Vi känner alla till elnätet som ger oss ljus. Vi vet att det finns ett nät av ledningar, genom vilka det leds elektrisk ström till lampor, motorer och radiatorer, företeelser genom vilka strömmen omvandlas till ljus, kraft och värme. Vi vet också att denna ström måste vara totalt isolerad, så att strömmen inte okontrollerat kan lämna ledningen. Denna isolering utgörs alltså av en materia genom vilken strömmen inte kan passera. Det är ju mycket viktigt att strömmen är kopplad till ledningen, ty i motsatt fall kan man inte alls leda strömmen, men det är ännu värre om strömmen kommer på avvägar, ty då uppstår de så kallade "kortslutningarna". Dessa kortslutningar är utomordentligt farliga. Mängder av bränder och ödeläggelse av värden för miljontals kronor har de förorsakat, bortsett från alla husdjur som emellanåt blivit innebrända vid samma tillfälle. Många människor har också dödats genom att strömmen har kommit på avvägar.

Den elektriska strömmen är i sig själv ett ämne av strålformig natur. Materien framträder ju i form av fasta, flytande, gasformiga och strålformiga tillstånd. Till detta sista tillstånd hör elektriciteten. Alla ämnen kan bli strålformiga och blir därmed ett slags elektricitet, liksom all elektricitet kan bli gasformig, flyttande och fast materia. Dessa fyra materiearter arbetar tillsammans i naturen och är närvarande överallt. Men varje tillstånd har sina lagar. Vart och ett utgör de ämnen, som likt alla ämnen i sig själva utlöser kraft, är i rörelse och skapar reaktioner. Vatten släcker eld, men eld förändrar brännbara materiella ämnen till gaser och aska. Salt saltar, liksom socker sötar. Det finns över huvud taget inte något som helst ämne som inte utlöser någon form av reaktion. När vi kan känna smak, beror det på att de ämnen som vår tunga består av, utlöser en särskild vibration eller kraft. När något annat ämne, till exempel salt eller socker, berör tungan, så kolliderar saltets eller sockrets kraftutlösning med vår tungas kraftutlösning, varigenom det uppstår en kollision mellan de båda krafterna. Och vi kan känna skillnaden på sockrets och saltets reaktioner och skilja mellan dem. Vi kallar sockrets reaktion för socker och saltets reaktion för salt. Vi kan alltså "söta" med sockret och "salta" med saltet. Om sockerämnet och saltämnet var total stillhet, skulle vi inte endast inte kunna känna någon som helst smak, utan saltet och sockret skulle överhuvudtaget inte vara synligt eller fysiskt manifesterat.

Genom att ämnena således kan förvandla sig från fast till strålformigt tillstånd, kan alla dessa olikartade ämnen uppstå, som universum består av. Därigenom uppstår alla de olikartade kemikalier som finns. Och genom deras sammansättningar och blandningar uppstår i sin tur ett otal nya kemikalier och ämnen och på så sätt fortsätter det. Detta materieskapande uppstår alltså på grund av att den strålformiga materien kan genomtränga de tre andra materiearterna och hålla dem i ett konstant tillstånd. Och denna strålformiga materia utgör således ett fjärde element. I detta element eller denna materieart är hela vår psykiska struktur eller andliga sida skapad. Alla våra tankar eller tankearter är således i verkligheten en elektrisk ström och genomströmmar vår fysiska kropps alla detaljer. Denna ström blir därmed med rätta uppfattad som vår livskraft. Utan denna skulle det vara omöjligt att upprätthålla vår fysiska organism. Det finns således en elektrisk kraft inne i vår organism, liksom den finns i jorden eller den yttre världen. Men det finns alltså en skillnad mellan den elektriska kraft som finns i vår kropp och den elektriska kraft som finns i jordens eller naturens yttre detaljer, och som vi är vana att kalla "elektricitet".

Vi måste här lära oss förstå att det finns tre slags elektricitet, liksom det finns tre slags universum eller kosmos. Det stora världsalltet med sina stjärndimmor, vintergator, solar och planeter, till vilka vår jord också hör, kallar vi "makrokosmos". Detta kosmos har också sin speciella elektricitet eller livskraft. Denna är vi nödsakad att kalla "makrokosmisk elektricitet". Och denna elektricitet är den kraft vi är vana att kalla elektricitet. Vi kommer därefter till de levande väsendenas organismer: växter, djur och människor. Dessa organismer utgör också var för sig ett kosmos, som i kraft av sin uppbyggnad av atomer och elektroner endast utgör vintergator, stjärn- och solstäder i det lilla. Dessa små stjärndimmor och vintergator utgör således ett kosmos som vi kan kalla "mellankosmos". Dessa kosmos eller organismer genomströmmas och upprätthålls också genom en elektrisk kraft eller en form av elektricitet. Denna elektricitet kan vi kalla "mellankosmisk elektricitet". Det är denna elektricitet som utgör vårt medvetande, våra tankar, vårt hat och vår kärlek, och den blir därigenom grundelementet för hela vårt ödesskapande. Men det finns ännu mindre levande väsen som lever i universum, i sol- och vintergator, av en så ofattbart liten storlek att de nästan undgår vår förnimmelse. Det är allt det som kommer in under begreppet atomer, elektroner eller de krafter som rör sig i den ofattligt mikroskopiska sfären. Denna elektriska kraft kan vi kalla "mikroelektricitet" eller "mikrokosmisk elektricitet". Denna sista form av elektricitet fortsätter nedåt i det för oss oändligt lilla, liksom makroelektriciteten kommer till oss från det oändligt stora. Vi ser således att hela universum i det lilla som i det stora genomströmmas av den för varje område passande elektriciteten. Elektriciteten är således själva livskraften i såväl makrokosmos som i mellankosmos och mikrokosmos.

Denna elektriska kraft är således medvetandekraften eller den genom alltet strömmande mentala kraft, som i Bibeln beskrivs som "Guds ande över vattnet". Och samma kraft blev likaledes kallad Guds ande, då den vid Salomos invigning av templet kom att stråla och lysa genom det stora galvaniska batteri som utgjordes av de två stora masterna eller pelarna och kopparkaret, även kallad "havet". Det sägs här att Guds ande fyllde templet i en sådan grad att man måste stoppa gudstjänsten. På samma sätt var förbundsarken också beskyddad med denna "Guds ande", vilket gjorde det livsfarligt att bryta sig in i det allra heligaste och beröra förbundsarken. Det var bara översteprästen som kände till den i sin översteprästerliga skruds inbyggda isolering, som gjorde att han utan fara kunde beträda det allra heligaste. Då makroelektriciteten utgör mental- och livskraft i de stora eller jättelika makroformerna för organismer som jordklotet tillhör, är det således inte uttryck för övertro eller naivitet, när man redan i Salomos visdom kallar makroelektricitet för Guds ande och likaledes i skapelseberättelsen kallar makroelektriciteten för "Guds ande över vattnet".

I vår moderna och nästan materiella överbegåvning betraktas makroelektriciteten, alltså den vanliga elektriciteten, som en blott och bart död naturkraft. Inte som en mental kraft, en tanke- och livskraft för gigantorganismer eller makroväsen, då man ju heller inte erkänner sådana väsens existens, då man endast betraktar universum, kloten, solarna och vintergatorna som döda naturkrafter eller företeelser som regleras av tillfälligheter. Man kan således här se att det man i dag tror är vetenskap, detta att betrakta elektriciteten som en död naturkraft, i verkligheten är en livsfarlig övertro. Man vet i dag inte vad elektricitet är. Man vet endast i vilka enskilda detaljer och under vilka betingelser den förekommer. Kung Salomo visste vad elektriciteten var, att den var en makrokosmisk medvetandekraft. Det var Guds ande. Man kände alltså till dess verkliga facit, men man kände naturligtvis inte till dess fina detaljer i en sådan grad, som man i dag känner till och därför kan använda den på ett långt större område, än man kunde på Salomos tid och under hela forntiden.

Men medan man således känner till makroelektricitetens farlighet utan isolering och därför har blivit experter i att kunna isolera den och därigenom få den under sin viljas kontroll, så känner man inte till den elektricitet som utgör människans egen livskraft eller livskraften i de mellankosmiska organismer, till vilka den mänskliga organismen hör. Alltså den mellankosmiska elektriciteten. Den mellankosmiska elektriciteten är den strålkraft som utgör hela vår tankevärld, det material som tankar, föreställningar och viljeföring befordras genom. Vi kommer att kalla denna mellankosmiska elektricitet för "mekroelektriciteten". 1 Medan vi i vårt förhållande till makroelektriciteten endast ser dess yttre verkningar och därför tror, att den är en kall och död naturkraft och kallar den elektricitet, så upplever vi däremot mekroelektriciteten som tanke, medvetande, begär och vilja, allt vad vi upplever som sorg och glädje, som olycka och lidande och kallar denna upplevelse för vårt medvetande eller mentalitet och förstår inte alls, att den är det samma som elektricitet. Därför förstår man heller inte den fulla nödvändigheten av att kunna isolera den. Medan man nästan helt känner till hur man isolerar makroeletriciteten och därigenom kan få stor välsignelse vid behärskandet av den, så förstår man ännu inte hur man isolerar mekroelektriciteten, och får därmed ett liv som i verkligheten endast är en permanent upplevelse av kortslutningar. Där människorna inte förstår hur man isolerar mekroelektriciteten, där blir de ett offer för denna kraft. Där man kan isolera den, blir mekroelektriciteten väsendenas lydiga tjänare, blir det redskap som ska bära dem upp till livets högsta mentala tinnar. Den mekrokosmiska elektriciteten är alltså alla mellankosmiska väsens livsupplevelse och mentalitet.

Om vi nu betraktar den jordiska människans livsupplevelse, består den till synes av grader av martyrium. Människorna suckar och stönar under hårda lidanden, förfärliga sjukdomar, stundtals förfärliga, hatfulla relationer till vissa andra människor, de har fiender, blir förföljda av andra väsen och förföljer själv andra väsen. Människor mördar människor, rent bortsett från de stora mängder dråp de utlöser i form av jakt, fiske och slakteri, trots att detta inte är ett livsvillkor i så hög grad, som de själva tror. Där de kan frigöra sig från den övertron, kommer de att upptäcka att jorden är full av vägar till näring som inte befordrar dråp eller mord och därför är lämpliga för den blivande människan som Guds avbild. Och så länge de således dräper liv för att själva leva, så länge de tror att de måste utlösa vrede, hat, hämnd och bitterhet för att existera, så länge de lovprisar krigets slagfält och dödsterränger som ärans mark, så länge de samlar i sina lador och tillägnar sig ett överflöd av materiella ting på sin nästas bekostnad, utlöser de med sin livskraft sorg, sjukdom, invaliditet och undergång både för sig själv och sina medväsen. Men sådana utlösningar är just kortslutningar i deras mekroelektricitet. De har inte lärt sig att isolera sin mekroelektricitet, så som de har lärt sig att isolera makroelektriciteten. Människorna kan alltså hantera makroelektriciteten bättre än de kan hantera mekroelektriciteten eller sin egen livskraft.

Hur kan man veta att man har kunskap om den fullkomliga isoleringen av mekroelektriciteten? Som vi tidigare har nämnt, ska denna kraft vara isolerad, för att den inte ska göra skada och för att den ska kunna ledas för att skapa liv. Vad är det för en isolering? Det är ett ämne genom vilken elektriciteten inte kan verka. Med detta ämne kan man alltså hålla elektriciteten fångad eller bunden och också vara herre över när den ska friges för att kunna manifestera sig. Isoleringen är ansluten till kontakter, genom vilka man kan slå på och av den elektriska strömmen. Mekroelektriciteten kommer, om den är tillräckligt bunden i isolering och utlösningskontakter, endast att skapa ett enda mentalt tillstånd, vilket vill säga en totalt logisk tanke- och viljeföring. Genom det totala logiska tänkandet och viljeföringen skapas den mentala livsupplevelse som kallas "kärlek". Kärlek är en intellektualiserad känsla. Logik är detsamma som en tankeutlösning, som i sitt slutfacit skapar den absoluta välsignelsen och glädjen för sitt upphovs nästa eller medväsen. Kärlek är således en känsla som är baserad på logik. Där känslan inte är baserad på logik, där blir känslan inte till kärlek eller den totala mekroelektriciteten. Där blir den till hat, vrede, bitterhet, antipati, till osanning, bedrägeri eller allt det som förkommer under begreppet "det onda". Där, där det inte finns sann logik i tanke- och viljeföring, där är väsendets mekroelektricitet inte isolerad. Där blir dess liv således fullt av kortslutningar. Liksom kortslutningar i den vanliga elektriciteten eller makroelektriciteten uppstår där man låter elektriciteten kollidera med krafter som inte är anpassade till elektricitetens kraft, och det uppstår en slags blixtkollision, som blir till explosion eller brand, således uppstår det också i två väsens tanke- och viljeutlösningars beröring med varandra en explosionsartad kollision och brand, där dessa två tanke- och viljeföringar inte är anpassade till varandra. Att de inte är anpassade till varandra, kan endast ske genom att antingen den ena eller den andra av parterna eller möjligtvis båda parternas medvetandeinställning är ologisk. Där man inte är logisk i sin tanke- och viljeföring, som i sin tur är detsamma som ens mekroelektricitet, där är denna mekroelektricitet inte isolerad. Och det måste oundvikligen leda till kortslutningar i denna elektricitet.

Men då denna elektricitet är vår innersta livskraft, är det ju inte så bra att ödsla den på ting och i situationer där den blir direkt dödsbringande i stället för livgivande. Det man kan isolera sin mekroelektricitet eller sin livskraft med, är alltså logik. Men logik är vetande. Det absoluta vetandet är den absoluta isoleringen för mekroelektriciteten eller människans livskraft och den härifrån utgående viljeföringen och skapelsen av förhållandet till sin nästa. Men vad är då logik? Logik är den skaparmetod som livet själv använder. I denna skaparmetod utlöses det inte vid något som helst tillfälle företeelser, som inte i sitt slutfacit är till glädje och välsignelse för levande väsen. Vi ser visserligen företeelser på många platser i naturen, som ser ut som om de inte är till glädje och välsignelse, men då är skapelsen inte färdig. Det finns alltid ett surt stadium före det mogna. Och således också i människans skapelse. De befinner sig nu i det sura stadiet före det mogna. Det mogna stadiet är där, där människan är i stånd att tänka och handla logiskt, således att allt som de företar sig och skapar, blir till glädje och välsignelse för de levande väsendena. Och det är där som man älskar sin nästa som sig själv och förstår att Guds ande svävar över vattnet.