M1881
Övertro
av Martinus

1. Krig och ofred beror på okunnighet
Den största olyckan för människorna är den att de inte kan förlikas. Det är inte bara de enskilda individerna inbördes, utan det är också alla existerande folk och folkslag, alla religiösa och politiska rörelser, sekter och samfund, som ligger i krig och ofred med varandra. Och vi har just i våra dagar upplevt hur denna ofred har rasat, har kulminerat i form av världskrig. Från pol till pol runt om på jorden har människorna varit i krig och befinner sig i verkligheten fortfarande i krig. Eftersom människan inte på något som helst sätt kan underbygga sin lycka, vilket vill säga göra sitt liv fullkomligt, blir det ett faktum att detta krig omöjligt kan vara uttryck för intellektualitet. Men om det inte kan vara uttryck för intellektualitet, måste det vara uttryck för motsatsen, nämligen dåraktighet. Denna dåraktighet är alltså mänsklighetens största onda. Det är således inte människornas intellektualitet som skapar kriget, utan deras naivitet, deras dåraktiga inställning eller infall.
2. Intellektualiteten i det ondas och det godas tjänst
Det är ju mänsklighetens intellektualitet som har satt den i stånd att behärska elementen. Det är samma intellektualitet som gör att man genom elementens krafter kan låta sig transporteras över land och hav, över molnen och under vattnet med en hastighet av så och så många kilometer i timmen. Det är också på grund av människornas intellektualitet som man är i stånd att bygga de underbaraste hus med installationer för värme och kyla, belysning, gas och vatten. Ja, vilka tillgångar har inte människornas intellektualitet varit i stånd att frambringa? Och nu står människorna vid en helt ny epok i materiellt kunnande. Förutom att de med sin intellektualitet kan väga solen, mäta ljusets hastighet och undersöka materien i avlägsna världar tusentals ljusår bort i rymden, kan de nu börja använda själva atomkraften, som åter enligt kosmisk klarsyn är detsamma som själva världsviljan. Vad denna kraft kommer att kunna ge mänskligheten av tillgångar ligger på oanade höjder över vad jordmänsklig fattningsförmåga i dag kan rymma. Tills vidare har mänsklighetens intellektualitet endast kunnat frambringa denna kraft, men användandet av den sker ändå genom dumheten, liksom användandet av alla de övriga av intellektualitet uppkomna uppfinningarna och tillgångarna.
Det är i själva verket egendomligt att människorna inte kan tillämpa sin intellektualitet i användandet av tillgångarna. Det är sålunda tills vidare tragiskt att de med sin intellektualitet endast kan skapa tillgångarna, men bara i en oerhört ringa grad kan tillämpa sin intellektualitet i användandet av dem. Denna kalamitet har då också lett till att ju intellektuellare och mer vetenskapligt inställda människorna har blivit, desto sämre har det gått för samhällsordningen, och desto sämre har deras regeringar, lag- och rättsväsen, deras ekonomiska administration och användning av penningsystemet blivit.
3. Den ofullkomliga samhällsordningen
Vad är det för en samhällsordning som människorna i dag lever i? Samtidigt med utvecklingen av de mest lysande transportmedel, flygplan, tåg, fartyg och bilar, är resetillstånd så hårdnackat begränsade att endast en mycket liten procent av människorna verkligen kan komma ut och resa. Samtidigt med de mest lysande möjligheter att både tekniskt och kemiskt kunna utnyttja jordens resurser, bränslematerial, livsmedel och klädespersedlar, sitter miljoner och åter miljoner människor runt om i länderna och fryser, svälter och går klädda i surrogatmaterial eller trasor. Samtidigt som människorna har de mest lysande förutsättningar att kunna bygga de skönaste hus, skyskrapor som reser sig upp i himlen med klimatanläggningar, värme, kyla, belysning, kraft, vatten och hissar, eller villor mitt i parker och vackra anläggningar allt efter önskan och begär, kan miljoner och åter miljoner människor inte få en värdig lägenhet, ja, inte ens en vindskammare finns att uppbringa. Unga människor kan inte gifta sig därför att de inte kan bilda hem. Tusentals vandrar omkring på storstadens gator om natten. Samtidigt som man sitter inne med det mest underbara penningsystem, som är en verkligt genial värdemätare och förmedlare vid varuutbyte, äger världen i dag endast ett penningsystem i förfall, ett surrogatsystem som upprätthålls och lappas med ett alltmer tilltagande falskmynteri. Om det inte sker ett ingripande, är människorna på väg att inte kunna nöja sig med en portmonnä, utan måste ha en dragkärra att transportera alla de penningsedlar som ska till för att köpa ett mål mat eller bara en surrogatskjorta.
4. Människorna förmår ännu inte använda intellektualiteten i livets tjänst
Är det inte märkligt att mitt i allt detta geniala kunnande, mitt i denna väldiga förmåga att behärska elementen, mitt i all världens enorma rikedom, lever människorna ännu eländigare än djuren, utan någon verkligt fullkomlig lycka, utan någon verklig förmåga att uppleva det verkliga livet. De lever ett liv som har blivit ett helvete, till en domens dag. Kan man inte tydligt se vad det är som är galet? Människorna har en lysande intellektualitet, men de förstår ännu inte hur de ska använda den i livets tjänst. Överallt använder de intellektualiteten endast i dödens tjänst, vilket vill säga att de endast kan använda den i omformandet av materien till fördel för vem? Ja, här är det som roten till världens stora onda ligger begravd.
5. Alla jordens tillgångar är till för alla
Alla glömmer att alla ska finnas till på jorden, alla glömmer att alla ska leva för att tjäna alla. Alla jordens tillgångar är till för alla jordens väsen. Alla uppfinningar, alla de fördelar som människorna med sin intellektualitet kan skapa, är till för alla. Varje väsens produkter, varje genis skapande av genialiteter, varje uppfinnares geniala fullkomliggörande eller förbättrande på teknikens och kemins område, varje upptäckares eller jordenruntfarares erfarenheter och kunskaper om världen kan aldrig i någon som helst situation vara till endast för att berika dessa sina upphov och deras arvingar eller för att kunna monopoliseras av enskilda personer, grupper, föreningar eller samhällen. Alla upptäckter, uppfinningar, vinster och tillgångar är till för alla. Inget väsen förutom djuret har någon som helst förmåga för sin egen skull, utan för omgivningens skull. Detta är världslagen, det är fundamentet för planeternas och galaxernas gång i världen.
6. Om solen kunde monopolisera sina krafter som privat egendomsrätt
Tänk om vår sol inte strålade ut sin livskraft av hjärtans lust mot vår klot? Hur tror man att denna då skulle se ut? Det skulle inte finnas något som blå hav, gröna skogar med vår och gökens rop och fågelkvitter. Hur skulle vi ha fått möjlighet att uppleva dagar och nätter, somrar och vintrar, vår och höst och alla övriga företeelser i naturen, afton- och morgonrodnad, vita sommarmoln, varma brisar, vågrörelser över sädesfält och färggranna blomsterängar, hägringar, insekters surrande och vita vintrars slädbjällror, vintersport, skridskoåkning och kälkbackar etc., etc.? Ja, hur skulle alla de män och hustrur som i dag innerligt älskar varandra, ha funnit varandra, hur skulle världen på det hela taget ha haft alla de lysande förutsättningar för liv och möjligheter som den nu är välsignad med, om solen och himlen på jordmänskligt vis monopoliserade sina krafter som privat egendomsrätt? Har vi inte här i själva naturen, helt utanför mänskliga påfund, övertro och fanatism, en förebild på den rätta användningen av världsenergierna, världskrafterna?
Hur länge ska människorna vagga sin intellektualitet till sömns, lyssna till dåraktiga fanatiker? Hur länge ska de låta sig suggereras av primitiva, egoistiska mänskliga påfund? Vad är det som i verkligheten gör att en mänsklighet med en så gigantisk intellektualitet och kemisk och teknisk kunskap att den behärskar elementen, är så trollbunden, ja, rent av så förhäxad att den inte kan använda denna sin väldiga kunskap på ett verkligt välsignelserikt sätt, men däremot överallt, där den ska använda sina produkter och alster, skapar död, fasa och undergång i stället för kultur, glädje och välbefinnande?
Det ofullbordade manuskriptets slutar med dessa ord:
Nu hänvisas till solens strålglans mot allt och alla som förebild för varje enskilt levande väsen, som ju ska vara till glädje och välsignelse för alla.
Artikeln är en återgivning av ett oavslutat manuskript till ett föredrag som Martinus höll i Kosmos Ferieby, söndag 13 juli 1947. Renskrift och mellanrubriker av Ole Therkelsen. Godkänd av rådet 27 oktober 2002. Första gången publicerad i Kosmos nr 6/2003. Artikel-id: M1881. Översättning: Rolf Nordström.
© Martinus Institut 1981, www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivelse av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln när det sker i enlighet med upphovsrättslagen. Kopiering, eftertryck eller andra former av återgivning av artikeln får endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.