I en tid, när världen eller mänskligheten har sjunkit ned i ett mycket stort mörker eller genomlever den så kallade "domedagsepoken", kan det ha sin betydelse att man ibland stannar upp och ser på de tankearter som kan lysa upp lite i tillvaron. Det finns många människor som menar att det alls inte finns någon stor styrelse eller någon Försyn, och de tror därför att allt är tillfälligheter. De hyser också stor fruktan för det krig som skall komma, och för de många andra obehagligheter det skall föra med sig. De har ju också skäl till det, eftersom världen nu skådar saker som den så att säga aldrig tidigare har sett med avseende på utvecklingen av den dräpande principen.

Kan vi bli klara över om det finns ytterligare någon ljuspunkt, om det finns ett gudomligt mål för människorna? – Ja, det kan vi mycket väl. Vi kan gå tillbaka till Bibeln som uttrycker det på det sättet, att Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika". Vad är "att vara lik Gud", och vad är Guds skapelse? – Den metod eller det sätt på vilket Gudomen skapar, är det sätt som är målet för människorna. Vi lever mitt i en mångfald skapelseprocesser. Om vi iakttar de processer som är färdiga, ser vi att alla oundgängligen och orubbligt är till glädje och välsignelse för levande väsen. Det finns inte ett enda fall där de inte är till glädje och välsignelse. Gudomens skapelse har alltså detta syfte att i sitt slutfacit skapa glädje och välsignelse för de levande väsendena.

Människorna vantolkar de många skapelseprocesser som inte är färdiga. De misstar sig när de säger att det inte finns någon Gud, därför att Gud inte skulle kunna tillåta att människorna skall leva i ett tillstånd med krig, mord, dråp och undertryckande av de svaga. Men hur skulle de kunna se annat? – Det krävs årmiljoner att förvandla ett djur till en färdig, fullkomlig människa, som inte kan förorsaka någon som helst smärta och något som helst lidande med sina manifestationer, och som hela tiden utstrålar ljus i överflöd till omgivningen. Då människorna endast är medvetna i det innevarande liv de lever, så har de inte särskilt stor utsikt över detta väldiga panorama. Men de måste lära sig att förstå att de själva är eviga, och att detta liv, som de nu har, inte är början. Om det var början skulle det inte finnas minsta rättfärdighet i världen, då skulle allting vara fullständigt ödeläggande och saboterande. Det enda ideal för människorna skulle vara att sträva efter att bli överlägsna i att döda och mörda. Men nu är det en gång för alla inte så. Vi kan se på mänskligheten att den är annorlunda i dag än för tusen år sedan. Vi kan se eller utpeka människor som står på stenåldersstadiet, och framåt kan vi se andra på högre stadier tills vi kommer till de högst kultiverade människorna på jorden. Det är mycket stor skillnad mellan en neanderthalare eller stenåldersman och en högt utvecklad kulturmänniska i dag.

Vi kan iakttaga hur den tekniska utvecklingen nått upp till ett väldigt högt stadium. Men det är andra sidor hos människorna som ännu inte är så långt framme. Det är de sidor som representerar djuret, och som är nedärvt från det djuriska tillståndet. Det är hat och egoism. Det är habegär, avundsjuka och svartsjuka. Det är så många saker som är med om att förstöra förhållandet mellan människorna. Det bryter fram i deras natur och kommer ibland till utbrott i väldiga explosioner och hetsighet; ibland går de en längre tid och är hatfulla och kan inte komma ur det onda. Dessa sidor av människan har inte kommit så långt, men vi kan se att de också är under utveckling. Det är dessa ting vi måste titta på för att kunna bedöma om människan verkligen är underkastad en förvandlingsprocess, och där ser vi då att det finns människor som har kommit långt i detta att inte kunna nännas göra det onda. Detta att inte kunna nännas göra det onda, är detsamma som att man har kommit längre i skapelsen som Gudomens avbild. Det handlar ju om att komma fram till att ge liv, till att skapa glädje, ljus och lycka. Vi ser att människorna står på olika steg i detta, en del kan fortfarande nännas göra mycket ont, andra har nått fram till att inte kunna nännas göra på långt när så mycket ont, och på så sätt fortsätter utvecklingen. Detta kan ytterligare understrykas och bli till faktum genom att detta förfärliga lidande som människornas djuriska tendenser medför, skapar en ny förmåga hos människan, nämligen den humana förmågan.

Intelligensen som människorna har utvecklat, och på vilken den tekniska utvecklingen är baserad, har inte något med känsla att göra. Människorna blir inte känslomässiga därför att de är mycket intelligenta. Så länge de har djuriska tendenser använder de i stället denna intelligens för att bli överlägsna andra, för att hävda sig, för att få makt och egendom och för att kunna förtrycka andra. Därför skall det till en annan förmåga, och denna förmåga kan inte växa på samma sätt som intelligensen. Den kan endast utvecklas genom de erfarenheter som människorna gör genom lidandena, sjukdomarna och genom allt det onda de har gjort mot sin nästa. Dessa tillstånd, som människorna därigenom kommer igenom, föder hos dem förmågan att känna lidande. De blir enormt medvetna om hur lidandena verkar. De kan bli så medvetna i att känna lidande att de kan uppleva nästans lidande i sitt eget medvetande. När man når så långt börjar man att inte kunna nännas påföra andra människor något ont. De intelligenta vet mycket väl att det gör ont när man är obehaglig mot sin nästa, men de vet det inte med hjärtat. De har inte denna förmåga, som säger dem att det kan man inte göra. De har inte detta som får dem att inte kunna nännas göra det. Därför kan man räkna med att alla de kalla intelligensmässiga väsendena har sin intelligens kvar ännu för att utlösa en hel mängd handlingar, som kan ge dem erfarenheter om hur man skall använda sin intelligens, och ge dem denna utveckling av förmågan att känna nästakärlek.

Vi vet från gångna tiders vise och profeter, att det handlar om att man skall älska sin nästa. Kristus har ju sagt det hela i ett nötskal: "Du skall älska din Gud över alla ting och din nästa som dig själv. Det är hela lagens uppfyllelse". Det är det som är det fundamentala i dag under mänsklighetens mörka epok. Den kommer att leda till en hel del saker som vi också kan se. Vi ser att det har bildats ett FN, alltså det första försöket att bilda en världsöverhet. Denna världsöverhet är inte mäktig nog ännu, ty den skall nå fram till att även ha den militära makten. Vi ser de humana åtgärderna. Vi ser förmågan och viljan att hjälpa de underutvecklade länderna. Vi ser att det mer och mer växer fram till dessa tillstånd, och det kommer att sluta med att hela mänskligheten når fram till att utgöra ett folk och ett rike. Det kommer inte att vara mer än ett land i världen.