M1908
Pilatus och Simon av Kyrene
av Martinus
1. Jesus hos Pontius Pilatus
Vi känner alla till den bibliska berättelsen som handlar om Jesu korsfästelse, och där det uttrycks att Jesus blev dömd av den romerska kejsarens ställföreträdare i Palestina, Pontius Pilatus. Liksom alla de övriga bibliska berättelserna så att säga är historiska begivenheter som uttrycker en högre ockult sanning, så gömmer där sig också bakom berättelsen om Jesus hos Pilatus, långfredag morgon, en stor ockult sanning. Förutom att vara en historisk begivenhet är denna berättelse alltså också en symbol för hela mänsklighetens förhållande till den absoluta verkligheten eller sanningen.
Pilatus är inte endast den romerske vicekungen i Palestina för ungefär två tusen år sedan. Pilatus representerar alla ofärdiga eller oinvigda människor. Pilatus var en människa ställd i den situation som den stora intellektuella delen av mänskligheten i dag står inför. Han var inte anhängare av någon särskild religion. Han såg att judarna hade sin uppfattning om sanningen. Han såg att grekerna hade sin särskilda uppfattning om sanningen. Han såg att alla religiösa rörelser var för sig hade sin egen speciella uppfattning och tolkning av den eviga sanningen, och därmed framhöll alla de andra rörelsernas uppfattning av sanningen som felaktig och overklig.
Det var därför inte så märkligt att han kom med sin berömda fråga till Världsåterlösaren: "Så du är judarnas konung?" Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" Pilatus sade: "Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" Jesus svarade: "Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag". Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst." Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" Sedan gick han ut igen till judarna och sade: "Jag kan inte finna honom skyldig till något" (Joh. 18:33–18:38, red:s anm.).
Han föreslog att de skulle frige Jesus eftersom det var sed att frige en fånge med anledning av påsken, men de ropade att de önskade Barabbas fri.
2. Pilatus som symbol för alla sanningssökare
Pilatus representerar den moderna intellektuella människan som har vuxit ifrån dogmerna och därför inte tror på något. Men han var alltså betagen av Jesus och såg att han var utan skuld. Han ville mycket ogärna döma honom till döden. Han kände att han i verkligheten stod högt över judarna. Han var verkligen deras konung. Han försökte att slippa döma honom. Han var därmed i själva verket en begynnande Jesus-anhängare. Men han var ännu inte i så hög grad ett med Jesus eller sanningen att han ville offra något av sin egen position för att rädda honom. Då han ställdes inför valet att antingen döma honom till döden eller att mista sin ställning, offrade han Jesus.
Det är denna hans mentala inställning och förhållande till sanningen, eller de högsta problemen i tillvaron, som gör honom till symbolen för alla andra sanningssökare eller oinvigda människor. Alla andliga forskare, alla sanningssökare eller alla de väsen som har vuxit ifrån dogmerna och börjar att ha med den andliga vetenskapen att göra och i den ser "judarnas konung", vilket betyder den absoluta sanningen, är alla "pilatusar". De har fått i sin makt att kunna döma detta nya. Alla för vilka mina kosmiska analyser eller den andliga vetenskapen betyder det högsta uttrycket för sanningen, men som ändå till sist dömer sanningen eller judarnas konung till döden, då det innebär att det kan vålla dem stort besvär att försvara denna sanning, och att de till och med mister sin position och den högaktning de är vana att åtnjuta hos omgivningen. De hänger judarnas konung, den absoluta sanningen, på korset, de är "pilatusar" i första utvecklingsstadiet.
3. Simon av Kyrene
I Simon av Kyrene har vi en "pilatus" i ett senare utvecklingsstadium. Här ser vi en människa som önskar att bära korset för Jesus, vad det så än må kosta, vilket vill säga att ta på sig allt obehag i stället för att döma sanningen till döden. Han ville hellre själv dö än att döma sanningen till döden. Simon av Kyrene är människan som står på tröskeln till invigning. Alla apostlar blev till "Simon av Kyrene". De dog alla för sin tro på Jesus, med undantag av Johannes som fick lov att slippa korsfästelsen. Han var ännu längre fram, han var själva den inkarnerade kärleken. Mina barn, älska varandra.
Manuskriptet slutar med dessa handskrivna ord:
Kristus och Barabbas inom väsendet själv och det själv som Pontius Pilatus.
Det maskinskrivna manuskriptet slutar abrupt med den sista meningen "Mina barn, älska varandra", som inte direkt hänger samman med resten av avsnittet. Martinus Institut vill ändå publicera manuskriptet som Martinus skrev det. Så får var och en – liksom med allt annat Martinus skrev – själv tolka det. (Meningen liknar Joh. 13:33–13:34 i Jesus avskedstal, red:s anm.)
Artikeln är ett oavslutat manuskript som Martinus skrev som förberedelse till ett föredrag på Martinus Institut den 25 maj 1952. Renskrift och mellanrubriker av Torben Hedegaard. Godkänd av rådet den 20 mars 2023. Artikeln har inte tidigare varit införd i Kosmos. Översättning: Lars Malmgren 2023. Artikel-id: M1908
Från Kosmos 1-2024
© Martinus Institut 1981, www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivelse av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln när det sker i enlighet med upphovsrättslagen. Kopiering, eftertryck eller andra former av återgivning av artikeln får endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.