Före varje skapelse, varje produkt, måste det alltid först skapas ett fundament, en grundval, på vilken denna skapelse kan vila. Om detta fundament eller denna grundval inte blir tillräckligt stabiliserad, kommer ifrågavarande skapelse att vackla eller sjunka i grus. Om man skall bygga ett hus, måste det bringas att vila på solid grund. Skall man bygga en maskin, måste man i förväg ha utarbetat en fullkomlig plan, efter vilken den kan byggas. Naturligtvis måste det också finnas en plan för huset och ett fysiskt fundament för maskinen, ja, för varje som helst skapelse i den fysiska världen måste det finnas både en mental och en fysisk grundval, annars slutar skapandet i rent kaos och blir inte till gagn för någon eller något, och meningen med skapande och producerande är ju att det skall vara till gagn och glädje för levande väsen.

Vad gäller den enskilda människans dagliga tillvaro, har denna ju absolut ett fysiskt fundament. Vi lever på jorden, som är den fasta grundvalen under våra fötter, och även om det händer att vi färdas på vattnet eller i luften, så är jorden ändå fundamentet för vår fysiska tillvaro. Vi vänder fötterna mot jordens centrum, och på detta beroendeförhållande grundar sig upplevelsen genom våra fysiska sinnen och vårt fysiska medvetande. Ute i världsrymden finns det inte något "upp" eller "ned", "höger" eller "vänster", dessa former av förnimmelse är beroende av vårt fysiska livsfundament, jordklotet. Har de jordiska människorna nu också en lika fast hållpunkt eller ett lika fast fundament i tillvaron, när det rör sig om den mentala eller andliga sidan av livet, som de har när det rör sig om den fysiska? Det har de inte. Tvärtom måste man nog säga att det tillstånd som den jordiska mänskligheten befinner sig i, tydligt visar att ett sådant fundament, en plan efter vilken de kan bygga sitt liv, saknas. Den jordiska tillvaron är ett virrvarr eller ett kaos av kunskap och okunnighet och därför av sorg och glädje, sjukdom och hälsa, smärta och välbefinnande, fattigdom och rikedom. Denna oorganiserade, kaotiska blandning av mentalt ljus och mörker eller okunnighet skapar bitterhet, fiendskap och krig, även om människorna längtar efter en värld av fred. Man vill gärna skapa freden, men förmår inte underbygga eller stabilisera denna fred med en tillräcklig andlig grundval. Man tror att vapen och användande av makt kan vara grundval för en varaktig fred, men kommer gång på gång att erfara att med ett sådant fundament sjunker freden i grus. Man fruktar för vad framtiden skall bringa. Ångest och fruktan för krig, sjukdomar, arbetslöshet och fattigdom plågar många människor, och bakom dessa former av fruktan ligger ångesten för döden, som man tror är liktydig med utplåning.

Därför att människorna upplever ett jordmänskligt kaos omkring sig, tror de att de själva också är en del av detta kaos, något tillfälligt och planlöst, som lever ett liv från födelsen till graven, och så är det slut. Människorna önskar inte att det skall vara slut, de önskar inte dö, utan leva. De kan vara missnöjda med en form av liv, t.ex. ett liv i fattigdom, sjukdom och elände, och detta får dem att längta efter kontrasten därtill, ett liv i rikedom, hälsa och välbefinnande. Men det är inte livet i sig självt som de är missnöjda med. Visst kan människor i sin okunnighet finna på att begå självmord, och man torde mena att det är därför att de vill komma bort från livet. Men så är det inte. Det är den speciella livsform som de för ögonblicket är leda och trötta på som de vill komma bort från, och om de kunde erbjudas en annan och bättre, skulle de genast acceptera. Självmördare kommer att lära sig att de inte kan ta sitt liv, även om de dödar sin fysiska kropp, och de skall i kommande liv lära sig övervinna de situationer och förhållanden som fick dem att försöka komma ifrån dem genom att begå självmord. Men varför kan en människa inte begå självmord, varför kan vi inte dö? Därför att döden inte är en kontrast till livet, därför att det i absolut mening inte finns någon död, utan endast liv.

Vi vaknar varje morgon och skall leva livet, vi skall uppleva behagligheter och obehagligheter genom våra sinnen, vi skall arbeta, tänka, handla och ta emot en mängd intryck, och det skall vi, säger man, därför att vi är "levande", vi är "något". Dessa uttryck "levande" och "något som lever" uppfattar man som kontraster till "död" och "något som dör". Men vi är inte "något som lever" i dag och kanske i morgon "något som dör", vi är själva livet. Vi kan inte undgå att leva, vi kan inte skiljas från livet, och livet kan endast vara liv. Det är riktigt att det finns något vi kallar "döden", men den kan endast finnas som en tänkt motsats till livet, den finns endast som en skapad företeelse. Den är analog med alla andra tids- och rumsdimensionella företeelser. Livet däremot är dessa skapade företeelsers upphov, livet är dödens skapare. Detta låter kanske som en paradox, men är ändå sanningen. Livet fanns innan döden blev till, och livet kommer att överleva döden och finnas när döden har upphört. Döden är endast en medvetandenyans, en inskränkning av medvetandet, en tillfällig latent form av livsupplevelse. Den utgör livsupplevelsen i sin minimala eller minsta utveckling, och man kan därför beteckna den som "mörkret", som åter är detsamma som okunnighet om livet. Döden är själva det tillstånd som de flesta människor för närvarande befinner sig i, medan de tror att de lever. Liv i detta ords fulla betydelse kan man inte kalla de jordiska människornas tillvaro. De tror på döden, och genom deras tankar, känslor och handlingar skapas kaos, krig, hat och bitterhet, otaliga lidanden och smärtor. Förvisso kan människorna också skapa ordning och plan inom vissa områden, de kan utföra fredliga handlingar, älska, tjäna och roa varandra, men det är mörkret som dominerar deras tillstånd, det är vapenmakt och penningmakt som de försöker ha som livsfundament, och de stater och samhällen som man försöker bygga på ett sådant fundament, måste vackla och sjunka i grus.

Detta gäller också det som den enskilda jordiska människan försöker bygga med dessa två maktfaktorer som fundament eller grundval. Naturligtvis använder den enskilda människan i allmänhet inte vapen mot andra. Så mycket är de jordiska människorna utvecklade, att det – bortsett från kriget – är undantag att folk använder vapen mot varandra, i varje fall inom vår kulturkrets. Men icke desto mindre utvecklas denna princip likväl i stor utsträckning man och man emellan. Det är alla de meningsskiljaktigheter som finns runt omkring på arbetsplatserna och i hemmen tillräckliga bevis på. Människorna förbittrar varenda dag varandras tillvaro med vreda ord, hat, svartsjuka, surhet och irritation. De skapar intriger mot varandra, ljuger, förtalar och skvallrar. Allt detta är inte liv, det är döden eller "de dödas rike", och det var allt detta som Kristus talade om då han sade: "Låt de döda begrava sin döda." Nu skall man inte tro att jag vill måla de jordiska människornas tillvaro uteslutande i mörka och trista färger, detta är dock bara en sida av människornas liv, men det finns ju samtidigt i människornas sinnen så mycket kärleksfullt, fint och humant. Det finns underbara talanger som kan komma till utveckling inom konst, vetenskap, teknik, undervisning och mycket mer, talanger för logiskt tänkande och skapande, talanger för utveckling av livsglädje och humor, talanger att älska och smeka, att hysa uppriktig och sann vänskap. Allt detta är krafter med hjälp av vilka en underbar värld skulle kunna byggas upp. Men vi vet ju av erfarenhet att man inte kan bygga utan grundval och fundament. Det fysiska fundamentet har vi, en underbar planet, där det skulle kunna skapas ett fysiskt paradis, om tillgångarna blev rättvist fördelade mellan alla människor, och energi och arbetskraft sattes in i den livgivande principens tjänst i stället för i skapandet av mordvapen och ständigt förbättrade krigstekniska produkter. Och om man likaså koncentrerade sig på att arbeta till gagn för helheten i stället för att använda sin energi på profitjakt, reklam och ekonomiskt krig. Jag vet utmärkt väl att detta är lättare sagt än gjort och att det kommer att gå en tid innan en förändring kan genomföras, därför att människorna ännu inte har gjort de nödvändiga erfarenheter som skall få dem att inte bara längta efter ett sådant tillstånd utan också förverkliga det. Det finns emellertid åtskilliga människor i dag som har gjort tillräckliga erfarenheter på dessa områden och som därför i det lilla kan börja skapa en fredens värld. Den måste nämligen skapas genom den enskilda människans insats. Men denna insats kräver, som tidigare nämnts, inte bara en fysisk utan också en andlig eller mental grundval, en plan efter vilken den kan byggas. Men en sådan plan finns, och det har blivit min uppgift att visa denna plan för de människor som är mogna för det, så att de kan börja bygga ett verkligt människorike på denna planet.

Nu kanske man invänder att den enskilda människan ju inte med en gång kan ge sig till att göra om världen. Detta är också riktigt, det kan hon inte, det tar sin tid, och för detta arbete krävs det mer än en människa. Men det finns en mycket väsentlig sak i denna stora förvandlingsprocess som kan påbörjas med detsamma, ja, den är så väsentlig att världen alls inte kommer att kunna förvandlas, om den inte påbörjas, och det är förvandlingen av människans eget sinne eller medvetande, en inre förvandling som med tiden kommer att bli en mycket väsentlig faktor i den senare förvandlingen av den yttre världen. Om den jordiska människan endast hade detta enda liv att uppleva och skapa i, vore livet hopplöst och meningslöst. Då skulle det vara döden och kaos som regerade världen. Men världsalltet är en levande organism och inte en död mekanik. De fysiska forskarna, som bara studerar den fysiska materien, erkänner att dess kombinationer både i makrokosmos och i mikrokosmos visar logik och lagbundenhet, och man talar därför om världsalltet som "kosmos", det ordnade logiska världsalltet i motsats till "kaos", som betyder oordning och tillfällighet. Men vad finns bakom alla dessa materiekombinationer, som formar såväl vintergator, solsystem och planeter som människor, djur och växter, och som i mikrovärlden bygger upp liknande system som vi kan studera i makrokosmos? Det finns en plan och en planläggare, det finns en evig Gudom, för vilken varje atom, varje cell, varje växt, djur eller människa och varje planet, varje solsystem och vintergatssystem är lika viktiga faktorer i denna plan, som är liktydig med alla dessa väsens utveckling fram mot ett tillstånd där de själva börjar medvetet ta del i skapandet eller förvandlingen och bli Gudomens redskap, varigenom nya idéer, nya former och nya utvecklingsbanor kommer att utvecklas.

Det som för den jordiska människan nu är det väsentligaste, och jag tänker här i synnerhet på de människor som är mätta på krig, maktkamp och förvärv av rikedomar på andras bekostnad, är att lära känna den plan som Gudomen har med jordklotet och mänskligheten. Denna plan har redan börjat verka i många människors sinnen, därför alla dessa ansträngningar att skapa fred, även om det hittills har misslyckats. Att det har misslyckats beror på okunnighet och bristande erfarenheter, och det kan man ju inte förebrå någon. Det är "döden" och "mörkret" som ännu härskar över jorden. Och människorna gör sig till ett med båda delarna och tror att de skall dö och försvinna i mörkret eller "det stora intet", som de säger. Men inget levande väsen kan någonsin försvinna. Den tids- och rumsdimensionella fysiska kroppen kan försvinna, men jaget, skaparförmågan och medvetandet, som är själva livet, därför att de är ett med universums jag, universums skaparförmåga och universums medvetande, kommer att fortsätta sina upplevelser på de andliga eller elektriska planen och kommer att på nytt skapa sig en fysisk organism och arbeta vidare på sin ödesutformning i den fysiska världen. Genom denna ödesutformning avslöjar den eviga Gudomen efter hand planen eller syftet med den enskilda människan och med hela mänskligheten, ty efter hand som den enskilda människan gör sina erfarenheter genom att så och skörda från liv till liv, förändras hennes livsinställning, hon börjar söka efter en mening, och den som söker skall också finna. Hennes tidigare hårdhet kommer att ersättas av medlidande och kärlek, hennes okunnighet kommer att avlösas av kunskap, så att det kommer ljus i mörkret. Hennes tidigare medvetandeinskränkning kommer att avlösas av medvetandeutvidgningar, hon kommer att uppleva en verklighet omkring sig som är långt större än den som kan upplevas med fysiska sinnen. Hon kommer att bli dagsmedveten i att hon är ett odödligt väsen, en evig gudason i Faderns rike, och en känsla av tacksamhet och ödmjukhet kommer att uppfylla hennes sinne. Hon kommer inte att tala om det för andra, men andra kommer att kunna märka det på hennes sätt att vara, hennes humör, livsglädje och hjälpsamhet. Ty hon kommer att börja avskaffa det onda genom att göra gott, vreden genom att visa kärlek, döden genom att ge sitt liv, vad det än måtte kosta av korsfästelse. Inget mörker, inget ont, inget krig kan överleva den strålande visdom och kärlek som kommer att uppenbara sig genom den gudsmedvetna och med Fadern förenade gudasonen. En sådan människas dagliga liv är grundat på själva världsalltets eget fundament, och för ett sådant väsen måste mörkrets skuggor vika.