Jordens ande är mänsklighetens skyddsängel nr 1, och alla motstridande krafter, vilket vill säga de olika åskådningarna, såväl politiska som religiösa, har säte i jordens talangkärnor. Med talangkärnor ska här förstås dirigerande kraftcentrum, besjälade med levande väsens jag som inkarnerat i jordens andliga och fysiska materier. Det är av sådana, av levande jag dirigerade kraftcentrum som en organism upprätthålls. Det finns ett huvudjag inkarnerat i t.ex. lungorna, hjärtat, hjärnan, levern, njurarna och gallan samt bakom varje körtelfunktion. Dessa jag är vidare dirigerande skyddsänglar för de myriader mikroväsen, celler, molekyler, atomer, elektroner, som i sin tur för varje arts vidkommande dirigeras av huvudjag. Sålunda har cellerna sina och molekylerna sina, atomerna och elektronerna sina och ännu mindre kraftenheter sina och så vidare. Hela organismen är alltså en organiserad värld, ett universum i miniatyr. Varje fysiskt organ i en organism är sålunda en bebodd värld, i vilken det lever ett samhälle av väsen underställda och ledda av en regerande skyddsängel, en kung. Vad gäller de gängse fysiska organen i den fysiska organismen, det må vara hjärtat, hjärnan eller lungorna etc., så är de allesamman fullkomliga världar. De har för länge sedan funnit den fullkomligaste formen för sin fysiska organisation. I hjärtat råder det ingen tvekan om huruvida dess manifestation av blodomloppet ska vara på det ena eller andra sättet. Det finns endast ett sätt – det fullkomligaste. Varje annat sätt skulle vara en abnorm, en ofullkomlig och därmed sjuklig manifestation och skapa disharmoni i organismens välbefinnande. Detsamma gäller lungorna, körtelfunktionerna osv. Alla de fysiska organen i de fysiska organismerna är färdiga och arbetar med hjälp av sin egen skyddsängel och den härunder baserade samhällsordningen så fullkomligt, att makrojaget, organismens innehavare, inte behöver skänka dessa funktioner någon tanke, ja, det märker över huvud taget alls inte att det har dessa många olika organ eller små stater eller nationer med sina mikroinvånare.

Att organen kan fungera så bra, beror på att det mellan dessa små rikens invånare för länge sedan har uppstått den fullständiga helt humanistiska gemenskapen, en gemenskap som utgör det totala broderskapet. Lagen att alla måste tjäna alla har här för länge sedan blivit vaken dagsmedveten praktisk självklarhet. De vet att om denna lag inte uppfylls, kommer deras rike i konflikt med de kringliggande rikena, det vill säga de övriga organen i organismen, vilket åter i värsta fall betyder disharmoni, sjukdom och undergång för denna. Den enskilda individen är här till hundra procent medverkande till statens eller rikets (organets) bestånd, liksom staten är ett hundraprocentigt beskydd av individens välfärd. Alltså en politik som ännu inte har blivit allmängiltig bland individerna i världsstaterna eller nationerna och raserna på jorden.

Om vi tar en sådan fysisk organism som jordklotet, kan vi alltså se att den har vissa områden där det ännu är krig och ofullkomlighet i dess inre och yttre, liksom det också finns områden där det råder den skönaste fullkomliga ordning, harmoni, skönhet och välbefinnande. En sådan organfunktion som dess rotation kring sin axel sker efter en förutbestämd lag med en absolut hundraprocentig precision, utan att jorden behöver skänka denna sida av sin natur någon särskild tanke. Rotationen sker automatiskt från jagets sida sett, men har här överlåtits till en för denna funktion regerande invigd skyddsängel och dess mikroväsen. Detsamma gäller jordens blodomlopp och andning, vilket vill säga vattnets kretslopp, dess avdunstning till luft och dess förtätning till vatten igen, och de under denna process upprätthållna livsbetingelserna för animaliska väsen i dess domän. Dess näring och matsmältningsprocess sker också, från jagets sida sett, automatiskt. Dess näring, dess intagande av fysisk föda, är dess uppsamlande i sin materia av en oerhörd mängd solstoff, vilket åter vill säga den kvantitet ljus och värme som den varje dygn får från solen. Detta stoff i förening med dess blodcirkulation, luft- och vattenfunktionen, omvandlas till vegetabiliskt och animaliskt liv. Detta är jordklotets sanna fysiska föda. Som vi ser, sker här samma livsfunktioner som hos varje annat levande väsen, ja, till och med sömn får det. Överallt där det är mörkt får dess mikroväsen förutsättningar för vila. Människorna, djuren och växterna, som är jordens mikroväsen och talangkärnor, sover ju om natten eller där solens ljus tillfälligt är frånvarande. I alla dess fysiska funktioner och skapelseprocesser kan vi se att de redan är automatiska, är så fullkomligt organiserade, att jordklotsjaget inte behöver skänka dessa funktioner någon tanke. Denna sida av dess framträdande har för länge sedan bragts i den fullkomligaste ordning.

Däremot finns det andra områden där jorden ännu inte är färdig med att skapa talangkärnor, och där funktionerna inte har uppnått den fullkomliga höga "invigningsgraden", vilket åter vill säga den totala självständigheten, den totala suveräna friheten, den totala förmågan och kunskapen att arbeta på egen hand till förmån för jaget utan jordjagets medverkan. Ett sådant icke färdigt område i jordjagets organism är den domän inom vilken dess mikroindivider utgör jordiska människor. Här utlöses en stor mängd motstridande krafter för och emot humaniteten eller kärleken till nästan. Det fullkomliga samarbetet, den fullkomliga gemenskapen bland de jordiska människorna har sålunda inte uppnåtts, varken mellan de jordmänskliga individerna inbördes eller mellan deras nationers eller staters dirigerande skyddsänglar. Då det inte råder enighet mellan nationernas, rasernas eller folkens skyddsänglar, kan det inte heller vara enighet mellan staternas fysiska överhuvuden, eftersom de är tillfälliga företrädare eller medier för dessa skyddsänglar. Funktionen mellan skyddsänglar är ju inte av fysisk, utan av tankemässig natur. De motsatta ideologier som nu gör sig gällande härrör ju ursprungligen från jordjaget. Detta befinner sig i ett slags kris, där det ska ta ställning till den ena eller andra av de båda ideologierna, diktatur eller demokrati, statens förtryck av individen eller statens frigörande av individen, statens förföljelse eller statens beskydd av individens högsta mentala utveckling. I denna del av jordklotets domän av medvetande eller ande kan det inte förnekas att situationen för närvarande är något vacklande. De olika makthavarna blir besjälade eller besatta av de bakom existerande skyddsänglarna. Deras tal, föredrag och framträdande kan därför bli av en väldig kraft och styrka. Detta gäller såväl diktaturens eller maktlystnadens förkämpar som världsåterlösarna. Det är endast den skillnaden mellan världsåterlösarna och de maktlystna, egoistiska diktatorerna eller berövarna av folkets frihet, att de båda slagen av väsen har olika invigning. Medan diktatorn är en invigd talangkärna för ett i jordklotet föråldrat system, som inte längre har betingelser för att kunna leva, därför att det inte har jordklotsjagets fulla samtycke, ja, det är till och med utsatt för en viss grad av bekämpning från detta jags sida, så är världsåterlösaren en invigd talangkärna för ett system som jordklotsjaget nu är moget och berett att sätta i högsätet i sitt medvetande. Därför kommer här världsåterlösarens eller den heliga andens ideologi att få alla möjliga förutsättningar att segra, ja, har till och med i stor utsträckning segrat. Det återstår nu endast för jordjaget att avlägsna de nu obrukbara talangkärnorna, som därför är döende. Men döende talangkärnor, som ju är detsamma som döende väsen, utlöser alltid en viss kamp mot döden, en kamp som ibland kan visa stor kraftutveckling, en kraftutveckling som vi känner under begreppet dödsryckningar. De båda ideologierna i världen är alltså en uppåtgående och en nedåtgående, en som håller på att födas och en som är döende. Den ena orsakar födslovåndor, medan den andra ger upphov till dödsryckningar. Det är inte så märkligt att forna tiders visa eller kosmiskt medvetna väsen med så stor självklarhet och exakthet har kunnat förebåda det nu i världen dominerande ragnarök, allas krig mot alla eller det som vi också betecknar som "helvetet".

Det är detta jordens andliga tillstånd som hos människorna har framkallat begreppen "onda andar" och "goda andar" och de därav följande begreppen "djävul" och "gudom". Som vi här har sett täcker dessa båda begrepp absolut inte den verkliga sanningen. För det första är mörkret i mänskligheten andliga krafter från samma upphov som ljuset i mänskligheten. Det är endast uppenbarandet av en allmängiltig princip. En döende intressesfärs avlösning av en ny och fullkomligare intressesfär. Det är ju samma sak som försiggår i vårt eget dagliga liv. När vi har sett en intressant film eller ett motsvarande skådespel några gånger, är det inte intressant längre. Detsamma gäller ju med en vits, den må vara aldrig så god, men för varje gång vi hör den, blir den mer och mer ointressant. Vi önskar se nya filmer och nya skådespel, vi önskar nya upplevelser och önskar frigöra oss från de gamla. Men detta betyder inte att de gamla är djävulska eller onda i absolut mening. De är ju fortfarande intressanta för de väsen för vilka de är nya. Mänsklighetens situation är alltså den att den är vittne till att jordklotet nu är i färd med att uppleva ett nytt och intressant medvetande eller andlig sfär genom att göra upp med en gammal och utlevd sfär, som en gång var så intressant att den uppfyllde hela dess medvetande. Att de väsen som är invigda till att vara talangkärnor för denna åskådning eller ideologi inte kan få goda livsbetingelser på jorden, är därför självklart och inte något ont. Dessa väsen måste födas på en annan planet, om de inte kan leva ut sin åskådning här på jorden. Upphovet eller talangkärnan nr 1 härför är alltså absolut inte någon djävul eller något ont väsen, lika lite som man kan säga att en tiger eller ett lejon är ett ont väsen, därför att det dräper andra djur. Det är ju tillfälligt en livsbetingelse för dessa djur att dräpa för att leva. På samma sätt är det också en tillfällig livsbetingelse för talangkärnan eller skyddsängeln för enväldet, liksom det har blivit en livsbetingelse för världsåterlösare. Djävulen är alltså inte någon svart eller mörk gudom, liksom världsåterlösaren absolut inte heller kan utgöra Gudomen. Den verkliga sanningen om djävulen är att han är skyddsängel för enväldet eller diktaturen, och sanningen om världsåterlösaren är att han inte är Gudomen, utan en skyddsängel eller talangkärna för den gemensamma makten eller demokratin. Båda individualiteterna är talangkärnor i jordklotsjagets psyke.

Om vi nu ser på oss själva, vår identitet som jordisk människa, utifrån samma synvinkel, blir det solklart att vi har fått en tillfällig hemvist på jordklotet och har blivit mikroindivider i dess organism och medvetande. Vi har ju ett psyke som fullständigt motsvarar jordklotets. Inne i den oinvigda jordiska människans psyke finns det också två ideologier. Hon kämpar med sina från det förflutna nedärvda talangkärnor eller maktcentrum för mörkret, för enväldet, och hon kämpar också för att tillägna sig eller skapa nya maktcentrum, som måste befolkas med talangkärnor för den gemensamma makten eller demokratin. Men innan hon helt kan övergå till den gemensamma maktens ideologi, till mottot för kärleken till nästan, alla måste leva för alla, måste hon ha utlevt sina talanger för sin anknytning till enväldet eller diktaturen. Så länge en film eller ett skådespel är intressant, vill man gärna se eller uppleva dem. Dessförinnan har ju dragningen till denna upplevelse inte mättats eller tillfredsställts. Men tiden är inte så avlägsen då alla människor är helt färdiga med enväldet och förstår att endast den gemensamma makten kan ge den verkliga tillfredsställelsen, som alla människor hoppas på och söker. Det är denna tillfredsställelse, denna mättnad som döljer sig under begreppet "den varaktiga freden". Den varaktiga freden är den varaktiga harmonin mellan individerna. Det är den nya talangkärnans fullständiga behärskande av området och den gamla talangkärnans avlägsnande från jordens organism. Det är uppfyllandet av Bibelns ord om att djävulen ska bli bunden eller göras maktlös. Vi ser hur dessa två talangkärnor i jordens psyke befinner sig i kamp om herraväldet på Golgata kors eller kring Jesu lidandehistoria. Jesu bödlar, översteprästerna, de skriftlärda och fariséerna är mikroindivider i enväldets talangkärna nr 1, medan Jesus och hans lärjungar och trogna anhängare är mikroindivider i demokratins talangkärna nr 1 i jordens psyke. I de båda talangkärnorna visar sig allt för oss, ljusets och mörkrets skyddsänglar i jordklotets psyke. Men vi har genom korsfästelsen sett hur mikroindividerna i ljusets skyddsängel är så starka att döden inte sprider någon skräck eller fruktan i deras framträdande. Den gemensamma makten, kärleken till nästan är den högsta livsfaktorn i denna skyddsängels invigda mikroväsen eller mikrotalangkärnor. Mikroväsendena i den andra skyddsängelns domän är däremot rädda för att dö. De tror sig kunna avskaffa fruktan för döden och mörka öden med hjälp av vapen. De är tusentals gånger starkare beväpnade än det vildaste rovdjur. Vi ser att de nya mikrotalangkärnorna i jordmedvetandets ljusregion har övervunnit döden och mörkret och hatet. Med orden: "Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör" förlåter de således inte bara, utan de förstår också den mörka skyddsängelns mikroindivider och dokumenterar därmed ljusets seger över mörkret.