Ældre årgange af Kosmos mv.

1:14    >>

Bönens mysterium


Til svenska av fil. stud. I. Hedberg

 

Kapitel 1.

Den moderna människans inställning till bönen.

Hos de människor, som inte ha den rätta kunskapen om bönens mysterium, dess teknik och särskilda betydelse, kan lätt den tanken uppstå, att bönen inte är något för den nutida, moderna människan. Ja, det finns visst till och med människor, som studera andlig vetenskap, vilka inte riktigt kunna bli förtrogna med att bedja till Gud. De tycka, att när allt är logiskt och fullkomligt, när "allt är mycket gott", vad är det då att bedja om? - Är det inte blasfemi att pocka på Gudomen om den eller den speciella ynnesten, den eller den speciella "hjälpen i nöden", när allt är så underställt den gudomliga viljan, att våra "huvudhår äro räknade", ja, att inte ens ett dammkorn kan lägga sig av en slump på det ena eller andra stället? -

Att materialisten, som ju alls inte har någon som helst insikt i absolut andliga eller kosmiska företeelser, utan som endast och allenast förlitar sig på måtts- och viktsbestämningar, betraktar detta att bedja som rent nonsens, ja, som kulminationen av naivitet och övertro är naturligtvis självklart. Men kan han i längden leva på denna ståndpunkt? - [slut på side 19] Kan stor insikt i materiella beräkningar och en därigenom förvärvad framträdande vetenskaplig och social position vara en orubblig garanti för, att han aldrig någonsin kommer att bli olycklig? -

Och hur är det med den framskridna religiösa människan, som redan tror på, att allt är fullkomligt underordnat den gudomliga viljan, ja, nämnda väsen har till och med börjat kunna se, att det är så, - är denna insikt eller detta nya vetande en absolut betryggande garanti för, att inte heller detta väsen någonsin kan bli olyckligt? - Nej, absolut inte. Varken vetande på det materiella planet eller vetande på det andliga planet kan ge en sådan garanti. Vad nyttar det till att man är en genial forskare i geologi, astronomi, fysik eller kemi eller till och med i psykologi? - Kan det garantera, att man aldrig skall mista dem man älskar mest? - Kan det garantera, att ens äkta hälft inte blir sjuk och dör långt i förtid? - Kan det garantera, att ens barn bli just precis de praktexemplar i hälsa, moral, begåvning och position som man innerligt hade hoppats på och drömt om? -

Har inte den framstående religiöse forskaren det ställt på samma sätt? - Kan det vetande han besitter om alltets fullkomlighet ge honom någon som helst garanti för, att han inte kan råka ut för samma missöden? - Nej, enbart vetande kan inte garantera lyckan.

(Fort.) >>