Vi lever i en tid då en massa människor i den så kallade "kommunismen" ser ett förfärligt spöke, ett hot mot den bestående demokratiska kulturen. Det kan därför ha sin betydelse att dröja lite vid just detta "spöke". För allmänheten är "kommunismen" ännu endast uppenbarad som ett av människor konstruerat "politiskt system", men för det invigda väsendet är "kommunismen" något mycket mer eller långt djupare än något som är skapat av människor. Det är en kollektiv manifestation av ingenting mindre än den absoluta "kärleken till nästan". Det är ingenting mindre än det av den gudomliga världsplanen föreskrivna uppfyllandet av lagen för skapandet och upprätthållandet av "himmelriket". Utan en total "kommunism", ingen som helst fred på jorden. Ja, kommunismen är ingenting mindre än själva "julstjärnan" på den jordmänskliga andliga himlen. Den är det lysande "välbehag", som skulle komma mänskligheten till del. Det är inte så märkligt att de himmelska härskarorna lovprisade den evige Fadern den natt, då "kommunismens" stjärna i form av Jesu födelse tändes på jorden. Det är inte så märkligt att i dess lysande strålar skulle all världens människor välsignas.

Nu vill man väl här kanske åberopa, att denna utläggning av "kommunism" är rena blasfemin. Men det är här som den allmänna uppfattningen av "kommunism" sviktar. Man uppfattar eller känner endast till den form av "kommunism", som det rådande statsskicket i Ryssland är uttryck för och de därifrån reflekterade "politiska partierna" i andra länder. Och då denna "kommunism" manifesterar sig med hjälp av en hel serie olika företeelser, som för länge sedan är utlevda i de så kallade "demokratiska" länderna, blir det ju mycket svårt för demokrater att se den moderna "kommunismen" som en framtidspolitik eller kommande statsskick för alla länder. Det är till exempel diktaturen och den allmänt påtvingade likriktningen av alla individer, inskränkningen av den individuella åsikts- och yttrandefriheten och andra företeelser, som i de demokratiska länderna under normala förhållanden har släppts fria. Det är dessa tvingande åtgärder, som fick "kommunismens" yttre att vara besläktat med "nazism". Men det är ju också alla de företeelser, som absolut inte har något med verklig "kommunism" att göra.

Dessa företeelser är således alls inte den verkliga kommunismens kännetecken. Och det är naturligtvis alls inte enligt dessa företeelser som "kommunismen" har fått sitt namn. Det är däremot genom principer, som den har gemensamt med de övriga länderna inom civilisationen. Dessa principer är utvecklandet av "gemenskapens ande", erkännandet av alla människors samhörighet, önskan om ett visst likaberättigande för alla människor till samhällets välstånd, ett avskaffande av ekonomiska klasskillnader, ett avskaffande av den överklass som uteslutande bestäms av storleken på individens bankkonto, till fördel för den verkliga, medfödda klasskillnaden, som uteslutande bestäms av individens själsliga förmågor, och som alltså endast och allenast kan vara den naturliga. Alla andra klasskillnader är endast konstlade. Medan äkta klasskillnader aldrig kan framkalla verklig missunnsamhet eller avundsjuka, utlöser de konstlade klasskillnaderna alltid missunnsamhet och de efterföljande moment som leder till krig och ofred.

Men då kommunismens ädla principer således utgörs av "gemenskapens ande", som ju i själva verket är andan i kärleken till nästan, blir den ju här synlig som identisk med "kosmisk demokrati". Samma ädla principer ligger ju bakom de civiliserade ländernas "demokrati" som kärnidé eller "fast punkt". Det gäller här också förbättringen av alla människors ekonomiska villkor, allmänhetens samhörighet och den enskilde individens utveckling och förkovran till fördel för helhetens bästa. Demokratins kärnidé eller fasta punkt är precis densamma som "kommunismens". Men i den yttre manifestationen representerar "demokratin" liksom "kommunismen" några högst ofärdiga sidor eller användningen av några högst odemokratiska företeelser. Den moderna demokratin såväl som den moderna "kommunismen" är alltså behäftad med en rad företeelser eller områden, som varken är demokratiska eller "kommunistiska". Vad är det då för område hos demokratin som inte är demokratiskt? Det är uteslutande bankkontosystemet, den "falska affärsprincipen" eller den alltbehärskande penga- eller kapitalmakten i världen. Denna makt är ännu förhållandevis så stark, att den i själva verket behärskar regeringar såväl som enskilda individer, ja, den behärskar helt ländernas särskilda materiella öde.