Varför lever människorna i krig med varandra? Varför förekommer det så mycket sorg, nöd och elände i de flesta människors öde? Varför är så oerhört många människor sjuka och defekta både i själ och kropp? Varför spelar pengar och ekonomi en sådan förskräcklig, dräpande roll i människornas liv? Har inte jakten på pengar blivit så primär i människornas dagliga liv, så att det har blivit en överdimensionerad livsbetingelse för de flesta människor att tillägna sig dessa? Sker det inte en mängd uppenbara och kamouflerade rövarmetoder för att just få tag på dessa? Är det inte därför advokater och andra jurister kan leva högt och flott? Lever inte dessa väsen av att reda upp spetsfundiga metoder för att komma underfund med andra människors listigt uttänkta eller lika spetsfundiga metoder, genom vilka de på oberättigat sätt har tillägnat sig värden, som tillhörde nästan? Och låter de sig inte likaså i hög grad betalas för att finna metoder, genom vilka en bedragare kan försvara sitt bedrägeri inför rätten som en fullständigt reell och ärlig handling? Kan inte advokater lika väl lejas av bedragaren som av den bedragne? Och försvarar inte bedragarens advokat lika hårdnackat sin klient som den bedragnes advokat? Och har inte livet blivit just så komplicerat och dess lagar så invecklade, att den vanliga människan inte kan begripa det dagliga livets förpliktelser utan hjälp av jurister. Ja, inte ens plikten att betala skatt till staten kan människorna klara själva. Även staten har blivit så raffinerad i sina krav på medborgarnas pengar, att den också har kommit ända ut i det spetsfundiga för att kunna få fatt i medborgarnas pengar med en någorlunda snygg motivering. Hela tillvaron är således i själva verket en dans kring guldkalven.

Är det verkligen en uppfyllelse av livslagarna, att den dagliga tillvaron endast skall vara en spekulation om pengar, gods och guld? Krossade inte Moses lagens tavlor just i raseri över denna dans kring guldkalven, denna hedniska gudsdyrkan? Jo, men var det inte också han som dräpte en egyptier, därför att denne egyptier misshandlade en jude? Motivet till hans drastiska handlingar var alltså ädelt nog. Han blev vred över det till synes oriktiga sättet att vara, som han blev vittne till hos sina medväsen, som ju var detsamma som hans nästa. Han var ännu inte helt klar över livslagen: "Du skall älska din Gud över alla ting och din nästa som dig själv". Han älskade visserligen Gud över alla ting, därför blev han vred när han såg att man ringaktade Gud genom att skapa en guldkalv och dyrka den i stället för den verklige Guden. Och han älskade också den nästa, som blev misshandlad av egyptiern, därför blev han så vred att han mördade egyptiern.

Är det inte just tusentals människor världen över, som i dag går i Mose fotspår? De är fyllda av helig vrede och rättfärdig harm och handlar utifrån det. Är inte det i det tjugonde århundradet kulminerande allas krig mot alla just en sådan realistisk manifestation av helig vrede och rättfärdig harm? Är inte frambringandet av världens mest geniala mångfaldigande av den dräpande principen genom atom- och vätebomber ett utslag av helig vrede och rättfärdig harm? Uppger man inte att det är till försvar av rättfärdigheten, friheten och lyckan för alla människor? Finns det något krig i dag, som inte doceras som försvar för rättfärdigheten? Råder det något tvivel om, att de olika parterna inte anser just detta? Jag tror inte att det är någon av de stora bestämmande statsmännen i världen, i öst eller väst, som inte var och en tror att deras handlingssätt är det enda rättfärdiga eller världsfrälsande. Om de har rätt eller inte rätt är en helt annan sak, som kommer att avgöras av långt högre domare än dessa oinvigda själar.