redan övervunnits av väsendet i tidigare jordeliv |
1879. | Ju längre den nuvarande jordmänniskan har kommit i sin sexuella utveckling, desto tidigare kommer hennes repetitioner av äktenskapsanlagen att infinna sig, för att till sist endast visa sig i barndomen som bleka eller helt utsuddade, kraftlösa tendenser, vilka är på väg att helt upphöra eller utgå ur psyket |
1880. | Den motsatta polen och H-människan |
1881. | I-människans särskilda moral om kärleken till nästan och hennes dagsmedvetna totala sexuella förvandling |
1882. | I-människan är den fullmogna aspiranten till ”den stora födelsen” |
1883. | H- och I-människor är självskrivna anhängare i världsåterlösningens tjänst |
1884. | I-människans maskulinitet och femininitet är fullkomligare än den maskulinitet och femininitet som manifesteras av den ordinära mannen respektive kvinnan |
1885. | ”Födelseporten” |
1886. | Kosmiska glimtar, kosmiskt medvetande eller ”Kristi återkomst” |
1887. | J-människor. Den stora födelsen utlöser sig själv på naturlig väg liksom den fysiska födelsen, när individen är mogen för det |
1888. | Den högsta materialistiska, gudlösa kunskapen eller vetenskapen |
1889. | Det högsta religiösa stadiet på jorden |
1890. | Varför den framskridna I-människans inkarnation eller återfödelse på jorden måste upphöra |
1891. | I-människans ensamhet |
1892. | I-människan blir genom den stora födelsen en J-människa, ett ”kristusväsen” eller en ”kristusmänniska” |
1893. | Den stora födelsen eller den sanna ”Kristi återkomst” |
1894. | Världsåterlösningen och världsåterlösaren |
1895. | Världsåterlösarens fysiska och psykiska kapacitet |
1896. | Vad som fattas i jordsfären av de betingelser som I-människans förvandling till J-människa är baserad på |
1897. | Hur jordmänniskan tack vare den andliga vetenskapen nu har fått möjlighet att uppnå den stora födelsen på jorden |
1898. | Djurets förvandling till människa är också en fråga om en förvandling av dess sexuella struktur |
1899. | Genom den tvåpoliga sexualiteten formar Gud sin egen avbild i kött och blod |
1900. | Kring den sexuella förvandlingen från enpolighet till tvåpolighet |
1901. | Den sexuella polförvandlingen förstärker den dräpande principen, men regleras av kretsloppsprincipen och leder det levande väsendet tillbaka till ljuset |
1902. | I den verkliga mänskliga sexualitetens eller tvåpolighetens sfär |
1903. | Den psykiskt färdiga J-människan eller ”gudamänniskan” |
1904. | Den sexuella principen är en hunger- och mättnadsprincip |
1905. | Varför de enpoliga väsendenas förnimmelse genom sin motsatta pol är latent eller omedveten |
1906. | Den färdiga tvåpoliga människan kan inte få någon fullkomlig sexuell tillfredsställelse eller utlösning genom en enpolig organism |
1907. | Den färdiga ”kristusmänniskan” eller K-människan |
1908. | K-människan utlöser den fullkomliga kärleken till nästan och himmelriket på jorden och är den färdiga ”Guds avbild” |
1909. | Mannen och kvinnan i den ännu inte färdiga tvåpoliga sexuella utlösningen |
1910. | Vad som framkallar den sexuella dragningen mellan väsen av samma kön |
1911. | Rättsmyndigheterna och väsendenas sexuella krav |
1912. | Väsendets födelse eller inkarnation i den helt färdiga tvåpoliga människokroppen sker inte samtidigt med väsendets mentala upplevelse av den stora födelsen |
1913. | Den tvåpoliga sexualiteten utlöser inte förälskelse eller någon annan form av själviskt begär att äga inför den sexuella partnern, utan endast kulminerande osjälviskhet eller ren kärlek |
1914. | K-människans sexuella känsla eller förnimmelse av den högsta elden |
1915. | K-människans sexuella utlösningsakt som har sitt begynnelsestadium redan hos den utvecklade kulturmänniskan |
1916. | Kyssen är början till en ny sexuell utlösningsakt, som skiljer sig från den enpoliga sexuella akten genom att den inte är könsbetonad |
1917. | Vad som krävs för att den tvåpoliga sexuella kulminationsakten genom kyssen ska vara fullkomlig mellan två väsen |
1918. | Inför Guds ansiktes strålflöde |
1919. | Den enpoliga sexuella driften |
1920. | Den sexuella utlösningen är en kulminerande smekningsakt och de sexuella organen är smekningsorgan |
1921. | Den sexuella kulminationsförnimmelsen är själva inlemmandet av parterna i Guds egen atmosfär eller aura |
1922. | De sexuella organen och deras mikroväsen är ett salighetsområde |
1923. | Det sexuella området är det stora kosmiska kretsloppets alfa och omega |
1924. | Det levande väsendets liv är inte enbart en sexuell organverksamhet, utan betingas även av andra organverksamheter, i kraft av vilka den fullkomliga människan och hennes rike uppstår |
1925. | Den dräpande principens väsen utgör makroväsendets mag- och matsmältningsorgan |
1926. | Växtriket utgör makroväsendets muskulatur, medan salighetsenergin skapar dess skelett och benbyggnad |
1927. | De kosmiska energiernas inträngande i det levande väsendets fysiska kropp och sympatianlag |
1928. | Sympatianlagens två organuppsättningar |
1929. | Den polreglerande eviga livskärnan |
1930. | Ett renodlat ”handjur” |
1931. | Ett renodlat ”hondjur” |
1932. | De två enpoliga könstillstånden såsom källan till det vi kallar ”det onda” |
1933. | Det goda eller det mänskliga i människan befordras av den latenta polens tillväxt |
1934. | Skillnaden mellan djurets och människans sexualitet |
1935. | De två könscentrumens sammansmältning och väsendets sexuella förvandling från djur till människa |
1936. | I den fullkomliga gudamänniskans rike eller tillvaro tar man inte till äkta, och väsendet föds inte av kvinnor utan genom materialisation, och det dör genom dematerialisation |
1937. | Den maskulina och den feminina principens kretslopp kräver två kosmiska spiralkretslopp för sitt fullständiga framträdande |
1938. | Den högsta elden är den eviga anden över vattnet |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Tillbaka till sidan med vanlig layout | © Martinus Institut |