Vad är då fysisk hygien? Är denna form av hygien inte detsamma som lagen för fysisk renlighet? Innebär inte fysisk hygien just ett förhållande till all fysisk materia omkring sig, där alla slags orenheter är avlägsnade som är skadliga för vår fysiska hälsa och vårt välbefinnande? Skrivs det inte just stora böcker om kroppslig hygien och den härav följande kroppsliga hälsan och välmåendet? Fysisk hygien är en omfattande vanemässig renlighet. Den som inte tvättar sig, byter underkläder eller lakan är inte hygienisk. Han kommer till och med att lukta illa av sina utdunstningar som sätter sig i underkläderna och skjortan. Den frånstötande och skarpa lukten av gamla utdunstningar som blivit inpyrda, kan den ohygieniska till slut inte märka, eftersom han går i den varje dag och timme han lever. Men för hans omgivning är det inte så trevligt. De måste nästan hålla sig för näsan, men vill ogärna tillåta sig detta, då det strider mot god ton. Om den smutsige själv var klar över hur hans skarpa utdunstningar avslöjar honom, skulle han säkert känna obehag eller bli generad, om han nu inte är helt förfallen.

Många människor lever på det fysiska planet i en mycket omfattande renlighet, ja, lever till och med i stor lyx med bestick i silver och guld, har en stor personal till att tvätta och sopa, skura och skrubba omkring sig. Sådana väsens hem är en dröm av renlighet och hygien. Kring dessa väsen finns en doft av renlighet. Men samtidigt kan de bakom en yttre tankefasad ha ett inre stinkande mentalt område. Här kan existera all slags tankemässig orenhet som på det mentala planet gör dessa väsen till så orena och stinkande väsen, att alla verkligt rena och kultiverade på detta plan helt undviker dem, då de inte kan stå ut med deras stinkande eller ruttnande mentala smuts.

Sladder finns både hos primitiva och intellektuella i kulturstaterna. Ja, här är det till och med auktoriserat som en verkligt tillåten, legal företeelse. Det är ju inte bara det vanliga rent privata sladdret man och man emellan som det här är tal om, utan det gäller hela det stora organiserade område som kallas "pressen" som också kallar sig den "allmänna uppfattningen", ett mycket passande namn för övrigt, eftersom den allmänna uppfattningen inte är någon sann kristendom eller sann kärlek till nästan. Om allmänheten i längden vill kännas vid denna mening är en annan sak.

Om en människa på ett eller annat sätt har kommit på kant med lagen, har gjort en småstöld eller står i en annan konflikt med lagen, är det en nyhet och därmed stoff för pressen. Och ju mer känd personen är, desto större blir nyheten, ja, här växer den minsann till en sensation som kan ge god förtjänst. Ju fler sensationer eller ofördelaktiga nyheter man kan samla om sina medmänniskor, desto bättre stoff och desto mer lättsåld blir den allmänna uppfattningen. Ja, den allmänna uppfattningen är en god affär så länge den allmänna uppfattningen ännu bygger på sladder.

Hur kan det vara mentalhygien att sprida ut sin nästas fel eller bara förmodade fel för vinden? Är det då inte dåraktigt att betala för sensationer som endast är ett mer eller mindre trovärdigt, ja, stundom helt falskt vetande om sin nästas brister? Hur kan det vara kultur så länge den "den allmänna uppfattningen" är en sådan samling tvivelaktiga förmodanden om sin nästa? Och hur kan den allmänna meningen vara mentalt ren när den lever på att sprida nästans mentala brister eller svaga sidor för vinden, så han endast möter kalla handen vart han än vänder sig? Är människor med brister inte de yngsta själarna i kulturen? Och var det inte dem Världsåterlösaren hänvisade till då han sade att vad ni gör mot dessa små, det gör ni också mot mig, vilket vid närmare undersökning vill säga mot Gud.

Det kan bara vara mental hygien att endast tala gott om sin nästa. Och om det inte finns något gott att säga om denna nästa, så måste man lära sig att förstå att då finns det inte något att säga. Det måste räcka att dessa mörka sidor hos nästan är registrerade i polisens och rättsväsendets register. Att sälja, utbreda och till på köpet göra denna utbredning till levebröd och smycka sig med namnet "den allmänna uppfattningen" är att infektera kulturen med mentala sjukdomar.

Hur ska kärleken till nästan bana sig väg genom denna sladdrarens förruttnande utdunstningar och in till väsendet som i förväg har besmittats av mentala brister? Om världen vore full av änglar, skulle denna slags nyhetsspridning om nästan vara storartad, för det skulle inspirera dessa änglar att hjälpa den från fängelset frigivna förbrytaren – men världen är inte full av änglar. Den är däremot mer fylld av väsen vars rätta namn är fariséer, som tackar Gud för att de tack och lov inte är en sådan förbrytare, en sådan äktenskapsbrytare, tjuv eller rånare och går gärna med på att hjälpa tidningarna eller den allmänna uppfattningen med ännu fler upplysningar om brister och skavanker hos den ene eller den andre. Så länge den allmänna uppfattningen i form av pressen är ett levebröd baserad på spridandet av ofördelaktigt vetande om ens nästa, då är denna press en infektionskanal för en mental undermineringsström mot kulturuppbyggnad och skapande av fred och säkerhet, trygghet och välbefinnande.