Fundamentet för det levande väsendets tillvaro är just detta, att det begär att leva och att uppleva. Detta urbegär är evigt och oföränderligt, det är en del av det levande väsendets övermedvetande, och alla begär och önskningar har sin rot i urbegäret. Men i vår dagliga tillvaro är våra begär och önskningar specificerade, och de är inte eviga, de blir tvärtom efter hand tillfredsställda och avlöses av nya önskningar och begär.

Detta är i princip detsamma som med våra kroppar. Dessa föds och dör, men nya kroppar skapas, därför att vi bakom den fysiska och de andliga kropparna har en evighetskropp, i vilken de sex grundenergierna har sitt eviga kretslopp. Även de levande väsendenas önskningar och begär är underkastade kretsloppets lagar. De är rörelser i det eviga urbegäret, liksom kropparna är rörelser eller kretslopp i evighetskroppen. Därför kommer i all evighet nya önskningar och begär att följa på de gamla önskningarnas och begärens tillfredsställelse, och dessa nya önskningar och begär är kontraster till de tidigare, som man nu alltså blivit mätt på.

Vad är det då för önskningar som dominerar den jordiska mänskligheten? Ja, vi önskade ju varandra för inte så länge sedan "god jul och gott nytt år", och detta är utmärkta önskningar, även om de nog i vissa fall är ord som uttalas vanemässigt utan särskilda tankar bakom. Men vilka tankar ligger egentligen bakom orden "god jul och gott nytt år"? Ja, julens princip är ju ljuset i mörkret, den är "fred på jorden bland människor, till vilka han har behag", som det står i julevangeliet. Man önskar alltså fred och glädje för andra, och man önskar det inte bara för julen utan också för det kommande året. Det är alltså en kärleksfull och god önskan. Och man läser också i tidningarna hur regeringschefer och andra kända personer uttalar önskan om världsfred och bättre levnadsvillkor för människorna. Det finns verkligen önskan och begär efter en värld där kriget upphör och avlöses av fredlig samexistens. Men det är för att människorna är mätta på kriget som de längtar efter dess kontrast. De har verkligen en gång önskat kriget, annars skulle det aldrig någonsin ha kunnat uppstå. Somliga människor skulle nog protestera och säga att de aldrig har önskat krig, och därmed menar de att de inte önskade förra världskriget och inte heller önskar ett kommande krig. Men hela frågan om krig och fred har betydligt större perspektiv tillbaka i gången tid och in i framtiden än människorna i allmänhet räknar med.

De jordiska människorna tillhör ännu djurriket, och djungelns lag är den lag som på det hela taget råder bland dem. Den starkares rätt är inte förbehållen det egentliga djurriket, utan når ända in i det intellektualiserade djurriket, vilket vill säga till de jordiska människornas zon. Önskan och begäret efter att vara den starkaste och visa att man är den starkaste, finns ännu i den jordiska människans medvetande. Behovet att dominera med sin vilja och sina åsikter över en mindre eller större grupp medväsen finns i många människors sinne. Det finns diktatorer i mängd runt om i världen, inte bara i spetsen för stater och samhällen, utan också i affärsvärlden, på arbetsplatser och i familjer. Ja, varenda jordisk människa har en diktator i sig, även om denna diktator naturligtvis inte är lika framträdande hos alla. Redan barnen är små diktatorer, de kan stampa i golvet om de inte får sin vilja igenom, och man kan se många exempel på hur barn söker dominera över sin omgivning. Men barnen repeterar också under sin uppväxttid tidigare inkarnationers medvetandestadier, alltså utvecklingssteg som de genomlevt i tidigare liv. Det är också därför som önskan om krigsleksaker kan vara så stark hos pojkarna i en viss ålder, då de repeterar tidigare inkarnationers krigsmentalitet. De behöver för den skull inte bli särskilt krigiska senare i livet, då de kanske har övervunnit just dessa stadier. Men krigsinstinkten eller rovdjursmentaliteten finns som en mer eller mindre degenererande faktor i den jordiska människans medvetande och medverkar också till att dirigera hennes önskningar och begär.

De jordiska människorna var för miljoner år sedan växtväsen, och genom övergångsformer utvecklades de till animaliska väsen. På den tiden rymde deras medvetande begär som präglades dels av växtvärldens livsformer, dels, efter hand som de gled in i övergångstillstånd, av animaliska livsformer. Vi har också här på jorden i vår tid exempel på ett liknande tillstånd, nämligen alla de köttätande växterna, hos vilka det börjar bildas magsäck och utvecklas matsmältningsfunktion. Men den jordiska mänskligheten representerar också nu ett övergångstillstånd och rymmer i sitt medvetande önskningar och begär som präglas av de två olika världarnas livsformer, både djurrikets och människorikets, och detta är orsaken till de många konflikterna såväl mellan stater som mellan de enskilda människorna. De jordiska människorna önskar fred, men den del av deras medvetande som ännu hör djurriket till har också sina önskningar och begär som är onaturliga önskningar för människan i dem.

En människa kan önska en annan gott nytt år, och något senare hör hon kanske att denna andra människa har talat ofördelaktigt om henne, och genast är hennes tankar inne i helt andra banor, och hennes önskningar beträffande den andra människan är allt annat än kärleksfulla och goda. Ja, men detta är väl naturligt, menar man. Det är naturligt för djuret i den jordiska människan att plötsligt utsända vredes- eller hämndtankar och önska något mindre behagligt för en annan människa, men det är inte naturligt för människan i den jordiska människan. De jordiska människorna har alls inte herravälde över sina önskningar, på önskans område är de närmast analfabeter. Men spelar det då någon roll vad man önskar? Jo, det gör det. Hela mänsklighetens nuvarande situation är ett resultat av människornas mänskligt sett onaturliga önskningar. Önskningar skapar öde. I framtiden kommer detta att önska rent av att bli ett ämne i skolan, så att man kan lära sig att få kontroll över sin önskeförmåga. Att bekämpa de onaturliga önskningarna är en absolut livsbetingelse för all kulturskapelse. Det blir ingen fred i människostaten förrän det blir fred i människosinnet, och det blir inte fred i människosinnet förrän människorna har lärt sig att önska som människor och inte som intellektuella rovdjur.

Att jag kallar mitt föredrag: "När man spelar hasard med livet", beror på att jag vill visa att så många människor, vad gäller deras dagliga önskningar och begär, verkligen spelar ett slags hasard. De önskar i blindo och låter sig ledas av tillfälliga stämningar och humörsvängningar. Eller också låter de sig ledas av vad som är allmänt gällande inom moral, god ton och bildning och av vad andra önskar och menar. Men den gängse kulturen och bildningen är anpassad för forna tiders människor och innehåller därför mycket som är onaturligt för nutidens mänsklighet. Att bekämpa onaturliga önskningar kan innebära att man i någon grad måste sätta sig över vad andra tänker och menar. Om man till exempel verkligen önskar leva vegetariskt, ska man naturligtvis inte avstå från detta bara därför att en del människor tycker att det är dumt. Det kommer så småningom att gå upp för fler och fler människor att hela den serie vanor som de till stor del baserar sin dagliga tillvaro på, uppstått ur önskningar som en gång var naturliga, men nu är högst onaturliga för en mänsklig tillvaro. Hur kan man ändra på detta? Det kan endast ske genom att människorna önskar det och arbetar på att uppfylla sina egna mänskliga önskningar.

Livets hasardspel, såsom det spelas bland nutidens människor, är också karakteristiskt därigenom att människor ofta är benägna att sätta allt på ett bräde och låta sin lycka, sitt humör och välbefinnande vara beroende av om de vinner eller förlorar, det vill säga om det går som de önskar eller det visar sig gå helt annorlunda. Det finns väl inga normala människor som skulle köpa en bil eller en gård i den säkra tron att de kommer att vinna högsta vinsten i lotteriet bara därför att de har köpt en lottsedel. Men det finns mängder av människor som helt säkert väntar på att deras önskningar ska gå i uppfyllelse och att lyckan väntar på dem, bara därför att de mött en viss människa som de blivit förälskade i. I en sådan situation blir de ofta besvikna, för att vederbörande visar sig vara helt annorlunda än de trodde och önskade. De blir kanske bittra och vreda på den människan. Men det kan ju inte tjäna något till att dra ett nummer i lotteriet och bli vred över att det inte gav den vinst man önskade. Felet beror alltså inte på den andra människan. Hon representerade i förväg sin särskilt bestämda utvecklingsstandard eller sitt utvecklingssteg och kan inte representera något annat. Att man själv varit blind kan inte förebrås den andra människan. Detta gäller naturligtvis inte bara inom förälskelse och äktenskap, utan också i många andra fall. Man har kanske anförtrott sig till en annan människa och berättat för henne något som man inte önskar att andra ska få veta, och så visar det sig att vederbörande berättar det till höger och vänster. Det är något av ett lotterispel att säkert räkna med att andra kan tiga om det man berättar för dem. Många kan inte, även om de gärna ville, och så har man alltså återigen önskat något som visade sig vara en omöjlighet, och man fyller sitt medvetande med förebråelse, vrede och bitterhet, men felet har man begått själv. Gång på gång låter människor sin livslycka vara beroende av en bestämd person som de i sin blindhet önskar ska vara annorlunda än han eller hon kan vara efter sitt utvecklingssteg, eller också strävar de efter en titel, efter pengar, bil, tv och vad man annars kan önska och menar att lyckan ligger i dessa önskningars uppfyllelse. De materiella önskningarna kan de också i många fall få uppfyllda, men också i många fall blott för att upptäcka att lyckan ändå inte låg i förvärvandet av dessa materiella ting, även de blir till vana, och en ny längtan och nya önskningar uppstår i medvetandet. Det värsta är om människor blir bittra och fördärvar sin egen och andras livsglädje, därför att de tycker att de fick nitlotter i stället för högsta vinsten i livets lotteri. De tror att de är martyrer och känner sig förföljda av ödet. De utsätter därigenom sin fysiska organism för dödsbringande energier genom sina tankar, de nedbryter sin egen hälsa och livskraft. Och ändå är det blott de själva och inte andra som är skuld till att det inte gick som de önskade.

Vad ska man göra för att ens önskningar och begär inte ska bli hasardspel? Är det verkligen möjligt att lära sig önska så att man därigenom medverkar till inte blott sitt eget utan också till hela mänsklighetens ljusare och lyckligare öde? Kristus har gett de jordiska människorna ett strålande exempel på att önska riktigt, då han bad: "Fader, ske inte min, utan din vilja". Om människorna kunde ha denna önskan som bakgrund för alla sina mindre önskningar, skulle deras liv så småningom bli mindre och mindre hasardspel. Och om de kunde lära sig att inte vänta sig för mycket av sina medmänniskor och i synnerhet inte bli bittra och vreda, därför att andra människor inte står på de utvecklingssteg man önskade, skulle större möjligheter för fred på jorden bli resultatet. Och därmed skulle den högsta kunskapen om människans psyke mer och mer kunna få insteg i de enskilda människornas dagsmedvetande, så att detta blir kosmiskt medvetande och människan blir ett med Fadern.