2129. Och nu närmade sig Fadern och sonen slutet på genomgången av den del av livets stora äventyr som heter mellankosmos. Dock återstod det att dröja något lite vid den fundamentala grunden för mörkrets existens. Och den evige Fadern yttrade: "Min käre älskade son! Du har nu tillsammans med mig upplevt kärlekens natur och mission, liksom du har upplevt mörkrets terränger, ragnaröks och domedagens domän. Du har sett kärlekens högsta ljus och mörkrets nattsvarta vedervärdigheter. Därför är du också på det klara med att dessa två stora energikontraster är absolut nödvändiga för att det över huvud taget ska vara möjligt att befordra eller upprätthålla de levande väsendenas eviga livsupplevelseförmåga. Utan att väsendena fick uppleva mörker- och dödsterrängerna, skulle jag omöjligt kunna ge dem upplevelsen av mina ljusterränger. All kunskap, allt vetande, all förnimmelse, beror uteslutande på förhållandet mellan kontraster. Där inga kontraster existerar, kan inget förhållande existera. Där inget förhållande existerar, finns det inget att förnimma. För att väcka Adam ur hans sömn, det vill säga väcka de levande väsendenas slumrande medvetande i salighetsriket, och därigenom väcka dem till liv utanför mineralmaterien, finns det endast en väg, nämligen 'ätandet av kunskapens träd', vilket återigen är detsamma som erfarenhetens eller självupplevelsens väg. På denna väg har väsendet fått möjligheter att manifestera det så kallade 'onda' och det så kallade 'goda', vilket är detsamma som att manifestera misstag respektive fullkomligheter. Då misstag endast kan komma av okunnighet, och då misstagen i sin tur skapar kunskap som till sist sätter väsendet i stånd att undvika misstag, ser du här att 'ätandet av kunskapens träd' inte är den 'synd' som övertron inom vissa områden av religiösa dogmer kallar det. Ingen kan undvika att göra misstag på de fält där man ingen kunskap har. Och om man inte fick möjlighet att göra misstag, skulle man aldrig kunna tillägna sig kunskap. Du ser även här min oändliga kärleks allt genomträngande väsen. Du ser här, min käre son, att 'kunskapens träd' i själva verket är vägen till 'livets träd', det vill säga den totalt fullkomliga tillvaron, den som uppenbarar människan 'skapad till min avbild', till att vara lik mig. Det var tack vare sitt vetande om den verkliga eller absoluta sanningen om 'synden' och 'det onda' som Kristus på korset kunde förlåta sina fiender och utbrista:'… de vet inte vad de gör.' Det var denna orubbliga kosmiska sanning som låg till grund för hans yttrande, att människorna dagligen skulle förlåta inte bara sju gånger utan sjuttiosju gånger, vilket i själva verket innebär att de skulle förlåta sin nästa eller sina medmänniskor i alla situationer som över huvud taget dagligen kunde uppstå. Och du ser också här att det är denna vetenskapliga sanning som var kärnan i det världsfrälsande budskap som jag hade givit detta mitt älskade sändebud i uppdrag att uppenbara på jorden. Det var detta ofelbara vetande om förlåtelse av synd som på korset uppenbarade honom som den fullkomliga människan, min avbild, och som för mänskligheten gjorde honom till den världsfrälsande modellen för det fullkomliga sättet att vara. Du ser alltså här, att om mänskligheten inte fick tillägna sig denna kosmiska sanning, nämligen att all så kallad 'synd' eller 'det onda' beror på okunnighet eller ofärdig utveckling och därför måste förlåtas, så måste den förbli i krigets och lidandets ragnarök. Du vet också", fortsatte den evige Fadern, "att denna förlåtelse inte betyder att väsendena inte ska skydda sig mot den eventuella livsfara eller det lidande som ett sådant icke färdigt eller okunnigt väsen kan vålla. Men en skyddsåtgärd får inte baseras på bitterhet, vrede eller straff. Den måste ta hundraprocentig hänsyn till den okunnighet som alltid är den verkliga orsaken till situationen i fråga."