Liksom människorna har en fysisk organism, genom vilken de kan leva eller existera på det fysiska planet, har de också en psykisk organism, genom vilken de kan uppleva på det fysiska planet. Det räcker inte att man kan existera. Denna existens skulle inte betyda något, om vi inte vore i stånd att uppleva den. Men för att uppleva krävs det rörelse, vilket åter är detsamma som förvandling. Förvandling i sin tur är detsamma som skapande. Skapande är att kunna skapa detaljer. Dessa detaljer åter utgör markeringar av den eviga existens som vi lever i. Denna markering av vår eviga existens är detsamma som det vi kallar upplevelsen av livet. Men upplevelsen av livet är en så förunderlig företeelse, att den kan vara fullkomlig och ofullkomlig. Om denna upplevelse av livet inte kunde vara både fullkomlig och ofullkomlig, skulle det vara omöjligt för det levande väsendet att nå därhän att kunna bli ett frigjort väsen, som är herre över det fullkomliga skapandet, och därmed få uppleva den högsta och fullkomligaste formen av livsupplevelse.

Detta skapande av livsupplevelsen äger alltså rum med hjälp av vår fysiska organism och vår mentala eller psykiska organism. I den samlade organismens struktur har de mentala kropparna reflexorgan i den fysiska organismen. Man kan säga att de fysiska sinnena är utlösta av organ som är förposter till den mentala eller psykiska upplevelsen, liksom de andliga organen i sin tur är förpostorgan för utlösning av skapande på det materiella planet. Genom dessa organ får väsendet förmåga att lära känna det behagliga och det obehagliga och därigenom själv bli herre över det behagliga och det obehagliga. Således kommer det till sist att bli ett väsen som på grund av dessa erfarenheter och i kraft av sin vilja är i stånd att skapa det absolut behagliga, vilket åter är livets absoluta mål med den ännu inte färdiga människan. Vi känner allesammans mer eller mindre till denna Gudomens utbildning och utveckling av väsendet till att bli livets fullkomliga herre.

De många lidanden som förekommer i det dagliga livet, berättar för oss att människan ännu inte har blivit herre över skapandet av det behagliga. Människornas dagliga liv är misslyckat på många områden. Alla de tusenden som ligger på sjukhusen med sjuka och eländiga fysiska organismer, visar oss att de har sidor i sitt fysiska och psykiska sätt att vara, där de inte har förmått att skapa den fullständiga behaglighet eller det normala välbefinnande som livsupplevelsen i sig själv är och ska vara när den utlöses av de väsen som har blivit livets herre. De har blivit sjuka därför att de kom in i situationer som de inte förstod, och därför att de inte visste att dessa kunde bli orsak till de lidanden som de nu är underkastade.

Den tid den jordiska människan lever i nu, är just en epok av undervisning och erfarenhetsskapande på sjukdomarnas område. Den fysiska organismen med den genom denna verkande psykiska organismen är det redskap, genom vilket man ska bli i stånd att uppleva och lära sig att bli den absolut fullkomliga människan. Därför står och faller vår upplevelse av livet med denna organisms hälsa och välbefinnande. Vi vet redan att den ska ha näring. Den ska ha mat och dryck. Den ska ha frisk luft, och den ska hållas ren. Den ska ha träning. Det som inte tränas eller används av denna organism vissnar och degenererar, antingen det befinner sig i den psykiska delen eller i den fysiska delen. Om organismen inte får föda, dör den, och om den får felaktig föda, kan den också dö. Det gäller i verkligheten bara den fysiska delen av organismen. Men den psykiska delen av organismen är i själva verket underkastad samma lagar och principer. Den ska också ha "mat och dryck", skötsel och vård, renlighet och träning. Också här dör förmågor och anlag på de områden som människan försummar eller inte använder. I den psykiska delen av organismen kan man också komma att lida av hunger eller brist på näring. Här kan man också bli sjuk på grund av att man intar felaktig föda. Och här är människorna i verkligheten ännu mycket mer outvecklade eller långt mindre utvecklade än när det gäller den rent fysiska näringen och hygienen. Därför finns det ännu fler mentala sjukdomar än det finns fysiska sjukdomar.

Detta psykiska sjukdomstillstånd kan bli så omfattande i ett väsen, att det så att säga är mentalt dött. Det kan varken resonera eller tänka logiskt och kan därför inte tillägna sig kunskap, utan framträder således på det materiella planet som ett utvecklingsstört väsen. Denna sjukdom eller död är i verkligheten ett genom flera liv gradvis begått andligt självmord. Detta självmord utgör verkan av många mentala sjukdomar tillsammans, som efter hand har underminerat individens själsliga tillstånd. Men i det följande ska vi bara se på några enstaka av de skador som tillsammans med andra skador kan föra individen ut i detta fruktansvärda tillstånd.

När ett väsen är medvetet om att det handlar felaktigt, medför det alltså att väsendet kommer i disharmoni med sig själv. Denna disharmoni kommer ständigt att av och till gnaga lite i väsendets samvete. Den utgör ett slags psykisk klåda. Den är en andlig hudsjukdom. Den är ett slags andligt eksem. Väsendet kan döva samvetet på detta område, så att det inte längre generas av eksemet eller sjukdomen. Men denna sjukdom har inte försvunnit, den har blivit kronisk.

Hur botar man nu sin andliga hudsjukdom? Naturligtvis genom att skydda sig mot eller göra sig opåverkbar av denna atmosfär. Genom att tillägna sig absolut tillförsikt om att ens eget sätt att vara är absolut riktigt, genom att fullständigt vänja sig vid att vara totalt oberörd, vad flocken än anser. Här gäller det:

Det är utmärkt att vara försynt, det är en lysande dygd och skapar sympati omkring sitt upphov. Men denna försynthet ska inte vara sådan, att för att inte stöta sig med omgivningen eller för att människor inte ska kritisera en, går man gärna med på att göra något som man vet är emot ens natur, något som man vet är abnormt. Man ska inte för att anpassa sig efter flocken gå ut och festa, delta i flockens utsvävningar, när man vet att det strider emot ens natur och ser att det är omoraliskt. Att gå med på detta, gagnar inte flocken och är i högsta grad skadligt för ens eget samvete och mentala välbefinnande.

1. Citat från Altid frejdig når du går, Chr. Richardt, 1867.