I dagligt tal förekommer ofta ordet "sagolikt". När något karakteriseras som sagolikt, menar man i själva verket, att det är övernaturligt eller mirakulöst, det är något som är oavhängigt naturlagarna. I en saga är allting möjligt. Här förekommer féer med trollstavar, med vilka de utför mirakel, och anden i lampan som gör lampans innehavare överlägsen i varje situation. Här förekommer troll och trollkvinnor, som också är i besittning av övernaturliga krafter, med vars hjälp de kan förfölja och hämnas på människor, liksom de också kan hjälpa dem, om de vill. Här finns älvfolk, huldrefolk, nissefolk och alfer, och här sker de mest otroliga händelser som kan roa både barn och vuxna, och barnen tror kanske att det är verklighet, men de vuxna anser att det endast är fantasi och påhitt, som inte har rot i den verkliga världen.

Men varifrån härstammar då alla de egendomliga tankar och hela den föreställningskrets, som man möter i sagorna? Man kan säga, att det är produkter av diktares fantasi. H.C. Andersen skapade ju en hel rad underbara sagor, och de gamla folksagorna som genom århundraden gått från mun till mun, innan de i vår tid har samlats och skrivits ned, har ju också ursprungligen diktats av fantasifulla människor. Fantasi är dock inte nog som förklaring av de fakta, som utgör sagans medvetenhetssfär. Vi kan nog säga, att sagans värld inte existerar på samma sätt som den fysiska världen. Sagans värld är skapad och diktad av människor. Men varifrån hämtar diktarens fantasi de övernaturliga väsendena och händelserna, är de blott gripna ur luften?

De fysiska företeelserna i sagorna har uppstått på basis av diktarens intryck från den fysiska världen, som omger honom. När han låter personer vara onda eller goda, hatiska eller älskliga, är det ju något han känner till från sin dagliga tillvaro. Han har inte uppfunnit det onda eller det goda, utan endast den variation av hat och kärlek, som han låter komma till uttryck i sagan. Det så kallade ondas och det godas princip är ingen diktare upphov till, det är något som alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Om diktaren endast berättar om händelser som är allmängiltiga i den fysiska världen, och det inte förekommer övernaturliga företeelser i hans berättelse, är hans berättelse inte någon saga, utan en novell eller roman. Diktaren har i en sådan produkt jonglerat fritt med händelser och människotyper, som han har upplevt och mött inom sin fysiska horisont. Han har också använt sin fantasi, men bara för att skildra fysiska förhållanden i speciella variationer.

Ju mindre fysiskt utvecklat ett folk är, desto mer framträder dess litteratur i form av sagor, vilket alltså vill säga en rad berättelser som är infiltrationer av den fysiska och andliga världens företeelser. Men ju mer materialistiska eller fysiskt utvecklade människorna är, desto mindre av överfysiska eller andliga fakta finns det i deras litteratur. Det vill alltså säga, att efter hand som ett folk utvecklas i materiellt hänseende, går något förlorat. Den ena av de två horisonterna, som förr vibrerade i människornas medvetande, verkar inte längre, medan den andra utvecklas på dess bekostnad. Den moderna människans fysiska horisont har utvidgats, så att den omfattar mycket mer än jorden. Hon betraktar avlägsna planeter genom jättestora kikare och mäter avstånden till solen och beräknar avlägsna himlakroppars banor långt in i framtiden. Hennes fysiska horisont har också utvidgats till att omfatta materiens värld, som hon iakttar genom mikroskop och arbetar med utifrån matematiska beräkningar. Samtidigt har den andliga horisonten krympt, och hennes psykiska förmågor har degenererat, så att de hos den moderna materialistiska människan endast existerar som energilösa rudiment. För den materialistiskt inställda människan är allt, som har med psykiska fenomen att göra, endast "saga" och "dikt", och i sagan och dikten kan de tolerera att man talar om sådana fenomen i samband med féer, som kan göra sig osynliga, troll som kan förflytta berg och förhäxa prinsar och prinsessor, så att de blir till djur eller stenar. Men att innehållet i sagorna på något sätt liksom romaner och berättelser skulle ha sin rot i en verklig värld av psykiska eller andliga fakta, det förnekar de kategoriskt, liksom de förnekar att människan lever efter döden, ja, till och med att det skulle finnas en Gud. En sådan uppfattning, att det skulle finnas en Gud, och att människan skulle leva vidare efter det att hennes fysiska kropp är död, hör enligt dessa människor hemma i barnkammaren tillsammans med sagornas alfer och troll.

Liksom det i sagorna kan finnas överdrifter eller förvrängningar av den psykiska verkligheten, som gör den berättade sagan i motsvarande grad ofullkomlig, så kan det också i den materialistiska inställningen finnas överdrivna och förvrängda uppfattningar, som gör nämnda inställning ofullkomlig. Denna ofullkomlighet består huvudsakligen i förnekandet av de psykiska eller andliga fakta eller den psykiska horisontens existens. Men denna ofullkomliga inställning till livets fenomen kommer inte att förbli den förhärskande bland jordens människor. Sagans sfär kommer åter att få insteg i människans medvetande, men det blir inte som övertro, trolldom och magi, det kommer att bli som andlig vetenskap genom vilken människan får inblick i den största saga som existerar, själva livets saga.

Allt vad den fysiska forskningen under de senaste århundradena har upptäckt, är början på den mest underbara saga, som vida överträffar var och en av de sagor, som diktarna har skapat. Alla sagofigurer med sina övernaturliga krafter och förmågor skulle aldrig ha uppkommit i diktarnas fantasi, om de inte på ett eller annat sätt var i överensstämmelse med psykiska realiteter, som inverkar på den fysiska världen. I vår tid har vi just börjat uppleva sagovärldens fysiska förverkligande, dock utan att mänskligheten ännu är i stånd att se det underbara i allt det nya, som de efter hand omges av. Icke desto mindre existerar i vår moderna värld både "den flygande mattan" och "anden i lampan" från sagorna "Tusen och en natt", om än i en annan utformning än den som de gamla diktarnas fantasi har gett dem. Vad är det moderna flygplanet annat än ett förverkligande i fysisk materia av den gamla drömmen eller idén om att människan skulle kunna flyga genom luften och röra sig snabbt från den ena platsen till den andra. Visserligen är det inte övernaturligt eller mirakulöst att människan i dag kan flyga genom luften, tvärtom, det är just därför att hon efter hand har lärt känna naturlagarna i allt större omfattning och gjort sig till herre över dem. Och det kommer människan efter hand att upptäcka, att det sagolika inte är övernaturligt, utan sker enligt universella lagar, som människan ännu i grunden inte har lärt känna. Är inte den vetenskapliga kunskapen och tekniska skickligheten, som utvecklas på många platser på jorden, just en "ande i lampan", en hjälp som kan göra människan allt mer överlägsen i fler och fler svåra situationer? Med hjälp av den vetenskapligt uppbyggda tekniken kan människorna så att säga förflytta berg, och de kan slå en bro till den osynliga världen genom det tekniska utnyttjandet av strålar och vågor, ty vetenskapen måste erkänna en osynlig värld, även om den inte uppfattar den på samma sätt som sagornas diktare. Det finns inte någon som har sett en atom, och strålar och vågor kan man heller inte se direkt, endast deras verkningar uppfattas; detta är alltså osynliga realiteter, och den moderna världen skulle alls inte kunna existera i den form den gör, om man inte på många områden hade börjat lära känna den osynliga världen och använda sig av dess krafter.

Det som den jordiska mänskligheten i dag känner till om de psykiska krafter som utgör strålarnas och vågornas värld, är dock endast en blygsam inledning till allt det sagolika, som kommer att ske när mänskligheten är moraliskt mogen för att manifestera en långt större skaparförmåga, än den är i dag. Så länge man ännu använder de krafter, som man med sin intelligens utvinner ur själva naturens kraftkällor för att dräpa och ödelägga med eller till gagn för få och skada för många, kommer det ännu att finnas en "trösklens väktare" i den enskilda människans eget sinne, som håller henne tillbaka i ett kosmiskt sett dött tillstånd av materialism och trångsynthet. Det är detta tillstånd, som i de gamla sagorna symboliserats som de förstenade prinsarna och prinsessorna. Men liksom i sagan, där de förstenade vänder tillbaka till det verkliga livet igen därför att förtrollningen övervinns, så kommer den "förstenade" mänskligheten också att återvinna upplevelsen av den psykiska eller andliga horisont, som den i sin materialism har förlorat, och livets saga kommer att visa sig i ständigt nya och mer underbara perspektiv.

Den andliga vetenskapen är den faktor, genom vilken mänskligheten kommer att återvinna den förlorade horisonten utrensad från all övertro och alla falska föreställningar. Genom de kosmiska analyserna kan den jordiska människan lära känna sig själv och sin kosmiska position på utvecklingsstegen. Hon lär sig att se och förstå varför hennes öde på många sätt är mörkt och trist, att det är hon själv som har sått det i tidigare liv och måste skörda verkningarna därav. Men hon har samtidigt möjlighet att börja så en ny säd genom sina tankar och handlingar, varvid hon börjar skapa sig en ny framtid, som är en del av mänsklighetens framtid. Genom att praktisera vad hon tillägnar sig genom den andliga vetenskapen, kommer den jordiska människan att bli i stånd att övervinna den förut nämnda "tröskelns väktare" i sitt sinne, och genom den balans mellan känsla och intelligens som blir resultatet av denna övervinnelse, kommer hon att börja uppleva intuitivt. Intuitionens inslag i jordmänniskans medvetande är detsamma som att återvinna den förlorade horisonten.

Innan jordmänniskan förlorade förmågan att uppleva den psykiska världen, var det emellertid inte intuitionen, utan instinkt och primitiv känsla som förband henne med de andliga realiteterna. Då hade alla det man kallar psykiska förmågor, som enstaka människor fortfarande har. De var mer eller mindre mediumistiska och klärvoajanta, eller de kunde höra röster, varsel och liknande. Några använde till och med sina förmågor till svart magi och var alltså verkligen ett slags häxor eller trollkarlar. Det var en sådan "synskhet" hos de gamla sagoberättarna som var orsaken till den psykiska sidan hos sagorna. Men på grundval av deras instinkt och känsla var de inte i stånd att känna de psykiska realiteterna bakom det de såg. Deras fantasi arbetade med och fyllde ut det som den bristande kunskapen och insikten inte kunde fylla ut, och därmed uppstod sagans medvetenhetssfär hos människan. Man trodde att huldrorna och nissarna, och vad man nu kallade dessa psykiska väsen, bodde i stenarna och bergen, som ju måtte vara ihåliga, eftersom man uppfattade väsendena närmast som fysiska. Nämnda väsen var nämligen ofta helt materialiserade, när de kom i närheten av människor, och dematerialiserades igen en kort tid därefter, varför man trodde att de försvann in i stenarna.

Det finns fortfarande platser på jorden, där förhållandena tillåter att sådana händelser kan äga rum, t ex på Island, där det endast bor enstaka familjer runt omkring i de stora fjälldalarna milsvitt från civilisationens centrum. Här är atmosfären ännu fullständigt fri från orena mänskliga vibrationer. Denna rena, jungfruliga atmosfär kan inte besudlas av en enstaka människa. Hon kan i värsta fall endast verka som en droppe orent vatten i Atlanten. I denna rena atmosfär kan vissa av den andliga världens väsen och företeelser vibrera så starkt, att de ibland kan förnimmas av de människor som bor där. Dessa människor, som är födda i denna ensamhet, är barn av denna naturs renhet och har bevarat en stor del av sin psykiska förnimmelseförmåga, varför de ofta upplever, att den andliga världens manifestationer blandar sig med de fysiska. Dessutom besitter dessa människor mycket ofta ett överskott av den kraft, som jag i mina analyser kallar A-stoff, en substans som alla människor äger i större eller mindre grad. Denna substans kan de andliga väsendena dra till sig och därvid materialisera sig, när de kommer i närheten av människorna. Men då detta endast varar en kort tid, försvinner de snart igen, och vi har här sagoupplevelserna, en kombination av fysisk och psykisk manifestation.

Men det är inte mediumism eller instinkt- eller känslobetonad klärvoajans eller andra former av de förmågor, som en gång var förhärskande i människan, som åter skall utvecklas för att mänskligheten skall kunna finna den lycka och fred, som den längtar efter. Alla dessa förmågor är som vattenpölar, som blir kvar i strandkanten när tidvattnet drar sig tillbaka. Intuitionen, genom vilken människan medvetet upplever och får full insikt i de psykiska realiteterna, är, som förut nämnt, den kraft som leder till "kosmiskt medvetande" för den människa, som i allt vill följa världsåterlösarens ord: "Jag har inte kommit för att låta mig tjänas, utan för att tjäna".