Varje människa på jorden utför i själva verket genom sitt dagliga liv en regerande furstes handlingar. Det rike över vilket den enskilda människan regerar, skiljer sig emellertid från de riken som de personer, vi brukar kalla furstar, regerar över, genom att det inte är av den här världen. Varje jordmänniskas rike har tre terränger, som vi kallar dåtid, nutid och framtid. I det mittersta av nämnda områden, som är detsamma som det vi kallar "nuet", har "fursten" sitt regeringssäte, och furstetiteln uttrycks som "jaget". Endast genom nuet har detta, den enskilda människans furstendöme förbindelse med den fysiska materiella världen. Denna förbindelse är den enskilda människans mer eller mindre öppna kanal ut till andra "furstars" riken och områden. Genom denna kanal sker den för riket livsviktiga importen och exporten.

Vad är det för livsviktiga produkter som här importeras och exporteras? Det är tankar. Människans själsliv, hela hennes psykiska tillstånd är beroende av denna import och export av tankar som hon laborerar med. Det är dels tankar som förvärvas genom upplevelser via de fysiska sinnena genom organismens beröring med den fysiska materien eller naturen och genom kontakt med andra levande väsens fysiska organismer, alltså genom växelverkan med den fysiska omgivningen, dels är det tankar som efter bearbetning av det importerade tankematerialet i människans inre rike åter sänds ut till omgivningen och därmed till "grannfurstarnas riken". Kanske är tankarna i ett förbättrat tillstånd efter denna bearbetning, kanske till och med fullkomliga, men kanske är de också förringade och neddragna på ett lägre plan, allteftersom människan ifråga är en kapacitet i regeringshandlingar eller endast en "gammal stofil", en blek och vissen representant för människans medfödda höga gudomliga värdighet.

Varje människas dagliga regeringshandling består således i att vara en ledande myndighet i växelverkan mellan sina egna och främmande furstars tankar, vilkas växelverkan i sin tur är detsamma som livets upplevelse. Men då varje tankemanifestation endast kan äga rum genom vissa nödvändiga betingelser, kan detta att vara en ledande myndighet heller inte äga rum utan att man uppfyller dessa betingelser. Det gör människor i större eller mindre grad, och där det endast sker i mindre grad, kan det inte undvikas att fursten kommer att känna sina brister som regent. Betingelserna är överblick över och insikt i tankeutväxlingens särskilda natur. I samma grad som denna insikt är bristfällig, blir regeringshandlingarna, dvs. utbytet av tankar med nästan eller de omgivande furstarna, mer eller mindre olycklig. Ja, kanske till och med katastrofal. Denna bristfälliga insikt är så mycket farligare, eftersom varje människa har fullständig suveränitet i sitt eget rike. Om detta maktinnehav baseras på bristfällig eller till och med falsk insikt, blir den katastrofal. Då uppstår det krig som förr eller senare medför nederlag, och furstens rike kan bli härjat och ödelagt. Utförseln från riket är då endast en export av dåliga tankar, som ingen har bruk för, då de inte har värde för andra. Det finns därför ingen efterfrågan på dem, och tillståndet i riket kommer snart att vara rena hungersnöden och eländet. Det kommer att vara ett "helvete", som är livsupplevelsens lägsta pol.

När furstens rike har bragts till ett sådant tillstånd av sin regent, kan det hända att denne önskar abdikera. Hans insikt och överblick är så ringa, att han tror att han kan fly från det helvete han själv har skapat, dvs. människan tror att hon kan begå självmord. Hon vet inte att hon, tack vare sin gudomliga identitet som "gudason", aldrig någonsin kan mista sin fursterang och inte heller sitt rike. Dåtid, nutid och framtid utgör i all evighet hennes domän. Den människa som flyr från sitt ansvar som regent, kommer efter självmordet att uppleva, att hon alltjämt är i sitt rike och att det som har skett, är att hon i sin okunnighet har brutit förbindelsen med den kanal, genom vilken hon hade störst möjlighet att ändra rikets olyckliga tillstånd, nämligen den fysiska kroppen. Genom den fysiska kroppen, som hon nu själv har ödelagt, hade hon en särskild möjlighet att ändra rikets, dvs. hennes eget psykes olyckliga tillstånd. Ty den fysiska kroppen var ju den kanal, genom vilken hon kunde växelverka med andra furstars riken, varifrån hon, om hon själv hade något att ge, kunde ta emot eller importera de tankar som kunde medverka till att göra hennes eget rike lyckligare. Men efter självmordet är människan innestängd i sin egen andliga värld, som är mörk och full av bittra eller trista tankar. Det är ett tillstånd som en sjö utan avlopp för sitt vatten och utan tillflöde av friskt vatten, den blir sumpig och full av giftiga ångor. Det är inte ett "helvetesstraff" som lagts på väsendet av en vred Gud. Det är det helvete som människan själv skapat genom sitt jonglerande med felaktiga tankar. Hon är alltjämt i sitt regeringssäte, dvs. hon upplever nuet, men då hon genom självmordet tror sig ha avbrutit förbindelsen med framtiden, blir det hennes olyckliga dåtid som för en stund dominerar hennes tillvaro. Hon pinas i sitt eget självskapade helvete. Det är inte bara självmördare som upplever sin egen "skärseld" eller sitt självskapade helvete, utan alla människor som dör i ett tillstånd där deras sinnen är uppfyllda av mörka och bittra tankar. Självfallet är detta tillstånd inte så som primitiva människor har föreställt sig det, ett "evigt helvete". En sådan föreställning kan endast uppstå i människors medvetande som inte känner universums lagar. Dessa lagar är den största garantin för att varje form av helvete skapas av det levande väsendet självt, och också för att dessa helveten avlägsnas och övervinns av de levande väsendena.

Men vad händer med den människa som antingen genom självmord eller av annan orsak befinner sig i ett olyckligt tillstånd, innesluten i sin egen mörka tankevärld, när hon har lämnat den fysiska kroppen? Det sker det som alltid sker i det levande väsendets psyke, när nöden är som störst, när hon inte längre kan uthärda den situation hon själv har försatt sig i, och som hon kunde ha utlöst i stället för att begå självmord i den fysiska världen: hon ber till Gud om hjälp i sin nöd. Fursten eller gudasonen hänvänder sig till sin Fader, han öppnar åter en annan kanal som kanske länge varit tilltäppt av brist på användning, han använder bönens kraft. Den störste fursten, som har levt på jorden, och som själv sade: "Mitt rike är icke av denna världen", har visat människorna att det över alla furstar, vilkas riken inte är av fysisk materia, och det vill säga över alla levande väsen, finns en gudomlig konung, i vars rike vi alla lever, rör oss och är till, och vars hjälp vi kan be om och ta emot just i den form vi för ögonblicket behöver mest. De olyckliga människor, som efter döden är stängt in sig i en mörk tankevärld, men ber om hjälp, kommer också därigenom att bli befriade från sitt helvete. Skyddsandar, som är Gudomens redskap, kommer att visa sig för dem och suggerera bort de mörka tankarna. Och de kommer att uppleva så mycket av de högre andliga världarna som de med sitt begränsade medvetande och sin lilla tankevärld är i stånd till. Det kommer att vara en skön semester från vilken de skall återvända till det fysiska planet igen i en ny inkarnation för att uppöva de förmågor att regera och styra sitt eget rike, som i den förra inkarnationen visade sig vara så bristfällig att det ledde till katastrof.

Det är naturligtvis inte Försynens mening, att det väsen, som har kallats för "människan som Guds avbild", skall fortsätta med att avsluta sitt liv i den fysiska världen som ett helvete och därefter känna sig innestängd i den tankevärld som är orsak till detta helvete, och slutligen komma ur denna tankeväv först genom att andra väsen suggererar bort det. Meningen är att väsendet eller gudasonen verkligen skall bli en suverän och gudomlig härskare, som skapar ett lyckligt, fridfullt och för andra furstar och riken befruktande och lyckobringande tillstånd i sitt rikes tre terränger: dåtid, nutid och framtid. Och detta tillstånd är den jordiska människan på väg att uppleva.

Vi skall nu gå in i det levande väsendets furstendöme och se på dess förhållande till rikets tre terränger eller områden: dåtid, nutid och framtid. I nuet pågår väsendets dagliga upplevelse av livet. Här dirigerar det sitt eget öde. Här är dess vilja, och här ger det sina befallningar. Här tar det emot de främmande tankarna, och här sänder det iväg sina egna. Hela dess tillvaro och öde består uteslutande av denna växelverkan och dess resultat. På vad baserar väsendet nu sin myndighet och sina kvalifikationer för att förestå denna växelverkan? Hur blir de till, de importerade och exporterade tankarna?

Människan befinner sig i en zon där självbevarelsedriften är långt mer komplicerad. Här måste hon öva in nya vanor och bekämpa andra vanor, och detta kan inte ske automatiskt förrän hon genom många liv har verkställt och övat in dessa. Människan måste alltså skapa nya mentalutlösningar eller tankar. Skapandet av detta befordras i hög grad med hjälp av minnesförmågan. Med denna förmåga skapar jordmänniskan sig i själva verket ett särskilt kartotek över alla ingående tankar, vilket vill säga resultatet av alla de upplevelser hon varit med om. Detta kartotek har plats i den provins av det rike som heter dåtiden. Alla de tankar som har blivit essensen av de fysiska upplevelserna, bevaras således i hennes minneselement, eller närmare bestämt hennes minneskropp, som har sin innersta rot i ödeselementet. Människans hela mentala kapacitet beror på detta kartotek, det är bestämmande för hennes handlingssätt i varje situation. I detta kartotek ingår erinringarna om alla ljusa upplevelser och om alla mörka upplevelser, där finns såväl vänner som fiender placerade. Varje gång väsendet i nuet råkar ut för en upplevelse i den fysiska världen, korresponderar hon ögonblickligen med sitt kartotek för att mobilisera vad hon eventuellt kan veta om den i nuet pågående upplevelsen. Om hon har upplevt en liknande situation förut, har hon den i kartoteket och känner därmed igen den nya upplevelsen och vet hur den i stora drag kommer att förlöpa. Eventuellt nya detaljer i upplevelsen, som inte är som de tidigare upplevda, glider genast in i kartoteket för att användas vid ett senare tillfälle. Men om upplevelsen i nuet är av en ny art, som väsendet aldrig tidigare har varit utsatt för, och det därför inte har något jämförelsematerial i kartoteket, på vilket det kan basera sina tankar om hur situationen skall klaras, är det alldeles villrådigt och förvirrat och vet inte vad det är som det upplever. Men upplevelsen ingår naturligtvis i det kartoteket och kommer, kompletterat med flera likartade nya detaljer, att mer och mer överlägset göra det möjligt för väsendet att klara kommande situationer.

Det levande väsendet har således hela sin dåtid närvarande i nuet i form av sitt minne, som är individens mentala skattkammare. Från detta hämtar individen material till de tankar som det sänder ut mot sin nästa. Då detta kartotek spelar så stor roll i väsendets mentala utveckling, är det mycket viktigt att det är i överensstämmelse med det verkliga livet eller universums lagar. I motsatt fall blir individens skapande av nya tankar falsk, och de föreställningar det gör sig om sina upplevelser och de importerade tankarna blir inlemmade i dess kartotek som uttryck för något helt annat än vad det i själva verket är. Man kan därför inte vara nog försiktig med att inlemma tankar i sitt kartotek om andra levande väsen, annars blir man lätt orättvis mot dem, och det gagnar varken dem eller en själv. Man är orättvis om man fyller sitt kartotek med tankar om att han är en idiot, och hon är irriterande osv. utan att samtidigt tänka på varför de är som de är, och nöja sig med att bedöma dem och inte döma dem. Och samtidigt förlåta dem, därför att de för ögonblicket inte kan vara annorlunda på grund av sitt förflutna eller mentala kartotek. De kan ju inte handla utifrån erfarenheter och vetande som de kommer att förvärva först i framtiden. Självklart måste man, om man vet att en individ är en tjuv eller bedragare, göra vad man kan för att försäkra andra och sig själv mot dennes handlingar. Men om han ingår i kartoteket blott som "en förbannad tjuv", är ens föreställning om honom inte i överensstämmelse med verkligheten.

Men då är ju den samlade mänsklighetens samlade kartotek fullt av falska föreställningar! Ty det är ju den allmänna tankegången man och man emellan och också mellan staterna inbördes. Ja, det är just det som är galet i världen i dag, och här kan endast den andliga vetenskapen hjälpa, genom att den hjälper den enskilda sökande människan att revidera sitt andliga kartotek. Resultaten av kartoteket utlöses ju i den andra provinsen i det levande väsendets rike, som heter framtiden. Och den måste naturligtvis bli sådan som kartotekets innehåll kan skapa den. Ju mer kartoteket är i överensstämmelse med nästakärleksprincipen, desto mer kommer fursten att vara i stånd att styra sitt rike med en ovärderlig skattkammare för skapandet av nya tankar, som kan exporteras till andra rikens furstar, där de orsakar en sådan glädje och nytta, att produkter av en liknande hög kvalitet kommer att gå in till riket. Och den furste, som kanske en gång var en "gammal stofil", kommer att för länge sedan ha övervunnit all skärseld och allt helvete av egen kraft, och hans andliga världs rikedomar kommer att strömma genom kanalen eller hans fysiska kropp som högintellektuell skaparkraft och vara med om att förvandla denna värld från ett fysiskt helvete till ett "himmelrike".