231. Inget väsen kan i längden fortsätta att bedriva vetenskaplig forskning på det materiella planet. Detta betyder naturligtvis inte att det materiella planet har en gräns och att individen i sin forskning kan nå denna gräns. Tvärtom – det fysiska planet har ingen gräns inom sitt eget område. Det är inom detta område oändligt, liksom de övriga tillvaroplanen på sina speciella områden, vilket innebär att det i all evighet kan fortsätta att uppvisa nya detaljer, i synnerhet som det befinner sig i ständig förvandling. Miljoner nya detaljer skapas inom bråkdelar av varje sekund. Så forskaren skulle aldrig någonsin kunna bli färdig med den fysiska forskningen, om inte något helt annat gjorde sig gällande. Eftersom den fysiska forskningen, som vi redan vet, vilar på en grund av för mycket intelligens i förhållande till känsla, vilket innebär att den bygger på tyngd- och intelligensenergi som är sammanlänkad med primitiv känsla, betyder detta alltså att den fysiska vetenskapen existerar på basis av en ännu inte färdigbyggd eller färdigutvecklad harmoni i individens medvetande. Detta medvetande kommer därför att uppvisa en motsvarande disharmoni, som bland annat tar sig uttryck i att den fysiska vetenskapen är "kall", det vill säga känslolös. På grund av sin primitiva känsloförmåga kan individen inte i någon högre grad förnimma eller uppfatta detaljer i känsloenergi och är därför ur stånd att tillägna sig en kännedom om känsloplanets detaljer. Därför blir hans vetande ensidigt, materialistiskt och känslolöst. Det blir användbart i den mörka moralens eller den dräpande principens tjänst till att bygga mord- och lemlästningsredskap med. Det används till krig, till erövring av makt osv. Den materiella vetenskapen är härigenom i stor utsträckning uttryck för djurmedvetandet på ett genialiskt stadium. Det är alltså inte alla djuriska tendenser som når sitt högsta uttryck eller sin blomstring hos de väsen som vi vanligen benämner "djur" – vissa gör det först hos jordmänniskan. Och detta är ju helt naturligt. Det första som nödvändigtvis måste ske med djuret, när det började bli mottagligt för högre andlig energi, vilket alltså i detta fall innebär "intelligensenergin", var naturligtvis att det måste använda denna högre energi för att tillfredsställa sina djuriska begär, alltså i sitt djurmedvetandes tjänst. Tack vare denna högre andliga energi blev det snabbt de andra djuren mycket överlägset, så länge dessa ännu inte kunde ta emot denna energi. Denna överlägsenhet består alltså i att praktiskt finna ett vidare uttryck för de djuriska tendenserna eller principen "att dräpa", vilket då ger sitt upphov beteckningen "människa". Att det fått denna beteckning, hänger ju samman med att dess överlägsenhet beror på "intelligensenergin", vilken just är identisk med en mänsklig eller högre andlig energi. Men då ju väsendet i fråga ännu är långt ifrån harmoni med de tillvaroplan där de andliga energierna hör hemma, utgör det ännu bara ett foster till den riktiga eller verkliga människan, och vi känner här igen det väsensstadium som jordmänniskan tillhör. Men för att djuret ska kunna bli en verklig människa, måste de djuriska tendenserna bringas att nå sin höjdpunkt, de måste bringas till genialitet och levas ut i detta väsen. Först efter denna kulmination tar djurets förvandling eller omskapelse till människa fart.