Finns det en andlig värld? Så frågar tusentals människor, som varken finner religionens svar på frågan eller den fysiska vetenskapens passiva, oftast negativa inställning härtill tillfredsställande. De människor som studerat andlig vetenskap vet att livet självt på en mängd sätt svarar jakande på denna fråga. Ett av de mest fundamentala sätt varpå livet besvarar denna fråga är genom "ordet".

Ett vaket medvetande består av tankar som kan formuleras och ordnas i logiska tankekedjor. Men på vilket sätt inblåser Gud livsande i Adam eller människan? Genom naturen och naturens krafter. Medvetet liv uppstår genom växelverkan med omgivningen eller naturen. Är det inte i kampen mot naturkrafterna som den jordiska människan utvecklat de tankekedjor i sitt medvetande som vi i dag kallar vetenskap och teknik och varigenom människan i någon grad lyckats "göra sig jorden underdånig"? Men vad vore vetenskap och teknik utan ordet? Ingenting. Människan har verkligen höjt sig över det egentliga djurriket genom sin tilltagande förmåga att formulera tankar och manifestera dem i skapande på såväl praktiska som på vetenskapliga och konstnärliga områden.

Är ordets värld nu en fysisk eller andlig värld? Ordet i sig självt, säger man kanske, är endast fysisk materia, vare sig det framträder i form av skrift eller tal, som bläck, trycksvärta eller ljud. Ja, visst är ord också fysisk materia, men de är då mycket mer än det. Om vi tittar i en bok som är skriven på ett språk vi inte förstår eller om vi hör detta för oss obegripliga språk talas, verkar orden endast på vår syn eller på vår hörsel. Vi kan göra oss vissa föreställningar om detta språk, men om dess ord inte finns med i vår tankekatalog, förblir orden endast trycksvärta eller ljud, något rent materiellt. Om vi däremot förstår det talade eller skrivna ordet, sätts tankar i rörelse i vårt medvetande, alltså något immateriellt eller osynligt börjar arbeta. Detta immateriella eller osynliga var dolt i det synliga ordet, en tankens eller andens värld materialiserades genom det skrivna eller talade ordet och dematerialiserades igen i läsarens eller åhörarens medvetande. Men så finns det ju också en andlig värld som kan genomtränga den fysiska och ge den mening och liv. De fysiska talade och skrivna orden blir då bara artificiella företeelser med hjälp av vilka vi är i stånd att uppenbara något hos oss själva som är immateriellt och otillgängligt för fysisk förnimmelse. Varje människa har förutom sin fysiska organism en sida i sitt framträdande som är otillgänglig för andra väsen på det fysiska planet. Om det inte vore så, skulle människorna varken behöva skrift eller tal.

Varje dag växelverkar vi med vår omgivning på ett plan som inte är fysiskt, vi talar och lyssnar, vi skriver, läser och tillägnar oss kunskap och erfarenheter och därigenom uppbygger vi tankekombinationer som kombineras av det förråd vi redan har i vår tankekatalog och utökar förrådet. Genom talade och skrivna ord förser vi varandra med tankekombinationer. Vårt tal kan göra andra vreda eller bedröva dem, men det kan också glädja, inspirera och hjälpa dem, ja, rentav vara med om att skapa förnyelse i deras liv. Om inte orden ges liv av tankar och känslor, blir de döda klichéer och talesätt. Mycken konversation mellan människor är sådant "dött tal", det levande ordet har inte inkarnerat i den, och det sker ingenting i de talandes medvetande i direkt förbindelse med vad som sägs. Detta behöver dock inte vara liktydigt med att det inte sker något, ty det kan hända att vederbörande tänker det rakt motsatta till det han eller hon säger. Ordet dras av den jordiska människan ibland ned på ett så lågt plan att det används inte bara till att uttrycka en tanke, utan också till att täcka över en tanke, ett slags kamouflage som hör djurriket och inte ett mänskligt tillstånd till. Men också detta visar att människan har sin egen andliga värld bakom den fysiska, sin tanke- och känslovärld, som hon har möjlighet att ge fysiskt uttryck åt genom ord och handlingar, men också har möjlighet att dölja genom tystnad och passivitet eller kamouflera genom talesätt eller till och med genom osanna ord.

I livet efter döden kommer ett sådant kamouflage dock inte att kunna äga rum. Där skapas organismerna inte av fysisk materia, utan av tankemateria. Man ser alltså ut som man tänker. Och man behöver inte forma orden i ljud eller skrift, utan tankeöverföring sker direkt från det ena väsendet till det andra eller visar sig i bilder, i färger och former. Men ändå är det "ordet" som är bakom som den formulerade tanken, och utan att gå i lära och göra erfarenheter i de fysiska ordens värld, skulle den jordiska människan aldrig bli en gudomlig och suverän medarbetare och medskapare i de andliga världarna.

Genom andra människors tal och skrift kan varje människa lära sig mycket, men livets eget tal kommer till oss inte bara från andra människor, utan från hela naturen. Naturen är både skrift och tal för den som kan se och höra med öppen håg och öppna sinnen. "Adam gav djuren namn" fick vi lära oss som barn, och det symboliserar att människan vid en bestämd tidpunkt i sin utveckling börjar uppleva naturen medvetet, dvs. växelverka med den inte bara genom instinkter, utan också med känsla och intelligens och efter hand också med intuition. Att människan ger de olika företeelserna i naturen namn, sker ju inte bara för att rabbla upp en massa namn, utan det är uttryck för att människan lär känna naturen och de olika naturfenomenens inbördes sammanhang. Hon skapar den tankekatalog som utgör hennes dagsmedvetande, vilket ständigt utvecklas genom nya erfarenheter. Människan lär sig läsa i livets bok, som är själva naturen, hon lära sig stava, att bilda ord och meningar och få ut en betydelse av det. Den verkliga betydelsen har människan dock ännu inte hittat fram till, hon stavar sig fortfarande mödosamt fram genom naturens språk och är benägen att fästa sig vid detaljer och enskilda ord eller bokstäver utan att kunna se den helhet de bildar. Sådan är själva den materialistiska livsinställningen. Den materialistiskt inställda människan stirrar sig blind på de enskilda bokstäverna i naturens eller livets bok. Men bokstäver har ju ingen betydelse om de inte sätts samman till ord och meningar som ger betydelse. På samma sätt har naturens detaljer, som kan vägas och mätas, inte heller någon annan betydelse än den de får i förhållande till den helhet vari de är detaljer. Och liksom det är en tankevärld eller andlig värld som ger sig till känna genom bokstäver, ord och meningar, är det också en andlig värld som uppenbarar sig genom naturens detaljer, antingen dessa detaljer är elektroner och atomer eller de är växter, djur och människor eller planeter, solsystem och vintergatssystem.

Så länge den materialistiskt inställda människan endast vill erkänna det som kan vägas och mätas som verklighet, är hon, hur vetenskapligt inställd hon än är, att likna vid ett väsen som vandrar omkring i ett jättebibliotek med många tusen böcker utan att kunna förnimma annat än trycksvärta och papper. Ett bibliotek är en plats där andlig kraft är uppmagasinerad i fysisk materia, och genom den process vi kallar läsning kan den frigöras och uppladda det mänskliga medvetandet. En bok som intresserar en människa är ju som ett element som ger energi till en mottagarapparat. Och boken har den fördelen framför ett vanligt elektriskt element att den inte innehåller mindre kraft för att en människa mottagit impulser genom att läsa den eller hundra människor har gjort det. Först då den nötts sönder och inte längre kan läsas, duger den inte längre som "uppladdningselement", men om det är en verkligt värdefull bok, har dess energi ju för länge sedan överförts till andra utgåvor. Naturen är i sig själv ett sådant kosmiskt bibliotek, men människorna är analfabeter då det rör sig om den formen av läsning. De känner till "böckernas" pappersmängd, deras mått och vikt, deras plats på bokhyllan och omslagets färg, men det väsentliga hos dem, det som de kan berätta, antingen det är en vetenskaplig berättelse eller ett fantastiskt äventyr, det känner de inte till något om och förnekar kanske till och med att de över huvud taget innehåller annat än trycksvärta och papper.

För att komma vidare i sin utveckling måste den jordiska människan lära känna det levande ordet och inte nöja sig med den döda bokstaven. Detta gäller naturligtvis inte bara för vetenskapen, utan det gäller för allt, också för religionen. Liksom naturen är Gudomens tal till människan, är också religionerna det. Och människan skall så småningom bli klar över att naturen och religionerna i själva verket berättar samma sak. Det kan naturligtvis inte finnas två former av sanning eller verklighet, en som är vetenskaplig och en annan som är religiös. Det är samma verklighet, och den andliga vetenskapen vill visa människorna att det är samma Gudom som talar genom religionerna och genom naturen. Människorna har den uppfattningen att naturen bara är något fysiskt och att religionerna bara är något andligt. Men detta är inte riktigt. Alla naturens fysiska processer, dess kretslopp och energiutlösningar, som visar den mest hårfina logik i sina inbördes förhållanden, skulle över huvud taget inte kunna äga rum om det inte fanns tanke och därmed en tankevärld och ett tänkande väsen bakom. Människan är ju själv en del av naturen, och att människan kan tänka och skapa och äger humana känslor, är därför också en naturprocess. Alltså kan vi bara genom att betrakta oss själva se att naturens värld också är en andlig värld. Det finns ett gammalt ord som säger: "Känn dig själv, och du känner hela universum." Och det är riktigt. Människan känner varken sig själv eller universum ännu, även om hon vet mycket om sin fysiska organism och om planeter, solar och vintergator. Denna fysiska kunskap är endast "trycksvärta och papper", och för att verkligen kunna veta något måste den jordiska människan lära känna den andliga världen, som finns både bakom hennes egen organism och bakom det fysiska universum.

Naturen är, antingen det rör sig om människan eller den värld som omger henne eller den värld som utgör hennes organism en uppenbarelse av ande. Ande är medvetande om sig själv och om världen och utvecklar sig som en medveten växelverkan med världen. Men vad är världen, naturen, universum? Det är den levande Guden, vari vi lever, rör oss och är till, och naturens tal är Guds tal till oss, varigenom vi får erfarenheter och blir klokare och kärleksfullare. Att vi blir klokare och kärleksfullare beror på att vi genom erfarenheterna får "livsanden" eller själva Gudomens tankevärld inblåst i oss, vi lär "känna skillnad på gott och ont för att kunna bli som Gud", vi blir alltså "människan som Guds avbild". Men det är ju genom "ordet" som vi kommer att uppnå detta tillstånd. Ordet är den formulerade tanken, som inordnas i vår tankekatalog tillsammans med andra ord och tankar. Tankekatalogen eller medvetandet utvecklas och utvidgas, tills den mer och mer täcker själva Gudomens tankevärld.