Inte heller den fysiska vetenskapen är i stånd att dokumentera eller påvisa sanningen bakom det nämnda stora huvudfacit. Och så länge den inte kan det, är också den ofullkomlig och måste i motsvarande grad vila på den övertron att allt inte är mycket gott. Så länge både naiva och intelligenta människor förnekar livets huvudfacit eller fundamentet för all livslycka, är det inte så märkligt att de måste leva i en motsvarande bristfällig livslycka. Då dessa människor inte kan se att allt är mycket gott, blir de mycket lätt besvikna, deprimerade, rasande eller hämndgiriga på grund av allt det som de tycker är mycket eländigt. De har nämligen den uppfattningen att något för att vara gott också skall vara behagligt, att det skall vara helt efter deras eget huvud. Om det inte är det, så är det dåligt. Och då människorna är högst olika och bär på vitt skilda erfarenheter i sitt medvetande, anser den ene lätt att det är gott som den andre tycker är dåligt, och detta kan de till och med råka i slagsmål om, vilket kanske medför att den som förr ansåg att allt var dåligt vinner över sin motståndare och nu tycker att allt är gott, medan motståndaren, som förr tyckte att det var gott, nu tycker att allt är dåligt. Och de kommer högst sannolikt att kunna byta livssyn åtskilliga gånger utan att ana att ingen av dem ännu vet något om vad som är gott, utan blott vad som är behagligt för dem själva och vad som är obehagligt för dem.

Detta betyder alltså i själva verket att i samma grad som man inte kan se att livet är fullkomligt eller att allt är mycket gott, i samma grad är man offer för pessimism, som är detsamma som motsatsen till livslycka och själsfrid. Man är offer för en mörk livssyn, för bekymmer, besvikelser, sorg, hat och livsleda i samma mån som man ej förstår det bibliska facit: "Allt är mycket gott".

Målet för det levande väsendets förnimmelse och upplevelse är alltså att komma till insikt om att allt är mycket gott – också det eventuellt obehagliga som drabbar honom eller henne. Utan upplevelsen av denna livssyn kan krig, olyckor, lidanden och smärta aldrig någonsin upphöra. Utan denna syn kommer ingen varaktig fred eller fullkomlig världskultur att kunna skapas, liksom ingen jordisk människa någonsin skall kunna uppnå fullkomlig lycka eller glädje över att vara till, om hon inte har denna livssyn som sitt andliga fundament. Det är naturligtvis inte en livssyn som skall påtvingas någon, det är inte något människor skall dresseras till att tro, det är något de skall utvecklas till att förstå och på grundval av insikt och förståelse leva med i. Då lever de med i Guds eller försynens stora plan med de levande väsendena, som inte innebär att dessa skall sluta i "helvete" eller "förtappelse" och inte heller att de oavlåtligt skall betunga varandra med lidanden, sorger, klander, förtretligheter, besvikelser, vrede och hat, utan verkligen bli i stånd att skapa "fred på jorden bland människor till vilka han har behag", som det står i julevangeliet. Detta skall inte ske genom mirakler eller diktatur, utan genom den enskilda människans upplevelse och manifestation av livslagarna på våglängd med universums grundton, som är kärlek.

Hur kan vi då se på hela den nuvarande världssituationen i ljuset av livets stora grundfacit: "Allt är mycket gott"? Är det gott med världskrig och koncentrationsläger? Är det gott med sjukdomar, förbrytelser, olyckor, depression och egoism? Ja, det är lika gott och naturligt som det är gott och naturligt att ett äpple genomgår sitt sura stadium före det söta och mogna. Ingen vill väl förebrå ett litet barn att det uppför sig barnsligt eller ett djur att det uppför sig djuriskt. – Nej, men vuxna människor, invänder man, de måste väl uppföra sig som människor! – Ingen kan uppföra sig som något han eller hon ännu inte är. Och jordens människor är ännu inte riktiga människor, som de en gång skall bli. Därför kan de inte heller uppföra sig som människor.

Från ett nebulosaartat tillstånd har jorden genom miljontals år utvecklats till en mineralisk planet med växt- och djurliv. Från djurlivet har de jordiska människorna utvecklats, detta är alltsammans mycket gott. Och det är också mycket gott att det av den jordiska mänskligheten skall bli ett riktigt människorike, där fred och kärlek är det naturliga tillståndet bland de levande väsendena. Men hur skall de lära sig detta? Genom att uppleva verkningarna av de tankekombinationer och handlingar som är kärlekslösa och krigiska. På grundval av den kosmiska kretsloppsprincipen och lagen om orsak och verkan lever de jordiska människorna inkarnation efter inkarnation och skördar vad de har sått, och en väsentlig del av denna skörd, både den behagliga och den obehagliga, upplever man genom förhållandet till sin nästa. Alla andra levande väsen tillsammans representerar gentemot oss Guds vilja, som vi inte kan trotsa eller motarbeta i längden utan att komma till korta. Men är då inte detta diktatur? Nej, det är den väg på vilken vi kan lära oss något om oss själva. Och lära oss just det som steg för steg får oss att försöka göra om oss själva i stället för att vilja göra om de andra. Varenda jordisk människa står i dag på toppen av sin utveckling och kan inte på något sätt vara annorlunda än hon är i detta ögonblick, varken förbrytaren eller helgonet. Men ingen av dem är såsom de kommer att vara i morgon eller om ett år eller tusen år. Deras livsupplevelse och erfarenheter kommer att förvandla dem, och efter hand som en människa utvecklas, tar vederbörande själv mer och mer medvetet del i denna sin förvandling. Att vilja bestämma över sin nästa, hur han skall reagera och uppföra sig, att vilja påtvinga honom sin egen vilja, sitt uppträdande och sin livsuppfattning är ett av de största hindren för den jordiska människan att nå fram till att uppleva livslyckan, som inte är baserad på vad som sker utan på hur man själv reagerar på det som sker.