87.3 På symbolen ser vi solens kosmiska strålar, som är makrokosmisk livskraft. Om vi iakttar vårt eget solsystem, förstår vi att utan solcentrumet skulle vi inte existera i vår nuvarande form. Er röst, min röst, våra ögon och öron, vårt hår och utseende, våra organfunktioner, allt kommer därifrån. Allt är bestämt därifrån, allt är format därifrån. Om solen exploderade i detta ögonblick, skulle vi vara färdiga med att befinna oss på det fysiska planet. Solen utstrålar sin kraft, och vi är väldigt favoriserade genom att vi befinner oss helt inne i dess lysande sfär. Det finns andra klot som är så långt bort, att solen endast ser ut som en liten stjärna, men inte desto mindre är de också väldigt förbundna med solen. Vårt klot är i högsta grad förbundet med solen. Alla dess krafter, allt som äger rum på solen, skapar sina verkningar här på jorden.
      Vi måste inse att solsystemet är ett levande väsen med ett jag. Det är en självständigt ledd energikombination, som befinner sig inne i en större organism, nämligen vintergatssystemet. Inne i solsystemets egen organism existerar planeterna, som går i sina banor. Man kan säga att det var då ett märkligt liv, att man skulle ränna runt och snurra kring sig själv. Ja, men hjärtslaget genom ett helt människoliv är ju också ett märkligt liv för ett levande väsen. En körtelfunktion är då också ett egendomligt liv för ett levande väsen. Men när det nu betyder livsglädje, allt det som ett väsen kan förnimma, så är det ju gudomligt.
 
Den eviga världsbilden, 2:a kursen, 2:a föredraget, 27/10 1955