38.13 Den animaliska födan är på symbolen symboliserad med det violetta fältet med de gula och de gröna och röda partiklarna på det nedersta steget. Vi ser att de röda partiklarna är samlade i ett mittfält. Men så är det inte i verkligheten. Där är de jämnt fördelade bland de övriga partiklarna. Det är bara på symbolen som vi har framställt det på det här sättet, för att lättare kunna rikta uppmärksamheten på dem. Alla dessa kolorerade partiklar är i realiteten levande väsen i mikroformat. Och vi har betecknat dem som "livsenheter". Dessa livsenheter bildar här den materia som vi betecknar som animalisk. Nämnda materia är den mest levande materia som över huvud taget finns på det fysiska planet. Livsenheterna här, såväl i djur som i människor, är organismernas högst utvecklade organmaterial. Detta material, alltså den animaliska materien, tillhör ifrågavarande mikrospirals djurrike. Livsenheterna har här vaken, dagsmedveten livsupplevelse. De kan känna smärta och lidande, vilket de i hög grad råkar ut för när de tas upp i ett djurs eller en människas organism som föda. Här slits de sönder, blir krossade och upplösta i magsyran, för att den i materien befintliga näringen skall kunna överföras till ifrågavarande djur eller människa, i vars organism de upptagits som föda. Denna näringsform är den mest primitiva, den grövsta och mest brutala som finns, då den enbart kan bestå av dräpta eller mördade levande väsen. Att det är mikroväsen förändrar inte karmalagen, som betingar att det öde som vi åsamkar andra väsen ofrånkomligen blir vårt eget, vare sig det är ont eller gott.