Som jag tidigare har förklarat, har det i alla väsen som har blivit en jordisk människa, fötts ett "kristusbarn" i deras mentalitet, vilket alltså är detsamma som en kosmisk talangkärna för sant människomedvetande, vilken, när den är fullt utvecklad, låter människan framträda som "Guds avbild, honom lik". Denna talangkärna finns i ett helt latent tillstånd hos djuret och kan inte här komma till uttryck, då djuret lever under villkor som gör att det måste manifestera ett djuriskt medvetande för att kunna existera. Detsamma är inte riktigt fallet för människorna och i synnerhet inte för den avancerade, moderna jordiska människan. Därför är lagen för människan att hon, för att vara i kontakt med sin förutbestämmelse och i kontakt med det gudomliga syftet, i kraft av vilket hon är född på jorden, ska ge näring åt detta kristusbarn, denna gudomliga talang, som hon således har välsignats med. Det är denna talang, som är kristus- eller verklig människomentalitet, som har åstadkommit att människan har kunnat göra sig till herre över djuren och i en utomordentligt hög grad till herre över de fysiska elementen. För henne återstår då bara, för att bli lik Gud, att även kunna få makt över de psykiska elementen. Kristustalangen hos människan gör alltså detta väsen till ett växande psykiskt väsen, som på ett lika mäktigt sätt ska kunna laborera med de kosmiska eller psykiska krafterna, som det nu tränas i att kunna behärska atomerna eller de materiella ämnena.

Den verkliga människans slutliga bestämmelse är alltså att bli ett väsen, som liksom Gud skapar på ett fullkomligt sätt och inte, som djuret, dräper och mördar sina medvarelser. Genom att dräpa, mörda och lemlästa sin omgivning kommer människan i konflikt med den stora gudomliga talangen för människomedvetande, som kristusmedvetandet utgör i henne själv. Människan tål absolut inte att dräpa. I alla slags situationer som utlöser detta handlingssätt, lemlästar hon sin egen kosmiska mentalitet. Hon blir en Herodes, som försöker mörda kristusbarnet och inte förstår, att han därmed mördar sin egen kungavärdighet. Mänskovärdighet, kungavärdighet eller kristusmentalitet är exakt samma sak. Att ge näring åt, sköta om och vårda detta lilla kristusbarn i sitt eget inre, i sin egen mentalitet, är alltså det riktiga dagliga beteendet. Alla slags avvikelser från detta är ett motsvarande attentat mot det egna framträdandet som gudamänniska. Dessa avvikelser visar alltså på den lemlästade eller korsfäste Kristus i ens egen mentalitet. Det är dessa lemlästningar som vi känner till under begreppet olyckligt öde, sorger, alla möjliga slags sjukdomar eller alla slags disharmonier i vårt förhållande till andra människor. Det behöver inte betyda att dessa andra människor är i disharmoni med oss. Kristus var inte i disharmoni med sina bödlar eller korsfästare. Han visste, att de inte visste vad de gjorde. Därför kunde han säga: "Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör." Kom ihåg detta. Ni är endast i disharmoni med er själva eller ert kristusväsen i de situationer där ni förföljer andra väsen, helt oberoende av vad som än motiverar er förföljelse av dessa andra väsen, helt oberoende av hur dessa väsen än uppför sig mot er. De kan i alla fall inte uppföra sig värre mot er, än det sätt på vilket Kristus bödlar uppförde sig mot honom, och ändå förstod han dem och förlät dem. Vad man än tycker och hur mycket man än vill protestera, kommer man absolut aldrig någonsin runt det faktum, att man korsfäster sig själv genom att förfölja och korsfästa andra. Och lika säkert är det, att alla sjuka människor, alla som måste ligga på sjukhus, alla som går runt som invalider, alla som svälter och fryser, kort sagt alla som har ett olyckligt öde, upplever verkningarna av korsfästelsen av kristusväsendet inom sig själva.

Om vi andra nu dömer dessa människor och säger att detta har de själva orsakat, och om vi på alla sätt visar en mycket känslolös inställning med bristande förståelse och ringaktning, då korsfäster vi Kristus i vårt eget inre. Då förstår vi alltså inte, som Kristus gjorde på sin tid, att de inte visste vad de gjorde. Därför kommer det aldrig att finnas någon som helst situation, där vi har rätt att förfölja och ringakta våra medväsen, oavsett vad de har gjort. Ju större djuriskt medvetande de manifesterar, desto mer blir det ett faktum att dessa väsens kristusmedvetande ännu är ett barnamedvetande. Och säger Kristus inte också här: "Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de." Nu kanske ni säger att man väl inte kan låta folk styra och ställa som de har lust till. Då skulle ju ingenting fungera här i världen. Men tro inte att det blir kaos i världen, därför att ni med hela ert medvetande blir ett väsen som förstår den verkliga kärnan i situationen och därför förstår och förlåter. Tro inte att bara för att just ni blir vegetarian, så kommer alla andra människor att bli vegetarianer med detsamma och gör slaktarna arbetslösa. Tro inte att för att ni inte vill straffa en människa, så kommer alla andra att tänka likadant, så att det inte längre finns någon myndighet eller något rättsväsen. Det kommer fortfarande att existera, så länge det över huvud taget finns användning för det, den myndigheten finns ju till för att hjälpa människor med att inte behöva försvara sig själva mot brutala, djuriska beteenden. Den kan dock inte beskydda er mot att bli dräpta, om detta är oupplösligt knutet till er utveckling och ert öde. Den kan inte skydda er i någon som helst situation där ni själva korsfäster Kristus i er själva, alltså förföljer andra människor. Nej, ni kan mycket väl säga till er själva: "Hädanefter kommer jag inte i någon som helst situation vara med om att mörda, dräpa och lemlästa". Detta gäller såväl på det psykiska som på det fysiska planet.

Nu kanske ni tänker om er själva, att ni ju verkligen har kommit långt när det gäller att vårda och sköta om ert kristusbarn. Men är det verkligen så? Är det inte så som världsåterlösaren en gång har sagt: "Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller"? Jag ska till sist nämna ett område, som i verkligheten är ett av de allra svåraste att bli av med och därför också ett av de mest skadliga för kristusbarnet hos dessa människor. Det är häleriet. Ni känner i regel endast till häleri som detta att köpa stöldgods av en tjuv, alltså detta att köpa saker som uppenbart är stulna eller rövade från en annan människa. Men detta att köpa stöldgods är ju således ett uttryck för samma mentalitet som den som har begått stölden. Man kanske kan säga att hälaren är försiktigare, räddare för att bli upptäckt, än tjuven. Han törs inte själv stjäla sakerna, men vill gärna i smyg och i all hemlighet sälja varorna till andra, vare sig det sker i hans butik eller genom att sälja direkt på gatan eller på arbetsplatser. Om det upptäcks, får hälaren också sitt straff, på samma sätt som tjuven. Men det är inte bara vid direkta stölder som man kan vara en hälare, alltså en hantlangare när det gäller att lemlästa eller korsfästa andra människor. Ett område, där oändligt många människor dagligen mördar, dräper och lemlästar, är med sin talförmåga. Ordet är det sista mordvapnet som människorna kommer att göra sig av med. Jag har erfarenhet av att till synes mycket trevliga människor, människor, som är mycket andligt intresserade, ja, som sitter med tårar i ögonen när de går på ett andligt föredrag, inte desto mindre fortfarande är betydande mördare och dräpare med sina ord. Sådana väsen kan i vissa situationer få många andra människor, som annars var på god väg att utveckla, sköta om och vårda kristusmedvetandet hos sig själva, att sabotera sitt sätt att vara. Att föra vidare nedvärderande och uppenbart komprometterande nyheter om andra människor är att mörda. Det är en korsfästelse av Kristus, inte endast i er själva, utan ni får också de åhörare som inte är tillräckligt stabila, att sabotera sitt kristusmedvetande. Tänk, hur mycket sabotage som sker av kristusmentaliteten på grund av det mentala häleriet. Några människor går till en religiös eller andlig rörelse, till denna rörelses föredrag, och blir i högsta grad stimulerade till att utveckla sin kristusmentalitet. Men så finns det några inom rörelsen, som på ett eller annat sätt har fångat upp några ord som kommer från missnöjda eller konkurrerande andliga rörelser, som de, på grund av att de själva på ett eller annat sätt har blivit kränkta eller anser sig vara förorättade, till den grad förstorar upp och för vidare till den eller de människor som alltså är inne på en god väg. Bland dessa kommer det alltid att finnas några, som inte är tillräckligt stabila, som lyssnar mycket intresserat på skvallret och förtalet och känner antipati eller vrede mot den sak som annars har betytt allt för dem. Och då kommer de utan tvivel inte längre att gå på föredrag eller läsa böcker från denna rörelse eller dess upphov. Och då har de påbörjat korsfästelsen av sin egen kristusmentalitet. Och vi ser här hur Jesus får rätt: "Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller."

Det är inte alltid som det mentala häleriet, från upphovets sida, är menat som något ont, det är mycket ofta snarare tanklöshet som gör att de berättar nyheten för människor som de tror inte kommer att föra den vidare. Och även om en sådan sensationell nyhet åtföljs av uppmaningen att absolut inte berätta något för andra, så kan man vara övertygad om att detta inte stoppar nyheten, utan det blir endast en tom fras som ledsagar nyheten. Det finns hos människor ett begär efter att bli mittpunkten i en församling, ja, närmare bestämt att bli den som alla talar om, och då är en sådan nyhet ett alldeles utmärkt medel. Och för att skapa en speciell effekt kommer det att läggas till lite vad gäller ord och miner, så att åhörarna verkligen ska bli chockerade. Och om den aktuella mentala hälaren har något emot objektet för skvallret eller nyheten, kan man vara övertygad om att mordvapnet (orden) blir utomordentligt skarpt, så att det verkligen kan utvidga det dräpande eller lemlästande såret. Det finns människor som har tränat upp förmågan att förtala till en talang, så att de permanent ljuger och till sist inte kan hålla reda på vad de själva har tillagt till skvallret, och vad de själva har hört berättas. Och på detta stadium har väsendet alltså blivit psykopat, har blivit en patologisk lögnare. Urspårningen är komplett. Det kommer då att behöva genomgå mycket besvärliga avvänjningsperioder i en kommande epok, antingen i det nuvarande eller i det kommande livet. Sådana väsen har alltså utvecklat ett djävulsmedvetande. De lönnmördar alla som inte står på deras sida. Därför är lusten att baktala lika farlig för hälsan som alkohol och andra liknande laster, ja, ännu värre, eftersom den är osynlig. Man kan inte nog inpränta hos den människa, som arbetar på att ta hand om och vårda sitt kristusbarn, att inte lyssna på skvaller, för då finns det ingenting att föra vidare, och då hamnar man inte i urspårningar. Det är inte så konstigt att världsåterlösaren manade till att låta vårt tal stanna vid ett ja, ja och nej, nej. Allt utöver detta är av ondo.

Det mentala häleriet är vår tids mest smittsamma sjukdom. Vi ser hur enormt utbredd den är, ja, den är till och med auktoriserad. Tror man att tidningars och tidskrifters komprometterande sensationer och nyheter är kontrollerade, så att det inte här föreligger en viss grad av korsfästelse eller förföljelse av sensationernas objekt? Varför ska kända personers privata brev offentliggöras? Så länge människor önskar snoka i andra människors intima förhållanden, kommer sådana sensationer att vara en mycket lukrativ handelsvara. Borde man inte avbeställa eller hålla sig borta från tidningar och böcker som är ämnade att vara lockande läsning för sensationshungriga och belackare? Är det inte detta som tidningarnas reklamblad är till för att visa? Låter det inte i regel så här: Den ena eller den andra kända personen är fängslad eller har på annat sätt hamnat i en komprometterande situation? Tror man att tidningarnas tal är ja, ja och nej, nej? I alla situationer där de publicerar nedsättande nyheter om andra människor, är de korsfästelseinstitutioner som det är bäst att inte vara hälare åt. Jag menar inte att man inte ska prenumerera på tidningar, utan jag menar att man måste sortera ämnena som man läser, så att man inte smittas och blir en hälare som för sådana lemlästande nyheter vidare. Det är inte det som går in i medvetandet som är farligt, det är det som utgår från munnen som kan vara orent och dräpande. Det står naturligtvis också mycket fint i tidningarna, och man ska inte kasta ut barnet med badvattnet.

De allra flesta människor är således, i kraft av sin okontrollerade och andra människors nedsättande ordsvada, så att säga tungt beväpnade mördare. Som mördare, antingen det nu är mentalt eller fysiskt, är man inte någon god skötare av sitt eget kristusbarn eller sitt inre gudasonliga väsen. Den som vill ha ett sunt uppväxande kristusbarn eller en sund kristusmentalitet, måste således göra Kristus ord på korset till sitt livsmotto i alla de situationer, där han känner sig korsfäst av andra: "Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör." Detta är uteslutande den absolut enda vägen till den stora födelsen, till kosmiskt medvetande, till att bli ett med Gud och således själv bli livets och dödens herre, människan som Guds avbild.