Genom växtriket och djurriket, till vilket sistnämnda rike den ej färdiga jordiska människan hör, sker alltså Guds skapande av människan till sin avbild. Men detta skapande kan, som vi redan har lärt känna, endast äga rum genom väsendenas självupplevelse av mörker och ljus. Eftersom det är den allra högsta formen av behags- eller ljusupplevelse som är slutfacit på detta skapande, kan detta facit omöjligt nås annat än genom väsendenas upplevelse av kunskapen om mörkret. Och det är denna kunskap som väsendena genom sin egen självupplevelse tillägnar sig i sin utvecklingspassage genom växtriket och djurriket. Växt- och djurriket är alltså livsupplevelseförmågans tillblivelsezon i varje nytt spiralkretslopp. Det är i denna zon som väsendena utformas, uppfostras och undervisas av Gud och därmed formas till hans avbild, till att vara honom lika. Därefter är väsendet kvalificerat att kunna leva till hundra procent i kontakt med Gud, ljuset, kärleken och saligheten i de följande fyra gudomliga rikena eller världarna i spiralkretsloppet, där allt är ljus, ljus och åter ljus.