Överallt i naturen, i växtriket, i djurriket och bland människorna ser man viljan till och behovet av livsbeskydd. Alla levande väsen söker antingen medvetet eller omedvetet att gardera sina liv. Genom studier i naturen kan man lägga märke till många olika specialiteter, varigenom de olika växt- och djurarterna söker upprätthålla sina liv och föröka arten, och ofta ser man hur detta sker i kamp med andra arter eller individer, så att det blir fråga om en existenskamp där antingen de starkaste, de snabbaste eller de bäst camouflerade överlever. Naturen visar många olika former av "livförsäkring", det är inte något människorna har uppfunnit. En del organismer i växtriket är utrustade med törnen och taggar, som gör att djuren inte vill äta dem, eller med fina små hår som brännässlan, som vid beröring avger ett gift som är högst obehagligt för t.ex. människornas hud. Och vad artens förökning beträffar, ser man hos många olika växter de mest geniala tekniska konstruktioner i förbindelse med de frön som skall garantera artens utbredning. En del är försedda med vingar, så att de av vinden kan föras vida omkring, andra med taggar eller krokar, som sätter sig fast i djurens päls, så att dessa kommer att tjänstgöra som transportmedel, som kanske för fröna till områden där denna växtart får helt nya möjligheter att utvecklas. Fröna kan också vara omgivna av fruktkött som är välsmakande för djur och fåglar, vilka sväljer fröna eller kärnorna tillsammans med det övriga och till på köpet efterlämnar dem försedda med gödsel för en tid. Alla dessa geniala kombinationer visar att det är logik och omtanke bakom naturens fenomen, även om många människor menar att det endast är meningslöst och tillfälligt.

I djurriket kan man också bli vittne till många olika variationer av livsbeskydd och livsgaranti. En del individer är skyddade på grund av sina våldsamma krafter och skarpa tänder och klor, som inte bara skyddar dem mot andra djurs angrepp, utan också garanterar dem födan, därför att de har lätt för att döda andra djur och livnära sig på deras kött och blod. Men det finns också djur vilkas överlägsenhet inte visar sig genom deras förmåga till angrepp, utan tvärtom genom deras förmåga till flykt eller därför att de är täckta av ett pansar eller skal, och andra är skyddade genom att färgen eller formen på deras organism fullständigt sammanfaller med omgivningens, så att det nästan är omöjligt att upptäcka dem. En sådan camoufleringsförmåga kan vara till nytta både när det gäller att dölja sig för en angripare och när djuret ligger på lur för att överraska ett byte.

Genom att studera naturen kan man alltså bli vittne till en mångfald sätt varpå de levande väsendena söker skydda sig själva och säkra artens bestånd i kampen för tillvaron. Men vad gör nu den individ som själv kan studera naturen, alltså den jordiska människan, för att skydda sig och sträva efter livsgaranti? Den jordiska människan är ju själv en del av naturen, och det visar sig också att många av de principer för livsbeskydd som man finner i varje fall i djurriket även gäller för den jordiska människan, bara att de hos detta väsen är förenade med en förmåga som djuren inte har, nämligen förmågan att tänka och att i sin tankevärld förena orsaker och verkningar till logiska slutsatser, varigenom begreppen slughet, list och bedrägeri fått en omfattning som gör att de måste sägas vara de dominerande principerna för livsutveckling på jorden i dag.

De jordiska människorna söker också att gardera sina liv enligt djurrikets principer, vilket vill säga genom makt eller "den starkares rätt", genom förmågan att camouflera sig och vara snabbare än någon annan individ. Men hos människan är dessa egenskaper inte något som utvecklas direkt genom strukturen på deras fysiska organism på grundval av deras instinkt, såsom fallet är hos djuren. Hos den jordiska människan är det intelligensen och skaparförmågan som är de ledande faktorerna, såväl när det gäller makt som camouflage och snabbhet. Naturligtvis spelar de jordiska människornas fysiska organismer en viktig roll, men inte på grund av starka tänder och klor eller en väldigt stark muskulatur, ty på dessa punkter är detta väsen endast ringa utrustat i förhållande till så många andra väsen i djurriket.

Hos den jordiska människan är det hjärnan och den genom hjärnan och nervsystemet fungerande tankeförmågan som blivit det fundamentala och detta med en sådan verkan att detta väsen har gjort sig jorden underdånig och tagit både djuren, växterna och naturkrafterna i sin tjänst. Detta betyder emellertid inte att den jordiska människan därför är utan fruktan. Man måste nog tvärtom säga att hennes fruktan och ängslan på många sätt har tilltagit samtidigt med att hon förvandlats från ett naturväsen till ett civiliserat kulturväsen. Hon måste fortfarande frukta naturkrafterna, därför att dessa krafter då och då vållar katastrofer som inte ens det mänskliga snillet kan gardera sig mot, men detta är dock litet i förhållande till vad gångna tiders människor var utsatta för. Djuren behöver hon nästan inte vara rädd för längre, även om det finns områden på jorden där hon måste vara försiktig, därför att det ännu lever vilda djur som är farliga för människor. Nej, vad den jordiska människan mest av allt fruktar är andra människor. Så har det varit i årtusenden, och så är det fortfarande. Fruktan för naturens krafter och för djuren är nästan övervunnen, men fruktan för andra människor har bara blivit större.

De jordiska människornas värld är en intellektualiserad djungel, där den skarpa intelligensen har trätt i stället för tänder och klor, där penningmakt och vapenmakt har avlöst fysisk överlägsenhet i styrka och kraft, och där bedräglig reklam och propaganda är mentala camouflagemetoder tillsammans med hyckleri och listig förställning. Teknikens utveckling har orsakat att hastigheten eller farten också blivit anledning till fruktan. Jag tänker här inte bara på den moderna trafiken och alla dess faromoment, utan också på de snabba och långskjutande vapnen, bombplan, raketvapen m.m. De har skapats av människor som en form av livsbeskydd och livsgaranti, och de har samtidigt blivit orsak till att människorna börjat frukta för risken att dessa atomvapen, vätebomber och kanske ännu värre vapen, som skapats till beskydd och garanti, skulle kunna bli orsak till hela jordens utplåning och förintelse, vilket alltså vill säga motsatsen till livsgaranti och livsbeskydd.

De jordiska människorna börjar inse att de med sin vapenmakt och förmåga att förflytta sig blixtsnabbt genom rymden har skapat den allra största faran för sig själva. Men det finns ännu en form av makt som många människor börjar se på annorlunda än tidigare, och det är penningmakten. Det är pengarna som regerar världen i dag, säger man, och sett i ett särskilt perspektiv kan ju detta vara riktigt nog. Även bakom vapenmakten visar det sig att ekonomiska intressen och spekulationer gäller. Det har avslöjats att ett lands vapenfabrikanter till och med har kunnat sälja vapen som använts av köparna mot landets egna soldater. Inom samma kultur är man stolt över att ha medverkat till slaveriets avskaffande, som om det vore mer hederligt att tjäna pengar på dödsbringande vapen, varmed människor lemlästas och dödas, än att tjäna pengar på att sälja samma människor som arbetsdjur till den högstbjudande. Detta kan inte förebrås någon, men det visar att den jordiska mänskligheten ännu har en del erfarenheter att göra, innan man kosmiskt sett kan tala om en mänsklig kultur på jorden.

På de jordiska människornas nuvarande utvecklingsstadium måste man närmast säga att de utgör ett förlängt djurrike, där beskydds- och maktprincipen i stort sett utvecklas som i det egentliga djurriket, bara med intellektuella krafter bakom dess manifestationer och med vapen, pengar och mer eller mindre camouflerade former av propaganda och suggestion som försök till livsgarantier. Det finns emellertid många människor runt omkring på jorden som redan gjort så många erfarenheter att deras kunskap och medvetande inte är på våglängd med det gängse vanetänkandet. De kan inte slå sig till ro med den vanliga tankegången "det har alltid varit krig och det kommer alltid att vara krig" samt "det har alltid funnits rika och fattiga, och det kommer alltid att finnas rika och fattiga". De funderar över hur dessa förhållanden eventuellt skulle kunna förändras, så att mer människovärdiga tillstånd på jorden kan bli resultatet. Det är människor i vilkas medvetande rent mänskliga tankar och känslor börjar få övertaget över de medvetandekrafter som hör den intellektuella djungeln till. Men så är frågan: hur skall förhållandena på jorden kunna förändras? Ty det kan ju inte ske genom revolution, det har man försökt så många gånger, och även om det nog kanske skett förbättringar, så har resultatet inte blivit någon förändring av principerna, utan endast lett till att makten kommit i andra händer. Det är inte att undra på att många människor, som egentligen är idealistiskt inställda, tycker det är hopplöst, ty vad kan de göra mot den skenbara övermakt som uteslutande sätter sin lit till pengar, vapen och propaganda? Om de inte också är inställda på att förstå andra livsfrågor än de rent materiella, kan de mycket lätt sjunka ned i pessimism och passivitet. Men om de har gjort erfarenheter som inte bara handlar om det materiella eller fysiska livet, utan också om det andliga eller psykiska och blivit sökande på detta område, kommer de att kunna hjälpas till en insikt och förståelse som inte bara kan vara en hjälp för dem själva genom att ge dem begrepp om det rätta livsbeskyddet, utan också för deras omgivning, eftersom denna insikt och förståelse, där den verkligen kommer att betyda något, också verkar förändrande på mentaliteten i det långa loppet.

Är det då en ny religion som ger detta livsbeskydd och denna livsgaranti genom att människor blir "frälsta" eller uppnår "evig salighet", om de bara blir dess proselyter och lydiga anhängare? Nej, en ny religion kommer inte att kunna bli andligt fundament för de tusentals människor som börjat tänka djupt över tingen. En ny religion skulle bara skapa ytterligare stridigheter och intolerans, om den krävde att människorna skulle omvändas till att tro på dess lärosatser och dogmer. Vad de sökande människorna behöver är dels en grundval för förståelse av varför förhållandena på jorden för närvarande är som de är, och därmed en grundval för tolerans, dels också en inblick i den värld där det verkliga livsbeskyddet och den verkliga livsgarantin för den enskilda människan liksom för helheten står att finna. Och det är en värld där varken pengar, vapen eller propaganda har något inflytande. Då menar kanske somliga att detta är detsamma som att fly från verkligheten in i en inbillad fantasi- och drömvärld. Men för den oförvillade och ärligt sökande forskaren med erfarenheter från livet omkring sig och i sitt eget sinne skall det snart visa sig vara insikt i den verkliga världen, som finns bakom den fysiska och utan vilken den fysiska världen över huvud taget inte skulle existera. Det är från denna andliga värld, vilken finns bakom mänsklighetens fysiska existens liksom också bakom den enskilda människan, som de impulser skall komma som så småningom kommer att förändra förhållandena på denna jord.

Vad den enskilda människa som börjar få insikt i den andliga vetenskapen först och främst har ansvar för, är hennes egen del av denna andliga värld, nämligen väsendets eget medvetande och egen tankevärld, varifrån handlingarna förs ut i den fysiska världen. Det kan alltså av den idealistiskt inställda människan göras en insats till gagn för helheten genom att vederbörande arbetar på att övervinna de böjelser i sitt eget sinne som ännu hör djungelmentaliteten till. Detta kan naturligtvis endast göras i växelverkan med omgivningen, ty det är ju just i förhållande till den som egoismen, hetsigheten, surheten, maktbegäret, missunnsamheten m.m. visar sig, allt det varigenom man söker skydda sig med angrepp på andra eller med högmod eller list och hyckleri. Det finns många sätt för både stater och personer att försöka skydda sig, men det finns endast ett verkligt beskydd, och det är den utstrålning av kärlek till allt levande som kan utgå från de levande väsendena. Bristande kärlek kommer också alltid att visa sig vara bristande beskydd. "Alla som griper till svärd skall dödas med svärd", sade Kristus, ty han kände till den kosmiska lagen om livsbeskydd och om brist därpå. Han visste också var den verkliga livsgarantin stod att finna och lärde människorna att be "Fader vår, som är i himlen".

Men då är det alltså i alla fall i något religiöst som människan skall finna livsbeskydd och livsgaranti? Ja, men det är inte i någon ny religion, och det är inte heller i de gamla religionernas dogmer och yttre form. Det är i den kärna av sanning som ligger i alla de stora religionernas lära om koncentration på Gudomen eller bön. Många moderna människor kan inte be och menar att det är meningslöst att be, därför att de inte längre tror på en gammal vår herre i molnen. Men det har blivit min uppgift att försöka visa de sökande bland dessa människor, som längtar efter en fast punkt i tillvaron, att en sådan finns och att kunskapen om den kan ge det största livsbeskydd och den största livsgaranti en människa kan få. Mänskligheten har genomgått många utvecklingsfaser från primitiv religion och samhällsbildning genom diktatur av både religiös och politisk art fram till nuvarande utvecklingsfas, där demokratin finns till namnet och som en längtan och även som vissa försök som görs i praktiken. Den jordiska människan saknar dock ännu det andliga fundament varpå en verkligt mänsklig demokrati kan skapas, nämligen det förhållande till den eviga Gudomen, vari vi lever, rör oss och är till, som inte bara är ett trosförhållande, utan ett medvetet förhållande mellan den enskilda människans andliga värld eller medvetande och Gudomens medvetande, som är den andliga värld vari allt liv, fysiskt som andligt, rör sig. Det finns ingenting i hela universum som inte i det kosmiska perspektivet är till gagn för helheten, det är den grundton som genomtränger allt. Den individ som nu har utvecklats fram till jagmedvetande och medvetande om lagar i universum omkring sig, måste nu också komma fram till att inse att det livsbeskydd och den livsgaranti som man kan uppnå är den livsgaranti och det livsbeskydd man ger åt andra, och att det eviga livet är garanterat vartenda levande väsen, därför att livet är något det är och inte något det har.