2130. "Och härmed har vi passerat alla de väsentliga bärande grundprinciperna i den del av mitt eviga rike som utgör ditt mellankosmos", fortsatte den evige Fadern. "Du är nu invigd i och förtrogen med den eviga kunskap eller visdom och den kärlek som gör dig till ett med mig i detta ditt primära kosmos. Ditt vetande och ditt sinnelag har blivit en uppfyllelse av 'lagen och profeterna'. Du har således genomgått den första graden av invigning eller den stora födelsen, nämligen 'den mellankosmiska invigningen'. Det är den speciella invigningsgrad som profeterna och mina största sändebud hittills haft till uppgift att genom sitt väsen, sin förkunnelse och sina bud tillrättalägga för mänskligheten. Denna invignings primära område berör i verkligheten mest själva fullkomnandet av människornas förhållande till sina medmänniskor. Däremot blir deras förhållande till djuren och det övriga livet i mellankosmos mer sekundärt belyst i denna invigningsepok, och denna invigningsgrad har inte tagit sikte på de mikrokosmiska väsendenas själsliv eller förhållande till människorna och mig. Hela detta kosmiska visdomsområde i världsåterlösningen tillhör det andra avsnittet av den stora födelsen eller invigningen. Det är detta avsnitt som du nu, såsom en bekräftelse på din totala och permanenta upplevelse av den stora födelsen och såsom varande ett med mig, åter ska uppleva. I kraft av din samupplevelse med mig av detta kosmos ska du göras fullt förtrogen med min andes välde i såväl det lilla som det stora, och ditt eget förnimmande ska frigöras från tids- och rumsdimensionens mentala spärrmur. Med denna frigörelse ska min och din evigt sammansmälta ande och natur tindra och lysa som identiska med evigheten, odödligheten, visdomen och kärleken. Och de sista resterna av livsmysteriets täta molntäcke ska lösas upp och som en strålande morgonrodnad på livets himmel vika undan för din uppgående soltillvaro och ditt lysande strålflöde i mitt eviga famntag."
      Och härmed slutade de gudomliga visionerna från den mellankosmiska invigningen eller Faderns och sonens genomgång av de eviga principer som leder det levande väsendet fram till kulminationsupplevelsen av dess vaket dagsmedvetna, sonliga förhållande till Gudomen eller världsalltets evige Fader. Det är detta förhållande som skapar broderskärleken till alla medmänniskor samt den begynnande förståelsen av människans nära kosmiska släktskap med alla övriga väsen i mellankosmos. I förening med ödes- eller karmalagen leder den slutligen till den totala kärleken till nästan, som är uppfyllelsen av alla lagar och det totala fullkomnandet av människan som "Guds avbild", skapad att vara "lik honom".