När vi passerade vintersolståndet eller årets kortaste dag, passerade vi mörkrets kulmination eller det stadium då solen eller dagens ljuskälla är längst bort från våra breddgrader. Av denna passage finns det ingen jordisk människa som kan vara helt oberörd. Den liksom vänder vårt sinne och hela vår tankeinställning. Medan vi före vår passage av denna årets kortaste dag var inställda på ett ständigt tilltagande vintermörker, mot vilket vi måste skydda oss med hjälp av ett yttre konstgjort ljus och vad sinnet beträffar med ett inre själsligt ljus, så är vi nu efter denna passage inställda på själva ljuset. Vi vet nu att solen för varje dag kommer närmare och närmare för att till sist inhölja våra breddgrader i sommardagens strålande klarhet och kolorit. Vintersolståndet eller mörkrets kulmination har sålunda tänt en väldig hoppets stjärna i vårt sinne. Vi väntar på sommar och solljusa dagar. Eftersom denna passage av vintersolståndet är en orubbligt återkommande företeelse, varefter det lika orubbligt kommer en passage av ljusets kulmination eller sommarsolståndet, grundar sig detta vårt hopp sålunda inte på fantasi, utan på ett levande faktum. Vi har i rikt mått upplevt att vår passage av dessa solstånd endast är nattens och dagens kretslopp i ett ännu större format som betingar Bibelns ord: "Så länge jorden består, ska härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."

Men vad kan detta kretslopp nu berätta för den utvecklade eller intellektuellt begåvade människan? Vad kan det berätta för den sökande andliga forskaren? Att dagen kommer efter natten och att sommaren kommer efter vintern, det vet vi ju alla, ja, det vet till och med djuren. Annars skulle de ju inte till den grad förbereda sig på sommarens eller vinterns ankomst som fallet är. En del djur samlar förråd och går i ide, andra, till exempel flyttfåglarna, söker sig mot varmare trakter. Men därmed har Försynens mening eller syfte med dessa kretslopp inte fullbordats eller slutförts. Dessa kretslopp är inte till blott för att vi ska lära oss att underordna eller skydda oss mot dem. Det är riktigt att det är de som ger livet kolorit, skapar kontraster och mångfaldigar upplevelsemöjligheterna för de levande väsendena. Men det finns bakom allt detta ännu en särskilt stor upplevelse eller ett speciellt facit som Gudomen eller Försynen med hjälp av kretsloppsprincipen vill införa och levandegöra i det tänkande väsendets medvetande. Detta facit är tillkännagivandet av dess egen odödlighet och Gudomens evighet bakom kretsloppen.

Hur kan man då genom kretsloppen komma att uppleva eller se denna händelse? Ja, det första villkoret för en verkligt högre klarsyn av de dagliga och årliga fysiska företeelserna i naturen och livet i och omkring oss, är naturligtvis att kunna tänka absolut logiskt. Om man inte kan tänka logiskt, blir ju alla upplevelser endast till förmodanden, trosdogmer, fantasifoster, som ofta kan vara till hundra procent falska eller illusoriska. Mot detta falska tillstånd eller denna falska uppfattning av tillvaron finns endast den logiska tankeförmågan. I samma grad som man verkligen äger den, kan man inte bibringas illusioner eller bedras av falska föreställningar. Har man väl funnit eller upplevt naturens särskilda struktur och eviga lagar, vet man att allt ska passa in i denna struktur och dessa lagar. Om en analys eller berättelse, en dogm eller ett påstående inte passar in i nämnda struktur och lagar, vet man att dessa endast är mänskliga påfund, felaktiga föreställningar eller förmodanden, oberoende av om dessa föreställningar är hundraåriga traditioner eller vilken som helst annan maktfull position de än må ha fått i kulturen eller samhället. Varje kultur, tradition eller företeelse, som grundar sig på ett sådant ologiskt facit, ska förr eller senare komma till korta inför den natur eller det liv som den genom sitt falska facit eller fundament förnekar. Livet eller naturen rör sig i bestämda eviga banor efter lika bestämda eviga lagar. Allt som därför i livet eller naturen ges en härifrån avvikande riktning, kan inte följa med i den övriga naturens banor och kan inte uppfylla de eviga lagarna. Dess framträdande visar sig därför som mer och mer abnormt, för att till sist alls inte kunna finna rotfäste eller näring i det normala liv eller den normala natur varifrån det utgick. Det måste då som en växt, som ryckts upp ur den närande jorden och kastats i solen, vissna och gå under. Att tänka logiskt blir därför detsamma som att kunna tänka och utreda facit som är i fullständig kontakt med dessa naturens eviga banor och lagar. Och vi ska alltså i kraft av denna logiska förmåga titta något på vad som ligger dolt i den upplevelse som vi kallar årsskiftet eller nyår, och därmed tillägna oss ett facit som passar in på evigheten eller uttrycker de eviga lagar och banor som är livets orubbliga struktur.

Det har ju för länge sedan blivit ett faktum för oss att vintersolståndet är en avslutning på ett kretslopp och att ett nytt kretslopp därför efter detta solstånd tar sin början. Det nämnda solståndet markerar sålunda för oss ett kretsloppsskifte. Det är detta kretsloppsskifte som vi kallar "årsskiftet" eller "nyår". Ett sådant kretslopp, som alltså är detsamma som ett år, har den stora egendomligheten att det på ett litet överskådligt fysiskt område är uttryck för en av långt större dimensioner framträdande kosmisk princip. Denna princip känner man från mina analyser som "spiralkretsloppet". Men ett sådant kosmiskt spiralkretslopp är av så enorma dimensioner och dess existenstid av en så väldig tidrymd att det endast kan upplevas genom hundratusentals och åter hundratusentals liv. Att den vanliga jordiska människan inte anar att hon är i färd med att tillryggalägga ett sådant gigantiskt kretslopp, innan hon genom världsåterlösningen eller visdomens representanter blir uppmärksammad härpå, torde vara en självklarhet. Hon har ju inte kosmiskt medvetande, känner inte till sitt dolda övermedvetande eller sin eviga ande. Men trots denna själsliga oförmåga eller detta ännu ofärdiga tillstånd har dessa väsen ändå inte gjorts till styvbarn av Gudomen. Det är riktigt att de inte direkt kan se det väldiga kretslopp som de med sina serier av återfödslar och liv är i färd med att tillryggalägga, men Gudomen har ändå dragit en liten flik av slöjan åt sidan för denna deras väldiga kosmiska resa. Det som de därför blir vittne till där denna flik har dragits åt sidan, är att hela livet och tillvaron uteslutande framträder i form av kretslopp. De ser att ämnenas passager genom fasta, flytande och gasformiga tillstånd i själva verket endast kan förekomma som passager i kretslopp. Vad är dag och natt, sommar och vinter annat än tidskretsloppens passage genom evigheten? Vad är människornas näring, deras matsmältning, deras tillfredsställande av begär, annat än uppfyllelse av kretslopp? Ja, vad är deras fysiska kropps existenstid, dess passage genom barndom, ungdom, mogen ålder och ålderdom annat än passage av stadier i kretslopp? Det blir sålunda till ett orubbligt faktum att allt vad vi är i stånd att förnimma eller uppleva av livet endast kan vara identiskt med kretslopp.

Gudomen har alltså låtit denna alltbehärskande princip bli tillgänglig för våra sinnen. Men därmed har han ju gett oss en väldig kosmisk utsikt in i själva evigheten, över livets fundament. Genom tillgången till den fysiska åsynen av materiens underkastelse under kretslopp, har det rent fysiskt öppnats tillgång till att faktiskt se bortom vår nuvarande fysiska kropps existenstid, ja, till och med åsynen av vår odödlighet tonar fram som en strålande stjärna mitt i vårt fysiska livs andliga natt. Men detta kan alltså här, där väsendet ännu inte har passerat den stora födelsen och där det inte är invigt, endast låta sig göra med hjälp av "logik".

Det är alltså logiskt eller i kontakt med fakta att anta att materien eller ämnena normalt måste passera dessa kretslopps olika stadier. Vi kan därför räkna ut eller exakt bedöma ämnenas plats i kretsloppet. Vi vet med exakthet att en isbit är vatten på sitt förtätade stadium och att samma ämne befinner sig i frigjort eller gasformigt tillstånd i den luft vi andas in. Alla materier har sålunda sitt förtätade och porösa eller gasformiga och strålformiga (elektriska eller andliga) tillstånd. Men då kan det också endast vara logiskt att anta att vi själva i kraft av denna helt dominerande princip måste befinna oss på ett eller annat av dessa kretsloppets olika stadier. Eftersom vi vet att materia i kretsloppsbanan endast kan förvandlas i ordningsföljden fast, flytande, gasformigt och härifrån till strålformigt (elektriskt) tillstånd, kan vi rent av fysiskt se vilket stadium i kretsloppet som måste bli vårt nästa stadium. Eftersom alla vi jordiska människor nästan befinner oss på kretsloppets flytande stadium – vår kropp utgörs till 90 % av vatten – måste vårt nästa stadium bli "gasformigt" och åter nästa "strålformigt". Detta är alltså logiskt. Men det betyder inte att alla genast kommer att acceptera detta som sådant. Tvärtom torde många rent av stämpla en sådan analys som fantasi eller som rent struntprat, även om det i hela världsalltet inte finns något som helst varmed detta påstående verkligen eller absolut kan motiveras. Det logiska påståendet kommer av att logik är kärlek – kärlek utan logik är inte kärlek. Utvecklandet av kärlek i det dagliga livet är kontakten med spiralkretsloppets lagar. När alla utvecklar detta solsken mot vår nästa, har den gudomliga världen uppstått på jorden.