Bakom varje rörelse finns det kraft. Utan kraft skulle ingen som helst rörelse kunna äga rum. Därför är allt som finns och kan upplevas direkt med sinnena en manifestation av kraft. Det spelar ingen roll om det är solens sken eller det är den svagaste tranlampa från förr. Det är likgiltigt om det är djurens vrålande eller det är vingsuset från en insekt. Likgiltigt om det är en människas smekning eller det är förandet av hennes mordiska dolk. Likgiltigt om det är hennes dödsskrik eller det är hennes hjärtas puls. Likgiltigt om det är hatets blixtrande ögon eller det är kärlekens allt förlåtande milda leende. Allt är kraftmanifestationer. Men eftersom allt är kraftmanifestationer, är alltså människornas dagliga liv också en kraftmanifestation. Hennes tal och uppträdande är en manifestation av kraft. Men kraft kan endast utlösas i form av rörelse. Rörelse kan åter endast finnas som en reaktion av kraft. Det är denna reaktion vi ser. Kraften själv är i sin egen natur otillgänglig för förnimmelse. När ett järnvägståg susar förbi oss längs skenorna, är det inte kraften vi ser, utan reaktionen av kraft. Vi ser tåget röra sig längs skenorna. Tåget självt är inte kraften, utan något som hålls i rörelse av kraften. Sålunda är kraften alltid – liksom tiden – något som är oupplösligt närvarande i allt som direkt kan förnimmas, vilket åter vill säga i allt som kan förnimmas. Det som inte kan förnimmas kan lika litet vara en manifestation av kraft som det kan vara en manifestation av tid. Eftersom allt sålunda är en manifestation av kraft, blir kraft en generalfaktor i tillvaron. Hela vår tankegång och vårt uppträdande är en manifestation av kraft, och en manifestation av kraft är alltså detsamma som kraftens reaktion. Men kraften är inte det högsta "något" i tillvaron. Det kan endast det vara som behärskar kraften. Behärskas då kraften? Ja, all kraft i naturen är lagbunden. Dess reaktioner, vilket alltså vill säga alla de skapade företeelserna, är i sitt slutfacit alltid till glädje och välsignelse för levande väsen. Detta gäller klotets förvandling från sitt glödande och flammande eldtillstånd till dess nuvarande strålande tillstånd som beboelig värld för utvecklade människor, lika väl som det gäller de mogna vindruvorna, äpplena, apelsinerna och andra ätliga frukter. Om den kraft av vilken klotets och de nämnda frukternas tillstånd är en reaktion, inte hade varit lagbunden, hur skulle då klotet liksom frukterna ha blivit den välsignelse för levande väsen som fallet är? – Om den kraft som ligger bakom mänskliga produkter eller skapelser, såsom tillkomsten av hus, maskiner, beklädnads- och bruksföremål, inte hade varit lagbunden, hur skulle de nämnda tingen då ha fått just den form de har fått och som gör dem till nyttoföremål? – Om den kraft inte var lagbunden, av vilken alla de funktioner som äger rum inne i det levande väsendets organism är ett resultat, hur skulle dessa funktioner då ha blivit till eller kunna hållas i just det funktions- eller rörelsetillstånd som betyder livet för organismens upphov? Men hur kommer denna lagbundenhet då till stånd? – Vi ser att lagbundenheten är reaktionen av en annan form av kraft. Kraft kan endast ändras genom kraft. Genom en starkare kraft kan en mindre stark kraft övervinnas eller bindas. Men om det bakom den starkare kraften, genom vilken de mindre starka krafterna binds, så att de resulterar i alla de livsbetingande skapade företeelserna, såsom klotets förvandling och förutsättningarna för vegetabilisk och animalisk livsupplevelse, inte fanns logik, vilket åter är detsamma som absolut förnuft eller ändamålsenlighet, skulle krafterna ju aldrig ha blivit till välsignelse och möjlighet för livsupplevelse för levande väsen, såsom fallet är. Utan förnuftsmässig bindning av krafterna skulle deras reaktioner absolut endast uppvisa slump i reaktionerna, vilket åter är detsamma som kaos. Men i naturens skapelser eller bindning av krafterna ser vi aldrig i någon som helst situation slump. Detta är en fullständig omöjlighet i naturens skapande. Har inte vår organism skapats till fullkomning i till och med de allra finaste detaljer, inte blott i de organ vi kan se, såsom hjärta, lungor, lever, njurar, körtlar, utan också i sinnena: syn, hörsel, lukt, smak etc. – Tror man att det är en slump som har styrt krafterna bakom de nämnda organen till ett så gigantiskt logiskt samarbete som hjulen i ett urverk? – Är det inte ett faktum att ett urverk omöjligt kan bygga sig självt eller vara ett resultat av krafternas slumpmässiga sammansättning? – Men hur skulle då det levande väsendets organism, som är en långt mer gigantisk sammansättning av krafter än ett urverk, kunna vara en produkt av slump? – För att inte tala om den gigantiska form av styrning av krafterna som har format klotets förvandling till att uppfylla livsmöjligheterna för oss? Nej, överallt där krafterna är till glädje och välsignelse för levande väsen är de logiskt bundna, vilket åter vill säga ett resultat av logisk tanke. Logik är nämligen detsamma som planmässighet. Men planmässighet kan endast finnas som sammansatta tankeföljder, genom vilka planmässigheten har uppstått. Planmässighet kan åter endast finnas som ett levande väsens önskan eller begär. Vi ser alltså här att det finns tankefunktion bakom klotets eller naturens skapelseprocesser, precis som det ligger tankar, önskningar och begär bakom de skapelser som människan utlöser, såsom hus, broar, maskiner, transportmedel, livsmedel, klädespersedlar etc. Är de inte alla uttryck för föregående önskningar, begär och syften? – Vi kan alltså här se att det bakom alla krafter i världsalltet finns medvetande, vilket åter vill säga tankegång, begär och vilja. Vi ser sålunda att det finns två slags skapande i världen, nämligen det mänskliga skapandet och naturens skapande. – Naturens skapande är det mest logiska, medan det är många logiska brister i det mänskliga skapandet. Med en logisk brist i skapandet förstås här detsamma som att herraväldet har brustit. Men där herraväldet eller människans logiska behärskning av krafterna har brustit, är krafterna utan kontroll och kan då endast utlösas i kaos, som alltid betyder utan syfte, utan viljeföring, men däremot slump. Att människorna ändå handlar så att de förstör sin organism genom laster och tillvänjning vad gäller dödsbringande begär, betyder alltså detsamma som att människan här förlorar sin makt att binda krafterna logiskt. Men detta betyder ju i sin tur att större eller mindre, livsbetingande kraftutlösningar i hennes livsfunktioner överges åt tillfälligheternas spel. Och där det tidigare var sund organutlösning på grund av krafternas logiska bindning, råder nu kaos och slump på grund av krafternas bristfälliga bindning. Och en motsvarande del av människans organfunktioner blir härigenom defekt, antingen det är i själva den köttsliga organismen eller i den psykiska delen av människans struktur. Alla sjukdomar är uteslutande uttryck för en sådan defekt, antingen de är psykiska eller kroppsliga. Men en defekt manifestations- och upplevelseförmåga kan endast ge ett defekt resultat. Och människan, som skall leva bland andra människor, kan alltså här endast uppleva samlivet med dessa andra människor och denna omgivning i en defekt form. Och det är denna defekta form som är människornas stora obehag i dag, nu mer än någonsin förr. De kämpar med en värld av sjukdomar. De kämpar med en mängd andra former av lidanden. Den fundamentala delen av denna kamp har rent av utlösts i massmord på medmänniskorna. Och en utvidgning av denna förmåga till gigantiska höjder har den jordiska människan skapat genom sina atomvapen. Delar av mänskligheten kämpar med valutasvårigheter, andra delar av mänskligheten kämpar för bevarandet av monopoliseringen av livsvärdena. Andra delar går under i fattigdom, omoral och förnedring, medan andra delar går under i rikedom med dess överdrivna lyx, frosseri och sysslolöshet. Åter andra delar av mänsklighetens dagliga liv går under i perversiteter eller själsliga urspåringar, lustmord, psykopati och sinnessjukdom. Vad är orsaken till allt detta? Orsaken är rätt och slätt bristande logik i styrningen av livskraften. Livskraften har kommit utanför människans kontroll. Stora delar av hennes dagliga liv och därmed också hennes tankegång och uppträdande styrs endast av slump och kaos. Men hur kan man hålla sig sund och fri från sjukdomar, hur kan man ha ett garanterat skydd mot andra människors vrede och bitterhet, hur kan man själv upprätthålla en normal livsupplevelse, vilket vill säga sund glädje och välbefinnande i tillvaron, om den bindning av kraften som främjar detta välbefinnande är utanför kontroll och denna kraft här endast styrs av tillfälligheter? Livskraften finns i alla väsens fysiska kroppar från födelseögonblicket till dödsögonblicket. I fostertillståndet och genom barnaåren, till dess att väsendet självt medvetet övertar ledningen, leds väsendet av instinkt, vilket åter vill säga genom naturens egen logiska bindning av krafterna. Och så länge instinkten leder, är allt fullkomligt. Men där väsendet självt har övertagit ledningen i fråga om vad det skall äta, hur det skall leva, hur det skall vara mot andra väsen, människor, djur och växter, där har det överlåtits åt väsendet självt att binda krafterna till förmån för ett normalt levnadssätt och en normal tillvaro. Men här är det som svårigheterna uppstår. Människan är inte tillräckligt utvecklad, vilket vill säga att hennes logiska sinne på det rent kroppsliga och psykiska området inte är så framstående att hon med det kan garantera sig själv en fullkomligt logisk bindning av sin medfödda livskraft. Och där logiken brister, träder slumpen till. Och där tillfälligheterna eller en felaktig uppfattning råder, där styr människan sin livskraft i blindo, även om hon tror att hon handlar i full överensstämmelse med verkligheten, vilket vill säga fullkomligt. Men där livskraften inte är underkastad den logiska bindningen, blir den till dödskraft, och vi ser att miljontals dödas av sin egen livskraft, därför att den har blivit dödskraft. En mängd människor går i dag omkring och lider av att en stor del av livskraften har blivit dödskraft, och endast en liten del av den har bevarats som livskraft.