1054. För att rent realistiskt eller praktiskt kunna uppleva "de skapade tingen" som illusioner, måste man alltså mista sin upplevelse- eller förnimmelseförmåga fullständigt, varvid man inte längre skulle existera som en treenig princip, utan endast som en enkel princip i form av ett "evigt något som är". Men om man hade förlorat sin upplevelseförmåga, skulle ju varje form av upplevelse vara fullständigt omöjlig. Och där upplevelseförmågan är helt utplånad, skulle det endast existera en evig stillhet, en absolut död, i stället för ett absolut medvetande, ett absolut liv. Men eftersom det är ett orubbligt faktum att det "eviga något som är" inte är en evig stillhet eller död, utan är medvetande och liv, blir "illusionerna" till – inte illusioner – utan orubbliga, handgripliga ting eller sann verklighet "inom" detta liv. Den utvecklade forskaren har alltså genom Livets Bog för länge sedan blivit förtrogen med det faktum att "de skapade tingens" identitet som "illusioner" endast existerar "utanför" själva livet. "Innanför" eller "inom" livet är "de skapade tingen" verkliga nog. Läkare och sjukhus kan inte göras överflödiga eller ersättas genom en tolkning av sjukdomar och skador som "illusioner", lika lite som mat och dryck kan göras överflödiga genom tolkningen av hunger som illusion. Att "stort" och "smått", "tid" och "rum", "kärlek" och "hat", "mindre begåvning" och "mer begåvning", "inveckling" och "utveckling" är realistiska eller verkliga nog "inom" livet, eller där dessa företeelser kan upplevas, är ett faktum som uteslutande kan vara fundamentet för skapandet av det fullkomliga livet.