892. Som vi här har sett, har vi i de jordiska lidandena funnit en rival till det icke-fysiska "helvetet". Är då ett sådant "helvete" till någon nytta? Svaret är här ett obetingat "ja". Den utvecklade forskaren kan aldrig finna något totalt onyttigt i universum. Om det kunde existera någonting som var onyttigt, skulle det vara en omöjlighet att "allt är mycket gott", vilket vi ju för länge sedan här i Livets Bog, i livsmysteriets tolv grundfacit, har dokumenterat som faktum för den verkligt intellektuella läsaren. Något som inte är till nytta och som enligt dessa grundfacit inte heller kan vara till skada, kan då bara vara totalt verkningslöst. Men då är det ju lika med noll eller "intet", varigenom dess existens blir en total omöjlighet. Härav följer att det "eviga helvetet" antingen måste vara till nytta eller också inte alls existera.
      Detta "helvete" har betecknats som utlösningen av den "eviga förtappelsen", det vill säga individens inlemmande i kulminerande tortyr, lidande eller pina, varifrån han alltså aldrig någonsin kan befrias. Vilket nyttigt ändamål tjänar denna väldiga lidandeprocess? Då väsendet aldrig kan befrias ur detta förfärliga tillstånd, kan det ju aldrig självt få något som helst utbyte av det. Det kan inte förändras, kan inte bli fullkomligt. Det kan på inget vis nyttja de erfarenheter som ett sådant lidandetillstånd ovillkorligen måste ge. Då väsendets vidare utveckling således inte ändras av detta lidande, framstår det här som totalt onyttigt och meningslöst.