M2032
Rummet, tiden och evigheten
av Martinus
1. Begreppet "rummet"
I det dagliga livet förekommer mycket ofta begreppen "rummet", "tiden", och då och då nämner man också "evigheten", utan att man i verkligheten förstår vad som döljer sig bakom dessa företeelser. Att dessa tre begrepp är identiska med det levande väsendets eviga kosmiska analys, är det endast ett fåtal som vet. Man vet naturligtvis mycket väl att rum betyder plats. Varje ting som förnims, kan bara förnimmas i kraft av att det upptar en begränsad plats vid sidan om ett annat ting, som också upptar en begränsad plats. Existerade det endast ett ting i världen, skulle det uppta all plats och skulle i kraft av detta vara helt otillgängligt för förnimmelse. Men nu är ett sådant tillstånd helt omöjligt, då det inte existerar ett ting, utan många ting i världen. Men när det existerar många ting i världen, och vi är i stånd att förnimma eller se detta, beror det alltså på att varje ting utgör ett begränsat område, som markeras genom att det upptar plats mellan de andra tingen.
Men ett tings rum eller plats är inte endast något som kan mätas i höjd och bredd. Det består också av något som kallas vikt. Två ting kan ha precis samma höjd och bredd, men ha väldigt olika vikt. En kula av trä är mycket lättare än en kula av bly, även om de har precis samma yttre storlek. Om träkulan ska väga lika mycket som blykulan, ska den alltså vara mycket större är blykulan. Ett ting upptar således inte endast plats på höjden eller bredden, det upptar också plats som tyngd eller det vi kallar vikt. Men ett ting upptar också plats som temperatur. Ett ting har en värme- eller köldgrad. Det kan vara kallare eller varmare än ett annat ting. Det upptar också plats som färger. Det kan vara mörkare eller ljusare än ett annat ting på färgskalan.
2. Livets upplevelse är en upplevelse av kontraster
Vi ser således att rummet inte endast består av höjd och bredd, utan det utgör alla existerande former av dess egenskapers avvikelser från egenskaperna hos andra ting. På de områden där tingen inte avviker från varandra utgör de ju samma ting. Två kulor av samma storlek kan ha samma färg, men kan alltså väga olika mycket. Den ena kan ju vara av bly och den andra av trä, med detta syns ju inte, då de har samma nyans eller färg på färgskalan. Men två kulor kan också bestå av helt olika material och ändå väga precis lika mycket. Detta kan ju heller inte förnimmas, om de båda kulorna har samma färg eller utseende. Således är allt som innefattas av begreppet "rum" mycket komplicerat, ja, det utgör en ocean av kontraster. Det är förnimmandet av dessa kontraster som utgör "livets upplevelse". Livets upplevelse är alltså en upplevelse av kontraster.
3. Begreppet "tiden"
Men dessa konstraster och därmed livets upplevelse skulle ju aldrig någonsin kunna bli till, om inte det bakom rummet existerade en annan realitet, nämligen den vi kallar "tiden". Tiden är detsamma som rörelse, och rörelse är detsamma som förvandling, och förvandling är i sin tur detsamma som skapelse. Tiden och skapelse är således identiska. Där det inte finns någon skapelse, existerar ingen tid, och där det inte existerar tid, finns det ingen skapelse. Tid och skapelse eller tid och rörelse kan inte åtskiljas. Men tiden existerar alltså som identisk med den skapelse som betingar att alla direkt förnimbara företeelser är underkastade en permanent eller oavbruten förvandling.
Vilket som helst ting som vi förnimmer eller ser på, befinner sig i en förvandlingsprocess, både innan vi förnam det, medan vi förnimmer det, och efter att vi har förnummit det. I det ögonblick vi förnimmer tinget, representerar det alltså ett stadium i en förvandlingsprocess. Detta stadium kallar vi "nuet". Det stadium som det befann sig i innan vi förnam det, kallar vi dess "förflutna", liksom vi kallar det stadium i den förvandling som sker efter att vi har förnummit det, för dess "framtid". Vi kan således i verkligheten aldrig uppleva ett ting två gånger. Vi kan endast uppleva i "nuet", så snart vi har passerat upplevelsen, har den gått ut ur nuet och in i det förflutna. Det ting som vi upplevde i den förflutna upplevelsen, existerar till synes kanske fortfarande, men vår upplevelse av det äger rum i ett nytt "nu", där tinget kosmiskt sett rymmer i sig förvandlingar, vilket gör att det inte helt är detsamma ting som det vi upplevde i ett tidigare "nu".
4. Tid och rörelse är samma sak
Att förvandlingarna inte alltid är synliga för den rent fysiska synen, ändrar inte det faktum att tinget förvandlas. Det är ju just på grund av detta som det vi kallar förfluten tid, nutid och framtid existerar. Vi lever i tiden, som uteslutande endast är en permanent rörelse-, förvandlings- eller skapelseprocess. Tiden är alltså en evig princip som betingar den rörelse som utgör livets upplevelse hos varje levande väsen.
Vi upplever i dag söndagen den 26 oktober 1952. När denna dag har gått kan vi aldrig uppleva denna dag igen på det fysiska planet. I morgon är en helt annan dag. Då är det den 27 oktober. Om jorden plötsligt stod stilla och dess rotation kring sig själv och om solen således hade stannat upp, skulle vi fortsätta att ha den 27 oktober på ett visst klockslag eller förmiddag eller eftermiddag, och vår ålder skulle därmed ha stoppats. Vi ser här att tiden och rörelsen är ett och detsamma. Vi upplever tiden så finfördelad att vi indelar den i bråkdelar av sekunder. Därigenom ser vi att vår förvandling fortskrider, även när vi pratar med en annan människa. Att något tar tid är detsamma som att det förvandlas. Vi förvandlas medan vi tittar på något. Detta något förvandlas också, medan vi tittar på det. Genom att vår förnimmelseförmåga kan uppleva i nuet kan vi få en blixtsnabb glimt av situationen, sådan som den är i detta nu. Dessa nu-upplevelser utgör alltså tillsammans de levande väsendenas upplevelse av livet. Det är dessa nu-upplevelser som således blir detsamma som upplevelsen av rum. Varje nu-upplevelse är alltså en rumsupplevelse. Var den inte det, kunde den inte upplevas. Det är dess rumstillstånd som markerar den som en detalj i livets upplevelse.
5. Jaget och evigheten
Men för vad eller vem existerar nu denna livets upplevelse? Vi kommer här till en tredje och lika orubblig realitet. Universum utgör inte bara tid och rum. Ja, vi kan till och med se att tid och rum bara är detaljer i en upplevelse, och utan denna upplevelse blev de ju också helt meningslösa. Men vi har ju alla glädjen att ha denna upplevelseförmåga i vårt framträdande som levande väsen. Vi utgör alltså det upplevande något. Men då detta någots upplevelser består av detaljer i tid och rum, och tiden är rörelse, och rummet är "nu-upplevelser", blir vi som identiska med detta något, här synliga som tidens och rummets härskare. Vi är inte en produkt av tiden och rummet, utan dessa är en produkt av oss. Men när vi således är tidens och rummets herre, måste vi existera utanför detta rum och denna tid. Vår högsta identitet blir således evig. Men då det utanför tid och rum inte kan existera någonting annat än detta vårt högsta något eller jag, blir vi alltså identiska med evigheten. Vi utgör en treenig princip. Det evigt upplevande och skapande något, vars skapande förmåga är tiden, och vars upplevelse av livet är rummet. Det är inte så konstigt att de invigda väsendena kommer att uppleva sig som ett med Gudomen och kan utropa: Jag är uppståndelsen och livet. I framtiden kommer de att utropa: Jag är evigheten, i mig skapas tiden och rummet.
Evigheten är jaget, tiden är skaparförmågan, och rummet är organismen och det skapade eller livsupplevelsen.
Artikeln är en återgivning av ett manuskript som Martinus skrev som förberedelse till ett föredrag på Martinus Institut, söndag 26 oktober 1952. Renskrift och mellanrubriker av Torben Hedegaard. Godkänd av rådet 24 februari 2019. Första gången infört i Kosmos nr 4, 2020. Översättning: Lars Palerius, 2020. Artikel-id: M2032.
© Martinus Institut 1981, www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivelse av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln när det sker i enlighet med upphovsrättslagen. Kopiering, eftertryck eller andra former av återgivning av artikeln får endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.