Läs och sök i Tredje testamentet
KAPITEL 15 Guds rike eller livets äventyr | |
1939. | Varför väsendena måste genomgå upplevelsen av mörkret eller lidandena |
1940. | Varför människor kan uppleva samma livsvillkor högst olika |
1941. | Kretsloppsprincipen och upplevelsen av livet |
1942. | Kontrasterna, upplevelsen av livet och den primitiva människans uppfattning om gudom eller försyn |
1943. | Väsendet som fick dö, därför att det åt av kunskapens träd |
1944. | Varför det eviga väsendet ska uppleva den kosmiska medvetslösheten |
1945. | Varför väsendena måste uppleva reinkarnationen |
1946. | Alla former av livsprinciper eller livsupplevelse finns inom ett spiralkretslopp |
1947. | Allt är underställt kretsloppsprincipen och befinner sig därför på vandring eller under förvandling |
1948. | Ljusets och mörkrets manifestationer |
1949. | Den sexuella polkonstellationen i väsendena som fundament för mörker- och ljuskontrasterna och därmed för reinkarnationen |
1950. | Tankeimpulser och den andliga världen |
1951. | Om tankeimpulserna inte blev organiserade, skulle medvetande inte kunna skapas |
1952. | Hur övervinnandet av materiens motstånd mot tankeimpulserna betingar upplevelsen av livet |
1953. | ”Logik” eller lagen för skapande |
1954. | Ologiskt och logiskt skapande är vägen till andligt och kroppsligt mörker respektive ljus |
1955. | Den sanna logiken i sättet att vara kan endast tillägnas genom en kedja av jordelivserfarenheter |
1956. | Världsplanens logik och lokallogiken |
1957. | När väsendet baserar sitt dagliga uppträdande på en logik som inte passar in i världsplanens logik |
1958. | Det ologiska uppträdandets verkningar eller slutfacit |
1959. | Hur iakttagandet av budet om kärlek till nästan är uppfyllelsen av alla lagar och gör väsendet till ett med Gud |
1960. | Vad är mörkret? Reinkarnationen eller väsendenas vandring genom ljusa och mörka sfärer |
1961. | Väsendets kulminerande genomgång av salighetsriket |
1962. | A-kretsloppet, B-kretsloppet och reinkarnationens utsträckning i A-kretsloppet |
1963. | Sömnförmågans tillblivelse och reinkarnationen i sitt allra första späda eller ofärdiga tillstånd |
1964. | Sömnförmågan blir till en fullkomlig och frigjord talang hos det animaliska väsendet |
1965. | Vad dygnskretsloppet förmår och inte förmår i väsendets utveckling av reinkarnationsförmågan |
1966. | Reinkarnationsprincipen blir till praktisk verklighet |
1967. | Hur reinkarnationen har blivit en suverän och frigjord inre talang hos det animaliska väsendet |
1968. | Reinkarnationstalangen blir till ett anlag som reglerar den normala livstiden för växtväsendets stammar och grenar |
1969. | Reinkarnationen utvecklas fram till att kunna äga rum genom materialisation och dematerialisation och blir alltså frigjord från den däggdjursmässiga födelsen och döden |
1970. | Hur det yttre kretsloppet har skapat ett inre organiskt kretslopp, som nu reglerar och bestämmer väsendets fysiska födelse och död oberoende av de yttre kretsloppsmanifestationerna |
1971. | ”Skapelsen av Eva” som den absoluta grundvalen för allt skapande av medvetande eller all livsförnyelse |
1972. | Vad ”skapelsen av Eva” eller enpolighetens tillblivelse i väsendets medvetande för med sig |
1973. | Svartsjukan som det första begynnande lilla fröet till ”allas krig mot alla” eller allt andligt mörker |
1974. | ”Evas död” skapar ljusets födelse |
1975. | Vad vi kommer att få uppleva på vår resa genom tiden, rummet och evigheten |
1976. | I förrummet till Guds eviga boning |
1977. | Även den fastaste materia är en värld av tomrum |
1978. | Alla skapade företeelser är tomrum och blir därmed till illusioner |
1979. | Då det levande väsendets organism kan upplösas i tomrum, kan denna organism och den härigenom frambringade skapelsen inte utgöra väsendet självt, utan endast dess tillkännagivande |
1980. | Vad vi får bevittna i förrummet till Guds medvetandedomän |
1981. | Gudasonen tas emot av Fadern med en invigning, i vilken han blir tidens och rummets herre och därmed upplever sin egen odödlighet |
1982. | Faderns hus eller livets tempel |
1983. | ”Judarna” – Guds utvalda folk betyder aspiranter till Kristi återkomst eller den stora födelsen |
1984. | Hedningar och hedningarnas förgård |
1985. | Det sanna prästerskapet som har tillträde till ”det heliga” i livets tempel |
1986. | ”Förgården” och ”det heliga” i Guds boning eller livets tempel |
1987. | ”Hjälparen, den heliga anden” |
1988. | När hjälparen, den heliga anden blir till C-vetande, får väsendet såsom överstepräst tillträde till ”det allra heligaste” i Guds tempel |
1989. | Kungavärdighetens förfall |
1990. | Det verkliga kungamedvetandet |
1991. | Våra dagars kungamedvetande |
1992. | Den döda kungamakten under den juvelbesatta guldkronan och den sanna kungamakten under törnekronan |
1993. | ”Judarnas konung” som ett symboliskt uttryck för den högsta kunga- eller gudsmakten |
1994. | Den säd, genom vilken alla släkten på jorden skall bli välsignade |
1995. | Vad det vill säga att judarna var det ”utvalda” folket |
1996. | All världens kungar och kungavärdighet som ger tillträde till ett liv i ”det allra heligaste” |
1997. | Den dödsbringande ”Guds kraft”, med vilken ”det allra heligaste” blev beskyddat |
1998. | Den materiella vetenskapens kosmiska oförmåga eller den död som är en följd av ätandet av kunskapens träd |
1999. | Det livsfarliga beskyddet av tabernaklets allra heligaste är alltså en symbol för beskyddandet av ”himmelriket” mot ovärdiga personers intrång |
2000. | Den kosmiskt sett livsfarliga meditationen |
2001. | Kosmiskt medvetande är detsamma som ”den heliga anden” eller ”Guds medvetande” |
2002. | Varför livstemplets allra heligaste måste vara fundamentalt beskyddat |
2003. | Den absolut enda sanna vägen till ”den stora födelsen” eller livstemplets allra heligaste |
2004. | När väsendet på onaturlig väg kommer i beröring med de kosmiska energierna |
2005. | Vilka människor som söker konstlade vägar till invigning |
2006. | Det finns absolut ingen genväg till ”den stora födelsen” |
2007. | Vad vägen till invigning är och vad den inte är |
2008. | De största stenarna på vägen till invigning |
2009. | ”Falska profeter” |
2010. | Hedendomens präster |
2011. | När man inte känner trädet på dess frukter |
2012. | När väsendet har skördat den mörka säd som det sått, förstår det Kristus och kärleken till nästan |
2013. | Vad som är nödvändigt för aspiranten till ”den stora födelsen” eller den organiska invigningen |
2014. | Bönen och meditationen |
2015. | Bönens innersta källa |
2016. | Hos människan blir bönen en medveten hänvändelse till Gudomen eller Försynen |
2017. | Bönen är en evig princip i det levande väsendet och har inte uppfunnits av människor |
2018. | Avhängighetsförhållandet mellan makroväsendets jag och mikroväsendena i makroväsendets organism |
2019. | Varför vi söker bot och vad denna bot betyder för mikroväsendena i vår organism |
2020. | Varför det blir tydligt att varje väsen står under en försyns beskydd och kommer att få skörda vad det sår |
2021. | Hur det framgår att våra mikroväsen är dagsmedvetna levande väsen |
2022. | Den ömsesidiga kommunikationsstrukturen mellan makroväsendet och mikroväsendena |
2023. | Hur Försynens existens blir ett faktum |
2024. | Varför det är en livsbetingelse för makroväsendet att skapa sundhet och välbefinnande för sina mikroindivider |
2025. | Människor, djur, växter och mineraler är organiska delar i det levande makroväsen som jordklotet utgör |
2026. | Hur vårt liv och därmed vår lycka och vårt välbefinnande betingas av ett fullkomligt samarbete med en försyn |
2027. | Femte budet kan också överträdas i vårt förhållande till vår organisms mikroväsen |
2028. | Mellankosmos som vår primära livsupplevelsevärld |
2029. | Så länge väsendet endast ser livet och världsalltet i mått- och viktfacit, är det en kosmisk analfabet |
2030. | Bakom varje detalj i den materiella världen ligger en andlig kraft, en tanke-manifestation, liksom det bakom varje mening i en bok finns ande eller tanke |
2031. | Om människorna kunde se den verkliga sanningen, medvetandet och tanken bakom solarna eller stjärnorna på himlen |
2032. | Himmelriket eller Guds rike på jorden |
2033. | ”Logik” eller människans nya förnimmelsehorisont. Gudasonens möte med Fadern |
2034. | Människans förvandling från instinkt- och känsloväsen till intelligensväsen, vars andliga hunger endast kan mättas eller tillfredsställas med intellektualitet |
2035. | Livet kan inte bli fullkomligt enbart genom intelligens |
2036. | Med kärlekens och intellektualitetens utveckling blir den heliga andens uppträdande till C-vetande och ger väsendet tillträde till livstemplets allra heligaste |
2037. | Guds rike är ett treenigt kosmos: mellankosmos, mikrokosmos och makrokosmos |
2038. | Översteprästen, det allra heligaste och förbundsarken |
2039. | Gudomens allvetande |
2040. | Varför en dag är för Herren som tusen år, och tusen år som en dag |
2041. | De skapade tingen kan i sig själva bara vara livlösa |
2042. | Det levande väsendets organism kan endast existera som ett skapat ting, avsett att fylla ett nyttigt ändamål för något levande |
2043. | De skapade tingens upphov, jaget och livet |
2044. | Varför upphovet till alla ting kallas ”gudom” och ”allsmäktig” |
2045. | Varför Gudomen sägs vara ”oändligt kärleksfull” |
2046. | ”Guds avbild” eller det slutliga målet för alla levande väsens utveckling |
2047. | Förhänget mellan ”det heliga” och ”det allra heligaste” i livstemplet |
2048. | Vägen in genom förhänget i livstemplet går endast genom invigning |
2049. | Att se universum som en samling stjärnor och vintergator, är inte någon lösning på livsmysteriet |
2050. | En bok har två former av verklighet: den sekundära verkligheten och den primära verkligheten |
2051. | Livsupplevelsen eller förnimmandets grundprincip |
2052. | Världsalltet utgör en ”livets bok”, som också framträder med en sekundär verklighet och en primär verklighet |
2053. | Kosmiska analfabeter |
2054. | Alla naturens detaljer är ”bokstäver”, ”ord” och ”meningar” i ett ”språk”, genom vilket en bakom den fysiska världen framträdande osynlig verklighet uppenbaras |
2055. | Liksom det bakom en boks text finns en berättelse om något osynligt, finns det också bakom det dagliga livets detaljer en berättelse om själva livsmysteriets lösning eller livstemplets ”allra heligaste” |
2056. | De kosmiska analfabeterna och övriga väsen i livstemplets förgård |
2057. | Förgårdens väsen skapar Gudomen och därmed livsmysteriets lösning eller den stora sanningen till sin egen avbild |
2058. | Med intellektualitetens utveckling överger väsendena efter hand religionerna och de av människorna själva skapade gudarna, dogmerna och sakramenten |
2059. | De falska gudarnas och dogmernas undergång i intellektualitetens ljus |
2060. | Vägen till ljuset är inte en fråga om våra föräldrars nycker eller en andlig auktoritet |
2061. | Vad som gör de materiella företeelserna i världen identiska med principen i en boks text |
2062. | För att få uppleva den osynliga verkligheten bakom den materiella världen måste man lära sig att ”läsa” de materiella företeelserna som ”ord” och ”text” för denna osynliga verklighet |
2063. | Den högsta vetenskapen, eller vad den materiella världens former och ting såsom ”ord” och ”text” för den primära verkligheten berättar |
2064. | Den dagliga fysiska tillvaron är en vandring i ”bokstäver”, ”ord” och ”texter” som utgör Gudomens direkta tal och avslöjande av livsmysteriet för den som efter hand lärt sig förstå detta ”språk” |
2065. | När de fysiska facit ingår som led i den primära verkligheten bakom den fysiska tillvaron, ser man den sanna verkligheten |
2066. | Allmänheten är analfabetisk när det gäller att tillägna sig livsmysteriets lösning genom direkt självupplevelse och kan endast få denna lösning eller livets huvudfacit genom de väsen som har denna självupplevelseförmåga |
2067. | De största visa i världen har inte fått sitt vetande från andra väsen, utan äger det uteslutande i kraft av sin egen kosmiska självupplevelseförmåga |
2068. | Genom förmågan att direkt förstå Guds tal tillkom den säd, i vilken alla släkten på jorden skall bli välsignade |
2069. | Hur övertron om ”frälsning” genom ”nåden” och ”syndernas förlåtelse” kom in i kristendomen |
2070. | Hur tron på ”syndernas förlåtelse” uppstod |
2071. | Om ”syndernas förlåtelse” vore något allmängiltigt, skulle den fullkomliga människan som ”Guds avbild” omöjligt kunna bli till |
2072. | Om ”syndafallet” med ”utdrivningen ur paradiset” inte vore absolut nödvändiga led i skapandet av människan som ”Guds avbild”, skulle Guds ord ”allt är mycket gott” omöjligt kunna vara sanning |
2073. | Varför Kristus fick förebåda ankomsten av ”hjälparen, den heliga anden” |
2074. | Den primära och den sekundära verkligheten |
2075. | Det levande väsendet genom förgården, det heliga och det allra heligaste |
2076. | Den färdiga människan, ”Guds avbild” |
2077. | Som invigda och med kristusmentalitet öppnar vi ”förbundsarken”, och överstrålade av Guds andes strålgloria ser vi nu Guds kärleksrike från tinnarna |
2078. | Mikrokosmos, makrokosmos och mellankosmos |
2079. | Vad som särskilt utgör mellankosmos |
2080. | Vid porten till himmelriket eller Guds domän |
2081. | Att endast se himmelrikets port eller mellankosmos, är inte den verkliga åsynen av himmelriket eller livsmysteriets lösning |
2082. | Den sekundära verkligheten, genom vilken den primära verkligheten uppenbaras |
2083. | Varför världsbilden fortsätter att vara mystik och övertro så länge den endast förklaras genom mått- och viktfacit |
2084. | Den totalt materialistiska vetenskapsmannen och världsbilden |
2085. | Om en materialistisk vetenskapsman endast kunde betrakta de skapade tingen på samma sätt som han betraktar de okända skapade företeelserna i världsalltet eller naturen |
2086. | Den primitiva människans uppfattning om upphovet till naturen eller livet är närmare sanningen än den materialistiska människans uppfattning av dessa företeelser |
2087. | Sammansmältningen med Gud i livstemplets ljusocean eller allra heligaste |
2088. | Den eviga Gudomen börjar i livstemplets allra heligaste att tala till sin återvändande son |
2089. | Gudomen berättar för gudasonen om djävulsmedvetandet och det därav utlösta helvetet eller ragnarök |
2090. | Gudomen berättar för gudasonen om dennes krig med sitt makroväsen och det därav utlösta hejdandet av sonens vidare utveckling av kriget och den dräpande principen |
2091. | Gudomen berättar för gudasonen om vad som förde denne till livstemplets allra heligaste |
2092. | Gud skänker gudasonen kosmiskt medvetande |
2093. | Gudomens och gudasonens identitet med oändligheten och evigheten |
2094. | Varför vårt jag alltid måste vara omanifesterat och varför oändligheten och evigheten är närvarande i alla storlekar i tid och rum |
2095. | Alla storlekar i tid och rum är tänkta företeelser och upprätthållna i kraft av rörelse |
2096. | Gud uppenbarar för sonen hur rörelsen blir till sinnesförnimmelse eller upplevelse av livet |
2097. | Hur Gudomens jag och sonens jag är det primära i tillvaron och framträder som tidens och rummets upphov |
2098. | Förklaring av de gyllene trådarnas mysterium och ”moderenergin” |
2099. | Jaget och dess högsta medvetandestruktur eller dess ”övermedvetande” |
2100. | Hur uppfyllelsen av de stora löftena om ”evigt liv”, ”Kristi återkomst”, ”himmelriket” etc. sker till fullo genom sonens kosmiska invigning |
2101. | Gud uppenbarar för sonen sin andes domän och den skapade världen i såväl mikrokosmos som makrokosmos och mellankosmos |
2102. | Sonens invigning i kontrastprincipens ljus och mörker och dess nödvändighet för skapandet av livets upplevelse |
2103. | Gudasonen upplever hur Gud är i alla väsen och alla väsen är i Gud och blir till tindrande ljusfält i Guds strålgloria |
2104. | Gud uppenbarar för gudasonen ändamålet med sin befallning: ”Ljus, bli till!” |
2105. | Gud uppenbarar avsikten med världsalltets stjärntöcken, vintergator och solsystem |
2106. | Guds tal till gudasonen som direkt tankeöverföring från jag till jag |
2107. | Gud förklarar att Adam är ett ljusväsen från en högre värld |
2108. | Den eviga livsupplevelsen indelad i helhetsavsnitt, inom vilka ljuset och mörkret var för sig har sin kulmination |
2109. | Mörkerupplevelsens nödvändighet |
2110. | Bibeln berättar om en livsepok som fanns före den nuvarande mörkerepoken |
2111. | Genom mineralriket till växtriket |
2112. | Hemligheten med kosmiskt medvetande eller ”att vara ett med Gud” |
2113. | Vad den invigde gudasonen får se bortom de allmänna föreställningarna och dogmerna om mikrokosmos och makrokosmos |
2114. | Gudomen och gudasonen upplever tillsammans mikrokosmos i form av makrokosmos |
2115. | Ett världsallt som är miljoner gånger mindre än de partiklar som är yttersta gräns för vad som kan iakttas genom mikroskop |
2116. | Alla sjukdomars rot eller djupaste orsak |
2117. | När man sätter livet till för att rädda andra |
2118. | Om kärleken inte vore den högsta livsbasen |
2119. | Varför det finns zoner eller sfärer, där hatet eller den dräpande principen existerar |
2120. | Det invigda väsendets sjukdomsrisk |
2121. | De kosmiska världsåterlösarnas livsöde |
2122. | Varför de kosmiskt medvetna världsåterlösarna vänder den högra kinden till, om de blir slagna på den vänstra |
2123. | Kännetecknet på de gudomliga sändebuden eller de verkliga världsåterlösarna |
2124. | Vad världsåterlösarna och deras mission betyder |
2125. | När kärleken endast kan utlösas som ett minsta ont |
2126. | Kärlekens huvudändamål |
2127. | Gud visar sonen sin kärlek och att ”allt är mycket gott” |
2128. | Varje väsens öde är en spegelbild av det öde det självt förut har påfört sin nästa |
2129. | Varför man ska förlåta sin nästa |
2130. | Avslutning på den mellankosmiska invigningen |
2131. | Människan och femte budet |
2132. | Världsåterlösningens visdom förr och nu |
2133. | Läkarvetenskapens stora insats |
2134. | Vad som behövs för att skapa den slutliga immuniteten mot sjukdomar |
2135. | Människornas kunskap om sina fysiska organismer |
2136. | Det mellankosmiska ödet |
2137. | Utvecklingens mål med väsendets förhållande till mikrokosmos |
2138. | Vad ”hjälparen, den heliga anden” ska ge mänskligheten |
2139. | Kosmiska glimtar |
2140. | Tröskelns väktare |
2141. | Allt stoff är genomträngt av ande och därför levande |
2142. | Den fysiska och den andliga materien |
2143. | Varför orsaken till världens skapelse fått sitt uttryck i det eviga begreppet ”Guds ande svävade över vattnet” |
2144. | Mellankosmisk, mikrokosmisk och makrokosmisk ande utgör detsamma som mellankosmisk, mikrokosmisk respektive makrokosmisk elektricitet |
2145. | Människorna och makrokosmisk elektricitet, ande eller psyke och organism |
2146. | Hoppets stjärna eller medvetandet om odödligheten |
2147. | Vetenskapen och makrokosmisk ande |
2148. | Varför materiell forskning inte kan lösa stoffets mysterium |
2149. | Lösningen på stoffets mysterium är ande |
2150. | En osynlig kraft som det primära i det levande väsendets organism |
2151. | Väsendet tillägnar sig sanningen om odödligheten |
2152. | Det levande väsendets fysiska kropp är en organisk fabriksanläggning |
2153. | Alla existerande sjukdomar är i sin kosmiska analys mellankosmiska elektriska kortslutningar |
2154. | Ett ”lik” är endast en totalt kortsluten organisk, elektrisk apparatur |
2155. | Det levande väsendet existerar endast indirekt på det fysiska planet, men direkt och evigt på det psykiska planet |
2156. | Varför det är ett misstag att tro att den fysiska organismen är ett levande väsen |
2157. | Den mellankosmiska elektriciteten i den fysiska organismen |
2158. | Den psykiska eller andliga världen blir ett faktum |
2159. | Det levande väsendets upplevelse av livet är ett laborerande med mellankosmiska elektriska impulser |
2160. | Centralorganet för väsendets behärskning av sin organism utgör en finelektrisk organisk struktur |
2161. | Felaktig viljeföring skapar kortslutningar i väsendets mellankosmiska elektriska system |
2162. | En hunger och törst som inte kan mättas eller tillfredsställas |
2163. | När de moderna giftiga njutningsmedlen skapar kortslutningar och överslag i väsendets mellankosmiska elektriska system |
2164. | Det levande väsendet, övermedvetandet och ödeselementet |
2165. | Talangkärnorna |
2166. | Talangkärnornas och organens tillblivelse och därmed möjligheten till inkarnation av liv i fysisk materia |
2167. | Liv kan inte skapas, men inkarnerar i fysisk materia överallt där betingelserna finns |
2168. | Vad inkarnationslagen betyder |
2169. | Hur väsendet kan överföra sina förmågor eller talanger till en ny inkarnation |
2170. | Det levande väsendet förökar sig inte endast genom den sexuella parningsakten |
2171. | Den gudomliga kärleken i vårt organskapande och vår överföring av talanger eller egenskaper till en ny inkarnation |
2172. | Det evigt levande |
2173. | Världsalltet är en elektrisk apparatur |
2174. | ”Eld” och ”köld” i kosmisk analys |
2175. | Hur det levande väsendets livskraft uppstår |
2176. | Grundenergiernas fördelning som kraftområde och upplevelseområde i det levande väsendets medvetande |
2177. | Livskraften och det normala och det onormala väsendet |
2178. | Hetsighet eller kedjeexplosioner i väsendets mellankosmiska system |
2179. | Väsendets oupplösliga kombination av känslo- och tyngdenergi garanterar det kraft till evig upplevelse av livet |
2180. | Grundenergiernas inbördes oupplösliga kombination |
2181. | Väsendets normaltemperatur som balanspunkten i den organiska förbindelsen mellan eld och köld i väsendets organism |
2182. | De levande väsendenas organismer och manifestationer framträder såväl i mikrokosmiska och makrokosmiska som i mellankosmiska format |
2183. | Makrokosmisk eld och köld har sin rot i en makrokosmisk själslig struktur som den andra och tredje grundenergin |
2184. | De faktiska verkligheternas väg |
2185. | Väsendets jag och övermedvetande såsom evigt existerande bakom dess skiftande inkarnationer |
2186. | Världsalltets verkliga eller absoluta ”fasta punkt” |
2187. | Varför livsmysteriets lösning eller världsalltets ”fasta punkt” inte kan upplevas genom materiell forskning |
2188. | Varför det högsta vetandets eller livsmysteriets lösning är en fråga om moral |
2189. | Det levande väsendet som en ”fast punkt” mellan en inre, andlig värld och en yttre materiell fysisk världs sinnesreaktioner |
2190. | En organisk process, genom vilken de materiella sinnesreaktionerna blir till tanke eller levande upplevelse |
2191. | Intuitionen och kosmiska glimtar |
2192. | Intuitionsförmågan ligger till grund för de stora humana och konstnärliga skapelserna och uppfinningarna |
2193. | Skillnaden mellan intuition och minne |
2194. | Intuitionen i sitt begynnelsestadium och varför den endast befordrar färdiga idéer eller facit |
2195. | Instinkten som fundament för djurets upprätthållande av sin tillvaro |
2196. | De djuriska, instinktmässiga drifternas behärskande av människan i hennes begynnelsestadium |
2197. | Då den begynnande tankeförmågan gjorde människan till geni i att överträda livets högsta lagar |
2198. | Det medvetandeområde som skiljer människan från djuret |
2199. | Den jordiska människan i sitt första stadium som ”människa” |
2200. | Även om väsendet blev förvandlat till ”människa”, så blev inte dess djuriska grundpsyke tills vidare förvandlat |
2201. | Den begynnande intelligensen som redskap för den djuriska självbevarelsedriften hos människan |
2202. | Den djuriska självbevarelsedriftens behärskande av intelligensförmågan hos människan har gjort henne till jordens största dråpare |
2203. | Den jordiska människan och Bibelns symboliska uttryck: ”ormen”, ”djävulen” och ”satan” |
2204. | ”Ätandet av kunskapens träd” och den påföljande ”döden” |
2205. | Det materialistiska väsendet och dess vetandes begränsning |
2206. | Den andliga världen blir ett faktum |
2207. | Människan som måste ”dö” för att hon ”åt av kunskapens träd” |
2208. | Det i Bibeln omtalade ”syndafallet” är i absolut mening inte något syndafall, utan i stället en av okunnighet skapad felmanifestation |
2209. | De krigförande kulturmänniskornas psyke |
2210. | ”Ätandet av kunskapens träd” som ett oumbärligt led i skapelsen av människan till ”Guds avbild” |
2211. | Varför ”ätandet av kunskapens träd” är nödvändigt |
2212. | Varför mörkret eller lidandena inte kan vara mindre drastiska |
2213. | Mörkret sett från det kosmiska livsplanet |
2214. | När den djuriska självbevarelsedriften behärskar människans intelligensförmåga |
2215. | Intelligensen är ett underordnat redskap för manifestationen av väsendets övriga mentala egenskaper |
2216. | Den moderna världskulturen präglad av många former av intelligensmissbruk |
2217. | Varför den moderna världskulturen med sina krig och övriga mörker-manifestationer inte kan skyllas på någon människa |
2218. | När världskulturen befordras genom diktatur |
2219. | Varför människorna inte gör det goda de vill, men det onda de inte vill |
2220. | De moderna myndigheternas nuvarande okunnighet i fråga om manifestation av straff och avrättningar |
2221. | Miljoner och åter miljoner människor över hela världen hålls i dag i dressyr med hjälp av straff- och avrättningsbestämmelser |
2222. | Den moderna världskulturens primitivitet och analfabetism när det gäller den själsliga och andliga strukturen i det levande väsendet |
2223. | Världskulturen kan ändras enbart genom utveckling, inte genom någon form av diktatur eller maktbud |
2224. | Dråpreligionens begynnande förfall i form av ”samvetskval” |
2225. | En begynnande vändpunkt i människornas psyke, religiösa inställning och sätt att vara |
2226. | Den verkliga förmågan till humanitet eller kärlek till nästan uppstår automatiskt genom upplevelserna av lidande |
2227. | När man förföljer och straffar väsen som är sådana de enligt sitt utvecklingsstadium måste vara |
2228. | Medlidandeförmågans tillblivelse |
2229. | Lidande och smärta är kosmiska farosignaler |
2230. | Den sanna orsaken till kriget eller ”det ondas” existens |
2231. | Hur utvecklingen av väsendenas förmåga att hålla livets lagar äger rum |
2232. | Hedendomen har fått strålande villkor i det moderna kulturskapandet |
2233. | Atomkriget eller människornas sabotage mot naturen och livet |
2234. | Den sekundära gudsdyrkan |
2235. | Den primära gudsdyrkan |
2236. | Människorna måste leva i krig så länge de tror sig kunna avskaffa krig med krig |
2237. | Varför varje krigshandling med tortyr, dråp och mord är dåraktig |
2238. | Människorna förstår inte att i verkligheten kan ingen dräpa och ingen dräpas, och att fiender därför omöjligt kan bli fria från varandra genom mord och dråp |
2239. | Liksom man måste så brödsäd för att skörda brödsäd, måste man även så det öde man önskar få |
2240. | Det finns en gräns för utvecklingen av ”det onda” och av ”det goda” |
2241. | Varför varje väsen är sitt eget ödes absoluta upphov |
2242. | Människornas okunnighet om odödlighet och återfödelse gör det omöjligt för dem att se den gudomliga rättvisan och kärleken i deras ödesutformning |
2243. | ”Hjälparen, den heliga anden,” garanterar att ”Guds vägar” inte ska förbli ”outrannsakliga” |
2244. | Var den eviga sanningen om Guds allsmäktighet, allvisdom och allkärlek ligger i öppen dager |
2245. | Om Guds vägar verkligen vore outrannsakliga |
2246. | Dogmer som bringar tron på Guds allsmäktighet, allvisdom och allkärlek i förfall |
2247. | Varför dogmreligionerna råkat i förfall |
2248. | Intellektualiteten, den humana förmågan och det mänskliga och det djuriska i människan |
2249. | Den urspårade gudsbilden |
2250. | Varför världen väntar på en religiös reformation eller en ny uppfattning om livsmysteriets lösning |
2251. | Varför människorna blir materialistiska eller gudlösa |
2252. | Mentalitetsförändringen från skapandet av Gud till människornas avbild till skapandet av människorna till Guds avbild |
2253. | Mänskligheten och dess stora religiösa ledare, buddha- och messiasgestalter |
2254. | Människan under sin första epok som människa |
2255. | Polförvandlingen och den begynnande fysiska skapelsen av människan |
2256. | Från djurmänniskan till den moderna kulturmänniskan |
2257. | Varför de jordiska människorna kolliderar med människorikets lagar |
2258. | Djurrikets område är angrepp och försvar, parningsdrift och beskydd av avkomman |
2259. | De ”mänskliga” och de ”djuriska” anlagen hos människan |
2260. | Världens frälsning |
2261. | Varför det är dåraktigt att inte förlåta sin nästa |
2262. | Beskydd mot de livsfarliga djuriska naturerna hos människorna är inte detsamma som straff och hämnd |
2263. | Kristi sätt att vara eller makten i kärleken till nästan är större än atombombens |
2264. | När den djuriska naturen hos människan är besegrad, existerar himmelriket på jorden |
2265. | Vad människorna måste koncentrera sig på att utveckla för att därmed avlägsna orsaken till sitt domedagsöde och få uppleva den verkliga freden i världen |
2266. | Den icke färdiga människans djuriska och mänskliga natur |
2267. | När människans djuriska natur håller henne borta från andra väsens sympati eller kärlek |
2268. | Varför man måste återfödas på det fysiska planet |
2269. | Gudomens eller de levande väsendenas odödlighet upprätthålls inte genom någon viljeakt |
2270. | Världsalltets Gudom |
2271. | Vad människorna måste lära sig förstå för att kunna uppnå den verkliga freden och bli till Guds avbild |
2272. | Väsendenas vandring genom mörker till ljus och den åtföljande högsta formen av ödes- eller livsupplevelse |
2273. | Mänskligheten kan inte längre ledas genom auktoritet, trosdogmer eller materialistiska filosofier |
2274. | De eviga principer, på vilka det levande väsendet inte har något som helst viljemässigt inflytande |
2275. | Spiralkretsloppen och de levande väsendenas fria vilja |
2276. | Vad som kan vara objekt för vilja och vad som inte kan vara det |
2277. | ”Det timliga” som viljans utvecklingsområde eller hemvist |
2278. | Hunger- och mättnadsprincipen och viljan |
2279. | Väsendets fria vilja på näringsområdet |
2280. | Väsendets fria vilja på det mentala området |
2281. | Variationerna i väsendets öde är verkningarna av dess fria vilja |
2282. | Det levande väsendets kosmiska eller eviga struktur är höjd över allt som kan bestämmas genom viljeföring |
2283. | Varför den fullkomliga fria viljan utgör det absolut enda nödvändiga för såväl stater som den enskilda människan |
2284. | När människorna till och med renodlar blockeringen av sin egen vilja |
2285. | Människans normala fria vilja och Guds vilja |
2286. | Utveckling och inveckling |
2287. | Vad väsendena mentalt är invecklade i och är i färd med att utvecklas ifrån |
2288. | Det levande väsendets invecklings- och utvecklingsepok |
2289. | Människorikets födslovåndor |
2290. | 1900-talets världsåterlösning |
2291. | Den absolut enda basen för världsfreden |
2292. | Vad de kosmiska analyserna betyder för den som vill frigöra sig från de djuriska anlagen i sin mentalitet |
2293. | Varför det är dåraktigt att förfölja och straffa sin nästa |
2294. | Den djupaste orsaken till kriget man och man emellan eller allas krig mot alla |
2295. | Tankekraften är detsamma som livskraften |
2296. | Hur man får en fullkomlig tankekraft |
2297. | Varför mänsklighetens livsinställning måste ändras till bergspredikans inställning |
2298. | Hur vridningen av mänsklighetens eviga livsupplevelseförmåga befordras genom inveckling och utveckling eller kretsloppsprincipen |
2299. | Varför man upphörde att tro på en andlig världs existens |
2300. | Den materialistiska vetenskapens möte med elektriciteten utan kunskap om dess verkliga identitet |
2301. | Varför den materialistiska vetenskapen inte förstår vad elektricitet är |
2302. | Forntidens stora visa kände till elektriciteten som ”Guds ande” |
2303. | De levande väsendenas medvetande är en hundraprocentigt elektrisk anläggning |
2304. | Allt som över huvud taget kan manifesteras är i sin kosmiska analys ”rörelse” |
2305. | Rörelsearter som är kända under beteckningen ”rörelse” |
2306. | När rörelsen upplevs som ”förvandling” |
2307. | När rörelsen upplevs som ”tid” |
2308. | När rörelsen upplevs som ”stoff ” eller ”materia” |
2309. | När rörelsen upplevs som ”rum” |
2310. | Varför den fysiska världen omöjligt kan utgöra hela livsmysteriets lösning |
2311. | Hur sanningssökaren kan komma till insikt om att lösningen av hans eget existensmysterium inte finns på det fysiska planet |
2312. | Det levande något som är utanför materien, utanför stoffet, utanför själva tiden och rummet |
2313. | Lösningen av en av livets största gåtor berättas av naturen eller livet självt |
2314. | Den andliga världen blir till faktisk verklighet |
2315. | Livet är en annan verklighet än den vi är vana att se i form av det fysiska planet |
2316. | Rörelsens innersta orsak |
2317. | Hur rörelse, manifestation och skapelse är resultat av ett levande upphov |
2318. | Mänsklighetens stora illusion eller övertro att den lever i den fysiska världen |
2319. | Hur materiens reaktioner blir till upplevelse och därmed till medvetande och liv |
2320. | Skillnaden mellan materia och ande eller mellan den fysiska och den andliga världen |
2321. | Genom sinnena ombildas den döda materiens reaktioner till medvetande och livsuppfattning |
2322. | Världsalltet och det levande väsendet utgör samma princip |
2323. | Den makrokosmiska, mikrokosmiska och mellankosmiska principens nödvändighet för all livsupplevelse |
2324. | Världsalltet som ett levande väsen identiskt med Gud |
2325. | När mikroväsendena saboterar det samarbete som ska råda mellan dem och den makroorganism som de lever i |
2326. | Att älska Gud över alla ting och sin nästa som sig själv |
2327. | När makroväsendet lever ett sunt mentalt och fysiskt liv |
2328. | När en makrokosmisk organism blir ett dödens universum för sina ordinära mikroväsen |
2329. | Närvaron i makroorganismen av en makt som är högre än den som denna organisms upphov kan manifestera |
2330. | Världsalltet visar sig vara en levande överorganism, i vilken alla existerande levande väsen existerar som lokala organ |
2331. | Världsalltets existens som ett allt överstrålande, högre levande väsen, mot vilket alla existerande levande väsens mentala tyngd är riktad, liksom de jordiska väsendenas fysiska tyngd är riktad mot jordens centrum |
2332. | Gudomen och djurets ångestskri |
2333. | Människans tro på en försyns eller gudoms existens är inte grundad på något mänskligt påfund |
2334. | Alla levande väsen är medvetet eller omedvetet inställda på en gudoms eller försyns existens |
2335. | Guds medvetande och väsen |
2336. | Att vara ”ett med Gud” eller ”människan som Guds avbild” |
2337. | Varför ”det onda” inte existerar och varför ingen kan lida orätt och ingen kan göra orätt |
2338. | Varför krig aldrig kan fås att upphöra genom krig och varför fred endast kan skapas genom fred |
2339. | Det behagliga goda och det obehagliga goda eller varför världsalltet är en kulmination av rättfärdighet och Gud är kärlek |
2340. | En dimension som felaktigt uppfattas som det fysiska tillvaroplanet |
2341. | Vi passerar in över gränsen till den andliga världen |
2342. | Det blir ett faktum att världsalltet dirigeras av medvetande |
2343. | Världsalltet visar sig vara ett evigt levande någots existens |
2344. | Världsalltet uppfyller de tre betingelser som krävs för att ett ”något” ska kunna framträda som ett levande väsen |
2345. | De levande väsendenas jag, deras medvetande och deras organismer bildar tillsammans Guds jag, Guds medvetande och Guds organism |
2346. | Allt liv betingas av allt liv |
2347. | När väsendet genom sitt uppträdande utestänger sig självt från det livets välbefinnande som universums struktur är avsedd att ge de levande väsendena |
2348. | När mikroväsendena skapar sjukdom i makroorganismen |
2349. | När makroväsendet bekämpar krigs- och sjukdomsbefordrande mikroväsen i sin egen organism |
2350. | Makrokosmos identitet som levande väsen är en livsbetingelse för mellankosmiska och mikrokosmiska väsen, liksom dessa väsens identitet som liv är en betingelse för allt makrokosmiskt liv |
2351. | Vad som återstår att behandla av livsmysteriets lösning |
2352. | Världsalltet är en levande organism behärskad av ett ”jag” |
2353. | Varje levande väsen utgör samtidigt ett makrokosmiskt, ett mikrokosmiskt och ett mellankosmiskt väsen |
2354. | Gudomen kan varken vara ett mikrokosmiskt eller ett mellankosmiskt väsen |
2355. | Hur Gudomen som levande väsen utgör det enda i sitt slag |
2356. | Genom kosmiskt medvetande blir Gudomen till upplevelse och faktum |
2357. | Yttre företeelser genom vilka Gudomen blir till faktum för den utvecklade forskaren |
2358. | Varför Gudomen och de kosmiska realiteterna inte kan bli till faktum för alla människor |
2359. | Varför väsen blir materialistiska eller gudlösa |
2360. | Varför människorna inte uppfattar de stora makrokosmiska rörelserna som ”levande” eller som livsyttringar |
2361. | Varför den moderna vetenskapen inte kan ge människorna livsmysteriets lösning |
2362. | Ingen som helst rörelse kan komma till utan ett upphov, vilket återigen är detsamma som Gudomen |
2363. | Varför Gudomen är allestädes närvarande och sägs vara i ”himlen” |
2364. | Inget levande väsen kan leva isolerat och oavhängigt av annat liv |
2365. | Allt liv är sammansvetsat till en enhet, även om det framträder uppdelat i de enheter som vi kallar ”levande väsen” |
2366. | Världsalltets gudomliga teknik och kemi, som leder de levande väsendena mot den allra högsta totala lyckan och välsignelsen |
2367. | Världsalltet visar sig vara Guds organism och uppenbarelse |
2368. | Inget och ingen kan befinna sig utanför Gudomens medvetande, tanke och vilja |
2369. | Det slutliga målet eller slutfacit för all rörelse, all skapelse och alla kontraster |
2370. | Varför kärleken och visdomen är livets högsta fundament i väsendenas ledning genom spiralkretsloppen |
2371. | Varför väsendena garanteras evig livsupplevelse |
2372. | Varför den eviga livsupplevelsen inte kan vara en permanent oavbruten ljusupplevelse |
2373. | Varför Gudomens medvetande måste skilja sig från alla andra levande väsens medvetande |
2374. | Gudomens sinnesform och vår egen sinnesform |
2375. | De levande väsendena som Guds medvetande- och upplevelseorgan |
2376. | De levande väsendena kan inte undgå att bli medvetna i Gud, vilket är detsamma som att få ”kosmiskt medvetande” |
2377. | Alla levande väsens upplevelser är Guds upplevelser |
2378. | Varför alla mörkerupplevelser också är Guds upplevelser |
2379. | Utan kontrastupplevelse kan ingen som helst livsupplevelse äga rum, inte heller för Gudomen |
2380. | Spiralkretsloppen är detsamma som organiseringen av Guds medvetande |
2381. | Varför Gudomen kan vara ett i allkärlek, allvisdom och allmakt kulminerande väsen |
2382. | Gud inte blott upplever det enskilda levande väsendets medvetande, han kan även utlösa sin vilja och därmed sin manifestation genom detta väsen |
2383. | Gudomen och det levande väsendets bön |
2384. | Guds primära medvetande och Guds sekundära medvetande |
2385. | Gudomens inåtvända och de levande väsendenas utåtvända medvetande som förutsättning för all livsupplevelse |
2386. | Gudomen i sitt allra högsta eller kulminerande tillstånd |
2387. | Väsendena i Guds primära och i hans sekundära medvetandeområde |
2388. | Hur Gudomens och de levande väsendenas eviga livsupplevelseförmåga förnyas |
2389. | Ett område, där Guds livsupplevelseorgan – de levande väsendena – är degenererade och omedvetna om den yttre världen |
2390. | Ofödda själar i det verkliga livets kosmiska domän |
2391. | Mörkrets område utgör ett slags livmoderorgan i Guds medvetande. De levande väsendena som foster i detta område |
2392. | Spiralkretsloppen som uttryck för livsförnyelseorgan i Gudomens medvetande |
2393. | Gudomen och de levande väsendena |
2394. | Gudomen som fader och beskyddare för alla levande väsen |
2395. | Livets största äventyr: Allfadern eller den eviga Gudomens strålgloria |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Tillbaka till sidan med vanlig layout | © Martinus Institut |