Martinus: Livets Bog, del 3, st 914

914. Att ovannämnda förmåga befinner sig i utveckling och att mänsklighetens möjligheter att komma åt livsresurserna tilltar, kan ju inte förnekas. Vi har här i Livets Bog vid flera tillfällen framhållit hur mänskligheten efter hand, tack vare sitt förstånd, sitt växande tekniska och kemiska kunnande, har lyckats få elementen att arbeta för sig och därigenom gjort livet lättare för sig. Visserligen har detta kunnande också fört in omätliga besvikelser och mycket elände i väsendenas öden, men det kan ju inte förnekas att denna inverkan på ödena så småningom, tillsammans med många andra orsaker till lidanden, blivit till en anvisning på hur man helst inte bör använda sitt vetande och kunnande eller sin makt över krafterna. Är det inte just följderna av olämplig användning av energierna, krafterna eller materierna som skapar grundvalen för såväl religiösa som materialistiska föreskrifter och vägledningar samt all undervisning etc.? Är det inte likaså följderna av samma olämpliga dispositioner av klotets livsresurser som gett upphov till de stora frågorna: "Vad är sanning?" "Vad ska jag göra för att bli salig?" "Vad ska jag göra för att bli lycklig, känna mig glad över livet och tillvaron?" Utlöser sig inte mänsklighetens mentalitet i dag i en enda fråga? Och är det inte utvecklingen av svaret på denna fråga som börjar manifestera sig genom religioner, forskning och vetenskap? Är inte den växande manifestationen av läroanstalter, universitet och skolor ett orubbligt bevis för skapelseplanens eller jordförvandlingens stora fortsättning ända in i den mänskliga mentaliteten? Vilken annan företeelse skulle väl denna mänskliga utveckling kunna tillskrivas? Och blir inte detta faktum desto större, eftersom den inre mänskliga inställningen just är riktad mot eller uteslutande ropar efter lycka? Vad är lyckan annat än just detta att få sitt fysiska och själsliga välbefinnande tryggt säkrat?

Föregående

Nästa