Den jordiska människan är ett så kallat fysiskt väsen och upplever en fysisk tillvaro, dvs. en tillvaro där hon får jonglera med den fysiska materien i alla möjliga fasta, flytande och gasformiga tillstånd. Även strålformig materia spelar i vår tid en alltmer dominerande roll i människans dagliga liv i form av många variationer av elektromagnetiska krafter, med hjälp av vilka människan kan påverka de fysiska materierna och frambringa särskilda former av energiutveckling, som har stor betydelse i det praktiska livet. Såväl drivkraft som ljus, ljud och värme kan människorna frambringa på teknisk väg, och de har blivit så vana vid dessa företeelser, att de alls inte ägnar en tanke åt vad det egentligen är för något som de arbetar med. Det är bara elektricitet, men vad är elektricitet? Ingen professor kan svara på denna fråga. Detta sägs inte för att förringa den som forskar i den fysiska materien, det är tvärtom helt naturligt, att fysiska forskare inte kan säga vad elektricitet är. Elektriciteten hör nämligen hemma i gränsområdet mellan den fysiska och den andliga världen, av vilka de fysiska forskarna endast erkänner den fysiska världen, därför att de där kan få fram "bevis" genom att väga, mäta, bedöma hastigheter, volym, våglängder osv., och det kan de inte, då det gäller att förstå den andliga världen. Därför säger man helt enkelt, att den inte existerar.

Även om den fysiska vetenskapen har stor auktoritet och är en väsentlig orsak till den starkt materialistiska inställning som präglar vår tids människor här i västerlandet, finns det dock många människor som varken kan eller vill släppa tanken på att det bakom den fysiska världen finns en andlig värld. Kan en människa existera och uppleva utan en fysisk organism? Det är en av den allvarligt tänkande människans allra största önskningar att få svar på denna fråga. För att förstå, att denna fråga måste besvaras jakande, måste man först och främst lära känna den form av tillvaro och upplevelse, som äger rum med hjälp av den fysiska organismen. Börjar man förstå de universella lagar och principer som ligger bakom vår fysiska tillvaro, kommer man också att börja kunna förstå den tillvaro som inte ger sig till känna genom fysisk materia.

Vad är då den fysiska tillvaron? Den fysiska tillvaron är en andlig upplevelse av jagets seger över den fasta materien. Men för att jaget skall kunna övervinna den fasta materien, måste det finnas en annan materia, med vars hjälp det kan binda och behärska denna fysiska materia. En sådan materia finns, men människorna upplever den till den grad utifrån vanefunktion, att de alls inte räknar med den sådan den i verkligheten är. Detta gör naturligtvis, att det oundgängligen måste bli en gåta för dem hur det levande väsendets livsupplevelse äger rum. Den materia som alltså är mellanledet mellan det levande väsendets jag och den yttre fasta materien är bara något så alldagligt som det material som utgör det levande väsendets medvetande. Det är individens tankemateria.

Den enskilda individen behärskar sin tankemateria dels genom automatfunktion, dels genom vaken dagsmedveten viljeföring. Denna tankemateria utgör universums allmänna materia i dess fjärde tillstånd, det strålformiga. Det är alltså ett tillstånd som motsvarar elektriciteten, radiovågor, kosmiska strålar etc. Liksom dessa materier kan gå igenom fasta kroppar, så kan också det levande väsendets viljeenergi och tankemateria tränga igenom universums tre andra materietillstånd, det fasta, det flytande och det gasformiga. Därför lämpar sig denna materieart som mellanled mellan jaget och dess jonglerande med de fysiska materierna. Det kan i universum inte i något som helst fall finnas någon form av fysisk materia, som inte är "otät", då det gäller andlig eller strålformig materia. Ande kan genomtränga alla andra materier, till och med de tätaste fysiska granitblock eller de hårdaste diamanter kan genomträngas av tanke eller medvetande. Och detta är vid närmare eftertanke inte så märkligt. Den fysiska vetenskapen har för länge sedan konstaterat, att även de mest fasta eller hårdaste materier består av små partiklar, mellan vilka det är ett i förhållande till partiklarnas storlek oerhört stort mellanrum. I detta mellanrum sker en utlösning av positiv och negativ kraft eller energiutveckling. Denna kraft är inte synlig, endast dess verkningar kan bli det: den är tankekraft utlöst av en osynlig vilja bakom vilken det finns ett osynligt jag.

De små partiklar som den fysiska materien består av har ni redan genom den fysiska forskningen lärt känna under namn som atomer, elektroner, protoner etc. Den fysiska vetenskapen kan endast erkänna dessa partiklar som fysiska, liksom den endast erkänner den fysiska sidan av människan. Sedda i ett kosmiskt perspektiv har dessa så kallade partiklar emellertid också en andlig eller strålformig karaktär. De utstrålar och mottar energi, de är levande väsen, vart och ett med sitt medvetande och sin viljekraft och alltså i princip likt den jordiska människan. Vänder vi vår tanke åt andra hållet, alltså inte inåt i materien, utan utåt i universum, möter vi vår egen jord, som tillsammans med andra planeter kretsar kring det kraft-, ljus- och värmecentrum vi kallar solen. Är det inte ett faktum, att vi i detta förhållande blir vittne till en osynlig kraft, vars verkningar är många gånger starkare än de fysiska krafterna? Vår egen jord har i årmiljoner cirklat fram i världsrymden med en för oss ofattbar fart. För denna kraft måste allt fysiskt på jorden böja sig. Miljoner och åter miljoner ton granit, vatten och luft bärs ständigt med en kolossal precision genom rymden av osynliga krafter, samtidigt som dessa krafter är orsak till stora förändringar både i jordens inre och på dess yta. Och ändå är vår jord blott en dvärg i förhållande till andra fysiska klot i universum, och vår sol är inte heller av någon imponerande storlek i förhållande till många andra solar, som utstrålar energi mot kringkretsande kalla planeter, som genom den tillsända energin omskapas till beboeliga världar, där ännu fler osynliga krafter kommer i arbete och binder materien i särskilda kombinationer, vilka framträder som vegetabiliska och animaliska organismer, som är "besatta" av andliga krafter, vilket vill säga, som är redskap för andliga väsens upplevelse av fysisk materia.

Både jordklotet och solsystemet är levande väsen, dvs. andliga kraftcentra, som med hjälp av strålformig materia drar till sig och uppbygger åt sig organismer av fysiska materiekombinationer. Det är alltså inte endast människorna det rör sig om, då man skall besvara frågan om levande väsen kan existera utan en fysisk organism. Det gäller i lika hög grad väsen i mikro- och makrokosmos, mikrober, stjärnor och vintergator. Överallt är det en andlig kraft som genomtränger och "besätter" den fysiska materien, och kraften måste naturligtvis finnas innan materiekombinationen äger rum, förmågan till logisk uppbyggnad måste finnas, innan den i alla detaljer geniala fysiska organismen frambringas. Vem är geniet som har byggt upp jordklotet? Det är det levande väsen som också var en andlig realitet, innan den fysiska jorden förtätades av kosmiska nebulosor, och som vi måste kalla jordklotsväsendet. Denna geniala organismuppbyggnad har endast kunnat äga rum genom jordklotsväsendets samarbete med andra levande väsen, som också besatt en brinnande längtan efter att bygga upp organismer i fysisk materia för att därigenom kunna uppleva en fysisk värld. Bland dessa andra väsen, som i förhållande till jordklotsväsendets medvetande utgjorde ett mikrokosmos och alltjämt gör det, var och är de jordiska människorna, som är de högst utvecklade fysiska cellerna i jordklotets fysiska organism. På samma sätt som cellerna i en jordisk människas organism byts ut många gånger under tiden från avlelsen till döden, utbyts cellerna också i jordklotsväsendets organism mängder av gånger i detta väsens nuvarande inkarnation, som i förhållande till människans uppfattning av begreppet tid sträcker sig över miljoner och åter miljoner år.

Liksom jordklotsväsendet med sin förmåga att uppbygga en organism och med sin strålformiga tankemateria existerade innan jordklotet blev till, existerar både vi och våra celler med vår skaparförmåga respektive tankemateria, innan våra organismer skapas. Cellernas kretslopp i vår organism och vår födelse och död inom jordklotsväsendets fysiska organism är i princip helt detsamma. Både mikrober, växtväsen, djur, människor, klot, sol- och vintergatssystem finns som andliga väsen, som jonglerar med andlig materia, innan de inkarnerar i eller "besätter" fysisk materia med hjälp av den andliga strålformiga materien, och de finns också efter sin så kallade död, som ingen död är, utan blott jagets tillbakadragande av sin medvetenhets- eller tankemateria från den fysiska materien. Vilken värld lever väsendena då i, innan de föds och då de dör? I en tankevärld, och om den tankevärlden inte fanns, skulle det överhuvudtaget inte finnas någon fysisk värld med logiska materiekombinationer, med former och färger. Varken kristallernas vackra struktur eller blommornas och trädens underbara konstruktion, varken djurens eller människornas geniala organismskapelse skulle kunna finnas utan att först ha planerats och tänkts ut i andlig materia. Det jättestora ekträdet finns osynligt i det lilla ekollonet, och den människa som skall födas arbetar som en osynlig realitet med uppbyggnaden av sin organism i moderlivet strax efter avlelsen.

Betyder då detta, att väsendet som föds tänker: nu skall jag göra ett skelett, nu skall jag göra ögon, hjärta, lungor osv? Nej, det betyder det inte. Som nämndes i början av föredraget behärskar den enskilda individen sin tankemateria dels genom automatfunktion, dels genom vaken dagsmedveten viljeföring. Vid inkarnationen är det automatfunktionen som verkar. En jordisk människa har fötts så många gånger, att hon har utvecklat en förmåga att manifestera denna process utanför sin dagsmedvetna viljeföring. Detta är inte något ovanligt, tvärtom, automatfunktioner som är lika nyttiga och logiska som om de leddes av vilja och förstånd kan vi uppleva en hel serie av i vår nuvarande fysiska organism jämsides med de dagsmedvetna viljefunktionerna. Det är besättelseenergier som är bundna i en ständig upprepningsprocess. De är på sätt och vis som ett urverk som dragits upp och som kan fortsätta att gå så länge det dras upp. "Drivfjädern" i dessa automatfunktioner är identisk med det ni i mina kosmiska analyser lärt känna som en "talangkärna". Dessa talangkärnor uppstår överallt, där individen gång på gång skall upprepa sina manifestationer. Ni vet alla, att sådana manifestationer blir till en vana, som så småningom kan bli så stark, att man inte behöver något vaket dagsmedvetande med i utlösandet av den. Detta betyder, att ni fått ett självständigt centrum för denna talangkärna i hjärnan och nervsystemet. Men det är naturligtvis inte endast i den fysiska organismen som dessa centra finns, de är "fjärrstyrda" i den meningen, att det bakom varje fysisk talangkärna finns en talangkärna som består av andlig materia. Därför förlorar det levande väsendet inte sina anlag och talanger vid döden, de är inte fysiska, utan andliga realiteter förbundna med väsendets tankevärld.

Alla talangkärnor har sin rot i det översinnliga organ i det levande väsendets övermedvetande, som jag i mina kosmiska analyser kallar "ödeselementet". Utifrån ödeselementet, som är individens "talangmagasin", där anlag och talanger, som utvecklats under årmiljoner, finns upplagrade liksom också spirande anlag inom nya intresseområden, besätter individen både den andliga och den fysiska materien med sin viljekraft. Han uppbygger, vidmakthåller, nedbryter och uppbygger på nytt såväl andliga som fysiska organismer i samarbete med andra levande väsen i makro- och mikrokosmos på ett sådant sätt, att de levande väsendena utgör universum respektive byggmaterial för varandra. Själva det levande väsendet existerar alltså inte i, men utanför materien. Det skapar och upplever genom den. Vi är alla osynliga väsen och kan uppleva varandra endast genom de verkningar vi skapar i andlig och fysisk materia. Om inte det levande väsendet fanns utanför materien, skulle det aldrig kunna "födas" eller "dö", det skulle inte kunna vakna eller falla i sömn, det skulle inte kunna säga "jag" och "det".