M0130: Domens dag

M0130

Domens dag

av Martinus

12.1 Domens dag är en föråldrad och döende världsuppfattnings sista krampryckning

Vi lever i en tid då världsutvecklingen har en mycket allvarlig tendens. Resterna av tidigare primitiva moralbegrepp som stimulerar eller främjar tvångsstyre, nationell maktutövning, erövringslust, militarism och paradglitter etc. är starkt inne i en renässans. Det är naturligtvis självklart att detta medeltida enväldessystem med sin totala brist på självrannsakan ger utmärkt utlopp för utvecklandet av despotiska makthavares primitiva medvetandetendenser. Vem vågar trotsa dödsstraffen genom att säga emot "envåldshärskarna"?

Vi ser därför också att primitiva medvetandetendenser: intolerans, rashat, religionsförföljelse, fängelse eller dödsstraff för alla "icke auktoriserade" meningar eller uppfattningar i stor utsträckning vinner terräng och rent av har funnit en fristad inom de diktatoriska maktzonerna, där de betraktas som idealism.

Det är klart att med sådana maktfaktorers utbredning i världen kommer allt arbete för internationell folklig fred och förståelse, all demokratisk strävan mot en gemensam folkens domstol och en internationell högsta rätt utrustad med myndighet och makt att bannlysa den anarkism i vilken alla nationer ännu befinner sig eller hotas av, att stagnera, samtidigt som mänskligheten utarmas under ett upprustningsvanvett som aldrig förr. Sjukdom, demoralisering, revolution, mord, självmord, dråp och lemlästning, efterblivenhet, psykisk sjukdom, medellöshet och livsleda är alla faktorer som i särskild grad präglar stora delar av 1900-talets mänsklighet. Och det gör inte saken bättre att den ovannämnda uppblomstringen av de tidigare primitiva krafterna koncentrerar sig till det så högt lovprisade, kulturellt utvecklade Europa, och alltså i närheten av världskulturens hjärtregioner söker kasta sina dödsbringande dunster av olika slag över den övriga världen. Förvisso är de nämnda krafterna enligt den högsta ockulta analysen så utlevda och föråldrade i jordens zoner att de aldrig mer helt kommer att behärska världen. Men det hindrar inte, som sagt, att de just för närvarande är inne i en ny uppblomstring. Denna uppblomstring kommer alltså att forma sig som en föråldrad och döende världsuppfattnings sista krampryckning, ett medvetandeskikt med djuriska och dräpande traditioner. Den kommer att bli djurrikets dödskamp i den jordmänskliga medvetandezonen. Vi är i färd med att uppleva "domedagen" eller början till "världens ände". Vi lever i "den yttersta tiden".

12.2 Jesu uttalande om domens dag, världens ände och den yttersta tiden

Vad är "domens dag", "världens ände" eller "den yttersta tiden"? Ja, svaret på detta står att finna i Jesu uttalande, där han säger:

"När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron.

Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna.

Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster.

Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: 'Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse.

Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.'

Då kommer de rättfärdiga att fråga: 'Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka?

När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder?

Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?'

Kungen skall svara dem: 'Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.'

Sedan skall han säga till dem som står till vänster: 'Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar.

Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.'

Då kommer också de att fråga: 'Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?'

Då skall han svara dem: 'Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.'

Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv" (Matt. 25:31–53).

12.3 "Domens dag" är "visdomens" dag

Här har vi alltså ett kosmiskt väsens uttalande om "domedagen". Att detta uttalande har en bokstavsform som passar för den enfaldige, och en andlig form eller sanningssida dold bakom bokstavsformen som är synlig för och i harmoni med den högintellektuelle, ska jag i det följande försöka visa läsarna.

Vad är "människosonens härlighet"? "Människosonens härlighet" kan endast vara "människosonens" fullkomliga mentalitet eller medvetande och det på detta baserade motsvarande fullkomliga eller färdiga sättet att vara, vilket som bekant gjorde honom till "ett med Fadern". En större "härlighet" kan väl inte tänkas? Blir inte varje annan form av härlighet i jämförelse med denna blott ett slags "guld" och "glitter", anpassat för att tillfredsställa vanlig jordmänsklig fåfänga och äregirighet?

Den förstnämnda härligheten utgör alltså det fundamentala i "domedagens" manifestation. Men denna härlighet i form av Jesu väsen är i sin tur detsamma som "den heliga anden". När Jesu väsen, mentalitet eller "den heliga anden" åter visar sig på jorden, kommer alltså "alla folk" att uppmärksamma det.

Men eftersom detta väsen är uppenbarandet av det högsta vetandet, det vill säga den högsta kunskapen om själva livet och dess mening, blir uppenbarandet av denna ande i världen således i själva verket ett avslöjande av varje människas harmoni eller disharmoni med livets lagar. Det blir tydligt vilka som är i kontakt med livet och vilka som är i disharmoni med det. Det uppstår således två grupper av människor i världen. "Den heliga anden" skiljer verkligen "fåren" från "getterna". Den blir alltså en "dom" över människorna. Men den är inte någon "straffdom". Den är endast ett påvisande, en gudomlig analys av människorna och deras öden, deras besvärligheter och deras lyckokänslor. Den "dömer" inte människorna till "evigt straff" eller "evigt liv". Den är endast en upplysning om vilka som går till "evigt straff" och vilka som går till "evigt liv". Som "dom" betraktad utgör den enbart en intellektuell förklaring av vem som är vem och kan således endast utgöra – "visdomen". Denna "dom" utgör enligt Livets Bog kulminerande kärlek. "Domens dag" är således "visdomens" dag, vilket alltså i sin tur indirekt betyder "kärlekens dag".

12.4 Under domens dag kommer lidandet eller mörkret att vara i väldig kulmination samtidigt som ljuset också kommer att framträda starkt koncentrerat

Det som "dömer" människorna på "domens dag" är således uteslutande deras egna gärningar. Visdomen säger ju: "Vad människan sår får hon också skörda." Om någon får uppleva smärtor och obehagligheter, är ju dessa identiska med sådant som de redan har dömt sig själva till genom att tidigare med sitt uppträdande mot omgivningen ha "sått" detta, liksom det behagliga eller "goda" har blivit till på samma sätt.

Bibeln uttrycker på så vis att det ska komma en tid då denna "skörd" i särskild grad kommer att koncentreras, vilket i detta fall vill säga: äga rum under en betydligt kortare tidsrymd än som annars brukar vara fallet. Det innebär alltså en tidsperiod då lidandena eller mörkret är under väldig utveckling, samtidigt som ljuset likaså kommer att ha ett starkt koncentrerat framträdande.

Som tidigare nämnts, är detta starka ljus Kristi "återkomst". Denna återkomst är alltså, som vi redan har påpekat, uppenbarandet av "Hjälparen, den heliga anden", vilken ska bringa människorna den högsta visdomen, som Kristi "första ankomst" inte kunde ge människorna på grund av deras ännu primitiva tillstånd. Att detta ljus måste komma vid en tidpunkt då den mentala himlen är full av moln, är naturligtvis självklart. Vad skulle annars skingra "molnen"? Det är ju alltid solen, ljus- och värmekällan, som får atmosfären att klarna upp. Och det är ju också till detta som uttrycket: "Och man skall få se Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet" måste hänföras, om det skall bli mening i det.

Kristi "återkomst" blir således mer på "molnen" än hans "första ankomst", som blev en rent fysisk, kroppslig demonstration i form av korsfästelsen. Denna "första ankomst" var en "domedag" i miniatyr. Den var en praktisk demonstration av "domedagens" intåg i den enskilda människans medvetande. Den var en uppvisning av hur den utvecklade människan tar emot "domedagen" eller lidandena och genom dem når "uppståndelsen" eller fullkomligheten. Den var anvisningen på hur den jordiska människan bör ta emot "domedagen", när den vid Kristi "återkomst" riktas mot hela mänskligheten. "Domens dag" är mänsklighetens vandring till Golgata. Endast genom den "blodiga ångestens svett" från "Getsemane" blir människorna mottagliga för ljuset, för "uppståndelsen".

12.5 Djurrikets dödskamp i jordmänsklighetens mentalitet

Bibelns enkla och klara ord om "domens dag" förebådar således inte en realitet som i bokstavlig mening ska utlösas på en särskild bestämd fysisk dag, liksom mänskligheten naturligtvis inte heller bokstavligt kommer att ställas upp på två led för att "dömas" av ett väsen som satts på en rent materiell tron, utsmyckad med fysiskt guld och glitter. En sådan form av maktvälde hör endast den primitiva människan till. Det är det högsta begrepp som hon kan skapa åt sig om makt och härlighet. Därför måste "domedagens" kosmiska härlighet nödvändigtvis symboliseras genom detta begrepp. I annat fall skulle dess berättelse ju ha varit helt utan inspirationsvärde för väsendet i fråga. Vi ser ju ännu i dag en mängd människor som hårdnackat klamrar sig fast vid domedagsberättelsens bokstavsform, eftersom de endast kan få sin inspiration genom denna.

"Domens dag" är alltså mänsklighetens möte med de kulminerande verkningarna av generationers felaktiga livsföring, laster och utsvävningar. Eftersom dessa sistnämnda realiteter utgör kontrasten till allt välbefinnande, all lycka och behagskänsla, kommer ett sådant möte att betyda lidande. Eftersom detta lidande är djurrikets dödskamp i den jordiska mänsklighetens mentalitet, och en sådan kamp i regel är våldsammare än en vanlig kraftutlösning, blir denna dödskamp således här en ganska allvarlig sak, ja, ett drama som världen ännu aldrig har sett maken till, en kulmination i utlösning av geniala mordprinciper som, genom medvetet utnyttjande i form av pestbaciller, dödsstrålar och giftgas förutom den vanliga krigsmaterielen, kommer att avfolka kommuner, städer och länder. En sådan ny världsbrand kommer inte att lämna efter sig segerherrar eller besegrade. Den kommer inte att pressa något folk eller någon stat på skadestånd. Den kommer nämligen endast att lämna efter sig en söndertrasad mänsklighet, som på den dräpande principens altare har varit tvungen att erlägga – inte en bagatell på 10 miljoner gravar såsom under kriget 1914–1918, utan en tredjedel av mänskligheten som lik, förutom den sedvanliga skaran av invalider, änkor, faderlösa, ruinerade och hemlösa som följer i kölvattnet av ett krig, men här i detta fall alltså i en långt större omfattning.

12.6 Bibelns egen berättelse om "domens dag"

Jag kan inte här i en så kort, avslutad artikel redogöra för närmare detaljer i de stora krigsprocesser som hand i hand med naturens egna katastrofala manifestationer kommer att omskapa de jordiska människornas mentalitet till att uttrycka en "ny himmel" och en "ny jord" (vilket betyder: ett nytt och innerligare förhållande till Gudomen och en absolut kärleksfull eller rättvis fördelning eller administration av jordens materiella värden, så att det inte längre förekommer fattigdom, nöd och medellöshet). Jag måste därför här nöja mig med att hänvisa till ett par avsnitt ur Bibelns egen berättelse om "domedagen". Det första avsnittet lyder som följer:

"Den förste ängeln blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och slog ner på jorden, och en tredjedel av jorden brändes av, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.

Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.

Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna.

Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert" (Upp. 8:7–11).

I det andra avsnittet heter det: "Och de fyra änglar som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes loss för att döda en tredjedel av människorna.

Antalet man i deras ryttarhär var tjugo tusen gånger tio tusen; jag hörde deras antal.

Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: de hade eldröda och blåsvarta och svavelgula harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel.

En tredjedel av människorna dödades genom dessa tre plågor, elden, röken och svavlet, som kom ur deras munnar.

Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svansar; deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada" (Upp. 9:15–19).

12.7 Domedagens uppgift är att påminna människorna om den glömda kärleken till nästan

Även om man inte önskar uppfatta dessa utdrag ur förkunnelsen av "domedagens" katastrofer bokstavligt, kommer man ändå inte ifrån att de är uttryck för händelser av sådana dimensioner att de kommer att sakna varje motstycke i hela mänsklighetens historia.

En ocean av hjärteblod och tårar kommer det att kosta mänskligheten att komma i kontakt med livets lagar. Endast genom sorgen över synden mot sin nästa leder vägen in i den "nya jorden och den nya himlen". Domedagens uppgift är att påminna människorna om den glömda kärleken till nästan. Att denna påminnelse måste vara av en så drastisk natur, blir mer och mer förståeligt när man gör klart för sig att den teoretiska påminnelsen om detta ämne har upprepats varje vecka i århundraden från tusentals predikstolar världen över, samtidigt som ärliga reformatorer, profeter, evangelister, sektbildare och andra moralister i stort antal har försökt och alltjämt försöker vända världsmentaliteten till kärleken till nästan, utan att på minsta sätt ha fått något hämmande inflytande på den krigiska mordgalenskap som nu förbereds. Ingenting i världen befinner sig i en så kolossal uppblomstring som den moderna krigstekniken. Huvudproduktionen av all jordmänsklig skaparkraft och teknisk förmåga måste offras till förmån för folkens förkovran i att slå ihjäl varandra. Och härifrån låter mänskligheten sig inte rubbas genom någon som helst form av materiell eller religiös teoretisk påverkan. Här krävs realistiska och starka erfarenheter. Gud måste tala direkt med varje enskild människa som ännu blint tror på svärdets makt. Detta tal är "domens dag".

12.8 Genom lagen om tilldragning och frånstötning organiseras hela den gudomliga administrationen och skapelsemetoden

För att förstå "domedagens" uppgift och sanna analys är det naturligtvis en förutsättning att man förstår, att varje väsens nuvarande fysiska jordeliv endast utgör ett enskilt led i en oändlig kedja av liv som väsendet har upplevt, och att det således befinner sig mitt inne i en evig tillvaro. Under de jordeliv som föregått det nuvarande livet har väsendet genom sitt beteende skapat orsakerna till sitt nuvarande liv, eller genom sitt beteende skapat orsakerna till sitt nuvarande öde, liksom det genom sitt beteende i sitt nuvarande liv skapar orsakerna till det öde som det ska få i sitt framtida liv. Sett från denna synvinkel blir det mening med "domedagens" problem.

Genom lagen om tilldragning och frånstötning organiseras hela den gudomliga administrationen och skapelsemetoden. Det är denna lag som gör att hundar föder hundvalpar, katter föder kattungar och människor på samma sätt föds hos människor. Men det är inte bara på födelseområdet som denna lag är bestämmande. Det är också den som ligger till grund för den gamla realiteten "kaka söker maka" och "lika barn leker bäst". Den betingar således att besläktade arter söker besläktade arter. Följaktligen kommer denna lag i livet också att åstadkomma att människor på samma steg i utvecklingen företrädesvis söker varandra, blir anhängare av samma partier, såväl politiska som religiösa. I denna uppdelning i partier, sekter och samfund börjar vi redan kunna skymta ett rent materiellt framträdande av de båda grupperna: "fåren" och "getterna". Det betyder i sin tur att människor med benägenhet för samma moraliska åskådningar, samma mentalitet och beteende, mer och mer koncentreras till grupper. Dessa grupper, i sin mest fundamentala form, är nationerna. Varje enskild nations individer har alltså något i sin mentalitet som är besläktat med de övriga individernas mentalitet i samma nation. Det är detta som har gjort att de har fötts i samma land. Men bakom nationerna äger också en gruppering rum. I denna skiljs nationerna från varandra i två stora grupper. Det är dessa två grupper som är "domedagens" "får" och "getter". Den ena gruppen utgörs av nationer som ännu blint tror på svärdets makt, nationer vars befolkningar ännu inte i tillräcklig grad har fått leva ut krigets ohyggligheter, utan i blind iver hyllar "maktprincipen" i stället för "rättsprincipen". För dessa väsen är "makten" rätten.

12.9 Domedagens "får" och "getter"

Den andra gruppen utgörs av nationer vars befolkningar har levt ut kriget, väsen som i tillräcklig grad har varit med om krigets dårskap. För dessa väsen är "rätten" makten. De utgör "fåren" på den "högra sidan".

Dock skulle dessa väsen vara i en ohygglig situation om det inte inom deras grupp fanns ett antal väsen som ännu kan hylla svärdets princip, ty då skulle den förstnämnda gruppen helt förtrycka och lemlästa den sistnämnda. Men dessa till en viss grad militärt inställda människor bildar liksom en värnande sköld eller ett pansar för gruppens kärna, som ju består av väsen i vars mentalitet kriget är helt bannlyst. Att det således i gruppen på den "högra sidan" kan finnas krigsväsen, beror på den omständigheten att dessa i det stora hela avviker från den "vänstra sidans" väsen genom att de huvudsakligen endast är inställda på att använda svärdet i försvaret av verkliga internationella, fredsfrämjande ideal, vilket absolut inte kan sägas vara fallet med den andra gruppen, som uteslutande använder svärdet i nationella, egoistiska företeelsers tjänst, även om de också tycker om att åberopa att de "kämpar för freden". Men detta passar ju också bra med "domedagens" profetia. Det är ju denna grupp som i så hög grad åberopar att den har hjälpt världsåterlösaren, det vill säga: kämpat för fredsidealen, trots att de i själva verket inte har skapat annat än ofred. De mord, dråp och lemlästningar som de genom sina krigsideal åstadkommer, gör de ju direkt mot de verkligt kristna idealen. Det är denna grupp som ska gå till "evigt straff".

Här måste man komma ihåg att eftersom Bibeln inte i någon särskild grad grundar sig på att ge människorna upplysningar om "reinkarnationen", ger den inte något begrepp om en kommande ny timlig tillvaro. Följaktligen betecknas allt som hänför sig till tillvaron utanför det nuvarande fysiska livet som – "evigt". När det berättas att den "vänstra sidans" väsen ska gå till "evigt straff", betyder det i själva verket att de kommer att möta verkningarna av sitt nuvarande dräpande beteende i en ny fysisk tillvaro.

Att den "högra sidans" väsen, vilkas beteende ju betecknas som högsta graden av anspråkslöshet eftersom de ju var så vana att ge och hjälpa att de alls inte hade lagt märke till att de därmed hade hjälpt världsåterlösaren, ska gå till "evigt liv", "det rike som väntade dem" osv., betyder att deras öde också ligger i en kommande ny fysisk tillvaro, där de kommer att skörda verkningarna av sitt nuvarande kärleksfulla eller utvecklade sätt att vara.

12.10 Människorna skiljs från varandra genom reinkarnationen på grund av tilldragnings- och frånstötningslagen

Människorna befinner sig således redan mitt i sin "eviga tillvaro". Men de upplever alltså för närvarande en epok, i vilken de i särskild grad skiljs från varandra. Denna avskiljning har i stor utsträckning ägt rum genom utvandring och äger fortfarande i någon mån rum genom rasförföljelse. Men den fundamentala finavskiljningen äger huvudsakligen rum genom reinkarnationen. Människor som inte passar i nationens liv och mentalitet föds inte i denna nation i nästa liv, utan kommer, på grundval av lagen om tilldragning och frånstötning, att födas i den nation eller det folk där livet passar för deras öde. Varje människa kommer därför att befinna sig där hon rättmätigt, med hänsyn till sitt tidigare beteende, hör hemma. Det är denna princip i världsordningen som garanterar att isbjörnar normalt inte föds vid ekvatorn, och krokodiler inte föds i polartrakternas isområden. Alla väsen kommer dit de ska med hänsyn till de av beteendet utlösta ödesorsakerna. Länder som är predestinerade för naturkatastrofer kommer efter hand att befolkas av väsen i vilkas ödesutlösning och utveckling upplevelsen av naturkatastrofernas obehag är lika nödvändigt som polarländerna normalt är nödvändiga för isbjörnar och tropikerna för krokodilerna. Samma princip gör sig naturligtvis också gällande för väsen vilkas beteende har utlöst ljusa ödesorsaker. Om sådana väsen befinner sig i länder där det ljusa ödet inte kommer att kunna manifesteras, kan individen naturligtvis inte återfödas där, utan föds då på en plats och i en omgivning där dess öde rättmätigt kan utlösas. Ingenting är således underkastat någon slump. Det är denna princip som ligger till grund för Jesu uttalande om sparvarna: "Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det", och likaså för hans uttalande: "Och på er är till och med hårstråna räknade."

12.11 Kärlek till nästan kännetecknar den "högra sidans" väsen som ska gå fram till "evigt liv", det vill säga fortsätta livet här på jorden

Naturen, det vill säga Gudomen, ombesörjer således själv en sortering av individerna för att föra dem till den för varje enskilt väsen särskilt lämpliga vistelseorten. Vilken grupp man har kommit att tillhöra, har man alltså med sitt beteende själv bestämt. För att man ska kunna få tillhöra den grupp som ska gå till "evigt liv", vilket alltså betyder till ett ljust öde i kommande liv, blir det därför ganska nödvändigt att man kommer ihåg Jesu ord: "Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag."

Eftersom "kroppen" här betyder det djuriska vanemedvetandet, och "anden" viljan till det goda, innebär det ovan nämnda detsamma som att det är bekämpandet av de i människorna ännu boende djuriska anlagen: egoism, hat och köttätande, som är vägen till domedagens "högra sida". Eftersom dessa anlag inte kan avlägsnas från individens medvetande annat än genom födelsen av förmågan att "älska sin nästa som sig själv", blir ju denna kärlek till nästan kännetecknet på den nämnda "högra sidans" väsen. Men eftersom dessa väsen ska gå till "evigt liv", det vill säga: fortsätta livet på jorden, kommer detta liv att baseras på kärlek till nästan. Men därigenom kommer livet att avvika från det nuvarande som baseras på djurisk makt och styrka i egenkärlekens tjänst. Eftersom det är detta gamla kulturtillstånd som hittills varit de jordiska människornas mentala, fysiskt praktiska värld, blir det alltså denna "värld" som ska gå under. Och eftersom den nya kulturen grundar sig på kärlek till nästan och därmed utgör en ny praktisk och fysisk värld, blir det alltså denna "nya värld" som är den "nya jorden". Att denna nya kulturs vetenskapliga inställning till "den heliga anden" kommer att ge individerna en långt skönare och högre insikt i livet utanför den fysiska tillvaron, är naturligtvis självklart, i synnerhet som "domens dag" ju inte kan fullföljas före Kristi "återkomst", vilket, som tidigare berörts, är "den heliga andens" framträdande på jorden. Då man kallar de överfysiska regionerna och problemen och vad därtill hör för "himlen", kommer den nya kulturens människor således också att få en "ny himmel".

12.12 Domedagens kännetecken är Kristi "återkomst", som är "den heliga andens" uppenbarelse eller vetenskapliggörandet av kärleken till nästan

Huruvida man förstår att vi för närvarande upplever "världens ände" eller "den yttersta tiden", är alltså avhängigt av om man förstår att den nuvarande kulturen håller på att gå under. Huruvida man är i stånd att acceptera nuvarande tillstånd i världen som "domedagen", är avhängigt av om man är i stånd att se avskiljandet av "fåren" och "getterna", och att "den heliga anden" manifesteras, vilket alltså innebär den vetenskap, det ljus och den kärlekslära, utan vilken en ny världskultur där freden hör hemma omöjligt kan uppstå. Har man ingen förmåga alls att vara i kontakt med dessa ting, vandrar man i själva verket ännu runt i blindo, hur mycket man än tror sig besitta de världsfrälsande idealen. Då har man ännu djurets egoistiska och dräpande tendenser i sin natur. Och man kommer genom sin reinkarnation och sitt öde bokstavligt talat att överföras till de länder och zoner som är "domedagens" "vänstra sida" för att gå till "evigt straff", vilket alltså betyder: till den gudomliga erfarenhetsupplevelse som man saknar för att kunna förstå det bud som är "uppfyllelsen av"hela lagen". Men med denna upplevelse bakom sig, har man "fullbordat loppet". Då står vägen öppen till den "nya himlen" och den "nya jorden". "Den förlorade sonen" blir åter förenad med sin gudomlige Fader.

"Domedagens" fundamentala kännetecken är således Kristi "återkomst". Denna "återkomst" är som nämnts uppenbarelsen av "den heliga anden". Denna uppenbarelse måste vara dokumentationen eller vetenskapliggörandet av kärleken till nästan – annars kan den omöjligt vara grund för den "uppfyllelse av lagen" som är det absolut enda fundament på vilket en verklig världskultur i harmoni med livets lagar eller Kristi väsen kan manifesteras. Var därför alla på er vakt! Fram över världen går en dyning av det största mörker. "Födslovåndorna" har börjat. Men in över jorden lyser en stråle av det starkaste ljus. Det är i färd med att fortplanta sig i kött och blod. "Hör, du som har öron." Må de som har ögon se. Må de som har kärlek, förnimma ett möte med Gud.

Martinus skrev artikeln till Kosmos nr 12/1938. Artikeln är hämtad ur boken Artiklar 1930–1945. Översättning: Rolf Nordström. Bearbetad vid utgivningen 2017. Artikel-id: M0130

Du är välkommen att länka till artikeln med angivelse av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln när det sker i enlighet med upphovsrättslagen. Kopiering, eftertryck eller andra former av återgivning av artikeln får endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.