35.  Symbol nr 11 symboliserar, som vi nu har sett, hela världsalltet som ett levande väsen. Detta levande väsen utgör ett makroväsen som skiljer sig från alla övriga existerande levande väsen genom att det inte samtidigt är mikroväsen i ett ännu större makroväsen, såsom fallet är med alla andra existerande levande väsen. Dessa levande väsen kan därför uteslutande existera som mikroväsen i detta gigantmakroväsen som utgör världsalltets helhet. Vi har därför här kommit till en situation där vi inte längre kan ta miste på vem som är Gudomen, vem som är alla levande väsens absolut enda och sanna upphov, liksom vi inte heller kan ta miste på vilka som är gudasönerna. Vi ser här livsmysteriets stora lösning i en så enkel analys att vi tack vare denna kan se, att det inte finns andra väsen i tillvaron än dessa två livsformer: "Fadern" och "sonen". Därför kan ingen som helst av dessa söner utgöra Fadern och alltså heller inte vara Gudomen. Följaktligen kan de heller aldrig utgöra det verkliga eller absoluta objektet för tillbedjan. I en sådan situation kan de endast vara en "avgud". Då alla existerande levande väsen i sin struktur utgör makroväsen för mikroväsen och utgör förbundna lokalväsen i den oskiljbara helhet som utgör Gudomen, ser vi här alla dessa makroväsen som Gudomens samlade "fadersmedvetande". Genom detta fadersmedvetande utstrålar Fadern hela sin gigantiska i allvisdom och allkärlek ledda allmakt på ett sådant sätt att inte en enda manifestation, stor eller liten, i något som helst fall i sitt slutfacit kan vara annat än till glädje och välsignelse för de mikroväsen, för vilka han är högsta makroväsen och därmed det rätta objektet att inställa sig på och be till. Eftersom alla levande väsen i världsalltet är mikroväsen i honom, kan de inte undgå att antingen redan leva i eller efter hand komma att uppleva den kärlek, glädje och välsignelse som hans slutfacit alltid oundgängligen befordrar. Att alla existerande levande väsen är makroväsen för sina mikroväsen och därmed också är inlemmade som organcentrum i Gudomens fadersmedvetande, betyder inte att de är fullkomliga organcentrum i fadersmedvetandet. Vi ser att de icke färdiga människorna i stor utsträckning rent av saboterar sina egna mikroväsen i sin organism genom att inta för organismen giftiga och saboterande materier eller ämnen, tobak, alkohol och alla andra livssaboterande pulver, piller och vätskor som människorna i så stor utsträckning är hemfallna till. Att de härigenom skapar helvete för sin organisms mikroväsen och därmed själva får uppleva sjukdomar och lidanden, har de ännu mycket svårt att förstå. Men det är just denna bristande förståelse som visar att de inte är "Guds avbild". Detta betyder i sin tur att de ännu inte blivit ett makroväsen som liksom Gudomen endast kan utlösa kärlek mot sina mikroväsen. Det är därför som Gudomen eller Fadern måste omskapa människorna till sin avbild, till att vara lika honom.
      När vi betraktar symbolen som uttryck för Gudomen, betecknar den vita stjärnan och de härifrån utgående strålarna Gudomen eller Fadern, medan de vita fälten och de härifrån utgående strålarna betecknar gudasönerna, det vill säga de levande väsendena. De färgade fälten utgör alltså reaktionerna av mötet mellan Faderns utstrålning och sönernas utstrålningar. Dessa reaktioner utgör hela den skapade världen. Det finns alltså inte en enda skapelse som inte är ett resultat av reaktionen mellan Faderns och sonens utstrålning. De färgade fälten visar vilken grundenergi som reaktionerna är ett resultat av. Resultatet är alltså ett tillvaroplan för varje grundenergi. Vi ser på symbolen att det färgade fältet symboliserar ett kosmiskt kretslopp. På symbolen ser vi endast ett kretslopp för grundenergiernas passage, men detta kretslopp är endast ett enskilt lokalt kretslopp i en oändlig kedja av kretslopp. I senare symboler ska vi komma närmare in på dessa kretslopp. Både mikroväsendena och makroväsendena befinner sig i var sina kretslopp. Vi ser således jorden markerad på en särskild plats i kretsloppet. På färgen ser vi att det är tyngdenergizonens kulmination som den för närvarande passerar. Tyngdenergizonen är krigszonen eller djurriket. Stjärnfiguren längre fram ska bara markera det totalt fullkomliga människorikets början. Om tretusen år kommer mänskligheten i sin kosmiska kretslopps- eller utvecklingspassage att ha passerat stjärnan och nått in i det totalt fullkomliga människoriket, där allas psyke eller medvetande är befriat från de sista resterna av deras i dag nedärvda djuriska medvetandetendenser. Men livet går vidare. Symbolen visar oss ännu högre och fullkomligare världar, där alla är befriade från primitivitet, okunnighet, hat, krig, och förföljelse, sjukdom och nöd. Kontakten mellan Faderns utstrålning och sonens utstrålning är här absolut kulminerande visdom och kärlek. Sonen som Gudomens totala avbild kan därför här absolut endast uppenbara skönhet, välsignelse och glädje.