Vi har upplevt avslutningen på det gamla året och är just nu i början av det nya. Ämnet skall därför ägnas åt det vi kallar "tiden". Vad är då själva "tiden" för något? – "Tiden" är detsamma som "evigheten" indelad i andliga "rum". Liksom ingenting kan existera och vara till utan att befinna sig i ett rent fysiskt rum, så kan heller inte något som helst existera och vara till utan att befinna sig i ett "andligt rum". Vad är då ett "andligt rum"? – Det är ett "rum" som uteslutande består av "tankemateria". Tiden existerar således absolut inte på det fysiska planet. Överallt där "tid" nämns eller konstateras, utgör den i sig själv absolut endast en andlig detalj eller realitet hos tingen. Den är således i sig själv inte "tingen", utan "något" som konstateras oupplösligt knuten till tingens existens. Det är denna "tidens" anknytning till tingen vi kallar "ålder". Då ingenting kan existera utan att ha en "ålder" och således inte kan existera utan att vara knuten till "tid", och "tid" inte är en fysisk, utan en andlig realitet, blir det alltså här till faktum, att ingen som helst fysisk framtoning kan existera annat än genom en anknytning till en andlig realitet.

Denna andliga realitet är alltså att beteckna som ett rum. Vi befinner oss alla förutom i ett fysiskt rum således också i ett "andligt rum". Om vi till exempel tar året 1944, ser vi att det utgör ett "andligt rum" för en hel serie av våra upplevelser eller utgör den andliga skådeplatsen för ett bestämt avsnitt av vårt liv. Tar vi året 1943, ser vi att detta år utgör ett andligt rum för ett annat avsnitt av vår tillvaro. Men tiden delar ju inte in vårt liv blott i år och årtionden, den delar ju också in vårt liv i månader, veckor, dagar, timmar, minuter och sekunder och bråkdelar av sekunder. Dessa nämnda realiteter är likaledes var för sig "andliga rum", inom vilka motsvarande avsnitt av vår tillvaro äger rum. Det vill alltså med andra ord säga, att "tiden" är en företeelse som så att säga numrerar varje detalj i vår upplevelse av livet. Den sätter hela vårt livs detaljer på plats, ja, den är till och med så överdådig, att varenda detalj får sitt eget lilla "rum". Genom att markera varje sådant rum är det möjligt för den utvecklade människan som kan läsa och skriva, att anteckna sitt livs detaljer intill minsta enskildheter, om hon har lust. Det är detta antecknande vi kallar att föra dagbok. En människa som för en fullkomlig dagbok, kan således slå upp i denna dagbok och se att hon under den eller den av de antecknade datumen och eventuella klockslagen hade den eller den upplevelsen. Hon kan således med en dagbok ge sig själv en fullständig överblick över sitt livs detaljer. Men det skulle vara helt omöjligt utan hjälp av den indelning som "tiden" åstadkommer.

Om det inte fanns tid skulle man ju heller inte kunna "förnimma tid". Detta betyder i sin tur, att det omöjligt skulle kunna vara något som hette "före" eller "efter". Vi skulle endast uppleva tiden som ett evigt existerande "nu", men detta "nu" skulle omöjligt, så som nu är fallet, kunna gå över i en "dåtid". Om detta "nu" inte skulle kunna gå över i en dåtid, skulle en framtid bli lika omöjlig. Men ett tillstånd, en situation eller ett ting, som varken har dåtid eller framtid, är ju helt utan både fysisk och andlig markering, vilket vill säga att det alls inte är manifesterat. Livet skulle således alls inte kunna existera utan tid. Tiden är redan som förut nämnts varje "skapat tings" andliga rum. Men då ett "skapat ting" således omöjligt kan existera utan att vara i ett sådant orubbligt andligt rum, blir "tiden" ett ovedersägligt bevis för att det parallellt med den fysiska världen eller det fysiska planet existerar ett andligt plan eller en andlig värld. Då en vilken som helst fysisk detalj inte kan existera utan att representera en "ålder", vara så och så gammal och således därmed vara knuten till "tid" eller ett "andligt rum", blir tiden ju detaljerad med just så många andliga rum, som det finns fysiska detaljer. Tiden blir således i verkligheten här synlig som själva den andliga världen. Att förstå detta rätt är att se den andliga världen som en realitet redan här på det fysiska planet. Att förneka den andliga världens existens är alltså detsamma som att förneka "tidens" existens.

Eftersom detta gudomliga Något således utgör rum för varje ting som blir till, oavsett hur stort eller litet, ont eller gott detta än måtte uppfattas vara, blir tidens särskilda mission detsamma som ett kartotek, i vilket allt får sin särskilda bestämda plats och markering, så att tingen alltjämt kan vara tillgängliga för förnimmelse. Med hjälp av tiden markerar Försynen eller livet vår fysiska kropps födelse, dess ålder, och kommer en gång att markera dess död, vilket alltså vill säga vår fysiska kropps åtskiljande från vårt jag och våra andliga kroppar. När tiden således uttrycker ett tings "ålder", är det i absolut mening inte "ålder" den uttrycker, ty inget som helst kan likaledes i absolut mening ha ålder. När vi säger om ett ting att det är tjugofem år, är det i kosmisk mening inte korrekt. Allt är nämligen underkastat en oupphörlig rörelse, vilket vill säga förändring. Men när det inte finns något uppehåll i denna förvandlingsprocess, förändrar sig ju tingen varenda sekund, ja, inom varje aldrig så liten bråkdel av en sekund. Men när tingen inte är oföränderliga, kan de ju inte ha någon ålder. När vi säger om en människa att hon är tjugofem år, är det alltså i själva verket inte alls korrekt. Det vi i dag ser av en sådan människa, såg helt annorlunda ut för tjugofem år sedan. Hon representerar i dag något som har kommit till med åren. Hon har en helt annan längd, en helt annan vikt, en helt annan begåvning, alltsammans något som har kommit till senare. Men när alla dessa egenskaper har kommit till senare, kan de ju inte vara tjugofem år. Det vi ser framför våra ögon i dag av nämnda väsen är således inte tjugofem år, ja det har i sig själv ingen "ålder". Begreppet tjugofem år däremot är uttryck för de andliga rum inom vilka nämnda väsens jag har åstadkommit den förändringsprocess i materien, som vi kallar hennes fysiska liv. Nämnda jag har således haft tjugofem andliga rum att skapa förvandling i. Men hon har i sig själv inte blivit en enda liten sekund äldre. Med hjälp av dessa tjugofem år är hela hennes förvandlingsprocess katalogiserad. Alla detaljer rörande hennes liv eller förvandlingsprocess är således, tack vare tiden eller åldern, inregistrerade i de andliga rum i vilka de kom till manifestation eller utlösning. Och det är här i dessa andliga rum, som väsendet med minnet eller erinringsförmågan kan hitta tillbaka och andligen återuppleva de tidigare helt realistiska upplevelserna.

Hela vårt liv är således indelat och klassificerat i andliga rum. Vi har haft en tid som ettåring, en tid som tvååring, en tid som femtonåring osv. Var och en av dessa tider är endast vårt liv placerat i andliga rum, placerat i en andlig markering så att vi, om vårt minne är i ordning, lätt kan få överblick över vårt liv. Men det är inte bara vårt eget liv som på så sätt blir katalogiserat i andliga rum, det gäller ju allt i naturen, allt vad vi ser omkring oss. Försynen har sörjt för att skapa ett andligt rum, inom vilket vi senare kan hålla intrycken samlade på den plats i ordningsföljden, i vilken de har ingått i medvetandet. Ett sådant andligt rum utgörs av det vi kallar ett år. Det är således inte bara gripet ur luften eller av en tillfällighet som jorden rör sig runt solen och därmed skapar tidsavsnitt eller andliga rum för våra stora och små upplevelser, så att dessa blir tidsbestämda och kan tidsbestämmas. Vi tycker att det är en självklarhet när vi tar statens järnvägars tidtabell och här kan se när tågen går. Men hur skulle en sådan organiserad eller planerad befordran kunna organiseras, om det inte fanns timmar, minuter eller sekunder? – Hur skulle väl någon form av arbetsledning kunna organiseras om det likaledes inte fanns dygn, som återigen var indelat i timmar, minuter osv.? –