Martinus: Livets Bog, del 3, st 860

860. Alla människor utan undantag var således "syndare". Och efter hand blev det alltmer en given sak att kärlekskravet i själva verket inte alls kunde uppfyllas av en vanlig människa. Men då detta ju oundvikligen skulle leda till "evig förtappelse", blev dessa väsen tvungna att söka möjligheten till "räddning" genom något "mirakel" som kunde "frälsa" dem från den eviga undergången. Att detta "mirakel" i sista hand måste vara ett slags "tillgift", en "syndernas förlåtelse", blev självklart. Och "miraklet" infann sig. Ovetande om reinkarnation och utveckling som de var, var deras mentalitet inte mottaglig för någon annan lösning på problemet. Det är därför helt naturligt att Jesu lidandeshistoria för dem blev det stora "undret", genom vilket de kunde bli "frälsta" utan att uppfylla något av det för dem helt omöjliga kärlekskravet, om de bara visade "ånger" och "bad Gud om förlåtelse". Hur skulle det ha kunnat bli på annat sätt? Eftersom Jesus i sitt liv uppfyllde den kärlekslag som var helt omöjlig för dem själva, kunde de i honom endast se ett väsen som så helt skilde sig från dem i andlig storhet och kunskap, att han måste vara själva Gudens egen "köttsliga avkomma", född av en kvinna som rent av befruktats av Gudomen själv. Att ett sådant väsen kunde praktisera "uppfyllelsen av lagen" ända till övermått, blev lika självklart som att en sådan uppfyllelse var omöjlig för dem själva. Men när "Gudens egen son" alltså hade kommit till jorden och här inkarnerat i kött och blod, måste det väl vara någon mening med det. Och denna mening kunde för dessa väsens medvetande endast förklaras på ett sätt, nämligen att Gudomen hade "blidkats" och slagit av så pass mycket på sina krav angående uppfyllelsen av kärlekslagen, att alla och envar nu kunde bli "frälsta". Vad sade denne "Gudens egen son" själv till dessa människor? Sade han inte gång på gång till människor som tillitsfullt sökte honom: "Du har fått förlåtelse för dina synder"? Och har han inte vid andra tillfällen ytterligare poängterat: "Allt vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er"? Om en människa ber om "syndernas förlåtelse", kommer denna bön alltså, enligt Kristus, att bli bönhörd. Och när han säger: "Din tro har hjälpt dig", måste det ju också här vara "syndernas förlåtelse" som är det centrala i den "frälsning" som vederbörande fått del av. Att bli "hjälpt", kan ju bara vara detsamma som att man blir "befriad" från straffet för sina "synder". Jo, dessa människor fick tillfredsställelse genom hans ord och väsen, en tillfredsställelse som omöjligt skulle ha kunnat skänkas dem på något annat sätt. Deras hjärnor var föga tränade, de var inga vetgiriga forskare. De hade inte behov av logiskt uppbyggda tankeföljder eller analyser. Sådant var för invecklat och obegripligt för dem. När det gällde verkligt intellektuellt vetande, var dessa själar mycket osjälvständiga och barnsliga. De befann sig ännu bara i intellektualitetens förgård. För dessa människor skulle livet alltså ha tett sig mycket mörkt, trist och hopplöst, om inte denna händelse med "gudasonen" hade ägt rum. Genom Jesu ord fann världsåterlösningen vägen också till dessa själar.

Föregående

Nästa