Martinus: Livets Bog, del 3, st 1031

1031. Då talräkningen således visar sig vara en summering eller uppsamling av föregående kretslopps värden omkring nollan, blir denna räkning (såsom redan nämnts i stycke 1025) i sig själv just ett uttryck för det som vi i Livets Bog kallar "utvecklingsstegen" och som illustreras med symbol nr 7 i del 1. På denna ser vi ett stycke av livets olika kretslopp symboliserade i trappsteg. Det kolorerade fältet längst till höger symboliserar den vanliga talräkningen. Det visar en rad små trappsteg. Tolv av dessa små steg bildar ett större steg, som visas på symbolens mittfält. Dessa tolv steg är alltså i realiteten uttryckta i talsystemets fält från 0 till 9. Att vi här har begagnat oss av talet tolv, är ju av praktiska skäl i samband med den speciella beskrivningen av detaljerna inom just dessa steg. Men detta ändrar absolut ingenting i symbolens identitet med talsystemets princip. Upprepningsprincipen är densamma. Om man använder talet 9 eller något annat tal inom talsystemet som vändpunkt i räkningen, är alltså i detta sammanhang helt utan betydelse. Talsystemets kretsloppsprincip blir densamma. Om en människa dör som barn eller vuxen, om hon är ett år eller nittio år när hon dör, ändrar inte alls hennes livs identitet med talsystemets kretsloppsprincip. De små stegen på symbolens kolorerade fält längst till höger är alltså analoga med talsystemets kretslopp av första graden, medan de större stegen på mittfältet är analoga med talsystemets kretslopp av andra graden. Vi ser också här hur talsystemets upprepningsprincip ger sig till känna. Sex steg bildar här ett större steg, vilket ju är markerat genom de violetta stegen längst till vänster på symbolen. Och med dessa steg är vi på symbolen redan inne i makrokosmos, där stegen fortsätter uppåt i det stora eller oändliga, liksom stegen av första graden på symbolen naturligtvis inte utgör de absolut första. De innehåller ju i sig mikrokosmos. Något som finns till, det må vara aldrig så litet, måste bestå av "något". Detta "något" återigen måste också bestå av "något", som åter måste bestå av "något", och så fortsätter det. "Något" kan inte bestå av "intet". Mikrokosmos måste nödvändigtvis vara närvarande i varje form av "något". Vi kan därför aldrig i någon situation stå inför en absolut början eller ett absolut slut av en manifestation eller ett skapat ting. Detta måste ständigt vara en verkan av en föregående orsak, liksom det måste bli orsak till en efterföljande verkan, och så fortsätter det i det oändliga.

Föregående

Nästa