Ett av de uttryck vi oftast har hört nämnas är väl uttrycket "moral". Vi säger om den eller den att han eller hon har en hög moral, och vi säger om den och den att han eller hon inte har någon moral eller är omoralisk. Vi blir också vittne till högst olika inställning till det som detta begrepp täcker. Det som erkänns som moral av den ene, förnekas och bekämpas ofta av den andre, som har en helt motsatt moral. Och därigenom uppstår det en förfärlig konflikt inom den samlade jordiska mänskligheten. Därtill kommer en hel mängd människor som alls inte har skapat sig någon särskild moral, utan lever på måfå, använder varje tillfälle att berika sig på nästans bekostnad genom att plundra, bedra eller stjäla från denna nästa och menar att det är dumt att inte utnyttja varje chans, varje tillfälle som ges eller uppstår att berika sig, vad detta än må kosta ens nästa i saknad, tårar och lidande.

Denna överhet representerar också en särskild moral, och även om denna moral är eller ska vara ett beskydd mot banditverksamhet, är det ju inte helt givet att det inte bland de individer som är satta att utöva beskyddet också finns ett större eller mindre stänk av banditverksamhet. Hur ofta har man inte sett att dessa inte har dragit sig för att låta sig mutas, att låta sig köpas av eventuellt anklagade banditer och hjälpa dessa att vinna en sak, så att de oskyldiga blir dömda och de skyldiga går fria. Alldeles bortsett från det kan man se hur oerhört svårt det också kan vara för välmenande domare att klara ut en sak och döma rättvist. Blir vi inte ständigt vittne till att de olika domstolarna eller rättsinstanserna dömer med var sin egen dom, som ibland är ett frikännande där andra instanser har dömt skyldig och omvänt, det vill säga dömer skyldig där andra instanser frikänner. Vad ska då den utomstående vanliga människan tro om dessa rättsinstanser? Det är uppenbart att dessa rättsinstanser var för sig också har olika moralbegrepp. De har var för sig sin egen individuella syn på förbrytelse.

Så länge en så stor förvirring råder i människornas uppfattning om vad som är rätt eller orätt, vad som är moral och omoral, ska man inte tro att en varaktig fred kan manifesteras eller skapas i världen, och man ska inte göra sig någon förhoppning om att få slut på krig och upprustning.

Människorna lever sålunda dagligen i den mest förfärliga ödesdigra inställning till sin omgivning eller sina medväsen, eftersom de inte förstår och därför inte betraktar medväsendenas obehagliga uppträdande mot en som en återverkan av ens eget vid en tidigare tidpunkt utlösta handlingssätt mot dem. Man bedömer därför dessa väsen som ens förföljare eller plågoandar och önskar som regel hämnd och straff och i värsta fall död över dem. Men därigenom sår man nya energivågor mot omgivningen, som i sin tur måste reagera med samma energier mot oss. Man kommer på så sätt aldrig ut ur sina besvärligheter med omgivningen, så länge man reagerar med att åsamka denna omgivning eller denna nästa precis samma besvärligheter. Hur ska detta upphöra? Ens nästa kommer också säkert att reagera på samma sätt, då inte heller han förstår situationen, utan tror om motparten att denna är hans ödes olycka.

Hur kan det då komma sig att det är en sådan misär i det mänskliga samhällets dagliga liv? I naturens övriga skapelseprocesser är det ju mer harmoni. Bland djuren är det större livsglädje. Fåglarna jublar mot himlen och djuren tumlar om i parnings- eller älskogslekar och har inga särskilda bekymmer. De har visserligen sina dödsfiender, men de situationer som de härigenom kommer in i medför antingen snart döden eller så undkommer de döden, och sedan är det inte längre några spekulationer över det. Det skapar inte någon särskild själslig konflikt, melankoli och nedtryckthet hos dessa väsen. Annorlunda förhåller det sig med människan, som minns en obehaglighet ganska tydligt och i fantasin skapar sig tankebilder som förnims som fruktan för att situationen ska upprepas osv. Människan har ett större psyke än djuret och lider inte blott fysiskt utan också psykiskt under de obehagligheter som hon menar att omgivningen utsätter henne för. Dessa psykiska lidanden ger i sin tur väsendet vissa slag av sjukdomar i den fysiska organismen, svulster och polypbildningar, cancersjukdomar och överdrivna förkalkningar etc., rent bortsett från de förstörda nerverna och de därav följande nervsammanbrotten. Vi kommer här på det hela taget till den världssituation som de jordiska människorna överallt befinner sig i. Denna beror alltså helt på deras moraluppfattning. Tänk, så viktig är ett väsens moraluppfattning eller livsinsikt, att den är huvudfaktorn i väsendets ödesskapande! Hur får man då mänskligheten att inse detta, så att den därigenom kan råda bot på sitt olyckliga tillstånd och uppnå den önskade varaktiga freden?

Ja, hur har människorna blivit så oerhört skickliga på det fysiska planet? Hur har det gått till att de blivit herre över elementen eller naturkrafterna? Hur har de kommit i besittning av den väldiga makt varmed de behärskar miljoner och åter miljoner av naturens hästkrafter? Är det inte genom ett ingående utforskande av materiens eller naturkrafternas hemligheter? Människorna har här funnit en väg in till de lagar under vilka materien existerar, frigörs och binds. Eftersom denna väg har varit en ofelbar kartläggning, ja, har varit vetenskapliga fakta, sakförhållanden som kunde påvisas för alla, blev det lätt att skapa förståelse och enighet. Man förstår här att naturlagarna inte är en fråga om sympatier och antipatier. Salt verkar som salt, varje syra reagerar på sitt särskilda lagbundna sätt, vare sig man tycker om det eller inte. Man är klar över att här hjälper inga känslor eller dogmer. Om man ska kunna behärska materien, måste man få tag i de vetenskapliga fakta, de verkliga sakförhållandena angående krafternas eller ämnenas fysiska natur och reaktionsegenskap.

När en eller annan vetenskapsman har gjort en upptäckt angående ett ämnes natur och därigenom kanske har funnit ett facit som kan lösa ett annat viktigt materiellt problem, accepteras detta facit och denna lösning helt oberoende av om man tycker om mannen eller inte. Man följer hans anvisningar, därför att man vet att de är fakta, är verkliga uttryck för en orubblig sanning, vad man så än må mena om mannen eller upptäckaren som person. Hans privata natur är saken ovidkommande. Vi finner alltså här inom den rent materialistiska vetenskapen en fundamental moral, när det gäller materiella frågor. Denna moral gör att man endast böjer sig för sanningen, men den böjer man sig också för vare sig det är en vän eller fiende som framför den. Och i kraft av denna moral eller denna kunskapsprincip har den jordiska materialistiska vetenskapen otroligt snabbt arbetat sig fram till den nu väldiga makt över materien som den representerar genom sin materiella kunskap och förmåga. Deras kontakt med den materialistiska sanningen eller den konkreta kunskapen om ämnenas rent fysiska reaktionsmetod skapade en total likriktning hos samtliga jordens vetenskapsmän.

Vetenskapens metoder och upptäckter blev internationella och är internationella, oberoende av hur mycket andra krafter i individernas medvetande nu också försöker manifestera den dumheten att göra universella materiella fakta till något nationellt eller något särskilt statligt. Att två och två är fyra kan aldrig vara något som är engelskt, tyskt eller franskt. Att vatten består av väte- och syreatomer har aldrig varit och kan aldrig bli något speciellt ryskt, polskt eller tjeckoslovakiskt. Det är riktigt att man försöker hemlighålla materiella sanningar, så att andra inte ska komma i besittning av upptäckterna. Men se hur löjligt hjälplösa människorna här är! Se hur de mest inmurade och med hela statens enorma energi inneslutna upptäckter i nästan överdådig grad sipprar ut till motparten! Nej, de verkliga vetenskapliga fakta eller den absoluta sanningen kan inte längre monopoliseras, utan kommer att bli uppenbarad. Världskrafterna håller just på med att avslöja sanningen för människorna i en grad som aldrig någonsin förr i jordens historia har varit känt eller uppenbarats. För det är just uppenbarandet av denna sanning som kan få människorna att handskas med de fysiska materierna på det riktiga sättet, så att de lyder människans tanke, vilja och bud. Och just därför att den sanna vetenskapen till sin natur inte kan vara nationell, utan är universell, är lika för alla människor, alla väsen, och inte har skapats för att särskilt gagna ett bestämt folk, en bestämd nation, kommer man rent av blixtsnabbt att komma till korta överallt där man försöker göra dessa sanningar nationella. Att något uppfattas som internationellt, betyder alltså att det är gemensamt för hela jorden. Att tio och tio är tjugo, är alltså något som gäller för alla jordens folk, vad människorna än tycker. Att vatten släcker eld är likaså något som gäller för alla jordens folk, vare sig de tycker om det eller inte. Och så är det med varje sanning, varje verklig kunskap. Varje verklig kunskap eller vetenskap kan endast vara till förmån för alla jordens folk. Och eftersom det just är detta som vetenskapens representanter över hela jorden visste, kom den materialistiska forskningen och odlandet av den materialistiska kunskapen eller sanningen om materien till ett uppsving, som lyfte forskarna från forntidens och medeltidens tusenåriga naivitet och övertro till en modern vetenskaps nästan totala behärskning av naturkrafterna på mindre än ett och ett halvt århundrade. Så fort förändrade det människan från forskningens proletariat och naivitet till den verkliga materiella kunskapens aristokrati eller högadel just på grund av att man kom i besittning av en kunskap, av tankar och begrepp som var internationella, fakta som var lika och därmed gemensamma för alla människor.

Man fann alltså en väg för forskningen där det inte längre var fråga om nationalitet, utan om internationalitet, eftersom det ju just var internationella realiteter man uteslutande var sysselsatt med och upptagen av. Alla hämmande konflikter uteslöts därmed och forskarna gick hand i hand framåt genom den fysiska materiens labyrinter och fann sanningen om materiens materiella natur i blixttempo. Moralen här blev enighet och gemensamt samarbete. Fundamentet för denna moral var alltså kravet på fakta, fakta, fakta – inte fantasier eller nationella eller personliga sympatier eller antipatier – endast sanningen överallt. Tänk om detsamma gällde i alla andra av livets händelser. Fakta, fakta, fakta, sanningen överallt, oberoende av egoistiska känslors personliga sympatier och antipatier. Men så är det ännu inte i världen.

Man har funnit sanningen om materiens materiella reaktioner och kan med denna kunskap reglera dessa reaktioner och därigenom göra sig till herre över elementen eller naturkrafterna. Materien har således fått sin vetenskap, men människorna har ju med annat och mer att göra än själva de materiella reaktionerna. De måste dagligen umgås med det levande livets reaktioner. De måste umgås med växter, djur och människor, som var för sig representerar en ocean av reaktioner. Men dessa reaktioner har ännu inte funnit sin av allmänheten erkända internationella absoluta vetenskap eller totala uppenbarelse, såsom materien nu har fått sin. Detta umgänge med det levande livet är mer komplicerat än umgänget med de "döda" materiernas reaktioner. Därför krävs det här absolut kunskap i minst lika hög grad som på materiens område, om man vill göra sig en förhoppning om att bli herre över detta sitt umgänge med det levande livet och därigenom bli herre över sitt öde. Men här går det ännu trögt, ty här leds individerna i hög grad av känslobetonade, men förnuftslösa sympatier och antipatier, som i sin tur ligger till grund för deras livsuppfattning. Denna deras kanske nog känslobetonade, men förnuftslösa livsinsikt gör att de var för sig dömer sina medväsen utifrån det obehag som kan råda i förhållandet mellan dem och omgivningen, hur mycket de än själva är den ursprungliga orsaken till obehaget. Här vilar deras dom inte på fakta såsom vetenskapens kunskap om de materiella materiereaktionerna. Detta betyder åter att man i sitt förhållande till medväsendena ännu inte har upptäckt det universella. Man är helt riktigt på vandring genom religionerna, genom sekter och politik. Men var och en av dessa grundar sig inte på absoluta fakta. Det är dogmer, postulat och föreskrifter som man ännu inte har vetenskapliggjort och därmed inte gjort till orubbliga, universella fakta eller regler som gäller alla oberoende av ras, nationalitet och trosriktning.

Alla jordiska människor är på en kosmisk vandring. Deras mål är lyckan, paradiset, världsfreden. Men eftersom vägen ännu inte är vetenskapligt kartlagd såsom vägen till materiens reaktionsegenskaper, betyder det alltså att de var för sig har sin egen privata, av sin fantasi uppbyggda karta. De olika religiösa och politiska rörelserna har alltså vägledningar som är speciellt nationella, vilket i detta fall vill säga: Inre Mission har sin karta till himlen, mormonerna har sin särskilda karta över samma väg, socialdemokrater och kommunister har var sin egen för dem särskilda karta. Eftersom var och en av dessa kartor sålunda inte är internationella eller universella, utan i högsta grad är kartor, skapade och utrustade med de olika rörelsernas egna sympatier och antipatier, blir de särskilda, speciella önske- eller drömkartor. Men vägen till paradiset eller till den universella världslyckan är inte något särskilt inremissionskt eller islamiskt eller buddistiskt. Det är inte en av människor uppfunnen politik, kommunism eller socialdemokrati. Vägen är en introduktion av en ny världsbild till förklaring av en ny moral. Det är den gemensamma karta efter vilken vandringen går. Vägen till den verkliga lyckans sanning har liksom vägen till den verkliga kunskapen om materien ingenting med känslomässiga, intelligenslösa personliga sympatier och antipatier eller önskedrömmar att göra. Sanningens faktum kan inte avlägsnas, förminskas eller förstoras efter personliga önskedrömmar. De utgör en orubblig kunskap, som verkar på sitt särskilda sätt, vare sig man nu tycker om det eller inte. Och först när människorna förstår detta, kommer de här liksom i materieforskningen plötsligt att hand i hand ila framåt mot upplysningens strålflöde och likaså i blixttempo förändra livsåskådning och därmed förhållandet i ödestyngdpunkten. De kommer att se sig själva och inte sin nästa som ödets tyngdpunkt. Men detta är ju en helt ny moralisk uppfattning. Det måste alltså komma en helt ny moraluppfattning, som skiljer sig från alla de gamla moraluppfattningarna därigenom att den utan personliga känslobetonade, intelligenslösa sympatiers och antipatiers önskedrömmar flyttar ödestyngdpunkten från ens nästa över på en själv. Man ser det som ett oundgängligt faktum att man själv är den skyldige i alla livets händelser och i ens förhållande till omgivning och öde. Och först när man ser detta eller när detta sålunda har blivit till universell vetenskap, har fredens domän redan skapats i ens eget inre, ty då ropar själen vapenvila och fred och åter fred ut mot hela sin omgivning. Den förr så krigiska och fientliga upprorsstiftaren gentemot omgivningen har nu blivit en ljusets ängel, i vars fotspår livet blomstrar. Och där detta väsen går fram över jorden, kommer Guds närhet att andas livsglädje, välbefinnande och salighet.