Sommaren och de ljusa nätterna har nu börjat sitt intåg. Naturen har vaknat till liv och omsluter de levande väsendena i sitt famntag. De levande väsendena, och därmed också människorna, bör så långt det är möjligt gå ut i naturen och lyssna på dess tal, som nu har fördubblats eller snarare mångfaldigats i form av alla den nordiska sommarens stora fröjder. Livet är som bekant ett evigt spiralkretslopp där varje spiral är uppdelad i fyra årstider. Därav utgör två, vintern respektive sommaren, var för sig kulminationen av mörker respektive ljus, medan de andra två, vår och höst, utgör två mellanliggande stadier eller tillvänjningsstadier till dessa båda kulminationsstadier. På så sätt är våren en tillvänjning till ljuset, till sommaren eller livets kulmination, medan hösten är en tillvänjning till mörkrets kulmination. Vi har nu gått igenom den fysiska vintern och kommit så långt in i våren att vi nu kan se sommaren hålla sitt intåg. Det har därför blivit skick och bruk att alla former av inomhusstudier, föreläsningar och skolundervisning i viss utsträckning ställs in och eleverna får sommarlov. Så är det också med studiet av den andliga vetenskapen eller livets eviga fakta. Men den andligt intresserade människan blir i verkligheten inte trött av sina studier. Hon skiftar bara sitt medvetande från den teoretiska undervisningen till den praktiska fysiska upplevelsen. Den andliga vetenskapens objekt är i verkligheten inte något abstrakt, något avlägset och ouppnåeligt, något som inte praktiskt kan iakttas och upplevas. Tvärtom, det är ju den dagliga upplevelsen av livet som i sin tur är en upplevelse av naturen, de levande väsendena, elementen, himmel och jord, ljus och mörker, kyla och värme, sorg och glädje. Den andliga vetenskapen är endast en praktisk vägledning för att upptäcka och förstå livets dagliga detaljers mission och placering i världsstrukturen. Den andliga vetenskapen kan i sig själv inte ge någon människa invigning eller kosmiskt medvetande. Detta tillstånd av fullkomlighet kan endast upplevas som ett resultat av självupplevelse. Så varje aspirant till invigning måste lära sig att uppleva livet som det är, och inte som illusioner och vidskepelser förespeglar det att vara. Därför måste invigningens aspiranter, förutom att sätta sig in i den andliga vetenskapens teoretiska grund och upplysningar, själva utforska denna grund och komma fram till de invigdas insikter i form av självupplevelse.

Då livets eviga struktur just är indelad i kretslopp och kretsloppen i årstider, och årstiderna är särskilda upplevelseformer av livet, måste lösningen på livets mysterium ligga i upplevelsen av dessa årstider. Här ser vi ju kulminationen av mörkret och kulminationen av ljuset och stadierna däremellan. Dessa kulminationsstadier och deras mellanliggande stadier är därför de huvudobjekt som den andliga forskaren är inriktad på, för de är själva livets struktur, är själva uppenbarelsen av livsupplevelsen på det fysiska planet. Inget liv kan uppenbaras utan att vara en detalj i en av kretsloppets fyra årstider. Detta gäller allt vi har att göra med. Det gäller vårt medvetande och tankesätt, vår karaktär och moraluppfattning, såväl som den yttre fysiska plats där vi uppehåller oss. Vi kan omöjligt befinna oss på någon plats utan att den måste utgöra vinter, vår, sommar eller höst. Detta gäller vår egen organism. Antingen måste denna utgöra barndom, ungdom, mogen ålder eller ålderdom. Det gäller också vår moraliska uppfattning, vårt sätt att tänka. Det måste också antingen utgöra vinterkyla, vår, sommar eller höst. Inget som helst kan uppenbaras utan dessa årstider eller livets särskilda kontrastavdelningar. När man då vet hur dessa kontrastavdelningar eller årstider påverkar våra sinnen och där för livet fram till kulmination i mentalt ljus eller mörker allt efter den årstid det är, blir det lätt att katalogisera alla levande väsens mission och plats i den eviga världsplanen. Där finns väsen som i särskild grad är organ för skapandet av vinter, det vill säga är organ för att skapa sorg och olycka, tortyr och lemlästning, sjukdom, död och undergång för andra väsen. Och det finns väsen som i högre eller lägre grad är organ för skapandet av den högsta, livgivande sommarupplevelsen, glädjen och lyckan, välbefinnandet och livslusten för sina medväsen av alla kategorier, liksom det naturligtvis finns väsen som utgör stadierna däremellan, så att de i viss grad är olycksbringande och i viss grad lyckobringande och på så sätt inte går att lita på.

Livets manifestationer kan således i verkligheten bara visa sig i fyra olika huvudkategorier. Det kan alltså bara existera vintermanifestationer, vårmanifestationer, sommarmanifestationer och höstmanifestationer. Då sommarens manifestationer är smekande, livgivande, lysande och värmande, ja, utgör höjdpunkten av själva livets kulmination av smekning, är den naturligtvis idealet för alla utvecklade människor här på jorden. Det är inte bara den fysiska sommaren i årets kretslopp, det är ju också i det mentala livskretsloppet. Här blir den mentala sommaren, dvs. förmågan att kunna manifestera ljus och värme till alla i sin omgivning och därmed själv leva i ljus och värme, det största moraliska och medvetandemässiga idealet. Människorna längtar alla efter en varaktig fred. De är trötta och utleda på all krigsatmosfär, som inte endast ger utslag i krig och rykten om krig mellan nationer och folk, men också utlöser krig och rykten om krig i form av strejker och lockouter, arbetslöshet, armod, förnedring, fattigdom, sjukdom, nöd och elände, förhållanden som i livskretsloppets egen placering eller katalogisering endast är vinteratmosfär, vinterkyla eller dödsbringande frost. Människan längtar efter högre ideal. Men varför då luta sig mot fantasier eller uppdiktade ideal som är mer eller mindre psykopatiska? Varför inte sätta sig in i naturens egen placering av den ena eller andra arten av manifestationer? Framtidens människor kommer till punkt och pricka att kunna placera varje manifestation eller skapelse just precis där den hör hemma, och därmed bli i stånd att skapa den sommar, det solsken och den värme som endast kan vara den högsta upplevelsen av livet.

I dag följer människorna några av mänsklig fantasi och falska föreställningar uppfunna ideal, utan någon som helst verklig värdering av eller kännedom om var i livskretsloppet de hör hemma. De ropar därför hurra och hyllar företeelser som just precis för dem ut i den vintersfär som de till varje pris vill undvika. Varför inte pröva nya ideal och se var de hör hemma i livskretsloppet? Vinterideal kan inte vara det rätta att praktisera för den som bara kan bli lycklig genom att uppleva livets sommarmanifestationer. Alla kulturmänniskor i världen är aspiranter till invigningen och har nu endast några få liv kvar till sin stora upplevelse, sin stora födelse in i livets strålvärld. Varför då inte fortast möjligt se till att lära sig förstå sommarårstidens lagar och manifestationer? Sommaren med dess fysiska prakt – dess solljus och värme, dess blomsterdofter och fågelsång, dess ljusa nätter och siluetters magi, dess strålande ramar om de älskandes kärlek – är den mentala invigningens eller kosmiska medvetandets symbol. Det är livets egen förkunnelse om livets mission, livets mål och dess kommande kulmination av glädje, ljus och salighet. Gå därför nu ut i sommarens solljusa dagar och fortsätt med er andliga inställning och forskning och vetgirighet och insup all dess värme och ljus. Lär er att förnimma den evige Faderns närvaro genom denna gudomliga uppenbarelse av himlen på jorden, så att ni genom denna uppenbarelse av livets högsta ljus endast kan sprida den underbara sommarsolvärmen och blomdoften in i alla hjärtan, in i medvetandets alla mörka hörn och dunkla mentala slamhålor och gyttjepölar, som många medväsen här på jorden är på väg att sjunka ner i. Där den invigde går fram över världen, upphör sorgens och olyckans tårar att rinna. Där strålar och tindrar den evige Faderns närhet. Där kommer livet helt och hållet att bada i ljuset och värmen från Guds egen eviga strålgloria.