M1960: Proletärmedvetande och kungamedvetande

M1960

Proletärmedvetande och kungamedvetande

av Martinus

1. Om kristendomen verkligen funnes i praktiken, skulle det varken finnas slumkvarter eller fattigkvarter på jorden

I denna artikel görs en jämförelse mellan vissa yttre förhållanden i det jordmänskliga samhället och vissa andliga realiteter i människans medvetande, vilkas konstellation är orsak till de yttre förhållandena.

I alla stora städer finns så kallade slumkvarter, fattiga, smutsiga stadsdelar, som rymmer en mängd nöd, sjukdom och elände. Det tenderar att uppstå många slags avvikelser, då människor tvingas leva under sådana förhållanden, och i slumkvarteren finns ju också alla möjliga former av prostitution, bedrägeri och andra ljusskygga verksamheter. Förbrytarband håller till på sådana platser och planerar kupper, överfall, stölder och andra brott. I dessa ohyggliga omgivningar föds en mängd barn, som växer upp i en atmosfär av perversitet och lagöverträdelser, av hunger, sjukdom och brutalitet. Det är naturligtvis inte meningen att människor som föds till världen inte skall kunna få det dagliga brödet utan att hela tiden överträda lagarna. Detta är ett högst ofullkomligt stadium i utvecklingen fram mot ett humant och verkligt fullkomligt demokratiskt samhälle. En gång kommer man att se tillbaka på den tid då det fanns slumkvarter, såsom vi idag ser på gångna tiders mest primitiva människosamhällen. Att en samhällsgrupp kallas proletariatet och av somliga människor räknas som lägre stående individer än de själva, kommer man i framtiden att betrakta på samma sätt som vi nu ser på slaveri. Men varför finns det i vår upplysta och kristliga tidsålder fortfarande ett proletariat, och varför finns det samtidigt människor som lever i lyx och överflöd? Enligt kristendomen skall den som har två livklädnader ge den ena till den som ingen har. Om denna princip praktiserades i det jordmänskliga samhället och även mellan staterna inbördes, skulle det inte finnas några slumkvarter eller fattigkvarter på jorden, alltså om kristendomen verkligen funnes i praktiken. Men det gör den inte. Den kristendom som funnits på jorden i snart tvåtusen år har varit teori och dogmatik, den har varit baserad på människornas religiösa instinkt och religiösa känslor och stämningar. På detta sätt har den haft mycket stor betydelse och har befordrat utvecklingen så att många människor i dag känner vad som är det riktiga. Men som dogmatisk religion har kristendomen inte förmått att i särskild grad förvandla människornas handlingssätt och uppträdande i det dagliga livet. Detta sägs inte som någon förebråelse, vare sig mot kristendomen eller mot människorna; det har inte kunnat vara annorlunda. Men det skall inte fortsätta att vara på det sättet. All utveckling tar sin tid, och det som en gång skall utvecklas som praktiskt uppträdande måste först finnas i ett andligt tillstånd som känsla, tanke och teori, detta är en universell lag, och den gäller också för kristendomen. Men kristendomen är nu inne i en utvecklingsfas då den skall bli till praktisk livsmanifestation i vardagen, och därmed kommer efter hand alla slumkvarter och så kallade proletärkvarter att försvinna, i det att den andliga bakgrunden för deras existens kommer att vara något människorna utrotar ur sitt medvetande.

2. Alla jordiska människor har i högre eller lägre grad proletärmedvetande

Bakom alla fysiska företeelser finns det en andlig realitet, ett medvetande. Bakom proletärtillståndet måste det alltså också finnas ett proletärmedvetande. Det gör det också, men det är viktigt att förstå att proletärmedvetande inte är något som bara finns i slumkvarter. Där finns det, men man kan också träffa på det i förnäma palats, omgivet av lyx och yttre prakt, bland "fina" människor, som till synes lever i överensstämmelse med samhällets lagar och är föremål för andra människors aktning och beundran. Proletärmedvetande kan man möta i alla samhällslager, ja, alla jordiska människor har det i högre eller lägre grad, och det är detta som är orsaken till att det finns slumkvarter. Det finns emellertid i den jordmänskliga mentaliteten också en kontrast till proletärmedvetandet, vi kan i detta sammanhang kalla det kungamedvetande, och liksom man kan möta proletärmedvetande i ett palats, kan man också möta kungamedvetande i ett slumkvarter.

3. Kungamedvetande är det mänskliga i människan

Vad är då proletärmedvetande, och vad är kungamedvetande? Proletärmedvetan de är den del av jordmänniskans mentalitet som är i konflikt med universums och livets lagar och som vilar på en mängd falska föreställningar om livet och döden och inte känner till och använder den gudomliga makt som heter bönen i sitt dagliga liv. Denna del av jordmänniskans psyke är resterna av det djurrike som hon en gång har tillhört, där lagen för tillvaron var "den enes död är den andres bröd", och där "den starkares rätt" var den enda rätten. Kungamedvetande däremot är något förhållandevis nytt som håller på att göra sig gällande i jordmänniskans mentalitet, det är det mänskliga i människan, som främjar nästakärlek och utvecklar intellektuell skaparförmåga till helhetens gagn. Det är också gudsmedvetande, inte som blind tro på en vår Herre i molnen, utan som upplevelse av den Gudom, i vilken "vi lever, rör oss och är till", vars kropp är hela universum och vars ande ständigt "svävar över vattnet" i den meningen att den är den kraft som i makro-, mellan- och mikrokosmos åstadkommer ämnenas förvandling och kretslopp och de levande väsendenas eviga utveckling. Kungamedvetandet är i medveten korrespondens med den eviga Gudomen och upplever allt levande som de redskap och organ varigenom Gud talar till människan och bibringar henne impulser, inspiration och erfarenheter. För den människa i vars mentalitet kungamedvetandet börjar göra sig starkare gällande, är bönen till Försynen en naturlig och nödvändig företeelse i hennes dagliga liv, inte bara speciellt som morgon- och kvällsbön, utan många gånger om dagen. Då hon står inför svårigheter och besvärligheter, ber hon att Försynens vilja måtte ske, dvs. att hon måtte göra det riktiga, det som i den givna situationen är till gagn för helheten. Därigenom kommer människan in på en våglängd som bringar henne i harmoni med motsvarande andliga krafter, skyddsänglar, som är Gudomens redskap på det andliga planet och som förmår transformera ned energierna från de höga andliga världarna till just den våglängd som jordmänniskans medvetande kan inställas på, då hon sätter in sin viljekraft och energi på att i sin dagliga tillvaro vara till gagn och glädje för andra levande väsen.

4. I för länge sedan svunna tider leddes människorna av invigda konungar

Men varför just använda uttrycket kungamedvetande om det mänskliga som håller på att växa fram i den jordmänskliga mentaliteten? Det har sin särskilda orsak, som kan förklaras dels genom att vi ser tillbaka på mänsklighetens förflutna, dels genom att vi koncentrerar oss på vad Kristus har lärt människorna. I för länge sedan svunna tider leddes och styrdes mänskligheten av invigda konungar, genom vilka den gudomliga kraften kunde bringas i närmare kontakt med de vid den tiden mycket primitiva människorna. Dessa kungar var invigda just i de medvetandeskikt och andliga tillstånd som det skulle vara till stort gagn för människorna att få beröring med, så att de därigenom kunde komma vidare i sin utveckling. Kungarna var enväldiga och hade kolossal makt, men deras invigda tillstånd var en garanti för att de inte på något sätt missbrukade sin makt, utan bara använde den till gagn för det folk vars jordiska skyddsande de var. De var på en gång kung, överstepräst och högsta domare och utformade de religiösa myterna, symbolerna och sederna för den utvecklingsnivå på vilken folket stod, och gav juridiska lagar som var nödvändiga för lugn, ordning och rättvisa i samhället. De jordiska människorna på detta utvecklingssteg hyste inte något tvivel om att det fanns en gud eller flera gudar bakom naturen och dess krafter, deras religiösa instinkt sade dem att det måste vara så. Men deras gud eller gudar bar helt naturligt prägel av deras speciella föreställningsförmåga och primitiva ideal och inte minst av deras fruktan. Liksom ångestropet är djurets enda form för bön, är ångesten också hos de primitiva människorna en väsentlig faktor i deras böner och gudsdyrkan. De ser naturkrafterna på ett ögonblick ödelägga vad det tagit år för människor att bygga upp, och de föreställer sig att det är onda andar eller gudarnas vrede som är orsak till det. Deras största ideal är den tappre krigaren, som äger makt att straffa och hämnas det som de uppfattar som orättvisa, därför är också deras gudar straffande och hämnande gudar, som man först och främst måste frukta. För folket var kungen gudarnas son, ja, kanske betraktade de honom som en inkarnerad gud, hans ord var lag, och han hade makt över liv och död.

5. En gudomlig demokrati håller så smått på att utvecklas på jorden

I moderna människors ögon är allt detta primitiv hedendom och övertro, men icke desto mindre fanns det en gudomlig ledning bakom dessa tillstånd. Framtidens människor kommer att se på den nuvarande kulturen som primitiv hedendom, men de kommer att veta att det bakom mänsklighetens nuvarande proletärtillstånd också har legat ett frö till kungamedvetandets utvecklande, inte i en enskild gudomlig diktator, utan i hela folkets medvetande och uppträdande. Det som håller på att ske i vår tid är, att en gudomlig demokrati så smått håller på att utvecklas och skall avlösa den diktatur som för länge sedan genom sin degeneration upphört att vara gudomlig. Historien visar hur kungaprincipen förändrades. Från att vara "heliga män", som verkligen var heliga på grund av sin andliga kunskap och makt, så att de därför kunde utöva en gudomlig diktatur, degenererade kungarna till att bara vara toppfigurer, vilkas invigning endast var en yttre ceremoni. Det var inte kungamedvetande som stod i spetsen för samhället längre, och det blev snart proletärmedvetandet som blev det ledande. Uppror, krig och revolutioner satte nya kungar på tronerna, och det jordmänskliga samhällslivet indelades efter hand i klasser, där förmågan att armbåga sig fram på andras bekostnad blev den faktor som avgjorde om man tillhörde samhällets högre eller lägre skikt. "Bottenskiktet" är det så kallade proletariat som till stor del består av människor som har en av sina första inkarnationer i ett civiliserat samhälle eller av somliga som i tidigare inkarnationer nedbrutit vissa förmågor och talanger, så att de denna gång är psykopater eller slöa och likgiltiga gentemot sin omgivning. Men som tidigare nämnts kan man också möta kungamedvetande i proletärkvarteret. Det kan finnas människor vilkas öde det har varit att födas på en sådan plats för att göra vissa erfarenheter och för att visa att man kan leva mitt i "helvete" och ändå vara i "himmelriket", om man har det i sitt eget sinne. En sådan människa har alltid en speciell uppgift med sitt liv och stannar därför vanligen inte kvar i slumkvarteret, men det har sin stora betydelse att hon har levat just där, både för henne själv och för andra. Alla människor måste genom skiftande inkarnationer pröva vad det vill säga att befinna sig upptill och nedtill på samhällsstegen för att kunna vara med om att efter hand förvandla detta samhälle till en verklig demokrati, där det egentliga värdet inte är pengar, som en del människor kan komma i besittning av på andras bekostnad, utan är själva människans arbetskraft och skaparförmåga sådan den kan utvecklas till gagn för helheten.

6. Kristusmedvetandets utveckling i människosinnet räddar efter hand människan från det mörka öde som hennes proletärmedvetande har skapat

En sådan förändring av samhällsstrukturen kan inte ske på en gång, det är många erfarenheter som måste göras dessförinnan. Men det är inte revolutioner och våldsamma omvälvningar som skall leda till en bättre samhällsordning, utan förändringen av människans medvetande. Därför inkarnerade för nästan tvåtusen år sedan en verklig konung mitt i proletariatet och visade människorna kungamedvetandets utvecklande utan kunglig prakt och härlighet. Han var mänsklighetens största tjänare, modellen för vad människan skall nå fram till på denna jord. Man säger att Kristus skall komma igen, men det är inte personen Jesus som skall visa sig i skyarna på en eller annan plats över jorden. Han sade själv: "Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem." Kristi återkomst blir dock en realitet och det blir detta som skall "frälsa" människorna, som man säger. Det blir kristusmedvet andets eller kungamedvetandets utveckling i människosinnet som räddar människan från det mörka öde eller den mörka karma som hennes proletärmedvetande har skapat. Den största segerherren blir alltid den människa som kan frigöra sig från sitt proletärmedvetandes egoistiska begär och därmed få glädje genom att utlösa kärlek, hjälpsamhet, vara allas tjänare, vara med om att arbeta för upplysning för att skapa fred i världen. Ett sådant väsen kommer att uppleva en frihet och en suveränitet som är något helt annat än den egoistiska frihet som den materialistiska människan drömmer om och som bara binder henne i starka bojor och gör hennes öde trist och "proletärt".

7. Bönen är en magisk kraft, genom vilken kungamedvetandet kan utvecklas

Bönen är den kraft genom vilken kungamedvetandet kan utvecklas. Människan skulle bara veta vilken magisk kraft bönen är, då skulle hon använda sig mycket mer av denna kraft i sitt dagliga liv. I varje situation skulle hon be om att få kraft och tålamod att handla utifrån sitt kungamedvetande och inte utifrån sitt proletärmedvetande. Bönen är koncentrationen av "kungamakt" inne i er själva, en makt som ökas och stärks genom att brukas. Då denna makt får herravälde i er mentalitet, kommer ni inte längre att göras besvikna av de människor eller förhållanden som tidigare gjorde er besvikna. Ni kommer inte längre att låta er slås ut av fysiska händelser och andra människors tal och handlingar. Ni kommer inom er själva att säga: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör", och ni kommer att märka hur det nya medvetandet i ert sinne får bukt med gamla, dåliga vanor, som hör till proletärmedvetandet, och då ert kungamedvetande behärskar inte bara ert förhållande till omgivningen, utan också er mat och dryck och övriga fysiska behov, då är "himmelriket" inom er och kommer att stråla ut från er i tankar, ord och handlingar.

Från ett föredrag på Martinus Institut söndagen den 15 oktober 1950.
Bearbetat av Mogens Møller.
Bearbetningen godkänd av Martinus.
Första gången infört i Kosmos nr 8/1972.
Översättning: RN

Från Kosmos 2004-02

Du är välkommen att länka till artikeln med angivelse av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln när det sker i enlighet med upphovsrättslagen. Kopiering, eftertryck eller andra former av återgivning av artikeln får endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.