33.74 Den gudomliga försynen
Jorden, som vi måste komma ihåg är ett levande väsen, har nu nått så långt i sin utveckling, att den är i färd med att få kosmiskt medvetande. Därför finns det nu en grupp kosmiskt medvetna väsen i jordens medvetande, som i sin tur utgör mänsklighetens andliga värld. Denna grupp bildar en organisk enhet, vilket innebär att den inte är en föreningssammanslutning baserad på medlemskort, stadgar eller principer. Den utgör inte heller någon religiös sekt eller frimurarloge eller något som helst annat av liknande slag. Att vi betecknar denna grupp högkosmiska väsen som en organisk enhet beror på att de helt och hållet är förenade i kraft av den orubbliga allkärlekens sätt att vara. De är alla ett med Gud. De är alla medvetna i Guds avsikt med de levande väsendena. De är alla medvetna i Guds plan med de nuvarande människornas framtida ödesutlösningar. De är alla i en situation där de i kraft av sin allvisdom och allkärlek inte kan bli oense. Däri består fundamentet för deras samhörighet. De har således blivit en enhet i kraft av detta sitt likasinne i kärlek, förstånd och visdom. De har alla nått den högsta fullkomligheten. I denna enhet finns därför absolut ingen äregirighet, inget maktbegär, ingen avund, inget behov att förtrycka andra väsen för att själv komma på toppen och bli beundrad och ärad. Hos dessa upphöjda väsen finns därför absolut inget av de primitiva sinnelag som skapar oenighet, bitterhet, vrede och splittring, såsom i de ännu ej färdiga människornas föreningar, sammanslutningar och samarbete. Därför måste dessa sistnämnda föreningar och sammanslutningar och detta sistnämnda samarbete baseras på stadgar och kontrakt för att kunna bestå. Men den andliga enhet som består av de färdiga kosmiska väsendena har inga som helst stadgar eller kontrakt, högtidliga löften eller eds-förpliktelser. De färdiga kosmiska väsendena bär här vart och ett lagen i sitt hjärta och har det fullkomliga sättet att vara som en orubblig talang. De kan inte begå misstag. Därför kan varje grupp av sådana väsen betecknas som en organisk enhet. Det är en av sådana upphöjda, färdiga kosmiska väsen bestående enhet som utgör Guds ansikte eller den absoluta försynen för de jordiska ännu ej färdiga människorna. Det är Guds organ för medvetande- och tankeutväxling med de nämnda väsendena.
      Genom denna enhet tar Gud emot och besvarar väsendenas böner. Och i kraft av denna enhet leder och styr Gud världsåterlösningen och världspolitiken och bestämmer alla ledande personer, såväl i de mörka som i de ljusa manifestationerna, såväl i krig som i fred; men naturligtvis i kontakt med människornas ljusa och mörka ödestillgodohavanden. Bakom mänsklighetens till synes kaotiska tillvaro, där allt ser ut som tillfälligheter, existerar det en allomfattande gudomlig världsplan, som helt styrs och leds av ovannämnda försyn. Den har fullständig kontroll över mänsklighetens öde. Den har inte till uppgift att frita mänskligheten från dess mörka öde, dess krig och världskrig, dess olyckor och lidanden, så länge den hårdnackat ignorerar samma försyns kärleksfulla varningar. Dem finns det nog av. Vi behöver här bara tänka på det femte budet: "Du skall inte dräpa." (2 Mos. 20:13) – Jesus säger till Petrus: "Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd." (Matt. 26:52) På frågan hur många gånger man skall förlåta sin nästa, svarar Jesus: "Inte sju gånger, utan sjuttiosju gånger." (Matt. 18:22) En mängd sådana gudomliga varningar har Gudomen genom tiderna gett mänskligheten i särskilt anpassade former, liknelser eller dogmer. Men då det bara är genom den mörka karman som de får förmågan utvecklad att förstå varningarna eller dogmerna, förstår man här varför den nämnda försynen inte kan befria människorna från deras mörka öde. Om människorna på detta sätt kunde bli fria från verkningarna av de onda handlingar de har begått mot sin nästa, skulle de aldrig någonsin bli vare sig intellektuella eller allkärleksfulla. Och de skulle därmed vara förhindrade att bli människan som Guds avbild, honom lika. Men tro nu inte att det ödestyngda väsendet har lämnats helt ensamt. Det övervakas alltid av den av de upphöjda gudomliga väsendena bestående försynen och får utomordentligt mycket hjälp från denna. Ja, den kan till och med i vissa särskilda fall utöva mirakelbotande och andra former av högpsykisk vit magi; men detta hör till undantagen. Det kan endast äga rum i situationer där det finns förutsättningar för att den karma som miraklet befriar väsendet i fråga från i detta speciella fall kan utlösas på annat sätt. Genom bönens makt kan väsendet komma i direkt kontakt med denna försyn och därigenom bli medvetet i dennas verkliga och absoluta existens. Genom bönens makt kan väsendet utvecklas till att rentav få vaken, dagsmedveten vägledning i moral och stor inspiration, glädje och lust att utöva kärlek till sin nästa. Därför förstår man här verkligen Kristus – som i särskild grad är knuten till försynen – när han säger till människorna att "alltid be och inte ge upp" (Luk. 18:1).
      Denna av de mycket högt upphöjda väsendena bestående försyn har också många andra stora uppgifter att ombesörja än den att vara mänsklighetens vägvisare och ledare i livsföringen. Det finns väsen inom denna försyn som i särskild grad är konstens osynliga vägledare, och som inspirerar de många olika slagen av konstnärer, det kan vara i måleri- och bildkonst, det kan vara i tonkonstens musik och sång, det kan vara i skapandet av litteratur, romaner, sagor och dikter. Nämnda försyn har också den materiella vetenskapens utveckling i sin hand, liksom den deltar i all politik, regeringsbildning och statsledning. Dess kärleksfulla hjälpande hand omsluter också alla katastrofdrabbade vid naturkatastrofer, vid järnvägs- och fartygskatastrofer, vid flygkatastrofer, vid fabriks- och gruvolyckor; kort sagt, dess hjälpande hand finns bakom alla de katastrofer, olyckor och lidanden som över huvud taget kan äga rum. Det är denna försyn som har inspirerat människorna att skapa sjukhus- eller lasarettsväsen, ambulansväsen, rödakorsinstitutioner, omsorgsverksamheter samt alla de många andra verksamheterna i utövandet av humanitet och nästakärlek.
      De mest upphöjda väsendena i denna jordmänniskornas gudomliga försyn har ju för länge sedan passerat den stora födelsen och har nått upp i utvecklingsavsnitten nr 32 och 33 och kulminerar här i korstecknets centrum. Efter passagen av denna kulmination i livets allra högsta visdom och allkärlek tillhör de nu fundamentalt Gudomens primära medvetande. Det är denna gudomliga kvalifikation som gör att de organiskt kan smälta samman med likasinnade kvalificerade upphöjda väsen och bilda denna Försyn eller Guds organ för tanke- eller medvetandeutbyte mellan Gud och de ännu ej färdiga människorna och det härmed befrämjade skapandet av människan som Guds avbild, honom lik.