Först vill jag gärna önska er allesammans riktigt hjärtligt välkomna till denna afton, och så vill jag framföra mitt innersta, djupaste och hjärtligaste tack för det intresse, den tillit och kärlek, som har visats mitt arbete. Jag har fått ett utomordentligt stort tack från er allesammans, men tacken tillkommer faktiskt inte mig. Det jag har förklarat, är eviga realiteter, som fanns till innan jag förklarade det. Jag har blott blivit ett redskap för att föra fram det till människorna. Jag bringar det också direkt från själva Kristus i kraft av några kosmiska upplevelser, som nu har gjort att jag också kan berätta vad det är som har hänt.

Vad är då "hjälparen, den helige ande"? – Det är en vetenskap som skulle ges till människorna. Vetenskapen är den helige ande. Ande är vetande, erfarenheter, upplevelser och fakta. Ande är med andra ord medvetande. Det skulle uppstå en vetenskap i världen, som skulle lära människorna det som Kristus inte kunde säga, då de inte kunde förstå det. Det blev bebådat till senare tider, och nu har dessa tider kommit.

Det är många människor som säger till mig: "Varför skall det vara så mycket mörker i världen? – Det kan då inte riktigt tyda på att det finns någon Gud". – Jo, det betyder just att det finns en Gud. Vi skall bort från detta med "djävulen", "helvete" osv. Det har berättats för en mänsklighet som inte hade intellektualitet eller intelligens för att kunna förstå. Det måste sägas som man säger till ett litet barn: "Om du inte är snäll, så kommer ryssen och tar dig!" – Så berättades det för människorna: "Om du inte är snäll, så kommer du till helvetet!" – Det lärde jag mig när jag gick och läste hos prästen. Han sade till och med att det lilla barn som inte blivit döpt, skulle komma rakt till helvetet. Han sade också att det alltid vilade en förbannelse över "oäkta barn". Men det har varit en god "förbannelse" över mig; det "oäkta" jag har, det har jag varit mycket tillfreds med. [Stort skratt].

De största orden i Bibeln är de ord, där man låter Gud säga: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika". Det är de viktigaste orden, och det är vad som sker i världen. Är inte världen i kolossal rörelse? – Vetenskapen säger ju att allting är vibrationer och rörelser. Men det är mycket lite vi kan se av det. Mycket ser ut som om det är fast materia, men om vi förstorade upp det skulle vi se att det var rörelser. Dessa rörelser visar sig vara logiska. Vi ser att hela världen är logiskt uppbyggd, och det visar att det finns ett skapande medvetande bakom det hela. Överallt är det skapelse, och vi ser att denna skapelse är ofantligt logisk och fullkomlig. Är inte våra ögon mycket fullkomliga? – Är inte vårt lungsystem mycket lysande och fullkomligt, när vi då själva inte ödelägger det? – Är det inte mycket logiskt att kloaken är placerad bakom rakt motsatt luktsinnet? – Det är logiskt överallt!

I Bibeln och genom profeterna har människorna fått berättat för sig, att de skulle låta bli att göra det onda. Men det var ju det de inte kunde. Mörkret skulle nämligen bli till självupplevt vetande, och det går åt många liv till det. Vad kan en människa lära sig under ett liv, när hon kan dö vid födelsen, när hon är två, fem, tio eller femtio år, när hon kan dö i alla åldrar? – Finns det inte människor som dör tidigt utan att ha blivit "frälsta", som det heter? – Hamnar de på sophögen? – Var hamnar de? – De får ju inte tid att lära sig att älska sin nästa. Men det visar ju bara att ett enstaka liv inte är mer än ett redskaps livstid. Våra fysiska kroppar är våra redskap.

Se, världen är ju deprimerande i dag, den har "baklänges logik", som jag kallar det. Vad är nu baklänges logik? – Jo, människorna gör stora, logiska planer och bygger t.ex. atomkraftverk, som senare visar sig vara mycket ödeläggande. Världsalltet existerar under en bestämd logik, och den skall allting nå fram till att vara i kontakt med. Denna logik är allkärleken. Men när man går den motsatta vägen och gör en lång logisk tankekedja som slutar med olyckor och lidanden för människorna, kallar jag det baklänges logik. Denna logik håller inte när den möter världslogiken; då är det som när tjuven eller mördaren blir upptäckt. Allting skall sluta i världslogiken, och det skall era liv också.

Ni är nu inne i ett jordiskt liv där ni inte har hela ert medvetande framme. Ni har endast just precis den del framme som skall utvecklas med hjälp av karman. Det är karma från tidigare liv, och det är nya saker ni skall lära i detta liv. Men det är ju en underbar uppehållsort på det andliga planet mellan liven. Det verkliga, stora gudomliga världsriket, som Kristus kallar "Guds rike", kommer människorna dock att nå först när de får kristusmedvetande eller blir kristusväsen. Det kommer att dröja många liv innan människorna uppnår kristusmedvetande, ty de skall nämligen i likhet med Kristus kunna låta sig korsfästas och be för sina fiender. Mitt i de lidanden som deras fiender har påfört dem, skall de kunna be för dessa fiender, och de skall inte blott göra detta, de skall av hjärtat känna: "Bara de kunde bli fria från att få straff". – Det var det som Kristus skulle visa på korset. Han visade det som nu skall bli den bärande kulturen. Nu börjar det en ny världskultur, alltså den kristna världskulturen. Grunden blev tillräckligt väl lagd med Kristi dogmer, men nu först kommer den på allvar.

Det kommer ett stort ragnarök, och det vill säga nu kommer vedergällningarna. Människorna skall komma att få se, att detta ragnarök ger en bekräftelse på den helige ande. Det skall visa att försvar är mänsklighetens största gissel. Människorna har trott att de kunde rädda sig med försvar, och de har tävlats om att göra försvaret så ondskefullt, så plågsamt, så djävulskt och så ödeläggande som möjligt. Det kan man inte förebrå dem, det är ju med i deras natur. Men det har blivit deras värsta gissel, och det skulle det bli. Nu har det kommit dithän, att det skall komma till en utlösning, ett ragnarök. Det har redan börjat med de förra världskrigen, och det kommer att fortsätta. Jag vet inte när det kommer, men jag har hela tiden haft den uppfattningen att det nog kanske skulle komma vid sekelskiftet, men det kan ju komma tidigare och det kan också komma senare. Då skall det komma att bli många våldsamma och starka utbrott och mycken utplåning. Men från det gudomliga medvetandet sätts det också igång mycket stora krafter för att hjälpa människorna.

Det kommer att bli till kosmisk och fysisk vetenskap, att man inte skall vara ond eller svartsjuk, att man inte skall döda, mörda eller föra krig. Man skall förlåta och förlåta och förlåta och förlåta. Men denna nya världskultur kan inte börja med att man säger: "Ni skall finna er i allting". – Det låter sig inte göras, även om det kommer att bli parollen i framtiden. Så småningom kommer människorna att sträva efter att lära sig att förlåta i stället för att försvara sig mot sina fiender. Det är den största övervinnelsen av allting, och då följer man världslogiken, då växer man även fram till att få makt och styrka.

Allkärleken är ett gudomligt tillstånd. Det är inte den kärlek som kommer till uttryck i parningsakten hos djuren och de ofärdiga människorna. Det är Guds uppenbarelse på de primitiva stadierna,⁴ ty hur skulle Gud annars uppenbara sig där?

Det kostar många kroppar att utvecklas, och ser vi inte just i dag hur många kroppar som blir ödelagda? – Skjuter man inte ned med stor rutin? – Läser vi inte i tidningarna om väldiga dråp, mord och avrättningar samt bomber som kastas ned bland människor på gator och gränder? – Det kostar många liv eller kroppar att utvecklas till att vara som "Guds avbild".

När människorna nu går igenom så många obehagliga saker och förfärliga liv, är det därför att det är deras karma. De skall igenom så mycket för att lära sig att förstå vad de skall göra, och vad de inte skall göra. Därför är det mycket gott att liven avbryts, så att människorna mellan liven får en underbar upplevelse inne på det andliga planet. På det andliga planet kan man inte utvecklas, ty där skall man inte arbeta för födan. Där kan man däremot underhålla sig med den begåvning och de erinringar man har. Där kan man framställa tingen i andlig materia, som lystrar till tanken. Det kan man inte på det fysiska planet; där måste man hyvla, såga, banka och slå för att skapa. Det man har lärt sig på det fysiska planet, kan man manifestera på det andliga planet.

Man behöver inte vara rädd för att dö. Även om många människor har gjort olika felaktiga saker, blir de nämligen mottagna av skyddsänglar i en förgårdstillvaro. De ser fortfarande sig själva med kroppen och det hela. De tror att de är fysiska, de vet inte att de är på det andliga planet. En del av dem är mycket ilskna: "Sköt er själva bara! – Vi skall nog klara det själva!" – Det är från detta plan man besätter människor på det vakna planet. Avlidna från detta förgårdsstadium kan besätta människor, som är alkoholister eller drogmissbrukare, som är abnorma eller sexuellt urspårade.

Efter hand som man utvecklas på det jordiska planet, kommer man in i högre och högre miljöer på det andliga planet när man dör. Till sist kommer man in på det slutgiltiga planet, där man har kosmiskt medvetande och inte längre behöver födas av kvinnor. Men redan dessförinnan börjar man komma till världen genom materialisation och försvinna genom dematerialisation. Den tiden är dock ännu ett stycke bort för människorna.⁷

I mina böcker har jag avskaffat begreppet "döden". Vi skall bort från allt detta med döden, för det är ingen mening med att vi har ett ord för något som inte existerar. Döden existerar ju inte. Det är bara fråga om en övergång från det fysiska arbetsplanet till det andliga planet.

Ni kan vara glada, det finns ingen död. Ni behöver inte vara rädda. Det kommer ett stort ragnarök, men där har ni tillgång till att sända era tankar till Gudomen. Ni har en väldig kraft i att sända era tankar till Gudomen, när det är något ni inte förstår eller gärna vill ha hjälp med.

Genom att använda atomkraften har världen kommit ut i något felaktigt, som måste rättas till av högre krafter. Man har sprängt atomkärnan, och det skulle man aldrig ha gjort. Då började man att sabotera jorden.⁹ – Då blev jorden faktiskt "mikrosjuk", alltså sjuk i sitt inre. Rent bortsett från de våldsamma explosioner, dråp och ödeläggelse av städer, visar det sig att de krafter, som man nu använder, är så våldsamma, förskräckliga, ödeläggande och dödsbringande. Det blir ett överflöd av ämnen som inte kan gå över i naturens kretslopp. Jorden är ju en levande organism, precis som vi. Allt det som är inne i oss, skall gå över i kretsloppet och bli till avföring, svett osv. Människorna har hejdat något, och den våldsamma strålningen från atomkraften strömmar ut.

Atomkraften är så kolossal, så gigantisk i förhållande till en människas kraft! – Denna kraft är en förmåga som ger liv och är helande och livgivande för klotet. Den är "makrokosmisk livskraft". Vi har något liknande inom oss, som jag kallar "mellankosmisk livskraft".¹⁰

Människorna bygger vidare och bygger alltfler atomkraftverk. De tror själva att de kan ordna det, men nu måste andliga väsen vara med om att hjälpa till. Människorna förstår inte att de kommer att få en ny kraft, som är analog med hjärtat eller pulsen. Vi får ju vår kraft från vårt hjärta. Vad är det som får hjärtat att slå? – Det är eld och köld. Därför har vi en temperatur på 37 grader. Det är i balansen mellan eld och köld det kan uppstå en kraft. Om man kan bringa eld och köld i en sådan harmonisk balans kan man göra en ny kraft. Det kan gå med is och vatten. Men det kan jag inte röja, och jag har själv heller inte studerat det. Men intuitivt har jag redan sett att den kan bli framtidens kraft. Varför skulle inte människorna också kunna finna den kraft som hjärtat har?

För närvarande är människorna alltså inne i ragnarök, även om det också är pauser utan krig. Vi bor på en härlig plats. Skandinaverna och deras grannar bor på världens bästa platser. Men även här kommer man självklart inte att helt kunna undgå verkningarna av krigen. De skall komma, och de kommer att göra världen internationell med en gemensam överhöghet. Världen har redan blivit mycket internationell genom människornas affärsvärld, genom export och import, och det är också Guds mening. Det är Guds plan att det skall bli en värld. Människorna kan gott streta emot, men det hjälper inte.

Människorna är mycket flitiga, de gör många övningar, yoga osv, för att få högre medvetande. Man må ju räkna med att det också är något av Gud, men det kan inte föra dem fram till kosmiskt medvetande. Det slutliga är så enkelt, det är nämligen detta att förlåta sin nästa. Det är den högsta och mest verkningsfulla formen av yoga som finns. Det för verkligen något med sig. Ni kan inte arbeta särskilt länge med det tillståndet utan att märka hur folk börjar älska er. Man skall få folk att älska en, att tycka om en. Det har jag gjort genom att jag alltid har tyckt om människor, också innan jag fick detta andliga medvetande.

Denna sak är inte byggd för att vara någon förening eller sekt. Det skall inte vara någon anslutning och heller inte något utträde. Det skall inte vara någon lag som säger: "Du skall göra så och så! Du får inte göra det och det." – Så är det inte, det är er egen sak. Sett på det sättet är det inte min sak, även om jag har skapat den eller varit i spetsen för den. Med Guds hjälp har jag gjort saken för er, och ni kan vara med eller låta bli, ni kan läsa böckerna om ni vill, eller ni kan låta bli. Har människor något som inspirerar dem mycket mer, kan de bara fortsätta med det. Och om de är i en sekt och känner att det är trevligt, så skall de bara vara kvar där. Det är liv nog. Det kan så vara, att det kommer en tid när de gärna vill över till något annat. Detta är inte något med att jaga, och inte något med att göra propaganda. Men kommer de och söker råd och vägledning, så skall man ju vara vänlig och hjälpa dem, det är ju klart.

Men som sagt, den snabbaste vägen eller den verkligt nyttiga och verkningsfulla vägen är att börja tänka över: "Finns det några människor, som jag inte kan tycka om? – Finns det några människor jag hyser agg till?" – Lär er då att tänka vänligt på dessa människor, och tänk också vänligt på dem som inte kan tycka om er. Vägen till det eviga ljuset går ju genom kärleken till dem som man inte kan tåla. Vi kan lätt hålla av dem som håller av oss. Men vi skall ju hålla av dem som inte kan tycka om oss. Därigenom upphör mörkret i världen. Man kan inte utrota allt det onda genom försvar och hämnd. När en man har begått ett mord, blir han halshuggen och dräpt av staten. Då har man begått två mord, och så är det hela vägen igenom. Man hämnas ett mord med mord, och så fortsätter det. Människorna skapar olyckor, och världen görs nu om till ett ragnarök. Nu är detta ragnarök så stort att man inte kan undgå att se, att försvaret är människornas största gissel och olycka, och därför kommer de att sätta i gång med att skapa en kristuskultur. Denna kultur kommer nu fram ur mörkret, där den varit under lång tid, fastän den redan fungerar kolossalt över hela världen. Men ni kan komma att uppleva och känna den, och ni kan få en väldig hjälp till detta genom att be till Gud. Även om ni inte tror på bönen, så be likväl. De som hör bönen är inte så småaktiga att de säger: "Kan du komma ned på knä inför den väldige Guden." – Nej, Gud är inte fåfäng. Gud är inte den slavfogde som en del människor tror. Det är heller inte av nåd vi skall uppnå förlåtelse eller frälsning. Vi skall själva utveckla vårt eget kosmiska medvetande. Man kan inte ge människorna ett sådant medvetande av nåd. Varför skulle man ge något av nåd? – Då skulle ju Gud ha slavar. Nej, det kommer sig av att förr i tiden var ju underklassen slavar, som var undergivna de stora matadorerna, som av nåd kunde befria dem från straff. Men det hör inte hemma i den moderna intellektuella, kristna världen.

Det är alltså detta jag just nu har kommit att säga lite om. Men det kommer i boken Det Tredje Testamente [Den Intellektualiserede Kristendom, Efterladte manuskripter, Borgen 2004]. – Ja, alla böckerna kommer att heta Tredje Testamentet, men i den nya boken kommer det alltså så stora analyser att jag har måst skriva, att jag inte är blind för att jag nu ställer er skepsis på ett så hårt prov, att det skulle kunna bli vägen till korsfästelse av mig, om Gud inte hade en annan plan med mig.¹¹ [Martinus blir rörd och berörd]. Men det har Gud. Det är så vist inrättat, att det finns inget som kan drabba mig. När mitt verk är färdigt, så är jag inte på detta plan. Jag är här likväl, jag är fortfarande bland er, men inte i synlig form. Jag kommer att vara lika mycket bland er, även om jag inte är i kroppen. Denna sak är överlämnad till mig, men inte enbart till mig, naturligtvis finns Kristus och andra kristusväsen i Guds primära medvetande bakom. Det är jag alltså medveten om.